Publicerad 1 kommentar

Skattebetald konst ska vara uppskattad av betraktaren – och bra för Sverige

I Sölvesborg vill kommunen inte längre vill köpa in utmanande samtidskonst. Det här tycker kulturminister Amanda Lind är något av det värsta som hänt, och hon får gott om plats att redogöra för sin avsky på SvD:s debattforum. Det var ju vänligt av en tidning, som man får förmoda eller hoppas är en meningsmotståndare i frågan. Någon replik har jag inte sett till dock, och misstänker att möjligheten att jag själv ska få chansen är lika liten som då jag som representant för Yttrandefrihetsombudsmannen (YO) begärde replik efter SvD-ägarna Schipsteds ‘debattinlägg’, syftande till att stänga ner nyhetsförmedling på nätet. SvD har mer plats för regeringsvänliga åsikter verkar det, frågan är var de regeringsovänliga då ska tryckas? Här på min egen blogg är de i alla fall fortfarande välkomna.

Slår ett slag för konstig konst. Inte regimkritisk sådan dock.

Varför självklart med en kommunal konstbudget?

För det första är det för mig egendomligt att det måste påpekas, men vad är det som säger att det är självklart för en kommun att köpa tavlor överhuvudtaget? Jag tror visserligen inte att det handlar om någon större andel av det skenande mångmiljardunderskottet som drivs av konstnärliga bidrag, men när fattigpensionärerna växer lika snabbt som underskotten ackumuleras så är det en berättigad fråga, varför konsten är så viktig att den ändå måste få en del av kakan. Min personliga uppfattning är att den är det och jag ska förklara varför snart. Det handlar om skäl som är rakt motsatta kulturministerns.

”Den konstnärliga friheten är motiverad utifrån människans frihet och konstens egenvärde”, skriver hon. Absolut. Men vad har frihet med kommunala bidrag att göra? Det är ju inte så att modern konst nu är förbjuden, vare sig i Sölvesborg eller i Sverige. Regimkritiska kulturarbetare förs (ännu) inte till arresten. Än mindre de regimvänliga, d v s de som Amanda Lind värnar om – svenska kulturarbetare är ju så lite rebeller de kan bli, mutade medlöpare i det politiskt korrekta åsiktsförtrycket gör de vad som kan förväntas av dem; ren regimpanegyrik för det mesta.

Mp kastar sten i glashus

En replik som vill göra Mp och SD till lika goda kålsupare.

Karin Pihl i GP ger Amanda Lind den replik som SvD måhända förvägrat andra. Huvudpoängen i ledaren är god. Mp:s stenkastande i glashuset är ju öronbedövande – Mp har sedan Alice Bah fick kulturministerposten gjort allt för att politisera vår skattefinansierade kultur, normkritiken är till och med klistrad på tavlorna i Nationalmuseum. “Att läsa Miljöpartiets program från 2015 är som att läsa en handbok i totalitärt tänkande” konstaterar Pihl, och, nej, det spelar ingen roll att deras partiprogram har reviderats, det praktiseras ändå och dess andemening fortsätter genomdrivas i all aktiv politiks handling. “För en totalitär ideologi är det självklart att konsten har samma syfte som politiken, i Sovjetunionens fall att försvara revolutionen”, påpekar Pihl; det är just vad man också gör och gjort i Sverige, egentligen ända sedan 70-talet – men inte någonsin så flagrant och högröstat som vår nuvarande regim.

Ett halvsekels vänstersväng kräver mer än förment ‘objektivitet’ för att botas.

Men sedan svajar Pihl till. Hon jämställer SD:s politiska ambitioner med Mp:s, vilket är klassisk mittentriangulering. Att utgå ifrån att man har mest rätt bara för att man tar avstånd från ‘ytterligheter’ på båda sidor kölen är egentligen ingen ideologi alls, det är bara fegt. Sveriges kulturetablissemang är mer vänster än journalistkåren, vilket inte vill säga lite. På Historiska muséet sitter Pia Laskar som ‘normansvarig’; hennes bakgrund som Bader-Meinhofmedlem var inte okänd av dem som tillsatte henne, det var en merit. På Riksantikvarieämbetet tillsatte man en kulturarvschef, Qaisar Mahmood, som inte visste något om svensk historia överhuvudtaget, och vars enda merit för jobbet tycks ha varit att att han är utlandsfödd.

Den djupa statens politiska myceltrådar slits inte av bara för att en ny regering tillsätts, som inte längre vill politisera konsten. Den förmenta objektiviteten är ingen motkraft, den signalerar kraftlöshet som i bästa fall tillåter de postmoderna vänsterideologerna att gå i idé, i väntan på nästa tillfälle att breda ut sig. Det räcker heller inte långt att man slutar köpa modern konst i Sölvesborg, det här är en nationell angelägenhet.

Vem ska skattebetald konst gynna? Konstnären eller betraktaren?

Det finns två goda argument varför Åkesson och SD:s kulturpolitik inte ska kallas ‘en lika god kålsupare’ som Mp:s. Som Åkesson själv framhåller, det handlar om att främja konst som inte är splittrande utan som ”de flesta kan tycka är fint och trevligt” (SVT 22/11). Det vill säga: om man frågar sig vem konsten är till för, dess skapare eller dess betraktare, och kommer fram till att det är betraktaren, så är SD:s kulturambition sakligt och objektivt riktig och helt överlägsen Mp:s. Den nuvarande regimen skulle aldrig låta allmänheten genomföra någon popularitetsomröstning, men det skulle SD kunna kosta på sig, för vi kan vara säkra på att en betryggande majoritet av svenska folket uppskattar gediget utförd traditionell, föreställande konst med djur- natur- och porträttmålning, framför såväl abstrakta som konkreta fitt- och kukmotiv och böjda svenska flaggstänger. Ser vi istället konstnärskollektivet som en verksamhet som är betald för att stötta regimen så vinner förstås Mp – men så vågar de ju inte ens själva framställa saken; det är en uppenbart illegitim användning av våra skattepengar, som få skulle acceptera om målet formulerades så.

Men har en eventuell ny regering rätt att göra ‘samma’ som den nuvarande?

Syftet med konsten måste inte vara att lugna och behaga. Den ska naturligtvis kunna utmana och ifrågasätta också. Men är det besökaren på tandläkarmottagningen som ska känna sig provocerad? Eller är det maktens företrädare i Rosenbad? Dagens s k avante garde ger folket fingret, men smeker regimens åsiktsmånglare medhårs; det ligger inte det minsta av revolt i det. Låt oss anta att vi har en regim med motsatta förtecken installerad 2022. Skulle inte kulturvänsterns ambitioner – då i opposition – i så fall vara mindre missriktade? Jo, men återigen, varför skulle skattebetalarna subventionera den? Ingen ska förbjuda samtidskonsten, inte ens den mest störiga, osmakliga, aptitförstörande, groteska, fula, absurda, provokativa. Ingen ska arrestera eller arkebusera konstnärerna. Men. Om de vill ha betalt ur skattebetalarnas ficka så får de faktiskt göra precis som alla vi andra: tillfredsställa en äkta efterfrågan. Och denna äkta efterfrågan definieras lämpligen just som den svenska allmänhetens. Och det är inte bara ögats tillfredsställelse, utan även själens, som då bör komma i åtanke.

Vad vi behöver: konst som förenar och hjälper både gamla och nya svenskar att hitta den svenska kulturen.

Karl XII:s likfärd, med normkritisk innehållsdeklaration.

Sverige fullkomligt skriker efter konst som anknyter till våra rötter. Den har förnekats en plats i finrummen under mer än ett halvsekel nu, och få svenska konstnärer är vare sig kapabla eller intresserade av att skapa ny sådan. Motiv som visar vårt land och ‘svenska folkets underbara öden’, som förra seklets okrönte läroboksförfattarkung, Carl Grimberg, skulle ha sagt. Motiv som samlar oss kring en kultur som är bra för landet och bevisligen nyttig för oss själva – och som vi vill att även invandrare ska kunna hitta och uppskatta. Sådana motiv är viktiga att spridas för att så många nya svenskar som möjligt ska få chansen att förstå vad Sverige och svensk kultur egentligen är och har varit.

Den ambitionen motiverar både en kommunal och nationell budget, helt enkelt eftersom den är bra för Sverige. Rent objektivt sett.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Ännu ett konstverk av Lars Vilks drabbat av mordbrand – ’konstkritik’ eller ett dåd till varnagel för alla som står upp mot islam?

Vilks kreation i trä ’Waaaal’ i Örebro har brunnit upp. Det är inte första gången hans konst utsätts för mordbrand. ’Nimis’ på stranden vid Kullaberg i Skåne har brunnit flera gånger, senast 2016. Hans eget hus har brunnit, efter att som föredragshållare om yttrandefrihet på Uppsala universitet ha blivit skallad.

Lars Vilks är vår egen Salman Rushdie. Mordhotad sedan 2007 och utsatt för ett attentat mot sitt liv 2015, åtta år efter att rondellhundsteckningarna gjordes. Hade attentatet i Köpenhamn lyckats så hade gärningsmännen inhöstat 100.000 dollar, den utlovade belöningen för att ta livet av en som vågat utsätta profeten Muhammed för ett skämt. Och den som lyckas skära upp halsen på Vilks får 50% bonus. Islamisterna har statsstöd och stora resurser. Nu avled istället en helt oskyldig privatperson. Så dådet var ju inte helt meningslöst – alla som ens umgås med Vilks ska veta vad de ger sig in på.
*
DN kunde inte att kosta på sig en bild av ’Waaaal’. Varför då kan man undra? Så jag fällde in den. Man får tycka vad man vill om konst, men sannolikheten är stor för att inte heller denna brand har med konstsmak att göra utan med hat mot en konstnär som behagat skämta om profeten Muhammed. Så fungerar islams repressiva falang, den jihadistiska terrorn som muslimerna världen över aldrig vill eller vågar ta avstånd från. Och som de tvärtom gång på gång i enkätundersökningar visar sig ha en påfallande stor förståelse för.
*
Vilks har på sitt sätt, och utan att ha medvetet bett om det, blivit Sveriges främsta symbol för undfallenhet mot islam. Rädslan för att beblanda sig med Vilks ledde bl a till att han inte ens fick vara talare på en utställning på Kulturhusets vernissage. Beslutet var inte ologiskt, man skulle ha haft svårt att skydda allmänhet och personal – stigmatiseringen av Vilks hade redan gått så långt att varje enskilt beslut, genom den onda cirkelns logik måste bli ett avslag.
*
Det sätt Vilks behandlats på av kulturetablissemanget, med tystnad och total utfrysning, kommer efter detta naturligtvis inte heller bli bättre. Här ser man på riktigt hur icke-beröringstaktiken fungerar. Det är exakt samma mekanism som barnrånarna använder sig av mot sina offer och vittnen: ‘golare har inge polare’. Akta dig för att sympatisera med ett offer. Akta dig för att vittna. Då blir du ensam.
*
Hur hade det varit med lite ’tillsammans-är-vi-starka’ som sossar och vänster så gärna annars tillämpar, med rätt eller orätt? Som bevisligen fungerar oavsett hur ekonomiskt svaga eller åsidosatta man än är? Eller inkompetenta och korrumperade, som regeringsråd eller generaldirektörer? Man fixar biffen, tack vare den enade fronten. Varför var inte detta den spontana reaktionen efter att de avskyvärda dödshoten meddelats? Ett samfällt ramaskri: ni har fan inte makt att göra sådant i Sverige – se vad som händer nu: miljontals rondellhundar!
*
Det är vad Vilks hade behövt. Ett samfällt: ‘vi gör likadant!’ från hela det svenska samhället – omgående. Med tillräckligt många revoltörer mot fatworna (dödshoten) och terrorn, så skulle målen bli för många, avskräckningen fungerar inte då. Istället tog det tre år innan de stora dagstidningarna vågade publicera teckningarna. Och Nerikes Allehanda, som gjorde det första gången, vågade inte delta i manifestationen.
*
För att ingen ska få yttra ett ont ord om islam har man nu uppfunnit ord som islamofobi och aktivistiska domare och JK har tolkat in det under lagen om hets mot folkgrupp. Och fega kulturchefer har fortsatt porta Vilks från evenemang. Naturligtvis kan de ensamma heller inget göra. Men om de menade allvar med att ’utmana och provocera’, som de ju talar sig varma om annars, så skulle de ju se varje samarbete med Vilks som ett fantastiskt tillfälle. Nu är det t o m farligt att ens inneha hans konstverk. Och i tystnaden som råder är hycklarna avslöjade.
*
Vilks har fått leva som leprasmittad, med polisbeskydd alltsedan sin famösa rondellhund. Han fungerar perfekt som avskräckande exempel, till varnagel för alla som funderar på att göra något likadant.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/kultur-noje/lars-vilks-traskulptur-uppeldad/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6572069
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Vilks_Muhammedteckningar
https://fokus.dn.se/lars-vilks/
https://www.svt.se/kultur/konst/vilks-och-ohlson-wallin-stottar-lindberg-de-geer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentatet_i_Köpenhamn_2015