Publicerad Lämna en kommentar

När det heliga biståndet ryker – då vet vi att kassan sinat

För nationalekonomer som inte verkar kunna räkna, så skulle det hjälpa gott om de bara hade lite sinne för politik. Att man så sent som för någon vecka sen ansåg att Magdalena Andersson i stort sett talar sanning när hon påstår sig ha ladorna fulla är nämligen obegripligt – om man förstått vad regeringen gör för att lösa det akuta problem man just nu våndas över: frågan hur man ska få budget att gå ihop när anhöriginvandringen tagit sitt.

Att försvaret fick stryka på foten, trots uppgörelser med de borgerliga (och möjligheten att splittra dem genom att gå t ex centern tillmötes) – det borde fått klockorna att ringa. När de extra polispengarna som anslagits i moderatbudgeten sedan togs bort trots skriande behov och ett minst lika skriande behov för S att framstå som att de vill göra rätt, då insåg i alla fall somliga av oss att detta beror på att kassan sinat. Finansministern betraktar sig – åtminstone tillfälligt – tydligen bunden av sina löften till C+L att inte höja skatterna (konjunkturen måste först vika så mycket att C+L själva släpper sina krav). Och så nu detta: man tullar på det heliga biståndet mha trixande definitioner. Då är man desperata på riktigt.
*
DN:s artikel är förstås kritisk på ett sätt som alla sanna vänstermänniskor kommer bli om de läser. Den är för säkerhets skull lite undangömd, man vill ju inte att folk ska läsa regeringskritik i onödan. Men det lär inte hjälpa mycket. Biståndet, som Sverige alltid måste vara bäst på för att kunna spela världssamvete. Aj aj aj.
*
Vänsterkritiken låter förstås inte vänta på sig, att vår flyktingpolitik går ut över dem som inte lyckas ta sig hit för att njuta frukterna av vår oändliga välvilja låter ju snålt. Mycket värre än om man snott pengarna från svenska folket, som brukligt är. Vad kritikerna från vänster alltså inte fattat är att den lådan är så nära renskrapad som det kan bli.
*
Givetvis vet Peter Eriksson vad det är för ett dubbelt budskap han måste skicka för att hantera situationen. Det måste finns godis att leverera samtidigt. Det är på kort sikt – fram till nästa val – som det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, därför är det bara första årets anhörigkostnader i Sverige som kommer bekostas. Och förut har man tydligt svarat för vissa kostnader i evig tid (utan att berätta om det), som också räknats av från biståndet, det lovar ministern att man inte längre ska göra i fortsättningen.
*
Eriksson hoppas att anstormningen bedarrat efter typ tre år ungefär. Lagom till valet. Och kör en lika kortsiktig strategi.Samma kedjebev som statens 2-åriga flyktinggaranti. Efter valet får man antingen hitta på något nytt räknesätt. Eller importera många fler, som täcker de kostnader som snabbt lär hota att ackumulera sig. Men det behöver man förstås bara göra om mp stannar kvar vid makten. Annars kommer man kunna kritisera nästa regim istället, när de blir tvungna att ändra reglerna och göra om dem så att de gäller anhörigkostnader för evigt.
*
Så varsågod alla nationalekonomer utan räknesticka till hands. Nuvarande klippa-och-klistra-politik har nått desperation. Ni kan lugnt utgå ifrån att kassan är slut.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/politik/peter-eriksson-mp-om-bistandskritiken-oecd-har-godkant-modellen/