Publicerad Lämna en kommentar

Bombstopp snart? Vänsterns kolportörer anar ljuset i tunneln.

Tre bombdåd i Malmö på mindre än ett dygn – och en dödsskjutning. Med lite hokus pokus får DN i sin rubriksättning det att se ut som om det ‘bara’ var två ‘explosioner’ som man helst kallar den här typen av laglöshet för. Och notiserna är så små att de knappt syns i flödet. Det är iofs inget att förvånas över, för nyhetsvärdet är nära noll – i Malmö sprängs det ju jämt, det vore en större nyhet om det gick en hel vecka då det inte sprängdes något alls. Men intresset bland läsarna är ändå stort. Och DN:s läsare visar vilken total förvirring som fortfarande råder. När en läsare insiktsfullt ‘gratulerar vänstern till det samhälle man velat ha’ så frågar andra vad han ens menar och när han förklarat så delar man naturligtvis inte analysen. Flera är som vanligt upprörda över att de utlandsfödda anklagas. Och så har det insmugit sig en ny typ av naivistiskt önsketänkande som jag kände mig tvungen att reagera mot: att vi nu ser slutet på eländet. Totalt grundlöst antagande.

Proffstyckarna på DN Ifrågasätt

Det är förstås dock inte någon vanlig utopist, utan proffstyckaren Lars Gröndahl som står för utplanteringen av den förhoppningen. Han är tillsammans med en viss Lars Thulin, Sven Román och ett par till ständigt aktiva desinformationsspecialister, möjligen även betalda för att nöta in sossarnas budskap. Jag har sett det som mitt jobb att bemöta deras värsta övertramp för det är viktigt att städa i DN Ifrågasätts läsarkommentarer. Dels för att läsarna ibland är inflytelserika, dels för att journalisterna garanterat läser kommentarerna till sina egna artiklar. Även om förhoppningen är liten att de skulle gå att omvända så är jag övertygad om att de påverkas av kloka synpunkter och på det sättet i alla fall får en tankeställare innan de går ännu längre i sin politiska aktivism. Hoppas att ni är fler som har tid och ork att skriva kommentarer där, eller åtminstone gilla mina och andras icke-politiskt korrekta inlägg, vi är fortfarande oftast i minoritet, men vi blir fler och fler känns det som.

Min läsarkommentar på artikeln, svar till Lars Gröndahl et al

Det här är alltså bara en SD-kampanj?

Hemmagjorda bomber och lika hemmagjorda teorier bland läsarkommentarerna. För någon är det värsta som kan hända nu att SD får makten. Därifrån är det så klart inte svårt att dra konspirationsteoretiska slutsatser att det är vita högermän som ligger bakom bombvågen; orkade inte läsa i just den här tråden om dylika spekulationer (sådana får regelmässigt stå kvar, trots att Ifrågasätt annars är så gärna på och modererar bort sånt).

Ja gud vad vi svenskar är tråkiga, Lars.

Och så detta rekord i bakvänd logik: vi ska se positivt på bombslängandet, som är början till slutet, eftersom detta inte skulle hända om de kriminella hade kontroll, det hade varit ‘bad for business’. Det framgår inte om det vi ska vänta på är att de kriminella helt ska ta över eller om det är det omvända, men vi ska nog välvilligt utgå ifrån att det inte har slagit förslagsställaren att det just är mot det först nämnda vi är på väg emot.

Det är riktigt att det är dåligt för affärerna att det pågår gängkrig, men detta beror alltså på att gängen är många och splittrade i fraktioner. Och alla ungefär lika hänsynslösa.

Med en lagföringsgrad av de grovt kriminella som hela tiden sjunker, från redan låga nivåer; med domstolsaktivister som har gjort det till en hjärtefråga att höja beviskraven just för den här typen av grov brottslighet och med försvarsadvokater som lierat sig med sina ‘coola’ klienter, så är sannolikheten alarmerande hög för att vi har hamnat i ett genomkriminellt samhälle stor, när väl kulröken skingras.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Ebola i Sverige. Allt annat hade ju varit kränkande.

Att ebola skulle komma till Sverige var, som jag i flera tidigare inlägg varnat för, mest en tidsfråga. I takt med att viruset spridit sig österut från Kongo, så har epedemin drabbat regioner varifrån en stor del av våra alldeles egna favoritbidragsresenärer kommer ifrån; Eritrea, men framförallt Somalia. Att vi svenskar skulle vara först i Europa att stifta bekantskapen är möjligen något mer överraskande. Men bara för den som inte har insett hur svensk asylinvandring handläggs.

Vi har aldrig krävt någon form av karantän, hälso- eller smittskyddskontroll vid gränserna. Det skulle ju 1. vara kränkande, 2. kosta pengar. Vi har heller aldrig berättat för dem som kommer, att de måste vaccinera sig. Eller, för den delen, tvätta händerna (1. kränkande.) Samma personer som anser det vara förkastligt smutsigt att äta griskött, har också ofta en generellt bristande mathygien. Men inte heller det får ju påpekas. Det skulle vara 1. kränkande.

I Sverige har det heller aldrig innerst inne haft så mycket med krig och fara för människors liv att göra, vilka som får asylskäl eller inte. Det har de som givit asyl varit väl medvetna om. Hur jag vet det? Jo, för samma instanser, domstolar, sociala förvaltningar och Migrationsverket har sedan, efter att asyl väl givits, kommit fram till att området man ‘flydde’ ifrån går alldeles utmärkt att åka tillbaka till på semester. Ja, somliga har till och med fått domstolsutslag på att svenska skattebetalare ska stå för flygbiljetten. Allt annat har ansetts 1. kränkande.

Så vi behöver alltså inte alls utgå ifrån att det är någon alldeles nytillkommen somalier som insjuknat på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Det kan lika gärna ha varit en av alla dessa semesterflygtrafikanter, som hälsat på släktingar och som 3. inte tänker på klimatet. Det kan tyvärr också vara någon annan, inneboende klanmedlem, som vi inte vet så mycket mer om. Annat än att denne, som ‘papperslös’, faktiskt också kan ha kvitterat ut bidrag. Allt annat skulle ju vara 1. kränkande. Sverige saknar ju som bekant 4. gränsskydd värt namnet. I avvaktan på att FN:s Global Compact-avtal, som 5. ju visserligen inte är bindande (intygat av vår signerande regering om och om igen) implementerats av lagstiftaren (vilket 6. faktiskt däremot är bindande enligt över 60 påpekanden i deklarationen), och därmed alla illegala invandrare jämställs med de legala, så gömmer sig gissningsvis ett par hundratusen i nästan lika många förtursutdelade boenden. Klart att även dessa okända har rätt till en hyfsad levnadsstandard. Allt annat vore ju 1. kränkande. Deras vilja att söka upp sjukhus och andra myndigheter vid misstänkta symptom på ebola lär dock vara mindre än deras vilja att hämta ut cash.

Det svenska postmoderna etablissemangets underkastelsereflex är – som väl framgår – att tysta och lägga locket på så länge det är möjligt och hoppas på det bästa. Lite som en femåring som gömmer den stulna glassen bakom elementet. Det bakteriefyllda klägget som uppstått någon tid senare är någon annans att städa upp. Vad som skrämmer mig mer än något annat i denna rapportering är just vad sjukhusets ansvarigas ‘lugnande dementi’ oavsiktligt avslöjar: ‘Nej, detta är inte alls säkert ebola, bara ett misstänkt sådant fall’. Vi ska alltså inte vara oroliga. Men så kommer det: Man har haft flera misstänkta ebolafall tidigare. Bara på detta sjukhus alltså, i Malmö. Hur många fler larm är det som vi inte fått från alla de andra stora sjukhusen? Vi kan bara ana. För sådana kan naturligtvis inte skickas ut till allmänheten. Det hade ju varit 1. kränkande.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Aftonbladet

Publicerad Lämna en kommentar

Sossarna ska ta ‘krafttag’ mot en antisemitism man inte vet – eller vill veta – var den kommer ifrån.

Att ta tjuren i hornen? Inte rädas verkligheten? DN:s långa, långa artikel (den längsta någonsin?) tar upp frågan om den ‘svenska’ antisemitismen, med oundvikligt fokus på Malmö, och man får det att låta som om initiativet är socialdemokraternas eget, och att ’nu ska det verkligen hända saker’.
Bättre sent än aldrig förstås. För det är viktigt. Lärarna Peter Vig och hans hustru Monica utsätts för det hela tiden. ’Jävla jude’. Kartbladet med Israel utrivet ur läroboken. ’Döda judarna! Peter Vig ska dö!’ Monica vågar inte framträda med bild eller sitt rätta namn. Hennes f d elever är terroriståtalade.
*
Men vilka är det som ropar så? Namn tack! Jag läser sida upp. Sida ned. Ordet ‘arab’ nämns faktiskt inte i hela artikeln. inte heller ‘islam’. Ursäkta, vill jag påpeka: ’Problemen beror på muslimska invandrare. På plats 2: fler muslimska invandrare och plats 3 och 4 ännu fler..’ Så enkelt är det.
Lösningen då? Studieresor till Jerusalem. Hm. Sen då? Vi förstår av en lärare att han ångrar sin konfrontationistiska approach. Så det implicita svaret blir att inte konfrontera någon. Att det är synd om förövarna. Att man måste knyta an. En farlig glidning. Läraren kan förstås ha haft rätt i det enskilda fallet. Det innebär inte att politikernas strategi bör vara densamma. Och man kan ju fråga sig: hade receptet sett annorlunda ut om vi talat om vit makt-rörelsen?
*
Men det gör vi inte. Enligt en undersökning står högerextremismen för 15% av hatet, kristna nästan inget alls. Vänstern, som står för en dryg fjärdedel av allt hat nämns knappt av de socialdemokratiska potentater som intervjuas. Andelerna för såväl muslimer som vänstern är för övrigt betydligt högre i Sverige än i resten av EU.
Självrannsakan? Hur vore det? Med ett kommunalråd som Ilmar Reepalu, gång på gång tagen på bar gärning med sina öppet antisemitistiska uttalanden, så skulle ju artikeln gärna få lägga åtminstone ett par tusen tecken på att analysera hur socialdemokratiskt strutsbeteende och påhejande bidragit till situationen.
*
Istället var man tvungen att ägna dessa tecken åt att föra fram den vanliga Israelkritiken (som driver vänsterns antisemitism). Den bara måste ju in, så att vi ska förstå dem som hatar (från vänster alltså), åtminstone lite grann. De är som vanligt ursäktade, allt för den goda sakens skull.
Och så Löfvencitatet: “Hatet mot judar finns i vår historia, i högerextrema grupper, i delar av vänstern och i islamistiska miljöer.” Med högern först och islamtroende sist. Det är inte bara relativisering. Det är en verklighet som inte finns. Man lär alltså fortsätta leta med lupp och pincett efter problem där de inte finns, allt för att slippa ta i de problem som kallas ‘mångkultur’ men som är liktydigt med massinvandrad islam.
*
Det här låter ju lovande. NOT. Någon som inbillar sig att sossarna i Malmö och på regeringsnivå verkligen på allvar tänkt g ö r a något? Eller är det munväder, som alltid förut? Mitt svar är enkelt. Hade jag varit jude så hade jag börjat packa nu. Men det var väl hela poängen?
*
Uppmuntrande är att min kommentar ovan faktiskt fick stå kvar som läsarkommentar. Jag hittade inte min källa (avseende varifrån hatet kommer i procent) och var övertygad om att den skulle censureras i enlighet med deras praxis.
Nedan däremot ’modererades bort’ av DN Ifrågasätt, det ansågs vara en kopia av vad jag skrivit som svar till en annan läsare. Det senare lär inte många läsa, för det stod dolt långt ned i flödet. Det fick alltså stå kvar, medan det som kunde ha hittat läsare togs bort.
*
Judehat finns i alla grupper. Vi har här hemma en stor vänsterpöbel som anser det vara i linje med Palestinakampen att hata judar, vi har en (betydligt mindre) klick vit maktpersoner som hatar, men vi har framförallt hatet från dem som är muslimer. Muslimerna, som också driver antisemitismen i sina statsstyrda media. Roten till det onda är alltså islam. För i denna ideologi utgör judar ett folk man har rätt att hata.
*
Muslimer som insett att detta är fel finns det förstås gott om också. Men de bryter snarare mot de levnadsregler som Koranen lär ut, än de följer dem. Koranen är 1400 år och har inte moderniserats en stavelse sedan den skrevs. Och det beror på att varje ord är Allahs. För att kunna uppdatera sådant måste de (få) sekulära muslimer som driver frågan få stöd. Kraftfullt sådant. Om det ens räcker.
*
Men i Sverige ger man istället stöd till islamistiskt närstående organisationer, som har nära samarbeten inte minst med sossarna. Det är dessa som får företräda sina trosfränder. Detta stöd måste upphöra. Saudis m fl finansiering av moskéer där extremistiska åsikter torgförs måste upphöra likaså. Och vi måste kartlägga och tydliggöra att detta är oacceptabelt, redan vid gränsen. Föräldrar till antisemitiska barn bör kunna göras ideellt skadeståndsskyldiga vid upprepning efter tillsägelse.
*
Frågan är: hur ska man kunna lösa ett problem om man inte vågar säga just detta?
Magnus StenlundSunt Förnuft
Källa avsende antisemitismens ursprung: Europpean agency for human rights
https://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-tar-hjalp-av-israel-for-att-bekampa-judehatet-i-skolorna/

Publicerad Lämna en kommentar

Skjutningarna minskar när polisen sätter hårt mot hårt – men alla andra brott ökar när resurserna måste prioriteras för detta

Hur DN kan sätta rubriken att Malmöpolisen fått ned våldsbrottsligheten är förstås rätt svårbegripligt. För det sägs inte någonstans i den debattartikel som kriminologen Ardavan Khoshnood skrivit. Säkert inte hur Khoshnood själv skulle ha satt den, och det är lite synd, för artikeln visar nämligen något annat spännande: nämligen att svenska kriminologers genomgående tema, att undvika att sätta hårt mot hårt mot buset, är just vad många av oss trott, nämligen det sämsta sättet om man vill få ned brottsligheten.

Khoshnood går visserligen inte så långt som att hävda just detta, men eftersom det är översteprästen Sarneckis ideologi som genomsyrat svensk brottsbekämpning under hela 2000-talet så har naturligtvis mjukismetoderna bevisbördan emot sig, när det kommer till att förklara varför Sverige idag har den största dödligheten bland unga män i Västeuropa, när det kommer till våld i form av skjutningar. När Malmöpolisen nu frångått detta evangeliet så har faktiskt detta dödliga våld minskat mycket kraftigt – åtminstone procentuellt, 2 dödsskjutningar, mot 3, 6 och 6 under samma period de tre föregående åren. Givetvis är slumpmässiga variationer svåra att undvika i så små sampel, men Khoshnood pekar också på att antalet totala skjutningar minskat både förra året och i år – kraftigt.
*
Detta har skett genom offensivt arbete: majoriteten av de tyngst meriterade gängbrottslingarna har hållits häktade när så har kunnat ske, istället för att släppa dem fria. Man har också lagt stora resurser på att faktiskt lösa brotten och flera har lösts eller gått till åtal. Att flertalet tyvärr ändå har friats nämner inte Khoshnood, men det är sannolikt inte så mycket polisens fel som de orimliga beviskrav domstolarna ställer. Möjligheten till obligatorisk häktning för illegalt vapeninnehav som kom först 2018 har varit verksamt bidragande. I övrigt har det handlat om att kommunicera till gängen att så här kommer det se ut – förvänta er ingen pardon.
*
Khoshnood nämner alltså inte problemet med aktivistdomarnas beviskrav, men ger några andra intressanta förslag på vilken lagstiftning som behövs för att ytterligare försvåra för brottslingarna. Genom att införa visitationszoner, där ingen misstanke krävs för att genomföra sådan, förenklas polisens arbete. Att det handlar om utanförskapsområdena behöver väl knappast nämnas. Ett bra förslag som kommer mötas av rasistrop från vänsterns brottslingskramande falanger.
*
Att införa zoner som en viss individ inte får vistas i skulle också förenkla arbetet för polisen och försvåra för brottslingarna. Med en ny mer tillåtande lagstiftning avseende polisens möjlighet att använda brottsprovokation för att gillra fällor skulle, rätt utnyttjad, göra det lättare att plocka bort de mest belastade brottslingarna.
*
Khoshnood anser också att straff för vapensmuggling måste skärpas och att tull och gränspolis måste få större befogenheter. Vad Khoshnood inte nämner här är förstås det faktum att gränspolisen är närmast obefintlig. Så det måste nog läggas till listan.
*
En annan sak Khoshnood inte tar upp är att prioriteringen på skjutningar har kunnat ske på bekostnad av framförallt bekämpning av våldtäktsbrotten. Som jag skrivit tidigare är ju detta en stor skandal, som visar hur underdimensionerad och/eller ineffektiv vår ordningsmakt är, när det måste prioritera mellan två brottstyper som båda borde vara självklara att tillräckliga resurser tillsätts för.
*
Och vi måste därmed också utgå ifrån att även mindre allvarliga våldsbrott faller mellan stolarna. Weidmo Uvell skriver t ex om den kraftiga ökning av våld, rån och stölder som handeln drabbats av bara under det senaste året. Enligt en majoritet av handlarna har antalet stölder ökat med minst 25% sedan föregående år. En av de mest alarmerande siffrorna är hur många av handlarna som uppger att man inte får stöd alls av polisen: i en fjärdedel av fallen dyker polisen inte upp förrän efter en timme eller inte alls och hela 68% anser också att polisens insatser har blivit sämre och nästan var femte handlare har utsatts för hot mot sig eller sin familj av kriminella. Det betyder att handlarna i många fall givit upp sju av tio uppger att man inte ens anmäler brott längre av skälet att detta känns fullständigt meningslöst. Som Uvell påpekar håller somliga stadsdelar på att avlövas all sådan här service på grund av kriminaliteten. Det är oerhört allvarligt att så får ske utan att någon reagerar.
*
Sedan är det ju en intressant reflektion att det ’explosionsrelaterade våldet’ i Malmö samtidigt har ökat, som en sannolik följd av polisens punktmarkering. Handgranater är ju nämligen redan förbrukad efter ett dåd och behöver inte gömmas, som en pistol. Gärningsmannen har också hunnit förflytta sig från brottsplatsen när smällen sker och är därför svårare att identifiera. Nackdelarna att oskyldiga därmed löper större risk att drabbas är något som gängbrottslingarna visat att de tar mycket liten hänsyn till.
*
Totalt har 77 explosioner skett under en 6-årsperiod 2011-2016, och ökningen är mycket kraftig; hela hälften av incidenterna har skett under det sista statistikåret. Hittills har endast en människa faktiskt dött under denna period, men ur allmänhetens synvinkel är detta närmast blinda våld på många sätt ännu mer alarmerande. Explosionerna har också tenderat att bli ännu fler och kraftigare under de följande åren, med bomben i Linköping särskilt i närminne. Khoshnood ger oss dock inga tips på hur vi ska ta hand om detta – att det framförallt handlar om att täppa till insmugglingsvägarna är väl dock rimligt att anta. Som det verkar är vi inne i en ny fas av brottsbekämpningen av de gängkriminella. Att beskriva polisens arbete som en framgång är tyvärr missvisande.
*
Vi måste konstatera att det kommer att krävas mycket mer resurser om man ska klara upp våldtäkter och barnrån,butiksstölder och även stävja även handgranatsattacker. Inget av detta ska man behöva prioritera mellan.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/debatt/sa-har-malmo-lyckats-fa-ner-valdsbrottsligheten/


https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1477370818820656


https://uvell.se/2019/07/01/skrammande-utveckling-for-handlare/