Statistikfusk gör ingen lugnare. Särskilt inte eftersom det stöttar en undermålig strategi.

FHM:s statistikredovisning är inte bara slarvig, den är tendentiös. D v s den strävar ständigt mot att försöka stötta den av FHM påbjudna strategin. Låt oss titta på ett par grafer så ska jag förklara.

Den usla statistiken dög för FHM:s syften fram till förra veckan.

FHM anser att de dag-för-dag givna dödstalen är felaktiga, så tillvida att de släpar efter. Men detta har man inte brytt sig om att påpeka förrän nu. Det betyder att man konstant underrapporterat, utan att berätta om det. Men titta hur den gröna kurvan viker ner, och ser ut att plana ut, just som Tegnell påstod igår, medan den ‘felaktigt’ okorrigerade fortsätter rakt upp. Ännu tydligare framgår det om man bara tittar på nya dödsfall (t.h.): de blå staplarna ger ju verkligen intryck av att det värsta nu är över. Men det gör ju knappast de röda, som Tegnell vill hävda är felaktiga. Man kan ju cyniskt konstatera att FHM gärna använde de lägre siffrorna medan de var aktuella. Men nu flyttas siffrorna bakåt, så att vi kan få lägre aktuella siffror igen. Men vad är sant?

Vi har ingen nytta av finjusterad statistik som är tio dagar gammal

FHM:s korrigeringar ger möjligen en sannare bild om vi går tillbaka ett tiotal dagar i tiden. Men därefter kan vi ju förvänta oss att nya korrigeringar kommer öka på dödstalen vartefter. Låt oss göra en prognos. Sveriges oreviderade siffror för dag 17-25 är närmast identiska med Italiens dag 19-27. Det är rimligt att vi därför kommer fortsätta följa den kurvan. Antar vi att de adderade dödsfallen som FHM återlagt (till, får vi förmoda, en mer korrekt tidpunkt) är en funktion av okorrigerade dödsfall under en tiodagarsperiod efter denna, så får vi en ny kurva (rosa). Den innebär att dödsfallen i själva verket har stigit betydligt kraftigare än vad som redovisats fram till idag – och kan förväntas fortsätta göra det. Vi kan misstänka att det korrekta antalet döda idag är närmare ett tusen, inte 600.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om även detta är en underskattning, eftersom vi också har många dödsfall i hemmet och på äldreboenden som man sannolikt hellre klassar som icke-Corona än som Corona, för att ‘inte skrämma upp folk i onödan’, som det heter. Och för att kunna motivera att man fortsätter att driva denna halvmesyr till strategi, den som man satsat all sin prestige i. Men att förfalska siffror leder sällan till att folk blir lugnare. Särskilt inte när denna statistik används för att stötta en usel strategi som få har förtroende för.

Men oavsett om FHM:s korrigerade siffror är mer korrekta eller ej, så är de betydligt sämre som prognosverktyg än de siffror som rapporteras dag-för-dag. Detta gäller faktiskt trots att dessa siffror uppenbart släpar efter framförallt efter helgerna. De övriga ländernas data kan ju inte heller förväntas vara helt utan eftersläpning. FHM:s korrigerade data har dessutom 20 dödsfall som man fortfarande inte har något datum alls på, vilket praktiskt nog leder till att dessa alltså sorteras bort helt från diagrammet. Vi kan inte vänta på att finjusterade data blir 100% verifierade i 10 dagar (eller alltså ännu längre om vi vill ha med dem alla), de senaste siffrorna måste ju in i prognosen nu.

Italien – landet som inte borde vara vår benchmark

Det är möjligt att Italien har en bättre dödsfallsrapportering. I så fall så är det som framgår av kurvorna ovan bara att skjuta den svenska (röda) kurvan bakåt två dagar, så hamnar den närapå exakt på den italienska (blå). Man får exakt samma effekt om man istället anser att FHM:s reviderade siffror är riktiga för jämförelsen: då höjs den svenska kurvan istället från dag 10 och framåt. Överensstämmelsen är nästan kuslig. Men skillnaden kan förstås också bero på faktiska skillnader i förlopp. Då är det mer relevant att jämföra Stockholm och Lombardiet.

Norge – landet som borde vara vår benchmark

En allt tydligare skillnad kan också avläsas mot Norge, som igår kunde gå ut med den goda nyheten att man nu anser sig ha smittan under kontroll. Smittspridare smittar i snitt nu bara 0,7 personer och därmed så vågar man efter helgerna sannolikt lyfta på vissa restriktioner. Tegnell visade dock ingen som helst glädje över detta utan ifrågasatte istället Norges siffror. Att man skulle ha ‘plattat ut kurvan’, det mål han själv påstår att vi har haft för vår svenska strategi, det anser han inte alls, och flög svävande ut i diverse svårtolkade resonemang om hur och var man vill platta till denna kurva, och att Norge minsann nu var i ett ytterst otacksamt läge, på grund av alla sina restriktioner.

Stockholm och Lombardiet fortsätter att följas åt

Från dag 23 stack Lombardiet iväg lite, men det var alltså för Stockholm i söndags, då vår rapportering notoriskt släpar. De dödstal vi fått in under måndag och tisdag visar att Stockholms trend t o m är något brantare, om än på en något lägre nivå. Just nu (dag 25) är vi på 1,62 döda per 10.000 invånare, mot 1,71 för Lombardiet. Skulle vi få 89 döda i Stockholm imorgon, vilket ligger rakt i den korta trendlinjen, så är vi åter på samma nivå som Lombardiet var ackumulerat dag 26: exakt 2 döda per 10k inv. och i så fall med en brantare kurva som talar för att vi i övermorgon kommer vara klart förbi. En sådan utveckling tar oss snarare till ett spanskt scenario. Och, som sagt, utgår vi ifrån att andra länder är bättre på att hålla reda på sina dödstal, så ska vi ovanpå alltihopa lägga FHM:s sena korrigeringar.

Hur mycket landsorten släpar är fortfarande oklart

Det enda vi ännu så länge har att glädja oss åt är att landsorten, Sverige exkl. Stockholm, fortfarande verkar följa ganska långt efter. Jämför man med den rest-Italien, ex Lombardiet, så är ligger den svenska kurvan efter dag 23, en dag efter, men med samma lutning. Det stora frågetecknet är om svensk sjukvård ska klara den fortsatta anstormningen. Det kan liknas vid att man med inkallande av alla reserver och ett nytt fältsjukhus mobiliserat ännu mer krafter från och med igår, men att den fientliga armén hela tiden växer. Samtidigt är det för mig en skandal att en nationellt samordnad insats inte har gjorts ännu, där regeringen pekar med hela handen och tilldelar resurser till Stockholm från de andra regionerna. Här finns fortfarande stora reserver, även om man formellt har en överbeläggning. Överbeläggningen i landsorten gäller nämligen inte på samma sätt liv och död, som den extremt överbelastade situationen i Stockholm gör.

Könsfördelningen talas det lite om. Men den är sannolikt biologisk.

För övrigt är köns- och åldersfördelningen av offer en fråga av underskattad betydelse och missvisande representerad. Intensivvårdsplatserna visar att män i åldern 60-69 är klart värst drabbade, före män 50-59. Först därefter äldre män, 70-79 och män i åldrarna 40-49 är nästan lika ofta drabbade som kvinnor 60-69 år. Totalt 43 män och kvinnor mellan 20-39 har avlidit. Bara 23 i åldrarna 80-89 år vårdas. Att män är överrepresenterade beror sannolikt på rent biologiska faktorer och gäller generellt de flesta influensor. Kvinnor som opererat bort äggstockarna får samma överdödlighet, det verkar alltså ha ett klart samband med östrogenhalten.

Äldre prioriteras redan bort.

Tyvärr säger väl IVA-statistiken även något annat, nämligen att man redan tvingas prioritera bort de äldsta. Inte en enda människa över 90 år får intensivvård. Den slutsatsen går förstås stick i stäv med vad Tegnell påstår på dagens presskonferens, att svensk sjukvård fortfarande håller för belastningen. Men statistiken är tydlig: så fort fältsjukhuset stod färdigställt så fylldes det av ca 180 nya vårdbehövande. De flesta av dessa lär ha haft behov även tidigare. Och när ökningen dagen därpå bara är 8 vårdplatser för hela regionen så säger det att behovet är ännu mycket större. Här är det utbud, inte efterfrågan som styr. Min gissning är att detta sker redan i växeln. Man tar helt enkelt inte emot dessa, som ändå inte skulle få eller få behålla en respirator.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft