Publicerad 2 kommentarer

Bill Gates. Kan en filantrop/övermänniska med (för) mycket pengar göra skillnad?

När detta skrivs är Microsoft återigen världens största företag mätt i börsvärde. Bill Gates arv till eftervärlden kommer att vara betydande. Men inte så betydande som han velat att döma av den miniserie som Netflix sänder, med titeln ‘Inside Bill’s Brain’. Den som förväntat sig att miljardären skulle offra tid på att göra en dokumentär som avslöjar Bill Gates innersta och visar upp hans sämre sidor är naturligtvis naiv. Vad Gates har för syfte är ganska uppenbart: att upplysa om sina välgörenhetsinsatser. Och bekräfta sin ryktbarhet som övermänniska. Det är Bills hjärna inte människan Bill som porträtteras. Vad jag – oväntat – fann vara av mycket stort intresse var de slutsatser som kan dras av Gates enorma filantropiska insatser och framgångarna som dessa haft. Eller snarare bristen därpå.

Bill Gates är en människa med omättlig nyfikenhet på kunskap. En egenskap jag både sympatiserar med och delar – med många andra. Uppgiften om att han tar in 100 sidor i timmen av komplexa vetenskapliga böcker och att 90% stannar kvar gör honom heller inte unik, även om det kan tyckas låta överdrivet. Det är snarare kombinationen av att vara allt han är och varit och samtidigt ha denna formidabla dataanalys- och lagringskapacitet, som är anmärkningsvärd. För de flesta företagsledare är ju snarare medelbegåvningar, ett tio- eller tjugotal IQ-poäng högre än genomsnittet. Och de flesta uppfinnare har hög IQ, men är snarare mest intresserade av att kombinera information för att nå fram till kreativa lösningar som ingen tidigare tänkt på. Gates påminner här mer om den klassiske lärdomsgiganten – eller superdatorn. Samtidigt som han uppvisar en enastående arbetsförmåga och drivkraft. Arkivmartyren, kombinerad med intelligensaristokratens alla attribut.

Kreativiteten finns förstås också där. Men Gates skiljer sig alltså från den gängse uppfinnarkarikatyren, vars sprudlande skaparkraft sällan leder till den rikedom och berömmelse den kan tyckas förtjäna. Gates har en mer komplett palett, som gör honom dubbelt unik. Och det bästa beviset för det är förstås hans livsverk, Microsoft. Det är svårt att inte bli imponerad av eller att undvika att känna respekt för någon som åstadkommit så mycket. Jag är däremot mycket mindre imponerad av hans förmåga att göra gott med den förmögenhet han skapat. Att man har en sådan vilja och drivkraft är självklart något vi ska applådera och vara tacksamma för, men är egentligen mest bevis för att Maslows behovshierarki är allmängiltig: när man har allt så är filantropisk verksamhet vad som kan kröna levnadsbanan.

Existerar verklig, osjälvisk filantropi?

Två frågor dök upp i mitt huvud medan jag tittade på miniserien, där speciellt den avslutande episoden var avslöjande och gav ledtrådar till svar. Den första frågeställningen är ifall det är resultat för mänskligheten man som filantrop i första hand är ute efter? Eller är det att boosta det egna eftermälet? Enligt all samlad kunskap vi har om människan så är hon innerst inne en egoist, även när hon ‘gör gott’. Evolutionen har gjort oss sådana, och det är den överlevande individen som gör rasens överlevnad bäst möjlig. Sannolikt för att vi helt enkelt inte själva har kapaciteten att avgöra vad som gynnar mänskligheten i stort – även om många av oss gärna vil tro det. Detta talar alltså för att Gates precis som de flesta andra stora filantroper i historien drivs av sin fåfänga, minst lika mycket eller mer än han drivs av ‘sann’ filantropi. Det är vackert så kan man tycka, men som vi nedan ska återkomma till, så kan just denna skillnad betyda att miljarder kastas i sjön utan särskilt stor nytta.

Den andra frågan är om Gates är rätt ägnad att göra gott för mänskligheten i någon annan mening än som mjukvaruutvecklare och företagsledare, och om det överhuvudtaget ens är möjligt att med en till synes oändlig förmögenhet till hands göra avgörande insatser för mänsklighetens bästa. Som caveat för de slutsatser jag kommer till, vill jag redan här påpeka att även små skillnader måste räknas alla som försöker till godo och att det intressanta med frågan i Gates fall ju är just att han framstår som så särdeles välutrustad för uppgiften.

Bill Gates tre projekt. Miljardslukande. Och har inte gått i mål.

Den första frågan om sann filantropi vs. gynnande av egen ryktbarhet kan förstås besvaras med ‘både-ock’: visst måste det vara möjligt att göra massor med bra och få credit för det samtidigt? Så tänker säkert de flesta filantropiska miljardärer, och de flesta av oss andra som vill världen väl. Men när frågan ställs på sin spets, när man måste välja, så blir det svårare. Väljer vi att sätta sprätt på pengarna på det, enligt vår innersta uppfattning och bedömning, mest rationella sättet? Eller på ett sätt som först och främst befrämjar vår image och vår egen lust att delta? I miniserien tar man upp tre stora miljardslukande välgörenhetsprojekt: sanitetslösningar för tredje världen, utrotandet av polio och säkra mer effektiva kärnkrafverk. Inget av dessa projekt har nått ända fram. Det reningsverk Gates miljarder lyckats skapa är alldeles för dyrt och komplicerat. Polio ökar igen – eftersom islamistiska Boko Haram i Nigeria och mujahedin i Afghanistan mördar vaccinationsteamen varhelst man får korn på dem. Och kärnkraftverken har blivit ofrivillig gisslan i handelskriget mellan USA och Kina.

En hammare slår ned spik. Då blir det ett avancerat reningsverk. Inte simpel CO2-ökande värmeförbränning.

Som Gates själv framhåller: han är den han är, ett effektivt verktyg när det gäller att skapa innovativa tekniska lösningar. En hammare vill slå ned spikar, mycket annat duger den inte till. Och kanske är den så enkel; förklaringen bakom hans faktiskt ganska spektakulära misslyckanden. När vi ser fattiga afrikaner hälla ut extrementer i samma vattendrag där barnen badar, så är åtminstone min första tanke inte att uppfinna en avancerad reningsanläggning som med ånga utvinner rent vatten ur avföringen. Det kanske är kreativt, men faktum är att vi i de flesta andra delar av världen har löst problemet genom upplysning istället. Att med morot locka och med piska tvinga fram ett ändrat beteende känns inte som ett oöverstigligt pedagogiskt problem för en lärare – givet att eleverna vill lära sig och har basal intellektuell förmåga. Och skulle så inte vara fallet, så vad ska de då göra med en avancerad reningsverksanläggning? Innan jag satsar allt på ett sådant skulle jag nog testa befolkningens mottaglighet för både den ena och andra lösningen. Men det skulle för Gates innebära en risk förstås: om afrikanerna vare sig vill eller kan så är hans tekniska hjärtebarn dött redan innan han hunnit börja. Och frågan om deras mottaglighet och förmåga är en kontroversiellt högst brännande fråga. Får man svar som inte är politiskt korrekta så riskerar man att framställas i dålig dager oavsett hur goda ens intentioner är.

För en ekonom så vore förstås det billigaste sättet det närmast till hands liggande. Att använda skiten för att göda åkrarna och som bränsle och värmekälla är i alla fall de idéer som först kommer i mitt huvud. Men för Gates misstänker jag att detta dels är tråkigt, dels inte alls ger samma potentiella glans kring projektet. Inte minst eftersom eldad skit skapar politiskt inkorrekt CO2. Reningsverksprojektet fortsätter nu av allt att döma att dra pengar i ett gigantiskt slukhål, istället för att göra sann nytta. Bill Gates ger nämligen aldrig upp – också kanske för att det är något av hans varumärke. Och han vill följaktligen inte veta vad termen ‘sunk cost’ står för. Det är en ekonomisk, inte en teknisk term.

Polion krävde kartor som inte förnyats sedan kolonialtiden. Och att den kom tillbaka var islamisternas fel.

Polioutrotningen erbjöd ett för Bill oemotståndligt optimeringsproblem: att på kortast möjliga tid vaccinera så många som möjligt inom områden i Nigeria för vilka de senaste kartor som ritats var från brittisk kolonialtid. Varför är det så kan man undra, men det är svårt att göra detta utan att börja ifrågasätta hur duktiga afrikanerna är på att bygga fungerande demokratier och mänskligt välstånd. Så programmet kastar sig snabbt över i ett sidospår: Gates har löst ett liknande matematiskt problem i sin ungdom, vi får här intressant kuriosa om vem Gates är, men parallellen har mindre med hur effektivt man lyckades bekämpa polio att göra – den stora vinsten låg förstås i att man samtidigt ritade en ny karta. Det blev då uppenbart att riskerna för nya utbrott var störst i de olika regionernas gränsområden, där vaccinationsteam A utgått ifrån att team B gjort jobbet och tvärtom. Skälet att man sedan misslyckades? Religiös fanatism. Ett problem som berördes som hastigast i programmet, och då betecknades som ‘områden med regional oro’. Att det var islamistisk fanatism ‘oron’ bestod i, det nämndes förstås inte alls.

Vem vill ta risken att bli kallad ökänd islamofob istället för känd filantrop?

Slutsatsen, som står skriande klar för mig är alltså att om man vill utrota sjukdomar och fattigdom så måste man utrota okunskap och islamsk fundamentalism. Det första anser Bill Gates själv antagligen vara för tråkigt och oglamoröst icke-tekniskt. Det andra för kontroversiellt, för dyrt och för riskfyllt för det personliga eftermälets skull. Bill Gates vill inte bli kallad islamofob under sin livstid, för då kommer han aldrig kunna vara säker på att inte detta också blir det mest bestående i hans av media tillsnickrade nekrolog. Ungefär som PK-media efter Ingvar Kamprads död inte kunde låta bli att ta upp dennes politiska svärmerier i högerextrema kretsar 70 år tillbaka i tiden. Det överskuggar kanske inte Kamprads huvudsakliga gärning, men det kan vara skillnaden mellan att få en stor gata i Stockholm eller en byväg i Älmhult uppkallad efter sig. Gates är förstås väl medveten om var media står, vit äldre man som han är, och har själv inget ‘förmildrande’ i sin bakgrund – tvärtom uppvuxen i ett högborgerligt hem och skickad till en privatskola. Han är därmed ett ‘mål’ som man bara väntar att få sätta tänderna i, om det skulle finnas antydan till blodvittring.

Familjeplaneringen – Melissas projekt – nämnd i en passus.

Kanske var det därför som hans fru Melissa i en kort passus i programmet sägs vara den som ligger bakom makarnas välgörenhetsstiftelses stora satsning på ‘familjeplanering’, som befolkningskontroll eufemistiskt döpts om till. Eller så var det bara för tråkigt för Bill. Men det faktum att familjeplanering är politiskt kontroversiell i pstmoderna vänsterkretsar och alltså inte ens nämns i något av de hittills underskrivna klimatavtalen, gör förstås satsningen mindre angelägen att ta upp i miniserien – återigen en fråga som skulle kunna skada eftermälet. Att makarna Gates – eller Melissa ensam – ändå valt att driva projektet är förstås en god anledning att ge henne/dem en stor eloge, just för att detta – till skillnad från klimatet – verkligen är en av mänsklighetens största ödesfrågor under 2000-talet. Det är också ett projekt som, till skillnad från Bills i serien beskrivna hjärtebarn, verkligen visat sig ha stor effekt.

Kllimatfrämjare eller kärnkraftsteknokrat. Välj själv vad som ser bäst ut i media.

När Gates sedan bestämmer sig för att bygga ny kärnkraft så är det så klart för att ‘rädda klimatet’. Åtminstone är detta det officiella skälet. Det som ska rädda Bill från att bli de vänsterliberala postmodernisternas och klimatfundamentalisternas måltavla i media. Men om jag får gissa så är det den uppenbara tekniska kunskapsluckan som visat sig vara oemotståndlig. Alla världens fungerande kärnkraftverk är handkalkylerade och handritade produkter. Ny forskning, insåg Gates, skulle kunna göra kärnkraften säker och samtidigt så effektiv att det berikade avfallet minskade drastiskt; ja, med den lösning man uppger sig ha funnit så är det t o m så att de lager med uranrester som gamla kärnkraftverk producerat kommer kunna återanvändas för att driva de nya.

Men så kom kärnkrafthaveriet i Japan i vägen. Därefter var opinionen i USA och andra västländer ohjälpligt förlorad – i alla fall enligt Gates bedömning. Bara i Kina gick hans smarta kärnkraft hem. Att ytterligare politiska förvecklingar och handelsblockad f n förhindrar försäljning och idrifttagning på andra sidan Stilla havet kan förstås tyckas orättvist och man kan lämpligt nog anklaga Trump för detta. Men sanningen är ju att Gates återigen, för tredje gången, underskattat människors dumhet. För varje miljard han satsat på den tekniska utveckling som gjort den nya säkra kärnkraften möjlig, så hade han behövt satsa minst två på att upplysa befolkningen och lobba bland politikerna i hemlandet, för att säkra världens energiförsörjning på ett logiskt, billigt och säkert sätt. Men en sådan strategi hade varit riskfylld för eftermälet. Den hade lätt fått Gates att framstå som mer av en kärnkraftsivrare än klimatfrämjare i det fall att kampanjen gått snett.

Även Bill hade sin akilleshäl. Och en sådan korrumperar.

Under en stor del av den tid Bill Gates har drivit dessa projekt har han också haft ett damoklessvärd hängande över sitt huvud: risken för att Microsoft skulle delas eller tvingas betala mångmiljardskadestånd för sin påstådda monopolställning. En rättslig process som han förlorade i underdomstolen, efter att ha uppträtt arrogant. Men som flera år senare gick hans väg. Ett besked som enligt programmet rörde Bill till tårar. Det är lätt att förstå honom – och att sinnesrörelsen visar hur stor betydelse företagets vara eller inte vara har för honom. Jag skulle vilja påstå att Bill Gates djupt ångrat sin arrogans och därefter lagt alla klutar till för att vinna denna process. Att detta varit hans prio 1. Med duktiga rådgivare omkring sig så kan det inte ha undgått honom att den publika bilden av honom då också varit minst lika betydelsefull som andra, mer legala argument. Välgörenhet är ett plus, men att framstå som kärnkraftsteknokrat, islamofob och i värsta fall ‘klimatförnekare’, det skulle inte bara ha skadat hans rykte, det skulle ha riskerat hela Microsoft.

Bill Gates har för mig många sympatiska drag: inte minst att han vill världen väl, det måste vi erkänna som en bevisad sanning. Han har också en imponerande personlig förmåga och drivkraft. Men varken hans energi eller förmögenhet är outtömliga storheter. Och att göra satsningar i vår tid till mänsklighetens fromma är svårt, eftersom det närmast per definition innebär politisk inkorrekthet: klimatrörelsens tabun måste brytas, islam pekas ut som den onda kraft denna totalitära ideologi är, liksom de afrikanska staternas enorma oförmåga att etablera ens den mest basala kunskap i sina snabbt växande befolkningar. Gates lär vara väl medveten om allt detta, och i så fall är skälet till att han valt att avstå att gå i klinch med nutidens destruktiva politiska krafter helt enkelt mest en fråga om realiteter: att hans förmögenhet inte på långa vägar skulle räcka för att bryta okunskapens och dårskapens makt över oss. Detta ovanpå det faktum att han – i egenskap av hammare – väljer att slå in spik även där det hade varit bättre med en mejsel, för att hans projekt skulle ta skruv. En kombination av realism och fåfänga.

Bilderberg bakom allt. Eller inte?

Gör Bill Gates erfarenheter sannolikheten för Bilderberggruppens och andra miljardärsklubbars påstådda makt över världen mer eller mindre sannolik? Jag skulle vilja säga: avsevärt mycket mindre. Som exemplet Gates visar så är ett par hundra miljarder dollar (även Warren Buffet har lagt stora delar av sin förmögenhet i stiftelsen) inte nog för att genomdriva mål som trots att de är höga och krävande måste kallas väl avgränsade och punktvisa. Inte heller hjälper en målmedveten styrning och beslutskapacitet i form av en av världens erkänt mest kompetenta människor. Skulle ett löst sammanfogat nätverk med en eller ett par sammankomster om året kunna åstadkomma mer? Här finns inte ens en bestämd entydig vilja, än mindre gemensamt tillförda resurser. Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen må drivas av förhoppningar och strategier som är just sådana man anklagar dem för, men även med en förbluffande effektivitet är det svårt att föreställa sig dessa som huvudansvariga för postmodern globalism, klimatalarmism och nyliberalism, än mindre för bekämpningen av s k islamofoba opinionsyttringar.

Förvisso har man (sannolikt) valt mer effektiva strategier än Gates: nätverkande, propaganda och lobbying i forum där beslut fattas. Men även sådan kräver enorma resurser och ytterst effektiva metoder, inte minst för att kunna hemlighålla dess syfte och källa. Inte ens i den djupa sossestaten Sverige kan några enskilda individer eller grupper pekas ut som mer än delansvariga för trendens riktning, de har ‘bara’ varit mer eller mindre pådrivande administratörer. Det är självdrivande mekanismer i den ideologiska underströmmen som får dessa individer att verka i samma riktning som är den avgörande kraften, systemfelet. Vill jag ge Bill Gates den cred som hans intellekt väl berättigar till, så har han också redan övervägt dessa metoder, men insett att hans resurser trots allt är som myrans mot elefantens, om han på allvar skulle vilja göra revolt mot etablissemangets inkarnerade dumheter. Han har valt en guerillataktik, försåtliga stötar mot dess veka liv, där hans hammare kunnat användas, istället för ett öppet fältslag. Det har fungerat sådär, precis som smärtlindrande mediciner sällan botar en sjukdom.

Fallet Bill Gates visar att ingen enskild person och knappast heller mer eller mindre slutna, men löst sammanfogade intressegrupper bestående av ett eller ett par hundratal individer mer än ytterst marginellt kan bidra till att vare sig bota eller driva världens destruktiva trender. En helt annan sak är att fånga ögonblicket då trenderna bryts, och att då gå i takt med folket, istället för mot det. Här räcker det med en liten väl organiserad grupp individer för att ta kontroll, efter att den tändande gnistan väl tänt elden. Så visade det sig vara i Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Rumänien, bl a. Och så kan det mycket väl bli i Sverige också. Om det blir bra eller inte beror på vilka dessa individer är och om deras mål i slutändan visar sig vara dem som folket utgått ifrån. Polen och Tjeckien är de goda exemplen, Rumänien betydligt mindre så. Ett ämne för ännu en söndagskrönika.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Ebola i Sverige. Allt annat hade ju varit kränkande.

Att ebola skulle komma till Sverige var, som jag i flera tidigare inlägg varnat för, mest en tidsfråga. I takt med att viruset spridit sig österut från Kongo, så har epedemin drabbat regioner varifrån en stor del av våra alldeles egna favoritbidragsresenärer kommer ifrån; Eritrea, men framförallt Somalia. Att vi svenskar skulle vara först i Europa att stifta bekantskapen är möjligen något mer överraskande. Men bara för den som inte har insett hur svensk asylinvandring handläggs.

Vi har aldrig krävt någon form av karantän, hälso- eller smittskyddskontroll vid gränserna. Det skulle ju 1. vara kränkande, 2. kosta pengar. Vi har heller aldrig berättat för dem som kommer, att de måste vaccinera sig. Eller, för den delen, tvätta händerna (1. kränkande.) Samma personer som anser det vara förkastligt smutsigt att äta griskött, har också ofta en generellt bristande mathygien. Men inte heller det får ju påpekas. Det skulle vara 1. kränkande.

I Sverige har det heller aldrig innerst inne haft så mycket med krig och fara för människors liv att göra, vilka som får asylskäl eller inte. Det har de som givit asyl varit väl medvetna om. Hur jag vet det? Jo, för samma instanser, domstolar, sociala förvaltningar och Migrationsverket har sedan, efter att asyl väl givits, kommit fram till att området man ‘flydde’ ifrån går alldeles utmärkt att åka tillbaka till på semester. Ja, somliga har till och med fått domstolsutslag på att svenska skattebetalare ska stå för flygbiljetten. Allt annat har ansetts 1. kränkande.

Så vi behöver alltså inte alls utgå ifrån att det är någon alldeles nytillkommen somalier som insjuknat på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Det kan lika gärna ha varit en av alla dessa semesterflygtrafikanter, som hälsat på släktingar och som 3. inte tänker på klimatet. Det kan tyvärr också vara någon annan, inneboende klanmedlem, som vi inte vet så mycket mer om. Annat än att denne, som ‘papperslös’, faktiskt också kan ha kvitterat ut bidrag. Allt annat skulle ju vara 1. kränkande. Sverige saknar ju som bekant 4. gränsskydd värt namnet. I avvaktan på att FN:s Global Compact-avtal, som 5. ju visserligen inte är bindande (intygat av vår signerande regering om och om igen) implementerats av lagstiftaren (vilket 6. faktiskt däremot är bindande enligt över 60 påpekanden i deklarationen), och därmed alla illegala invandrare jämställs med de legala, så gömmer sig gissningsvis ett par hundratusen i nästan lika många förtursutdelade boenden. Klart att även dessa okända har rätt till en hyfsad levnadsstandard. Allt annat vore ju 1. kränkande. Deras vilja att söka upp sjukhus och andra myndigheter vid misstänkta symptom på ebola lär dock vara mindre än deras vilja att hämta ut cash.

Det svenska postmoderna etablissemangets underkastelsereflex är – som väl framgår – att tysta och lägga locket på så länge det är möjligt och hoppas på det bästa. Lite som en femåring som gömmer den stulna glassen bakom elementet. Det bakteriefyllda klägget som uppstått någon tid senare är någon annans att städa upp. Vad som skrämmer mig mer än något annat i denna rapportering är just vad sjukhusets ansvarigas ‘lugnande dementi’ oavsiktligt avslöjar: ‘Nej, detta är inte alls säkert ebola, bara ett misstänkt sådant fall’. Vi ska alltså inte vara oroliga. Men så kommer det: Man har haft flera misstänkta ebolafall tidigare. Bara på detta sjukhus alltså, i Malmö. Hur många fler larm är det som vi inte fått från alla de andra stora sjukhusen? Vi kan bara ana. För sådana kan naturligtvis inte skickas ut till allmänheten. Det hade ju varit 1. kränkande.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Aftonbladet

Publicerad 1 kommentar

En helt vanlig lördag 2019. Fem små tecken på västerlandets nedgång och kommande fall.

Mässlingen – vem tog hit den?

Mässlingen var så gott som utrotad i Sverige för tio år sedan – och i övriga Europa med. Nu är den på väg tillbaka med stormsteg. Att det är rädsla för vaccination som lett till att antalet fall i år hittills är över 90.000 och redan fler än förra året, det ger man övertygande bevisning om. Men varifrån kommer denna rädsla och misstro? Har antroposoferna blivit fler? DN:s stora uppslag nämner inte med ett ord det som är så uppenbart för alla som kan tänka lite själva: det handlar om de stora flyktingströmmarna med människor som är analfabeter, som ofta saknar grundläggande kunskaper i hygien och som av religiösa orsaker säger nej till läkarvetenskapen. Och det handlar förstås också om hur vi mött dessa. Utan ens att försöka upplysa dem, än mindre ge dem rimliga incitament, varken morot eller piska. Alldeles utan krav. Alla kulturer är ju lika bra. Och att säga något ofördelaktigt om dem som kommer hit är ju ofint och vem vet, kan leda till främlingshat. PS. Nej, mässlingen är tyvärr inte det värsta som passerat över den – för människor – karantänslösa gränsen. Multiresistenta bakterier är ett många gånger större hot. Sen får vi se hur det blir med ebola.

Trump eller Löfven – vem tror ni DN vill bevaka?

Björn af Kleen skriver ännu en av DN:s oändliga tirader om Trump och även den förtjänar tydligen en blänkare på förstasidan. Jag känner mig verkligen trygg i en sak och det är att om Trump verkligen gjorde något kapitalt felaktigt så skulle han aldrig komma undan, med hela världens vänsterliberala press emot sig. Värre är det med bevakningen av vår egen regim; DN har inte med ett ord berört de omfattande förändringarna i regeringen, där en trojka med vänstertanter försvunnit och det – som av en händelse – börjat glunkas om Löfvens avgång, samtidigt som ett par gråsossar med förhållandevisoanfrätt rykte påstås vara kronprinsarna. Medan Ygeman och Morgan fortsätter lura i vassen. Att inbilla sig att detta inte skulle vara en plan i att möta väljar flykten till SD är ju direkt naivt, men DN låtsas som ingenting, man ställer istället lydigt upp för att ge S den textreklam man är ute efter. Så mycket är det bevänt med den påstått oberoende liberala hållningen. Platt på mage inför makten, sådan är svensk traditionell media, än mer idag än någonsin förr.

Med flygbränsleskatt kommer världen bli mer isolationistisk. Det ger Greta en billig poäng och svenska staten skatter. Samt öppnar för regionala stormakter.

För 75 år sedan skrevs ett avtal om beskattningsfri bensin på internationella flygresor. Tanken var förstås utmärkt. Vid andra världskrigets slut förstod man att vi behövde komma närmare varandra, för att undvika att katastrofen inträffade igen. Insikten är att avstånd inte längre sattes i kilometer utan i tid – och framförallt pengar. Få av oss har som Greta den tid det tar att åka båt över till Amerika. Ännu färre får som hon ekonomisk uppbackning av en miljardär. Att man nu med största sannolikhet snart lär börja beskatta flygbränslet kommer förstås få stora följdverkningar, men eftersom de flesta är så långsiktiga och är trender som redan har pågått ett tag, så lär vi inte ens tänka på dem. T ex att USA isolerar sig alltmer, och varför en liten nation som Sverige återigen blir mer beroende av de europeiska stormakternas välvilja och hugskott. Många av oss kommer dra in på utlandsresandet. Sverige lär nämligen sin vana trogen, sätta skatten högre än några andra – en ‘win-win’ – såväl för staten som de heliga klimatmålen! Greta kommer se det som en seger, samtidigt som politiker som Peter Eriksson (Mp) kommer fortsätta att resa till Skottland för att spela golf. Han har nämligen råd, och det är ju vad som verkligen betyder något, när det gäller vår ‘klimathänsyn’, även de (sken-)heliga miljöpartisernas. På 75 år har vi därmed försnillat ännu en av de viktigaste lärdomarna som kriget en gång gav oss; vidsynthet har fått ge plats för småskuren dumhet, klimatreligion och den djupa statens oändliga rofferi.

Svenska Akademin – från ett av Sveriges starkaste varumärken till utskrattad pinsamhet.

Att man nu ska hitta ny nobelpristagare i litteratur med extern hjälp är nästa tecken på hur vi gräver vår egen grop. Efter 18 (sic!) anklagelser fälldes ‘kulturprofilen’ för en våldtäkt, inte bara mot sitt ord och utan all form av teknisk bevisning. Dessutom var det på sju år gamla minnesbilder, vars enda objektivt fastställbara och verifierade detaljer talar rakt emot det självutnämnda offrets berättelse. Kuturprofilen må ha varit en svinig äktenskapsbrytare och manschauvinism av rang, men att han kunde utnyttja sin position för så dubiösa syften beror helt rått på att såväl attraktion som cynism var ömsesidig – kvinnor har i alla tider attraherats av män med makt, det är biologiskt. Det var när han inte längre hade denna makt som han – och det svenska rättssamhället – kunde offras i häxjakten. Vad metoo, vår egen lilla franska revolution, tagit mer för skalp? Vad sägs om en av de främsta svenska kulturinstitutionernas heder och ära? Världsryktet har förvisso skamfilats av diverse poltiskt korrekta pristagarval, men när man behöver en överförmyndare för att utföra sin ute i världen så uppmärksammade symbolhandling, ja då riskerar vi att slutgiltigt ha gjort oss av med ännu ett av de viktigaste svenska varumärkena. Man skrattar åt oss där ute. Men snart har man bara glömt oss.

Svenska Interkulturella skolan – en skamfläck i 20 år – och inte ens nu vågar man ta ordet islam i sin mun.

DN gör för andra dagen en stor grej av sitt ‘scoop’ avseende oegentligheterna i ‘Svenska interkulturella skolan’. Brott som försiggått i två decennier och som skolinspektionen sett mellan fingrarna med, trots rapporter inte bara om ekonomisk brottslighet och statliga bidrag som gått direkt till Irak, utan också om elever som farit illa, religiösa trakasserier mot flickor som inte burit slöja. Detta senare får anses vara en plausibel förklaring just till varför SI inte sagt något. Det handlar ju om ISLAM. Ett ord som jag genom hela DN:s nätraportering medelst sökning kan konstaterar saknas även nu. I läsarkommentarerna ondgör man sig istället över friskoleväsendet i allmänhet och religiösa sådana i synnerhet. Utan att behöva nämna ordet ISLAM. Och vilket ‘scoop’ sen! Ska DN försöka övertyga mig om att detta kommit dem till kännedom nu? Efter massinvandringshysterin som har varit? Mångkulturfrämjandet? IS-återvändarnas hemkomst? Gymnasielagen? Valet 2018? Anhöriglagen? Nu när allt, så att säga, är på plats – och svårligen låter sig göras reversibelt? Är det inte mer sannolikt att DN samlat alla tips och vittnesmål på hög till den dag då det ansågs tillräckligt politiskt korrekt att berätta? Som alibi för tjugo års tystnad?

PS. Nej jag köper verkligen inte DN, hur den hamnat på vår köksö är oklart och jag vill inte veta. Ibland är det för tungt att öppna tidningen, det räcker ju med ett ögonkast för att inse hur illa det fortfarande är, både med DN och resten av världen. Ingen vändning synlig i horisonten ännu.

Magnus Stenlund


Publicerad Lämna en kommentar

Ebola och antibiotikaresistens sprids med flyktingar – som inte hälsoscannas

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om ebolautbrottet i Kongo, som i DN av myndigheterna där beskrevs som ‘under kontroll’, men som enligt internationella bevakare (inte citerade i DN) utgjorde något som för länge sedan passerat ‘utbrott’ och istället skulle kallas för vad det var: en epedemi.
Jag skrev också ungefär samtidigt om hur multiresistenta bakterier härjar i Sverige, med en exponentiell ökning under de senaste åren och att detta inte har det minsta att göra med antibiotika i djurfoder, utan är mycket enklare förklarat: nämligen av inflödet med mänskliga smittbärare.


Nu råkar DN ha två rubriker samma dag om dessa ämnen:
På Danderyds sjukhus har tolv patienter drabbats av VRE, eller vankomycinresistenta enterokocker. Man säger att ‘orsaken’ är dåliga hygienrutiner på sjukhuset och att ‘adekvata åtgärder’ nu vidtagits.
Men ‘orsaken’ börjar faktiskt med att någon tagit smittan dit. Vem/vilka det är vill ju ingen säga. Inte heller vilka det är som inte följer hygienrutiner, som fungerat i alla år fram tills nu. Dödligheten spelas ned med följande försåtliga formulering:

” Den aktuella tarmbakterien är ofta harmlös men kan orsaka infektion i sår, urinen eller i blodet, vilket kan kräva speciella antibiotikabehandlingar. ” Ordet ‘harmlös’ följs av en förklaring som visar att bakterien kan få dödliga effekter just eftersom den är antibiotikaresistent. Den slutsatsen drar de flesta kanske inte och det är ju vad man inte heller vill; här skulle panik kunna utbryta.

Den andra artikeln, om Ebola, är betydligt mer alarmerande än DN:s artikel för en månad sedan.
Ebola är en fruktansvärt dödlig sjukdom, upp til 70% av offren avlider. Vaccinationsprogram finns och fungerar, men i Afrika är förtroendet för myndigheter ännu sämre än vad det är i Sverige, varför man helt enkelt inte kunnat genomföra sådana. En annan anledning är inbördeskrigsliknande tillstånd i stora delar av spridningsområdet.
Den nu aktuella spridningen till miljonstaden Goma, med en internationell flygplats och till Uganda har givit WHO anledning att utlysa internationellt nödläge. Senast detta hände var Zikavirusets spridning i Sydamerika. Så sent som för en månad sedan talade man i DN om att situationen var ‘under kontroll’, trots att antalet smittade passerat 3.000. I en särskild kommentar betonar DN att ‘vi inte har anledning till oro’ här i Sverige.

Så vad är det artiklarna inte tar upp?
1. Eftersom vi till skillnad från hundar och katter inte sätter nytillkomna i karantän och genomför hälsoscanning av dem – det anses väl vara för dyrt? – så är det med dessa multiresistenta bakterier kommer hit i nio fall av tio.
2. Smittspridningen av Ebola går österut. Från Uganda är nästa stopp Somalia. Dvs ‘vårt’ land i Afrika. Härifrån har vi importerat tiotusentals nya invånare, vars anhöriga lämnats kvar tillfälligt, men som nu ska få återförenas här i Sverige. De svenska somalierna har fram tills nu åkt skytteltrafik tillbaka för att hålla kontakten, formellt av Migrationsverket utlysta krigszoner eller ej, så har detta gått alldeles utmärkt.

Multiresistensens dödlighetstal för EU anges till 30.000 per år. För Sverige är ingen siffra nämnd men givet vår höga invandring och den snabba ökningen av smittade så är det inte osannolikt att vi talar om en dödlighet som är åtminstone dubbel mot antal trafikdödade. Det här är förstås lika förbjudet att tala om som etnicitet ifråga om brott, där polisen sekretessbelägger allt som har med flyktinginvandring att göra (kod 291).

När man på dagens löpsedel, men lite längre ned (för att ingen ska se något samband?), talar om globalt krisläge avseende ebolautbrottet i Kongo, så lugnas läsarna med att det inte ‘är någon fara för oss i Sverige’. Hur man kan komma till den slutsatsen är obegripligt. Sprider sig ebola till Somalia, vilket av allt att döma bara är en tidsfråga, ja då är Sverige det land i Europa som kommer ha störst risk att smittas.

Det ska bli väldigt intressant att följa medias lugnande besked fram till dess.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft:

https://www.dn.se/sthlm/resistenta-bakterier-pa-danderyds-sjukhus/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/ebolautbrottet-i-kongo-klassas-som-internationellt-nodlage/
https://www.who.int/csr/don/27-june-2019-ebola-drc/en/

Somalierna:
https://www.youtube.com/watch?v=r6Rr_d_Wjck&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1HDo7hDxI6owq_USBSZKbqebH8BVhALS5mmo2hMuafAZH41BAMRrwRIbE

Publicerad Lämna en kommentar

Ebola sprids i Afrika – inget utbrott utan ‘det nya normala’, snart även i ‘våra’ flyktingområden.

För ett kvarts sekel sedan såg jag en film som hette “Outbreak – i farozonen” med bland andra Dustin Hoffman. Den handlade om ett utbrott av Ebola, som snabbt sprider sig. Filmen är baserad på en dokumentär bok: “The Hot Zone” från 1994.
*
Ebola-viruset tillhör en grupp mycket dödliga virus och hotet som framställs i boken och filmen är långt ifrån avvärjt. Något botemedel har alltså inte producerats trots att det gått 25 år. Det finns dock vaccin som kraftigt minskar risken. Vaccin? Låter det som något vi skulle kunna få alla att ta här i Sverige? Njae. Tror ni att det är lättare i Kongo? Då tror ni fel.


En artikel i Foreign Policy från 15 januari talar om 600 smittade, och att det är fel att tala om ‘utbrott’ – det är värre än så: detta är det nya normala. Och angränsande länder, även västerut på kontinenten riskerar att drabbas med flyktingströmmarna. Sådana länder som Uganda och Södra Sudan, som i sin tur gränsar till Etiopien och Somalia, ‘våra’ flyktingupptagningsområden. Eftersom viruset sprids även sexuellt och från havande mor till foster, precis som HIV och Zica-viruset, med så mycket som 18 månaders eftersläpning, så är det mycket svårstoppat. Dödligheten uppges i FP vara 60%.
*
När DN i veckan skriver om att det senaste Ebola-utbrottet nått över 2000 smittade i Kongo, så är detta det största utbrottet hittills, all-time-high. Och det finns flera mycket oroande medskick i texten. För det första har över 70% avlidit, när jag räknar så får jag den exakta siffran 71,4%. För 25 år sedan räknade man med 90% dödlighet; det är en viss förbättring, men det är knappast något att hurra för. Och det är avsevärt sämre än FP:s 60%. DN nämner förstås inte heller möjligheten att viruset sprids hit, vilket alltså FP gjorde redan i sin ingress – trots att spridningen för ett halvår sedan var mycket mer begränsad. Slutsatsen är självklar, men får alltså inte sägas högt. Som vanligt i pk-Sverige.
*
För det andra pågår strider i området. Kongo (och Afrika) är som bekant infekterat med sådana också. Mer eller mindre ständiga sådana angrepp utsätts räddningspersonal för i sina försök att ta hand om offren. Dessa angrepp har naturligtvis försvårat bekämpningen avsevärt, men uppges nu ha minskat i omfattning. Ingen förklaring ges varför man angrips. Men det handlar ju bland annat om misstro. I lokalbefolkningen finns en utbredd misstro mot myndigheterna; man anklagar dessa för att tillsammans med biståndsorganen ha medvetet spritt viruset. Det låter som den typen av konspirationsteorier även vi drabbas av numera.


För det tredje sprids viruset med flyktingströmmarna som dessa stridigheter skapar. Inte bara inom Kongo utan till grannländerna. Det är långt ifrån bara frivilliga resenärer som tar Ebola med sig alltså. Då går det ännu snabbare, för dessa strömmar är ofta okontrollerade. Precis som våra ‘papperslösa’ dvs illegala flyktingar är.
*
Ebola är inte bara en högst verklig och dödlig sjukdom. Den är också en symbolisk markör för den förvirring, okunnighet och skräck som snabbt sprider sig i ett samhälle där myndigheternas auktoritet försvunnit. Naturligtvis har myndigheterna själva stor skuld i detta. Fake news har blandats med sanning ungefär som här hemma. Till slut är det ingen som tror på någon. Och personligen hör även jag till dem som misstror siffrorna från Kongo. Att man tvingats skriva upp siffrorna över den ‘magiska gränsen’ 2000 är i min värld mest sannolikt först efter att åtskilligt fler de facto drabbats; försäkringarna om att stridigheterna minskat och att man har ‘fått kontroll’ känns minst lika ihåliga.
*
I filmen från 1995 spreds Ebola av en slump med en apa till USA (förstås, det är en amerikansk film). Som vi alla vet går djur (som inte smugglas) igenom noggranna karantänkontroller, här är risken mycket låg. I många länder är det legio med hälsoscreening även avseende flyktinginvandrare. Det är det dock inte i Sverige, det anser man skulle kosta för mycket – visa (ännu en del av) den verkliga notan för flyktingströmmen.
*
Enligt Folkhälsan har ökningen av antibiotikaresistenta bakteriesmittade ökat explosionsartat de sista åren och är nu uppe i 4000. Folkhälsan pekar öppet på flyktingströmmen som en förklaring, ca 70% av alla smittas på sjukhus, och dödligheten är stor även i dessa: ca 1000 kan uppskattas ha dött förra året, fyra gånger fler än i trafiken, främst barn, gamla och svaga. Skillnaden är att ebola har ännu mycket högre dödlighet och drabbar därför alla.
*
Vi ska vara mycket tacksamma så länge som Ebola håller sig till Kongos närmaste grannar – vi har nämligen inga stora flyktingflöden därifrån. Men Etiopien med bara Södra Sudan emellan, ligger mindre mindre än 50 mil bort och gränsen till Somalia ca 80 mil fågelvägen från Kongo, går via Uganda och Kenya. Härifrån får vi stora flöden. Så kanske vore det dags att fundera över hälsokontroller?
*
Den som inbillar sig att svenskar är immuna mot Ebola, och att en spridning hit inte är möjlig, heter antagligen Löfven eller Lövin i efternamn. Och dessa båda namn ska för alltid inristas i det svenska hälleberget, som de främst skyldiga, när vi får våra egna första offer.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Initialt hade jag ersatt ebola med e*b*o*l*a eftersom fb vägarde publicera mig. Man automat-censurerade allt som hade med ebola att göra. DS.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/over-2000-smittade-av-Ebola-i-kongo-kinshasa/

https://foreignpolicy.com/2019/01/15/E*b*o*l*a-has-gotten-so-bad-its-normal/

https://en.wikipedia.org/wiki/Outbreak_(film)

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Hot_Zone