Publicerad 4 kommentarer

BRÅ-chefen mutad av polisen. Och det korrupta Sverige bryr sig inte ens.

Jag skrev för några dagar sedan om att subkulturen inom polisledningen är korrupt. Detta efter att det kommit ut att höga polischefer abonnerar på lägenheterna i en fastighet på bästa adress i Vasastan, ett hus som donerats till polismyndigheten på 40-talet. Donatorn angav ett stiftelseändamål som handlade om vad fastighetens avkastning skulle gå till. Den skulle användas för att belöna hjältemodiga polismän, sådana som skadats i tjänsten – och till åtgärder ägnade att öka allmänhetens förtroende för polisen.

Springare: visat hjältemod, skadad av media & polisledning, höjer allmänhetens förtroende

Bara det faktum att Peter Springare inte belönats för sin visselblåsarinsats 2017, kan om man vill ses som ett brott mot bestämmelserna. För vem har annars gjort något som är mer i överensstämmelse med alla de tre ovan nämnda stiftelseändamålen? Det skulle också vara intressant att se vilka poliser som faktiskt belönats och för vad. Kanske det skulle visa sig att stiftelseledamöterna själva fått del av konfekten? Eller kanske hyrestagarna i fastigheten, så att hyrorna har kunnat betalas tillbaka direkt?

Rätt partibok bland de gynnade

Vi vet ju nu i alla fall att polisledningen inte har haft några som helst skrupler när det gäller att dra nytta av vad som tyvärr inte reglerades i gåvan, det vill säga vilka som ska få bo i de hyresrätter som den skänkta fastigheten innehåller. Idel ädel polisadel har nämligen fått första tjing. Att detta enligt många står i direkt motsats till att öka allmänhetens förtroende för polisen, är väl rätt uppenbart. Det är förstås också bara chefer med rätt partibok det handlar om:

Numera ratad och satt åt sidan. Då börjar det glappa och en del sanningar kommer fram. Men då det begav sig var hon drivande.

De politiskt korrekta Carin Götblad, tidigare länspolismästare i Stockholm, Maria Mikko, som varit gruppchef vid NOA, samt tidigare regionpolischef i Stockholm, Ulf Johansson, nu i region Mitt – vars barn tilldelades en lägenhet, under tid då han själv var stiftelsens ordförande. Götblad fick sin lägenhet efter att hyresgästen Filadelfiaförsamlingen, som suttit på kontrakt i fastigheten sedan 1930-talet, sagts upp. Götblad flyttade in i våningen, med bland annat sex kakelugnar, efter att den grundligt renoverats.

Beskrivs som snäll och trevlig. jag lovar att det gör de flesta som får ta del av partiboksförmånerna. De vet vad som krävs.

Okänd bostadskö?

Andra än de högsta cheferna har överhuvudtaget inte ens känns till möjligheten. Att som Ulf Pauli, styrelseledamot i stiftelsen, och ordförande för polischefernas eget fack, påstå att ingen annan ville ha dem, är så dumt att det förtjänar en Liten Sinnesundersökning. Alternativt kvalar Paulis förmodan in på listan över det mest folkföraktande som har uttalats under den senaste valperioden – i hård konkurrens med lögner och floskler från Morgan Johansson och Stefan Löfven. Att en ansenlig del av Sveriges medborgare bor i samma stad som Pauli och är placerade i en oändlig bostadskö borde nämligen inte ha kunnat undgå varken honom eller stiftelsestyrelsen i övrigt. Och detta är inte slutet på denna solkiga härva.

Det är värre nu.

BRÅ-chef i polisens ledband på riktigt

Nu visar det sig dessutom att Brottsförebyggande Rådets chef, Kristina Svartz, sitter i en av de tjusigaste paradvåningarna i fastigheten. Svartz är en relativt okänd liten grå mus, men BRÅ har väl alla hört talas om, myndigheten som formellt har uppdraget att granska polisen? Men som sitter direkt under Morgan Johanssons justitiedepartement, och som, senast förra året, fick nedgörande kritik i en forskarrapport från Linköpings universitet, för att gå i Morgans ledband – och polisens.

Man har bland annat lagt locket på när det gäller polisens sedan 1990 allt större benägenhet att avskriva dödligt våld som något annat än mord eller dråp. Här har vi förstås en av de tänkbara förklaringarna; chefen, som både har fått ett attraktivt förstahandskontrakt till sin tjusiga lägenhet och är gift med en före detta hög polischef. Jodå, Kristina är gift med Nils Svartz, ävenledes Dan Eliassons företrädare på posten som GD för MSB, Myndigheten för Samhällsberedskap. Så fort man börjar nysta lite i etablissemangets affärer, visar det sig alltså som vanligt att poster och förmåner är utdelade till kompisarna. Sedan ett år tillbaka uppges även att Kristina är ordförande i den bostadsrättsförening som bildats i fastigheten, med syfte att köpa ut lägenheterna. Kristina vill alltså flytta kan man ana, men inte utan att casha in först.

Mutad, korrumperad och närig. Men inte sparkad.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är värst. Att man sett mellan fingrarna med den intima relationen med polischefen Nils, då Kristina utsågs till chef för BRÅ. Eller att hon som chef för den så kallat granskande myndigheten varit med och låtit sig mutas med paradvåningskontrakt. Eller snikenheten, att det inte räckte bara med det flådiga kontraktet, Kristina är inte villig att låta mutan glida henne ur händerna så lätt, hon vill behålla frukterna. Den moraliska avgrundsnivån vi då hamnar på kan bara förklaras av en sak: en gemensam och lika tillåtande subkultur för alla.

Facklig förtroendeman – för vem?

Att en man som Ulf Pauli, med högsta tänkbara fackliga förtroendeställning, sitter i den korrumperade styrelsen, är på likartat sätt flagrant, men tas inte upp i DN/ Lisa Röstlunds artikel, inte heller i den uppföljande, där enskilda poliser uttrycker sin upprördhet över affärerna. Men även det förtjänar uppmärksamhet, för vem borde vara mer angelägen om att vetskapen om de åtråvärda lägenheterna sprids nedåt i organisationen, än en facklig förtroendeman? Nu är dock Pauli ingalunda förste fackpamp om att ha hållit tyst om detta.

Folkföraktande fackpamp. Inte sparkad.

Gunno Gunmo, ‘etikexperten’, inblandad, se där…

Stiftelsens ordförande är ingen mindre än Gunno Gunnmo. Känd som länspolismästaren som fick sparken för att ha bjudit facket på ett alltför sockrat erbjudande. Ett erbjudande som kan förklaras av att Gunnmo också suttit som ordförande i polisfacket i 13 år. Varför Gunnmo 1996 blev erbjuden den höga posten som polischef får vi nu än en gång anledning att fundera över. Han satte i alla fall en ny, lägre standard, genom att vara först på en sådan tjänst, utan att ha juridisk examen eller utbildning. Sedan dess har sådan sällan ansetts behövas.

Fackpamp och kulturmarxist. Sparkad…

Gunnmo har genom åren skaffat sig ett varumärke, att vara intresserad av etikfrågor. Som alla kan konstatera betyder detta alltså inte alls detsamma som att hålla hög etik, istället verkar Gunnmo vara spindeln i nätet, en av de tongivande inom den allt tillåtande polisledningssubkulturen. Och som vanligt så vänder han på sant kulturmarxistiskt manér upp-och-ned på vad sann moral är. Postmodernisternas eget ord för detta är ’normkritik’, och den används just för att vi inte ska ifrågasätta när såna som Gunnmo gör tvärtom mot vad ordens rätta betydelse innebär.

Radikalfeminist och företrädare för FI

Alla ord är nämligen enligt kulturmarxisterna i bästa fall relativa och i värsta fall innehållslösa och utan mening. Med den nihilistiska åskådningen kan man göra lite som man själv vill, det spelar ju ändå ingen roll. Man definierar sin egen moral och den är alltid rätt, alla andras är fel. Gunnmo är känd feminist och mångkulturfrämjare inom polisen. Han har mer än andra drivit frågor om kvinnliga chefsutnämningar och ställde i senaste valet upp för Feministiskt initiativ. Gunnmo vill ha lika utfall istället för lika förutsättningar, just som identitetsvänstern förespråkar.

… Men givetvis åter i ny och fin position, bl a som styrelseordförande i korrupta hus.

Gunnmo har därmed ett stort ansvar för att bra snutar drivs bort från polisen, medan andra korrumperas, och nya tillkommer som dels saknar samma kompetens, dels är indoktrinerade i den nya polisutbildningens genusläror och intersektionalistiska principer. Men han är bara en i högen. Att Carin Götblad var den som efterträdde honom, då han fått sparken, är signifikativt. Och hur kunde han få sitta kvar med några förtroendeuppdrag överhuvudtaget? Vem lät just honom bli ordförande i den famösa stiftelsestyrelsen?

Låter det som etiskt? Eller som korrupt?

BRÅ, en myndighet i ständigt blåsväder, men vad hjälper det?

Osäker på hur en artikel från 2002 kan uppdateras 2011. Kanske var det något som försvann, som man inte ville skylta med? Kritiken mot BRÅ var däremot säkert lika giltig vid båda tillfällena.

Lägenhetsskandalen läckte till DN först efter att Länsstyrelsen utrett Maria Mikkos och Ulf Johanssons hyresavtal, utan att komma fram till att jäv förelåg. Kritiken mot BRÅ är heller inte ny, den kommer med jämna mellanrum och media rycker alltid ut till kompisarnas försvar. Morgan Johansson ’förstod ingenting’ när rapporten från Linköping kom, men välkomnade en granskning. Det är just så vår demokratur ser ut. Kritik tillåts komma fram ibland. Sedan snäser man av dem som vågat framföra den, eller tiger ihjäl den. Någon skillnad gör den inte.

Rapporten som etablissemang och media snarast gick till motattack mot. Författarna lär inte se fram emot gratisbiljetter till fina poster. Eller fina lägenheter i Vasastan.

Både inrikesminister Mikael Damberg och justitieminister Morgan Johansson tycker nu att det är ’bra’ att stiftelsen granskas. Klart de gör. Affären ser på detta sätt ut att kunna läggas till handlingarna. Mediadrevet lyser med sin frånvaro. Och sossenätverket har åter bevisat sitt stora värde: ingen större skada skedd. Alla sitter kvar på sina poster. Och lägenheter. Kristina Svartz et consortes får väl vänta något år med att köpa och sälja av sina bostadsrätter. Det korrupta Sverige har överlevt värre skandaler än så.

Morgan. Ingen kan väl ljuga så obehindrat som han, med blicken fast och utan darr på tungan. Vilken sann talang han ändå är.

Magnus Stenlund
Swish 070-763 97 02

Obs: Märk swish med ‘gåva’ och helst med din mailadress.

Publicerad 2 kommentarer

Facebooks manipulationer? Det gäller yttrandefriheten, dumbom.

För ett och ett halvt år sedan blev jag för första gången medveten om att Facebook skuggade mig. Det vill säga, man dolde mina inlägg. Det gick lite klumpigt till. Man gjorde det bara under kortare perioder, en halv dag eller en dag, sedan släpptes spärren. Men det var ju så dags; som ni vet är ett dagsgammalt inlägg så gott som antikt. Ändå hände det ofta att jag fick fler visningar dagen därpå än dagen det först publicerades. Konstigt va?

Att blockeras utan talan, rättegång och öppet redovisade domskäl

Naturligtvis var det ändå svårt att bevisa, eller få ens de trognaste följarna att säkert veta. Det kunde ju bero på annat. Men det här började exakt samtidigt som man slutade att blockera mig för delning i grupper. Konstigt va? När jag berättar om dessa blockeringar, som började 2018 och slutade ett år senare och som skedde regelmässigt varje vecka, så brukar jag få många kommentarer från andra drabbade. Det som få av dessa kände igen sig i dock, var att jag konsekvent, inte med ett enda undantag, aldrig fick en förklaring. Man bemötte aldrig mina överklaganden. Man gav mig aldrig rätt, upphävde aldrig sanktionen i förtid, än mindre fick jag en ursäkt – eller, skrattretande tanke, något skadestånd.

Fb har formella möjligheter att blocka alla – men det skulle ju skina i ögonen på folk om man utnyttjade dem.

Skälet gissade jag förstås vara att man inte kunde på något rimligt sätt förklara vad jag gjort fel. Jag formulerar mig inte så att det är juridiskt antastligt. När jag sedan blev medveten om att fb har regler som i princip täcker in allt polemiskt, allt icke-konventionellt och allt som räknas som tuff kritik, så blev jag mindre säker. Med sådana möjligheter att angripa mig fanns det förstås alltid en formell paragraf tillgänglig. Vad jag därför misstänker är att de har andra intressen som trots allt överväger. Dels drar jag facebook tid, genom att locka fler användare. Dels vill man bara tillgripa sina löjliga regler om det är absolut nödvändigt, eftersom de kan känna sig säkra på att jag skulle berätta om hur de gick tillväga högt och ljudligt; det är då lättare att motivera sådana övertramp som verkligen är rasistiska, innehåller svordomar, fult språk och hatiska personangrepp utan rimlig motivering.

Grupperna – där mina inlägg sjunker som stenar

Men så upphörda alltså allt detta. Det dröjde inte så lång tid innan jag upptäckte vad man gjorde istället. När jag delar, så sjunker just mina inlägg i gruppernas flöden på ett sätt som är uppseendeväckande. Det behöver inte gå mer än 10 minuter eller en kvart, så måste man skrolla metervis ner i flödet för att hitta dem. Ett par timmar så är de helt försvunna, om man inte vet vad man ska söka efter. Testa gärna själv, skrolla först neråt i säg fem tio minuter, eller tills ni kommer till tre-fyra dagar gamla inlägg. Jag betvivlar starkt att ni hittar mig. Skriv sedan in ‘Sunt Förnuft’ eller ‘Magnus Stenlund’ och se vilka datum jag är publicerad. Om ni inte hittar mig alls så är det också möjligt, men jag lovar, jag har både publicerat och delat inlägg, det är bara att gå till min egen sida så hittar ni dem. (Enda undantagen är ‘mina egna’ grupper, Vi mot Virret och Ut med alla Dan Eliassons, där jag får hjälp att fästa mina inlägg överst.)

Den klimatsmarta kannibalprofessorn på Handels

Eftersom jag hunnit få så pass många följare, så ansåg man dock tydligen inte att detta räckte. Man började skugga mig även i följarnas flöden. Oftast bara för somliga, men så råkade man göra det helt och hållet en gång, och då blev det uppenbart. Det handlade om den galne professorn på Handels som vill att vi ska börja äta människokött för att bli ‘klimatsmarta’. Det inlägget lovar jag skulle ha nått och delats av många – om man sett det. Men efter en hel dag hade jag bara ett tjogtal visningar. Ännu färre gillningar – de som sett var nämligen inte följare, utan helt slumpmässiga besökare.

Förväxla nu inte Magnus Stenlund, författaren av denna artikel, som också gått på Handels, med Magnus Söderlund, kannibalprofessorn på samma skola.

Man hävde spärren efter någon vecka, innan man tillgrep den igen. Det var nu jag insåg att jag måste ge upp – eller starta en blogg. Jag valde det senare. Och trakasserierna var ju så uppenbara att mina följare och många andra insåg vad som pågick, jag fick en bra start på bloggen. Men sedan dess har fb varit smartare, mer subtila. Man blockar alltså inte mer (ett undantag inträffade i förrförra veckan, men det kan ha varit olycksfall i arbetet). Men mina inlägg fortsätter att sjunka som stenar i gruppernas flöden. Och man skuggar mig, men bara partiellt.

Några exempel här, som ställda mot varandra gör det uppenbart tror jag, för att ni ska förstå:

Ekonomi är ett ämne som intresserar en rätt smal grupp av mina följare.
Högaktuell fråga. 10.000 visningar är lågt, relationen visningar/gillningar är också låg.
Högaktuellt ämne. 12.000 visningar är lågt. Gillningarna visar ett mycket större intresse.
Med över 700 gillningar på drygt 5000 visningar så sätter inlägget om den satanistiska prästen rekord. Jag når bara fem nya personer.

Relationen gillningar/visningar avslöjar manipulation

Monsterlån – inte så populärt ämne, men dubbelt så många gillningar ändå?

Innan fb började skugga mig regelmässigt, så hade jag ca 6.000 följare. Mer populära inlägg hade ca 30.000 visningar och sådana inlägg fick ofta över 700 gillningar. Smalare ämnen kunde ha 3.000 visningar och fick då kanske 100 gillningar. Som typiskt exempel på det senare är inlägg om ekonomi och mitt senaste, om monsterlånen, är inget undantag. Tyvärr, eftersom det både är mer angeläget för alla och händelsevis ett ämne jag är särskilt insatt i. Att jag med 9.000 följare fortfarande inte når mer än knappt över 3.000 visningar är förstås en besvikelse – och även om det inte är helt oväntat, så borde ju det större antalet följare motivera åtminstone 4.000 visningar. Den slutsatsen stöds också av antalet gillningar, 224, som är mer än dubbelt så många som jag kunnat förvänta mig för två år sedan, med ett färre antal följare. För mig är det ganska tydligt att fb döljer mitt inlägg för åtminstone en tredjedel av följarna, kanske mer.

Vattenbrist och elbrist – hyperaktuellt och stora

Ännu mer tydligt är detta när det gäller inlägget om vattenbrist. Det här är ett inlägg som för 1,5-2 år sen hade nått 20.000 visningar, lätt, och i så fall fått kanske 500 gillningar. Nu är antalet gillningar lika högt trots att bara hälften så många sett inlägget. Mina 9.000 följare hade, om alla sett inlägget, garanterat delat det så mycket att det nu borde ha haft 30.000 visningar, och därmed 800 gillningar eller mer. Inlägget om elbrist är mycket likt men ännu mer substans i, här finns uppenbara syndabockar. Min tolkning är att det doldes på exakt samma sätt för en stor del av följarna, gissningsvis kan bara ca 2.000-2.500 ha sett det, när visningarna inte är fler. Antalet gillningar, 761, visar att inlägget hade mycket stort genomslag bland dem som såg det, vilket för mig talar om att detta skulle ha nått den tidigare ‘normalnivån’ för populära inlägg, 30.000. Vilket med en större följarskara borde omvandlas till 30.000 * 9000/6000 = ca 45.000.

Bara gamla trogna följare som gillat. Fb gnuggar sina händer. 1. Inga nya följare för mig utanför den frälsta skaran. 2. Jag bara skrollar och skrollar… vad f-n håller jag egentligen på med? Det är det här de vill att vi ska ägna oss åt, aktivitet på fb.

Virala inlägg – eller som ‘borde’ ha blivit det – enda möjligheten att nå ut till fler.

Men det stannar inte där. Inlägg som når så många blir i en mindre mening ‘virala’ och når bortom den normala kretsen, en ytterligare ‘ring’ av bekantas bekanta, som mycket väl kan uppgå till lika många till. För mig är dessa ‘fullträffar’ mycket viktiga. för de gör det möjligt att bjuda in helt nya följare. Uppåt 100.000 visningar hade kunnat betyda 1.500 gillningar och av dem sannolikt 200 nya potentiella följare. Antalet icke redan inbjudna sjunker dramatiskt när inläggen har färre visningar. Av de 761 som gillade inlägget om elbrist så var det bara 15 som inte redan gillade sidan eller blivit inbjudna. Av 477 som gillade inlägget om vattenbrist bara tre som inte redan var inbjudna. Och bland de ekonomi-intresserade är det inte en enda som jag inte redan nått.

Islamkramande prästen – bara 5.000 visningar och tre oinbjudna

För att kunna expandera och synas av fler så är ‘fullträffarna’ alltså helt avgörande. Jag kan inte få fler följare om jag inte får visningar utanför de ‘redan frälsta’. Det mest flagranta exemplet på senare tid, hur fb begränsar mina möjligheter att nå ut, är väl inlägget om den islamkramande norska prästen som vill riva Nidarosdomen. Bara drygt 5.000 som sett inlägget, trots att det uppenbarligen fick många att reagera starkt; över 700 gillningar. Av dessa senare var det dock bara tre som inte redan var inbjudna! Detta säger ju allt – här har fb inte tillåtit någon spridning alls utanför ‘den innersta kretsen’. Inlägget skulle annars helt säkert ha nått en ‘ny årsring’ – kanske även ytterligare en. Istället har det sannolikt ‘studsat’ och indirekt nått de flesta av mina följare och andra ‘redan frälsta’ genom delningar ’tillbaka’ in i samma krets. Det tycks alltså finnas även ett yttre staket.

Ett inlägg som märkligt nog tycks ha fått fb:s välsignelse
Ibland spränger inlägg ändå de uppsatta gränserna.

Slavägande afrikaner – det oskuggade undantaget som bekräftar regeln

Inlägg om afrikaner brukar vara mer tabu än t o m de islamkritiska. Därför är det med stor förvåning jag noterar över 50.000 visningar på inlägget om hur vanligt slavarbete är i Afrika söder om Sahara och i Mena – där slavägarna är svarta eller araber (obs: inlägget endast på fb, ingen blogg). Relationen här mellan gillningar och visningar, 1 på 55, kan faktiskt vara ‘normal’ och inte manipulerad; andelen gillningar sjunker ju relativt ju fler som läser. Här var det också mycket riktigt många oinbjudna – nästan var nionde läsare gillade.

Men exemplet visar samtidigt hur oerhört förfördelat mitt andra stora inlägg under perioden blev. När AIK-anhängarna försvarade Linné i Humlegården (ingen blogg, endast på fb) fick det många av oss att känna tillfredsställelse och hopp – äntligen några som faktiskt gör något! Givetvis blockerades inlägget av fb från att nå många av mina följare. Men det hjälpte helt enkelt inte den här gången. Det studsar fram och tillbaka och når sannolikt de flesta följarna ändå – indirekt – men når också somliga utanför staketet, där inlägget får ny fart. I det här fallet är relationen gillningar/visningar tre gånger så hög – ett tydligt tecken på att visningar begränsats – och inlägget gillas av nästan 1.800 personer, trots att det ‘bara’ når 32.000. Det mycket höga antalet gillningar talar för att detta inlägg hade haft potential att bli viralt, kanske kunnat nå 300.000 eller fler. Min gissning grundar sig på ett tidigare inlägg, om Morgan Johanssons ambitioner att förbjuda runor, som fick 1.400 gillningar, efter att ha visats bland 170.000.

AIK-anhängarna gillade mig ju redan, så icke var femte läsare av run-inlägget

Av de 1.800 som gillat AIK:arnas insats var det ca 120 stycken som ännu var oinbjudna att gilla sidan. Det kan låta mycket, men är alltså nästan bara hälften så många som andel av gillarna jämfört med inlägget om slavar – det borde förstås ha varit tvärtom, en mycket större andel, eftersom inlägget gillades av många fler (och alltså egentligen också skulle haft många fler visningar). För inlägget om runor, som garanterat inte var skuggat, men vars popularitet kan ha katalyserat fb:s ansträngningar, så handlade det om över 300 oinbjudna; mer än var femte som gillade.

Det osynliga staketet – kring alla Sverigevänner och konservativa

Det är på grund av den här statistiken och dessa märkliga nyckeltal jag blir övertygad om att inlägget om såväl den norska prästen som om AIK/Linné ‘studsat’. Inläggen har visserligen (till slut och pga stor popularitet) nått utanför en vidare krets än min egen följarskara, men håller sig ändå inom en krets av ‘Sverigevänner’ och konservativa. Fb vill nämligen inte att vi ska blanda oss, de vill inte utlösa debatt och konflikt, som gör regeringen förbannad. De vill bara att vi ska hålla till här på fb, bland våra egna, spendera tid och därmed generera annonsintäkter.

Inlägget som fb sponsrar borde statistiskt vara många fler – som för Robsahm.

Vad vi heller inte ska glömma är att fb också i normalfallet gärna ‘gratis-sponsrar’ inlägg som går bra, och från populära bloggare. Det här är inte alls osjälviskt, det är fb:s strategi för att få oss att spendera mer tid på fb. Och när Fb:s marknadsavdelning promotar vissa av mina inlägg i somliga följares flöden, så ska man först och främst komma ihåg att detta gör man alltså regelmässigt – med mina politiska motståndares inlägg. Sådana som Maria Robsahm t ex skulle sannolikt aldrig ha kunnat blivit så pass stor utan denna hjälp. Det är alltså den ‘hjälpen’ som man först drar in eller ser över, innan den rena skuggningen börjar. Vad jag menar med att ‘se över’? Jo, det går ju att göra även denna hjälp relativt ofarlig och harmlös, så att den inte riskerar att hjälpa mig att nå ut utanför de frälstas skara.

Även jag har nämligen fått hjälp nyligen, enligt en av mina följare, som kontaktade mig om detta. Men hur och med vad? Det hör till saken att detta inlägg hör till mina minst populära inlägg! Tvärtom mot vad fb vill påstå. Mina följare är nämligen inte alls så intresserade av att lyssna på långa föreläsningar, och denna min föreläsning handlade dessutom om ekonomi och kultur, två ämnen som relativt få lockas av, tyvärr. Att fb vill få fler att läsa och se mig i just dessa inlägg ser verkligen ut som en behjärtansvärd omtanke, jag kan inte mer hålla med om att följarna gärna går miste om en verklig pärla (falsk blygsamhet ligger inte för mig). Tyvärr så är jag dock övertygad om att det handlar om ’tillåtna’ försök att öka aktiviteten inom den ‘frälsta’ gruppen, ett inlägg utan minsta chans för mig att nå fler nya följare.

Fb – monopolisten hotar yttrandefriheten – en demokratisk stat hade sett det

Det finns de som anser att fb bara gör som en privatist ska ha rätt att göra – skapa sina egna regler. Ingen ‘behöver’ ju vara på fb. Men det är förstås en chimär. Närvaro på fb blir alltmer attraktiv för oss, ju fler och mer som görs där. Närvaro är rent av nödvändig för många av oss – inte minst om man vill sprida sina åsikter. Och tänk så många försök det gjorts att konkurrera med fb, utan att lyckas. De flesta andra sociala medier med samma affärsidé är pyttesmå, eller har fått lägga ned. Facebook är alltså i praktiken i det närmaste en monopolist på det sociala samtalet över nätet. Det går inte att ersätta med en privat blogg, som denna, jag får fler än 9 av 10 träffar från fb även här, trots att jag skickar mail till alla som vill läsa. Min blogg kan beskrivas som en liten återvändsgata i Åkersberga, medan fb är det globala vägnätet. Andra som försökt har s a s lagt ut små grusvägar bredvid fb:s breda motorväg. Det kan vara trevligt någon gång, men för det mesta vill vi nå fram fort, nå så många som möjligt. Och det gäller förstås även på nätet. Fb kommer behöva bli riktigt, riktigt uselt för att vi ska ta steget över till någon annan distributör; vi är långt mer fångade här, än vi är av vår ‘husbank’ – som vi alla vet hur sällan vi byter trots att det finns flera (ungefär lika mediokra) alternativ.

En sann demokrati hade givetvis inte tillåtit fb att agera som de gör. Man hade krävt öppenhet, som Trump gör i USA. Man hade reagerat negativt på alla försök att lägga munkavle på debatten, haft granskare som kontrollerat de falska algoritmerna. Men. I Sverige gör man tvärtom. Morgan Johansson och hans hejdukar vill ha mer censur, inte mindre. När inte staten är vår vän, så har vi ingen att hoppas på ska hjälpa oss. Vi kan bara hjälpa oss själva.

Magnus Stenlund Sunt Förnuft
Swish 070-763 97 02 Bg 591 56 40

Publicerad 1 kommentar

Löfvens Coronadiktatur. Som skräddarsydd för närodlade bananer, runförbud och att täppa till truten på folk.

Nu vill Löfven ha ‘extraordinära befogenheter’ att bekämpa Corona. Man kan undra varför. Man behöver inga sådana för att fortsätta göra så lite som möjligt, så sent som möjligt. De uppräknade exemplen på åtgärder ser inte särskilt kontroversiella ut, utan lär kunna fattas av en helt enig riksdag:

Vad av detta är det som inte Löfven skulle få riksdagens stöd för även utan att förvandla Sveriges formella demokrati till en uttalad diktatur?

Partikamraterna i Danmark har redan avslöjat vad det lär gå ut på – begränsad yttrandefrihet.

Däremot så kan Löfven förväntas att få svårare att driva igenom yttrandefrihetsinskränkningar. Sådana som partikamraterna i Danmark nu röstat igenom.

Den danska åtgärden beskrivs som en våldtäkt på yttrandefriheten och den innebär bl a att man ska kunna stänga webbsidor, och  ge böter eller fängelse till personer som publicerar information om Covid-19 som inte följer myndigheternas riktlinjer. Det är lätt att hålla med om att danska sossar går betydligt längre än vad som rimligen kan motiveras, men logiken finns ändå där: när man genomför hårda inskränkningar av människors övriga demokratiska rättigheter, så kan informationsfriheten också nödvändig att adressera, för att åtgärderna ska kunna genomdrivas effektivt. Men är det verkligen detta man vill genomdriva i Sverige?

En diktatur lockar somliga mer än andra

Hittills har man ju knappt ens försökt och de åtgärder man ändå genomfört har riksdagen accepterat direkt. Vi har också en smittskyddslag som redan ger regeringen de befogenheter som kan tänkas behövas. Vad regeringen däremot inte har en självklar majoritet för är just inskränkningar av yttrandefrihet i största allmänhet, och åtgärder som är ägnade att kunna övervaka och trakassera politiska motståndare. Liggande lagförslag om ‘utlandsspioneri’, LUS, är en sådan ‘reform’ som regeringen nu kan förväntas försöka passa på att driva igenom, med eller utan extraordinära befogenheter. Morgan Johansson vill ju också förbjuda runor bl a och har en uppenbar fäbless för att täppa till truten på meningsmotståndare. Det finns säkert fler påhittiga förslag i Morgans bakficka.

Mitt namn är Morgan. Visst skulle jag passa bra som diktator? Vill man förbjuda runor har man säkert massor med andra bra idéer.

Socialdemokrater älskar makt och har fortfarande i mannaminne hur man med egen majoritet kunde göra lite som man ville under Tage Erlander. Att Corona utgör en frestelse för att ta för sig av den ska vi utgå ifrån är ett faktum. Det bokstavligen lär klia i fingrarna på sådana som Morgan och Ygeman att få driva igenom sina sakfrågor utan att behöva lotsa dem genom en riksdag är deras regering bara har ett ack så frustrerande minoritetsstöd.

Lika obehaglig är tanken att Miljöpartiets klimatextremister skulle få chansen att utöva sin klåfingrighet utan att begränsas av riksdagsmajoriteten. Åtgärder som är till för att förhindra Coronasmittspridning på kort sikt har en närmast perfekt passform för att också fungera som förment klimatfrämjande nödvändigheter på lång sikt. Allt från ransonering av flygbiljetter till krav på närodlade apelsiner och bananer.

Alla som vill ha en bikupa som diktator, räck upp en hand!

Coronatider – goda tider att driva igenom suspekta lagförslag

Corona har redan utnyttjats för att driva igenom ett stort nytt statsstöd till MSM. Ni vet de där som på krypande presskonferenser med Anders Tegnell, och i intervjuer med Löfven suttit tysta utan att ställa följdfrågor och som sedan refererat allt som sagts utan kommentar. Genom medias försorg är Sverige det enda landet i världen sannolikt, där det ännu inte är en fastslagen sanning att Covid-19 smittar asymptomatiskt, dvs innan smittbäraren visar symptom. FHM:s hela strategi vilar på det falska antagandet att så inte är fallet och detta gör förstås skolstängningar till en åtgärd med ytterst låg verkningsgrad och storskaliga testningar av symptomfria meningslösa.

Man har också i skymundan kunnat ge kommunerna ett nytt miljardstöd. Föregivet att detta har med effekterna av Corona att göra, så är detta istället förstås ännu en nödvändig injektion för att rulla vidare kommunernas invandringsakut. Utan Corona hade åtgärden nu varit uppe på löpsedlarna, tillsammans med alla problemen, och kostnaderna som dessa skapar. Här var man smarta och köpte sig själva tid. Kan jämföras med verkliga beredskapsåtgärder, såsom köp av billig olja, som Trump avsatte 50 mdr dollar för. Sossarnas beredskapsåtgärder är inte för att skydda folket, utan för att skydda sig själva.

Låt oss gissa: det blir en förlängning

Befogenheterna skulle enbart gälla tre månader. Men om Corona drar ut på tiden så är lär en förlängning ligga i korten. Och sossarna kommer ha en stark opinion för sig. Att Löfven skulle bli en landsfader tack vare viruset var något som jag tidigt varnade för och som i dagsläget ser ut att kunna besannas. Oppositionen vågar inte kritisera i detta känsliga läge och med medias hjälp framstår Löfven som lugn och trygghetsskapande i en svår tid. Den medvinden kan komma att utnyttjas för att låta nya mandat slinka in bland de extraordinära åtgärderna, i nästa förlängning, och kommer då vara svår för oppositionen att rikta uppmärksamhet mot i media, och därigenom politiskt lika svårt att invända emot. Nästa förlängning kan bli längre än så. Se för guds skull upp, Åkesson och Bush-Thor, lägg er inte platt. Kristersson har rätt den här gången: att ge sossarna ett sådant här mandat är farligt.

Nu ska vi tala klarspråk om vad vår strategi innebär!

Löfven lät sig intervjuas i DN igår för att uttrycka sina intressanta tankar om hur Coronabekämpningen gått till och ska bedrivas i framtiden. Det blev som vanligt en hoper mer eller mindre förvirrat uttryckta tankar och hopplock av vad han fått sig itutat av aptränarna, förlåt, mediestrategerna på S-kansliet. Det blev inte så bra, för Löfvens avslöjande av den svenska strategin är mer obarmhärtigt än det nog var avsett:

Vi har alltså valt en strategi som ger oss ‘betydligt fler döda’, och som samtidigt drar ut mer på tiden. Jo, det är faktiskt vad han säger.

Löfven är en av svensk historias svagaste ledare någonsin och hans begåvningsreserver, återstående att utnyttjas för bekämpning av två allvarliga hot på samma gång, Corona och depressionshotet, kan anses vara uttömda redan innan krisen kommit ur sin linda. Men minns detta noga: detta är vad sossarna är bäst på. Att handskas med makten och med hjälp av makten över media utmanövrera oppositionen. En diktatur skulle passa SAP som hand i handsken. Och den kan vips bli längre än någon räknat med.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 4 kommentarer

Nej, Morgan, det var inte farligare 1990.

Tragikomiskt tillrättalagd DN-intervju med justitieministern Morgan Johansson (S). Man kastar upp bollen för smash på smash och frågorna kommer från vänster: Man formulerar sig ungefär ‘Regeringen gör massor, visar handlingskraft och är helt enkelt toppen’, som man följer upp med “Ser du några risker med alltför hårda tag?”

Sedan den givna frågan, den om invandring och kriminalitet: ‘Vill du göra bort dig som Löfven i Agenda, eller har du klurat ut ett bättre svar på kammaren, som vi kan trycka åt dig?’ Och så kommer den där statistiken, den som Maria Robsahm och Sarnecki ständigt vill trycka in i huvudet på allmänheten. Och som BRÅ tryckt sin fina garantistämpel på:

“Det var farligare 1990”.

Sanningen

Polisen skriver av 3 av 4 fall och BRÅ låtsas att det är OK.

Misstänkt dödligt våld har ökat varje år sedan 1968. Ökningen var svagt exponentiell fram till för ca 5 år sedan, därefter ökar det betydligt snabbare. Dödligt våld enligt Brottsorsakregistret har sedan 1950 följt samma kurva. Ända till 1990. Därefter sjunker det – per capita – något, fram till de senaste åren då det börjar öka igen, något. Gapet mellan kurvorna är rekordstort och ökar fortfarande. Varför? Jo, det beror på att polisen börjat avskriva brottsmisstanke i allt högre grad. Siffror som BRÅ sedan vidimerat. Skrämmande nog så försvinner på så vis 3 av 4 mord, genom tvättad statistik. Ändå har uppklarningsprocenten gått ned från 90% till 15% på mord man faktiskt väljer att kalla för mord.

Unga svenskar dricker mindre och umgås via nätet. Morden borde ha blivit färre.

Härutöver: Förändrade alkohol- och umgängesvanor bland svenskarna, främst ungdomar, har minskat risken, för gärningsmän bland dessa, för både dödligt våld och annat. Skulle ha synts i statistiken om den varit uppdelad etniskt, men det ville ju inte BRÅ (läs Morgan). I alla andra jämförbara länder så minskar dödligt våld pga detta.

Runt mitt huvud är det antalet kulor som räknas, inte antalet invånare.

Det är helt irrelevant för Aina eller Arne som potentiella mordoffer hur många som bor i Sverige, och därmed hur många mord som begås per invånare när kulorna viner och bomberna sprängs. Det som betyder något är antalet kulor som visslar förbi på den 1600 steg långa promenaden från t-banan hem till tvåan i Rågsved eller efter nattpasset på Huddinge sjukhus från pendeln till skivhuset i Flempan. När antalet fall av dödligt våld är 450 idag så är det mer än fyra gånger så mycket som 1990 och då är det nog ungefär fyra gånger högre risk för en förlupen kula också. Och visst märker vi det, vilket innebär att trygghetsundersökningarnas rädslobarometer skjuter i höjden. Men på den här punkten är BRÅ och Sarnecki väldigt eniga, mord mäts per capita, och ökad otrygghet är bara inbillning.

Skyddsbeteendet – vem rastar hunden vid torget kl. 23?

Skulle någon ta dem på allvar så skulle morden bli ännu fler. I själva verket är ju vårt skyddsbeteende en viktig anledning till att statistiken inte skenar dubbelt upp. År 1990 kunde vi fortfarande mucka gräl med varandra (särskilt på fyllan) utan att riskera så mycket. Idag vet vi att vi måste vara försiktigare, vi vet att det finns gott om folk utan mentala spärrar och med handeldvapen i fickan. Vi vet att det är ett läskigt gäng som hänger vid torget på kvällarna, så vi tar en omväg. Eller går helt enkelt inte ut alls.

Tillbaka till ‘handlingskraftige Morgan’

Intervjun börjar som den slutar. I tragikomiska försök att få Morgan att framstå som handlingskraftig. Forskarna vet inte exakt vad som ligger bakom det ökade gängvåldet’ slår DN fast. Men vi ska förstå att här är en dådkraftig man. ‘Morgan har minsann inte tid att vänta!’. Visst är det kul? Här har Morgan lagt munkavle på BRÅ för att se till att inte göra någonting alls, inte påtala något, inte ge svar på något, inte kritisera polisen. Ända sedan han tillsattes har det skjutits på varje nödvändig reform. Och så detta uttalande! Det kommer också mycket riktigt från mannen som utan att blinka ljög rakt i svenska folket ansikte i en tv-intervju sex gånger på mindre än en minut utan att blinka.*

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Morgans ‘Lag om utlandsspionage’ avser tysta vanliga svenskars regimkritik och ‘hat’, inte utländska agenter.

Sossarna har alltid varit duktiga på att smyga igenom grundlagsändringar, reformer man inte slår på trumman om, eftersom de är impopulära och riskerar att förorsaka liv och kiv. Allt som har med begränsningar av yttrandefrihet hör hit. Men det gör väl inte ‘Lag om utlandsspionage’? Jo, det gör den. I allra högsta grad. Om grundlagen ändras så att Lagen om utlandsspionage (LUS) kan antas, så är 1984-Sverige ett faktum. Frilansjournalisten Jonas Persson visar med hårresande exempel i sin artikel i Katerina Magasin, hur det kommer se ut. Obs: Varning för starka ord och regimkritik (s).

Diktaturkritik ska kunna ge fängelse – men troligare bara kritik mot (S)verige

Åklagarna tillämpar HMF lite som de vill. Vi kan förvänta oss att LUS kommer få en lika skev behandling.

Det förslag (2017:70) som Lagrådet just nu håller på att behandla, och som varje insiktsfull medborgare bör förkorta till Morgans LUS, är förstås ett barn av justitieministerns hjärna. Ett exempel på lagens tillämpningsområden är texter som kan påverka Sveriges relationer med andra länder negativt. Den som skriver sådana begår enligt lagen en kriminell handling som kan straffas med upp till åtta års fängelse. Exempel på sådana texter är t ex sådant som upprör Vladimir Putin. Eller diktaturkritik mot Kina. Eller mot saudiarabiska spöstraff. Avgörande lär vara hur den kritiserade regimen reagerar. Kina blev t ex jättesura över ett satirprogram i svensk tv. Som Persson påpekar, så skulle sådan satir efter lagens införande kunna resultera i programansvarigas fängslande.

Javisst låter det absurt. Men lagförslaget ser verkligen exakt just så ut. Skulle jag gissa så är sannolikheten för att man kommer välja åtal liten så länge som ‘brotten’, dvs kritiken, inte riktar sig direkt eller indirekt mot vår egen regim. Återigen handlar det ju om hur åklagarmakten brukas; som det är idag väljer åklagarna t ex sällan eller aldrig att åtala för hat riktade mot majoritetsbefolkningen från minoritetsgrupper. Trots att lagen (HMF) finns där även för att skydda oss. LUS – Lagen om utlandsspionage – har därför stora möjligheter att bli en lag som inte bara tystar svenskarna utan också hjälper till att raserar rättssamhället med skev rättstillämpning.

Misstanke om förberedelse räcker för att Säpo ska få avlyssna och övervaka

Att göra kopplingar till Soros kan vara förbjuden regimkritik och anses ‘negativt för Sverige’ om LUS går igenom. 8 års fängelse? I alla fall är det nog för att Säpo ska få sätta en trojan i din dator.

Men fängelse är bara en del av den möjliga påföljden. Misshagliga element som begår den här typen av ‘brott’ ska staten nämligen också kunna övervaka. Och övervakning omfattar förstås även de suspektas familjer. Blotta misstanken ska faktiskt räcka för att installera övervakningskameror och avlyssningsutrustning. Morgan vill kriminalisera “efterforskning och sammanställning av uppgifter som skulle kunna skada Sveriges förhållande till andra länder och mellanstatliga organisationer”. Och en sådan misstanke är förstås ett faktum om någon börjar samla information, ringa telefonsamtal och ställa obehagliga följdfrågor. Vips kan den granskade GD:n eller ministern med ett samtal till Säpo se till att den bekymrade medborgaren/journalisten hamnar i förhör. Det blir, kan man säga, lite lättare att bedriva slapp och inkompetent myndighetsutövning i så fall.

Källskyddet upphävs för visselblåsare

Meddelarskyddet vill Morgan också upphäva. Det källskydd som vår grundlag normalt ger visselblåsare på olika myndigheter, när de hör av sig till en journalist. Persson exemplifierar med ett högst realistiskt exempel om hur någon vill granska vad det svenska stödet till Palestina används till. Efter att ha installerat trojaner i dennes dator så kan Säpo hitta bevis för ‘förberedelse till brott’ som skickar både journalisten och hans källor i fängelse – innan något ens hinner publiceras. Här blir det förstås extra svårt att bevisa sin oskuld om bevismaterialet hemligstämplas; ett inte helt osannolikt scenario.

Det här är det egentliga skälet till varför S nu så desperat försöker tysta regimkritikerna.

Blotta utbegärandet av offentliga handlingar, som t ex syftar till att bevisa vår regims samröre med islamistiska organisationer med bas utomlands, skulle alltså kunna sätta igång den här typen av aktiviteter från vår säkerhetspolis. Om man t ex kikar på hur Palestinabiståndet används lär ju den typen av förbindelser kunna ha som mål att avslöja just något sådant – ett mål som redan på förhand alltså inte kommer anses som legitimt, eftersom det är misstänkt brott mot LUS.

Yttrandefrihet – något (s)pinndoktorerna jobbar på att svärta ned

Genom att sätta ‘yttrandefrihet’ inom citattecken antyder biblioteksanslaget att denna frihet bara är ett fikonlöv och svepskäl för högerextremister att få framföra vidriga åsikter.

Bli inte förvånad över de stora rekryteringskampanjerna som vi lär få se i all regimvänlig press, för Säpo kommer behöva många nya resurspersoner för att klara all sådan övevakning, gissningsvis människor med kvalifikationer liknande ‘näthatsgranskaren’ Tomas Åberg. Säpo skulle med den här typen av verksamhetsinriktning snart likna östtyska Stasi även till omfånget.

Yttrandefrihet är ett ord som en stor majoriteten av svenskarna fortfarande ser positivt på. Det är (ännu) inte stulet eller nedsvärtat av vänsterdemagogernas spinndoktorer. Men man försöker. När biblioteken sätter upp anslag med ordet inom citattecken, som något otäcka högerelement försöker skydda sig bakom, så är det ett försåtligt angrepp, just för att misstänkliggöra begreppet. Sossarna gillar verkligen inte yttrandefrihet. Har aldrig gjort, på riktigt. Men så länge som vänsteråsikter ändå dominerat i såväl press som i public service har den kunnat tolereras. Men nu, när folk kollar av nätet allt oftare innan man formar sin åsikt, så är situationen helt annorlunda. Det är därför Morgan Johansson släppt sitt lagförslag. Det handlar inte om att fånga in någon Mata Hari. Det är dig, en eventuellt olydig medelsvensson, som han vill åt.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

När sossarna backar. Det är då deras kvaliteter kommer fram.


Jag kan inte låta bli att imponeras över den paradoxala flinkhet, med vilken sossarna parerar och omgrupperar inför den nya verkligheten – d v s den politiska verkligheten = den som räknas för den som vill behålla makten.

Om de kommer att lyckas även denna gång är skrivet i stjärnorna, men de gör sannerligen vad de kan och visar en flexibilitet och proaktivitet som inget annat svenskt parti är förmöget till. Det senare är förstås till stor del förklarat av att medias kritiska granskning inte skulle tillåta borgerliga partier att göra sådana taktiska manövrar. Medan S har alla kontakter som krävs för att få medierna att lydigt ställa upp och se till att stötta omsvängningen.

Vad man nu håller på med är dock inte några bondeoffer. Silkessnöret för en hel trojka identitetspolitisk hårdvara (kvinnor), som råkar vara hatobejkt för alla till höger om liberalerna. Först försvann den Svarta damen, Margot Wallström. Inte bara de vänstermarinerades favorit utan med stort stöd i stugorna – fd trolig partiledarkandidat efter Löfven och den som mest notoriskt motarbetat alla regeringens försök att komma till sans i massinvandringsfrågorna.

Sedan skickas den svarta springaren Ylva Johansson till Bryssel, där hon förvisso kan göra ännu mycket större skada irl än vad hon lyckats med här hemma – men inte rent politiskt, och det är ju vad som räknas (se ovan). Få kommer ha koll på vad hon sysslar med – om hon nu får jobbet (måste fört klara att memorera rätt svar till nästa utfrågning). Annars får man väl göra ambassadör av henne.

Och så blir Annika Strandhäll lägligt nog Svarta änkan. Förvisso tragiskt med sambons bortgång, men vad hindrade henne att ta en ‘paus’, som Amanda Lind? Lukrativt och identitetspolitiskt helt korrekt. Med tanke på hur nära hon var att skickas ut av riksdagen för ett år sedan och vilken enorm belastning hon varit, så visar ‘hennes’ beslut, att man lär ha letat efter andra ursäkter, innan nu detta råkade inträffa.

Noteras bör att MSM inte ens antyder att någon av avgångarna skulle vara ofrivillig. Det skulle ju vara ofint. Samtidigt börjar det glunkas om att Löfven själv också ska avgå. Det ska han ju förstås någon gång, men nog har hans ställning som lättmanipulerad nickedocka varit alldeles perfekt för intressena bakom honom, ända tills nu? Shekarabi fördes fram som en tänkbar kandidat för någon vecka sedan, och så Damberg då. Båda hör till partiets högerflygel och är bland skurkregimens minst belastade.

Och detta är ju vad som känns så märkligt, om man tänker efter. Det är ju Ygeman och Morgan som gjort mest väsen av sig. Varför nämns inte de båda som kandidater? Så sent som för ett halvår sedan hade de garanterat betydligt lägre odds som kronprinsar än Shekarabi och Damberg. Men det är just det. De är lika avskydda som den nämnda damtrion, om inte mer. Med all rätt. Särskilt Morgan skulle upplevas som ett rött skynke för de flesta ‘gråsossar’. Med honom som ny partiledare skulle garanterat partiet tappa tio procentenheter till på en dag, oavsett all ‘laglojalitet’. Och gråsossarna är faktiskt fortfarande tillräckligt många för att man måste lyssna på dem nu, så allvarligt är läget.

Naturligtvis så är detta: 1. en omsvängning under galgen. Att gå åt höger igen! Precis som man var på väg att göra för ett år sedan? Men då blev de stora uppslagen i DN med Magdalena Anderssons och Shekabis massinvandringskritik och mångkulturskepsis inte direkt någon succé. Vindflöjeln Löfven med alla sina vänsterministrar bakom sig, skulle han kunna vända? Knappast. Och när plan B, övertalningen av Annie Lööf, istället fungerade så bra, så växlade man spår i tysthet.

Detta är också denna gång, som alltid: 2. en rökridå. Men en väl förberedd sådan. På det här sättet kan ett nytt persongalleri ta över, som med större trovärdighet kan säga vad Löfven redan sagt om sina ‘krafttag’. Och gråsossarna är ju godtrogna till en grad som är svår att förstå för en utomstående. För många av dem är röstsedelfrågan uppenbart helt känslomässig. Som ett fotbollsfan som i hela sitt liv stått på Norra Stå och hejat på AIK och som nu måste välja DIF, om han ska få vara med att fira nytt guld. Nej, han lär inte byta.

Jämförelsen är relevant trots att den inte borde vara det: själv följer jag med laget i mitt hjärta ned i division 3, om så – gud förbjude – skulle ske, hur smärtsamt det än skulle vara. Men inte f-n röstar jag på L bara för att de en gång i tiden hade en par bra partiledare (Ohlin och Ahlmark)! Men gråsossarna ser inte skillnaden. Deras ‘lag’ spelar grisfotboll och vinner bara på tveksamma straffar. Det är klart att de fortsätter stötta det! De verkar inte fatta att detta spelet handlar om deras pensioner och om sjukvården. Och deras barns skolor och personliga säkerhet. Och när sportchefen bytt bort alla floppande stjärnor och (nästan) lovat att även tränaren ska bytas ut, så måste man väl få hoppas att det ska bli bättre nästa år?

Personligen är jag övertygad om att sossestrategerna just nu jobbar för att snabbt spela av en dålig hand, så här i ‘silly season’. Jag tror man t o m helt kallt sparar sitt bästa krut när det gäller att vända opinionen. Man hoppas att folk ska tjata sig trötta om kriminaliteten och att det med tiden blåser över, trots att ingenting egentligen görs eller blir bättre. Samtidigt som man nu återigen låtsas ‘ta krafttag’. Då har man ju gjort sitt och det nya normala reduceas till ett beklagligt faktum; i kränkthetens paradis är ju inkompetens bara något fint.


Nej, man nämner förstås inte vad som är pudels kärna. (Ni vet vad). Det skulle öppna alla fördämningar (vilket kan anas ändå är på väg att ske). Men att man varit villiga att offra så pass mycket ändå, både hjärtefrågor och hjärtevänner, visar vilken närmast osannolik betydelse m a k t e n har för sossepartiet. Men riktigt alla har inte offrats. Morgan & Ygeman lurar fortfarande i kulisserna; med de båda tornen kvar på brädet väntar man bara på rätt tillfälle att göra sina drag. D v s när gråsossarna har gått i den vanliga fällan.

Jag säger inte att strategerna kommer lyckas. Ur s-synvinkel är läget prekärt. Verkligheten – den enda fiende de inte vet hur de ska hantera – kommer av allt att döma bli för svår den här gången. Den kommande katastrofen, dess självförvållade orsaker och misslyckandet i att möta den har nog till slut blivit alltför svårt att dölja. Jag hoppas verkligen att det är så. Vilket ju innehåller fröet till ännu en paradox: hoppet om att krisen ska bli tillräckligt svår för att rensa bort parasiterna. Många är de oskyldiga, som då samtidigt kommer tvingas lida. Men hellre det än en halvmesyr som gör det möjigt för dessa hänsynslösa maktspelare att sitta kvar och få chansen att förstöra ännu mer. De vill gärna ta den.

Kvaliteterna är förstås inte jämförbara på allvar. Och både empirin och min egen övertygelse säger att de är närmast komplett omvänt korrelerade med varandra. Men tänk ändå, vilket formidabelt och i sann mening statsbärande parti sossarna faktiskt kunde ha varit än idag, om de lika lyhört och skickligt tagit itu med landets och det svenska folkets verklighet – så som de hanterar det politiska taktiserandet.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Expressen

Publicerad Lämna en kommentar

SwebbTV censureras – av Morgan.

i korthet: Detta är den sorgliga sagan om sjupartidemokraturen, där oppositionens viktigaste fora, SwebbTV nu inte finns. Och om hur fb censurerar Sunt Förnuft om klimatbluffen – hur ska svenska folket hinna förstå innan vi blir en sjupartidiktatur även formellt? Ja, iaf kommer inte MED hjälpa till att avslöja den, så vem behöver det partiet? Jag är så besviken att jag knappt har ord – fredagen den 2 augusti 2019 var definitivt en dödsstöt för demokrati och yttrandefrihet i Sverige.

Igår fick jag två mycket tråkiga besked. Det ena är att yttrandefriheten nu mycket handgripligen har beskurits ytterligare i den lilla sjupartistaten som kallas det svenska riket. Denna demokratur som alltmer börjar likna en riktig diktatur, med skillnaden att den inte styrs formellt av ett parti, utan av sju partier som i mycket liten varierande grad tvingar svenskarna att acceptera en politik som med 100% säkerhet kommer att leda till total katastrof om den tillåts fortsätta som hittills.
*
Skillnaden mellan den svenska sjupartidemokraturen och en sann enpartistat liknar skillnaden mellan ett kartelliknande oligopol och ett monopol – i praktiken har de sju som samverkar bara små åsiktsskillnader om hur snabbt man vill ta oss till avgrunden, samtidigt som de, precis som hemliga kartellmedlemmar, högljutt låtsas bekämpa varandra.
*
Så vad är det man gjort? Sjupartistatens egen lille Goebbels, vår käcke Morgan Johansson, som bl a lagt utredningar om att förbjuda runor, har i början av juli gått ut i Rapport och myndigt förklarat att de som av honom skall brännmärkas som rasister (alltså Morgans helt egna definition) inte ska få ge ut tidningar, demonstrera eller äga egendom. Ett ganska hårresande uttalande stick i stäv med (den nuvarande) grundlagen. För detta inhöstar han stora applåder i sin folkdemokratis MSM och Rapport har inte en enda kritisk fråga (vad är nytt under den himlen?).
*
SwebbTV – den enda sanna oppositionen i Sverige – nu utslängd av Goebbels från Youtube En månad senare, fredagen 2 augusti, så stängs svensk oppositions flaggskepp, den enda riktigt stora, varierade och regelbundet sända YouTube-kanalen med helt ocensurerade åsikter, ned av YouTube. Detta på direkt order från Goebbelsministeriet. Det är ett så flagrant övertramp avseende vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, att jag hädanefter inte finner skäl att kalla Sverige demokrati överhuvudtaget. Detta var dagen då de farhågor bekräftades, som påskriften av FN:s Global Compact gav upphov till, liksom alla de ondsinta utfallen i Wolodarskis ledare i Dagens Pravda och alla regeringsuttalanden om att näpsa Facebook, Twitter, Google och Youtube. Vi befarade ju att detta verkligen skulle leda till allvarliga begränsningar förr eller senare – det var nu det hände.
*
Inte bara är SwebbTV den i särklass mest sevärda och varierade i den samlade oppositionens programutbud, den har hållit till i den – hittills – av Goebbels bannbullor minst påverkade plattformen, YouTube, därför är beskedet dubbelt tragiskt. Nu finns det inga stora plattformar som inte har lagt sig platt (sic!) för regeringens sanningsministeriums påtryckningar.

Mångkulturbluffen har genomskådats av en stor majoritet av folket, tyvärr inte av riksdagsledamöterna; feminismen av de flesta män, men fortfarande går många kloka kvinnor på den (kanske skulle jag själv gjort det om jag varit kvinna, det vet ju ingen), historierevisionismen har fått gå till en viss gräns, men när Goebbels ville förbjuda runor så verkar han ha stött på en gräns, inget av mina inlägg har ens haft i närheten av samma respons, 130 000 views. Framtiden får utvisa om han tagit sig vatten över huvudet även denna gång.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft

Publicerad 1 kommentar

Hotet mot våra runor: Morgans mål kvarstår.

Det här inlägget publicerades 22 maj 2018. Sedan dess har utredningen pågått. Morgan (S) har inte bytt ståndpunkt och när utredningen väl läggs fram för riksdagen kommer den på sedvanligt maner lindas in i bedräglig språkdräkt för att framstå som en oskyldig och välmenande åtgärd mot lömska nazister, inte som den exempellösa yttrandefrihetsbegränsning och besinningslösa kulturarvsförstörelse det egentligen handlar om. Detta inlägg spreds bland 140.000 på nätet, men det skrevs inte en artikel i MSM, så hotet är högst reellt – för partierna i riksdagen är det fortfarande vad som står i DN och sägs på Rapport som bestämmer dagordningen.

Samtidigt som vi firar ramadan som ‘gammal fin svensk tradition’ vill regeringen nu förbjuda runor. Nej, det är 22 maj, inte 1 april.

Ja, ni läste rätt: Morgan Johansson (S), som så ofta i bräschen för de verkligt nyskapande idéerna, har tagit initiativ för att förbjuda användning av runor. Om något ett svenskt kulturarv som man trodde att ingen skulle kunna ta ifrån oss. Sverige har överlägset flest bevarade runinskrifter i hela världen, mer än hälften finns i här; Uppland, landskapet med de flesta förekomsterna, har fler än Danmark.

Vilken folkfientlig regim skulle kunna hitta på något så obegripligt som att förbjuda sitt eget folks kultur? Det är svårt att hitta liknande exempel från andra områden än IS-kalifatet, där ovärderliga kulturminnen från den babyloniska och assyriska kulturen förstördes och såldes till högstbjudande.

Men vi ska inte förvånas. Anställer man Pia Laskar, en ‘fd’ terrorist från Röda Armefraktionen (RAF, även känd som Bader-Meinhof-ligan) för att sköta ‘normbildningen’ på Statens Historiska Museum – trots att man är fullt medveten om hennes bakgrund och trots att hon inte alls avsvurit sig de ideal som placerade henne bakom galler ett par år för bombattentat och bankrån – ja, då är man uppsåtligen och kraftfullt involverad i att nedmontera allt vad svensk historia och kultur har att berätta för oss.

Men nu var det alltså inte nog att hiva muséernas fornfyndsamlingar i återvinningen, så som Wong på SvD rapporterat om att man gjort – och fortsätter göra – för att få plats med mångkulturevenemang, feministiska konstinstallationer och HBTQ-utställningar. Nej nu är det dags att förbjuda även allmänheten att använda och titta på runorna.

Den äldre futharken sorterad i ‘magisk’ Uthark-ordning, med färunan sist. Ta en god titt, snart kan den vara förbjuden.

Personligen kan jag knappt ens uttrycka vad jag känner. Det är olagligheter som pågår i mitt huvud, långt bortom lagen för hets mot folkgrupp, uppvigling och folkrätt. Vad Morgan och hans gelikar vill göra förtjänar enligt min mening helt enkelt mer än vad lagens strängaste straff har möjlighet att erbjuda.

Jag håller på med en populärvetenskaplig bok där de äldsta runorna upptar stor plats; dessa de vackraste skrifttecken som världen har producerat – med så många fantastiska funktioner och spännande tolkningar att jag har svårt att föreställa mig ett mer intressant historiskt ämne. Och i den skönlitterära nutidsthriller jag nu är på väg att fullborda råkar runorna vara en viktig nyckel. Ska dessa mina – fleråriga – arbetsprojekt nu förbjudas före utgivning?? Det kommer kanske inte gå, även om Morgans utredning gör sitt bästa för att hitta möjligheter att begränsa yttrandefriheten även på detta område. Men kommer något förlag (Bonniers) våga trycka, nu när det av pk-etablissemanget så tydligt markerats hur oerhört skamfyllt det är att titta på, skriva, visa eller berätta om runor?

Detta är nämligen Morgans svepskäl: nynazisterna använder ibland vissa runor, som kommit att associeras med dem. Jajemen. Och på detta sätt kommer nu a l l a runor associeras med nazism. Nazisterna tackar och bugar. Vi andra tänker kanske lite försynt, var inte det där att kasta ut barnet med badvattnet Morgan? Men så tänker inte Morgan, det vill jag göra helt klart för er alla: nej, för honom är detta bara win-win. Ännu mer feta rubriker om nazisterna, så att folket förstår hur allvarligt hot de 2000 NMR-röstande är mot vårt land. Vänstern behöver nämligen nazisterna mer än några andra, för att skrämma och mobilisera svenskarna mot ett hot som är en chimär jämfört med allt annat som nu hopar sig vid horisonten. OCH. Dessutom – ut med det svenska kulturarvets själva kärna! Det är ju toppen, eftersom regeringen, tillsammans med Fredrik Reinfeldt, redan talat om att det inte finns någon svensk kultur. Då är det ju bra att se till att det inte gör det heller.

De asatroende protesterar, och anger religionsfrihet som skäl att upphäva det poltiska beslut som Morgan redan fattat och säkert tänkt att driva igenom mot de väntade Lagrådsrekommendationerna. Det är för Morgan säkert bara ännu en lite löjlig teknikalitet i sammanhanget; religionsfrihetsparagrafen används ju numera som bekant bara för att försvara islams rättighet att sprida sin totalitära ideologi utan invändningar från någon. Vi ska emellertid ta tillvara de halmstrån vi har att stoppa denna skandalösa idé från att fullbordas.

Jag ber er alla att liksom jag själv skriva under på de Asatroendes länk närmast nedan.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://asa-samfundet.se/runkampen/
https://samnytt.se/regeringen-vill-forbjuda-runskrift-asatroende-och-kulturarvsintresserade-rasar/?fbclid=IwAR1pU7lBvIz3akTS-McIJeDciHXecvD8TaYaEW0eOP384aaJcGi6cmb32A4
https://en.wikipedia.org/wiki/Runic_inscriptions