När Landskrona stadshus drabbas av en explosion som är av en magnitud som får närbelägna hus att skaka och sovande barn att vakna. Kommunalrådet Torkild Strandberg (L) konstaterar att de som gör så här har som mål att störa det organiserade samhället.”Det kommer vi inte låta ske.”
“Vi som har träffats delar en känsla av en oerhörd målmedvetenhet att man måste komma till roten med problemen. Det vilar en tung förväntan på polisen och rättsväsendet att de som ägnar sig om den här typen av verksamhet grips och döms, man kan inte ha dem promenerande runt i samhället.”
*
Låt oss undersöka dessa meningar. Den tunga förväntan här kan man knappast ha om inte gärningsmännen lämnat spår av något slag. Vilka skulle dessa kunna vara? Ja, att stadshuset inte skulle vara kameraövervakat från sin öppna front förefaller fullkomligt osannolikt. Men av någon anledning är ju frågan om signalement inte adresserad i artikeln. Vilket den av princip heller aldrig är i DN. I signalement är det nämligen brukligt att ange hudfärg och etnicitet. Och när det allt överskuggande målet i samhället är att aldrig peka ut någon med ‘fel’ hudfärg (dvs allt utom vit, i dessa sammanhang) så kommer brottsuppklarningen på en långtifrån hedersam andraplats.
*
‘Att gå till roten med problemet’ låter för mig också som något mer än att bara fånga gärningsmannen. Kommunalrådets frustration och ilska riktar sig underförstått nämligen inte bara mot detta dåd. Det handlar ju om mängder av liknande, tidigare attentat. Vad Strandberg tycks antyda är en beredvillighet att undersöka hur det grova våldet av detta slag har uppkommit, varför det tillåts eskalera och vilka som utför det. Men det sista vi vet vi ju redan. Av dem som faktiskt åker fast eller misstänkts är gärningsmännen genomgående av utländsk etnicitet. Är det liberala kommunalrådet alltså beredd att ompröva sitt partis invandringspolitik?
*
Det tror vi på när vi ser det. I nästa andetag hävdar han nämligen att det inte är av särskild betydelse vilken byggnad som drabbas. Givetvis har han rätt i att det i slutändan alltid handlar om människoliv. Men när dåd är riktade mot mål där makten i det organiserade svenska samhället bedrivs så är det en mycket tydlig signal riktad inte bara mot människors liv, utan mot detta samhälle, just som han själv hävdar ett par meningar tidigare, och det är något värre än vanligt våld, precis som straffsatsen är högre för våld mot tjänsteman än mot andra.
*
Genom att rikta våld och hot mot de styrande hoppas gärningsmännen förstås att tysta kritik mot sin verksamhet. Det handlar om att skrämmas. Både allmänhet och tjänstemän ska ta varning. Och det finns goda skäl att anta att man ofta uppnår sitt syfte. Inte minst på grund av att personskydd både är otillräckligt som det är och aldrig heller kommer kunna byggas ut så det omfattar alla dem våldet riktas mot. Vi måste därför börja kalla detta för vad det är: terrorism.
*
Och låt oss vara tydliga också på en punkt till: de som bedriver denna är inte härifrån. Om vi inte vill ha fler sådana ‘promenerande omkring i samhället’ så kanske vi borde överväga att inte släppa in 100-150 000 flyktingar varje nytt år. Det är helt enkelt att be om problem.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/sverige/kommunalrad-ilska-och-irritation-efter-dad/
