Publicerad 1 kommentar

Nu är det prioriterat att få bort de utsatta områdena. Gissa hur det kommer gå till.

I Stockholm vill man sudda ut stämpeln på sina utsatta områden. Rinkeby, Tensta, Husby. De bostadsområden på Järvafältet som ‘Orientexpressen’ uppkallats efter, där spärrvakterna inte längre kan arbeta utan väktarskydd. Sjuttiotalets miljonprogram och sorgebarn som har blivit ett annat land, ett parallellsamhälle regerat av klanöverhuvuden, islamistiska imamer och deras shariapoliser – och förstås de gängkriminella. Blåljuspersonal och bussar kastar man sten på och polisbilar åker bara in två och två, med två poliser i varje bil, så att man kan bevaka bilarna när det andra teamet beger sig upp i någon trappuppgång. Det var i Rinkeby en obeväpnad väktare nyligen sköts tre gånger i benen och som väktarbolagen nu därför dragit in servicen, av säkerhetsskäl. “Det var bara en tidsfråga”, säger en väktare, “Det går inte att vara obeväpnad där, det är provocerande farligt”. Samtidigt som hederligt folk faktiskt fortfarande bor här.

Anna König Järlmyr och Ulf Johansson blickar mot 2025 då utanförskapet ska vara ett minne blott.

Den ‘grönblå’ ledningen (jodå, grön ska stå först, det är förhandlat om det) i stadshuset, tycks av DN-artikeln att döma inbilla sig att problemet kommer låta sig lösas med lite bättre samverkan. Med polisen förstås; regionpolischefen Ulf Johansson är också med på ett hörn, även om bildsköna finansrådet Anna König Jerlmyr gärna stjäl blickfånget. Men också en mängd andra och icke namngivna offentliga verksamheter, NGO:er och kommundelsnämnder får vi förmoda ska blandas in – alltsammans styrt av någon form av ny organisation. Remissvar pekar på en risk för tungrott dubbelarbete. Förra finansborgarrådet Wanngård (S) är dock positiv, vilket tyvärr inte på något vis kan tolkas som en kvalitetssäkring. Om även migrationsverket, a-kassan, försäkringskassan och skatteverket involverats så hade jag nog känt mig lite mer tilltalad, men gissningsvis är de inte det, för då hade man varit tvungna att ändra på ett antal lagar och då hade vi hört talas om det. Men sådant får anstå några år till antar jag. Visst, en ny organisation och samarbete är väl ändå bättre än som det är i Göteborg i alla fall, utan någon plan alls. Eller som i Malmö där man löser utanförskapsproblem genom att låta sina kriminella bo särskilt flott. Men relativt sett känns det bara som olika helvetesgrader i de utanförskapsparadis som de naiva skapat, liksom på verkningsgraden i de åtgärdsprogram de vill ta till för att bota skadan.

Punktlistorna. Utan konkret innehåll. Bara delvis uppdaterade. Och så det magiska årtalet: 2025.

Ett antal nya punktinsatser ska prioriteras. Låt oss välvilligt kalla dem för lovande, men särskilt konkreta är de inte. ‘Skolan som brottsplats’, ‘Arbetet mot våldsbejakande extremism’. Vi får väl hoppas att detta är beprövade områden som redan sedan tidigare varit prioriterade. Man blir ju rätt nyfiken på vad som är samarbetets nya infallsvinkel? Om det ens finns någon. Kanske ‘Den här gången ska vi faktiskt göra nåt!’ Eller?

De nya åtgärderna har lagts till en redan tidigare lång lista med pågående diton. ‘Krisgrupper’. ‘Möten’. ‘Stödcentrum för ungdomar’. ‘Trygghetsvandringar’. De sistnämnda genomförda utan väktare får man förmoda, för dem är det ju för farligt att vistas i området utan att bära vapen. Och så ingår ju faktiskt just ‘Ordningsvakter’ – liksom ‘Kameraövervakning’ både i den gamla och den nya listan. Den nya planen handlar kanske om hur man nu ska klara sig utan ordningsvakter? Det lär man ju få göra i alla fall, som det ser ut.

Men om sex år, 2025, då minsann ska man ha utraderat parallellsamhället! Nog för att man tagit i med sex år kan tyckas. Men hur lång tid har det tagit för dessa ghetton att nå nuvarande ‘fulländning’? Ett par decennier måste vi minst räkna bakåt. Och som vi alla vet är det mycket lättare att gå mot kaos än att återskapa ordning. Ibland bara med metoder som ingen vill ha. Som i Italien, där den ende som lyckades kväsa maffian var fascisternas Mussolini. Universums entropi, som vetenskapsmännen kallar fenomenet, att allting går mot största möjliga oordning, är en av fysikens obevekliga lagar, och att arbeta mot denna trend när den fått pågå ett tag, kräver enorma resurser. Särskilt när människor inte vill. Islamister och kriminella styr de här enklaverna nu. Inbillar ni er att de ska släppa makten ifrån sig frivilligt? Med hjälp av ‘krisgrupper’?

Professorn som inte skräder orden.

Stefan Holgersson, polis och professor uttrycker sin tvivel från en lite annan utgångspunkt: poliskåren har sedan långt före Eliassons dagar bara fokus på att fixa till en snygg yta, inte att åtgärda problem. Som han exemplifierar i sin skoningslösa kritik i artikeln i Dagens Juridik, så beskriver polisen plötsligt arbetet mot hedersvåld som framgångsrikt, efter att man ‘uppmanat alla poliser att anteckna sina misstankar om att sådant föreligger’, när de kommer till en brottsplats. Eftersom hedersvåld officiellt varit prioriterat sedan 2007 så kan man som Holgersson verkligen undra om det ska behöva ta tolv år att implementera denna självklara åtgärd – och att sedan beskriva detta som en framgång är ju magstarkt på en nivå som är bortom Losec.

Stefan Holgersson (bild från Dagens Juridik)

Holgersson har också noterat att polisen blivit ‘årtalstroende’ på ett sätt som påminner om Jehovas vittnen. Först var det 2015 vi skulle frälsas och alla problem skulle vara lösta, sedan ett år senare och rätt var det är, så blev det 2024. (och nu 2025, verkar det). Varje framflyttning sker utan att ägna besvär med att förklara vad som inte höll i den förra prognosen. Det är svårt att undgå att applicera Holgerssons observation även på detta nya samarbete i Stockholm. Jag ser framför mig hur på kammaren, talskrivarna sitter och ‘samarbetar’, redan här stöter man på problem. Med att tota ihop något som låter handlingskraftigt – men som även Mp måste vara med på (vilket låter som en direkt kontradiktion), eller åtminstone lite mindre verklighetsfrämmande naivt (fortfarande svååårt för Mp!), än de floskler man kom överens om senast (lär ha varit precis på håret att Mp kunde skriva under på dem: ‘Stödcentrum för ungdomar’ räddade väl enigheten). Och så ut i tidningarna, tajmingen är perfekt: ‘i Stockholm gör man faktiskt något medan Löfven bara fortsätter svamla!’ Tyvärr är mitt intryck (liksom gissar jag även Holgerssons) att det inte är så mycket mer bevänt med saken här som på regeringsnivån. Man har ju till sitt försvar heller inte samma verktygslåda. Men vore det då inte mer hälsosamt att tala om vad som behövs? Ibland har man faktiskt den rätten, hur lite ‘handlingskraftigt’ det än kan förefalla. Bättre än att ingjuta falska förhoppningar. Men jag antar att Mp hade sitt ord med i den lagen också – kritik mot en regering man själva sitter i är nog inte så populärt – är det grönblått styre i Stockholm så är det, regeringskritik får man låta bli.

Inga fler utanförskapsområden! På det kan vi i alla fall vara säkra!

Polisen hoppas kanske på att man ska få lugn och ro nu till 2025 (istället för 2024?). Om Holgersson har rätt så är det just så det kommer bli. Ingen tycks avkräva polisen något som helst ansvar för de befintliga problemen. Och Stockholmspolitikerna då? Hur kommer de ‘lösa problemet’? Eftersom man går arm i arm med polisen här, så kan vi nog utgå ifrån att man kommer bli överens om att stryka de tre besvärliga områdena från den svarta listanpå ett eller annat sätt. En lista som ju ingen kommun vill vara på. Om det bara går att hitta något litet guldkorn i statistiken som påvisar att man lyckats, eller i alla fall inte komplett misslyckats. Ja, ni kan utgå ifrån att det just nu pågår en kraftfull lobbying i alla kommuner som fått ett ‘utanförskapsområde’ på sin rena hals. Och om man inte lyckas fräscha till statistiken, så ska vi nog räkna med att polisens listor i fortsättningen istället hemligstämplas, för det om något har man ju lärt sig vid den senaste publiceringen: inga fler nu och hör sen! Så länge det inte brinner i varje bostadslimpa så lär vi redan ha sett det sista område i Sverige som utpekats på detta totalt politiskt inkorrekta vis. För enligt myndigheterna i det här landet är det inte vad som sker som är viktigt utan hur det ser ut på ytan. Och just i det avseendet är polisen en mönstermyndighet och förebild för alla andra. Inte för inte har man ju haft Dan Eliasson som RPC. Det verkar ha satt sig ordentligt.

Men kom ihåg detta: En organisation som aldrig avkrävs ansvar är heller inte lämpad för att ta det. Den dag vi väl börjar ställa krav på riktigt – och måtte det inte vara för sent då – så kommer det krävas att huvuden rullar. I mängder.

DN om Stockholms utsatta områden

Dagens Juridik – Holgersson

Publicerad Lämna en kommentar

Antalet utsatta områden minskar från 61 till 60. Varför har jag svårt att tro på de här siffrorna?

Visst kan det mycket väl råka bli som det blivit. Några områden blir sämre, några bättre. Nu råkade ett område mer bli bättre än sämre.

Att det råkade bli så är förstås vad som till nöds kan räknas som acceptabelt. Om man råkar tillhöra regering och ansvarig administration. Som nu har möjlighet att referera tillståndet så att “det har blivit bättre och går åt rätt håll”.
*
Efter en lång debatt i media där alltfler röster höjts för att censurera publiceringen av listan helt. Så kliver plötsligt censurtrollet framför alla andra fram och gör ett av de mest iögonfallande uttalanden han gjort på flera år: “Jag är en anhängare av transparens. Man redovisar vad man bedömer och vad man gör sina bedömningar på – det är enligt mig rätt sätt. “
*
Jerzy Sarnecki. För transparens. Efter ett yrkesliv i förnekelsens tjänst. Att Jerzy råkar tycka att det var bra att man släpper listan kanske råkar sammanfalla med den ‘positiva utvecklingen, tänker jag då. För inte så lite låter det som om den politiska korrekthetens överstepräst snart sagt har personligen godkänt utfallet.
*
Att två av de tidigare utsatta områdena avförts från listan, kan väl mycket väl vara sant. Om polisen punktmarkerat områden, så kan man möjligen i vissa kommuner ha lyckats så bra att detta kan ha hänt. Men hur sannolikt är det att man på bred front lyckats vända utvecklingen så att endast 8 av områdena fortsätter att utvecklas negativt, medan hela 16 nu skulle ha en positiv utveckling?
*
Och att bara ett enda nytt område tillkommit? Nej, det tror jag inte ett dugg på. Just detta är vad vi kan förvänta oss mest av allt. När fokus är på att bekämpa de värsta områdena så är det bland de övriga det händer istället. Så ser det ut när resurserna är begränsade.
*
Det ligger en betydligt troligare förklaring i Jerzys och andras uttalande om att ‘områden stigmatiseras genom att nämnas på listan’. Att fastighetsvärden faller. För här finns starka intressen; detta vill varken kommunfolk eller boenden vara med om. De områden som redan står med kan man ju inte göra mycket åt. Men att sätta upp fler, det stoppar man. Och får på så sätt en lista som i år ser riktigt tilltalande ut, ur både boendes och etablisemangets synvinkel. Lite extra pyntad med glada tillrop om ‘förbättringar’ i områden som Rinkeby, Bergsjön och Seved. Och sannolikt ett antal områden som förtjänar pil nedåt, men som fått status ‘oförändrad’.
*
Tråkigt nog för de boende i områden som inte listats fastän de borde ha gjort det, så är ju baksidan av skönmålningen förstås att man inte heller kommer göra något åt problemen. De finns ju inte.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://polisen.se/siteasseats/dokument/ovriga_rapporter/kriminell-paverkan-i-lokalsamhallet.pdf
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/vi-maste-stoppa-atervaxten/?utm_campaign=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis

Publicerad Lämna en kommentar

S har blivit tjuvarnas parti – de enda optimisterna i Sverige.

Vem tror ni är beställare av den här Novusundersökningen? Stiftelsen Global Village kallar man sig. Gå in på hemsidan och konstatera gärna att det räcker med en bild och ett par evenemangstips om Järvaveckan, för att inse vilka de är. En del av den subventionerade åsiktsmaskinen, troligtvis med x antal miljoner i bidrag från MUCF. När löner till klienterna inom stiftelsen är betalda återstår att sprida budskapen om mångkulturens välsignelser. Det här är m a o just en sådan del av ‘den djupa staten’ som Löfven kan peka på gör Sveriges jobb enligt vad som stipulerats i FN:s Global Compact-avtal, troligtvis mångdubblas fr o m i år bidragen – vi lär se mer av ‘Global Village’.


Och budskapet är att – mångkulturen bidrar med framtidstro! Med optimism! Och att det spirar något fint där, i asfalten i Rinkeby och Rosengård – trots de hårda villkoren. Detta är så klart också just vad en av ‘de slumpvisa’ läsarkommentarerna framhäver i sina slutsatser. Och det här är en artikel som få orkar läsa mer än rubrikerna av, så det lär också vara det bestående intuitiva, närmast sublimala intrycket för de flesta.
*
Cyniskt eller inte så drar jag helt andra slutsatser. Det handlar förstås om att man i många frågor har motsatta förtecken i dessa områden. Här är Löfvens bidragscementerande politik något som plockar stora poäng, liksom möjligheten att hela släkten ska kunna plockas in och leva på samma bidrag. En lam och undfallande politik mot islamism, vem kan gilla den? Vad sägs om islamisterna själva? En politik där brottslingar sällan döms för att beviskraven är för höga? Brottslingarna och deras anhöriga, kanske? En politik där alla man känner får förtur i bostadskön? Vilket som bekant är flyktingar av alla slag. En politik där man undviker att ställa särskilda krav avseende språk och utbildning för att få uppehållstillstånd och medborgarkrav? Nyanlända bidragsberoende som kommit hit just för att bidrag var vad man utlovats.
*
Att optimismen är hög, långt högre än i resten av Sverige är förstås en spegling av att en riktigt genomusel politik – för det övriga Sverige – fortsätter. Men även en spegling av hur kortsiktigt man tänker i dessa områden – man är uppenbarligen väldigt många som inte fattat eller bryr sig om att politiken inte är långsiktigt hållbar. Att det kommer en tid när bidragsregnet upphör. Tyvärr är detta inte något att förvånas över. Kortsiktigt tänkande hör till den klankultur som många av dem kommer ifrån.
*
Med nuvarande politik är alltså en majoritet i utanförskapsområdena väldigt nöjda. Vilket de också visar sin tacksamhet för genom att belöna regeringsunderlaget med förkrossande majoritet, där S inte sällan når över 70% av rösterna och vänsterblocket når 85-90%.
*
S har inte bara vänt sig från sina kärnväljare, de arbetande svenskarna. Man har också tydligt tagit ställning för just de icke-arbetande invandrarna. Bidragstagarna. De religiösa fundamentalisterna. De kriminella. De Nya Socialdemokraterna är helt enkelt Tjuvpartiet, och bara bland dess väljare går det att hitta optimism i dagens Sverige.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/sthlm/storre-framtidstro-i-utsatta-omraden-an-ovriga-sverige/

http://theglobalvillage.se