Publicerad 11 kommentarer

Försäkringskassan: Bidragen forsar ut bland uppehållstillståndens samordningsnummer.

Ännu en bomb som detonerar utan att man knappt hör det. DN Debatt låter tre före detta direktörer på Försäkringskassan berätta om de pågående stölderna inom socialförsäkringssystemet. De skräder inte orden.

Det här har godhetsknarkarna vetat om i tjugo år. Man gör ändå ingenting.

Den som tror att Försäkringskassan inte har vetat vad som pågått tror fel. Man måste bara vara en före detta försäkringskassedirektör för att våga berätta om saken. Redan när Göran Persson varnade för ‘social turism’ inför utvidgningen av EU i öst, så kunde man ha gjort något åt systemen, men Han Som Bestämde valde att låta bli.

Varför fick Berit Rollén inte något gehör Persson? Var det inte du som Bestämde?

Sedan dess har följden blivit att färre och färre får vad som var tänkt. Taken i ersättningarna har legat stilla och kompensation har bara skett efter politiska beslut:

“Exempelvis fick den genomsnittlige inkomsttagaren hela försäkringens ersättningsbelopp 1999. För att hantera kostnadskrisen i socialförsäkringen har politiken sedan flera år slutat räkna upp prisbasbeloppet i takt med reallöneutvecklingen. Därför får dagens genomsnittsinkomsttagare bara 84 procent av det som genomsnittsinkomsttagaren fick 1999.

Grupp mot grupp. Bedragare vs. Behövande

Snacka om att ställa grupp mot grupp! Bedragare vs. behövande. I tjugo års tid har svenska politiker favoriserat bedragarna. Fullt medvetna om systembristerna har detta tillåtits fortsätta, år ut och år in, med värre och värre konsekvenser för samhälle, skattebetalare – och behövande. Men vi vet ju alla varför, det tabubelagda i att peka finger mot ett visst håll har gjort oss oförmögna att ställa krav. Ja, jag behöver inte vara cynisk för att utgå ifrån att somliga handläggare och politiskt sakkunniga nog har korsat fingrarna bakom ryggen och tänkt att pengarna säkert ändå gör nytta bland favoritobjekten, ‘all världens fattiga’. Frågan är om någon av dem i så fall tänkt tanken att det kanske finns en gräns för hur många ‘fattiga’ ute i världen som svenska skattebetalare ska försörja?

27 miljarder per år forsar ut ur systemen

Vad fusket går på? Det handlar om belopp i storleksordningen 27 mdr per år. Det är jämförbart med hela svenska försvaret. En kostnadspost det knusslas med och som omförhandlas en gång i kvarten, vi har inte råd ens med två brigader, trots att vi behöver minst sex. Eftersom bidragspengarna betalas ut utan någon som helst kontroll kan vi också vara säkra på att de skulle kunna gå att en åtstramning skulle ge mycket stor effekt. Min artikel om saken skrevs strax före jul: https://suntfornuft.space/demokrati/skurkregim/ och baserar sig på en debattartikel av Sven-Erik Österberg som DN lyckats gömma undan så att den fick noll uppmärksamhet i media.

Kranen är ställd på fullt öppen. Bidragen bara forsar ut ur landet. Medan Magdalena Andersson funderar.

Det här har man vetat länge alltså. Men först nu erkänner man det öppet. Men Magdalena bryr sig måttligt om vad hennes myndigheter varnar för och deras förslag att åtgärda problemen. Samordningsnummer har Skatteverket haft synpukter på i flera år. “Intressanta förslag” tycker vår finansminister, och lägger utredningsförslag som ska göra det ännu enklare för fler att få de åtråvärda numren. Se min tidigare artikel: https://suntfornuft.space/antidemokrati/massimmigration/en-halv-miljon-vistas-i-sverige-utan-att-vi-vet-deras-identitet-med-statens-medgivande/.

Tribunal

Artikeln har varit ute i minst tio timmar och de vanliga systemfelsförnekande kommentatorerna på DN Ifrågasätt lyser med sin frånvaro. TRE kommentarer är allt! På ett haveri som borde förtjäna en särskilt inrättad tribunal med ansvariga politiker från båda blocken grundligen förhörda inför ditkommenderad statstv så att svenska folket äntligen får någon verklig nytta av licensskatten. Tjugo års försummelser. Och Göran Persson går sannerligen inte fri, Han Som Bestämde valde att inte göra det den här gången. Varför?

Nyckelmeningen är väl i artikelförfattarnas “Och missbruk av systemet leder i slutändan till att mindre resurser finns för dem som mest behöver samhällets stöd.” För det måste ju tydligen påpekas. Att vi (för länge sen) har nått punkten då inte bara skattebetalarna, utan även dessa faktiskt drabbas, inte gynnas. Häri ligger nämligen enfaldens russinförtorkade hjärnors fallissemang: rädslan för att en åtstramning skulle kunna drabba någon behövande. Hellre ösa guld över tio icke-behövande bedragare än att ett enda ömmande fall inte får sin ersättning.

Omsorgen om svenska skattebetalare är fortfarande noll, så argumenten som går hem måste formuleras därefter för att ta bland de goda givarna. Frågan är bara om det räcker. För givetvis är detta att svära i kyrkan. Man måste vara f d någonting för att våga säga det högt. De som nu stjäl pengarna och har gjort det under 20 års tid. De tillhör ju det omhuldade kollektivet. Det tog 20 år innan det ens fick knystas om i DN.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

#Skurkregim

Gårdagens (19/12) intervju i Swebbv med Hans Jensevik är värd att tittas på fyra gånger. Utkristalliserar sig då ett ‘de fyras gäng’ som skall hållas ansvarig på Domens dag för vad de gjort och gör med vårt land. #skurkregim

Att inte göra något åt samordningsnummer åt upp till 870.000 okända identiteter? Det är medvetet gynnande av bedrägeri och svindleri. Vi har nu adresser där det finns flera tusen skrivna sådana ‘virtuella personer’. Det allra ‘bästa’ med de här numrena är ju att man med några sådana här på fickan kan vara precis var som helst och göra vad man vill samtidigt. Uppbära bidrag, smita från ansvar och skatt. Och rösta. Om det är någon av dessa som kör bilen som mejar ner dina ungar på vägen till skolan, så är risken stor att den ansvarige aldrig kommer hittas – för han finns inte. Vi kan glömma skatter som en virtuell person ska betala för arbete och verksamhetsvinster. Och om man vill fixa tänderna gratis är det bra att ha en sådan här identitet till hands. Då går det utmärkt. Och är man skriven på adressen i mer än ett år så kan man rösta i kommunen ‘där man bor’. Hmm, finns det ett samband här måntro?

Magdalena Andersson: utan åtgärd

*

*

*

2018: totalt 132.696

Att inte göra något åt en skenande invandring? En tredjedel handlar om Annie Lööfs anhöriga, en grupp som växer både absolut och relativt för varje år nu. Det rör sig om kvinnor, barn och gamla som är mindre utbildade än de som redan kommit hit, och med ännu mindre incitament att sysselsätta sig eller integrera sig. Återförening hemma i Afghanistan eller Somalia har inte ens diskuterats. Nästa tredjedel är s k arbetskraftsinvandring. Men i Sverige betyder det huvudsakligen om lågkvalificerade utan utbildning. Det räcker med 13.000:- i månaden för att få komma hit med sin fembarnsfamilj och för att klara livhanken måste man då förstås få bidrag. Ungarna har rätt till utbildning (kostar över 100.000 per barn/år), och har man uppehållstillstånd längre än ett år så får man rösta i kommunen där man är skriven. ‘Arbetskraftsinvandring’ används alltså som en smitväg in medvetet utformad för att det ska gå att etablera sig här utan asylprövning. Merparten av de 132.000 uppehållstillstånden handlar alltså inte alls längre om asyl till flyktingar, de utgör mindre än en femtedel. Och av dessa är ca 90% förtäckta ekonomiska flyktingar, som saknar verklig flyktinggrund. När de har befunnit sig i Sverige ett år så får de rösta. Och efter tre år blir de medborgare och får rösta även i riksdagsval.

Isabella Lövin: utan åtgärd

*

*

*

Att låta våra kvinnor våldtas utan att prioritera brottsbekämpningen? Att BRÅ används för att förneka verkligheten och skapa hittepåstatistik är nu känt och avslöjat. Men varför har man låtit detta ske? En högst reell ökning av våldtäkter, från 1 per dag 1975 till 21 per dag 2018 går inte att bortförklara, men man har medvetet låtit det ske. Och offren är svenska kvinnor, det är dem man våldtar, inte grannklanens flickor. Då riskerar man ju dels blodshämnd, dels är det inte dem man hatar och vill förnedra, det är svenskarna. En brittisk undersökning bekräftar mönstret: av 500 offer för överfallsvåldtäkter var det bara tre som inte var etniskt brittiska, samtidigt som gärningsmännen till nära 100% var icke-brittiska. En stor del av våldtäkterna skrivs av direkt, man tror inte på kvinnorna eller anser att vad de säger kommer vara så omöjligt att bevisa att man inte ens utreder. Av det fåtal som fälls är straffen i praktiken sällan över några månader i fängelse. Åklagare yrkar sällan på utvisning och domare dömer ännu mer sällan. Utvisningen är dessutom vanligen tidsbegränsad till fem år eller mindre; fängelsetiden avräknas. Har våldtäktsmännen hunnit bli svenska medborgare så får de fortsätta att rösta även om de skulle flytta utomlands. Skaffar de barn är dessa automatiskt svenska medborgare. Som får rösta när de fyllt arton. Och skulle de skriva på några hundra faderskapsbevis så är även dessa barn svenska medborgare. Som får rösta.

Morgan Johansson: utan åtgärd

*

*

*

Att låta skurkarna mjölka vårt bidragssystem? Att bidrag betalas ut frikostigt vet vi redan, det finns ingen hejd på vad svenska myndigheter anser berättigat. Bl a semesterresor för att besöka sina släktingar i s k krigszoner som uppgivits vara skäl för ‘flyktingen’ att få asyl. Gratis akut tandvård även för ‘papperslösa’ som egentligen borde avvisas. Enorma nybyggda boenden för månggifta män med flera hustrur och fembarnskullar i varje. Och så förstås sådant som inte ens räknas som bidrag. Människor som snällanställs på kommunerna för sysslor de inte är utbildade för, eller som uppfinns för att de ska få något att göra – och en lön. Ändå betraktas alltså detta som helt legitimt och formellt är de ju det också. Men att man härutöver betalar i grova slängar 18 miljarder, eller ‘mellan 11 och 27 miljarder’ varje år till rena skurkar. Sådana som inte ens enligt dessa generösa regelverk har minsta rätt till pengarna, det var ju en hyfsad nyhet. Sven-Erik Österberg, ordförande för Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, fick en debattartikel införd i DN om saken. Den borde ha varit förstasideslöp, men doldes helt i flödet och har bara 25 kommentarer (läs den, och kolla själva, ingen betalvägg). Över 300 miljarder sedan 2005 antyder att siffran för 2018 är ännu mycket större. Och naturligtvis handrar det mycket om samordningsnumren. Per nummer och år handlar det om över 20.000:-. Samtidigt som svenskar granskas med lupp av Skatteverk och Försäkringskassa så har detta alltså fått pågå ostört i åratal. Detta är en olikbehandling som får den svenska demokratin att upplevas som ett hån. Och de gynnade, de ‘virtuella personerna’ gör ju samtidigt demokratin ‘en viktig gentjänst’ genom att rösta – på rätt parti. Man kan på goda grunder misstänka att detta är det främsta skälet till varför man låter detta fortgå.

Stefan Löfven: utan åtgärd

*

*

*

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Att citera Nyheter Idag!? Expressen snodde nyheten. På SVT var det knäpptyst. Och för DN var det riktigt kämpigt…

Det här med citat är svårt, särskilt om man är journalist på en politisk korrekt tidning. För när alternativ nätmedia hittar nyheter som ingen annan plockat fram blir det jobbigt för MSM. Som när Leif Östling intervjuades av Swebbtv och kallade en spade för en spade – invandrade somalier kunde inte passa tiden. Det var en intressant nyhet det, som man på alla sätt var tvungna att bemöta – annars skulle ju Östling i ett enda drag ha gjort Swebbtv rumsrent. Men hur skulle det gå till, när man samtidigt inte ville låtsas om att man faktiskt kollade på Swebbtv? Saken löste sig genom att den lokala Södertäljetidningen, mest berörd, formellt fick rapportera först, så kunde alla de andra låtsas som att det var den man läst ur. Så kunde man sedan slita Östling i stycken, för att han sagt saker som alla redan visste och som somliga redan sagt, men som just han absolut inte fick säga på just Swebbtv.

SCB-skandalen, med felaktiga sysselsättnings- och arbetslöshetssiffror hade också kunnat rulla vidare, om MSM velat. De hade ju nämligen kunnat kabla ut att den som upptäckt felaktigheterna inte var SCB själva, utan jag, en bekymrad privatperson. Både Aftonbladet och Expressen ringde och lät mycket intresserade, innan de insåg att jag var bloggaren Sunt Förnuft, med värdekonservativ grund och ett antal åsikter om bl a islam, feminism och klimatet som inte direkt prickade mitt i mainstreamfåran.

Nyheter Idags scoop borde ha varit huvudnyhet på Rapport och Aktuellt.

Så kom då Bagdad Bob II. D v s den irakiske försvarsminister Najah al-Shammari, som Nyheter Idag (Chang Frick) avslöjat som svensk medborgare – och bidragsfuskare. I september 2011 invandrade Najah al-Shammari till Sverige. År 2015 fick han svenskt medborgarskap och stod under tiden skriven på en adress i en Stockholmsförort tillsammans med sin familj. Najah al-Shammari och tre av hans familjemedlemmar är fortfarande skrivna på samma adress. Under åren 2011–2012, och 2015–2018 hade han ingen fastställd förvärvsinkomst. År 2013 tjänade han 51 900 kronor och 2014 33 200 kronor.

Chang Fricks första scoop i Nyheter Idag

Det här är ju som alla förstår fullständigt förödande information för den svenska välfärdsstaten, om hur vedervärdigt bristfälligt kontrollerna i vårt socialförsäkringssystem fungerar. Det är också en nyhet som inte går att nonchalera – utom av svensk public service förstås, som får sina intäkter via skatten och som inte vill besvära tittarna med uppgifter som kan ‘feltolkas’. Annars är redan det faktum att al-Shammari är svensk medborgare ju uppseendeväckande. Man får naturligtvis ha dubbla medborgarskap, men det är oundvikligt att inte dra (den korrekta) slutsatsen att dessa delas ut alldeles för lättvindigt, till sådana som uppenbarligen inte behöver dem och som dessutom – som det skulle visa sig – inte sköter sig. När Nyheter Idag i torsdags, 21/11, berättade även om bidragsfusk och brottsmisstankar så kunde MSM inte längre tiga ihjäl saken. Så vad gör man? Expressen hade sin strategi klar snabbt. Man gav visserligen Nyheter Idag äran för det första scoopet, det om medborgarskapet. Men får det att låta som att man själva upptäckte bidragsbedrägeriet! Men Expressens artikeln publiceras ju först den 22/11; tidningen refererar alltså till sin egen intervju på ett missvisande vis.

Expressen tar äran för scoopet, men ska ha cred för analysen.

I sin första artikel ger man Nyheter Idag äran, men ingen länk. En länk till Aftonbladet kostade man dock på sig.
Expressen får det i nästa artikel att låta som att man gjort huvudnyheten – om bidragsfusket – själva.

Expressen gör dock sedan vad man kunde hoppas.Nämligen följer upp artikeln med att berätta om hur utbrett bidragsfusket är, inte minst bland människor som påstår sig ha flytt från sina hemländer för att sedan återvända och leva gott på bidrag de aldrig borde ha fått från början. En tidigare ihjältigen myndighetsrapport om den organiserade brottsligheten från september citerades:

I rapporten nämns uttryckligen det brottsupplägg som al-Shammari utreds för – att behålla bidrag trots att man har flyttat utomlands och inte har rätt till dem. Myndigheterna beskriver också hur dödsfall som sker utomlands ibland aldrig anmäls för att anhöriga ska fortsätta kunna inkassera pension från Sverige. Men de verkligt stora summorna finns att hämta i mer avancerade upplägg. Ofta handlar det om långa brottskedjor. Kriminella tar falska anställningar som betalas av Arbetsförmedlingen, vilket i sin tur ger dem rätt till a-kassa och sjukpenning. Manipulerade journaler och köpta röntgenbilder ger stora utbetalningar från det statliga tandvårdsstödet. Och funktionsnedsatta personer tas till Sverige för att få assistansersättning och för att ge anhöriga i hemlandet svenska arbetstillstånd som personliga assistenter.”

Sekretessen skyddar brottslingarna. Men där den skulle behövas är det svängdörrar.

Man passar på att särskilt peka på sekretessreglerna, som systematiskt missbrukas. “Sträng sekretess råder både mellan och inom myndigheter. Hårda regler kring biometriska data gör det lätt att skaffa sig flera identiteter. Avsaknaden av spärrar och karenstider gör att fuskare som upptäcks snabbt kan söka bidrag på nytt. Myndigheterna saknar möjligheter att kontrollera vilka personer som står bakom e-legitimationer. Arbetsförmedlingen får inte neka nystartsjobb även om de vet att kriminella aktörer står bakom arbetsgivaren. Och så vidare.” Anna Dahlbergs artikel och en intervju med forskaren Hans Brun belyser detta bra. Brun berör också frågan om det närmast obefintliga säkerhetstänk som finns inom polis, åklagare och tullen, varifrån ytterst hemliga uppgifter har läckt ut via insiders, mot betalning. Eftersom man inte infört praxis som tillåter individer som fattar känsliga beslut att underteckna med sina tjänstenummer, så exponeras dessa dessutom för onödig risk för påtryckningar. Med liknande helt onödiga regelbrister hotas hela vårt rättssystem när det nu utsätts för hårt tryck.

För DN blev det här mycket besvärligare. Mycket, mycket… besvärligare.

Bra där alltså, Expressen, som drar just de slutsatser som var viktigast att ta upp. Men hur gjorde DN då?

DN 22/11
DN 23/11
DN 24/11
DN 25/11

I den första artikeln 22/11 väljer man helt sonika att avstå från huvudnyheten, bidragsbrottet, trots att detta redan är känt, och trots att man faktiskt också citerar just den artikeln i Nyheter Idag. Med länk, ärligare än Expressen alltså. Men man inleder förstås med att citera både SvD och Aftonbladet, och sist i raden Expressen, så att det skulle se lite bättre ut – DN förlitar sig verkligen inte bara på en skum nättidning, minsann, ska vi ha klart för oss. Men genom att nämna Expressen som källa avseende bidragsfusket långt inne i artikeln kan man spela ner detta, samtidigt som man undviker att hamna ‘en dag efter’ i flödet. Istället försöker man hitta en egen vinkel, om FN och övergrepp mot demonstranter.

Och dagen därpå, den 23/11, har DN valt att försöka göra just detta till en riktigt konspirationsteoretisk vinkling – uppgifterna skulle ha spritts av Iran, för att förtala en politisk motståndare i Bagdad. Man för nu upp Nyheter Idag som ursprungskälla, eftersom man nu också ifrågasätter bidragsuppgifterna. På det här sättet försöker man alltså ta udden av skandalen – som ju utan tvivel måste riktas mot regeringen och dess slappa bidragspolitik. Det är ‘ingen nyhet’ att några av de hundratusentals irakier som kommit till Sverige återvandrat, tillsammans med sitt nya svenska pass. Nähä. Winiarskis artikel är en enda stor mörkläggning.

För att understryka hur rätt DN haft i sin förmodan, så låter man så den 24/11 ministern själv få dundra på att han minsann ska stämma svenska medier för förtal. Bidragsfuskandet är nu återigen helt ur fokus, det gäller det påstådda dödandet av demonstranterna, uppgifter som alltså inte Nyheter Idag utan Expressen spridit, det är dessa som kan vara falska. Några stöd för att uppgifterna kan stämma anser sig inte DN ha anledning att ta med i artikeln och framförallt är bidragsfusket helt onämnt. Den snälle fine svenske ministern har blivit elakt påhoppad, så enkelt är det bara.

DN 25/11.

När sedan moderaterna vill kalla in ansvarig minister till socialförsäkringsutskottet, för att förklara sig, så väljer DN att sätta rubriken så att det ser ut om att Shekarabi själv går till offensiven. Att det är moderaterna som skapat rubriken och att ministern är under press avseende bidragsfusket (som DN fortfarande försöker låtsas som om det är påhittat), det framkommer först i andra stycket. Fast vid det här laget inser väl även DN att loppet är kört, ministern är så skum och belastad att man bara måste skriva en ny mer negativ artikel 25/11. Bidragsfusket är med nu, men påstås fortfarande vara ‘obekräftat’.

Expressen har nu grävt fram att ministern stod åtalad för misshandel av kvinnor och barn 2016, och detta resulterar i en ny DN-artikel samma dag; nu nämns bidragsfusket igen, som något som ‘flera andra medier skrivit om’ = sant alltså, om man ska tolka DN här. Så slutligen ännu en artikel samma dag; den sista (senaste), som handlar om att även Säpo hade ljuset på ministern minsann. Inte alls osannolikt. Att mannen ändå kunnat fortsätta lura svenskarna på bidrag beror på just det sekretesskydd som Expressen berättade om. Men som kollegerna på DN tvärtom inte ville berätta om alls. Och på DN Ifrågasätt visar kommentarerna att DN:s linje uppskattas av minst 2/5 av tidningens läsare, om man får använda antalet gillningar som en grov skattning:

Vad Shakil skrev i sitt svar vet jag inte. Men om han t ex nämnde att bidragsfuskandet var generellt utbrett, så är censureringen knappast oväntad. Svanholms kommentar visar hur djupt ingrodda PK-värderingarna är hos somliga, och med 19 gillningar på ett kommentarssvar så kan man nog utgå ifrån att det är minst hälften som håller med Svanholm. För den som orkar läsa alla dessa desinformationsartiklar kan också konstatera att den notoriske Lars Gröndahl hela tiden jobbar för att (s)kademinimera i läsarspalterna, som vanligt.

Summa summarum har DN gjort fullständigt allt för att leda bort debatten om bidragsfusket. D v s det stora systemfelet. Det bidragsfusk som Löfven och SAP:s islamistiska samarbetsorganisationer har ett huvudansvar för. DN:s sätt att rapportera är en hel palett av propagandistiska skenmanövrar. De går ut på att 1. ifrågasätta källan, 2. förminska dess nyhetsvärde, 3. förbigå uppgifterna med tystnad, 4. skymma huvudskandalen med andra spår, 5. när huvudnyheten försvunnit ur flödet, göra skurken till något av ett unikt ‘freak’, skyldig till så mycket mer att bidragsfusket naturligen kan förpassas till en en underordnad roll.

Men bidragsfusket är ju den stora debattfrågan, eftersom det är både är ett svenskt systemfel och en kulturell betingning som den irakiske ministerns utnyttjande avslöjar: att han bidragsfuskat i ett annat land så skulle det utan tvekan ha varit allvarligt för hans renommé bland svenska väljare, om han varit svensk minister. Men i Irak ser man det inte så. Bidragsregnet från Sverige är snarare legio och något man kan tacka Allah för. De dumma svenskarna får skylla sig själva.

Vi måste utgå ifrån att just den uppfattningen är så väl spridd att inte ens grov bedräglighet i dessa avseenden är allvarligt nog för att irakierna inte ska bli upprörda över ministerns handlingar. För oss svenska skattebetalare är det lika viktigt att vara medveten om att det är den inställningen man har, som att få myndigheterna att agera därefter.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Socialbidragen ökar med 9% bara på ett kvartal. DN skyller på M och KD.

När våldtäkterna ökar förklaras detta som vi alla vet av en ökad anmälningsbenägenhet. Kriminaliteten, som ju inte ökar alls utan egentligen minskar, har ‘socioekonomiska förklaringar’. Och kommunernas skenande kostnader har demografiska orsaker, det är vår åldrande befolknings fel. När den mångkulturella drömmen krackelerar så är det sådana desperata försök till förnekelse dess försvarare för fram. Lögner och halvsanningar har fungerat så här länge eftersom de förenas med och är resultatet av beskuren och snedvriden statistik, som redan hos källan, BRÅ, Migrationsverket eller SCB, distorseras så att vi inte ska kunna genomskåda den. När sedan en försvarslinje bryts, som vi väl kan hävda är fallet med ‘anmälningsbenägenheten’, så retirerar man bara till nästa. Man tiger ihjäl den skenande statistiken, byter definitioner, upphör att publicera en statistikserie eller förändrar den helt. Brottsdefinitionen ändras. Åklagarna avskriver fallen så att de aldrig når domstol, polisen lägger ned fallet innan förundersökning har skett. På så vis både minskar antalet våldtäkter och förbättras uppklarningsprocenten. Detta är regimens ‘magic’, deras främsta gren. Hur man sopar problem under mattan, tills de blir så stora och omöjliga att dölja att de heller inte längre går att lösa utan de mest brutala åtgärder.

Socialbidragen ökar nu kraftigt – ännu något vi behöver hitta alternativa förklaringar till

Och nu stiger alltså andelen som söker socialbidrag. Kommunernas kostnader ökade på helårsbasis en hel miljard bara under tredje kvartalet, en ökning med nio procent mot motsvarande tid 2018. Per-Arne Andersson, utredare på SKL, påstår att förändringen ‘i sin helhet beror på att arbetsförmedlingarna läggs ned’. En följd av att M:s och KD:s budget gick igenom riksdagen, alltså. Ni minns, den budget som röstades fram innan Alliansen sprack. Förutom att detta är ett fräckt angrepp på något helt annat än det verkliga problemet, så är det ett närmast patetiskt försvar för strategin att låta kommunerna fortsätta sticka huvudet i sanden. Hela DN-artikeln är en lång stridsskrift för mer socialdemokratisk ‘magic’, hur man med kosmetiska åtgärder ska smussla undan problem så att de inte syns.

DN 15/11

Men det är ju ett antal saker man inte nämner. Till att börja med så är det för skattebetalaren egalt om han betalar för socialbidrag eller a-kassa. Vad SKL säger är ju att det egentligen bara handlar om en omflyttning från det ena till det andra. En fråga mer för byråkrater än för skattebetalare. Fast riktigt så enkelt är det förstås inte heller. Inte ens om vi utgår ifrån att SKL talar sanning, vilket vi naturligtvis inte ska utgå ifrån.

Om SKL talar sanning så gör kommunerna just nu ingenting för att möta kostnadskrisen

För det andra avslöjar nämligen SKL:s uttalande i värsta fall att kommunernas kris just nu hanteras som om det just var ‘magic’ och inget annat som krävs för att lösa den. Att en arbetsförmedling läggs ner, så att det blir praktiskt svårare att stämpla kan möjligen bidra till att somliga, de riktigt bekväma, väljer att gå tlll den mer närbelägna försäkringskassan istället för att åka till a-kassan i närmaste ort. Men det gör det i så fall obehagligt tydligt hur kravlöst socialbidragen betalas ut. Vad SKL påstår, om det inte är en ren lögn, skulle också innebära att kommunerna inte försöker göra det minsta för att försöka minska sina kostnadsberg genom att skära i personalkostnaderna, så som de borde och måste. Och det är ju i så fall ännu mycket värre.

Snällanställningarna kostar som tumregel dubbla socialbidragen

Vad vi borde kunna förvänta oss nu, och vad den extra miljarden alltså borde vara resultatet av, är en trend som obevekligt kommer accelerera i takt med att kommunernas resurser tar slut. Det handlar om att göra sig av med de snällanställda, dvs sådana som fått arbeten de inte är kvalificerade för, meningslösa nyskapade arbetsuppgifter eller annan form av terapi, t ex som del i verksamheter där kommunerna utan lönsamhetskrav bedriver i osund konkurrens med den privata sektorn. Som anställda kostar dessa personer betydligt mer än vad de gör när de får socialbidrag; som tumregel det dubbla – de måste ju ha både dator, suddegum och någonstans att vara, men också avsättningar till den större pension man på detta sätt tagit på sig att betala ut till dem i framtiden. Som Hans Jensevik förtjänstfullt visat, så kan en utebliven socialbidragsbomb under åren 2007-2015 i stort sett helt förklaras med att kommunerna ökat antal anställda med mer än vad man ökat sina befolkningar. Det handlar om en mycket stor mängd nytillkomna som på detta sätt gömts undan i statistiken. Dessa måste man nu rimligen göra sig av med.

Sopa problem under mattan? Vadå? Med kommunal utjämningsskatt så kommer det att funka ett tag till.

Eller? Ett frågetecken är just hur kommunerna nu faktiskt agerar, politik och verklighet är inte alltid samma sak. Löfvenregimen har ju lyckats få stöd för att öka den kommunala utjämningsskatten och det kan i värsta fall innebära att problemkommunerna får hela bristen kompenserad och betald för av andra kommuner. I så fall finns en stor risk att de agerar lika kortsiktigt igen, som när de valde att ta på sig ansvar för massor med nytillkomna, bara för att få två års statliga bidrag i kassan. Den här gången lär de inte fatta att även de kommuner som hittills inte har problem också kommer att få det, när de tvingas betala för alla andra. Om de här – nödvändiga – åtgärderna faktiskt inte är en väsentlig del av den tillkommande miljardökningen av socialbidrag som vi ser under kvartal tre, så innebär det att chocken kommer bli desto större när dessa så småningom börjar trilla in.

En ‘magic’ som inte längre funkar

De nyttillkomna som innehar statliga ‘extratjänster’ kostar däremot inte lika mycket för kommunerna. Från 2016 började Löfvenregimen subventionera anställningar på kommun och i myndigheter med 100%. Exakt från samma tidpunkt slutade kommunerna mycket riktigt att anställa fler och fler, istället hamnade alltså de nytillkomna på statens lönelista och budget. Den stigande arbetslösheten som vi sett (men som SCB bokfört felaktigt, utan att erkänna att det var undertecknad som upptäckte felet åt dem) kan med all sannolikhet hänföras hit. Dessa tidsbegränsade program avbryts nämligen om de ‘statligt snällanställda’ inte orkar förnya sina tjjänstgöringsperioder med en resa till närmaste ort, där arbetsförmedlingen nu finns. Man har inte hunnit ändra reglerna, så dessa anmälningar krävs fortfarande, och därmed har just denna ‘magic’ upphört att fungera. Många av de nytillkomna är förstås lika glada för kommunens socialbidrag, som utbetalas utan arbetskrav och ger dem nästan lika hög nettoersättning.

Den djupa statens företrädare agerar i regimens ställe och gnyr högljutt: på detta sätt ökar inte bara socialbidragen utan även arbetslöshetssiffrorna och sysselsättningen sjunker – allt är M:s och KD:s fel! De nyanlände bryr sig däremot inte. De förstår inte vad de ställer till med i statistiken. Undra på att SKL och DN är upprörda.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

English Summary

Welfare costs are – finally – soaring, as many of us predicted should have happened years ago. Third quarter figures show a 9% increase, one billion SEK on annual basis. Giving rightwing politicians this confirmation at this moment, when the SAP-regime is struggling how to deal with criminality, would be just too much, so our Deep state representatives in SKL (Municipalities’ association) and DN (leftwing Cremlin media, disguised as ‘independent liberal’ according to their own label) instead goes to attack: the increase is entirely due to that Arbetsförmedlingen (AF), the government authority for employment, has been forced to reduce its presence. And this was a decision made by M and KD, the conservative parties.

In the article – but not the headline – it is also clear for every reader that the increase – at least according to SKL, is just a matter of bookkeeping, since higher welfare costs are balanced by smaller unemplyment checkes to the same people. So why should we, as tax payers, even bother?

Firstly, if this is true, it shows that the municipalities actually have done nothing concrete to balance their budgets. They need to lay off huge amounts of staff, that they have employed for no other reason than to conseal high unemployment figures and to lower the formal welfare costs – those that are now rising alarmingly. That type of ‘kindness employment’ has been the standard way to deal with poorly educated immigrants between 2007-2015. These lay offs should now be visible in the statistics. If not, it is due to that the municipalities with acute problems have not reacted at all. Probably, in that case, because the state has now decided to force other municipalities to pay for them. So we can sweep the problems under the carpet a bit longer.

In 2016 the Swedish government offered to back wage payments 100% for not ’employable’ people (well, they phrased it somewhat differently, but that was the point), so the municipalities did not have to hire ‘out of kindness’ anymore – the government would do it for them. However, these programs demands that the immigrants actually register from time to time at AF, and my best guess is that the effect we now see in increased welfare costs is due to that the government employed ‘uneployables’ just don’t bother to travel to the nearest AF office anymore. They are quite happy with a welfare check instead, since the net difference is relatively small and this doesn’t require them to spend any time on a meaningless job.

DN and SKL do what they can. For everybody else it is obvious that the welfare state of Sweden is now rupturing. And the reason we see this now is far from the cut downs of some AF local branches. It is because the SAP-regime’s ‘magical’ statistics are no longer able to sufficiently hiding it anymore.

Publicerad Lämna en kommentar

En kommunsektor som ger sig själv mer och mer lån, samtidigt som ingen vill sätta rätt namn på varför de behövs. Här finns alla ingredienser för en hemmagjord finansbubbla.

DN har nu, som de flesta andra MSM börjat uppmärksamma vad de stora hålen i kommunernas budgetar kommer leda till. Kommunernas skuldberg är uppe i svindlande 656 miljarder kronor. För att konkretisera den siffran: 165.000 kronor per heltidsarbetande. Bara det senaste året har kommunerna ökat vad som i slutändan är din skuld, herr Svensson, att betala med 13.000:-. Och det kommer inte räcka långt ändå. Regeringens anslagna fem miljarder är en spottloska i pölen, här saknas på sju års sikt 90 miljarder – enligt vår finansminister, och hennes beräkning får vi nog utgå ifrån är optimistisk. Trots stora skattehöjningar så säger fyra av fem kommuner att man kommer göra nedskärningar i budgeten nästa år. På ‘allt’. Och så är det vård, skola och omsorg förstås. Och det värsta är att det sedan bara kommer fortsätta att behövas mer. För vad som saknas i staplarna är försörjningsstöd och minskning av antal snällanställda. Det första för att man inte kan, det är statens beslut. Det andra för att man inte vill, vågar eller ens kan erkänna. Den officiella förklaringen till alla problemen är istället fastighetskostnader – och så ‘demografin’ förstås.

Demografin är en del av vår livscykel och svensken har redan jobbat in till sin pension, vård och bostad. Liksom till sina barns skolgång.

Källa: DN:s enkät. Som man frågar får man svar…

Låt oss beta av dimridåerna bakifrån. Så här är det. Detta med demografin kommer vi få höra om till leda, under år som nu kommer, under vilka vi tvingas åse den svenska välfärdens smärtsamma nedmontering. De demografiska ‘problemen’ består av två delar: alltför många barn och alltför många gamla. Att det förstnämnda kräver utbyggnad av skolor, fler lärare etc är en följd av invandringen. Och det sistnämnda hade inte heller varit ett problem om vi inte hade haft invandring. ‘Problemet’ är ju väl känt och var redan fonderat för; svenskarna hade med sin höga sysselsättningsgrad och sitt långa arbetsliv sett till att tillräckliga medel kunnat läggas undan. Det är vad staten gjort istället som är problemet. Att skylla på barn och gamla är alltså en direkt lögn, men en som man frenetiskt kommer göra allt för att arbeta in i det svenska folkets medvetanden. Det handlar om ett stort bedrägeri, för att skyla över ett ännu mycket större sådant: en förskingring som inte finner sin like under historisk tid i detta land.

Japans exempel. Så hade vi kunnat ha det om vi valt bort invandringen.

DN:s ingress. Så här vill man att vi ska uppfatta kommunsektorns problem. Fastighetskostnader och ‘demografi’ i form av allt fler gamla svenskar. Inte ens invandrarbarnen kommer med i den summeringen.

Vi hade i Sverige en befolkningspyramid som, före invandringsexplosionen på 2000-talet, såg mindre hotfull ut än den gjorde i flertalet andra västländer. Den bästa jämförelsen är Japan, för där bestämde man sig för att inte försöka ‘lösa problemet’ med massiv immigration. Om vi i Sverige bara ‘rullat vidare’, som Japan, så skulle vår befolkning ha slutat växa ungefär nu, vid 8,5 miljoner. Japans befolkning sjunker med ca 0,6% per år och har minskat hela 2000-talet. Men livsinkomsterna har stigit: trots folkminskningen har den totala ekonomin vuxit under 15 av 19 år på 2000-talet. I Japan har man tagit fasta på en ganska banal lärdom: nämligen att vi i genomsnitt måste arbeta ca 40 år av våra liv. Därmed kan alla både betala för den ‘samhällsskuld’ de drar på sig under barn- och ungdomsåren och, när denna räknats av så har man fortfarande ett överskott kvar, som mer än nog täcker kostnaderna under den tid man inte längre bidrar. Kostnader för en dräglig pension, boende och sjukvård och ett startkapital för nästa generation. Det handlar alltså i vårt land om betydligt mer än vad som förvaltas i AP-fonderna. Även i den syltburken har sossarna varit och rotat , men än värre är det med hur resten av statsbudgeten har förvaltats. Det samhällsöverskott som stat och kommun har tagit sig rätten – och därmed även skyldighet och ansvar – att fördela över tiden och mellan generationerna, har istället under mindre än två årtionden ‘investerats’ i något helt annat.

Bidragsresenärerna. En lågstadieelev kan räkna ut att detta inte håller.

En artikel som säger mycket, men absolut inte varför.

Vårt samhälle har till skillnad från Japan använt samhällsöverskottet till att importera bidragstagare. Som inte på långa vägar kommer jobba i 40 år i Sverige. Dessutom har de som faktiskt fått jobb en mycket lägre snittlön; de betalar alltså inte in en skatt som medger samma höga välfärd som de blivit delägare i. Detta lilla från de få är vad svenskarna får tillbaka för att ge mycket till många. Nettot kommer inte räcka till. Det är ett matematiskt axiom, eftersom vi sagt att alla som kommer hit ska få (minst) lika mycket som dem som redan bor här. Är detta svårt att förstå? Låt oss göra en livscykelkalkyl på lågstadienivå: Per får ett äpple av mamma som han äter vid frukost. Han plockar själv tre till under dagen, varav han äter ett till lunch. Hur många har han kvar? Två, ett som han äter till middag och det sista ger han till sin son. Exempel två. Per får ett äpple av mamma som han äter vid frukost. Han plockar själv tre till under dagen, varav han äter ett till lunch. Hur många har han kvar? Två. Ett som han ger bort till Hassan som inte är något vidare på att plocka äpplen. Det sista äpplet får Per och Hassan dela på till kvällsmat. Pers son får ingenting.

Och detta är alltså vad som redan hänt. Även om vi med ett ‘simsalabim’ kunde trolla bort Hassan (= alla redan anlända bidragsresenärer), så måste vi betala för den tid som har varit, och som nu avspeglar sig i våra kommuners dystra balansräkningar. Vi har bara ett äpple kvar till pensionen, och det ska delas med Hassan, vi kommer inte samtidigt kunna lägga undan tillräckligt till våra barns skolgång – kommunerna drar just nu in i redan otillräckliga skolbudgetar. Under det att vi alltså nu börjar betala på den skuldrullning som skett, fortsätter åtagandena för Hassan att ackumulera än högre skulder. Hans söner vill ju ha ett nytt äpple imorgon. Liksom Pers. Ovanpå detta så fortsätter anhörigströmmen, vars kostnader vi inte har med i kommunkalkylerna, kommunerna vågar inte ens räkna på den saken, inte på något realistiskt sätt. Ni vet de muslimska kvinnorna, som de ‘ensamkommande’ nu vill ha hit för att stå vid spisen och föda deras barn. Det handlar om en grupp vi kommer ha mycket svårt att övertyga om att lära sig svenska – vad ska de med sådana kunskaper till, när det inte är ett krav för att få socialbidrag? Många är analfabeter med så gott som noll utbildning, som vi ändå lär kasta dyra utbildningsinsatser på, innan vi (= de naiva) ger upp eller då pengarna är slut (gissa vilket som kommer först) och man accepterar att de kommer stå kvar vid spisen oavsett om de så blivit uppgraderade till pol.mag. Men de flesta kommer förstås inte lära sig någonting; med nära noll intresse och förmåga att finna utkomst i världens mest utbildningskrävande arbetsliv – det svenska. En sak är klar: många flera äpplen kommer att behövas. Men det blir inte många fler som plockar.

Kommunsektorns lånevolymer har redan exploderat. Men vi hör inte smällen, pga den negativa räntan.

Kommunsektorn har ökat sina skulder med 300 miljarder på 10 år. Det är ca 75.000:- per heltidsarbetande.

Här ska vi nu inte göra en prognos. Dystopin får lätt så förfärande drag att den blir hart när omöjlig att tro på. Beskrivningen av den punkt vi nu står på är illavarslande nog. Där vi alltså ‘bara’ har ett decenniums eller så av kvardröjande skulder att ta hand om. Skulder som har vuxit trots obruten högkonjunktur i världen, negativ statslåneränta och ett valutadopat näringsliv. På ett drygt decennium har kommunsektorns lån närapå fördubblats och uppgår nu till 14% av BNP. Och ökningen är sedan 2016 exponentiellt tilltagande, trots ‘invandringsstoppet’ 2015. Det här beror främst på just gamla ackumulerade problem. Kommunerna tvingas till stora eftersläpande investeringar, över 50% i fastigheter och bostäder. Dessa bokförs som tillgångar, men de har sitt värde bara pga den bidragsstöttade ekonomi man själva skapat: bostäder för nytillkomna som får hyran betald med bostadsbidrag och försörjningsstöd; skolor, vårdcentraler och äldreboenden för att ta hand om de nytillkomnas krämpor, barn och våra – men även deras – äldre. Ingenting som behövs i Japan direkt. Pengar man där istället satsat på att utbilda och avlöna inte minst den egna vårdsektorn med. År 2030 räknar man i Japan med att alla äldre har en personlig assistent fullproppad med artificiell intelligens. Och utrustad med en garanterat sympatisk personlighet och ett minne som aldrig glömmer bort när du ska ta din medicin eller att låsa dörren, så att eventuella kriminella inte tar sig in i ditt hem, vilket inte alla i den svenska hemtjänsten är så duktiga på. De nytillkomna är som bekant överrepresenterade där, för att kommunerna ser detta jobb som det absolut minst viktiga och sämst avlönade. Somliga är motiverade och bra, andra är det faktiskt inte alls. Många förstår knappt svenska. Jag tror vi är flera som skulle föredra den japanska modellen.

Trots deras antal i äldreomsorg och som vårdbiträden på sjukhusen, så är de nytillkomna nettobidragstagare även inom vårdsektorn, eftersom de som grupp är mycket mer vårdintensiva än svenskarna, vilket inte är att undra på med tanke på att många av dem levt helt utan den typen av service innan de kom hit. Om detta har Tino Sanandaji svart på vitt i sin bok Massutmaning för den som vill fördjupa sig. Och enligt Rebecca Weidmo Uvell är även äldreomsorgsstödet ett slukhål. Där garanteras de nytillkomna pensioner som bara skiljer någon hundralapp från svenska garantipensioner. Här kommer vi se en kraftig tillväxt av utbetalningar, för även de nytillkomna blir ju äldre. Till dess – hur mycket äldreboenden byggs det egentligen? Så lite som möjligt. Alla kommuner är nämligen smärtsamt medvetna om att det kostar mer att ta hand om de gamla på det viset, så man gör allt för att få dem att bo kvar där de bor. Och även de unga bor kvar hemma, de är i de flesta kommuner utan förtur i bostadskön. Nej, visst byggs det och kostar multum gör det, men de nya bostäderna kommer inte vår inhemska befolkning till del. När så sker så är hyrorna och priserna dessutom upptrissade på ett sätt de aldrig hade varit om byggsektorn inte haft så mycket mer att stå i.

Vad ska svenska folket med alla fastigheter till? Många skulle nog hellre välja en rejäl lön till sköterskor och poliser så att vården och tryggheten blir bättre. Och bostäderna, har vi sett minskade bostadsköer, någon?

Ny infrastruktur är naturligtvis också nödvändig i ett Sverige där befolkningen ökar så snabbt. Också den släpar, pga samma överhettade byggsektor. Kvar ‘att göra’ när vi rensat för investeringar som i sin huvudsak är anknutna till massimmigrationen, är en skvätt på några procent som man av nöden är tvungna att satsa på; sedan länge eftersatt underhåll av vatten- och avloppsledningar. VA-näten är – eftersom de inte syns – ännu mer än järnvägsspår och vägnät ett enda stort lappa och laga. Det kommer de fortsätta vara även efter årets dosör.

Det här är alltså vad kommunerna måste ha pengar till. Om man får tro DN. Men det är ju bara halva sanningen. ‘Investeringarna’ syns ju inte i resultaträkningen. Inte förrän efter ett par decennier, då man lär bli tvungna att skriva av värdena, precis som man till slut blev tvungna att göra med miljonprogrammen. Nej, resten av de besvärliga åtagandena hittar vi i resultaträkningen, sådant som kostnadsförs direkt. Men när DN gör sin beskrivning så är det förstås utan att plocka fram rubriker på kostnadsposterna, till allmän beskådan. Därmed slipper man att nämna försörjningsstöden. Som ökat kraftigt de senaste två åren och beräknas fördubblas fram till 2026 enligt Sydsvenskan. Att få fram rådata på detta är dock inte lätt. SCB och Socialstyrelsen har ju precis som alla andra myndigheter fått order om (eller självmant tagit på sig) att inte i onödan göra det lätt för kritikerna att hitta systemfelen. Nästan komiskt att de senaste tabellerna i SCB är från 2011! Ska man verkligen kunna plocka fram privatpersoners tax.värden och bilägande, men inte hur mycket socialbidragen är i offentliga databaser? Reda siffror om mer aktuella förhållanden lämnas i alla fall inte där jag letar och Socialstyrelsen visar grafer i fasta priser, troligen för att få det att ‘se bättre ut’. Att 11,2 miljarder för 2018 skulle vara en totalsiffra kan jag därför inte direkt läsa ut. Det finns säkert fler poster, men detta är illa nog, för till dessa tillkommer nu undan för undan de etableringsstöd som staten betalar ut till flyktingarna, men bara i två år. Ingenting tyder på att kostnaderna för de nytillkomna minskar nämnvärt under de följande 6-8 åren de befunnit sig i Sverige, och mycket talar för att stödberoendet i de flesta fallen är livsvarigt för dem som senast kommit hit. Försörjningsstödet, som redan nu till ca 2/3 går till de nytillkomna, håller därmed gradvis på att inkludera etableringsstödet. Ett fyra gånger så stort belopp.

Efter 2011 har vi en nästan dubbelt så hög nyanställningstakt i kommunerna som i det privata näringslivet. Vad kan det bero på?

Att socialbidragen (enligt korrekt pk-prosa = försörjningsstödet, biståndet) kommer öka kraftigt, som Sydsvenskan förutspår, är därför ingen gissning utan närmast en matematiskt nödvändighet, särskilt eftersom vi nu är på väg in i en lågkonjunktur. Och när 110 kommuner går med underskott och fyra av fem kommuner måste skära ned så är det något ännu viktigare, som kommun- och myndighetsaktivisterna talar tyst om: alla snällanställda Hassan, som inte gör någon särskild nytta för någon på sin post. Syftet med arrangemanget har dels varit att frisera arbetslöshetsstatistiken och få de formella flyktingkostnaderna att se mindre provocerande ut; dels förhoppningar om att minska risken för att Hassan ska bli kriminell, så länge som man håller honom med en fast arbetstid, något pyssel att sysselsätta sig med under dagarna och gratis lön. Om inte staten tar över betalningsansvaret i någon form av en liknande täckmantel (= ‘garantijobb’ där även socialavgifterna ingår), så lär vi få se betydligt fler uppsägningar av snällanställda – och socialbidragen kommer då öka kraftigt, det är ett direkt kommunicerande kärl.

Kommuninvest, banken som kommunerna äger.

Slutligen: Var får kommunerna sina lån ifrån? Svaret är inte bankerna. Dessa har minskat sin andel av utlåningen till sektorn från 30% till 15%, hit har alltså kommunerna tvingats amortera. Det antyder att svenska banker dragit öronen åt sig och att risken i förhållande till avkastningen inte håller för sund kreditgivning. De minskade banklånen och lite till har man täckt av via direkt obligationsutgivning, d v s risker som banksektorn inte ska behöva bry sig om enligt Basel 3:s kapitaltäckningskrav – men som givetvis ändå ökar systemriskerna. Bulken av sektorns nya lån kommer dock från Kommuninvest, som 271 av kommunerna äger själva tillsammans. Här har på fem år krediterna ökat med 130 mdr! Kommuninvest står numera för 54% av sektorns totala utlåning. I detta ligger förstås en präktig varningssignal. Det är knappast en slump att Kommuninvest startade upp just i Örebro, det län där skulden per invånare är högst i Sverige. Kommuninvests konstruktion påminner i grunden om subprimelånen i USA som ledde fram till den stora finansbubblan: genom sammanläggning av många små sämre kredittagare och ett ‘hokus pokus!’ får man AAA-ratings av de stora kreditinstituten, och eftersom det inte finns några kapitalkrav på kommunlånen så behöver Kommuninvest teoretiskt inte ha något eget kapital alls. Trots att man lånar ut när andra drar in krediterna.

Den mest intressanta är förstås räntan. Ett enda litet diagram för denna har Kommuninvest kostat på sig i sin fylliga rapport om kommunernas låneskuld (samtidigt som man slösar två hela sidor på jippot med ‘gröna obligationer’). Jag avläser nivån till 1,2% i kvartal 2, 2019. Det finns även lån man betalar ränta för att få ge till sina ägare, om den kostnaden är inräknad här eller inte är osagt. På aktuell lånestock betyder 1,2% i runda slängar 8 mdr. Eftersom räntan har gått ned kontinuerligt har sektorns räntekostnader inte ökat, trots den snabba skuldökningen, tvärtom har de minskat sedan 2015 med 2 mdr. Så vem vill inte låna mer under sådana förhållanden? Låt oss gissa att låneskulden om tre år är 700 mdr (lågt räknat). Ponera att skenande socialbidragskostnader då föranleder ratinginstituten att sänka sina kreditbetyg och att räntan därmed stiger till 3%. Då blir kommunernas räntekostnad 21 mdr istället för 8. Det skulle ofelbart leda till att många kommuner får betalningsproblem, för situationen kommer vara ännu tajtare då än idag, det vet vi redan.

Kommunerna har pressat sin bank att sluta ta hänsyn till framtida kreditförluster i sin räntesättning. Ur årsredovisningen 2018, s. 4.

Det behöver inte vara så många som drabbas, i teorin kan det räcka med en enda. Eftersom Kommuninvest har ett solidariskt betalningsansvar mellan ägarna, så betyder det att alla 271 medlemskommuner omedelbart riskerar att dras med i likvidetskrisen. Om staten skulle tvingas gå in och stötta så påverkas även statens kreditbetyg och då får vi avsevärt högre räntekostnader även på statsskulden. En räntehöjning på två procentenheter är ett stresstest som bankerna anser att varje bolånetagare ska klara, men det är lätt att förstå att kommunerna inte avkrävs detsamma, de äger ju banken som lånar ut pengarna – det garanterar snäll kreditbedömning. Ja, för ett år sedan beslutade man även att sänka räntorna, genom att inte ta höjd för eventuella framtida kreditförluster.

Så där brukar det se ut just när konjunkturen är på topp, liksom tuppkammen både på banken och hos de mest belånade. Just innan det bär iväg nedåt. Men i det här fallet tror jag passusen säger mer om hur pressade marginalerna är på kommunerna. Redan.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Kommuninvests rapport om den kommunala låneskulden 2019

Kommuninvests årsredovisning 2018

DN – 110 kommuner går back 2019

DN – fyra av fem kommuner tvingas skära ner

Uvell – Äldreförsörjningsstödet, ännu ett slukhål

Publicerad 1 kommentar

Svenska medborgarskap åt hela världen? Det har Löfven redan lagstiftat om.

Återigen har Weidmo Uvell upptäckt ett systemfel som smugits in i vår lagstiftning under Löfvens tid, närmare bestämt 2015. Som alla andra medier väljer jag förstås att göra skandalen känd så gått det bara går. Det svenska medborgarskapet har utsträckts på ett sätt som i förlängningen gör att vi snart kan ha fler svenska medborgare i Afghanistan och Syrien än vi har här hemma. Med medborgarskapet följer nämligen också de flesta av våra välfärdsförmåner med utomlands. Det betyder att välfärdsresenärerna lugnt kan stanna kvar där de är, för varför ska man då flytta till kalla Sverige? Inte minst är ju kostnadsläget i Afghanistan betydligt lägre, så pengarna räcker ju längre. Gissningsvis är det mycket få av dagens svenska medborgare som skulle applådera en sådan utveckling, även om flyktingströmmarna plötsligt upphörde. För våra transfereringar till utlandet skulle samtidigt explodera. Det här är gällande rätt och en tickande bomb. Det är därför med viss kluvenhet jag delar inlägget, risken finns ju att jag hjälper till att starta djungeltrummorna, istället för att få lagstiftaren att ta reson.

Vad som skett är alltså att lagen ändrats så att ett barn blir svensk medborgare oavsett var i världen det föds. Allt som krävs är att någon av föräldrarna är svensk medborgare. Det betyder alltså inte bara att en ensamkommande afghan som fått medborgarskap här, kan åka tillbaka och föda mängder med nya svenska medborgare. Han skulle också kunna ta på sig faderskap (mot rimlig ersättning) för ett par hundra stycken till. Inga DNA-tester krävs nämligen. Bara ett papper, undertecknat på heder och samvete. Och. När dessa nya svenskar födda i Afghanistan väl kommit i fertil ålder så är även dessa utrustade med kapacitet att skapa fler svenska medborgare. De behöver alltså aldrig ens ha satt sin fot i Sverige eller för den delen tala svenska! Den kloke säljer förstås inte sådana faderskapsbevis särskilt billigt. För den som utrustas med ett sådant har ju också rätt till barnbidrag, efterlevandestöd, studiebidrag mm. Och när helst det behövs kan man åka ‘hem’ till Sverige och laga tänderna akut, genomgå mammogafi eller få sina höfter justerade. Rent teoretiskt skulle man också kunna få pension, men vad den nu kan vara värd om ett par årtionden är högst osäkert, inte minst givet att vi vid det laget kan ha fler ‘medborgare’ i Afrika och Mellanöstern, än vi har som bor på svenskt territorium.

Vi får utgå från att UD redan tryckt om blanketterna, som marknadsför alla våra välfärdsbidrag, för att även inkludera detta alternativ. Man verkar heller inte direkt oroliga för hur värdet av svenska pass och viseringsfriheten kommer devalveras, men det kan ju kvitta för dem som har tänkt att ‘bli svensk’ utan att lämna sitt hemland. Har man bara cash och tänkt att lata sig resten av sitt liv så kan man ju lika gärna göra det någonstans där badtemperaturen är över 22° året om. Länder som t ex Somalia är ju sanna semesterparadis, i alla fall att döma av alla återbesök som flyktingarna därifrån gör efter att deras asylansökningar godkänts.

Är det här verkligen sant? Det låter… för dumt!

Så galet att ingen, inte ens våra MSM-journalister kan bli annat än upprörda! Jag kan se framför mig hur Niklas Orrenius på DN och Åsa Linderborg på AB nu slår på tangenterna så att det smattrar, bara avundssjuka över att de inte själva kommit på uppslaget. Men stopp ett tag! Kan man verkligen hävda uppsåt? Kommer vi i den stort uppslagna intervjun i SVT att få höra av Löfven att ‘han inte tänkte på detta’? Knappast, skulle jag vilja hävda. Man måste ha varit fullt på det klara med den här risken/möjligheten (beroende på ur vems perspektiv man ser saken). Lagändringen kan svårligen ha gjorts av någon annan anledning, än just den beskrivna; det finns ju liksom ingen poäng alls annars. Och man ändrar ju inte lagar bara för skojs skull. Väl?

Jo, säger du, med Mp i regeringen kan ju vad som helst inträffa! Någon som tycker att det är ‘ojämlikt’ att bara barn med svenska mödrar får medborgarskap. Även ‘svenska’ fäders barn borde få samma rätt. Och det är ju för dyrt med DNA-tester. Dessutom vet vi ju att inga av dessa ädla människor skulle ljuga. Kan man inte ha tänkt så? Inte så maliciöst och diaboliskt, bara korkat och ogenomtänkt, gammal klassisk plakatpolitik, Mp i ett nötskal.

OK. Låt oss ponera att uppsåtet var dumt, men inte elakt. Det är bara det att när lagar stiftas så är det just sådana här ‘elaka’ konsekvenser som lagrådet och andra myndigheter tillfrågas om och har synpunkter på. En normal SOU innehåller flera hundra sidor, där betydligt mindre omfattande konsekvenser än dessa nagelfars med lupp. När konsekvenserna väl har påpekats, så går ingen fri, som ändå fattar beslut om ändring. Då är det alldeles uppenbart att avsikten varit just att även den som fötts utomlands kommer anses vara fullgod förälder för att avla fler svenska medborgare. Annars hade man lätt kunnat tillfoga ett undantag för sådan utländsk ‘serieproduktion’.

Så varför? Är man bara onda och vill skapa kaos? Bryta ned svensk ekonomi? Förstöra nationalstaten till varje pris? Det dimmigt tänkta är alltid svårt att säkert fastslå syfte med, men visst kan slentrianmässig antinationalism ha varit med i bilden. Gissningsvis finns det dock andra, mer konkreta bakomliggande motiv, som ansetts överordnade. Min djupa misstanke är att det handlar om att skapa valboskap. Man skickar bara ned valfri regeringsfinansierad NGO, för att hjälpa till med poströstningen. En välbetald resa för kompisarna i nätverket, som är för viktig att låta flygskammen stå i vägen för.

Världens lydigaste mediekår.

Svenska journalistkårens självbild och verkligheten är två olika saker.

Löfven väljare i utanförskapsområdena lär gilla det här, men den delen av SAP:s väljare som är svensktalande och ser på Rapport är kanske inte riktigt så positiva. Så kan vi alltså förvänta oss att han blåljuger, ställd inför uppbådet av uppretade journalister? Sanningen är förstås att han inte kommer behöva göra det. Jag har varit lite ironisk. Det och endast det är vad som är orealistiskt i den här artikeln. Av samma anledning som vi inte redan haft en stormig riksdagsdebatt i detta ämne och att lagen gått igenom utan minsta knyst kommer svenska folket inte heller nu att upplysas. Nämligen för att Orrenius, Linderborg och resten av journalistkåren inte alls kommer ställa frågor. Inte ens galloperande vansinne av det här slaget, en skandal med konsekvenser som så uppenbart går stick i stäv med svenskarnas väl och ve, anses i MSM vara värd att uppmärksamma. Man håller tyst som vanligt, ‘för den goda sakens skull’. Hur jag vet? Bitter erfarenhet av hur svenska journalister agerat förut. Men också för att Uvells artikel skrevs i början av veckan och jag har inte sett en enda reaktion ännu.

I bästa fall får Löfven en fråga i en mysig tv-soffa, som han förberett sig väl på, och alla hemma framför tv:n kommer uppfatta svaret så att svenskt medborgarskap är ett bra sätt att hjälpa u-länderna mot fattigdom på plats. Var det inte just så Åkesson ville ha det? Den möjliga serietillverkningen lär dock inte nämnas. Inte heller alla bidrag vår nysvenska diaspora kommer kunna göra anspråk på. Då är djungeltelegrafen i Rinkeby, Vivalla och Rosengård så mycket mer effektiv.

Magnus Stenlund
Sunt Förnut

Rebecca Weidmo Uvell – evighetsmaskin av svenska medborgarskap

Publicerad 1 kommentar

Efterlevandebidragen regnar – tio gånger oftare över afghaner och somalier.

På tio år har Sverige betalat ut 9,2 miljarder till barn vars ena eller båda föräldrar uppges vara avliden. Dödsfall i Sverige har sällan varit svåra att konstatera, de har ju skett i Sverige. Så systemet är utformat därefter. Pensionsmyndigheten kräver inte mer än en underskrift på heder och samvete för att börja göra månatliga utbetalningar på 1.493 kronor per påstått avliden förälder ända upp t o m tjugo års ålder. Fram till 2018 gjordes dessutom retroaktiva utbetalningar för två år före ansökan. Nu är retroaktiviteten ‘bara’ sex månader. En fullt giltig fråga är varför utbetalningar överhuvudtaget görs till alla som kommer till Sverige. Det räcker med ett TUT för att det ska säga ka-tjing när man drar i den lättsinniga enarmade bandit, som samtidigt äs så ytterligt samvetsgrann med att plundra skattebetalarna. Rebecca Wiedmo Uvell har gjort ett grävjobb som förtjänar stor uppmärksamhet. En historia som ger en provkarta på de systemfel som lett till att Sverige idag är på dekis.

Efterlevandestödet betalas ut till alla barn, som ekonomisk kompensation för förlusten av en vårdnadshavare. Den motsvarar den underhållsersättning som barnets kvarstående vårdnadshavare ska få från den andre föräldern efter en sepation – och som även den kan betalas ut av staten, när föräldern ifråga låter bli. Ersättningen är inte baserad på hur stort lidande barnet drabbas av utan är en form av kostadsersättning. Kostnader man har i Sverige. Därför är det obegripligt varför man betalar ut retroaktiva bidrag till dem som just anlänt hit. Lika principiellt fel är det förstås att ensamkommande barn som skrivit under detta dokument får en helt annan ekonomisk situation jämfört med lika ensamkommande som inte gjort det, men som är i lika stor avsaknad av föräldrarna.

Flyktningbarn kompenseras tredubbelt

I själva verket, eftersom det rör sig om en kostnadsersättning och de ensamkommande barnen ifråga tas om hand av sociala myndigheter eller adopteras, så borde man väl resonera så att de kostnader som avses redan de facto har ersatts, i form av nya kostnadsansvariga vårdnadshavare, som ju har samma ansvar oavsett de biologiska föräldrarnas död eller inte? Varför ska man kompenseras dubbelt av det svenska samhället? För att inte säga – i praktiken – tredubbelt: de ensamkommande har ju kommit hit för att Sverige åtagit sig att ge dem skydd från krig och livshotande faror. Ingenting säger att vi därmed är skyldiga att upplåta alla våra välfärdssystem för dem samtidigt. Vad som anses tillräckligt och adekvat för en, måste räcka utmärkt också för alla andra – och Sverige är redan världens mest generösa flyktingmottagare, inte bara i antal utan även per individ.

Genom att erbjuda den här typen av extraförmåner har man snabbt korrumperat de nytillkomna – och deras nya vårdnadshavare (alternativt den ensamstående förälder som kommit hit tillsammans med barnet – och som också kan söka bidrag för egen del). Vem säger nej till gratis pengar? Särskilt besvärande lär de icke-existerande sanktionerna upplevas. Ett falskt ‘hedersord’ från en underårig har ju ingen som helst juridisk konsekvens. Som Uvell påpekar så kan vi mycket väl redan ha en mängd påstått döda föräldrar i Sverige, eller sådana som efter den nya anhöriglagen är på väg, utan att detta kontrollerats. Frågan om sådan kontroll utförs besvaras av myndigheten med en isande tystnad. Och skulle det – rent teoretiskt alltså – ändå kontrolleras, samt visa sig vara fallet, så är det knappast ens möjligt att kräva pengarna tillbaka. Än mindre att faktiskt få något från ett barn som redan spenderat dem eller gömt dem, och/eller saknar egen utkomst.

Så kan vi vara så säkra på att det fuskas med detta?

Att bevisa saken torde inte vara lätt (såvida de ‘döda’ föräldrarna alltså inte skulle söka uppehållstillstånd och Pensionsmyndigheten/Migrationsverket faktiskt skulle börja kolla upp förhållandena). Men statistiken talar sitt tydliga språk. Utrikes födda motsvarade 2018 19% av Sveriges totala befolkning. Samma år var av dem som tog emot efterlevandebidrag 32% utrikes födda. Tio år tidigare var de 18%, inte mycket mer än deras dåvarande andelen av totalbefolkningen. I gruppen 16-20 år (där vi kan förmoda att de flesta ensamkommande ramlat in i statistiken, då man okritiskt accepterat deras uppgivna ålder) så är andelen 38%.

Och om vi fokuserar enbart på de fem ursprungsländerna Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och Eritrea som vi vet är ursprungsland för lejonparten av de ensamkommande, så svarar dessa ensamma för 17% av andelen ‘barn’ som fått efterlevandestöd, samtidigt som den totala utlandsfödda befolkningen från dessa länder svarar för mindre än 5%. Somalia och Afghanistan är överrepresenterade mer än åtta gånger i förhållande till sin befolkningsandel och i jämförelse med de infödda svenskarna är överutnyttjandet nära tio gånger – som snitt för alla åldersgrupper. Åldersgruppen 16-20 år går inte att läsa av på nationell nivå, men vi kan utgå ifrån att överuttnyttjandet här är maximalt.

Observeras bör att situationen alltså såg helt annorlunda ut före 2014. Då var föräldrarna till dessa barn inte oftare döda än genomsnittet för andra grupper. Som Uvell visar i sin analys så har detta överutnyttjande ökat kraftigt över tiden och bland afghaner och somalier så ser man ett tydligt hack i ‘inlärningskurvan mellan 2013 och 2014. Det är tydligen då informationen om hur lätt det är att erhålla gratis pengar har spridit sig brett inom grupperna med ensamkommande ‘barn’. Totalt handlar det om över 1,5 miljarder som på det här sättet betalats ut under den senaste tioårsperioden till barn födda i utlandet. De fem namngivna huvudländerna svarar ensamma för 600 miljoner och det årliga beloppet till denna grupp är nu uppe i 116 miljoner kronor.

Härutöver kan läggas en stor grupp ‘barn’ vars heder och samvete-underskrift renderar dem de månatliga 1500 spännen per påstått död förälder, utan att utbetalande myndighet ens krävt in uppgift var ‘barnet’ ifråga är fött! Det handlar om över 17 miljoner kronor bara under 2018 – till inte mindre än 1.187 individer.

Pensionsmyndigheten inte bara blundar. Den mörkar medvetet.

Det här är ju ett så öppet missbruk att ingen kan undvika att se det – om den önskan finns. Nu är det förstås så att det gör den inte alls – på den handläggande myndigheten. Den datafil som Uvell gör tillgänglig för nedladdning på sin sida och som även jag länkar till här, är sorterad så att den kräver en hel del bearbetning och sammanställning med SCB:s befolkningsuppgifter för att det ska gå att få fram de här avslöjande siffrorna. Det tog mig, som van excelanvändare, en dryg timme att få ordning på den. Än värre är förstås skandalen att den ansvariga, Hanna Linnér, vägrat att lämna ut uppgifterna kostnadsfritt enligt offentlighetsprincipen, vilket alltså är mydighetens skyldighet, och något hon sedan tvingades göra när riksdagsmannen Jan Ericsson (M) begärde ut dem via Riksdagens utredningstjänst. Att Linnér är fritidspolitiker för vänsterpartiet lär förstås ha med vägran att göra och visar hur politiserad tjänsteutövningen nu har blivit i den djupa (s)tat som Sverige är.

Myndigheten vet alltså mycket väl om hur skandalöst efterlevandestödet överutnyttjas och hur minimal kontrollen är. Det är därför man inte vill låta allmänheten veta. För då kan ju rösten läggas på fel parti. Och förhållandena kan komma att ändras. Det vill man inte. Ännu en obehaglig fråga som då reses, är ju varför utbetalningarna ligger just på denna myndighet. Enligt vad myndigheten påstår så ska dessa utbetalningar gå över statens budget, men hur säkert vågar man tro på det? Detta är ju som upplagt för försnillning av våra pensionsbesparingar, och även på den punkten skulle nog krävas vidimering från en riksdagsrevisor e d, för att återställa mitt och många andras förtroende efter att ha läst detta.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Rebecca Weidmo Uvell

Publicerad Lämna en kommentar

Den nytillkomna trebarnsmamman – är detta sant? (svar nedan)


Uppgifterna cirkulerar på nätet och Newsvoice initiativ att be läsarna vidimera eller dementera är därför mycket lovvärt. Det här är ett långt inlägg, och du som inte är intresserad av bevisen kan hoppa direkt till min egen slutsats. Men utan källorna så är dessa av inget värde. Det är därför källorna måste vara med.
*
KÄLLORNA
Sammanfattar jag källäget, så är följande läsarkommentarer till Newsvoice mest klargörande:
Lars Peterson, som hänvisar till Försäkringskassan, med datum angiven pressrelease (från fk?):
” Försäkringskassan: Invandrarnas bidrag är “22 249 kr per månad och detta är inte skattepliktig inkomst”Publicerad 2 augusti 2013 kl 16.15INRIKES.22 249 kr per månad skattefritt. Så mycket får en nyanländ invandrarkvinna med tre barn i bidrag, enligt färska uppgifter från Försäkringkassan. “
Siffrorna underbyggs och spjälkas ned av en enligt uppgift vänstersympatiserande undersökande journalist, Stefan Lindgren, som på sin blogg vidimerar att siffrorna är korrekta:
” FAKTA: Så mycket bidrag får invandrarenEn nyanländ invandrarkvinna med tre barn (12, 13 och 14 år gamla) som bor i en hyresrätt på 85 kvm och har 7 000 kr i hyra får följande bidrag varje månad:
6 776 kr i etableringsersättning3 000 kr i etableringstillägg3 754 kr i barnbidrag3 819 kr i underhållsstöd4 900 kr i bostadsbidrag
= 22 249 kr per månad skattefritt.
Källa: Försäkringskassan “
Detta överstiger Fria Tiders uppskattning, 21.810:-, enligt uppgift i samma kommentar. *
Leif Bengtsson har gjort en egen sökning med direkta länkar till fk och hittar stöd för motsvarande två föräldrar med tre barn på tillsammans 21.300:- + 3-4000:- bostadsbidrag:
” Om vi räknar mamma o pappa o 3 barnetableringsbidrag 2*308*20=12320kretableringstillägg max 4500krbarnbidrag 3barn 4480kr (6 barn 11740kr)Skattefria bidrag enl ovan 21300kr för två föräldrar m 3 barn under samma tak.
Utöver detta kan man få bostadsbidrag beroende på inkomst men max 3-4000 i normalfallet. “
Enligt artikel i VLT från 2015, länk nedan, så är etableringsstödet 6.700:-, dvs 540:- mer än vad som här uppges. Möjligen felaktig uppgift, eller så har beloppen sänkts. Här står också att ersättningen är skattepliktig. Jag har egna länkar från fk som visar att detta är osant, se nedan.
*
SAMMANFATTNING av källorna, Sunt Förnufts tillägg
Alltså. Bengtssons färska länkar från fk har lägre siffror för etableringsstöd (-600:-/person), men högre siffror för etableringstillägg för barnen (+1500:-) och högre barnbidrag (+726:-). Bengtsson saknar uppgift om ‘underhållsstöd’ som enligt ovan är 3819:-, och hans uppgift om bostadsbidrag är bara ungefärlig. Eftersom Bengtssons uppgifter är de mest aktuella, senast utgående bidragen, så bör en uppdaterad total, med de exakta bostadsbidragen inte uppräknade sedan 2013, se ut som följer för mor+3 barn:
etableringsstöd/-bidrag: 308:-* 20 dagar = 6.160:- (Bengtsson, fk-länk 2019)etableringstillägg: 4.500:- (Bengtsson, fk-länk 2019)barnbidrag: 4.480:- (Bengtsson, fk-länk 2019)underhållsstöd 3.819:- (Petterson, Stefan Lindgren, fk 2013)bostadsbidrag 4.900:- (Petterson, Stefan Lindgren, fk 2013)
= 23.859:-
Beloppen är verkligen helt skattefria:
barnbidrag: https://www.expressen.se/dinapengar/konsument/da-kommer-barnbidraget-datum-for-hela-2019/
bostadsbidrag: https://www.facebook.com/bostadsbidrag/posts/610522869021229/
etableringsersättning /-tillägg: https://www.forsakringskassan.se/myndigheter/arbetsformedlingen/forsakring/etableringsersattning
etableringsersättning =308:-/dag skattefritt.
Underhållsstödet betalas ut av försäkringskassan, om fadern/modern inte betalar som han ska. Detta lär vara en formsak givet att maken inte är i Sverige eller skiljer sig eller ‘flyttar isär’. Det gäller bara att hävda att man inte längre delar hushåll. Det är också skattefritt (det antas ju redan vara beskattade pengar):
https://www.forsakringskassan.se/privatpers/flytta-till-arbeta-studera-eller-nyanland-i-sverige/fatt-uppehallstillstand-sverige/nar-du-har-fatt-uppehallstillstand-i-sverige
*
SVARET
Hur mycket får den nytillkomna kvinnan?
23.859:-/månad skattefritt (minst), om hon är ensamstående med uppehållstillstånd och har en försörjningsbörda på tre barn.
*
Hur mycket den svenska mamman bör kunna plocka ut är en annan fråga. Underhållsbidrag från fk lär vara svårare att få. Försörjningsstöd som ersätter etableringsstöd är förknippade med krav på att du helt saknar tillgångar. Detsamma gäller bostadsbidrag. I praktiken är det nog bara barnbidragen man kan vara helt säker på att få.
Etableringsstödet löper i två år. Därefter är invandringskvinnan formellt jämställd med den svenska kvinnan. Dock är det ju fortfarande bevissvårigheter och bedömningsfrågor som gör att invandrarkvinnan inte lär ha stora svårigheter att fortsätta plocka ut bidragen, medan en svensk har starka beviskrav för att få samma.
MSM då? Artikeln i VLT, som också länkas till, är inte bara i sak felaktig (skattefrihet råder), men utesluter också viktiga delar (underhållsstödet). Det är också främst lagens tillämpning som skapar olikbehandling. Det är alltså MSM som ger en skev bild, inte nätmedia.
*
SLUTSATSER
Så. 23.859:- skattefritt i månaden!? Jag skulle klara mig och mina tre barn rätt hyfsat på det. Det skulle bli över till sköna semestrar och märkeskläder under julgranen. Så får det helt enkelt inte vara, när människor som betalat skatt hela sitt liv inte längre har råd att bo. När den som drabbas av en allvarlig sjukdom eller ett handikapp och inte kan eller får arbete, trots att detta är vad man eftersträvar, tvingas leva på långt mindre. Eller när den som tar ett lågavlönat arbete får mindre kvar.
*
Socialbidragen (‘försörjningsstöd’/’etableringsstöd’) är betydligt högre än sjukersättning och ännu större är skillnaden mot a-kassa. Jämfört med den lägsta pension som betalas ut är skillnaden enorm. Detta är både stötande och ohållbart. Det ger också noll incitament för många fullt arbetsföra att skapa sig egen försörjning.
*
Socialbidragstagarna är den svenska välfärdens gullegrisar – potentiellt. Men begränsningar förekommer i den enskilda handläggarens bedömningar och försäkringskassans praxis, som gör prövningen rättsosäker och orättvist socialbidragare emellan. Utsattheten bidrar förstås till att dessa människor anpassar sig och korrumperas. Bara genom att se till att alla pengar går åt så kan man få mer. Bara då förblir man en av de gynnade.
*
De nytillkomna får ’särskilda rättigheter’ på så vis att komma in i gräddfilen direkt – de mest gynnade, utan beviskrav. Och de lär sig snabbt hur de ska göra för att behålla denna gunst. För dessa måste det uttalade huvudalternativet istället vara, redan när man kommer hit, att man när möjlighet ges ska repatrieras. Vet man om det så blir incitamenten enormt annorlunda. För att ge ännu mer incitament måste kommunernas försörjningsansvar efter de första två åren fasas ut, givet att den nytillkomne inte gör framsteg i integrationsprocessen.
*
Socialbidragen måste sänkas överlag – kraftigt, och för alla. Finns inte skäl att dessa skall vara högre än a-kassan. För dem med uppehållstillstånd bör de också trappas ned till existensminimum, där utbetalning sker i natura, matkuponger och härbärgen. För medborgarskap måste krävas egen bidragsfri försörjning som kan förutsättas vara långsiktig. Samt noll prickar i brottsregistret. Grövre brott = omedelbart bidragsstopp och permanent utvisning.
*
Nu letar regeringen istället efter extra finansiering för att kunna fortsätta cirkusen. Det kommer innebära ännu mer lån och utförsäljning av allmänna tillgångar, höjda fastighetsskatter och moms. Ännu större reduktion i vårt sparade pensionskapital. Men inte sänkta socialbidrag/etableringsstöd. För de här klienterna skulle utan tvivel reagera på ett sätt som vår s-ledda regim fruktar kommer bli våldsamt. Och på den punkten lär man ha rätt.
*
Allt det jag ovan hävdar måste implementeras, kommer förstås ändå till slut komma till stånd. Inte för att man vill det, utan för att det, när pengarna är slut, kommer bli helt nödvändigt. Hur Sverige ser ut då är mest en fråga om hur effektiv regeringen är i sina försök att fiffla med bokföringen, öka på skuldberget och stjäla svenskarnas besparingar.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://newsvoice.se/2019/08/bidrag-svenskar-migranter/comment-page-1/?unapproved=324687&moderation-hash=31aac7cb1d0774aa9990a45aa5bc9d77#comment-324687
https://www.vlt.se/artikel/hur-mycket-pengar-far-flyktingar-nar-de-beviljas-uppehallstillstand

Publicerad Lämna en kommentar

”I Filipstad pågår ett folkbyte.” citat: kommunens integrationansvarige

I korthet: UG förmedlar ett tvetungat budskap om Filipstad. Man erkänner äntligen katastrofens omfattning. De som kommer hit är till 80% arbetslösa och de kommer fortsätta vara det livet ut. Det är det som är bra, som kommunens integrationsansvarige säger, att vi vet. Men man vill lösa detta med statliga pengar. D v s andra kommuner ska betala kalaset, samtidigt som de s-röstande svenskarna, som i slutänden är ansvariga för det här, flyttar från kommunen.
*
Folkombyte. Så politiskt inkorrekt kan man idag uttrycka sig i SVT Uppdrag Granskning. Men inte mer: ”Om det är bra eller dåligt får man väl tycka vad man vill om, det beror väl på hur man är lagd”, tillägger Jim Frölander, kommunens integrationsansvarige snabbt. Trots att ingenting som sägs i programmet objektivt kan beskrivas som det minsta bra. Alla infödda som kan lämnar kommunen. Kvar blir livstidsbidragstagare. ”Man måste vara realist”, säger Jim: ”Det finns många som riskerar livstids utanförskap.”
*
Utanför arbetsmarknaden alltså. Det är var han menar. Varför? Kommunens arbetsgivare skriker ju efter arbetskraft! Jo, men det är ”ingen som vill ha ’till exempel’ outbildade analfabeter”, säger man på Arbetsförmedlingen, ”Som dessutom inte kan svenska”. Nej, och varför kan man inte det då? En man i 40-årsåldern med två års skola bakom sig, som hemmavid odlade vete och var fotbollstränare svarar på arabiska. Han tycks inte ha känt motivation att lära sig. Tro det, man har blivit lovad försörjning, ingen har krävt något i gengäld.
*
En nystartad kvinnoförening håller åttaveckorskurser med de nytillkomna om svenska värderingar. Alla kursledare bär slöja och är själva muslimer, pratar hyfsad svenska, men med kraftig brytning. De män som kommer gillar inte jämlikhet och våld mot kvinnor är något kontroversiellt, säger de. Pengarna man får i handen har man aldrig funderat direkt på var de kommer ifrån. Men de kvinnliga lärarna intygar att ’utbildningen’ fungerar bra, när man är klar har man fått i sig allt som behövs, och vet att pengarna kommer från skatt som andra – svenskarna – betalar.
*
Men arbetslösheten då? Den är 4% för svenskarna i Filipstad. 80% för dem födda utanför Europa. D v s Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia och Eritrea. Och detta i en högkonjunktur, företag och kommun skriker efter arbetskraft. Vi som är mer informerade vet ju dessutom att alla kommuner snällanställer så många de kan. Sådana som kvinnoföreningens medlemmar. De räknas inte som arbetslösa om de får en timma betald per vecka. Man kanske istället borde räkna dem som sysselsatta först när de kan försörja sig själva och betala skatt? Som UG konstaterar: det svenska välfärdssamhället bygger på ett kontrakt: vi försörjs våra första 20 år för att vi ska bli samhällsnyttiga. Sedan blir vi försörjare. Innan vi blir för gamla. Då ska andra försörja oss. Den modellen håller på att rasa samman.
* Jim igen: ”antingen har vi fått hit världens sämsta somalier, eller så gör vi nåt fel.” Han skyndar sig att förklara att det är det sistnämnda som är svaret, men kan under programmet inte ge ett enda stöd för att det inte är det förstnämnda. Han förklarar att de nytillkomna ’inte är så mobila’. Medan svenskarna kan tänka sig att pendla 10 mil, så vägrar t ex Åstorps invandrare att ta bussen 20 minuter in till Helsingborg. Varför? ”Ja, det är en bra fråga.” Borde man inte ställa krav? ”Jo, men då kommer ju barnen i kläm. Ingen kan ju låta dem drabbas för att deras föräldrar inte gör det vi vill att de ska göra.”
*
Hamid, kirurgen från Aleppo, har suttit overksam i fem år. Hans fru är sjuksköterska. Ändå söker hon inte jobbet, när kommunen söker sådana för 50.000:-/månaden. Varför? Hamid påstår att det är AF som säger till honom att sitta still. UG antyder att det är svårt att få sina behörigheter bekräftade. Men i fem år? Jim hävdar att det ändå har blivit bättre på dessa fem år. Vad då? Då blir det krångligt, Jim har till slut bara ett svar: ”Folk har insett att det här inte är något som kommer försvinna, att vi måste förhålla oss till detta.” Och vad man måste förhålla sig till är socialbidrag som har tredubblats, och som nästa år beräknas passera 30 miljoner. Dessa pengar ska tas från något annat. ‘Det kan bli så att någon grupp kommer uppleva att det här är fel.’
*
UG är skickliga att berätta – två narrativ samtidigt. För oss som dagligen får i oss nyheter på nätet om hur illa det står till är ju egentligen ingenting av det som sägs i programmet något annat än en enda lång plågsam bekräftelse. Och vi läser klart meningarna som vi själva tolkar dem. De som kommit hit är ekonomiska lycksökare och de har lovats evig försörjning. Nu har de upplysts – av kvinnor med slöja – att de inte får slå sina kvinnor i Sverige och att det är svenskarna som betalar deras socialbidrag. Men de vägrar pendla 20 minuter och de söker inte ens jobb de är utbildade för. För oss känns det uppenbart att de inte har rubbats en millimeter i sin inställning.
*
Men för den politiskt korrekta delen av svenska folket, som troligtvis byter kanal när UG sänder, men som om de skulle slötitta ett tag för att de inte når fjärren – de får sig ett annat narrativ till livs: Filipstad, med Gruvenberg (S), kommunalråd sedan 18 år, hörde till de kommuner som tog sitt ansvar och hjälpte människor i svår nöd. Nu är pengarna slut och staten måste hjälpa dem. Det krävs främst pengar till utbildning. Då kommer allt bli bra. Och de äldre som inte får utbildning – dem är det synd om.
*
Regeringens minister Shekarabi (S) får svara på frågor efteråt och han är 100% inne på att ge Filipstad och ett 30-tal andra S-styrda katastrofkommuner de pengar som behövs för att upprätthålla livgivande andning. Det låter säkert jättebra för dem som har det narrativet i huvudet. Shekarabi låter t o m förstå att man kommer ställa utbildningskrav på de nytillkomna. Allt inbakat i fluffiga bidragssprängda repliker. Med krav menas dock i (S) mun inga sanktioner, som t ex minskade bidrag. Det sistnämnda är man noga med att påpeka – på arabiska – för sina väljare i utvalda bostadsområden. Men inte i intervjun, för frågan ställs inte.
*
UG väljer ju att inte ställa några av de svåra frågorna. Varför vi ska ge mer pengar till utbildning, när de inte tagit till sig mer av den de redan fått? De av dem som velat har ju lärt sig svenska. De som velat har använt sina nyförvärvade kunskaper, de har fått jobb, t o m inom den privata sektorn (subventionerade eller ej, det får vi inte veta dock). Och när Jim säger att det är de unga vi måste satsa på, varför blir inte motfrågan hur meningsfullt det är, när 90% av dem inte klarar gymnasiet ens efter omstart?*
Och varför höjer då kommunen inte skatten? Va? Vill de s-röstande inte stanna kvar då? Varför inte det? Man röstade ju för det här? Och vilka välfärdsuppgifter är det som kommunen måste spara in 30 miljoner på? Det kan väl inte vara så farligt, man röstade ju för det? Förstod man inte? Men det gjorde ju de som röstade SD. Var det verkligen så svårt?
*
De infödda som intervjuas säger att de gillar Filipstad. De tar inte ett ont ord i munnen om de nytillkomna. Frågan till er är om ni röstade för detta, varför stannar ni då inte kvar? Varför jublar ni inte om kommunen höjer skatten? Kommer ni fortsätta rösta S när ni flyttat? Alex Schuman, ’bygdens son’ som kommer tillbaka till morfars författarhem och finner det omgjort till en moské. ”Det var bland det starkaste jag varit med om!”, säger han: ”Det var fint.” Ska vi verkligen tro på det, Schuman? Min fråga: Ni som gillar förändringen, varför tar ni inte själva ansvar för den? Varför låtsas ni som om allt det här är vad ni drömde om, men flyttar därifrån?
*
Och du, min kära kommunalpamp Gruvenberg. Visste du inte om att det bara var 2 år ni fick statliga bidrag? Vem kommer pengarna tas från tror du, när staten börjar stötta ditt vanskötta Filipstad och andra kommuner som helt spårat ur? Varför gjorde inte alla kommuner som Filipstad? Menar man att de gjorde fel och alltså ska straffas nu? Och du herr Shekarabi, ska staten alltså höja den skatt som Filipstad inte vill eller kan höja? Hur många fler kommuner står på tur? Och hur mycket bättre ska inte det här bli nu när man godkänt anhöriginvandringslagen? Vem ska rädda Sverige när de som kan jobba börjar flytta utomlands? Exitskatt?
*
Vad Shekarabi ägnar sig åt är vad man på banken kallar för våningskrediter. Som att belåna varje lägenhet i ett hus till 80% och sedan belåna bostadsföreningen som äger det till 80% den med. Det blir 160%. Så gjorde man ibland vid förra finanskrisen och de BRF:erna gick i konkurs. Ägarna till lägenheterna blev hyrestagare, deras förmögenhet var borta, men lånen har de kvar. Troligen än idag.
*
Nu har regeringen tryckt på den svenska arbetande befolkningen dessa livstidsbeneficierer och skattetrycket är maxat. Men även kommunerna som ska betala ut gratisförsörjningen har maxat sina resurser, trots att staten (skattebetalarna) betalat i två år för varenda en av dem. Nu återstår resten av avbetalningsplanen, den fram till pension (och efter). Och den ska kommunen (Filipstads skattebetalare) betala. Men höjer kommunen skatten för mycket – d v s så mycket som krävs – så flyttar även de lojalt S-röstande ut.
*
Därför ska pengarna tas från andra kommuner (andra skattebetalare) som inte ville ha det här, som skött sig och minimerat intaget av flyktingar. Det är regeringens politik. Tyvärr är det också en agenda som för många som ser UG också får godkänt. De rätta frågorna saknades.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft


https://www.svtplay.se/video/23447398/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-20-larmet-fran-filipstad
Button text

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/desprata-laget-i-filipstad-efter-flyktingkrisen-inrikesfodda-lamnar-kommunen fbclid=IwAR3AczEHWssru__fmUstm_Mgoes0Lx9_je4POF0CLgrhOc1epCmfnpMOIK0 Button text

Publicerad Lämna en kommentar

DN Debatt: jodå, visst ska en svensk fattigpensionär ha det sämre än immigranten. Så tillämpas den svenska lagen.



T o m DN medger nu att svenska fattigpensionärer får mindre stöd än immigranter – men i en debattartikel. Och man får nog läsa två gånger för att säkert förstå. Det som sker är att allt fler kommuner, Göteborg och Malmö nämns särskilt i texten, börjat skilja mellan ‘socialt’ hemlösa och ‘strukturellt’ hemlösa. Bara de senare, dvs missbrukare och utvecklingsstörda, bedöms det vara synd om. Medan fattigpensionärer och svenska barnfamiljer utan arbetsinkomst, som bor i kommuner med svår bostadsbrist (allt fler sådana finns ju) endast anses vara berättigade till en veckas ‘akutboende’, utan mer långsiktigt erbjuden bostad.

Tröst för tigerhjärtan hade det väl varit om man då åtminstone inte tagit hit människor som ställs först i bostadsköerna och får gratis boende minst två år. Och som många kommuner, t ex Nykvarn (DN-artikel i förra veckan), ger bostadshjälp i oändlig tid, eller tills man själv väljer att flytta. Men så ser det alltså ut. Lagens olikhet är förstås stötande redan som allmän rättsprincip, men att de egna medborgarna är de som missgynnas är snudd på rekord i självspäkelse och obegripligt för de flesta. Så obegripligt att man inte velat riktigt tro på det. Men gör det. Det är sant.
*
Citat: ” På sociala medier har till exempel flyktingmigrationen och ”Lag om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning (2016:38)” uppfattats som att de nyanlända har starkare rättigheter än de svenska pensionärer som befinner sig i hemlöshet. “
*De väl insatta artikelförfattarna har inte hittat skäl att motbevisa vad ’som sägs på sociala medier’. Tvärtom anser de att just detta är ett av de viktigaste skälen att se till att ändra på gällande rätt och rättstillämpning. Jag antar att det inte kommer kunna sägas tydligare i DN än det gör här, att detta är precis just vad som sker. Den svenska fattigpensionären är ingen fiktion. Över 33.000 hemlösa finns nu i vårt land (2017, senaste mätningen). Det handlar om människor som mycket väl kan ha arbetat hela sitt liv i Sverige, men som får en pension som inte räcker till för hyra, eller barnfamiljer som placeras efter i bostadskön.
*
Köer som naturligtvis är mycket längre och trögare, eftersom vi importerar en ny befolkning långt snabbare än vad vi hinner bygga nytt.
*
Och hyror som är långt högre än vad de annars skulle varit om inte staten bekostat bostadsbidrag till denna nya befolkning på nivåer som smörjer en redan kraftigt överhettad byggsektor ännu mer, men ändå inte tillräckligt för att utbud ska hålla jämna steg på den oligopolinfekterade marknaden.
*
Jag antar att fattigpensionären och den hemlösa svenska barnfamiljen kallas för collateral damage av dem som driver eller hejar på den nuvarande politiken.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/debatt/orimliga-skillnader-i-hjalpen-till-olika-grupper-av-hemlosa/