Publicerad 3 kommentarer

Så gick det till. Corona, depression, blame game, lånebubbla, landsfaderskomplex och en överspelad handlingsplan.

Allt som behövt sägas om Corona är, mer eller mindre, sagt. Och det är redan för sent att göra så mycket mer för att ändra på det som inte gjorts eller som gjorts fel. Självklart kommer fler, ännu större fel begås, den som känner vår Löfvens mesighetskorrumperade regim rätt vet att det naturligtvis blir så, och självklart kommer jag skriva om detta också. Men några mer kommentarer om vad som är rätt eller fel anser jag inte längre nödvändiga att tillfoga. De finns alla här. Jag kommer inte ödsla tid på att upprepa dem.

Jag vill också med denna sammanfattning göra det klart att jag inte på en enda punkt har behövt byta ståndpunkt, modifiera eller knappt ens nyansera mig. Det jag ansåg vid krisens början anser jag än fastare idag. Varför? Därför att det är så sunt förnuft ser ut. Enkla principer, som 1) ‘better safe than sorry’ och 2) humanistiska principer som att människoliv ska prioriteras och att 3) eftersom tid är viktigast för att reducera osäkerhet, så måste en resolut hantering vara det bästa även för ekonomin. Att det finns forskning som backar det här förvånar mig inte, se länkarna nedan, men min uppfattning var klar redan innan jag tagit del av sådan och min handlingsplan skrev jag 23/2 på tjugo minuter och ‘from the top of my head’. Mer komplicerat än så var det inte. Hade den följts av Sverige, såsom i stora drag har skett i resten av världen, så hade vi troligen kunnat räkna dagliga dödsoffer på ena handens fingrar nu, och påbörja en avveckling av karantänen, såsom övervägs i övriga nordiska länder.

Detta inlägg är inte avsett som en slutreplik, men eftersom jag märker att få, alltför få, läser inlägg och hellre endast rubriker, för att sedan ändå ha åsikter som bemöts i de inlägg de inte läst. Då är det bra att ha argumenten samlade och skicka en länk istället för fler ord. Och för många hjälper det ju inte heller vad man än säger. Som Mark Twain konstaterade (min lösa översättning): “Argumentera aldrig med idioter. De drar bara ner dig till sin nivå – och vinner sedan på grund av lång erfarenhet.”

För den som redan håller med mig om allt och behöver en referens och källa eller för den som behöver läsa på. Detta är vad som behövs.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Några viktiga externa synpunkter och artiklar

22 forskare i DN 20-04-14. FHM har misslyckats.

Stefan Einhorn i Aftonbladet 20-04-13. Sverige gör fel.

Lena Einhorn i DN 20-04-09. Hur kunde vi släppa in smittan i äldrevården?

DN, stora skillnader i ländernas registrering av dödstal. I praktiken är Sveriges officiella dödstal underskattade – men även andras, bl a Hollands och Italiens. 20-04-16.

DN, FHM borde tvingas redovisa sina beräkningar, Stefan Hanson, fil.dr. i internationell hälsa 20-04-16.

M I T report 20-03-31. The data speak: Stronger pandemic response yields better economic recovery, erfarenheter från hur amerikanska städer hanterade spanska sjukan visar entydigt att ett resolut agerande inte bara räddade många fler liv utan gav snabbare återhämtning i ekonomin också.

Hammaren och dansen, Tomas Pueyo, Stanford, om varför en resolut stängning är att föredra. Förklarar inte minst hur vi ska handskas med viruset efter karantän, då R < 1. I stora delar återgiven och kommenterad i krönika nedan.

Harvard analys, Hur St. Louis räddade många fler liv än Philadelphia under spanska sjukan, genom resolut stängning.

Cervenka: Vinstvarning för kapitalismen, en bild av den nya lånebubblan. 20-04-15. Även publicerad och kommenterad i krönika nedan.

SvD: hur har regeringen råd? 20-04-15. Även publicerad och kommenterad i krönika nedan.

Swebbtv Lördagsintervju 79 med kreditanalytiker Magnus Stenlund (Sunt Förnuft) om vad som händer på banken 20-04-29.

Sunt Förnuft, egna krönikor

Om den usla strategin, statistikfusk och blame game

Mellan Scylla och Karybdis om syftet med fusket: att upphäva sanktionerna för tidigt 20-04-15; Verkligt antal döda fler enligt FHM själva 20-04-10 ; MSB:s genuskodade handböcker, om hur man avser vinna blame game och skylla krisen på stockholmarna 20-04-09; Statistikfusk gör ingen lugnare, om jämförelser med Norge och Italien 20-04-07 ; Bagdad-Bobs likvaka, om en typisk presskonferens med Tegnell 20-04-01; Stockholm har fler döda än Lombardiet nu, om FHM:s fokus på smittfall istället för döda 20-03-31; Om Hammaren och dansen, Tomas Pueyos rapport 20-03-21; Nationell samling, om risken att Löfven blir en landsfader 20-03-12; Med en icke-ledare som Löfven och en narcissist som Tegnell 20-03-11; Paniken? Den bacillorädde Löfven som skickar fel signaler 20-03-05; Igår landade IR727 från Iran på Landvetter 20-02-26; Corona knackar på dörren. En handlingsplan tack! 20-02-23.

Om finansbubblan

Cernenka och den pågående biljonrullningen begraver kapitalismen 20-04-16; Gratis pengar till alla, om de gigantiska sparpaketen och kurvan som ser ut som kortsidan på ett diagram 20-04-01; Swebbtv lördagsintervju 79 med Sunt Förnuft 20-04-29; Detta är värre än en pandemi, om varför 500 miljarder inte räcker 20-03-18; Corona dag för dag, om varför en strikt stängning är det bästa för ekonomin 20-03-16; Börsrasen, en påminnelse om Armageddon, referenser från Cervenkas siffror; 20-03-10; Den pågående biljonrullningen, Cervenkas och SvD:s artiklar om stödpaketen med kommentar 20-04-17;

Om påverkan på yttrandefrihet och attityder

DN Ifrågasätt om statsstöd till MSM, censur, 20-04-13; Många ‘bara’ just nu om opinion och attityd 20-04-12; Löfvens Coronadiktatur om extraordinära åtgärder 20-04-03;

Om den svenska samhällsstrukturen och riskerna för och i en depression

Den svenska mesighetskorruptionen 20-04-05; Wallenberg spår våld 20-03-26; Smittspridningen på Järvafältet 20-03-25; 3,6 miljoner stenkastare, om flyktingarna från Turkiet med Corona i spåren 20-03-01;

Publicerad 5 kommentarer

Verkligt antal döda är större än rapporterat. Jo, detta är FHM:s egen statistik. Än mer skrämmande: hur denna beskrivs i media.

Lögn, förbannad dikt och statistik

Kanske tycker du, som en stor del av svenska folket, att statistik är till för andra att tolka. Ja, då går det som det går. Dessa diagram är just nu anledningen till att Folkhälsan påstår sig se med tillförsikt på utvecklingen och att Anders Tegnell påstår att kurvorna planar ut, medan Löfvens popularitet bara ökar. Men allt detta är dödligt fel dragna slutsatser, och det är inte särskilt svårt att förstå varför.

FHM förbättrar dödsfallsstatistiken, så att man placerar dödsfall på den dag döden inträffade, inte när döden först rapporterades, vilket kan vara flera dagar senare. Konsekvensen är bl a att det ser mer ut som en avplanande kurva. Åtminstone fram t o m 6/4. Redan 9/4 ger kurvan ett brantare intryck, om man inte är naiv nog att inbilla sig att de tre sista dagarna i serien kommer stå sig.

Anders Tegnell har länge talat om den ‘utplanande kurvan’. Som jag redan tidigare förklarat är det en billig illusion han använder för att få fram en sådan. FHM vägrar nämligen att jämföra antalet rapporterade döda från dag-till-dag, utan vill återlägga dessa döda till den dag de faktiskt avlidit. Det är inte något formellt fel med det, men det innebär att man jämför äpplen och päron. Både i förhållande till andra länder och de antal som rapporterats för Sverige tidigare. Sifferserien blir också mer och mer ofullständig ju närmare dagens datum man kommer och därmed svårare att använda för någon form av prognos. Ja, den är rent av kraftigt underskattande ju närmare det senaste rapportdatumet man kommer, eftersom det återstår många eftersläpande dödsfall som ännu inte rapporterats för dessa dagar. Jag gjorde en enkel prognos på detta redan efter FHM:s beslut att ändra dödsfallsstatistiken, d v s i tisdags, då Tegnell visade dem och förklarade att han i dessa såg en utplanande kurva.

Ackumulerade dödsfall t om 6/4 (dag 24 från utbrottet): FHM (grön linje) placerar dödsfallen på den dag personen avlidit), Blå linje visar inrapporterade avlidna respektive dag, rosa linje min enkla prognos baserad på fortsatt inrapportering.

Min prognos i rosa baserades på 1. att nya inrapporterade avlidna efter 6/4, dag 24, på samma sätt kan förväntas ha inträffat på tidigare datum längre bak i tiden, och 2. att Sverige följer Italien. Det baserade jag på en likhet i kurvorna för de närmast följande dagarna. Sverige har dock generellt legat högre än Italien (givet att man sätter 14/3 som startdag för utbrottet i Sverige och 22/2 för Italien, dagen då de båda länderna fick sitt andra rapporterade dödsfall). Skillnaden förklaras av att Stockholm, som i stort följer Lombardiet, utgör en större andel av Sveriges befolkning än vad Lombardiet utgör av Italiens, övriga Sveriges ligger något lägre än ‘rest-Italien’.

Min prognos stod sig. Redan FHM:s siffror t o m 9/4 visar detta.

Nu gjorde jag efter tre dagar en jämförelse mellan FHM:s tidigare dataserie, dödsfall fram t o m 6/4, och med deras senaste t o m 9/4. Som jag befarade har man fortsatt att fylla på med avlidna på datum som sedan länge är passerade. Korrigeringar har gjorts ända tillbaka till 17/3, jämfört med för bara tre dagar sen alltså. Hela 35 ‘nya’ dödsfall har infallit i mars, men tydligtvis rapporterats först efter 6/4. Jämför man med vad som hade rapporterats per den sista mars så stiger det ackumulerade antalet avlidna från 180 till 323, d v s nästan 80%.

Som framgår fortsätter FHM att flytta de inrapporterade dödsfallen tillbaka i tiden (skillnaden mellan röd och blå kurva fram t o m dag 24 (6/4) härrör alltså från vad som inrapporterats efter dag 24. Det innebär att kurvan blir allt brantare, ända till de absolut senaste dagarna, som vi måste utgå ifrån kommer fyllas på med nya dödsfall när man hunnit bearbeta statistiken under de närmast följande dagarna främst men i några fall flera veckor senare.

Det här är alltså FHM:s egna siffror, eller snarare: de som rapporterats till dem. De förefaller mer än lovligt oprecisa. Hur kan man t ex ha så många dödsfall (20 st per 6/4, 12 st per 9/4) som inte ens har ett fastställt dödsdatum? Över helgerna är dödstalen notoriskt underrapporterade, med påföljande höga tal för måndagar och tisdagar. Någon motsvarighet till dessa slappa helgrutiner går inte att avläsa vare sig i Italiens eller Norges siffror. Personligen har jag liten förståelse varför de svenska statistiken ska vara så undermålig, avseende det viktigaste, mest definitiva och enklast fastställbara nyckeltalet vi har för att kunna prognostisera kommande vårdbehov och vilka framtida åtgärder som bör vidtas för att förhindra smittspridning, och för att kunna ge ett trovärdigt slutdatum för när karantänen kan hävas. Men så illa tycks det ju vara och det är helt i linje skulle jag vilja förmoda, med hur FHM sätter sina prioriteringar. Dödsfallen har man inte ens ansett vara nog viktiga för att göra en prognos på.

En ny säkrare, och ännu mer skrämmande bedömning t o m 9/4.

Låt oss just nu inte dra mer långtgående slutsatser än så. D v s sådana som att hävda att FHM medvetet behandlat siffrorna så här, för att kunna presentera lägre siffror så länge det var möjligt – och att man nu flyttar tillbaka dödsfallen till redan passerade datum, för att avsiktligt skapa illusionen av en vikande trend. Oavsett om det är så eller ej, så visar statistiken – för den som vill se – något mycket skrämmande: Sveriges dödsfallssiffror är betydligt högre än vad som rapporterats. Och de stiger dessutom ännu snabbare än vad vi kunnat se när vi tittat på rapporteringsdagen. Det är ett axiom, när statistiken släpar. Och vi måste räkna med att man kommer tvingas återlägga ännu fler dödsfall till de redan rapporterade även framdeles. Min bedömning bygger på att eftersläpningen fortsätter att vara lika stor som FHM hittills rapporterat:

Prognosen (lila) innebär inte bara att faktiska dödsfall är betydligt fler än vad som hittills inrapporterats, utan också att antalet ökar snabbare.

Det betyder att vi inte får en slutligt fastställd dödsfallsstatistik t o m dag 27 (9/4) förrän dag 45, d v s 27/4. Rent matematiskt innebär denna slutgiltiga statistik 44% fler dödsfall per 9/4 än vad som rapporterats preliminärt. Det innebär också att trenden är betydligt brantare än vad vi kunnat avläsa.

Jag vill hävda att det finns mycket som talar för att min enkla analys är korrekt. Nu börjar vi se stora ‘hopp’ i kurvorna för enskilda regioner, t ex Gävleborg och Uppsala, som inte tidigare tillsynes varit drabbade så hårt. Sådana hopp visar att rapporteringen brustit. Observera att det här faktiskt är FHM:s egna siffror. Det är inte någon trendframskrivning i sig, utan ren matematik, en prognos avseende dåtiden, inte framtiden. Detta borde alltså vara fullt klarlagt även för Anders Tegnell och hans kolleger. Ändå har han under hela veckan fortsatt tala om ‘en avplanande kurva’. Detta är faktiskt mer oroande än siffrorna i sig. För det betyder att fel beslut kommer fortsätta att fattas. Svenska folket invaggas i en falsk säkerhet och man släpper på självvalda restriktioner. Näringslivet kommer få luft under vingarna, som snart visar sig inte bära alls. Och förstås, Löfvens popularitetssiffror kommer fortsätta att stiga.

Vad av dessa onda ting kan möjligen förklara varför man fortsätter att mata oss med lögner? Ni får gissa själva. Och det allra mest skrämmande: vad säger det samlade pressuppbådet när de matas med dessa uppenbara feltolkningar?

‘Pip’.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Statistikfusk gör ingen lugnare. Särskilt inte eftersom det stöttar en undermålig strategi.

FHM:s statistikredovisning är inte bara slarvig, den är tendentiös. D v s den strävar ständigt mot att försöka stötta den av FHM påbjudna strategin. Låt oss titta på ett par grafer så ska jag förklara.

T.v. ackumulerade dödsfall; blå linje: publicerad dag-för-dag-total, grön linje: av FHM korrigerad total, publicerad igår 6/4.
T.h. samma data, nya dödsfall; röda staplar: publicerad dag-för-dag-statistik, blå staplar: av FHM korrigerade data från 6/4.
Obs: dag 1 = 14/2, då andra dödsfallet skedde (enligt dag-för-dag-statistiken).

Den usla statistiken dög för FHM:s syften fram till förra veckan.

FHM anser att de dag-för-dag givna dödstalen är felaktiga, så tillvida att de släpar efter. Men detta har man inte brytt sig om att påpeka förrän nu. Det betyder att man konstant underrapporterat, utan att berätta om det. Men titta hur den gröna kurvan viker ner, och ser ut att plana ut, just som Tegnell påstod igår, medan den ‘felaktigt’ okorrigerade fortsätter rakt upp. Ännu tydligare framgår det om man bara tittar på nya dödsfall (t.h.): de blå staplarna ger ju verkligen intryck av att det värsta nu är över. Men det gör ju knappast de röda, som Tegnell vill hävda är felaktiga. Man kan ju cyniskt konstatera att FHM gärna använde de lägre siffrorna medan de var aktuella. Men nu flyttas siffrorna bakåt, så att vi kan få lägre aktuella siffror igen. Men vad är sant?

Samma diagram, men nu med inlagd prognos för nya korrigeringar av FHM (rosa). T.h. är prognos (rosa) samma som FHM korrigerade data fram t o m dag 16.

Vi har ingen nytta av finjusterad statistik som är tio dagar gammal

FHM:s korrigeringar ger möjligen en sannare bild om vi går tillbaka ett tiotal dagar i tiden. Men därefter kan vi ju förvänta oss att nya korrigeringar kommer öka på dödstalen vartefter. Låt oss göra en prognos. Sveriges oreviderade siffror för dag 17-25 är närmast identiska med Italiens dag 19-27. Det är rimligt att vi därför kommer fortsätta följa den kurvan. Antar vi att de adderade dödsfallen som FHM återlagt (till, får vi förmoda, en mer korrekt tidpunkt) är en funktion av okorrigerade dödsfall under en tiodagarsperiod efter denna, så får vi en ny kurva (rosa). Den innebär att dödsfallen i själva verket har stigit betydligt kraftigare än vad som redovisats fram till idag – och kan förväntas fortsätta göra det. Vi kan misstänka att det korrekta antalet döda idag är närmare ett tusen, inte 600.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om även detta är en underskattning, eftersom vi också har många dödsfall i hemmet och på äldreboenden som man sannolikt hellre klassar som icke-Corona än som Corona, för att ‘inte skrämma upp folk i onödan’, som det heter. Och för att kunna motivera att man fortsätter att driva denna halvmesyr till strategi, den som man satsat all sin prestige i. Men att förfalska siffror leder sällan till att folk blir lugnare. Särskilt inte när denna statistik används för att stötta en usel strategi som få har förtroende för.

Men oavsett om FHM:s korrigerade siffror är mer korrekta eller ej, så är de betydligt sämre som prognosverktyg än de siffror som rapporteras dag-för-dag. Detta gäller faktiskt trots att dessa siffror uppenbart släpar efter framförallt efter helgerna. De övriga ländernas data kan ju inte heller förväntas vara helt utan eftersläpning. FHM:s korrigerade data har dessutom 20 dödsfall som man fortfarande inte har något datum alls på, vilket praktiskt nog leder till att dessa alltså sorteras bort helt från diagrammet. Vi kan inte vänta på att finjusterade data blir 100% verifierade i 10 dagar (eller alltså ännu längre om vi vill ha med dem alla), de senaste siffrorna måste ju in i prognosen nu.

Antal dödsfall/10.000 invånare

Italien – landet som inte borde vara vår benchmark

Det är möjligt att Italien har en bättre dödsfallsrapportering. I så fall så är det som framgår av kurvorna ovan bara att skjuta den svenska (röda) kurvan bakåt två dagar, så hamnar den närapå exakt på den italienska (blå). Man får exakt samma effekt om man istället anser att FHM:s reviderade siffror är riktiga för jämförelsen: då höjs den svenska kurvan istället från dag 10 och framåt. Överensstämmelsen är nästan kuslig. Men skillnaden kan förstås också bero på faktiska skillnader i förlopp. Då är det mer relevant att jämföra Stockholm och Lombardiet.

Norge – landet som borde vara vår benchmark

En allt tydligare skillnad kan också avläsas mot Norge, som igår kunde gå ut med den goda nyheten att man nu anser sig ha smittan under kontroll. Smittspridare smittar i snitt nu bara 0,7 personer och därmed så vågar man efter helgerna sannolikt lyfta på vissa restriktioner. Tegnell visade dock ingen som helst glädje över detta utan ifrågasatte istället Norges siffror. Att man skulle ha ‘plattat ut kurvan’, det mål han själv påstår att vi har haft för vår svenska strategi, det anser han inte alls, och flög svävande ut i diverse svårtolkade resonemang om hur och var man vill platta till denna kurva, och att Norge minsann nu var i ett ytterst otacksamt läge, på grund av alla sina restriktioner.

Stockholm och Lombardiet fortsätter att följas åt

Från dag 23 stack Lombardiet iväg lite, men det var alltså för Stockholm i söndags, då vår rapportering notoriskt släpar. De dödstal vi fått in under måndag och tisdag visar att Stockholms trend t o m är något brantare, om än på en något lägre nivå. Just nu (dag 25) är vi på 1,62 döda per 10.000 invånare, mot 1,71 för Lombardiet. Skulle vi få 89 döda i Stockholm imorgon, vilket ligger rakt i den korta trendlinjen, så är vi åter på samma nivå som Lombardiet var ackumulerat dag 26: exakt 2 döda per 10k inv. och i så fall med en brantare kurva som talar för att vi i övermorgon kommer vara klart förbi. En sådan utveckling tar oss snarare till ett spanskt scenario. Och, som sagt, utgår vi ifrån att andra länder är bättre på att hålla reda på sina dödstal, så ska vi ovanpå alltihopa lägga FHM:s sena korrigeringar.

Hur mycket landsorten släpar är fortfarande oklart

Det enda vi ännu så länge har att glädja oss åt är att landsorten, Sverige exkl. Stockholm, fortfarande verkar följa ganska långt efter. Jämför man med den rest-Italien, ex Lombardiet, så är ligger den svenska kurvan efter dag 23, en dag efter, men med samma lutning. Det stora frågetecknet är om svensk sjukvård ska klara den fortsatta anstormningen. Det kan liknas vid att man med inkallande av alla reserver och ett nytt fältsjukhus mobiliserat ännu mer krafter från och med igår, men att den fientliga armén hela tiden växer. Samtidigt är det för mig en skandal att en nationellt samordnad insats inte har gjorts ännu, där regeringen pekar med hela handen och tilldelar resurser till Stockholm från de andra regionerna. Här finns fortfarande stora reserver, även om man formellt har en överbeläggning. Överbeläggningen i landsorten gäller nämligen inte på samma sätt liv och död, som den extremt överbelastade situationen i Stockholm gör.

Könsfördelningen talas det lite om. Men den är sannolikt biologisk.

För övrigt är köns- och åldersfördelningen av offer en fråga av underskattad betydelse och missvisande representerad. Intensivvårdsplatserna visar att män i åldern 60-69 är klart värst drabbade, före män 50-59. Först därefter äldre män, 70-79 och män i åldrarna 40-49 är nästan lika ofta drabbade som kvinnor 60-69 år. Totalt 43 män och kvinnor mellan 20-39 har avlidit. Bara 23 i åldrarna 80-89 år vårdas. Att män är överrepresenterade beror sannolikt på rent biologiska faktorer och gäller generellt de flesta influensor. Kvinnor som opererat bort äggstockarna får samma överdödlighet, det verkar alltså ha ett klart samband med östrogenhalten.

Äldre prioriteras redan bort.

Tyvärr säger väl IVA-statistiken även något annat, nämligen att man redan tvingas prioritera bort de äldsta. Inte en enda människa över 90 år får intensivvård. Den slutsatsen går förstås stick i stäv med vad Tegnell påstår på dagens presskonferens, att svensk sjukvård fortfarande håller för belastningen. Men statistiken är tydlig: så fort fältsjukhuset stod färdigställt så fylldes det av ca 180 nya vårdbehövande. De flesta av dessa lär ha haft behov även tidigare. Och när ökningen dagen därpå bara är 8 vårdplatser för hela regionen så säger det att behovet är ännu mycket större. Här är det utbud, inte efterfrågan som styr. Min gissning är att detta sker redan i växeln. Man tar helt enkelt inte emot dessa, som ändå inte skulle få eller få behålla en respirator.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 3 kommentarer

Den svenska mesighetskorruptionen: sådana som Tegnell släpps fram, av sådana som Johan Carlsson och Stefan Löfven. Meritokratin är död.

Varför är en chef populär? För att besvara den frågan är det viktigt att först reda ut frågan: Är det samma sak att vara populär som att vara bra? Den sista frågan är retorisk; de flesta av oss inser att det finns många sätt att bli populär på utan att det är bra för vare sig verksamheten som bedrivs eller medarbetarnas utveckling. Som lärare på Yrkeshögskolan blev jag t ex snabbt medveten om att många lärare mutade studenterna genom att släppa iväg dem innan skoldagen var slut. I näringslivet ser man på samma sätt mellan fingrarna på sena ankomster och tveksam frånvaro. Chefsutvärderingen är ofta lika accepterande tillbaka, you scratch my back, I scratch yours. Ja, i statlig regi är detta en rent av vedertagen muta, med det iofs begripliga motivet att man vill kunna konkurrera om begåvningarna mot ett högre betalande näringsliv. Men eftersom detta inte är officiellt acceptabelt så korrumperas den som låter det ske. Och när alla vet så är hela verksamheten korrumperad.

Att muta genom att se mellan fingrarna med lathet och inkompetens

Ett annat sätt att bli populär, hos somliga, är att låta dem få som de vill även när man själv inser eller misstänker att de har fel. Konflikträdsla kallas det. Återigen korrumperas den chef som gör så, det är ju här ansvaret ligger. Chefen tvingas i ett senare läge försvara sin underställde, och på det sättet kanske tvingas ta en större konflikt. Men i den konflikträddes personlighet ligger just också gärna tendensen att, som en femåring, sopa problemet under mattan, även om det oundvikligen kommer upptäckas så småningom. Ett annat resultat av detta förhållningssätt är den utbredda oförmågan att utkräva ansvar – någonstans. Allt är, som jag vill kalla det, konsekvenser av den svenska mesighetskorruptionen.

Svensk ledarskapskultur har under många år gått åt detta håll: man ska vara allmänt överslätande med misslyckanden, inkompetens och lathet. Som utövare av ett annat, mer krävande ledarskap, så är det närmast omöjligt att stå emot, inte minst eftersom man infört ett styrsystem som innebär att utvärderingen görs av de lata och bekväma. Vem vill ha en tuff och fordrande chef om man kan slippa? Det är bara nyttigt att ha i bagaget när man söker nästa jobb, då kan man skänka en tacksam tanke till den som drillade en, men inte förr.

Så de underlydande/studenterna är närmast ofrånkomligen njugga om du är ‘för’ tuff och krävande. Du riskerar att inte befordras, inte få bonus, eller som fristående konsult, inga fler uppdrag. Att inte släppa iväg studenterna en timme tidigare än man skulle insåg jag snabbt var kontraproduktivt – de flesta gick ju ändå. Jag riskerade min auktoritet om jag insisterade, så jag låtsades istället att det handlade om ett beting: om de jobbade på bra så skulle jag släppa dem. Eftersom jag vet att de flesta uppfattade mina lektioner som ovanligt krävande så var det ju inte så svårt att motivera det tidiga släppet, men innerst inne kände jag mig korrumperad. Systemet är just korrumperande, eftersom alla innerst inne vet. Man får på detta sätt sin lilla hållhake på den snälle och ‘förlåtande’ chefen: han (hon) bryter ju mot det formella regelverket och är ytterst ansvarig för de fel vi begår som inte rättas.

Kulturen befordrar medelmåttor med medioker IQ, men påstått högt ‘EQ’

Denna kultur befordrar medelmåttor. Den passar som hand i handsken med de postmoderna ideologier som vill bryta ned alla meritokratiska principer. Som hävdar att den chefstyp som av feghet viker sig för trycket, som undviker att ställa krav och ser mellan fingrarna på fusk och lathet istället har något som är mycket bättre än kunnande och sant ledarskap. Man har uppfunnit en term för det: ‘EQ’, ‘people skills’ eller social förmåga. Det har upphöjts till likvärdigt eller bättre än intellektuell förmåga och kunnande, men har fortfarande inte kunnat definieras eller vetenskapligt verifieras. Man sammanblandar gärna dessa svaga ledaregenskaper med vad som brukar kallas för ‘morotsmotiverande‘, dvs ledarskap som betonar positiv förstärkning. Men sådant utesluter inte alls ett mer krävande eller auktoritärt ledarskap, där man också använder ‘piskan’; låter sanktioner vara tydliga, särskilt för dem som behöver det, dvs där man använder hela paletten och har förnuft att bruka don efter person. Samtidigt har begreppet ‘IQ’ ihärdigt undermineras och ifrågasatts, trots att forskarna för flera decennier sedan bekräftat IQ som ytterst väl korrelerat med yrkesmässig framgång och prestation.

Meritokratin har övergivits – vårt samhälles grundproblem i ett nötskal

Usel ledarskapskultur räcker gott för att förklara varför svensk och, i något mindre hög grad – ännu – västerländskt samhälle överlag sjangserat. Den meritokratiska principen är underminerad i grunden. Hela vår kultur tyngs av detta genomusla ledarskap. Till detta kommer som brev på posten & lök på laxen s k positiv särbehandling och jämlikhetsnormering baserat på utfall, istället för möjlighet. Allting hänger ihop. Det har tagit lite tid, men nu har inkompetensen inte bara nått toppen, den finns i flera lager rådgivare därunder. De mediokra cheferna släpper nämligen fram ännu sämre efterföljare. Inte minst som en följd av att den mediokre ofta skyr briljanta underställda, vars glans ställer dem själva i skuggan. Eller så har de snälla och veka kuvats av ren testosteron; sådana underställda de inte vågar gå emot. Och för den mediokert begåvade är det inte så lätt att sålla. Det är många som är brightare, men vem ska man tro på? Med uselt ledarskap är risken betydligt större att fel röst, den som skriker högst, vinner. Det är ofrånkomligt; feghet och analytisk oförmåga att göra rätt bedömning gör urvalsprinciperna mycket mer stokastiska. Som sagt, företeelsen kan lämpligen döpas till mesighetskorruption.

Stefan Löfven och John Carlson vs. Anders Tegnell

Johan Carlson på Folkhälsan är en typisk sådan mesighetskorrumperad chef. Han är generaldirektören som helt hamnat i skuggan av sin testosteronstinne underlydande, statsepidemiologen Anders Tegnell. Medan Tegnell gärna i DN-intervju själv jämför sig med Gordon Gecko, (ni vet, Michael Douglas oempatiske finansskurk), och ser det som en personlig merit att ‘inte vika sig’ för andras åsikter, så uppfattas Carlson som lite tråkigt grå, men allmänt hygglig. Först nu, mer än en månad efter Tegnells, gör DN ett personporträtt om han som egentligen borde bestämma på FHM – men som alldeles uppenbart inte gör det. När jag läser bekräftas min förutfattade bild på ett nästan tragikomiskt sätt. Carlson erkänner öppet att han är konflikträdd. Han har heller inget emot att kalla sig en ‘produkt av folkhemmet’, vilket naturligtvis betyder att han har rätt partibok, något som med stor sannolikhet bidragit till hans karriärs framgång. Och Johan Carlson är naturligtvis populär bland medarbetarna. Trots – eller mer troligt tack vare – sin konflikträdsla.

Än värre är hur han gång på gång drar märkligt ologiska slutsatser och undviker att ge raka svar. Det går, stycke för stycke, enkelt att strimla hans argument i småbitar, och jag är osäker på om Carlson är intelligent nog att förstå bristerna i resonemanget, eller om han, som sagt, bara är feg och komprometterad. Men att han är en medioker chef är redan fastställt, för en sådan får helt enkelt inte vara konflikträdd, det kan vem som helst se utmärkta exempel på i serien The Office (speciellt den amerikanska versionen med Steve Carell rekommenderas varmt, den är briljant från start till mål). På folkhälsan och för Sverige har hans misslyckande nu fått katastrofala resultat.

För den som vill förgylla Coronaisoleringen med en kurs i uselt ledarskap så finns inget bättre tidsfördriv än Steve Carell och amerikanska The Office (alla säsonger på HBO).

När man kritiserar Tegnell så ska man nämligen vara på det klara med att det är Carlsons fel att Tegnell får det utrymme han får. Och precis på samma sätt är det Löfvens ledarskap. Hans ännu mer uppenbart inkompetenta styre och strykrädda ledargestalt representerar det högsta ansvaret för att Folkhälsans Doktor Mengele-strategi, att uppnå flockimmunitet, har fått råda, tills det nu helt enkelt är för sent.

Siffertrixandet

Dödsfallsutvecklingen har fram till nu inte rapporterats i diagram i svenska medier, bara en åt gången. Särskilt har man undvikit att rapportera dödsfallen i förhållande till invånarantal, vilket gjort att Sveriges siffror sett mycket mindre allvarliga ut än bl a Italiens. Men det är förstås tvärtom.

Det är också dessa personifierade ledarskapsmisslyckanden som är ansvariga för att man tillåtits göra vad man kunnat för att så länge som möjligt dölja misslyckandet. Siffror som SvD rapporterar idag och som TT plockat fram, visar att den svenska dödsfallsstatistiken, just såsom jag påpekat och misstänkt, hela tiden varit alldeles i underkant. Sverige har vissa dagar haft dubbelt så höga dödstal än vad som redovisats, och ju mer aktuella siffror desto större är risken att de fortfarande kommer behöva uppjusteras ordentligt.

De svenska dödsfallen kan vara dubbelt så höga som tidigare rapporterats. Men enligt Anders Tegnell, så är det absolut inte frågan om medveten manipulation.

Tegnell påstår att detta inte skulle vara resultat av medveten manipulation, att man ‘nu jobbar mer systematiskt’ och att eftersläpningen borde bli mindre. Men hans medvetenhet om den usla statistiken måste ha funnits tidigt. Ändå har han valt att ignorera dessa faktafel. Fel som visar att Sverige inte bara ligger högt över våra grannländer utan även Italien och Spanien, när man mäter per capita. Åtminstone var Tegnell medveten på måndagen för nästan två veckor sedan, då han första gången kommenterade helgeftersläpningen. Men då var det centrala att bagatellisera den stora ökningen. Just den veckan cementerades FHM:s laissez-faire-vägval; mängder av prominenta tyckare, bland andra förre statsepidemiologen Giesecke, kommenderades ut i media och förklarade sig lojala med FHM. Det stod då mellan raderna klart att man inte skulle stänga fler delar av grundskolan t ex.

Måndagen efter konstaterades en ny brutal uppgång, men nu kommenterade man denna eftersläpning så att det nog var ännu mer att vänta. Uppenbarligen insåg man att det inte längre gick att hoppas på en nedgång. Man insåg också att det inte skulle vara möjligt att dölja den kommande katastrofen, så man valde att sända en liten signal om det, för att visa att man inte helt är ute och cyklar. Ännu en kompetensbluff, för trenden var tydlig redan innan presskonferensens måndagssiffra offentliggjordes. Och resultaten som sedan trillat in under veckan gick att förutsäga av mig, en lekman, redan då. Först nu börjar man erkänna misslyckandet, naturligtvis utan att kalla det så, eller anklaga sig själva. Men viktigast av allt: nu är det ju för sent att ändra strategin. Nu handlar det istället om att försvara den med näbbar och klor.

‘Stäng inte vår skola!’ – för Carlson väger ‘oroliga barns brev’ tyngst.

Carlson vill inte tala om de i riskgrupperna som nu drabbas på full front: i äldreboenden, via hemtjänsten, lärare och vårdpersonal som har astma, hjärtfel eller andra sjukdomsformer, eller för den delen föräldrar med liknade problem, vars barn nu är skyldiga att fortsätta i skolan – tills någon i familjen visar symptom (då det är för sent). Han vill hellre tala om de barn och äkta makar som man skickar hem till våldsamma män. Ett problem som brev från ‘oroliga barn’ uppmärksammat honom på. Känsloargument funkar alltså, bara de ligger i linje med den lagda flockimmunitetsstrategin. Möjligen kan Carlson ha hittat belägg från en utvärdering i Frankrike också. Men den är inte ‘peer-viewed’, dvs granskade av andra forskare, och därför ännu inte är officiellt säkerställ.

Carlson har fått brev från oroliga barn, ‘stäng inte vår skola!’. Något som han uppenbarligen tagit stort intryck av.

Rapporterna om asymptomatisk spridning som Carlson inte nämner

Sådana rapporter finns det f ö mängder av, när det gäller Covid-19 smittsamhet bland de asymptomatiska, men dessa har FHM ännu inte velat ta till sig, för detta underminerar basen för hela deras strategi, framförallt beslutet att inte stänga grundskolan. Och den stora frågan, som Carlson givetvis inte vill svara på, är ju om ett antal hypotetiska övergrepp inom familjen kan vara värre än de högst konkreta dödsfall som nu strömmar in? Och om FHM samtidigt möjligtvis vägt in den minskning av våldsamheter på allmän plats, som vi nu också kan förvänta oss (men som media inte nämnt alls)?

Utvärdering kan vi göra redan nu

Men, snälla, hur tänker du nu? Undanträngningseffekterna’ pga usla förberedelser är ju vad vi nu i direktsändning kommer få ta del av. Hur många dör, unga som gamla, pga brist på blod, ambulanser och läkartider. En av de mest hårresande följderna av den valda strategin.

Carlson försöker hävda att vi inte kommer ha resultatet klart för oss förrän om flera år. Det passar antagligen hans egen pensionsplan om vi väntar tills dess med en utvärdering. Om några år kommer medellivslängderna att öka igen (om ingen ny pandemi drabbar oss). De gamla och sjuka kommer ju nu inom kort att dö bort. Lita på att vi kommer få en positiv vinkling genom media. Och sannolikheten för att ansvar utkrävs av Anders Tegnell, Johan Carlson eller Stefan Löfven är tyvärr inte särskilt stor. Det är inbyggt i systemet. Vår bokstavligen fatala mesighetskorruption.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Nu har DN också slutat att rapportera antal sjukhusvårdade fall och antal IVA-patienter. Just nu, när det skulle bli uppenbart för alla att vi nått vårt tak, redan innan den värsta anhopningen börjar komma. Nu först redovisas istället dödsfall. Dvs, nu när det är för sent att reagera och FHM givit upp kampen om att dölja (hela) sanningen avseende dessa. Dödsfall lär naturligtvis inte redovisas mer än nödvändigt ändå (t ex i Coronafall i hemmen eller sådana med andra symptom) och när vår kära skurkregim har fått sina nya befogenheter så lär man hemligstämpla uppgifterna. DS.

Publicerad 2 kommentarer

Bagdad-Bobs likvaka. Över offren, så väl som över den misslyckade icke-strategi som gör dem många fler än vad som hade krävts.

Sunt Förnuft tolkar dagens Corona-presskonferens:

1. “Undvik gärna brottning”.

2. “Vi börjar se rapporter från många äldreboenden om smitta. Så viktigt att det besöksförbud vi utfärdade redan igår måste följas.”

3. “Vi har en mycket tydlig smittskyddslagstiftning. Den säger att man inte blir straffad om man inte följer den.”

4. “Alla operatörer av allmänna kommunikationer: ni måste nu se till att det inte blir trängsel. Så som det var hela förra veckan.”

5. “Detta ansvar gäller alltså även t-bana. Vi delegerar härmed till er att se till hur man ska sitta i vagnarna.”

6. “Vi rekommenderar nu hemarbete. Även om det känns väldigt ojämställt.”

7. “Vi sträcker ut våra strikta riktlinjer att gälla till sista december, för det här kan dra ut på tiden. Det beror förstås inte på vårt val av strategi, utan för att vi är mer försiktiga än andra länder.”

8. “Antalet dödsfall är som ni förstår inget att fästa sig vid, det är eftersläpningar på upp till en vecka som gör att det nu stiger. Det berättade vi inte om förut, men det gör vi nu, eftersom det ser ut att stiga väldigt fort särskilt i Stockholm, men vi har inte lust att säga exakt hur mycket det stiger där, det får ni läsa om på annat håll. Nu när Stockholm lägger extra vikt vid den siffran så blir den nog lite extra fel just nu dessutom. Men så här ser det ju ut i alla länder (så vi har valt helt rätt strategi).”

Den första halvhjärtade bekräftelsen: vi har haft och gjort fel. Man säger det inte. Men alla i auditoriet tänker det.

Ja, det är patetiskt. Och det mest patetiska är hur man nu försöker få det att låta som att “detta är vad vi räknat med hela tiden”. Efter hur många av Tegnells “Vi har nu närmat oss/passerat toppen”? Och så det helt tragikomiska stammandet, när statsepidemiologen försöker försvara varför vårdpersonalen visst får vara klädda i kortärmade rockar ‘som krävs i vissa vårdsituationer’.

Och så den första antydan till aggressiva följdfrågor från den samlade gräddan av svenska journalister, som helt klart förtätar stämningen. Tegnell redovisar dödssiffror som om det gällde svinn i ICA:s kvartalsbudget. Som vanligt fokus på antalet ‘bekräftade fall’, men vem fan bryr sig ärligt talat längre om dessa statistiska hemslöjdsprodukter!? Bara döden säger sanningen, och det gör den oavsett vad Tegnell försöker bagatellisera och ifrågasätta den med.

Detta är inte lugnet före stormen, det är ett avlägset men ändå tydligt urskiljbart kulsprutesmattrande, som Bagdad-Bob inte längre lyckas överrösta. Ögonblicket har snart kommit, all cover-up är ännu pinsamt närvarande men de redovisade diagrammen strimlas i slamsor – avslöjat hyckleri, trots att ingen säger det högt. Bara två veckors korrumperande tystnad, den tredje statsmaktens hovsamma agerande hittills, förmår auditoriet att inte brisera: “Ni hade fel! Erkänn!” Jag kan nästan höra hur man tänker detta. Från och med nu lär pressens inpiskade lojalitet upphöra, gissar jag. Nu är det var och en för sig.

Och allt detta spektakel till ingen nytta! Om det ens funnits en strategi, så var den ju för att vi skulle komma billigt undan, dumsnålhet eller bara ren dumhet och lika stor brist har fått styrt, och fortsätter göra det. Men vi hade inte tur, det var en idiotisk förhoppning. För det är tiden som är avgörande. Utöver fumlande på podiet och en lång nekrolog över redan fastslagna, nu upprepade rekommendationer och förhållningsregler, så avspeglar sig eftertankens kranka blekhet i brasklappen om de troligtvis förlängda restriktionerna – just som jag var mest rädd för: FHM:s strategi innebär större risk för en andra våg och att Coronas härjningar i Sverige blir långt mer utdragna än nödvändigt.


Detta är den första av en plågsam rad av Coronapresskonferenser, där den allt större omfattningen av en katastrof ska redovisas.
Dessa tillställningar kommer förvandlas till likvakor, så väl över alla offren, som över en kriminellt misslyckad ‘strategi’.

Stockholm går mot ett lombardiskt scenario – eller värre.

Dagens dödsfallssiffra må vara oväntad för FHM och Tegnell, men den landade närapå exakt där jag – tillsammans med bl annat en matematikprofessor – befarade: 239. D v s mer än en dubbling sedan tre dagar sedan och en fyrdubbling från sex dagar tidigare; den matematiskt obevekliga fördubblingstakten fortsätter och nu börjar siffrorna snabbt bli brutala. Än mer olycksbådande: att Stockholm står för 46 av de 59 nya dödsfallen tyder på att huvudstadsregionen är på väg mot ett totalt sammanbrott, som vårdapparaten inte kommer klara att hantera. Och om tre-fyra veckor talar mycket för att vi kommer se övriga regioner följa efter, resultatet av att FHM:s ödesdigert slappa icke-strategi fullbordas.

Lombardiets siffror skattas enligt tidigare krönika. Dag 1 är 22/2, tre veckor före Sverige och Norge. Stockholms siffror är ännu så länge osäkra, pga undermåliga rapporteringsrutiner. Det stora antalet avlidna rapporterade från Sörmland igår kan åtminstone delvis misstänkas gälla invånare i Stockholms län, men har inte inkluderats här.
Italiens dag 1 räknas från 22/2. Både Norge och Sveriges dag 1 räknas från 14/3, då Norge fick sina första tre dödsfall. Man hade en ‘dålig start’ beroende på en alpresenär tillika läkare, som blev spridare och kunde ha råkat ut för en ‘lombardisk’ utveckling, vilket den blå linjen antyder dag 4-13. Därefter passerar dock Italien Norge i antal dödsfall per invånare. Sverige ligger däremot i en klass för sig redan från dag 8 och har därefter en snabbare utveckling än båda jämförelseländerna.

Sverige vs. Norge: skillnaden är Tegnells, FHM:s och framförallt Löfvens ansvar.

Våra siffror bör från och med nu jämföras noga mot de norska, som i alla avseenden är mest likt vårt eget land ifråga om folktäthet, folkhälsa, klimat, och tidpunkt för utbrottet. Det som skiljer är just strategi. Norrmännen har fler ‘bekräftade fall’ fortfarande, 4.641 mot 4.435, men detta är ju en chimär, som beror på teststrategi. Vad som däremot är glasklart är att man har långt färre dödsfall, 39 mot 180 totalt och även per invånare. Denna skillnad kan vi förvänta oss kommer öka, vilket tydligt framgår av grafiken ovan. Ansvaret för detta ligger på Tegnell, FHM och först och främst på skurkregimen Stefan Löfven.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 6 kommentarer

Stockholm har fler döda/invånare nu, efter 16 dagar, än Lombardiet hade.

Med FHM:s statistiska material lyckas Anders Tegnell bevisa att han gång på gång har rätt, fastän han gång på gång haft fel. Det gör det lätt att dra en enda slutsats: här produceras statistik som inte ger trovärdiga svar. Framförallt avser jag då svar på den mest brännande frågan: är Tegnells och Folkhälsans strategi korrekt? Och är vi inne i en fas då allt snart vänder? Såsom Tegnell så tvärsäkert påstår, snart sagt varje gång han yttrar sig? Svaret får vi denna vecka. Men redan nu har vi en långt värre situation i Stockholm, än vad FHM vill låtsas om.

Antalet ‘bekräftade fall’ – närmast totalt ointressant

FHM har liksom John Hopkins, utmärkt statistik för antal ‘bekräftade fall’, den är jämförbar med jordens alla länder, den kan skäras på korsan och tvärsan, delas ned i ålder och kön och tidsserien bakåt är möjlig att följa dag-för-dag. Men det alla vet är ju att denna är helt missvisande. Antalet redovisade fall korrelerar mer med teststrategi än med antal faktiskt smittade.

Dödsfallssiffrorna – de enda någorlunda säkert fastslagbara

Vad man nu vill få reda på är om vi följer Italien i spåren, eller inte. Det lämpligaste sättet att titta på antalet dödsfall – för lagt kort ligger, detta är en statistik som är mycket svårare att manipulera. Genom att gå tillbaka till den dag då vi fick vårt andra dödsfall och räkna detta som dag ett, sedan göra detsamma med Italien, eller ännu hellre Lombardiet, som drabbats värst, och som först sattes i karantän – då kan vi se hur vi ligger på deras kurva. Men gissa om det är svårt att hitta just sådana siffror! Folkhälsan redovisar för säkerhets skull enbart den senast ackumulerade dödsfallssiffran. För hela tidsserien så hade man varit tvungen att själv plocka dessa siffror en och en från dag ett. Av någon anledning så anser inte FHM att detta är något man själva vill se – eller låta andra se.

FHM döljer sifferunderlagen. Varför?

FHM är överhuvudtaget helt obenägna att släppa någon statistik som ger stöd för de beslut man fattat, till skillnad från andra nordiska länders motsvarande myndigheter. I SvD frågade man sig varför i förra fredagstidningen; och hur FHM samtidigt kan ifrågasätta sina nordiska kolleger för att vara politiskt påverkade. Den slutna attityden gör ju bara att man misstänkliggör sitt eget beslutsfattande. Det är förstås riktigt. Och FHM har fortfarande inte släppt något. Man kan konstatera att policyn bara blir logisk om man faktiskt har något att dölja. Bara då är attityden begriplig. Men det är ju inget vidare bra skäl.

Antal vårdfall – avtagande ökning förklaras av att man redan nått kapacitetstaket

I DN redovisas även antal sjukhusvårdade fall och antal på IVA, intensivvård. Eftersom jag började spara den från första början då den först redovisades, så kan jag göra en jämförelse bakåt och få den där tidsserien som jag är ute efter. Den ger redan ett avtagande intryck de senaste dagarna; antalet IVA-fall ökar allt långsammare. Men detta kan förstås bero på att man redan har nått den nivå där resurstaket ligger. Och det är ju just vad Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, säger till TT, enligt artikel i SvD. På måndagen ‘fanns fortfarande lediga platser’, påstår han, men behovet fortsätter rakt upp, trots att 6.000 frivilliga anmält sig att hjälpa till.

Lägg till antalet döda på IVA-platserna, så framgår den eskalerande utvecklingen, samtidigt som ökningen av totalt inlagda framstår som helt beroende av kapacitetsbrist och skulle annars ha varit ännu snabbare.

När man betänker att siffrorna är ett netto, som döljer att lediga platser också skapas av dem som dör bort, så framgår det ännu mer som uppenbart att statistiken är bedrägligt stabil. Vi kan utgå ifrån att ju närmare taket man kommit, desto hårdare har man tvingats prioritera. Och ingen kommer någonsin erkänna att det råder platsbrist. Det handlar inte bara om att ‘jobba mot ett mål tillsammans’. Det är också en fråga om skrålojalitet; man snackar inte skit om en kollega som just gått av ett långt skift; vårdpersonal som räddat liv kan inte samtidigt anklagas för att, genom sin tysta accept av Tegnells flockimmunitetsstrategi, vara medvållande till andras död.

Men att många vårdanställda är väl medvetna, framgår ju av att de köpt sig själva smittskyddande utrustning på byggmarknader, hellre än de kortärmade rockar som vården har att erbjuda. Och att 20-25% är sjukskrivna talar samma språk: huvuddelen stannar hemma av rädsla för Corona. Och vem kan kritisera dem? Myndigheternas slappa hantering behandlar dem ju som kanonmat. Under sådana omständigheter gäller inte någon ed eller normala lojalitetskrav.

Vi ser ut att vara i händerna på en strateg som styrs av ren prestige

Ett erkännande av ‘strategins’ misslyckande är omöjlig. Genom att sticka ut så mycket från alla andra länder så har Tegnell och FHM satsat all sin prestige. Deras strategi måste vara den rätta, annars kommer hela världen att peka finger åt oss. Det gör varje vändning allt mer omöjlig, nu gäller det att täta alla läckor istället. Eftersom Löfven och skurkregimen låtit sig dras med i experimentet, så har man också 100% backning. Och just nu så står det och väger.

Från dag 1 så har Italien ett brutalt hopp i antal döda dag 16. Hacken i den svenska kurvan förefaller främst bero på eftersläpning i statistiken över helgerna. Men ökningen dag 16 kan i värsta fall förebåda en liknande utveckling som i Italien.

Jämför man dag-för-dag nya dödsfall i absoluta tal så förefaller skillnaden vara stor mellan Sverige och Italien. I Italien steg antalet dödsfall ganska tydligt från dag nio fram till dag 14, sedan ser det ut som det skulle vika. Men från och med dag 16, så exploderade istället situationen. I Sverige började ökningen nästan samtidigt, dag tio, men dag 13 kom ett hack och precis som i Italien såg uppgångstrenden ut att helt brytas dag 15. Men istället följde en kraftig uppgång dag 16. Så har Tegnell och FHM rätt eller fel? Svaret får vi den närmaste veckan. Risken finns att den svenska smittcykeln är en eller ett par dagar längre än i Italien. I så fall kommer vår graf snart likna den italienska betydligt mer än vi skulle önska. Och den kan t o m bli värre.

Svensk strategi ger incitament att dribbla även med dödsfallsstatistiken.

Eftersom utbrottet länge var helt koncentrerat till Lombardiet med omnejd, så vore det mest relevant att göra en jämförelse med just den regionen, men där har jag inte samma underlag tillgängligt. Problemen med den svenska statistiken är också påtagliga, den hackar upp och ned på ett sätt som antyder att de olika regionerna inte tar rapporteringen riktigt på allvar. Det gäller även antal inlagda, där vissa siffror står kvar från dagen innan och ibland dras ned, ytterst tvivelaktigt. Efter helgerna tycks en eftersläpning ske även avseende dödsfallsrapporteringen. Vi ska också vara klara över att vi har fall som kan ha dött i hemmet och dessa är i så fall med all sannolikhet inte med överhuvudtaget. Att Sverige skulle visa sig vara mer otillförlitligt än Italien avseende myndighetsuppgifter, det trodde man ju inte, men så förefaller det vara.

Och frågan är om detta är en slump. Medan man i Italien och andra länder har valt en strategi som gör det till ett intresse att redovisa katastrofen korrekt, så gäller det omvända i Sverige. Dödsfallen redovisas därför inte över tiden på FHM, de bryts inte ned i tabeller på region, kön och ålder, så som antal smittfall. Och det är absolut antal som anges i jämförelsen med andra länder, när det istället är i relation till befolkningens storlek som gör jämförelsen relevant. För att ta del av sådana siffror är man hänvisad till privatpersoners sammanställningar.

Järvafältet – siffrorna lyser med sin frånvaro

Än mer kontroversiellt är förstås att redovisa från vilka stadsdelar de döda kom. Om överrepresentationen från Järvafältet är stor eller rent av ökande så talar vi om en massiv mörkläggning, som omöjliggör åtgärder t ex i form av en karantän av just Järva. Givet att man har en sådan överrepresentation, något som inte heller har dementerats. så skulle en sådan vara långt mer motiverad och samhällsekonomiskt möjlig att genomföra än en stängning av hela Stockholm. Här saknas även löpande uppgifter av andel smittfall. Siffror borde förstås offentliggöras oavsett hur det ligger till, om inte annat så att man kan avföra alla spekulationer. Hemlighetsmakeriet tyder med omvänd logik på att överrepresentationen är större än vad någon skulle gissa – och att man inte kan förmå sig att fatta politiskt inkorrekta beslut. Vilka effekter detta kan ha för spridning via hemtjänst och personal på äldreboenden kan vi bara spekulera kring.

Ett försök till skattning

Men faktaunderlaget som behövs för att dra enkla slutsatser är inte alldeles frånvarande. Med hjälp av uppgiften att Lombardiet hade 4.860 döda ackumulerad per 26/3, så har jag gjort en skattning hur antalet fall fördelar sig i Italien. Jag utgår då ifrån att resten av Italien ligger i snitt en vecka efter och därmed kan jag skatta antalet dödsfallen över tiden även för Lombardiets 10 miljoner invånare.

1.500 döda i Stockholm per mitten av april

Ackumulerat antal dödsfall per 100.000 invånare dag 16 blir då 0,28 i Lombardiet och det är 0,06 i Italien. Att jämföra med 0,14 i Sverige. Att Sverige har en mer än dubbelt hög andel döda vid motsvarande skede än Italien är förstås djupt oroande. Lombardiets siffra bör istället jämföras med Stockholm, som tycks ligga minst en vecka för övriga landet, troligen två eller tre. Antalet dödsfall i Stockholmsregionen var ackumulerat per dag 16 totalt 88. Det ger en siffra per 100.000 invånare på 0,39, d v s klart över Lombardiet. Med en trendframskrivning till dag 34, som för Lombardiet var den 26/3 då 4.860 avlidit, och som för Stockholm kommer infalla den 16/4, så är antalet avlidna i länet då ca 1.500, ca 400 fler än om man haft samma utveckling som i Lombardiet.

Lombardiets antal döda/100.000 invånare är ackumulerat dubbelt så många som i Sverige, räknat 16 dagar efter utbrottet. Italiens totalsiffra/invånare är mindre än hälften av Sveriges.

Stockholm riskerar att bli ett Lombardiet i kubik. Och resten av landet lär följa efter.

De italienska totalsiffrorna börjar visa en svagt vikande trend, vilket nog ska tolkas som att man lyckats med sin karantän av Lombardiet. Men uppgiften från 26/3 visar att smittan fortsätter att grassera i Lombardiet, den hann där få en alltför stor omfattning. Eftersom Stockholm ligger på en 40% högre kurva än Lombardiet, och eftersom sjukvården redan nu går på knäna och tycks ha slagit i taket, så ska vi nog heller inte förvänta oss annat än att kurvan kommer ta ännu längre tid att vända här – vi kan få ett Lombardiet i kubik tack vare Tegnells ‘flockimmunitetsstrategi’. Med denna strategi finns det i dagsläget heller inte mycket som tyder på att resten av Sverige kommer kunna undvika att gå i samma fotspår som Stockholm. Dessutom, hur mycket av en strategi kan man ens tala om? Tiden som gått tycks ha utnyttjats enbart för att göra nya jämställdhetsplaner. Var är skyddsutrustningen?

Andra dödsfall kommer öka

Till dödsfallen i Corona ska också läggas ett betydande antal som kommer dö i andra sjukdomar och olycksfall under perioden, på grund av överbelastningen av vårdapparaten; resurser kommer att saknas för att hjälpa dessa i tid. Och i den här gruppen talar vi förstås om alla möjliga åldrar. Just nu står t ex blodbussarna stilla i Storbritannien, akut blodbrist förväntas snart även i Sverige.

Fortfarande skulle åtgärder kunna genomföras för att mildra katastrofen

Det är i dagsläget inte aktuellt att låta barn med föräldrar i riskgrupperna vara hemma från skolan, oavsett om de går på högstadiet eller lågstadiet. Att hålla barnen hemma är brott mot skolplikten, såvida inte rektorn på en enskild skola fattar annat beslut. För en enskild elev kan detta innebära att viktiga prov missas och i värsta fall påverkar avgångsbetyg. Som förälder är detta en svårt beslut att ta, att gå emot alla andra, och riskera att barnet kommer efter. Få kommer kunna stå emot detta i längden. Det finns mängder av andra åtgärder som fortfarande kan vidtas för att minska omfattningen av ett nu hotande vårdhaveri. Men just nu talar rena prestigeskäl för att Tegnell och FHM hårdnackat kommer hålla fast vid sina beslut, oavsett vad som händer.

Jag kan bara konstatera: Stockholms län har 1.4 gånger antalet dödsfall per invånare i förhållande till Lombardiet på motsvarande stadie i smittutbrottet. Detta nämns inte med ett ord av FHM. Proportionerna i felbedömningen riskerar snart att ta folkrättsliga proportioner.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Hur Järvafältet blev värsta smitthärden? Det var inte skidåkare som tog Corona dit.

Snart har en arbetsvecka gått sedan Löfven höll sitt landsfaderstal. Ännu inte några hårda paket i sikte tycks det, men sossarna har vunnit tre procent i opinionen, så man får väl förlåta dem om de har svårt att koncentrera sig på annat, och en falska känsla av säkerhet kan också ha infunnit sig pga börsuppgången de senaste två dagarna. Jag ska återkomma till den i senare krönika, men kan redan här och nu citera Cervenka i DI: “Sluta titta på marknaden – den har upphört att existera“. Tror du, liksom amerikanska Fed, att sex nytryckta sillioner är rätta lösningen, så är du antagligen en av huvudaktieägarna i SAS.

Flock-immunitet är fortfarande den rådande strategin

Vad som slår mig, i likhet med 1900+ svenska läkare och forskare, är att den svenska strategin trots Löfvens allvarstal tycks fortskrida i oförminskat tempo (lågt) och i exakt samma riktning som förut: Tegnells flock-immunitetsexperiment ska genomföras. På t-banetåg och bussar har man fått fortsätta trängas, eftersom man av besparingsskäl infört helgtrafik. Särskilt Nacka-Värmdö-pendlarna har fått stå som packade sillar i rusningen. Att trafiken övriga tider i många fall gått mer eller mindre tom har inte föranlett några nya rekommendationer från myndigheterna, som t ex att man ska försöka växla arbetstider om det går.

Varför inte mer spridning i områden runt skidåkarna från Italien?

Och nu börjar det stå klart att det knappast är skidåkarna från Italien som utgör den största riskgruppen för spridning längre. Nej, på något sätt har det uppstått en övertalighet bland somalierna på Järvafältet. Där bor totalt knappt 90.000 människor, dvs mindre än 4% av befolkningen i Stockholms län, ändå svarar man för en dryg 1/7-del av alla smittfall, 3,6 ggr mer än snittet, och ännu större andel av dödsfallen, nästan en tredjedel av de första 19 fallen – en total som dubblats idag, utan uppgift ännu om vart offren hör hemma.

Utanförskapsområdena på Järvafältet har blivit den värsta smitthärden

Varför detta? Hur gick det till? Enligt somaliska företrädare är det usel kommunikation från myndigheterna. Men detta är nys, det finns etablerad sjukvårdsupplysning på 11 språk ute på Järvafältet, varav somaliska är ett. Att man invaggats i falsk säkerhet om man lyssnat på Löfven (‘man kan inte ha bacillskräck i mitt jobb’) är förstås en del av det. Men det gäller många andra, främst inom pk-kollektivet och de allmänt odödliga.

Vad det istället handlar om? Min misstanke är också att man gjort mer för att informera än vad somalierna påstår och att långt ifrån hela problemet ligger där. Det är mer trångbott, få ensamboende, generationsboende är vanligare, rökning likaså. Att somalisk kultur liksom kulturerna från Mena generellt skulle vara mer ‘närgångna’ med kroppskontakt i form av puss och kram är väl heller ingen dålig gissning. Man är vana vid och trivs bäst med att ha folk omkring sig. Normalt skulle allt detta vara okontroversiellt att säga, men eftersom det nu har en negativ implikation så censurerar DN mig när jag påpekar detta – och stänger av mitt konto helt.

‘Spekulationer’. Ändå alltså.

Noll hälsoscreening

Mer fördomsfullt kan det låta att hävda att nytillkomna kan ha sämre kropps-, bords- och mathygien. Men det är också lätt förklarat helt objektivt; där man kommer ifrån är rinnande vatten och tvål inte alls lika självklart tillgängliga alltid. Det skapar vanor som inte slösar med vatten som vi gör. Men också sämre hygien. Något som är så känsligt att säga, att vi naturligtvis inte gör det. Tillfället vid gränsövergången, då de borde sättas i karantän för hälsoscrening finns inte, för den görs inte; trots att vi vet att man i snitt är bärare av multiresistenta bakterier i hela 25% av fallen, läs min krönika om MRA –multiresistenta bakterier här .

Så varför skulle detta skilja sig från hur det ser ut i Coronatider?

Anhöriginvandringen fortsätter

Det här känns ju extra tryggt att veta, nu när det avslöjats att vi också fortsätter att släppa in anhöriginvandrare. Att restriktioner för inpassering vid gränserna fortfarande inte förhindrar anhöriginvandring är den politiska korrekthetens verkliga adelsmärke. Den påminner närmast om dödshjälp till dem som redan befinner sig på Järvafältet m fl liknande områden; främst de anhöriga på plats men också områdena som helhet och i slutändan även vi i det övriga Sverige. Men insläppet får säkert alla inblandade beslutsfattare att känna sig tappert ädla ändå.

‘Papperslösa’ spridare

Och så har vi de ‘papperslösa’, de som befinner sig här illegalt och som knappast ger sig tillkänna bara för att de börjar hosta lite. De är utmärkta smittspridare, både när de befinner sig ute på stan i mer eller mindre ljusskygga ärenden, som inte påverkas ett dugg av allmänna rekommendationer, eller där de tillsammans gömmer sig i lägenheter med betydligt fler antal boende än vad de är avsedda för, men där sanitetsartiklarna är färre eller frånvarande helt.

Hotet om flyktinginvasion från Afrika

Nu kommer också rapporter om Coronaspridning i Afrika. Där är befolkningen inte så gammal, men den är ofta försvagad av bristsjukdomar. Peter Eriksson, miljöpartist och biståndsminister (nog måste denna post vara himmelrikets högstol för en sann godhetsknarkare?) är genast snabb med att lova nya bistånd utöver vad Sverige redan skänker. Vi kanske ska be Riksbanken trycka upp några miljard till afrikanerna? Det lär ju knappt märkas i den allmänna konkursen. De afrikaner som kan flyr just nu från områden där smittan mycket väl kan vara mer spridd än här, utan att någon säkert vet. Och det är förstås gärna hit till Sverige man vill, för här är sjukvården relativt sett så mycket bättre och smittrisken upplevs som mindre. Det är tänkbart att somaliernas övertalighet bland de döda kan vara förklarad av detta faktum, men det är också troligt att detta i så fall bara är en viskning av vad som kan komma.

Förnuftsskälen kan staplas på varandra. Invektiven över idiotin. Liksom ett kallt hat emot dem som till synes medvetet ägnar sig åt att förvärra smittspridning av en dödlig farsot bland det svenska folk man fått förtroendeuppdrag att företräda. Men jag orkar bara be den här gången. Snälla. Hur vore det att stänga gränsen för mer invandring? Åtminstone just nu?

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 2 kommentarer

3,6 miljoner stenkastare, med Corona som följeslagare. Öppna era hjärtan.

Så här i Coronaspridningstider så är det ett välkommet besked från Erdogan att han nu bestämmer sig för att öppna gränsen till Grekland och lämpa över 3,6 miljoner flyktingar. Välkommet eftersom det alltid är av godo när en riktig skurk avslöjar sig så tydligt för vad han är, så att ingen längre ens kan låtsas tro annat. En despot utan minsta hänsyn till omgivningen. Hans beslut kommer utan tvekan bidra till att tusentals, kanske hundratusentals människor dör. Och då talar jag inte ens i första hand om flyktingarna, utan om konsekvenserna av den smittspridning dessa kommer bidra till.

EU.s idiotstrategi att lita på en diktator som öppet hotar och använder maktmedel så fort han inte får som han vill, är därmed avslöjad som komplett värdelös. Om inte EU nu agerar för att hjälpa Grekland eller (mindre sannolikt) Sverige nu stärker sitt obefintliga egna gränsskydd, så kommer en försvarlig andel befinna sig här inom loppet av några veckor. Extra lägligt tajmat med Coronaviruset som extra resesällskap. Öppna era hjärtan.

DN anser att man inte får skriva så som jag just gjort (läsarkommentaren omfattar endast det närmast föregående stycket).

Notera att det jag skriver endast riktar sig mot Erdogan, EU och svenska staten. Kritik mot dessa måste alltså hålla ‘god ton’. Jag har inte fått svar från DN Ifrågasätt på flera månader nu, inte heller denna gång verkar det.

Som alla vet har Sverige inte bekymrat sig om att förstärka sitt eget försvar av gränserna sedan 2015 då det senaste lämmeltåget från söder vällde in. Det hade ju kunnat ses som en aning inkonsekvent när Lövin, Lööf och Löfven samtidigt upprört fortsätter att tala om hur EU måste släppa in många fler. Att vi i själva verket kunnat förlita oss på EU:s yttre gräns för att slippa just detta och att de tre Löven därmed morskt kunnat gläfsa mot vargflocken på andra sidan stängslet, det är förstås uppenbart för alla utom de mest välmarinerade. Den gången var det en dryg miljon som tog sig in. Den här gången handlar det om 3,6 miljoner. Varav vi kan utgå ifrån att en försvarlig andel kommer ha Sverige som slutmål.

Inte ens Mp höjer just nu rösten för att kräva att vi ska ta emot dem, när t o m DN visar bilder på vilka stenkastare det är frågan om så kan vi utgå ifrån att alla är medvetna om att vi kommer gå under om vi gör det. Men tar de sig in i EU så har vi väldigt lite att sätta emot ändå. Vare sig legalt eller fysiskt. Enligt vårt nuvarande regelverk ska vi ta emot ‘flyktingar’ om de står på vår mark. De är bevisligen från krigshärjat område. Och vem ska hindra dem från att ta sig förbi en obevakad gräns? Eller avvisa dem när de väl nått hit? Det här är inga hövliga, kravlösa människor som ber oss på sina bara knän och som snällt vänder om vi nekar dem. De kastar sten och hotar om de inte får som de vill – de vet ju att det är så man fått mjuka väststater att ge efter förut.

Emigranthopens följeslagare: Corona

Samtidigt fortsätter Coronapandemin alltså att närma sig med stormsteg. Och beredskapen i Sverige är under all kritik. Det framgår väl med all önskvärd tydlighet bara av den hukande Löfvens hållning på den här bilden:

“Följer Corona minut för minut”. Jovisst. Men utan att göra ett skapandes grand.

I en en kritisk analys av Stenberg så plockar DN äntligen fram de regimkritiska fakta som förekommit i läsarkommentarerna sedan en vecka tillbaka. Det här var min kommentar:

Regimvänliga DN går nu till slut ut med konkreta uppgifter som ger svenska folket all anledning att ifrågasätta Folkhälsans ständiga mantra om att ‘allt är under kontroll’. Uppgiften om maxkapacitet på 1400 vårddygn har cirkulerat länge utan att på allvar analyseras vad den betyder, men Dagens Samhälles bedömning om ett tak vid 100 patienter är snarast optimistisk, eftersom de svårare fallen har visat sig kräva fyra veckors vård.

Uppgiften om överbeläggning på svenska sjukhus har funnits tillgänglig i dessa kommentarsspalter i en vecka, men DN har inte skrivit om dem. Och den som tror att detta är en tillfällig situation kan konstatera att så inte är fallet: beläggningsgraden har pendlat runt 105% i över ett år enligt landstingens egen statistik, och den är stadigt på väg upp ända sen september.* Att det i första hand inte beror på platsbrist utan avsaknad av personal bör tilläggas; det gör situationen än mer svårlöst och än mer kritisk när även vårdpersonal kan förväntas insjukna.

Brist på skyddsutrustning – och på offervilja, för en regim som aldrig ger tack

Och hur har man hanterat den vägran från ambulansvårdpersonal att delta i vårdarbetet, som tidigare skrevs om? Utan att statuera exempel eller använda morötter som extra betalt har regimens handlingsförlamade tystnad bäddat för en massflykt från uppdraget. Och att vädja till hög moral är ju svårt för en skurkregim som alltid kräver offervilja, men aldrig ger eller går före med gott exempel. Svenska Intensivvårdsregistrets uppgifter om att skyddsutrustning saknas var ny för mig och är den kanske mest allvarliga. Det var kanske sådan man saknade när ambulanssköterskan vägrade. Många förstår henne.

Tegnells okända felköp av sockerpiller – för 260 mkr

Potentiellt skydd för svenska folket finns dock i massor. Vi väntar bara på juristernas utlåtande. Vi har dock väntat sedan 2009, så hoppet är inte stort att människoliv kommer gå före juridiken i detta fall – som det heller aldrig brukar vara. Och vad är detta då? Jo, man köpte in 18 miljoner doser Tamiflu för 260 mkr av skattebetalarnas pengar, doser vars senaste förbrukningsdatum redan gått ut 2010. Förutom det juridiska haveriet är det dessutom tveksamt om pillren har någon effekt. Av medicinsk expertis har Tamiflu förklarats vara lika lite verkningsfulla som Panodil. Om detta Tamiflu alltså ska få komma folket till någon nytta alls, måste alltså utredas av jurister först, så att staten inte åker på skadestånd vid ev. bieffekter. Frågan är om man kommit fram till något ännu?

Tegnell försvarar sig. Ur SVT:s artikel.

Inköpet som i SVT:s intervju av medicinprofessorn Peter C. Götzsche döms ut som ‘den största stölden i Europas historia’ kan nog tänkas förklara Tegnells ovilja att nu spendera en endaste krona på motmedel för att förhindra Coronas spridning. Han var nämligen med om att fatta beslutet – och den som senare försvarade det. Dels har Folkhälsans budget och behörighet att göra fler liknande tokköp beskurits, dels lär Tegnell vara bränd av sitt egna misstag, även om det sista han vill göra är att erkänna det. Vad ingenting i världen kan förklara är däremot hur en inkompetent usling som Tegnell får fortsätta att företräda Folkhälsan på den position han har nu. Vem med formell utbildning skulle kunna vara mer olämplig?

Varför tar inte arabländerna hand om de sina?

Frågan är felställd. Den borde vara: varför vill inte arabiska flyktingar emigrera till arabiska grannländer? Svaret gavs av Pettersson, ni vet bloggaren. Enligt intervju i ungersk media med Ahmed Aboul Gheit, president iArabförbundet är detta lätt förklarat och vidimerat:

AAG: ” Mycket enkelt. Vi gör inget undantag för dem. När de passerar gränsen och söker asyl, är nästa steg att de behöver underteckna ett åtagande för att följa reglerna i värdlandet. Om de begår brott, får de samma straff som andra invånare i landet (som kan vara dödsstraff i svårare fall) det blir påskyndat förfarande, och efter straffet (om inte dödsstraff) kommer de omedelbart att utvisas till sitt eget land. De måste också underteckna att de måste betala tillbaka det integrationsstöd de fått under de två åren, för om de inte gör det kommer vi att konfiskera deras värdesaker och omedelbart deportera dem. Om någon inte kan läsa och skriva, får han samma frågor och han undertecknar med fingeravtryck. Det finns ingen ursäkt för att inte känna till kulturen dit man kommit, och arabernas kultur är mycket tveksamt. De verkar ha nåtts av informationen och vill inte bosätta sig i arabiska länder. “ (fritt översatt Petterssons blogg).

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

*) hej alla sköterskor i Stockholm, som sedan lång tid skyllt era bekymmer på det borgerligt ledda landstinget. Vill bara nämna att att beläggningsgraden på sjukhus i Stockholm, trots SÖS stabsläge, är lägre än snittet för landet. Och att det är värst i Malmö, sossarnas ‘mönsterkommun’, med nära 110%. Kan vara bra att rikta ilskan mot där den hör hemma: skurkregimen som fördelar resurserna och som gör det svårare att privatisera, så att sköterskor kan få konkurrensutsatta (marknadsmässiga) löner. Nej, jag vet, det kan vara svårt att förstå. Men höga skatter är inte ett tecken på att allt är toppen, trots allt.