Publicerad 5 kommentarer

Löfvenregimens statsstödda terrorism


Det är naturligtvis helt åt h-e när svenska bidrag fortsätter regna halvårsvis och helårsvis över människor som med liv och lust deltar i fullblodsterrorism nere i Syrien. Som får barnbidrag samtidigt som de grillar barn över öppen eld (jo, sådant förekom/förekommer, men just konkreta exempel anses ju osnyggt att tala om) och som betalar för sina vapen med medel de fått från a-kassan.

Det är bra att man berättar att det är så här det gått till. Så vad är då felet med den här Expressen-artikeln?

1. Att det här har folk som sysslat med bidragshandläggningen känt till i flera år nu. Liksom väl även regeringen. Med hundra procents sannolikhet borde de i alla fall göra det.

2. Men varken de många IS-resenärernas kusiner och klanmedlemmar, som nu jobbar på f-kassan, eller de ansvariga högre upp i hierarkin ställs till svars.

3. Att man istället låter en okänd människa på f-kassan vara sista man på bollen. D v s någon som är ‘på allmänhetens sida’.

Det är så solklart att just den här personen inte är ansvarig, utan en av dem som jobbar för att utkräva ansvar. Vad har han ens med denna berättelse att göra? Det är ett sidospår. En återvändsgränd.

Expressen och resten av systemmedia borde naturligtvis istället sticka upp mikrofonen i nyllet på vår statsminister, och undra vad han vet om det här. Vad han har gjort för att förhindra detta. Vad han har gjort för att informera sig. Varför han inte har det. Vad han ska göra nu. Vilka han anser är ansvariga. Vilket ansvar han anser att dessa bör avkrävas.

Men ingen på Expressen vågar ens försiktigt antyda slutsatsen att felet faktiskt är de politiker(s), som just nu samtidigt låter ännu mer resurser gå åt för att hämta ‘hem’ samma terrorister som fuskat till sig bidrag under tiden de ägnat sig åt terrorism. Som mördat och lemlästat med vapen betalda av svenska skattebetalare. Och som kunnat fortsätta att göra det, eftersom systemfel, slapphet och arrogans eller ren myndighetsaktivism bidragit till att förlänga deras årslånga semesterbudgetar.

Huvuden har bokstavligen rullat i Syrien på grund av dessa absurditeter. Varför tillåts klaner med IS-koppling hantera bidrag? Och varför rullar inga huvuden i regeringen?


Det här är ju närmast per definition statsstödd terrorism.

Magnus Stenlund

swish 070-763 97 02
kom ihåg att ange: ‘gåva’ i swish. Som bidragsgivare måste man också vara väl medveten om att ett bidrag varken ger inflytande över mina texter eller mina åsikter, att mitt ideella arbete kommer bedrivas ändå, oavsett stöd eller inte, eller i värsta fall tvärtom upphöra, trots sådant stöd. Att bidraget istället uttrycker en sympatiyttring, en förhoppning om att kunna bidra till de allmänna levnadsvillkoren, och en uppmuntran att fortsätta föra en helt oberoende opinion och/eller bedriva arbete med mitt omfattande bokprojekt.

Publicerad 2 kommentarer

Wallenberg spår våld och social oro. Och en depression som inte kommer ge vika.

DI och SvD rapporterar om Jacob Wallenberg som uttalat sig i intervju i Financial Times. Tyvärr låsta artiklar överallt, men kontentan är att depressionshotet är reellt och att vi kan hamna i en situation där ekonomin stannar kvar i brygga, 20-30% under dagens, med ungefär lika stor arbetslöshet, kravaller och allmän social oro. Han bekräftar därmed vad jag skrev i min krönika för fem dagar sedan om apokalypsens fyra ryttare.

Personligen så är jag övertygad om att korrigeringen initialt måste bli ännu större, och att vi därför ska vara glada om ekonomin endast krymper 30%. Börserna är nu ner ca 25% sedan toppen, men bara 15% mot för ett halvår sedan. Med de förändrade utsikter vi har nu, så är detta ett alldeles för litet värdetapp. Kejsaren är naken. När ska någon ropa det högt? Ja, att du eller jag gör det spelar förstås mycket liten roll. Inte heller ekonomijournalister som Cervenka på DI. Kanske om någon mångmiljardär kommer i kläm, någon som Petter Stordalen, den norske hotellkungen ni vet; någon som inte får det stöd han förväntar sig från staten. Då kan det börja hända saker. Eller om Wallenberg höjer rösten. Men ingen av dem kommer säga något förrän de absolut måste.

Italien lånar till 1,68%. Vem gör den kreditriskanalysen?

Att Italien, en ekonomi totalt i koma och med stora strukturella problem att reda ut precis som Sverige, men utan det starka näringsliv som vi har, ändå kan låna pengar på under 2% ränta mitt i pågående Coronakris är förstås inte ett tecken på att marknadsekonomin fungerar, det säger istället motsatsen. Medan den reala ekonomin faller samman i allt snabbare takt, så är risken uppenbar att marknaderna väljer att tolka de enorma stödpaketen på ett helt annat sätt. Inte längre som den där karamellen som höjer börskurserna över en dag eller eftermiddag, för att gratis pengar i knät alltid ger en skön känsla. Utan som en ökad risk för att alla ska förstå att staterna löser ut banker och företag med rena monopolpengar. Och att förtroendet för pengars värde då över en natt riskerar att försvinna.

Då är det kört.

Detta vet JW. Eller borde veta. Ändå försöker han täta läckan, precis som alla andra, högt uppe vid relingen, som om vi fortfarande kan rädda allt. Det är ett högt spel som spelas och orolig är han förstås; han hör till den superrika elit som har extra god anledning till det. Karenstiden för Wallenbergkritik av regeringens och FHM:s krishantering har tydligen gått ut, efter de hyllningar han gav dem, just efter att ha fått pengar till SAS. Han är förstås glad för miljarder som räddar SAS och samtidigt hans egna aktievärden och var juste att klia lite rygg tillbaka. Men nu varnar han för våld och social oro som följd av Corona-nedstängningen.


Han är förstås ute efter att, precis som Hessius få samhället att ge upp Coronafajten och öppna upp igen så att vi undviker depression. Men i så fall borde han ha varit ute tidigare på banan. Hjälpt till att propagera för hårda och resoluta restriktioner, som medgivit en snabbare kvävning av smittan. Ingen. Absolut ingen politiker skulle idag kunna fatta ett öppet beslut om att häva blockaden, mitt i eskalerande dödssiffror. Inte ens Trump, för han vill ju trots allt bli omvald igen, mer än något annat.

Wallenberg har rätt i sak. Krisen kan slå hårdare mot samhället än någon kris sedan 1930-talet. Det kan tyckas onödigt, för Corona motiverar inte detta. Men det är inte där skon klämmer. Det är tidigare försyndelser vi nu får lida för. Och då borde ju inte receptet vara att staten (läs: skattebetalarna och småspararna) återigen ska baila ut de alltför länge gynnade lån- och risktagarna, som liksom 2008 tycks inbilla sig att det var staten som återigen skulle stå för hela risken. En korrigering är nödvändig och de som skott sig på nollränteregim och krondeprecieringar måste helt enkelt betala själva. Gissa att de kommer slåss innan detta sker. Dra i alla sina kontakter. Peka med fingret mot absolut alla andra.

Och de har goda språkrör.

Precis som Anders Borg (numera rådgivare på East Capital), Göran Persson (ordf. Swedbank) och en hel radda med bankekonomer, så är JW glad för att det trycks upp enorma summor som går in i banksystemet, utan att nödvändigtvis komma någon annan än bankerna tillgodo. Men det han samtidigt säger visar att han nog är helt klar över det faktum att sådana åtgärder är så gott som helt bortkastade. Vi kan inte rädda ekonomin på den nivå den varit.

Inte ens tanken att staten ska överbrygga med somliga företags löneutbetalningar till anställda, är så genomtänkt. Permissionslöner under flera månader, till kostnaden av flera hundra miljarder, är en livsfarlig idé, eftersom dels ingen just nu vet hur länge det måste pågå för att ge avsedd effekt, dels för att statskassan urholkas så rejält att inga andra åtgärder sedan kan genomföras, samtidigt som det mesta av dessa ur-hand-i-munnen-pengar inte kommer användas för mycket konsumtion, bara sparande. När sedan verkligt armod utbryter, vilket ingen kan utesluta, precis som JW säger, så är statens kassa tom. Var det då rätt att ge detta fåtal allt som fanns? En ersättning motsvarande A-kassa skulle vara vettigare, och kunna pytsas ut på längre tid, och uppfattas som mer rättvis. Men inte heller en sådan bör ges om vi inte kan sätta en trovärdig deadline. I så fall kanske den heller inte behövs, eller kan ges som ett räntefritt lån.

Social oro. Vad är då 257 bomber?


Wallenbergs kritik mot Löfvenregimen kunde ha kommit långt tidigare. Den sociala oro som vi andra redan har noterat motiverar detta. Långt innan 2019, då det slängdes 257 bomber, var befann sig JW då? Allt sådant har han förbigått i tysthet. Det sociala våld som nu kan bryta ut kan förvisso bli ännu mycket värre. Men att påstå att man inte såg det komma förrän nu? Som en av de mest inflytelserika i vårt svenska samhälle lokalt, såväl som globalt i hela världen, har Wallenberg ett mycket tungt ansvar för det som skett och även det som kommer ske.

Vem svarar för våldet i Wallenbergs och Säpos prognoser?


JW vet varifrån detta våld lär komma först. Coronaoron i Rinkeby har bara börjat innan anklagelserna mot den svenska staten och landstinget kommer. Och här finns både extremism och våldskapital. Att helt grundlöst kasta fram idén att det skulle handla om svenska tjänstemän är bara ett sätt att slå ännu fler blå dunster i våra ögon. Som Säpo, som varnar för ‘mer högerextremt våld’ och pekar på fyra platser i världen där sådant förekom förra året. Men de 257 bomberna nämns inte, det är ju inte formell terrorism. Enligt Säpos rapport så minskar det islamistiska våldet istället. Låter som ett upplägg för Morgan Johansson att smasha på: mer lagstiftning i orostider, allt för att kväsa yttrandefriheten.


Om Wallenbergs utspel måhända är eftertankens kranka blekhet eller endast en partiell omvändelse under galgen är oklart, oavsett vilket är det sannolikt för sent att göra helt om marsch för att undvika det kaos han nu ser, men som varit på väg i många år nu. Corona kan komma att katalysera även detta.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Den som flytt från ett inbördeskrig vet när hon hamnat i ett nytt. Bianca Muratagic definition av ordet ‘lågintensivt’ är skrämmande exakt.

citat: Bianca Muratagic. Exempel på där definitionen passar: 1. i utanförskapsområdenas Sverige, och 2. effekten, i hela landet.

Vi hade 257 sprängdåd 2019. Ja om du har sett halva den siffran valsa runt i MSM ett tag så är det riktigt, men den gällde årets sju första månader och var troligen medvetet felaktigt använd. Först nu insåg väl DN att det faktiskt inte spelar någon som helst roll. Det skulle kunna ha varit 1567 stycken, vi hade tagit emot den siffran lika passivt bedövade. Terroristhandlingar eller ej, nästan inga är uppklarade. Knappt ens att det gått till rättegång. Och livet lunkar på i Sverige, som om ingenting har hänt. På politiskt korrekta arbetsplatser eller skolor så diskuteras inte dessa övergrepp mot rättsstaten alls. Det är ingenting man vill tala om, eftersom det säger något som går rakt på tvärs mot allt man vill tro. Och ska tro. För bara tre år sedan hade bomben på Östermalm föranlett radio och tv att avbryta ordinarie sändning. Redan dagen efter hade även den nyheten förpassats till DN:s lokaldel. Där givetvis de båda bomberna som sprängdes nu i veckan var förpassade redan från början. Detta är nya normala, här finns ingenting att se, passera och glöm tack.

Jag ska inte fylla på med för mycket text här, jag vill egentligen bara att ni läser Bianca Muratagiics inlägg i Katerina Magasin, eftersom det säger det mesta som behöver sägas. Själv har jag efter viss tvekan börjat använda ordet inbördeskrig, men varit rädd för att det ska bli slitet och överutnyttjas. Kanske har jag innerst inne ändå tänkt att riktigt så illa är det väl heller ändå inte. Men det beror ju på hur man ska definiera ordet ‘lågintensivt’. I det forna Jugoslavien levde man länge i ett tillstånd som liknade detta, innan det började brinna på allvar. Ett tillstånd som väl ingen kunde säga när det inte längre gått att göra något åt, vid vilken punkt denna möjlighet passerades, innan det övergick i ofrånkomlig öppen konflikt. Vi är kanske inte bortom den punkten ännu i Sverige, men vi uppfyller alla de krav på att kallas för ett land i lågintensivt inbördeskrig, just som Bianca Muratagic anger. Och med den skurkregim som leder oss nu, så är vi varje dag också ännu en dag närmare den punkten.

Ett par till citat med definitioner på det lågintensiva inbördeskriget vill jag särskilt nämna och kommentera:

Att demokratin fått ge vika för s k religionsfrihet fick vi klarhet i när Växjö sade ja till böneutrop. Och skurkregimens ständiga prat om integration har varit ett sätt att undvika den. Normaliseringen av våldet ser vi nu. 257 sprängdåd bara under 2019. Och vad gör vi åt det?

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 3 kommentarer

El Nadi försvann långt före regeringens beslut, säkerhetshotet struntade i anmälningsplikten. Vem hade kunnat tro det?

En dubbel rubrik krävs för en dubbel – eller rent av tredubbel skandal. Vi är på väg att skapa en praxis där det är omöjligt att utvisa terrorister, rakt emot vad som står i FN:s flyktingkonvention. Den här regimen fattar impotenta beslut varje gång de själva anser så vara bäst, samtidigt som de anser sig kunna skriva under för landet avgörande FN-deklarationer utan att ens vara formellt beslutsföra. Hur konspirationsteoretiskt lagd måste man vara för att misstänka kriminellt uppsåt i båda fallen?

Som bekräftelse på min artikel igår, avseende hur svenska pass devalverats i värde ,är vad som strax därefter publicerades: nyheten att friskole-VD:n Abdel-Nasser El Nadi, en av de sex terroristsympatiserande säkerhetshoten, har ‘avvikit’. P4 Göteborg har ett dokument från polisen

4 dagars ‘handikapp’ från 4/10-8/10 ger man El Nadi i försprång att försvinna, trots att han betraktas som en allvarlig säkerhetsrisk. Sedan väntar man på att han ska höra av sig fram till den 18/10 innan man ger upp hoppet.

som visar att detta avvikande skett efter ett fyra dagars ‘hål’ i anmälningsplikten. Sedan har man lugnt fortsatt rapportera frånvaro. Tydligen krävs det att man hinner bomma ytterligare två fyradagars rapporteringsperioder, inklusive ett mellanliggande anmälningshål på fyra dagar till, innan det anses nödvändigt att ringa i alarmklockan. Efter det tar det ytterligare 19 dagar innan allmänheten informeras. Observera att det rör sig om en mycket farlig person; El Nadi anses ju vara ett säkerhetshot på grund av sina terrorsympatier.

Än mer uppseendeväckande: El-Nadi avvek redan den 5 oktober sannolikt, och detta upptäcktes senast den 8 oktober. Överordnade måste ha informerats om den uteblivna inställelsen då såväl som under de påföljande dagarna. Det innebär att regeringens utvisningsbeslut den 17 oktober var en ren charad – alla visste ju att han redan avvikit!

Man måste ställa sig frågan, hur är det med imamerna, de övriga fem säkerhetshoten? Har även de avvikit? Det lär vi väl få reda på så småningom, antingen när det redan är för sent eller när det visar sig ha gått över förväntan och ingen oskyldig kommit till skada. Ren bonntur, som det i så fall måste kallas.

Regeringsbeslutet: den 17/10

Frågan är kommer någon ens få skit för det här? Blir det en utredning? Tveksamt, gissar jag, eftersom det inte ens verkar vara formellt fel att begå de mest uppseendeväckande blundrar i vårt land. Tittar jag på rubrikerna i MSM så är ju det här inte alls någon skandal. Nyheten landar långt ned i flödet. Och frisläppande av terrorister är ju redan på väg att bli praxis. MSM såg inget som helst nyhetsvärde när en för terrorfinansiering dömd uzbek 4/11 (det planerade dådet i Östersund) också släpptes fri. Även denne man dömdes slutgiltigt till utvisning av regeringen, men släpptes på exakt samma grunder. Som Samtiden rapporterar blev domen f ö avsevärt mildrad i hovrätten genom att bevisningen för deltagande i det planerade attentatet underkändes.

Är det bara jag? El Nadi är en säkerhetsrisk som är lös nu och som kan förmodas vilja hämnas på alla elaka svenskar som inte uppskattar hans engagemang för yihad. Då vore väl rikslarm inte helt omotiverat? Men så här lunkar myndighetssverige istället ostört på. Den stora skandalen har ju redan varit.

Säkerhetshot mot Sverige och svenskarna räknas inte – tjänstemän på Migrationsverket trumfar regeringen.

Man har konstaterat att El Nadi, liksom hans vänner, inte får utvisas på grund av faran för dennes liv i ursprungslandet Egypten. Övervägandet görs alldeles utan att snegla på hur risken för svenska folket påverkas av att El Nadi finns kvar i landet, ingen sådan avvägning görs i landet Absurdistan. Och inte ens regeringens beslut tillåts ändra denna tjänstemannabedömning inne på Migrationsverket. I beslutet anges uttryckligen att samtliga sex är för farliga för att få vistas i Sverige. Men det betyder ingenting! Damberg kan uppgivet slå ut med sina händer och hävda sig ingenting mer kunna göra åt saken.

Är det någon överhuvudtaget som läst p. 2?

Inte heller verkar man ha läst FN:s flyktingkonvention särskilt väl, vare sig regering, domstol eller Migrationsverk. I artikel 33 p. 2 framgår nämligen att rätt saknas för flyktingar att åberopa fara för sitt liv vid avvisning, givet att denne flykting själv bedöms vara en fara för det land han vistas i. Just den rimliga prioritering som de flesta svenskar frågar sig hur den inte kan göras, är alltså redan gjord, men detta åberopas alltså av någon anledning inte. Har man inte läst eller vill man inte läsa? Varför är detta en hemlighet för såväl svenska folket, som regering – och media?

För farliga för att få vistas i Sverige. Men frivillig anmälan räcker bra ändå.

Att det sedan räckte för El Nadi att anmäla sig frivilligt i fyradagarsintervaller, det är… så hårresande slappt! Hur hade det istället varit med häkte? Husarrest och fem vakter? Eller i alla fall en elektronisk fotboja? Kan man åtminstone låta bli att betala taxiresan, mödan och besväret stackars El Nadi åsamkats när han tvingades göra dessa anmälningar? Jaså, jaha, han får ingen ersättning? Som luttrad absurdistanier är jag nog mer överraskad över det, än allt det andra. Gissar ändå att han faktiskt skulle ha fått ersättning, om han bara låtit bli att avvika. Det var väl moroten man förlitade sig på.

Att man inte heller anser det nödvändigt att informera allmänheten, när El Nadi inte dyker upp på dessa närvaroprov, för detta är det svårt att finna ord som inte inkluderar brottsligt eller kriminellt. Är det svårt att förstå att konspirationsteorier frodas när man hör om sådant här? Teorier som handlar om att vår regim skapat de här systemfelen avsiktligt för att hjälpa sina vänner, islamisterna, att klara sig undan så länge det bara är möjligt? Det är förstås först efter att ha uttömt alla andra alternativ man vill tro det, men vem kan på allvar inbilla sig att det finns regeringar som är så inkompetenta att de hittar på något sådant här helt oavsiktligt?

Det är också lika lite konspirationsteori att misstänka MSM för att försöka mörka vad som hände. Jag nåddes ju av beskeden ganska tidigt, att utvisning inte skulle kunna verkställas. Men i de MSM-artiklar som sedan följde stod bara att det slutligen var regeringen som avgjorde. Och när regeringens beslut väl fattats rapporterades om detta, utan att med ett ord nämna att beslutet inte hade någon praktisk betydelse; att tjänstemannadirektivet alltså kvarstod. De flesta med mig vågar jag påstå, läste detta som att tjänstemannabeslutet hade ändrats och detta var också vad jag konkluderade i min artikel för tre dagar sedan. Uzbeken som släpptes på samma sätt i Östersund var det sedan lika tyst om. Hade inte El Nadi avvikit och skapat nya rubriker så hade nog de flesta av oss invaggats i den felaktiga förvissningen om att ordningen ändå till slut återställt.

DN i en klass för sig

DN 6/11.

Det borde väl egentligen inte ha varit möjligt att röra till den här soppan mer, men – jo! När DN rapporterar om El Nadis försvinnande, så är det med en rubrik som antyder att DN har insiderinformation om att El Nadis flytt ut ur landet. Inga stöd för detta antagande finns i artikeln, däremot ännu tydligare skrivningar om att vi ställts inför fait-a-complait:

” Att Abdel-Nasser El Nadi har lämnat Sverige innebär inte nödvändigtvis att Säpo har slutat intressera sig för honom. “

Säpos pressekreterare ger också hon sken av att utrikesflykten är ett faktum: “Om det finns ett beslut om att en person ska utvisas och den lämnar landet så får man anse att den personen är verkställd.”

Och därmed skulle ‘fallet alltså vara uppklarat’. Så perfekt att El Nadi valde att göra tvärtemot vad han själv yrkat för att slippa, vad bra att han frivilligt lämnat det land han var en säkerhetsrisk för. Men vad säger man i det land han nu vistas i? Och våra grannländer som fortfarande saknar gränskontroller mot Sverige, är man nöjda med hur det här skötts? Ett steg närmare visakrav skulle jag tro att vi kommit. Trippeldumheter brukar i längden inte tolereras någonstans, hade detta varit ett dataspel så hade Sverige just förlorat minst ett liv. Frågan är hur många vi har kvar.

Detta luktar mygel lång väg. Och jag har bara två tänkbara svar på vad som faktiskt kan ha hänt:

1. Vi har en mordgalen islamist på rymmen i Sverige, men myndigheterna och MSM vill få oss att tro att han är någon annanstans. Alla får hoppas att han grips innan han hinner agera.
2. Säpo har tagit lagen i egna händer och gjort processen kort med El Nadi, alternativt gjort sig besväret att förflytta honom tvångsvis ut ur landet, rakt emot Migrationsverkets anvisningar.

Av dessa två är tyvärr det jag tror och det jag hoppas på inte detsamma.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

English Summary

Six fundamental islamists, has been regarded by Swedish Intellegence police, Säpo, as such serious threats to our country that they must be deported. Deportation has been finally decided by the government, but to everyones surprise, the government decision was overruled (!) by officials at the Migration authority. What is considered by them as a danger for prosecutions in their home countries makes it impossible to send them out of the country. Thus, there is no consideration taken to the fact that their presence here is expressed as ‘too dangerous for Sweden’. According to the UN Refugee Convention, Article 33, p. 2, this is wrong, such considerations can be made. There should thus be no problem deporting these men.

Even more astounding, these highly dangerous terrorist symphathisers are then not put in custody or anything alike. No watchmen or even elecronic hobble devices to make sure they do not escape. Instead they are supposed to, on volontary basis report their whereabouts to the nearest police office. El Nadi stops doing this already October 4th, but since he does not even have to report every day, it takes until the 8th when this is noted. And int takes ten days before his escape is considered a fact. And another nine days before this is reported to the Swedish public.

We must unfortunately assume that the same very well may have happened with the other five national security threats. The police may already have noted their absence but is still hoping for them to come back, before making it official.

Yes, this is criminally stupid. Three times over. Or just criminal. Heydays continue for conspiration theorists in Sweden.

UN does not forbid deportation, in case the refugee is considered a security threat.
Publicerad 2 kommentarer

Bill Gates. Kan en filantrop/övermänniska med (för) mycket pengar göra skillnad?

När detta skrivs är Microsoft återigen världens största företag mätt i börsvärde. Bill Gates arv till eftervärlden kommer att vara betydande. Men inte så betydande som han velat att döma av den miniserie som Netflix sänder, med titeln ‘Inside Bill’s Brain’. Den som förväntat sig att miljardären skulle offra tid på att göra en dokumentär som avslöjar Bill Gates innersta och visar upp hans sämre sidor är naturligtvis naiv. Vad Gates har för syfte är ganska uppenbart: att upplysa om sina välgörenhetsinsatser. Och bekräfta sin ryktbarhet som övermänniska. Det är Bills hjärna inte människan Bill som porträtteras. Vad jag – oväntat – fann vara av mycket stort intresse var de slutsatser som kan dras av Gates enorma filantropiska insatser och framgångarna som dessa haft. Eller snarare bristen därpå.

Bill Gates är en människa med omättlig nyfikenhet på kunskap. En egenskap jag både sympatiserar med och delar – med många andra. Uppgiften om att han tar in 100 sidor i timmen av komplexa vetenskapliga böcker och att 90% stannar kvar gör honom heller inte unik, även om det kan tyckas låta överdrivet. Det är snarare kombinationen av att vara allt han är och varit och samtidigt ha denna formidabla dataanalys- och lagringskapacitet, som är anmärkningsvärd. För de flesta företagsledare är ju snarare medelbegåvningar, ett tio- eller tjugotal IQ-poäng högre än genomsnittet. Och de flesta uppfinnare har hög IQ, men är snarare mest intresserade av att kombinera information för att nå fram till kreativa lösningar som ingen tidigare tänkt på. Gates påminner här mer om den klassiske lärdomsgiganten – eller superdatorn. Samtidigt som han uppvisar en enastående arbetsförmåga och drivkraft. Arkivmartyren, kombinerad med intelligensaristokratens alla attribut.

Kreativiteten finns förstås också där. Men Gates skiljer sig alltså från den gängse uppfinnarkarikatyren, vars sprudlande skaparkraft sällan leder till den rikedom och berömmelse den kan tyckas förtjäna. Gates har en mer komplett palett, som gör honom dubbelt unik. Och det bästa beviset för det är förstås hans livsverk, Microsoft. Det är svårt att inte bli imponerad av eller att undvika att känna respekt för någon som åstadkommit så mycket. Jag är däremot mycket mindre imponerad av hans förmåga att göra gott med den förmögenhet han skapat. Att man har en sådan vilja och drivkraft är självklart något vi ska applådera och vara tacksamma för, men är egentligen mest bevis för att Maslows behovshierarki är allmängiltig: när man har allt så är filantropisk verksamhet vad som kan kröna levnadsbanan.

Existerar verklig, osjälvisk filantropi?

Två frågor dök upp i mitt huvud medan jag tittade på miniserien, där speciellt den avslutande episoden var avslöjande och gav ledtrådar till svar. Den första frågeställningen är ifall det är resultat för mänskligheten man som filantrop i första hand är ute efter? Eller är det att boosta det egna eftermälet? Enligt all samlad kunskap vi har om människan så är hon innerst inne en egoist, även när hon ‘gör gott’. Evolutionen har gjort oss sådana, och det är den överlevande individen som gör rasens överlevnad bäst möjlig. Sannolikt för att vi helt enkelt inte själva har kapaciteten att avgöra vad som gynnar mänskligheten i stort – även om många av oss gärna vil tro det. Detta talar alltså för att Gates precis som de flesta andra stora filantroper i historien drivs av sin fåfänga, minst lika mycket eller mer än han drivs av ‘sann’ filantropi. Det är vackert så kan man tycka, men som vi nedan ska återkomma till, så kan just denna skillnad betyda att miljarder kastas i sjön utan särskilt stor nytta.

Den andra frågan är om Gates är rätt ägnad att göra gott för mänskligheten i någon annan mening än som mjukvaruutvecklare och företagsledare, och om det överhuvudtaget ens är möjligt att med en till synes oändlig förmögenhet till hands göra avgörande insatser för mänsklighetens bästa. Som caveat för de slutsatser jag kommer till, vill jag redan här påpeka att även små skillnader måste räknas alla som försöker till godo och att det intressanta med frågan i Gates fall ju är just att han framstår som så särdeles välutrustad för uppgiften.

Bill Gates tre projekt. Miljardslukande. Och har inte gått i mål.

Den första frågan om sann filantropi vs. gynnande av egen ryktbarhet kan förstås besvaras med ‘både-ock’: visst måste det vara möjligt att göra massor med bra och få credit för det samtidigt? Så tänker säkert de flesta filantropiska miljardärer, och de flesta av oss andra som vill världen väl. Men när frågan ställs på sin spets, när man måste välja, så blir det svårare. Väljer vi att sätta sprätt på pengarna på det, enligt vår innersta uppfattning och bedömning, mest rationella sättet? Eller på ett sätt som först och främst befrämjar vår image och vår egen lust att delta? I miniserien tar man upp tre stora miljardslukande välgörenhetsprojekt: sanitetslösningar för tredje världen, utrotandet av polio och säkra mer effektiva kärnkrafverk. Inget av dessa projekt har nått ända fram. Det reningsverk Gates miljarder lyckats skapa är alldeles för dyrt och komplicerat. Polio ökar igen – eftersom islamistiska Boko Haram i Nigeria och mujahedin i Afghanistan mördar vaccinationsteamen varhelst man får korn på dem. Och kärnkraftverken har blivit ofrivillig gisslan i handelskriget mellan USA och Kina.

En hammare slår ned spik. Då blir det ett avancerat reningsverk. Inte simpel CO2-ökande värmeförbränning.

Som Gates själv framhåller: han är den han är, ett effektivt verktyg när det gäller att skapa innovativa tekniska lösningar. En hammare vill slå ned spikar, mycket annat duger den inte till. Och kanske är den så enkel; förklaringen bakom hans faktiskt ganska spektakulära misslyckanden. När vi ser fattiga afrikaner hälla ut extrementer i samma vattendrag där barnen badar, så är åtminstone min första tanke inte att uppfinna en avancerad reningsanläggning som med ånga utvinner rent vatten ur avföringen. Det kanske är kreativt, men faktum är att vi i de flesta andra delar av världen har löst problemet genom upplysning istället. Att med morot locka och med piska tvinga fram ett ändrat beteende känns inte som ett oöverstigligt pedagogiskt problem för en lärare – givet att eleverna vill lära sig och har basal intellektuell förmåga. Och skulle så inte vara fallet, så vad ska de då göra med en avancerad reningsverksanläggning? Innan jag satsar allt på ett sådant skulle jag nog testa befolkningens mottaglighet för både den ena och andra lösningen. Men det skulle för Gates innebära en risk förstås: om afrikanerna vare sig vill eller kan så är hans tekniska hjärtebarn dött redan innan han hunnit börja. Och frågan om deras mottaglighet och förmåga är en kontroversiellt högst brännande fråga. Får man svar som inte är politiskt korrekta så riskerar man att framställas i dålig dager oavsett hur goda ens intentioner är.

För en ekonom så vore förstås det billigaste sättet det närmast till hands liggande. Att använda skiten för att göda åkrarna och som bränsle och värmekälla är i alla fall de idéer som först kommer i mitt huvud. Men för Gates misstänker jag att detta dels är tråkigt, dels inte alls ger samma potentiella glans kring projektet. Inte minst eftersom eldad skit skapar politiskt inkorrekt CO2. Reningsverksprojektet fortsätter nu av allt att döma att dra pengar i ett gigantiskt slukhål, istället för att göra sann nytta. Bill Gates ger nämligen aldrig upp – också kanske för att det är något av hans varumärke. Och han vill följaktligen inte veta vad termen ‘sunk cost’ står för. Det är en ekonomisk, inte en teknisk term.

Polion krävde kartor som inte förnyats sedan kolonialtiden. Och att den kom tillbaka var islamisternas fel.

Polioutrotningen erbjöd ett för Bill oemotståndligt optimeringsproblem: att på kortast möjliga tid vaccinera så många som möjligt inom områden i Nigeria för vilka de senaste kartor som ritats var från brittisk kolonialtid. Varför är det så kan man undra, men det är svårt att göra detta utan att börja ifrågasätta hur duktiga afrikanerna är på att bygga fungerande demokratier och mänskligt välstånd. Så programmet kastar sig snabbt över i ett sidospår: Gates har löst ett liknande matematiskt problem i sin ungdom, vi får här intressant kuriosa om vem Gates är, men parallellen har mindre med hur effektivt man lyckades bekämpa polio att göra – den stora vinsten låg förstås i att man samtidigt ritade en ny karta. Det blev då uppenbart att riskerna för nya utbrott var störst i de olika regionernas gränsområden, där vaccinationsteam A utgått ifrån att team B gjort jobbet och tvärtom. Skälet att man sedan misslyckades? Religiös fanatism. Ett problem som berördes som hastigast i programmet, och då betecknades som ‘områden med regional oro’. Att det var islamistisk fanatism ‘oron’ bestod i, det nämndes förstås inte alls.

Vem vill ta risken att bli kallad ökänd islamofob istället för känd filantrop?

Slutsatsen, som står skriande klar för mig är alltså att om man vill utrota sjukdomar och fattigdom så måste man utrota okunskap och islamsk fundamentalism. Det första anser Bill Gates själv antagligen vara för tråkigt och oglamoröst icke-tekniskt. Det andra för kontroversiellt, för dyrt och för riskfyllt för det personliga eftermälets skull. Bill Gates vill inte bli kallad islamofob under sin livstid, för då kommer han aldrig kunna vara säker på att inte detta också blir det mest bestående i hans av media tillsnickrade nekrolog. Ungefär som PK-media efter Ingvar Kamprads död inte kunde låta bli att ta upp dennes politiska svärmerier i högerextrema kretsar 70 år tillbaka i tiden. Det överskuggar kanske inte Kamprads huvudsakliga gärning, men det kan vara skillnaden mellan att få en stor gata i Stockholm eller en byväg i Älmhult uppkallad efter sig. Gates är förstås väl medveten om var media står, vit äldre man som han är, och har själv inget ‘förmildrande’ i sin bakgrund – tvärtom uppvuxen i ett högborgerligt hem och skickad till en privatskola. Han är därmed ett ‘mål’ som man bara väntar att få sätta tänderna i, om det skulle finnas antydan till blodvittring.

Familjeplaneringen – Melissas projekt – nämnd i en passus.

Kanske var det därför som hans fru Melissa i en kort passus i programmet sägs vara den som ligger bakom makarnas välgörenhetsstiftelses stora satsning på ‘familjeplanering’, som befolkningskontroll eufemistiskt döpts om till. Eller så var det bara för tråkigt för Bill. Men det faktum att familjeplanering är politiskt kontroversiell i pstmoderna vänsterkretsar och alltså inte ens nämns i något av de hittills underskrivna klimatavtalen, gör förstås satsningen mindre angelägen att ta upp i miniserien – återigen en fråga som skulle kunna skada eftermälet. Att makarna Gates – eller Melissa ensam – ändå valt att driva projektet är förstås en god anledning att ge henne/dem en stor eloge, just för att detta – till skillnad från klimatet – verkligen är en av mänsklighetens största ödesfrågor under 2000-talet. Det är också ett projekt som, till skillnad från Bills i serien beskrivna hjärtebarn, verkligen visat sig ha stor effekt.

Kllimatfrämjare eller kärnkraftsteknokrat. Välj själv vad som ser bäst ut i media.

När Gates sedan bestämmer sig för att bygga ny kärnkraft så är det så klart för att ‘rädda klimatet’. Åtminstone är detta det officiella skälet. Det som ska rädda Bill från att bli de vänsterliberala postmodernisternas och klimatfundamentalisternas måltavla i media. Men om jag får gissa så är det den uppenbara tekniska kunskapsluckan som visat sig vara oemotståndlig. Alla världens fungerande kärnkraftverk är handkalkylerade och handritade produkter. Ny forskning, insåg Gates, skulle kunna göra kärnkraften säker och samtidigt så effektiv att det berikade avfallet minskade drastiskt; ja, med den lösning man uppger sig ha funnit så är det t o m så att de lager med uranrester som gamla kärnkraftverk producerat kommer kunna återanvändas för att driva de nya.

Men så kom kärnkrafthaveriet i Japan i vägen. Därefter var opinionen i USA och andra västländer ohjälpligt förlorad – i alla fall enligt Gates bedömning. Bara i Kina gick hans smarta kärnkraft hem. Att ytterligare politiska förvecklingar och handelsblockad f n förhindrar försäljning och idrifttagning på andra sidan Stilla havet kan förstås tyckas orättvist och man kan lämpligt nog anklaga Trump för detta. Men sanningen är ju att Gates återigen, för tredje gången, underskattat människors dumhet. För varje miljard han satsat på den tekniska utveckling som gjort den nya säkra kärnkraften möjlig, så hade han behövt satsa minst två på att upplysa befolkningen och lobba bland politikerna i hemlandet, för att säkra världens energiförsörjning på ett logiskt, billigt och säkert sätt. Men en sådan strategi hade varit riskfylld för eftermälet. Den hade lätt fått Gates att framstå som mer av en kärnkraftsivrare än klimatfrämjare i det fall att kampanjen gått snett.

Även Bill hade sin akilleshäl. Och en sådan korrumperar.

Under en stor del av den tid Bill Gates har drivit dessa projekt har han också haft ett damoklessvärd hängande över sitt huvud: risken för att Microsoft skulle delas eller tvingas betala mångmiljardskadestånd för sin påstådda monopolställning. En rättslig process som han förlorade i underdomstolen, efter att ha uppträtt arrogant. Men som flera år senare gick hans väg. Ett besked som enligt programmet rörde Bill till tårar. Det är lätt att förstå honom – och att sinnesrörelsen visar hur stor betydelse företagets vara eller inte vara har för honom. Jag skulle vilja påstå att Bill Gates djupt ångrat sin arrogans och därefter lagt alla klutar till för att vinna denna process. Att detta varit hans prio 1. Med duktiga rådgivare omkring sig så kan det inte ha undgått honom att den publika bilden av honom då också varit minst lika betydelsefull som andra, mer legala argument. Välgörenhet är ett plus, men att framstå som kärnkraftsteknokrat, islamofob och i värsta fall ‘klimatförnekare’, det skulle inte bara ha skadat hans rykte, det skulle ha riskerat hela Microsoft.

Bill Gates har för mig många sympatiska drag: inte minst att han vill världen väl, det måste vi erkänna som en bevisad sanning. Han har också en imponerande personlig förmåga och drivkraft. Men varken hans energi eller förmögenhet är outtömliga storheter. Och att göra satsningar i vår tid till mänsklighetens fromma är svårt, eftersom det närmast per definition innebär politisk inkorrekthet: klimatrörelsens tabun måste brytas, islam pekas ut som den onda kraft denna totalitära ideologi är, liksom de afrikanska staternas enorma oförmåga att etablera ens den mest basala kunskap i sina snabbt växande befolkningar. Gates lär vara väl medveten om allt detta, och i så fall är skälet till att han valt att avstå att gå i klinch med nutidens destruktiva politiska krafter helt enkelt mest en fråga om realiteter: att hans förmögenhet inte på långa vägar skulle räcka för att bryta okunskapens och dårskapens makt över oss. Detta ovanpå det faktum att han – i egenskap av hammare – väljer att slå in spik även där det hade varit bättre med en mejsel, för att hans projekt skulle ta skruv. En kombination av realism och fåfänga.

Bilderberg bakom allt. Eller inte?

Gör Bill Gates erfarenheter sannolikheten för Bilderberggruppens och andra miljardärsklubbars påstådda makt över världen mer eller mindre sannolik? Jag skulle vilja säga: avsevärt mycket mindre. Som exemplet Gates visar så är ett par hundra miljarder dollar (även Warren Buffet har lagt stora delar av sin förmögenhet i stiftelsen) inte nog för att genomdriva mål som trots att de är höga och krävande måste kallas väl avgränsade och punktvisa. Inte heller hjälper en målmedveten styrning och beslutskapacitet i form av en av världens erkänt mest kompetenta människor. Skulle ett löst sammanfogat nätverk med en eller ett par sammankomster om året kunna åstadkomma mer? Här finns inte ens en bestämd entydig vilja, än mindre gemensamt tillförda resurser. Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen må drivas av förhoppningar och strategier som är just sådana man anklagar dem för, men även med en förbluffande effektivitet är det svårt att föreställa sig dessa som huvudansvariga för postmodern globalism, klimatalarmism och nyliberalism, än mindre för bekämpningen av s k islamofoba opinionsyttringar.

Förvisso har man (sannolikt) valt mer effektiva strategier än Gates: nätverkande, propaganda och lobbying i forum där beslut fattas. Men även sådan kräver enorma resurser och ytterst effektiva metoder, inte minst för att kunna hemlighålla dess syfte och källa. Inte ens i den djupa sossestaten Sverige kan några enskilda individer eller grupper pekas ut som mer än delansvariga för trendens riktning, de har ‘bara’ varit mer eller mindre pådrivande administratörer. Det är självdrivande mekanismer i den ideologiska underströmmen som får dessa individer att verka i samma riktning som är den avgörande kraften, systemfelet. Vill jag ge Bill Gates den cred som hans intellekt väl berättigar till, så har han också redan övervägt dessa metoder, men insett att hans resurser trots allt är som myrans mot elefantens, om han på allvar skulle vilja göra revolt mot etablissemangets inkarnerade dumheter. Han har valt en guerillataktik, försåtliga stötar mot dess veka liv, där hans hammare kunnat användas, istället för ett öppet fältslag. Det har fungerat sådär, precis som smärtlindrande mediciner sällan botar en sjukdom.

Fallet Bill Gates visar att ingen enskild person och knappast heller mer eller mindre slutna, men löst sammanfogade intressegrupper bestående av ett eller ett par hundratal individer mer än ytterst marginellt kan bidra till att vare sig bota eller driva världens destruktiva trender. En helt annan sak är att fånga ögonblicket då trenderna bryts, och att då gå i takt med folket, istället för mot det. Här räcker det med en liten väl organiserad grupp individer för att ta kontroll, efter att den tändande gnistan väl tänt elden. Så visade det sig vara i Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Rumänien, bl a. Och så kan det mycket väl bli i Sverige också. Om det blir bra eller inte beror på vilka dessa individer är och om deras mål i slutändan visar sig vara dem som folket utgått ifrån. Polen och Tjeckien är de goda exemplen, Rumänien betydligt mindre så. Ett ämne för ännu en söndagskrönika.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Nu pågår DN:s omorientering i IS-frågan. Det handlar om att efterhandskonstruera vad man ‘alltid’ har tyckt.

Det är bra att DN nu börjar ge vittnesmål om IS-terroristernas vidriga förbrytelser den trovärdighet de saknat bland stora delar av DN:s läsargrupper. Men vad är syftet? Nu när alla praktiska beslut redan är (eller snarare borde ha varit) tagna och ingenting återstår att göra för att stoppa deras hemfärd/ lagförande /kriminalisering /fråntagande av medborgarskap?

Sveriges politiska åtgärder mot våra egna ‘IS-resenärer’ har varit patetiskt senfärdiga och otillräckliga. En politik som medierna, inte minst DN har hjälpt till att stötta och i bästa fall punktvis framfört lam kritik emot. Man har regelmässigt manifesterat åsikter som stöttat den. Mestadels har man i tysthet bara accepterat den.
*
Vad DN i själva verket nu tycks ägna sig åt är, tillsammans med AB och Expressen, att skapa en efterhandskonstruktion: “Så här har vi alltid tyckt!” Det verkar ocksp gå ut på att hjälpa läsarna att hitta stöd för att göra sin omvändelse utan de ska behöva erkänna att de ens gjort någon. Glömda är snyftreportagen, nu gäller det att gräva fram de enstaka alibiartiklarna och konstatera: “Vi har konsekvent beskrivit saken så här.”
*
Det verkligt fula med den historierevisionismen är att den som ser DN:s eget urval och läser tidningen nu, inte bara får intrycket att DN hållt en stram kurs. Man förleds ju dessutom att göra analysen att alla ‘högerextremister och rasister’ som kritiserat DN, följaktligen verkligen måste vara just så extrema som DN och mainstream påstått/påstår. Istället för att DN nu försöker ansluta sig till sina kritiker, så är det kritikernas ståndpunkt man annekterar, samtidigt som man på detta sätt försöker få kritikerna att framstå som mer ‘högerextrema’ än de någonsin varit.
*
Vad som ändå saknas för att grymheten i IS-terroristernas handlingar ska gå fram, är utdrag ur dessa vittnesmål, där de sadistiska och brutala morden och tortyren beskrivs konkret. Inte minst vad IS-‘barnkrigarna’ tränades till och begått skulle vara nyttigt att sprida. Bilderna och filmerna som de pratar om i reportaget. Dessa är tillgängliga för DN, men dem vill de inte visa.
*
Utan bilderna på förintelseoffren skulle förintelseförnekarna utan tvekan ha ett lättare jobb. Varför ska IS-förnekarna inte ställas mot väggen på samma sätt? Det är deras egna filmer och bilder vifrämst talar om, de har spridits på nätet, men mainstream media måste bekräfta dem för att de ska få trovärdighet.
*
Omsvängningen är dessutom långt ifrån total – framförallt när det gäller de frågor som nu är väsentliga. DN väljer alltid att på ett eller annat sätt noga påpeka att moskéerna ‘slängt ut eller tagit avstånd’ från terrorister. Men bilden av hur ‘utfrusna’ dessa IS-terrorister är/var i de muslimska församlingarna är falsk. Det finns förstås de som tagit avstånd – lite olika mycket – och de som inte tar avstånd alls. Liksom de som sympatiserar/-at, och de som aktivt deltagit i rekryteringen. Som lever mitt ibland oss.
*
DN:s syfte med att brännmärka enskilda IS-terrorister ser rent av ut att främst gå ut på att ställa alla andra muslimer i den andra hörnan: de är alldeles annorlunda. “Problemet är borta, löst, med dessa IS-terroristers oskadliggörande.” Den bilden är så felaktig den kan bli.
*
Vill DN ta med sig läsekretsen till något annat än efterhandskonstruktionen att man alltid tänkt rätt, inte bara förtränga hur man agerat före 2018? Då krävs mycket mer än så här.
*
PS. läsarkommentarerna bevisar som vanligt mina teser bättre än artiklarna. De vanliga revisionisterna och förnekarna är igång och jag uppmanar er alla att skaffa konto på Ifrågasätt, för att där hjälpa till och mota dessa ihärdiga propagandister. Jag hinner helt enkelt inte bemöta deras desinformation, de är troll som behöver få smaka sin egen medicin. DS.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/is-terrorcell-the-beatles-angrar-sig-infor-hot-om-dodsstraff/

Publicerad Lämna en kommentar

Fem islamister utvisade. 2495 kvar – minst.


Först: Enligt den nederländske forskaren Rud Koopmans enkäter anser 2/3 av muslimerna att deras egna religiösa sharialagar står över den sekulära lagen. En klar majoritet är homofoba och nära hälften är antisemiter. Sådana statistiska sanningar förnekas kategoriskt av läsarkommentarer till DN-artikeln, av politiskt etablissemang och inte minst av imamerna, som genomgående hävdar att problemen bara finns hos ‘fundamentalisterna’, enligt dem ett närmast försumbart fåtal. Men Koopmans rön bekräftas av andra islamforskare, bl a professor Felice Dassetto i Belgien.
*
Grunden till islams problem är den oföränderliga synen på Koranen, som ingen auktoritet vill eller förmår ändra. Den medeltida och aggressiva statslära som Koranen förmedlar försvårar, såsom den tolkas, inte bara integrationen, den är ett direkt hot mot världsfreden. Koopmans är mycket kritisk till påståendet att endast en liten minoritet av muslimerna är fundamentalister, det är direkt felaktigt enligt hans undersökningar, genomförda under mer än 20 års forskning. Medan ca 40-45% av muslimerna kan definieras som fundamentalister, så är motsvarande siffra bland troende kristna bara 5-10%.
*
Den kristna bibeln medges av varje troende kristen, hur extremt fundamentalistiska de aän är, vara skriven av människor, inte av gud. Detta har medgett löpande omtolkningar, i takt med samhället. I själva verket har kristendomen därmed tillåtits fungera som ett fundament för vår demokrati. Islam är motsatsen till detta.
*
Det ovan skrivna lades in som läsarkommentar på DN Ifrågasätt, tillsammans med två källänkar och censurerades bort efter två minuter, med motiveringen: Underbygg dina egna argument med fakta och referenser.”DN Ifrågasätt drar sig inte längre för att använda rena god dag yxskaftformuleringar alltså. De stjäl min tid och de motarbetar mig i debatten konstant.
*
Här är utdrag vad de sex haft för sig – och hur de ’straffats’ tidigare:
Abo Raad, imam, Gävle, 53 år, känd terrorsympatisör sedan 2005. På facebook 2014 hyllade han IS inbrytning i norra Irak. Klarat sig undan åtal för terrorfinansiering och fick istället 416.000 kronor i statsbidrag.
*
Abo Raads son, 34 år, fälld för att ha mordhotat Gävle Dagblads chefredaktör och ansvarig utgivare för att de granskat fadern. Hovrätten såg till att mildra domen till dagsböter och villkorligt.
*
Abdel Nasser El Nadi, VD för muslimska Vetenskapsskolan i Göteborg, med i Shariakommitten, Islamska förbundet ’för social utveckling’ tillsammans med Abo Raad, samt aktiv i Sveriges Förenade Muslimer. Hittills inte straffad alls för sina aktiviteter – ser inte ut att utvisas nu heller.
*
Imam Umeå, 48 år, täta band med extremister i Gävle och Örebro. Dottern omplacerad efter hedersrelaterat våld i hemmet, fysisk och psykisk misshandel. Hittills inte straffad alls.
*
Imam Västerås, 52 år, nära band med Abu Raad och Uppsalamoskén. Vill bilda salafistiskt riksförbund. Hittills inte straffad alls.
*
Imam Gävle, 38 år, har begärts utlämnad för bl a utpressning och mordförsök i Ryssland, begått flera brott i Sverige, bl a stölder och häleri. Fick 8 månaders fängelse, men yrkandet om utvisning avvisades.
*
Fem av de här ska nu alltså utvisas. ”Säpo anser att männen under en längre tid och i stor utsträckning har bidragit till våldsbejakande islamistisk radikalisering och utgör en säkerhetsrisk för Sverige.”
*
”Att Säkerhetspolisen agerar först nu mot männen trots att man haft dem på sin radar i flera år tror Magnus Ranstorp beror på den snabbt ökande tillväxten för radikalisering och att det skapar turbulens och osäkerhet när nyckelpersonerna försvinner. Men också för att deras ideologi utgör ett hot mot våra demokratiska fri- och rättigheter.”
*
Man sprider systematiskt sina extremistiska budskap via skolor, på företag och inom välfärdssektorn. Vetenskapsskolan var tänkt att bli störst i Sverige. En annan fråga som ’borde belysas’ är den utländska finansieringen och hur den påverkar de muslimska trossamfunden – och vår demokrati. Jag satte ’belysa’ inom citattecken för det är baske mig inget vi behöver fundera över. Men enligt Ranstorp är det inte ens någon myndighet som äger den frågan.
*
Utvisningsbesluten är enligt en särskild lag, om Särskild Utlänningskontroll. Säpo har inte direkt överutnyttjat denna lag, och hittills har Migrationsverket alltid följt Säpos yrkande. Men enligt Säpo finns det 2500 terrorbenägna islamistiska salafister i Sverige. Nu återstår att se hur det går med utvisningarna av de här fem: Abo Raads advokat har överklagat för stackats Abo kommer enligt honom ’riskera att råka mycket illa ut’.
*
Skulle överrätterna ändra beslutet så kan det ske med prejudicerande verkan, och i så fall har vi fått ännu en tandlös utvisningsparagraf. Måtte alltså inte aktivistdomarna få klorna i detta rättsfall. För enligt aktivisterna är ingripanden mot 5 av 2500 inte 2495 för lite utan 5 för mycket.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/sverige/terrorexpert-imamerna-nav-for-valdsbejakande-islamism/

https://www.dn.se/nyheter/sverige/terrorexpert-imamerna-nav-for-valdsbejakande-islamism/

https://www.document.no/2019/03/03/et-verdensbilde-kraklerer-ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-ar-og-han-kan-ikke-pege-pa-et-eneste-vestligt-land-der-har-succes-med-at-integrere-muslimer/?fbclid=IwAR0EFobJgSLKk4yf6xBvJkRtc4zaTcuWynBcenNlJU6cK_dtw2eLdBDmt8k

Publicerad Lämna en kommentar

Ännu ett konstverk av Lars Vilks drabbat av mordbrand – ’konstkritik’ eller ett dåd till varnagel för alla som står upp mot islam?

Vilks kreation i trä ’Waaaal’ i Örebro har brunnit upp. Det är inte första gången hans konst utsätts för mordbrand. ’Nimis’ på stranden vid Kullaberg i Skåne har brunnit flera gånger, senast 2016. Hans eget hus har brunnit, efter att som föredragshållare om yttrandefrihet på Uppsala universitet ha blivit skallad.

Lars Vilks är vår egen Salman Rushdie. Mordhotad sedan 2007 och utsatt för ett attentat mot sitt liv 2015, åtta år efter att rondellhundsteckningarna gjordes. Hade attentatet i Köpenhamn lyckats så hade gärningsmännen inhöstat 100.000 dollar, den utlovade belöningen för att ta livet av en som vågat utsätta profeten Muhammed för ett skämt. Och den som lyckas skära upp halsen på Vilks får 50% bonus. Islamisterna har statsstöd och stora resurser. Nu avled istället en helt oskyldig privatperson. Så dådet var ju inte helt meningslöst – alla som ens umgås med Vilks ska veta vad de ger sig in på.
*
DN kunde inte att kosta på sig en bild av ’Waaaal’. Varför då kan man undra? Så jag fällde in den. Man får tycka vad man vill om konst, men sannolikheten är stor för att inte heller denna brand har med konstsmak att göra utan med hat mot en konstnär som behagat skämta om profeten Muhammed. Så fungerar islams repressiva falang, den jihadistiska terrorn som muslimerna världen över aldrig vill eller vågar ta avstånd från. Och som de tvärtom gång på gång i enkätundersökningar visar sig ha en påfallande stor förståelse för.
*
Vilks har på sitt sätt, och utan att ha medvetet bett om det, blivit Sveriges främsta symbol för undfallenhet mot islam. Rädslan för att beblanda sig med Vilks ledde bl a till att han inte ens fick vara talare på en utställning på Kulturhusets vernissage. Beslutet var inte ologiskt, man skulle ha haft svårt att skydda allmänhet och personal – stigmatiseringen av Vilks hade redan gått så långt att varje enskilt beslut, genom den onda cirkelns logik måste bli ett avslag.
*
Det sätt Vilks behandlats på av kulturetablissemanget, med tystnad och total utfrysning, kommer efter detta naturligtvis inte heller bli bättre. Här ser man på riktigt hur icke-beröringstaktiken fungerar. Det är exakt samma mekanism som barnrånarna använder sig av mot sina offer och vittnen: ‘golare har inge polare’. Akta dig för att sympatisera med ett offer. Akta dig för att vittna. Då blir du ensam.
*
Hur hade det varit med lite ’tillsammans-är-vi-starka’ som sossar och vänster så gärna annars tillämpar, med rätt eller orätt? Som bevisligen fungerar oavsett hur ekonomiskt svaga eller åsidosatta man än är? Eller inkompetenta och korrumperade, som regeringsråd eller generaldirektörer? Man fixar biffen, tack vare den enade fronten. Varför var inte detta den spontana reaktionen efter att de avskyvärda dödshoten meddelats? Ett samfällt ramaskri: ni har fan inte makt att göra sådant i Sverige – se vad som händer nu: miljontals rondellhundar!
*
Det är vad Vilks hade behövt. Ett samfällt: ‘vi gör likadant!’ från hela det svenska samhället – omgående. Med tillräckligt många revoltörer mot fatworna (dödshoten) och terrorn, så skulle målen bli för många, avskräckningen fungerar inte då. Istället tog det tre år innan de stora dagstidningarna vågade publicera teckningarna. Och Nerikes Allehanda, som gjorde det första gången, vågade inte delta i manifestationen.
*
För att ingen ska få yttra ett ont ord om islam har man nu uppfunnit ord som islamofobi och aktivistiska domare och JK har tolkat in det under lagen om hets mot folkgrupp. Och fega kulturchefer har fortsatt porta Vilks från evenemang. Naturligtvis kan de ensamma heller inget göra. Men om de menade allvar med att ’utmana och provocera’, som de ju talar sig varma om annars, så skulle de ju se varje samarbete med Vilks som ett fantastiskt tillfälle. Nu är det t o m farligt att ens inneha hans konstverk. Och i tystnaden som råder är hycklarna avslöjade.
*
Vilks har fått leva som leprasmittad, med polisbeskydd alltsedan sin famösa rondellhund. Han fungerar perfekt som avskräckande exempel, till varnagel för alla som funderar på att göra något likadant.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/kultur-noje/lars-vilks-traskulptur-uppeldad/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6572069
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Vilks_Muhammedteckningar
https://fokus.dn.se/lars-vilks/
https://www.svt.se/kultur/konst/vilks-och-ohlson-wallin-stottar-lindberg-de-geer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentatet_i_Köpenhamn_2015