Publicerad Lämna en kommentar

Svenska män lämpliga för militära och polisiära uppgifter är i minoritet om tio år.

Endast Sverige svenska krusbär hava. Dito gäller den deprimerande demografin.

Ämnet är stort även men hänger ihop: 1. Sprängdåden. 2. Förnekelsen. 3. Den nya strategin. 4. Nertystandet. 5. Förklaringen. Jag får, som 1600-talsmatematikern Blaise Pascal, be om ursäkt för att jag inte hade tid att skriva kortare.

1. Bombdåden.

Tre bombdåd i Malmö på mindre än ett dygn – och en dödsskjutning. Ja, detta är i sanning något unikt. Att inte fler har allvarligt skadats eller dödats är inte bara ett under, det gör ju fenomenet än mer obegripligt på sitt sätt: om det var döda kriminella motståndare man var ute efter, så verkar det ju faktiskt vara en mycket ineffektiv metod. Å andra sidan om det är för att skrämmas och ge uppmärksamhet, så kan det knappast fungera bättre. Trots att tidningarna avstår från att kalla detta för terror, så är det ju precis samma metod man använder och man envetet fortsätter använda, vilket ger mig en bestämd känsla av att man anser att man uppnår de resultat man är ute efter.

2. Förnekelsen.

Men med lite hokus pokus får DN i sin rubriksättning det att se ut som om det ‘bara’ var två ‘explosioner’ som man helst kallar den här typen av laglöshet för. Faktarutan om att det är 102 ‘sprängningar’ (den andra politiskt korekkta benämningen) som ‘skett hittills i år’ är inte uppdaterad; den gäller bara perioden fram till juli, vi är i november nu och det har smällt mer och mer för varje vecka, men notiserna är så små att de knappt syns i flödet. Det är iofs inget att förvånas över, för nyhetsvärdet är nära noll – i Malmö sprängs det ju jämt, det vore en större nyhet om det gick en hel vecka då det inte sprängdes något alls. Men intresset bland läsarna är ändå stort. Och DN:s läsare visar vilken total förvirring som fortfarande råder. När en läsare insiktsfullt ‘gratulerar vänstern till det samhälle man velat ha’ så frågar andra vad han ens menar och när han förklarat så delar man naturligtvis inte analysen. Flera är som vanligt upprörda över att de utlandsfödda anklagas. Och så har det insmugit sig en ny typ av naivistiskt önsketänkande som jag kände mig tvungen att reagera mot: att vi nu ser slutet på eländet. Ett totalt grundlöst antagande.

Det är förstås dock inte någon vanlig utopist, utan proffstyckaren Lars Gröndahl som står för utplanteringen av den förhoppningen. Han är tillsammans med en viss Lars Thulin, Sven Román och ett par till ständigt aktiva desinformationsspecialister, möjligen även betalda för att nöta in sossarnas budskap. Jag har sett det som mitt jobb att bemöta deras värsta övertramp för det är viktigt att städa i DN Ifrågasätts läsarkommentarer. Dels för att läsarna ibland är inflytelserika, dels för att journalisterna garanterat läser kommentarerna till sina egna artiklar. Även om förhoppningen är liten att de skulle gå att omvända så är jag övertygad om att de påverkas av kloka synpunkter och på det sättet i alla fall får en tankeställare innan de går ännu längre i sin politiska aktivism. Hoppas att ni är fler som har tid och ork att skriva kommentarer där, eller åtminstone gilla mina och andras icke-politiskt korrekta inlägg, vi är fortfarande oftast i minoritet, men vi blir fler och fler känns det som.

Min läsarkommentar på artikeln, svar till Lars Gröndahl:

Det här är alltså bara en SD-kampanj?

” Hemmagjorda bomber och lika hemmagjorda teorier bland läsarkommentarerna. För någon är det värsta som kan hända nu att SD får makten. Därifrån är det så klart inte svårt att dra konspirationsteoretiska slutsatser att det är vita högermän som ligger bakom bombvågen; orkade inte läsa i just den här tråden om dylika spekulationer (sådana får regelmässigt stå kvar, trots att Ifrågasätt annars är så gärna på och modererar bort sånt).

Ja, gud vad vi svenskar är tråkiga, Lars.

Och så detta rekord i bakvänd logik: vi ska se positivt på bombslängandet, som är början till slutet, eftersom detta inte skulle hända om de kriminella hade kontroll, det hade varit ‘bad for business’. Det framgår inte om det vi ska vänta på är att de kriminella helt ska ta över eller om det är det omvända, men vi ska nog välvilligt utgå ifrån att det inte har slagit förslagsställaren att det just är mot det först nämnda vi är på väg emot. ”

Det är riktigt att det är dåligt för affärerna att det pågår gängkrig, men detta beror alltså på att gängen är många och splittrade i fraktioner. Och alla ungefär lika hänsynslösa. Och sedan är ju frågan: är det bara gängkrig och affärer som förklarar bombdåden?

3. Den nya strategin. Erkännandet: White flight existerar.

White flight, med andra ord. Men det är ord som DN inte vill höra talas om.

Dagen efter att jag publicerat ovanstående analys, kröp DN till korset och bestämde sig för att slå upp saken så som den förtjänade. Kanske för att även Svenska Dagbladet redan gjort det i sin pappersupplaga; skadan var redan skedd, allmänheten informerats. Man valde dels att göra en intervju med en svensk kvinna, som nu bestämt sig för att flytta från Malmö, dels att publicera uttalanden från en kriminolog som har krigsrubriken: “Sprängdåden i Sverige unika för Europa” och en ingress som är ännu mer intressant: Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande. I min värld representerar det här en helt ny strategi från DN:s sida. Icke desto mindre ska vi vara försiktiga med att tro att denna strategi, lika lite som SvD:s artikel om bombdåden, representerar en omsvängning i sak.

4. Nertystandet. DN Ifrågasätt censurerar.

Efter att man censrerat båda mina nedan återgivna läsarkommentarer, så är min tolkning tvärtom något mycket, mycket tråkigare. Som jag återkommer till nedan. Först mina båda kommentarer:

Duokulturen Sverige, med etniska svenskar och mer eller mindre assimilerade invandrargrupper å den ena sidan och muslimska parallellsamhällen med mer eller mindre (i detta) integrerade och underkuvade andra invandrargrupper inklusive rest-svenskar, är bokstavligen en sprängdurk och det som DN väljer att kalla ‘explosioner’ istället för bombdåd är det främsta beviset för att vi står i Inglehart-Welzels kulturmatris absolut motsatta hörn: svenskar högst upp till höger, med individualistisk sekularitet som grundläggande värden, muslimerna längst ned till vänster, med skamkulturens kännetecken: med en totalitär religion, klanens påbud samt den fysiskt starkares rätt som ledstjärna.

Genom att låta muslimerna radikaliseras har positionerna cementerats. Utan myndigheternas stöd har de individuella svenskarna inga möjligheter att stå emot det här. Det enda vi kan göra är att flytta. Flytten från Filipstad och andra sådana småsamhällen har tidigare drivits av brist på arbete, men nu är det samhällenas dysfunktionalitet som driver den, snart med bara bidragstagare kvar. Och över en viss tipping point är det demografin själv som skyndar på den. Svenskar vill trots allt bo med svenskar, hur rasistiskt det än är officiellt. Malmö har, som danskarna skulle säga, Sveriges enda innerstadsghetton. Här är det kriminaliteten som driver white flight. Problemet är att Sverige saknar särskilt många bra platser att fly till. Så flytten går utomlands. Den har redan börjat.

Den har tagits bort med motiveringen:

Denna kommentar tas bort eftersom den bryter mot Ifrågasätts användarvillkor, punkt 4.4(c). Tänk på att inte hota eller uttrycka missaktning mot särskilt utsatta grupper, med anspelning på hudfärg, ras, nationellt- eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Underbygg med fakta och referenser.

DN Ifrågasätt vägrar alltså se referensen till Inglehart Welzels kulturmatris som källa i sig. Kanske hade det gått bättre om jag haft med den. De synpunkter jag har på muslimsk kultur är ju hard facts etablerade sedan lång tid, men man måste alltså ändå ha kulturmatrisen tryggt med som stöd. I DN är allt sådana fakta nyheter varje gång. Liksom att konsekvenserna av detta alltså är detsamma som white flight, något som ‘högerextremister’ länge varnat för, men som är ett förbjudet ord. Definitionsmässigt bekräftas företeelsen dock av DN-artikeln jag själv kommenterat! Ändå är alltså min kommentar enligt DN Ifrågasätt ‘ounderbyggd’. Jag valde då att skriva en ny kommentar:

Samtidigt som DN publicerar en kriminolog som konstaterar att sprängdåden är unika för Sverige, så censurerar DN Ifrågasätt min kommentar som ger svaret att det beror på de extrema kulturskillnaderna mellan den individualistiske-sekuläre svensken och parallellsamhällets. Samt att vi har en demografi som inte tillåter att parallellsamhällets invånare sprids ut, de är för många, alla samhållen redan mättade eller på gränsen att bli det.Svaret på varför detta händer är alltså: därför att inlägg som mina fortfarande censureras. Och jag nämner ju även den onämnbara religionens namn. White flight har bara börjat.

Den har tagits bort med motiveringen:

Kommentaren har tagits bort eftersom den bryter mot riktlinjerna för kommentarer. Tänk på att alltid hålla dig till ämnet när du kommenterar. För frågor och synpunkter kring modereringen kan du vända dig till moderator@ifragasatt.se

Uhu? Goddag yxskaft! Man bryr sig alltså inte ens om att ge en specifik motivering. Jag hinner skriva en protest (som besvaras med en upprepning av samma ‘yxskaft’), samtidigt som det skräller till i mailbrevlådan igen: nu är jag avstängd helt från DN Ifrågasätt.

Upprepade överträdelser. Ja, det är ju självuppfyllande, när man väljer att censurera det som inte bör censureras.

Jag ‘överklagade’ förstås, och fick ännu ett goddag yxskaft-svar. Skälen man anför för att censurera (och nu stänga av) är genomskinligt åsiktsdiskriminerande. Huvudsakligen använder man följande argument: 1. brist på ‘god ton’, 2. ‘spekulation’, 3. ‘hänsyn till utsatta grupper’, 4. samt att kommentaren ‘inte har med ämnet att göra’.

När jag modererats och omformulerat mig så väljer man helt enkelt bara ett annat av argumenten ovan och censurerar mig igen. Eller, som synes, inget argument alls. ‘Spekulation‘ är sammanblandat med argument som härleds genom logik och som därför kan angripas, skulle logiken saknas. Men med sådana brister har jag inte för vana att blotta mig, så då är det ju enklare att moderera bort. För övrigt är ‘spekulation’ något som uppskattningsvis 80-90% av kommentarerna ägnar sig åt, utan att modereras. Godtyckligheten är alltså uttalad när man väljer att just angripa mig. Den goda tonen tycks anbefalla att ingen ska få vara provokativ eller polemisk. D v s inte uttrycka starkt engagemang. För mig är de frågor jag debatterar av existensiell betydelse, och när jag ser slentrianmässigt framförd desinformation så blir jag upprörd. Jag uttrycker mig då så som jag anser att debattören förtjänar: herr ‘Lars Gröndesinformation’ är det mest adekvata jag kan hitta på utan att använda svordomar.

Allra värst är dock Ifrågasätts ovana att kalla mina resonemang för ovidkommande och utanför ämnet. Jag bemödar mig alltid tvärtom att hålla tråden. Det är när jag bygger upp en slutsats, som artikeln inte nämner, som man anser mig hamna utanför ämnet (eller spekulera). Det är inte bara nedlåtande och arrogant, det är direkt i motsats till dem som flyger ut i helt ovidkommande resonemang (oftast utan att modereras), och mina argument är ju dessutom välförtjänt kritik av artiklarna i sig: man drar inte de slutsatser som man borde göra. Detta, och att mina slutsatser är oönskade, är förstås den verkliga orsaken till att de censureras bort.

5. Förklaringen. Varför DN nu publicerar krigsrubriker.

Min cyniska förklaring till att DN valde att slutligen berätta hur landet ligger, är dels att det nu gått så långt att det inte tjänar mycket till längre att försöka låtsas som något annat. Dels att man lika gärna kan uppmuntra en utveckling som innebär färre konfrontationer: Låt de kriminella ta över Malmö, väl i Staffanstorp blir det väl inte lika mycket kvirr. Man retirerar alltså, men undviker skickligt oordnad flykt. Nästa ställningskrig kommer utkämpas kring frågan om vem och varför. Och därmed kan man vänta med att bolla upp den rimligen mest akuta frågan: vad ska vi göra åt det, eller kanske snarare – man kan undvika de rätta svaren på den frågan ännu en tid. Att min cyniska gissning är korrekt underbyggs av det faktum att man väljer att publicera krigsrubriker, samtidigt som man till varje pris ser till att undvika att låta mina slutsatser få spridning.

Kriminologen Amir Rostami är ingen Sarnecki, han ger ett betydligt mer sakligt intryck och jag har också sett hans kommentarer tidigare, de är vettiga. Problemet med saklig vetenskap kan dock vara just att den inte med tillräcklig säkerhet kan fastslå det som alla andra ser. Ifråga om bombdåden så har dessa ett till synes uppenbart yttre samband med de nytillkomnas kriminella aktiviteter. Men de kan också vara uttryck för resentiment mot en svensk befolkning och för den muslimska minoritetens aggressiva behov av att få respekt; en önskan att skrämmas och se svensken underkasta sig. Vill man vara konspirationsteoretiker så är det inte otänkbart att detta även är en del i muslimska fundamentalisters strategi för att göra Sverige till en islamsk stat; flyttar svenskarna så går det ju snabbare. Det finns säkert ytterligare någon annan tänkbar förklaring, men för mig mynnar de alla från samma grundproblem: inflyttare med en kultur som vi inte har haft i det här landet tidigare. Utan denna så skulle det här heller alltså inte inträffa. Detta kan bara lösas med tuffa krav på integration och repatriering.

Men som försiktig vetenskapsman kan man förstås istället invända att ‘vi inte vet säkert’. Det tjusiga i den kråksången är att möjligheten att få säkra svar kommer vara försumbar under överskådlig tid. Uppklarandefrekvensen är ju så låg. Hur låg vill man inte berätta i artikeln, men eftersom den är mycket lägre än för skjutningar, där det i sin tur är sällsynt att gärningsmannen ställs till svar, så misstänker jag att vi ligger mycket nära noll. Den här låga uppklarningen kan därmed alltså användas som förevändning för att man låter saken bero, i avvaktan på att vi ska få helt säkra svar. Svar man vet att vi aldrig kommer få. Även om vi får fast tre kriminella bombkastare från, låt oss säga Afghanistan eller Somalia, så ger ju det ingen klarhet i vilka de trehundra andra dynamitarderna är, än mindre varför de ägnar sig åt den här verksamheten. Detta argument kommer vara mycket svårt för den svenska allmänheten att svälja, men var så säker: man kommer köra ner det i halsen på oss, för det är så svårt att invända mot rent sakligt, det är ju ‘vetenskapligt’.

Svenska män lämpliga för militära och polisiära uppgifter är i minoritet om tio år.

Andelen utländska män ökar varje år. Överallt. I procentenheter: som lägst i Umeå ca 0,3 per år, i Stockholm och Göteborg ca 0,6, i Malmö ca 1,0 och i Botkyrka och Södertälje över 1,5. Per år. Tabell från Gunnar Sandelin, ur Samtiden 2018.

Att som DN och Rostami gör sedan är dock tvärtom ovetenskapligt. Man gör en jämförelse med andra länder och kallar dem ‘likartade’ ifråga om social och demografisk struktur. Men detta är fel. Det finns idag inte längre länder som är ‘jämförbara’ med Sverige. Vi är det land som tagit emot överlägset flest flyktingar i Europa, och detta under en exempellöst kort tid. Migration unikt koncentrerad från ursprungsländer där nästan samtliga har en muslimsk majoritetsbefolkning. På mindre än 20 år har denna befolkning gått från en närmast försumbar andel av Sveriges befolkning, till 13%. Och andragenerationen, som till övervägande del håller till i parallellsamhällen där ursprungskulturen bevaras mer eller mindre intakt, utgör redan nu 25% i de yngsta årsklasserna. I en rapport framtagen av Gunnar Sandelin för Samtiden framgår att män i åldrarna 15-44 år med utländsk bakgrund svarar för 44% av Stockholms och Göteborgs män i motsvarande åldrar. I Malmö är siffran 55% och i Botkyrka och Södertälje är man ca sju av tio. Denna andel är snabbt och konstant ökande för varje år, på varje ort i hela Sverige, under hela 2000-talet. Svenska män fysiskt lämpade för polisiära uppgifter och militärtjänstgöring är alltså snart i minoritet. Mot denna bakgrund kan det förutsättas bli svårt att genomföra en eventuell repatriering som inte är helt frivillig. Och nej, Tyskland är inte i närheten av dessa siffror. De nordiska länderna ligger också långt efter; Norge är närmast, med en flyktingmottagning som fram till 2013 varit ungefär halva Sveriges, per capita räknat, därefter har skillnaden varit ännu större.

Demografin, dumbom

“Endast Sverige svenska krusbär hava”

Carl Jonas Love Almquist

Givetvis är det denna extrema avvikelse i demografi som borde föranleda kriminologer att sätta sina hypoteser. Vi är unika. Detta är den rimligaste förklaringsfaktorn. Istället ‘förstår man ingenting’! Just denna avvikelse från i övrigt likartade länder är ju den mest förbjudna av alla att omtala, när det handlar om att peka ut orsaker varför just vårt land plågas av något som även Rostami liknar vid ett inbördeskrig.

Kriminologerna är villrådiga. Använder man modeller där man stoppar Sverige i samma fack som ovan nämnda länder så kommer man förstås inte heller att få något svar. Det för alla med Sunt förnuft uppenbara, är ju att det är just skillnaden i demografisk struktur som är förklaringen. Något som uppstått i Sverige under de senaste två decennierna.

Med en lagföringsgrad av de grovt kriminella som hela tiden sjunker, från redan låga nivåer; med domstolsaktivister som har gjort det till en hjärtefråga att höja beviskraven just för den här typen av grov brottslighet och med försvarsadvokater som lierat sig med sina ‘coola’ klienter, så är sannolikheten alarmerande hög för att vi har hamnat i ett genomkriminellt samhälle stor, när väl kulröken skingras.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

English Summary

When the leftist liberal Dagens Nyheter (DN), most influencial in determining what is political correct or not in our country, decides that the recent bombings in Malmö calls for war headlines, and admitting the existance of white flight as a phenomena, it is a shift in strategy. These subjects have been handled as non-existant as long as it has been possible. However, my comments and conclusions, made to these articles, are nevertheless censored, so what is going on?

I conclude that the paper has made a welled planned retreat to the next defense line: yes, there are bombings, but who is responsible? And to what purpose? Since there is very little chance that we will ever find out 100% for sure, due to extremely poor conviction rates, this is where the debate is likely to get stuck for the forseeable future. Any attempt to rush to conclusions would be described as unscientific.

But the criminologists make unscentific assumptions when reaching these inconclusive conclusions. When comparing Sweden with ‘similar countries’ one does not recognize that Sweden’s demography is not similar to these, not anymore. Men of foreign origin in the age group 15-45 accounts for 44% of the total age segment in our two largest cities, Stockholm and Gothenburg. In Malmö the rate is even 55%. This rate has been increasing rapidly each year since 2000, in every region, every city and town. And it is forecasted to continue in the same pace. Nothing has been done to stop the trend. If these new inhabitants had been easy to integrate, one could have asked if this really is a problem. But since this is not the case at all, one must instead ask: how can our government allow this development to continue, without even addressing the issue? Without recognizing the obvious correlation between immigration and crime rate? Why do they do this to us, without letting ethnic Swedes – and immigrant groups that are already assimilated – have a say?

Publicerad Lämna en kommentar

Bombstopp snart? Vänsterns kolportörer anar ljuset i tunneln.

Tre bombdåd i Malmö på mindre än ett dygn – och en dödsskjutning. Med lite hokus pokus får DN i sin rubriksättning det att se ut som om det ‘bara’ var två ‘explosioner’ som man helst kallar den här typen av laglöshet för. Och notiserna är så små att de knappt syns i flödet. Det är iofs inget att förvånas över, för nyhetsvärdet är nära noll – i Malmö sprängs det ju jämt, det vore en större nyhet om det gick en hel vecka då det inte sprängdes något alls. Men intresset bland läsarna är ändå stort. Och DN:s läsare visar vilken total förvirring som fortfarande råder. När en läsare insiktsfullt ‘gratulerar vänstern till det samhälle man velat ha’ så frågar andra vad han ens menar och när han förklarat så delar man naturligtvis inte analysen. Flera är som vanligt upprörda över att de utlandsfödda anklagas. Och så har det insmugit sig en ny typ av naivistiskt önsketänkande som jag kände mig tvungen att reagera mot: att vi nu ser slutet på eländet. Totalt grundlöst antagande.

Proffstyckarna på DN Ifrågasätt

Det är förstås dock inte någon vanlig utopist, utan proffstyckaren Lars Gröndahl som står för utplanteringen av den förhoppningen. Han är tillsammans med en viss Lars Thulin, Sven Román och ett par till ständigt aktiva desinformationsspecialister, möjligen även betalda för att nöta in sossarnas budskap. Jag har sett det som mitt jobb att bemöta deras värsta övertramp för det är viktigt att städa i DN Ifrågasätts läsarkommentarer. Dels för att läsarna ibland är inflytelserika, dels för att journalisterna garanterat läser kommentarerna till sina egna artiklar. Även om förhoppningen är liten att de skulle gå att omvända så är jag övertygad om att de påverkas av kloka synpunkter och på det sättet i alla fall får en tankeställare innan de går ännu längre i sin politiska aktivism. Hoppas att ni är fler som har tid och ork att skriva kommentarer där, eller åtminstone gilla mina och andras icke-politiskt korrekta inlägg, vi är fortfarande oftast i minoritet, men vi blir fler och fler känns det som.

Min läsarkommentar på artikeln, svar till Lars Gröndahl et al

Det här är alltså bara en SD-kampanj?

Hemmagjorda bomber och lika hemmagjorda teorier bland läsarkommentarerna. För någon är det värsta som kan hända nu att SD får makten. Därifrån är det så klart inte svårt att dra konspirationsteoretiska slutsatser att det är vita högermän som ligger bakom bombvågen; orkade inte läsa i just den här tråden om dylika spekulationer (sådana får regelmässigt stå kvar, trots att Ifrågasätt annars är så gärna på och modererar bort sånt).

Ja gud vad vi svenskar är tråkiga, Lars.

Och så detta rekord i bakvänd logik: vi ska se positivt på bombslängandet, som är början till slutet, eftersom detta inte skulle hända om de kriminella hade kontroll, det hade varit ‘bad for business’. Det framgår inte om det vi ska vänta på är att de kriminella helt ska ta över eller om det är det omvända, men vi ska nog välvilligt utgå ifrån att det inte har slagit förslagsställaren att det just är mot det först nämnda vi är på väg emot.

Det är riktigt att det är dåligt för affärerna att det pågår gängkrig, men detta beror alltså på att gängen är många och splittrade i fraktioner. Och alla ungefär lika hänsynslösa.

Med en lagföringsgrad av de grovt kriminella som hela tiden sjunker, från redan låga nivåer; med domstolsaktivister som har gjort det till en hjärtefråga att höja beviskraven just för den här typen av grov brottslighet och med försvarsadvokater som lierat sig med sina ‘coola’ klienter, så är sannolikheten alarmerande hög för att vi har hamnat i ett genomkriminellt samhälle stor, när väl kulröken skingras.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Gängkriminellas advokater tjänar 1,5 mdr per år. Det är du som betalar dem.

De sex terroristerna, dvs imamerna/skolledaren, kommer som det ser ut till slut ändå utvisas och därmed skulle vi alltså slippa att inkassera ännu ett osannolikt misslyckande för rättsstaten Sverige. Detta har under alla förhållanden suttit långt inne och regeringsbeslutet fattats först efter mycket vånda – och kostsamma rättegångar. I en debattartikel i Aftonbladet summerades vad sådana kostnader, enbart för de kriminellas försvarsadvokater belöper på, totalt under ett år: 1,5 miljarder. En enorm summa – och 50% mer än för tio år sedan. Se där, en ytterst relevant skattning av hur mycket våldet har ökat i Sverige under samma korta tid. Det mesta handlar förstås om den grova brottsligheten, det är dessa rättegångar som tar tid. Och deras rättsbiträden betalas som bekant nästan alltid av dig, käre skattebetalare. Rätt ska förstås vara rätt, alla ska ha en kompetent försvare och helst ingen oskyldig alls ska dömas. Men när vi samtidigt ser hur andelen lagförda minskar år från år, och vi kan ana inte bara hur allt fler skyldiga kommer undan, utan också att gränsen mellan advokaterna och deras klienter har börjat suddas ut. Då känns det förstås ännu mindre bra att betala.

Försvarsadvokater i Sverige allt närmare lierade med sina klienter

Den seniora åklagaren Lisa dos Santos som är artikelns författare skriver om försvarare som blivit alltmer spekulativa i sin marknadsföring. Man klär sig som gudfadern och romantiserar det våld som klienterna anklagas för genom att anspela på hur det utförs, till ljudet av kulregn och sirener.

“Frikännande domar i grova brott – #framgång, tummen upp! – staplas som reklamvara varvat med lite skön posering som hämtat ur ”Gudfadern” och ett frisläpp efter en mordförhandling förpassas till ”En bra dag i rätten” på försvararens Facebooksida. Allt lajkat av både egen kår och klienter. Och varför inte profilera sig extra tydligt genom att lägga ut idolbilder på gängmedlemmar?”

Det kanske mest uppseendeväckande exemplet hittills var gangstarapparen Z.E som gjorde en video på Södertörns tingsrätt, formellt utan reklam för advokaterna som agerade statister, men Bastlings advokatbyrå räknar naturligtvis med att slå mynt av det osmakliga jippot. Och det här är inte allt. Åven rättegångarna har förvandlats till happenings. Dessa tar längre tid att genomföra med försvarets nya strategi, som enligt Santos enbart är mest till för att imponera på klienten: “hätsk jargong, personangrepp, härskarteknik och rent tjafs”. Ingenting av detta ger klienten någon processfördel enligt Santos, däremot för advokaten – klockan tickar ju.

Men tänk om showen faktiskt påverkar?

Helt övertygad om att inte också de åtalade tjänar på detta är jag dock inte, eftersom jag mycket väl kan tänka mig att metoderna hjälper till att skrämma och imponera både på vittnen, domare och nämndemän. Däremot är jag säker på att detta borde gå att stävja med befintliga ordningsregler vid rättegång. Det lär snarare handla om att strama upp befintlig praxis, som tydligen är fullkomligt uppluckrad från forna tider och vad vi är vana vid att se i tv-serierna på tv. Vissa domare tycks helt enkelt sakna den pondus som behövs. Här, precis som i skolsalarna har man (eller kanske oftare kvinna) förlorat den respekt och krav på ordning och reda som är så viktigt, men som postmodern ideologi och uppfostran inte prioriterar. Och, ja, det lär ju finnas ännu ett möjligt samband här, med den allt sämre andelen lagförda, samt med den likaså allt högre andelen kvinnliga domare. Ingen har hittills såvitt jag vet vågat antyda att svårigheterna kan hänga samman med två sidor av tillsynes samma mynt: medan domare och åklagare allt oftare är kvinnor, så dominerar män kraftigt bland försvarsadvokaterna (86% 2014). I DN:s uppföljande artikel i ämnet är det kvinnliga kolleger, både åklagare, domare och försvarsadvokater, som håller med Santos. Medan den anonyma manliga brottmålsadvokat som citeras naturligtvis inte gör det, utan istället refererar till Anna Rambergs twittrande i saken.

Anna Ramberg, med mediainstinkt som en pavlovsk hund. Och med lika förutsägbara åsikter.

Ja, likt en pavlovsk hund har förstås även Anna Ramberg reagerat på Santos debattartikel. Trots att hon inte länge är advokatsamfundets ordförande så måste vi ju få veta vad just hon tycker: “Onyanserat och insinuant angrepp på brottsmålsadvokater. Särskilt allvarligt när sådant kommer från en åklagare. Statens företrädare bör inte ägna sig åt falska generaliseringar av det slaget.” Falska generaliseringar? Vad är så falskt? Och varför skulle detta vara olämpligt? Att någon annan än hon själv har vad som kan uppfattas som politiska synpunkter på rättegångsprocessen? Genom att konsekvent ta sida för det onda, dåliga och destruktiva lyckas Ramberg som vanligt göra sig än mindre trovärdig som neutral bedömare. Men hon hjälper mig att hitta en delvis annan förklaringsmodell bakom den sjunkande andelen lagförda kriminella, förutom då domstolsaktivism inom domarskrået och bland åklagarna. En hypotes som handlar om att det är de kaxigaste som stjäl showen. Och dessa är – förutom Anna Ramberg då – i de flesta fall män. För det är ju försvaret som gång på gång vinner.

Tänk om inte bara ömmande kvinnliga domarhjärtan förklarar utvecklingen som lett till att allt färre åtalade brottslingar döms, tänk om det också är beror på de manliga försvarsadvokaternas ‘härskartekniker’ som Santos nämner; samt en god dos testosteron och lika mycket brist på etik. Att detta är vad som utmanövrerar de numera oftast kvinnliga åklagarkollegerna (60% 2019) och skapar rättssalar där advokaterna tillåts breda ut sig lite som de vill? Santos beskrivning får mig att tro att det är just så det faktiskt är.

Eftersom kvinnor är (minst) lika bra som män, så är detta ett problem som ingen lär leta efter rätt svar på

Andelen vunna mål är förkrossande, inte bara till försvarets favör utan fastmer i manlig favör. Och oavsett vad som är moraliskt rätt eller fel, så skulle jag nog som klient helt enkelt göra den enkla analysen att bäst är den som får mig fri. Men eftersom vi ju vet att män inte kan vara duktigare än kvinnor på någonting, så skulle ju en sådan förklaring antyda något som varken kan eller får förekomma. Ännu en könsstereotyp. Ergo: detta är ett problem som vi aldrig kommer lösa, eftersom en viktig förklaring, kanske rent av den mest betydelsefulla, aldrig kommer adresseras.

Medan Ramberg programenligt alltså anser att Santos har fel, så är det andra, betydligt mer trovärdiga som håller med, nämligen de kriminella själva. Trovärdighet handlar ju också om logik. Och den ligger i att advokaterna gör allt för att ställa sig in och tjäna pengar på gängen, som blivit deras mest lönsamma kassako: när en av DN intervjuad kriminell ung man hamnar i häkte så “Den första kontakten jag då haft med någon från utsidan är min advokat. Och jag svär, deras inställning är alltid – ”det är ingen fara, vi ska få ut dig härifrån, grabbarna hälsar

Kriminell advokat – för det är coolt och inne

Grabbarna hälsar. Det handlar då om att man klivit över gränsen och jobbar för brottssyndikaten – men betalas av staten. Man uppmuntrar unga klienter till ett kriminellt tänkande och för att verka ‘trovärdiga’ spelar man på och har en attityd som romantiserar gängkriminalitet. Bara man svarar ‘inga kommentarer’ i alla förhör och nekar hela vägen, så ‘kommer det lösa sig’. En erfaren polis, även han anonym (Varför det? Det säger en del.) intygar också att detta stämmer. ‘Särskilt upprörande är det när vi ser hur vissa advokater uppmanar 15-åringar att blåljuga.’ Det behöver ju inte vara bra för dem. Det har också skett en normförskjutning. Att vara kriminell är någonting ballt och eftersträvandevärt. Att synas med rappare är plötsligt coolt, säger polisen, att lägga till kriminella bland sina kontakter och träna på samma thaiboxningsklubb. Han har sett advokater som är uppenbart smickrade över att få ”hänga med ” sina klienter på fritiden på det sättet. Många åtalade byter dessutom advokat. Anledningen är att man vill ha mer ‘service’, dvs smusslande med sådant som advokaten inte ska eller får göra. Här är det advokaten som säljer sig till djävulen.

Vilket rykte?

Det allra sistnämnda passar inte riktigt in i temat, men allt annat gör det: DN har förstås gjort detta till något av ett snyftreportage där den kriminelle (av utländsk härkomst), görs till offer och advokaten (vit svensk) blir skurken. Sorgligt enögt genus- och mångfaldsperspektiv m a o, men visst, låt oss behålla fokus på advokaterna, de förtjänar den här kritiken och de utgör något av den värsta sortens profitörer på massimmigrationsindustrin. De många reportagen som nu görs är också ett tecken på att t o m vänsterliberala feminister som Amanda Sokolnicki och Ulrika By på Dagens Nyheter börjat fatta att det här inte är rätt eller bra. Såväl domstolsaktivisterna, Anna Ramberg och de manliga försvarsadvokaterna bär på en stor skuld till den farliga utvecklingen inom rättsväsendet: advokatsamfundet måste sluta slå ifrån sig.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

English Executive Summary

The share of convictions are constantly falling, (although? because?) at the same time crime rates are going in the opposite direction. Last year 1.5 billion SEK of the tax payer’s money was spent on defending criminals, which is 50% more than only ten years ago. The courts have turned into showrooms and spectacles, domineted by the (male) defense lawyers, and they are not only successful, they are more and more tightly knit together with their clients. It is considered cool among the criminal lawyers to associate with criminals also in the evenings and leasure time and this is also good for business. Their dominance in the court rooms seems likely to be a second reason for the low and sinking conviction rate; not so well recognized as is the increasing number of activists among many (female) judges and attourneys. A flipside of the coin that discloses a possibility that cannot easily be addressed, because it is very politically incorrect: that the success for lawyers are connected to the fact that males as a group seem to be more skillful in the courtrooms on what counts the most: winning.

Publicerad Lämna en kommentar

Gangstarapparen hyrde Södertörns tingsrätt – med rätt åsiktsklienter är man aldrig kinkig

Bild ur DN 24/10

Någon som minns DN:s artikel om den ‘skumme’ affärsmannen, vars värsta ‘brott’ var att han hyrde ut lokaler till SD? För normal marknadsmässig hyra, skall tilläggas. Ett år sedan nu. Stort uppslag på förstasidan och lååång artikel. Om absolut ingenting mer än den ‘skumme’ affärsmannens fullt legitima affärer, som också inbegrep uthyrning till ryska ambassadören minsann. Framförallt hade affärsmannen bett om att få vara anonym. Bara det sistnämnda var ju tillräckligt skumt för att DN skulle slå upp saken stort och ange hans namn i neonröda bokstäver.

De flesta vet väl att DN sedan blev stämda, men alltför få har nog sett Wolodarskis ursäkt och hur DN tvingades krypa till korset i ett tillrättaläggande. Det är ingenting som kommer upp i flödet sådär automatiskt direkt. Hur mycket man också fått betala som kompensation vet ingen mer än parterna, eftersom uppgörelsen skedde genom förlikning. Och jag har en misstanke. Nämligen att DN oavsett böterna, om det nu blev några, anser sig ha uppnått eller bidragit till något värdefullt: svårigheter för människor med politiska åsikter på högerkanten att ägna sig åt sina verksamheter och att träffas i största allmänhet. I vårt kalla land kräver det nämligen oftast tak över huvudet. Och idag är det inte bara SD längre, som har problem att få hyra lokaler. Alla fastighetsägare ser sig noga för när det gäller att hyra ut till någon man inte tror är ‘rumsren’. Det här är i praktiken ett slags inskränkning av mötesfriheten, men något lagrum (sic!) finns inte som tvingar kommersiell hyresvärd att hyra ut till vem som helst, så oavsett vilka personliga krav och exotiska önskemål värden än må ha så är de alltså legitima. Detta är ett slags kryphål som makten kan utöva för att försvåra för obekväma åsiktsriktningar att samlas och organisera sig; lagstiftaren kunde helt enkelt inte föreställa sig att en rådande åsiktsordning i Sverige 2019 skulle kunna och vilja utöva ett så totalitärt och repressivt förtryck, att meningsmotståndare inte ens skulle få hyra lokal, utan att hyresvärden utsattes för påtryckningar och hängdes ut i morgontidningen som moraliskt suspekt.

Kulturföreningen Gimle och Medborgarskolan

Och vad som i Sverige idag kan anses som ‘suspekt’ är ju en hel del. Det vet vi ju redan. Men att den restriktivt påbjudande ‘makten’ inte bara omfattar den sittande S-regimen och med denna affilierade klienter inom den djupa staten, det är faktiskt än mer uppseendeväckande. Det är många fler som för säkerhets skull väljer att porta de potentiellt misshagliga, i Sverige räcker guilt-by-association för att bli hängd. Till och med Medborgarskolan, ägd av Moderata Samlingspartiet, royalisterna och Fria Moderata Studentförbundet, ansåg sig behöva tacka nej till ett kvällsseminarium med kulturföreningen Gimle, eftersom DN skrivit om den och konstaterat att den nog kunde ha med SD att göra. Vi pratar alltså om ett parti som nära en fjärdedel av svenska folket sympatiserar med och en förening som påstås ha band med SD, för övrigt utan att faktiskt ha det. Gimle är partipolitiskt obundet, opera, kammarmusik och nordiskt kulturarv står på programmet (och man har för övrigt antirasism med i sina stadgar, som på begäran sändes in), men nej, Medborgarskolans lokal var plötsligt fullbokad hela hösten.

Gangstarapparen tog över domarpodiet i Södertörns Tingsrätt – med domstolens goda minne

Mig veterligen är det ingen hyresvärd hittills som tackat nej till Tro och solidaritet eller Centerns ungdomsförbund. Rörelser med minst lika tveksam (eller inte tveksam) demokratisk bakgrund. Inte ens AFA, ni vet, den av Säpo terrorregistrerade vänsterextrema aktivistorganisationen, med ett gediget våldsregister i bagaget, har problem med lokalfrågan; 25-årsjubileet firade man på kulturhuset Cyklopen, vars tillblivelse bekostats med medel ur Allmänna Arvsfonden.

Ingress ur DN.

Och när det gäller gangstarappande kriminella, så är de tydligen välkomna att spela in sina musikvideos även på tingsrätterna numera. I alla fall på Södertörns. Rapparen ifråga, ‘Z.E.’ är en sådan där individ som gör sitt bästa för att framstå som mer kriminell än han antagligen är, genom att posera med vapen och sedelbuntar. Att han har en lista med brott som han dömts för och en del han inte dömts för, lär i alla fall vara anledningen till att han kommit i kontakt med advokatfirman Bastling & Partners, som genom att agera statister på videon naturligtvis hoppas på fler liknande klienter. Redan som det är idag har man problem att få vittnen att våga lämna sina redogörelser under ed i domstolen, och vilka slutsatser tror man att folk i allmänhet drar nu? Kan det måhända finnas goda fritidsförbindelser mellan lagmän och våldsverkare – såsom den här uppgörelsen tycks antyda? Det är bara att titta på videon, så framgår vem som dominerar i rättssalen; Z.E. hoppar bl a upp på podiet – en nästan övertydlig metafor, vem som tagit över där rättvisan en gång skulle ha styrt.

Domstolsaktivism är något jag har talat mycket om, men just den här varianten var hittills okänd för mig. Det osmakliga jippot hade alltså kommersiella förtecken. Men det säger även en del om hur sympatierna ser ut i brottsmålsbranschen, som väl är den kanske enda näring som gnuggar händerna, medan kriminalstatistiken slår i taket. Om tingsrätten fick lokalhyra förtäljer inte historien. Vad den däremot säger är att lokaluthyrningsbranschen är mycket selektiv i vissa fall, men desto mindre så i somliga andra.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Medan kulregnet tilltar i Sverige skriver DN om våldet i Chicago.


I fredags såg jag tillsammans med famlijen ‘Kill the Irishman’ på Netflix, ett verklighetsbaserat drama om en gangster i Cleveland på 70-talet. När våldsspiralen eskalerat till sitt klimax, så berättar speakerrösten att ‘den sommaren sprängdes 36 bomber’ och uppgörelserna i Cleveland fick nationell uppmärksamhet i hela USA. Själv kunde jag inte hjälpa att siffran inte imponerade ett dugg. Med över 200 bomber som helårsprognos ligger ju Sverige 2019 inte långt därifrån. Och kurvan pekar bara upp, upp.
*
Våra egna skjutningar relativiseras förstås medvetet av DN, som vill visa hur mycket värre det är i Donald Trumps USA. Ett annat syfte är att vänja oss vid eländet och få oss att inse att det bara är att anpassa oss, avskärma oss och acceptera det nya normala. Men visst: det är onekligen kittlande obehagligt att få en uppfattning om vad som väntar oss. Chicagos våldsstatistik slår oss fortfarande med hästlängder. I alla fall de som redovisas. Under juli hade man 231 skjutningar och bara sista helgen dödades 8 personer.
*
Vi kan dock vara ganska säkra på att DN cherrypicked de absolut värsta siffrorna den värsta helgen i den värsta månaden i den värsta staden. I New York t ex så är siffrorna per capita nu nere på svenska nivåer. Trenderna har mött varandra, och även i Chicago går antalet skjutningar och döda (liksom rån och våldtäkter) ned sedan tre år tillbaka (Trumps valperiod) – vi får väl se när den svenska trenden möter och passerar även Chicagos. Trenden här hemma, med ökat gatuvåld, skjutningar och kastade bomber med noll hänsyn till oskyldigt drabbade ökar ju okontrollerat.
*
Och precis som i Chicago står polisen helst vid sidan om, det är ju farligt! Arbetsmiljölagen går tydligen före polislagens skyldigheter. Rinkebykravallerna i början av 2017 fick närvarande polis i sina bilar order om att inte ingripa. Polischefen som gav dem namngavs i DN:s artikel, utan att tidningen ifrågasatte den eller att allmän åklagare kopplades in för att åtala honom för den uppenbart olagliga ordergivningen.
*
Ett domstolsutslag i Svea Hovrätt har också lett till att poliser idag undviker att preja fordon som mopeder och att sätta handfängsel på den som riskerar att visa sig vara mindårig. Domen är olaglig, går rakt emot vad som står i polislagen, men praxis är praxis. Återigen har domstolsaktivisterna lyckats med sin nedmontering av rättssamhället genom att snöpa den ordningsmakt som faktiskt fortfarande vill göra nytta.
*
Intressant är att brottsbekämpningen av den organiserade kriminaliteten inte hjälper mot skjutningar. Det räcker inte att bryta maffians makt. Det har man gjort i Chicago, med liknande resultat som när Saddam Hussein besegrades: istället för en stor måltavla finns plötsligt tusentals små, lika dödliga och för den slumpvis närvarande allmänheten ännu farligare. En jämförelse mellan Sverige och Libanon är – återigen – träffande: det är detta vi riskerar i första hand; allas krig mot alla, med oskyldiga mitt i kulregnet.
*
Det går heller inte (i Sverige jo, men inte i USA) att, när våldet nått den här omfattningen, kräva att denna allmänhet ska avväpna sig för att ställa sig försvarslösa inför de kriminellas vapenmakt: indragning av legala vapen bland laglydiga medborgare vore en närmast meningslös åtgärd. Precis som försvårande av jaktlicenser och innehav av sportskyttevapen och de s k vapenamnestierna i Sverige, som bara lett till att gamla ärvda bössor och byggdynamit etc lämnats in.
*
De få men uppmärksammade masskjutningarna och missödena med vapen i ostraffades händer svarar för en proportionerligt mycket liten andel av dödandet. Även när bara ‘oskyldiga’ offer räknas. De kriminella i Chicago har idag två viktiga anledningar att vara försiktiga när ger sig på laglydiga offer, rånar dem eller våldtar dem: risken är visserligen låg att de åker fast, men gör de det, så sitter de inne länge. Och den andra ännu viktigare anledningen att tänka efter före, är att de riskerar att stöta på någon som kan skjuta tillbaka.
*
Lösningen för ‘den hederlige svensken’? Precis som i Chicago. Segregation. Gated communities. Eller emmigrera. Vi vet ju vilka det är som skjuter. Det är inte våra svenska medelklassgrannar. Så tänker de vita i Chicago också. Det är nämligen ingen slump att svarta dödas 13 gånger oftare i ‘sina’ stadsdelar. Det är också de som skjuter.
*
Även det viktig statistik som DN besparat oss.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-blev-mammorna-i-chicago-maltavlor-for-valdet/

Publicerad Lämna en kommentar

Ännu en explosion riktad mot det organiserade svenska samhället – det är dags att börja kallas för vad det är: terrorism

När Landskrona stadshus drabbas av en explosion som är av en magnitud som får närbelägna hus att skaka och sovande barn att vakna. Kommunalrådet Torkild Strandberg (L) konstaterar att de som gör så här har som mål att störa det organiserade samhället.”Det kommer vi inte låta ske.”

“Vi som har träffats delar en känsla av en oerhörd målmedvetenhet att man måste komma till roten med problemen. Det vilar en tung förväntan på polisen och rättsväsendet att de som ägnar sig om den här typen av verksamhet grips och döms, man kan inte ha dem promenerande runt i samhället.”
*
Låt oss undersöka dessa meningar. Den tunga förväntan här kan man knappast ha om inte gärningsmännen lämnat spår av något slag. Vilka skulle dessa kunna vara? Ja, att stadshuset inte skulle vara kameraövervakat från sin öppna front förefaller fullkomligt osannolikt. Men av någon anledning är ju frågan om signalement inte adresserad i artikeln. Vilket den av princip heller aldrig är i DN. I signalement är det nämligen brukligt att ange hudfärg och etnicitet. Och när det allt överskuggande målet i samhället är att aldrig peka ut någon med ‘fel’ hudfärg (dvs allt utom vit, i dessa sammanhang) så kommer brottsuppklarningen på en långtifrån hedersam andraplats.
*
‘Att gå till roten med problemet’ låter för mig också som något mer än att bara fånga gärningsmannen. Kommunalrådets frustration och ilska riktar sig underförstått nämligen inte bara mot detta dåd. Det handlar ju om mängder av liknande, tidigare attentat. Vad Strandberg tycks antyda är en beredvillighet att undersöka hur det grova våldet av detta slag har uppkommit, varför det tillåts eskalera och vilka som utför det. Men det sista vi vet vi ju redan. Av dem som faktiskt åker fast eller misstänkts är gärningsmännen genomgående av utländsk etnicitet. Är det liberala kommunalrådet alltså beredd att ompröva sitt partis invandringspolitik?
*
Det tror vi på när vi ser det. I nästa andetag hävdar han nämligen att det inte är av särskild betydelse vilken byggnad som drabbas. Givetvis har han rätt i att det i slutändan alltid handlar om människoliv. Men när dåd är riktade mot mål där makten i det organiserade svenska samhället bedrivs så är det en mycket tydlig signal riktad inte bara mot människors liv, utan mot detta samhälle, just som han själv hävdar ett par meningar tidigare, och det är något värre än vanligt våld, precis som straffsatsen är högre för våld mot tjänsteman än mot andra.
*
Genom att rikta våld och hot mot de styrande hoppas gärningsmännen förstås att tysta kritik mot sin verksamhet. Det handlar om att skrämmas. Både allmänhet och tjänstemän ska ta varning. Och det finns goda skäl att anta att man ofta uppnår sitt syfte. Inte minst på grund av att personskydd både är otillräckligt som det är och aldrig heller kommer kunna byggas ut så det omfattar alla dem våldet riktas mot. Vi måste därför börja kalla detta för vad det är: terrorism.
*
Och låt oss vara tydliga också på en punkt till: de som bedriver denna är inte härifrån. Om vi inte vill ha fler sådana ‘promenerande omkring i samhället’ så kanske vi borde överväga att inte släppa in 100-150 000 flyktingar varje nytt år. Det är helt enkelt att be om problem.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/sverige/kommunalrad-ilska-och-irritation-efter-dad/

Publicerad Lämna en kommentar

Ännu en mördad kvinna. Ska vi vänja oss vid detta också – som med våldtäkterna?

Dagen efter mordet i Malmö på kvinnan med bebisen var det dags för operation ’locket på’ på DN-redaktionen. Den vanliga överslätande, ’sansade’ artikeln, där alla ’med båda benen på jorden’ ska få klart för sig att detta minsann inte är något att reagera särskilt för, ’behåll lugnet, här finns inget att se’. Morgonen efter möts vi av rubriken att ännu en kvinna skjutits till döds, denna gång i Råcksta i västra Stockholm.

*
Det tog alltså bara ett dygn innan artikeln var obsolet. Eller förresten, bara nästan, det som först närmast gav ett intryck av freudianskt avslöjande felsägning, bekräftades ju: ordet ‘fortfarande’. Vad ska DN-redaktionen göra nu? Tiga ihjäl sanningen? Eller ska fröken Otto gå ut och hävda att hon hade rätt? ‘Fortfarande’ är det ju sällsyntare än t ex våldtäkter…
*
Journalistens omsorg om medborgarnas lugn och sans känns inte bara stötande för den som vill sörja över offren eller rättssamhället Sveriges uppgång i rök, utan än värre är det när man upprepar slitna lögner och återigen försöker inpränta en verklighetsbild som helt enkelt inte stämmer.
*
’Det dödliga våldet i Sverige är lågt, internationellt sett’.
Falskt. Sveriges dödliga våld är visst hög, internationellt sett. Vi har sedan mitten på 90-talet legat över EU15 och sedan 2007 passerat även snittet för hela EU.
*
’Det dödliga våldet i Sverige har minskat sett över tiden och är inte så uppseendeväckande alls’.
Falskt. Artikeln vill relativisera ökningen och nivån på det dödliga våldet i Sverige. Det är en missvisande bild, för Sverige avviker från en helt dominerande trend i övriga EU, där det dödliga våldet minskat kraftigt sedan mitten på 90-talet. EU-snittet var då uppe i 2,0 döda/år per 100k invånare, men 2015 var man nere i 0,7 och den nedåtgående trenden är mycket jämn.
*
Sverige låg på 0,7 år 2012, men tre år senare var vi uppe på 1,3 och här är trenden brant uppåt. Visst har det dödliga våld minskat i Sverige sedan 80-talet – men nu är vi så gott som tillbaka på 80-talsnivåerna.
*
Vad ingen vänsterist och regeringsuppbackande journalist på DN vill berätta är att det minskade dödliga våldet i västvärlden är en trend som beror på att unga träffas ute mycket mindre ofta än förr. Dessutom har mord med hatbrottsmotiv minskat! Liksom sedelhanteringen i både banker och affärer. Att det dödliga våldet i Sverige stiger ÄNDÅ är alltså det anmärkningsvärda, när det sjunker överallt annars.
*
Samtliga mina uppgifter ur Brå:s och WHO.s statistik, från Tino Sanandaji, Massutmaning s. 170f.
*
Hur vore det med lite sådan “fakta i frågan” DN? Nej, det går ju inte an. Då kan ju folk även lista ut svaret på frågan VILKA det är som begår detta våld i de ‘kriminella kretsarna’. Trots att BRÅ gjort vad man kan för att bevisa att det inte går att bevisa. Allt för att ingen ska göra kopplingen mellan den saliggörande mångkulturella massinvandringen och petitesser som det här med kriminaliteten.
*
DN orkar uppenbarligen ett tag till. Men orkar vi svenskar? Bensinupproret i all ära, men ett uppror mot de kriminella vore faktiskt också på sin plats.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/sverige/alexandra-urisman-otto-karaktaren-pa-valdet-har-forandrats-men-fortfarande-ar-handelser-som-den-i-malmo-ovanlig/
https://www.dn.se/sthlm/skadad-hittad-efter-skott-i-vallingby/

Publicerad Lämna en kommentar

Välkommen till Sverige 2019. 200 bomber/år och en skjutning per dag. Det nya Libanon.


Är det ens någon längre som fattar hur mycket den grövsta brottsligheten har ökat och hur mycket den överstiger våra grannländers? De siffror som DN nu publicerar är fullständigt chockerande. Skjutningarna, som man gjort stort ståhej om i MSM om hur mycket de minskat, är i själva verket tillbaka på toppnivån 2017; 180 stycken på årets sju första månader betyder 308 på helårsbasis. En per dag alltså, utom på fredagar. Intressant hur få som dör då, men det sägs bero på att de kriminella är tillsammans då och svårare att komma åt. Att det samtidigt är dagen då man ber tillsammans i moskén säger kanske exakt samma sak, fast på ett lite annat sätt.

I en jämförelse med de nordiska huvudstäderna för perioden 2010-2015 första halvåret, så hamnade Malmö på 8 gånger antalet skjutningar i Köpenhamn, räknat per capita, Stockholm på sex gånger. Våra tre storstadsregioner tillsammans hade 66 skjutningar i snitt på årsbasis under perioden. Två år senare, 2017, har skjutningarna i dessa tre polisregioner ökat till 255, nästan det fyrdubbla.
*
Låt oss konstatera att det är så här vi blir tillvänjda vid det absurda. Redan 2015 borde landets media varit full av svarta rubriker: ”Vad gör regeringen? Vi kräver en lösning! Nu!” Eftersom de flesta av oss inte själva är offer eller vittnen så kan förstås detta mångdubblas – ända tills vi blir det – utan att vi reagerar. Men sanningen är att Sveriges utveckling och den nuvarande nivån på den grova kriminaliteten är exempellös. Det går lätt att förstå varför danskarna vill stänga gränserna bara av det skälet.
*
I storstadsområdena, särskilt i Malmö, så har skjutningarna sedan förrförra året minskat något, prognos för helåret ligger i år ’bara’ på ca 180 för de tre tillsammans. Förklaringen är främst att man prioriterat bort annan brottslighet, såsom t ex våldtäkter. Men problemen med detta är fler: – dels har skjutningarna i övriga landet ökat nu så mycket att nivån för landet totalt 2019 är identisk med 2017. Även det förut relativt förskonade Norrland kan komma upp i 50 skjutningar i år. – dels har man, främst i storstäderna, börjat slänga bomber istället. Eller: fel av mig. Man har slängt bomber förut, men statistik har inte funnits.
*
Ursäktligt, om vi talat om Sverige på 1900-talet. I de flesta civiliserade länder behöver ju ingen sådan statistik föras. Försumbar typ av brottslighet. Men Sverige på 2000-talet är inget civiliserat land längre. Sanningen är att redan förra året hade vi nästan 150 (!) sprängningar på helårsbasis. Vilket i år lär öka till över 200. Efter Linköpingsdådet kunde inte ens DN förbigå detta ’nya’ fenomen.
*
För alla som inbillade sig att detta var något ändå relativt sällsynt så är det dags att öppna ögonen. Det är inget annat än ett Libanon som beskrivs. MSM kallar det ’sprängningar’ för om man undviker ordet bomb, så hoppas man att ingen ska komma att tänka på terrorism. Så vad är egentligen skillnaden?
*
Medan självmordsbombarna vill ta med sig så många som möjligt, så är de kriminellas mål oftast ’bara’ att ta livet av någon konkurrent. Att oskyldiga också kan eller kommer drabbas är dock inget man väjer för. Metoden är ytterst trubbig i detta avseende, och fördelen, att slippa behöva göra sig av med vapnet efteråt, överväger uppenbart.
*
De kriminellas bombkastning tangerar också terrorism i en annan bemärkelse: det är allt vanligare att polisstationer och andra myndighetsbyggnader drabbas. Att man hittills undvikit Riksdagshuset beror väl kanske på att man har så många kompisar där. Att riksdagsmän och framförallt regeringen, till skillnad från allmänheten, ju är skyddade till tänderna. Men företeelsen som sådan kan utan tvekan beskrivas som ren terror, avsedd att skrämma och tysta dem som ändå har makt att göra något åt situationen, om de verkligen ville. Men vill de det?
*
Vi som tyckte det var illa nog 2015 kan konstatera att vi nu inte bara har 3-5 gånger fler skjutningar, beroende på landsända. Det sprängs dessutom en bomb mer än varannan dag. Samtidigt står polisen svarslös: ”Man kan i dagsläget egentligen bara spekulera om varför. Vi har en ökad problematik med kriminalitet och utanförskap.” säger taleskvinnan Petra Stenkula.
*
Vi måste ju nästan fråga oss om kod 291 innebär att inte heller poliserna själva får titta närmare på statistiken. Vi som inte får titta på de flykting-hemligstämplade dossiéerna kan dock ’spekulera’ lite friare än vad pk-indoktrinerade och -värnande poliser får/vill göra. Det är som bekant en invasion som pågår, inte bara av vapen och ammunition. Och det krävs faktiskt en och annan som utför dåden också. Och de kommer inte härifrån. Give or take en försumbar handfull eller två, så är allt detta våld importerat.
*
Av de åtgärder som Petra Stenkula inte får nämna, så är förstås utvisning på livstid av gängkriminella en ganska bombsäker (sic!) lösning på lejonparten av problemen. För problemen är nämligen inte i första hand bomber och skjutvapen, utan av kött och blod. Men låg inte ens på utredning 2015. Och gör det inte nu heller.
*
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
Statistik 2019 jan-jul jfrt med 2018 och 2017

https://www.dn.se/nyheter/sverige/antalet-sprangdad-i-sverige-okar/
statistik 2010-2015:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna

Publicerad Lämna en kommentar

Ny ‘knarkmoms’ ett sätt att schablonbeskatta djursholmare för deras medansvar i gängvåldet?

Intressant artikel. Lisa Magnusson är som ni vet en av DN:s krönikörer, som ibland säger hårresande korkade saker, och ibland chockar hon med att säga något riktigt bra. Det som är bra med den här krönikan är att hon dänger till Löfven. Han har inte fått höra ett kritiskt ord från DN på flera månader så det var liksom dags nu.

Löfven har förstås rätt i att utan efterfrågan blir det ingen marknad. Men med det resonemanget skulle ju hela skiten kunna legailseras istället, då skulle efterfrågan skapa både moms och arbetstillfällen. Gissar att sådana tankegångar kan ha föregått statsministerns senaste djupsinnigheter.
*
Sedan är det intressant att när narkotikakonsumenterna är rika så är de minsann inga offer, utan ”medskyldiga’. Frågan är vid vilken inkomst ligger skamgränsen? Gissar på brytpunkten för statlig skatt. Under, så är man en stackars sate som samhället måste tycka synd om, över så är man medskyldig till gängkriminalitet efter en snort. Om man inte är en hipster på Söder förstås.
*
Genom att upprepa Djursholm och Danderyd flera gånger, så hoppas förstås vår illistige lille statspajas att han ska kunna skjuta bort ansvaret från sig själv, splittra den eniga fronten bland svenskarna mot kriminaliteten. Och kanske är det nya draget att polisen ska börja göra tillslag bland användarna i finkvarteren? Istället för att riskera liv och lem i Rinkeby?
*
Men sanningen är förstås att drogtragedierna drabbar även de rika – och inte minst deras barn. Och att det yttersta ansvaret alltid kommer vara regeringens och Löfvens. Det kommer ingen glömma, hur mycket du än slingrar dig, Stefan Löfven. Det är med din politik som den snabba ökningen av knark har gjorts möjlig.
*
Kanske ska vi förvänta oss en ny lagstiftning som plankar sexköpslagen? Det är ju i själva verket stackars invandrare som säljer sin själ på gatan, när de kränger knark, och om inte de dumma vita männen hade så rasistiska åsikter så skulle de ju inte behöva göra det. Vita män som köper knark är de verkliga skurkarna! Kanske en ny schablonskatt i form av ‘knarkmoms’ för alla som har tax.värden över fem miljoner? Så behöver man inte sålla ut de oskyldiga. Summan av lasterna är ju hur som helst konstant.
*
Kreativiteten är stor. I sossarnas Sverige är allt möjligt.
*
Magnus StenlundSunt Förnuftt
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-stefan-lofven-skyller-dodsskjutningarna-pa-djursholmsborna/
https://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-de-rikas-knarkande-goder-gangkriminaliteten/

Publicerad Lämna en kommentar

När danskarna ‘stärker’ gränsen mot Sverige är det för att vår grövsta brottslighet är 6-8 gånger högre än där. PINSAMT är bara förnamnet.

Det är uppenbart att de båda s-kollegerna träffats i förväg för att den (s)venska reaktionen skulle vara förberedd på detta svidande nederlag för det nordiska samarbetet. Damage control. Bättre att (S) i DK gör det nu än att andra gör det sen. Det ska låta som om allt är som vanligt, inget att se här inte.

Men vi har haft öppna gränser mot Danmark sedan någonstans efter kriget, långt före EU, och de har aldrig utmanats av några kriminella. Detta som nu händer visar att Sverige straffat ut sig. Norge och Finland lär snart följa efter. Ännu ett straff för skötsamma svenska medborgare – att solidariskt ta som en ‘nödvändig kostnad’ för vår exceptionella invandringspolitik.

Att Sverige stängde gränsen berodde som bekant på att ‘den moraliska skyldighet’ vi tagit på oss blev en aning övermäktig, inte på att Danmark per se är fullt med bombkastande terrorister och våldsverkare.

När lilla Malmö har 63 skjutningar på 5 år, medan 4 gånger större Köpenhamn har 30 så innebär det mer än 8 ggr högre per capita. Sthlm har 6 ggr högre än Kph. (siffror t o m 1:a halvåret 2015, och det har inte blivit bättre sedan dess).

Och när allt görs för att minska skjutningarna ökar istället bombdåden. Fördel: svårare att åka fast. Nackdel: en och annan oskyldig drabbas. Inget för dem med lite samvete och känsla för fair play alltså, men sådana existerar inte i de här gängen. När det sprängs bomber mot stadshus och polisstationer är det istället relevant att tala om terrorism; syftet är att minska samhällets motståndsvilja mot de gängkriminella, vars vapenarsenal är fullt i klass med IRA:s eller Rote Arme Fraktion eller PLO.

Sådant ska ingen civiliserad befolkning behöva vänja sig vid. Men med Löfven vid rodret är det närmast en uttalad strategi. Anständiga ledare skulle ta sitt ansvar, istället skyller Löfven på Djursholmsborna.

Svenska passet har varit en av världens bästa dörröppnare. Löfven och Reinfeltregimerna har tillsammans smutsat ner det genom att dela ut det till allsköns desertörer, våldsverkare och terrorister från mellanöstern och Afrika. Det är inte svårt att förstå att vårt pass devalveras i värde nu, på samma sätt som kronan. Det kommer bli värre.

De som kastar bomber borde inte få vara del av vårt samhälle. Det ska tydligen behöva sägas av en danska.

Magnus Stenlund

Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/danmarks-statsminister-vi-starker-gransen-mot-sverige/

Jämförelse skjutningar t o m 2015 1:a halvåret:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna