Publicerad 13 kommentarer

Afrika blir 3 mdr fler före århundradets slut. Godhetsknarkarnas nästa projekt – hur vi ska få dem till Sverige.

DN propagerar för att vi nu måste börja importera fler från Afrika och Nigeria också. Som om Mena-ländernas befolkningar inte fanns och inte redan höll på att invadera oss. Som om det inte fanns en annan, teknisk lösning på hur våra åldringar skulle kunna tas om hand. Eller, om vi inte importerat hundratusentals bidragstagare, att vi då haft råd att ge löner till dem inom sjuk- och äldreomsorg, som skulle ha räckt för att locka kompetent och motiverad personal.

Ett nytt godhetsprojekt!

Ja, DN glömmer t o m – för tillfället – bort sina egna favoritargument, de där om att man ska vara klimatsmart och inte föda nya barn till världen. Glädjen över de tre nya miljarderna i Afrika som vi har att se fram emot att föda en väsentlig del av här i Sverige om man får sin vilja fram, den är oförfalskad. Ett nytt godhetsprojekt! Även om man lite nödtorftigt slänger in ett par argument om hur nyttiga dessa nya bidragstagare kommer bli. De kommer ju fixa ålderspyramiden.

Jovisst, statistiken kommer se finfin ut. Bara den lilla detaljen, att vi kommer färre svenskar i arbetsför ålder som kan försörja både åldrande svenskar och bidragsberoende människor från Mena och Afrika, som varken kommer kunna försörja sig själva eller andra, oavsett vilken ålder de befinner sig i. De saknar nämligen 1. kompetens, 2. motivation och 3. förmåga.

  1. Redan genomsnitten i dessa länder förskräcker. Men dessutom. De som kommer är inte deras ingenjörer och raketforskare. De är snarare analfabeter, i bästa fall med några års grundskola bakom sig.
  2. UD och andra svenska myndigheter agerar inte för att få dessa människor att inse vad vi vill att de ska göra här: arbeta och betala skatt. Kanske för att det inte ens är vad UD/myndigheterna vill. Som den djupa statens företrädare är man nog mest nöjda med att de röstar rätt, d v s rött.
  3. IQ-nivån i Mena ligger mellan 80-85. Enligt dagens forskning kan man, vid unga år och i stimulerande kontext höja sin IQ med mellan 1-5 punkter. Räkna med att de flesta av våra invandrare stabilt kommer ligga kvar på nivåer under 90 alltså. Men i Afrika söder om Sahara är det ännu sämre beställt. Nigeria ligger visserligen på Mena-nivå. Men i Somalia, som är mer representativt för världsdelen, så talar vi om IQ68 som genomsnitt. En poäng upp från förra mätningen, inte mycket att hurra för. Världsindexlistorna ser ut så här. Och vad de innebär är att det saknas poäng med utbildning, IQ för att ta till sig ens enklare texter räcker helt enkelt inte till.

Mitt inlägg på DN Ifrågasätt

DN Ifrågasätt spärrade mig på obestämd tid i april. Man sket totalt i att besvara mina överklaganden. Det var svepskäl som använts, och man hade inga svar. Jag tröttnade efter tre försök, och har sporadiskt prövat att skriva, utan att vara insläppt. Igår upptäckte igår jag att jag kunde kommentera igen. Så jag skrev det som står här nedan. Kommer det censureras? Blir jag spärrad igen?

Då går vi hela varvet runt igen då. Trodde faktiskt att man hade lite bättre minne än så här även på DN. Det var ju den här typen av argument som låg bakom satsningen på import av vad som visade sig bli bidragsimmigranter en masse. Handelns Forskningsinstitut liksom Entreprenörskapsforum har i dec resp apr redovisat hur ‘lyckad’ den strategin har visat sig vara. NOT.

Mitt inlägg från i maj.

70% av flyktinginvandrarna från 90-talet och fram till 2005 är efter 15 år fortfarande totalt bidragsberoende, d v s så lång som mätperioden var – sedan börjar de första årskullarna gå i pension. De som räknades som ‘över ribban’ var enligt HFI en minimiinkomst på motsvarande EUR2000. D v s inget som räcker till för att lägga undan till barnomsorg, egen sjukvård eller pension. Bara hålla näsan över vattenytan.

HFI har inte räknat med statliga stödprogram. Men kommunernas snällanställningar har man ju inte kunnat räkna bort. De mäts alltså som framgångsfall i sysselsättningsstatistiken, men utgör istället en viktig förklaring på den sjunkande produktiviteten.

Vad siffrorna säger? Att det här är en total katastrof som inte finns någon lösning på.

Sverige behöver en utvandringspolitik, inte mer av samma recept som just nu håller på att sätta hundratals kommuner i konkurs.

Magnus Stenlund, Sunt Förnuft

PS. Jag är mycket tacksam för dem som vill stötta min verksamhet. Bidra gärna med Swish till 070-763 97 02 eller bg 591-5640. Och om du vill att min verksamhet ska kunna fortsätta – gör gärna din överföring stående.

Publicerad 10 kommentarer

Invandringsbubblan: 90% bidragsberoende i sex år. 70% på sikt. Och Sverige har skaffat sig 15% strukturell arbetslöshet. I evighet. Amen.

Svenska Dagbladet har publicerat en debattartikel som med saklig ton, rakt upp och ned, säger som det är med våra invandrare. Redan i högkonjunkturen som varit klarade majoriteten av dem inte att försörja sig själva. En redan mörk bild av invandringen är alltså ändå för ljus. Ni som läser nätmedia visste redan detta, ni har ‘diskonterat’ det. Men det har inte resten av svenska folket. Och inte börsen heller.

Det är professor Johan Eklund på Entreprenörskapsforum som ansvarar för databasen som omfattar invandrade under perioden 1990-2016. Bara mellan 56-68% av invandrarna från länder i Afrika och Mellanöstern hade 2016 sysselsättning, säger han. Illa. Men det är vad de officiella siffror myndigheterna AF och SCB levererar. Man förstår att regeringen helst inte hänvisar till dessa siffror, och när man blir tvungna, gör det utan att särredovisa just Mena och Afrika. Vad Eklund konstaterar är att dock att sysselsättningsgraden inte är illa nog. Långt därifrån! Den ger en mycket missvisande och grovt överskattande bild av hur det går för dessa invandrare att integrera sig in på arbetsmarknaden. Detta eftersom det räcker med en timme i arbete under november för att definieras som sysselsatt för hela året.

Antalet sysselsatta är helt meningslös statistik, enbart till för att glorifiera regimens arbetsmarknadsinsatser.

En bidragsförsörjd majoritet. I evighet. Amen.

Istället använder Eklund sig av ‘självförsörjningsgraden’ som motsvarar 12.600:-/månad och som även utgör OECD:s fattigdomsgräns (långt under svenska minimilöner). Den kravribban klarar invandrarna som helhet dåligt. Bara 30% av dem gör det efter 5 år, 50% efter 13-14 år. Och från Mena/Afrika var det år 2016 bara 37% som var självförsörjande!

En majoritet är bidragsförsörjd. Även efter 14 år.

Ingenting talar för att det blivit bättre sedan dess. Nära 2/3 kan alltså inte försörja sig själva, än mindre sina familjer. I den dryga tredjedel som ändå gör det, så ingår dels dem som är med i arbetsmarknadsprogram, d v s öppet subventionerade, dels s k snällanställda. D v s sådana som anställs, främst av kommuner, utan att vara bäst kvalificerade eller utan att vara kvalificerade alls, och inte sällan för tjänster som inte tillför kommuninnevånarna någonting av värde överhuvudtaget.

Ingen förbättring över tid. Vi kan förvänta oss tvärtom, av flera skäl. Med de stora kullarna från 2014 och framåt har problemen med integrationen ökat markant. Den allmänt förbättrade konjunkturen från 2000-2016 förbättrar också resultatet.

Påstådda utbildningar är ofta fejk. Och Malmö är sämst i klassen.

Regionalt är skillnaderna stora. Bäst är läget i Stockholm, värst är det – som vanligt och förstås – i Malmö. En annan poäng som Eklund gör är att påstådda utbildningar märkligt ofta inte hjälper ett dugg, för just Mellanöstern- och Afrika-emigranterna:

Här kan problemet vara tre: dels att utbildningsbevis är fejkade, dels att utbildningarna av lägre kvalitet än de formellt ger sken av och/eller mer generella än specialiserade.

Publicering i mediaskugga. Slump? Skulle inte tro det.

SvD:s val att publicera om detta kom i total medieskugga under Corona, och har följaktligen inte uppmärksammats av någon. Det visste man naturligtvis skulle hända och var sannolikt ett skäl till varför man vågade göra det. I höstas kom det en liknande rapport, då från Handelns Forskningsinstitut, som undertecknad kommenterade i en krönika 4/12. Den valde MSM att ignorera totalt. HFI hade gjort samma sak som Eklund, men utgått ifrån månadsinkomsten EUR2000, d v s ca 20.000:- och man hade exkluderat arbetsmarknadsprogram. Kontentan var förstås att ännu färre klarade gränsen. Efter 15 år, då de äldsta i gruppen började gå i pension, så var det bara 37% av hela gruppen som hade ett sådant uppehälle; i snitt endast 10% gjorde det under sina första sex år i Sverige, endast ca 30% under de följande åren.

HFI:s skiktning visar exakt samma skrämmande resultat som Eklunds, fast ännu värre. Arbetsmarknadsprogram försörjer ca 10% av invandrarna.

Det man måste hålla i minnet är att det fortfarande inte räcker med 20.000 i månaden för att klara att bidra med uppehälle för sig själv under en hel livscykel. Per heltidsarbetande var den svenska medelinkomsten 2019 över 48.000:- och den är rimlig att räkna med (mer än medianen), för att ge en korrekt uppfattning om hur mycket som i snitt krävs för att bära upp både en egen familj, sin pension och den svenska välfärdsstaten.

Det här går inte att utbilda bort.

Vad det här säger, enkelt uttryckt: stora delar av invandrarkollektivet, särskilt då Mena/Afrika, kommer aldrig gå att integrera i det högteknologiska svenska arbetslivet. Härtill bör läggas det faktum att IQ-nivån i de berörda länderna också ger anledning att misstänka att problemet inte bara är kulturellt. Och än mer stöd för att detta inte kommer gå att utbilda bort. Vi har skaffat oss en strukturell arbetslöshet, formell eller informell, som uppgår till minst 15% av befolkningen, att läggas till de mängder med välutbildade svenskar som just nu går ut i arbetslöshet. Vad säger det om framtiden? Och vad säger det om våra möjligheter att återhämta oss efter Corona?

Mena-länderna har mellan 80-85% av i väst normal snitt-IQ 100. Somalia ligger på 67%, i paritet med större delen av Afrika söder om Sahara. En nivå som kvalificerar till evig särskola, oavsett språkkunskaper.

Har börsen diskonterat de här i sitt V-kurveformade återhämtningsscenario? Knappast. Men det får vi säkert anledning att återkomma till.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Hur Järvafältet blev värsta smitthärden? Det var inte skidåkare som tog Corona dit.

Snart har en arbetsvecka gått sedan Löfven höll sitt landsfaderstal. Ännu inte några hårda paket i sikte tycks det, men sossarna har vunnit tre procent i opinionen, så man får väl förlåta dem om de har svårt att koncentrera sig på annat, och en falska känsla av säkerhet kan också ha infunnit sig pga börsuppgången de senaste två dagarna. Jag ska återkomma till den i senare krönika, men kan redan här och nu citera Cervenka i DI: “Sluta titta på marknaden – den har upphört att existera“. Tror du, liksom amerikanska Fed, att sex nytryckta sillioner är rätta lösningen, så är du antagligen en av huvudaktieägarna i SAS.

Flock-immunitet är fortfarande den rådande strategin

Vad som slår mig, i likhet med 1900+ svenska läkare och forskare, är att den svenska strategin trots Löfvens allvarstal tycks fortskrida i oförminskat tempo (lågt) och i exakt samma riktning som förut: Tegnells flock-immunitetsexperiment ska genomföras. På t-banetåg och bussar har man fått fortsätta trängas, eftersom man av besparingsskäl infört helgtrafik. Särskilt Nacka-Värmdö-pendlarna har fått stå som packade sillar i rusningen. Att trafiken övriga tider i många fall gått mer eller mindre tom har inte föranlett några nya rekommendationer från myndigheterna, som t ex att man ska försöka växla arbetstider om det går.

Varför inte mer spridning i områden runt skidåkarna från Italien?

Och nu börjar det stå klart att det knappast är skidåkarna från Italien som utgör den största riskgruppen för spridning längre. Nej, på något sätt har det uppstått en övertalighet bland somalierna på Järvafältet. Där bor totalt knappt 90.000 människor, dvs mindre än 4% av befolkningen i Stockholms län, ändå svarar man för en dryg 1/7-del av alla smittfall, 3,6 ggr mer än snittet, och ännu större andel av dödsfallen, nästan en tredjedel av de första 19 fallen – en total som dubblats idag, utan uppgift ännu om vart offren hör hemma.

Utanförskapsområdena på Järvafältet har blivit den värsta smitthärden

Varför detta? Hur gick det till? Enligt somaliska företrädare är det usel kommunikation från myndigheterna. Men detta är nys, det finns etablerad sjukvårdsupplysning på 11 språk ute på Järvafältet, varav somaliska är ett. Att man invaggats i falsk säkerhet om man lyssnat på Löfven (‘man kan inte ha bacillskräck i mitt jobb’) är förstås en del av det. Men det gäller många andra, främst inom pk-kollektivet och de allmänt odödliga.

Vad det istället handlar om? Min misstanke är också att man gjort mer för att informera än vad somalierna påstår och att långt ifrån hela problemet ligger där. Det är mer trångbott, få ensamboende, generationsboende är vanligare, rökning likaså. Att somalisk kultur liksom kulturerna från Mena generellt skulle vara mer ‘närgångna’ med kroppskontakt i form av puss och kram är väl heller ingen dålig gissning. Man är vana vid och trivs bäst med att ha folk omkring sig. Normalt skulle allt detta vara okontroversiellt att säga, men eftersom det nu har en negativ implikation så censurerar DN mig när jag påpekar detta – och stänger av mitt konto helt.

‘Spekulationer’. Ändå alltså.

Noll hälsoscreening

Mer fördomsfullt kan det låta att hävda att nytillkomna kan ha sämre kropps-, bords- och mathygien. Men det är också lätt förklarat helt objektivt; där man kommer ifrån är rinnande vatten och tvål inte alls lika självklart tillgängliga alltid. Det skapar vanor som inte slösar med vatten som vi gör. Men också sämre hygien. Något som är så känsligt att säga, att vi naturligtvis inte gör det. Tillfället vid gränsövergången, då de borde sättas i karantän för hälsoscrening finns inte, för den görs inte; trots att vi vet att man i snitt är bärare av multiresistenta bakterier i hela 25% av fallen, läs min krönika om MRA –multiresistenta bakterier här .

Så varför skulle detta skilja sig från hur det ser ut i Coronatider?

Anhöriginvandringen fortsätter

Det här känns ju extra tryggt att veta, nu när det avslöjats att vi också fortsätter att släppa in anhöriginvandrare. Att restriktioner för inpassering vid gränserna fortfarande inte förhindrar anhöriginvandring är den politiska korrekthetens verkliga adelsmärke. Den påminner närmast om dödshjälp till dem som redan befinner sig på Järvafältet m fl liknande områden; främst de anhöriga på plats men också områdena som helhet och i slutändan även vi i det övriga Sverige. Men insläppet får säkert alla inblandade beslutsfattare att känna sig tappert ädla ändå.

‘Papperslösa’ spridare

Och så har vi de ‘papperslösa’, de som befinner sig här illegalt och som knappast ger sig tillkänna bara för att de börjar hosta lite. De är utmärkta smittspridare, både när de befinner sig ute på stan i mer eller mindre ljusskygga ärenden, som inte påverkas ett dugg av allmänna rekommendationer, eller där de tillsammans gömmer sig i lägenheter med betydligt fler antal boende än vad de är avsedda för, men där sanitetsartiklarna är färre eller frånvarande helt.

Hotet om flyktinginvasion från Afrika

Nu kommer också rapporter om Coronaspridning i Afrika. Där är befolkningen inte så gammal, men den är ofta försvagad av bristsjukdomar. Peter Eriksson, miljöpartist och biståndsminister (nog måste denna post vara himmelrikets högstol för en sann godhetsknarkare?) är genast snabb med att lova nya bistånd utöver vad Sverige redan skänker. Vi kanske ska be Riksbanken trycka upp några miljard till afrikanerna? Det lär ju knappt märkas i den allmänna konkursen. De afrikaner som kan flyr just nu från områden där smittan mycket väl kan vara mer spridd än här, utan att någon säkert vet. Och det är förstås gärna hit till Sverige man vill, för här är sjukvården relativt sett så mycket bättre och smittrisken upplevs som mindre. Det är tänkbart att somaliernas övertalighet bland de döda kan vara förklarad av detta faktum, men det är också troligt att detta i så fall bara är en viskning av vad som kan komma.

Förnuftsskälen kan staplas på varandra. Invektiven över idiotin. Liksom ett kallt hat emot dem som till synes medvetet ägnar sig åt att förvärra smittspridning av en dödlig farsot bland det svenska folk man fått förtroendeuppdrag att företräda. Men jag orkar bara be den här gången. Snälla. Hur vore det att stänga gränsen för mer invandring? Åtminstone just nu?

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Sverige tar emot flest kvotflyktingar i världen. Och vi är ensamma om att vara helt kravlösa.

DN:s artikel är jättelång. Och inte bara en snyftis faktiskt. Den gäller kvotflyktingarna. De påstått mest ömmande fallen, som FN sållat hårt och som bara en liten, liten andel kan hoppas på att passera nyckelhålet och få hjälp. Vi ska börja med vad som är sant och riktigt.

Sedan när blev ekonomiska flyktingar hårt sållade kvotflyktingar?

Det är troligen bland dessa vi har störst chans att hitta verkligt hjälpbehövande.

Så. Då var det gjort.

Nu till några frågor, i all ödmjukhet.

  • Hur hjälpbehövande är man som somalisk flykting, när man redan lyckats ta sig till Kenya? Bilden talar för att det handlar om ekonomiska flyktingar och texten säger detsamma. Har FN börjat plocka in sådana även i sina kvoter?
  • Vad är UNHCR:s poäng med att hjälpa 70.000, en (1) promille, i ett hav av påstått 70 miljoner, som kallar sig flyktingar? Är flyktinghjälpen ett lotteri?
  • Om FN sållat ut 1,44 miljoner av dessa varför använder man inte pengarna på plats?
  • Jag lovar att även en tusendel av 70 miljarder skulle kännas fint. 1.000:- per person drygar ut uppehället bra i dessa länder. Så varför tar vi inte vad som spenderas på lotteriet och delar ut på alla?
  • Bara 28 länder i världen tar emot. USA tar emot flest, 18.000. Bara de, Kanada och Tyskland tar emot fler kvotflyktingar – i absoluta tal – än vi gör. Varför ska Sverige ta emot 5.000, överlägset flest per invånare? För att vi är rikast? Tagit emot färre än andra förut? Tar emot färre av andra flyktingkategorier och anhöriga? Eller är det bara för att vi helt enkelt är de godaste, finaste och jättebästa av alla människor?
  • Kvotflyktingar integrerar sig sämre än andra. Tyskland och Holland ställer krav på ‘integrationsmöjlighet’ för att ta emot, ‘en vilja och möjlighet’ att klara sig. Andra länder vill inte ta emot analfabeter. Varför är bara Sverige totalt utan krav? För att allt funkar så mycket bättre då?
  • Man konstaterar att det kommer märkas på integrationen när andelen kvotflyktingar växer. Den kommer bli sämre. Är den så bra nu att vi kan acceptera en försämring alltså?
Gissa vad det betyder för godhetsknarkarna att få se en sådan här rubrik? Det är en fix som är värd varje skattekrona du kan förmås att betala.

Återigen upprepandet om hur Sverige har ‘stramat åt’ flyktinginvandringen, som ska säljas in. Det är de 18,9% av 2018 års massinvandring som man då refererar till. De som definieras som flyktingar. Men 33,8% ska läggas till dem, ‘anhöriginvandringen’. Som bara växer. Så har vi 30,9% s k ‘arbetskraftinvandring’, mest från samma länder och i praktiken utan krav på annat än att en släkting i Kista påstår sig ha givit hen jobb ett par månader. Sådana som sen får ett samordningsnummer och försvinner.

Notera hur kraftigt anhörig- och s k arbetskraftsinvandring växer. Tack vare dessa är totalen nästan densamma som toppåret. ‘Arbetskraft’ är alla som kan hjälpa till i pizzabutiken eller cykla. Och intyget från Karim’s Närlivs duger alltid lika bra.

Totalt tog vi 2018 emot över 132.000. Och det som sägs om kvotinvandringen kan sägas om de anhöriga också: det kommer märkas på integrationen, den kommer bli (ännu) sämre. Dels pga (ännu) lägre utbildning & motivation att integreras (islams kvinnor står vid spisen & föder barn), dels för att man redan är alldeles för många.

Svenska flaggan slokar när tejpen släppt. När inga andra tar emot längre så fjäskar FN lite för sin stora beneficiär.

Vad artikeln också matar oss med är information om hur extrem Sveriges flykting politik är jämfört med andra länders. Godhetsnarkomanerna ser detta som något rimligt, ja de behöver mer. Hade vi t ex haft 20.000 kvotflyktingar (och därmed mer än USA) så hade man reagerat likadant – då hade man kunnat ta bort den sista reservationen i “Sverige tar emot flest (i förhållande till befolkningen)”, det hade ändå inte fått någon att börja tänka. Det säger rätt mycket om hur inbilska och totalt tondöva de massinvandringsförälskade är. Hen har rätt oavsett vad n å g o n annan tycker. Och det behövs bara större och större sil för att dosen ska ta och kännas bra.

Några klipp ur artikeln:

Det här gör vi för att det känns så skönt. För oss som gör det. Nästa år kommer det ha fötts 70 miljoner till i de här länderna. Det blir svårt att hinna ikapp.
Nej, nu har ju sossekommunerna i landsorten fattat att ingen kommer flytta efter två år och att betalningsansvaret är evigt. Att man därför måste blanda upp de mest hopplösa fallen för att lura på kommunerna ännu fler är ju då rätt så troligt.
Och det beror nog främst på att de som tagit sig hit har väl förankrade nätverk nu, säger artikeln. Det betyder i klartext att det jobbar folk i samma klan på mig-verket, inom polisen, och på kommunerna. Det är genom dem man kan få tillstånd och snällanställningar.
Här en trippelfint! DN vill få det att låta som att alla andra flyktingar är mycket bättre. Det är de inte. Bara 27% av dem tjänar 20.000:-/månaden efter 9 år (snällanställda inkluderade). Men kvinnorna är faktiskt ännu värre. Vad DN refererar till är ju ‘sysselsättning’ och sådan definieras som minst en timme arbete/vecka. Slutligen: det handlar inte om att ‘lyckas’ så mycket som att vilja: de flesta kvinnor som kommer hit ställs vid spisen för att föda barn. Så säger islam och så säger deras män.
Det kommer den säkert. Ännu sämre. Men det är ju anhöriginvandringen som i första hand ökar, kvotflyktingarna är bara en liten del av den totala flyktinginvandringen.
Det är skönt för Mig-verkets anställda att få komma till Nairobi. Här har FN redan sållat åt dem. Och är man redan förstående för lögnerna på hemmaplan så förstår man ju att det känns bra att inte behöva vara cynisk.
Det är så skönt att slippa säga nej. Allt ska hem. Om man upptäcker en tidigare straffad våldtäktsman, så kanske man gör ‘orosanmälan’ då också?

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 2 kommentarer

Bill Gates. Kan en filantrop/övermänniska med (för) mycket pengar göra skillnad?

När detta skrivs är Microsoft återigen världens största företag mätt i börsvärde. Bill Gates arv till eftervärlden kommer att vara betydande. Men inte så betydande som han velat att döma av den miniserie som Netflix sänder, med titeln ‘Inside Bill’s Brain’. Den som förväntat sig att miljardären skulle offra tid på att göra en dokumentär som avslöjar Bill Gates innersta och visar upp hans sämre sidor är naturligtvis naiv. Vad Gates har för syfte är ganska uppenbart: att upplysa om sina välgörenhetsinsatser. Och bekräfta sin ryktbarhet som övermänniska. Det är Bills hjärna inte människan Bill som porträtteras. Vad jag – oväntat – fann vara av mycket stort intresse var de slutsatser som kan dras av Gates enorma filantropiska insatser och framgångarna som dessa haft. Eller snarare bristen därpå.

Bill Gates är en människa med omättlig nyfikenhet på kunskap. En egenskap jag både sympatiserar med och delar – med många andra. Uppgiften om att han tar in 100 sidor i timmen av komplexa vetenskapliga böcker och att 90% stannar kvar gör honom heller inte unik, även om det kan tyckas låta överdrivet. Det är snarare kombinationen av att vara allt han är och varit och samtidigt ha denna formidabla dataanalys- och lagringskapacitet, som är anmärkningsvärd. För de flesta företagsledare är ju snarare medelbegåvningar, ett tio- eller tjugotal IQ-poäng högre än genomsnittet. Och de flesta uppfinnare har hög IQ, men är snarare mest intresserade av att kombinera information för att nå fram till kreativa lösningar som ingen tidigare tänkt på. Gates påminner här mer om den klassiske lärdomsgiganten – eller superdatorn. Samtidigt som han uppvisar en enastående arbetsförmåga och drivkraft. Arkivmartyren, kombinerad med intelligensaristokratens alla attribut.

Kreativiteten finns förstås också där. Men Gates skiljer sig alltså från den gängse uppfinnarkarikatyren, vars sprudlande skaparkraft sällan leder till den rikedom och berömmelse den kan tyckas förtjäna. Gates har en mer komplett palett, som gör honom dubbelt unik. Och det bästa beviset för det är förstås hans livsverk, Microsoft. Det är svårt att inte bli imponerad av eller att undvika att känna respekt för någon som åstadkommit så mycket. Jag är däremot mycket mindre imponerad av hans förmåga att göra gott med den förmögenhet han skapat. Att man har en sådan vilja och drivkraft är självklart något vi ska applådera och vara tacksamma för, men är egentligen mest bevis för att Maslows behovshierarki är allmängiltig: när man har allt så är filantropisk verksamhet vad som kan kröna levnadsbanan.

Existerar verklig, osjälvisk filantropi?

Två frågor dök upp i mitt huvud medan jag tittade på miniserien, där speciellt den avslutande episoden var avslöjande och gav ledtrådar till svar. Den första frågeställningen är ifall det är resultat för mänskligheten man som filantrop i första hand är ute efter? Eller är det att boosta det egna eftermälet? Enligt all samlad kunskap vi har om människan så är hon innerst inne en egoist, även när hon ‘gör gott’. Evolutionen har gjort oss sådana, och det är den överlevande individen som gör rasens överlevnad bäst möjlig. Sannolikt för att vi helt enkelt inte själva har kapaciteten att avgöra vad som gynnar mänskligheten i stort – även om många av oss gärna vil tro det. Detta talar alltså för att Gates precis som de flesta andra stora filantroper i historien drivs av sin fåfänga, minst lika mycket eller mer än han drivs av ‘sann’ filantropi. Det är vackert så kan man tycka, men som vi nedan ska återkomma till, så kan just denna skillnad betyda att miljarder kastas i sjön utan särskilt stor nytta.

Den andra frågan är om Gates är rätt ägnad att göra gott för mänskligheten i någon annan mening än som mjukvaruutvecklare och företagsledare, och om det överhuvudtaget ens är möjligt att med en till synes oändlig förmögenhet till hands göra avgörande insatser för mänsklighetens bästa. Som caveat för de slutsatser jag kommer till, vill jag redan här påpeka att även små skillnader måste räknas alla som försöker till godo och att det intressanta med frågan i Gates fall ju är just att han framstår som så särdeles välutrustad för uppgiften.

Bill Gates tre projekt. Miljardslukande. Och har inte gått i mål.

Den första frågan om sann filantropi vs. gynnande av egen ryktbarhet kan förstås besvaras med ‘både-ock’: visst måste det vara möjligt att göra massor med bra och få credit för det samtidigt? Så tänker säkert de flesta filantropiska miljardärer, och de flesta av oss andra som vill världen väl. Men när frågan ställs på sin spets, när man måste välja, så blir det svårare. Väljer vi att sätta sprätt på pengarna på det, enligt vår innersta uppfattning och bedömning, mest rationella sättet? Eller på ett sätt som först och främst befrämjar vår image och vår egen lust att delta? I miniserien tar man upp tre stora miljardslukande välgörenhetsprojekt: sanitetslösningar för tredje världen, utrotandet av polio och säkra mer effektiva kärnkrafverk. Inget av dessa projekt har nått ända fram. Det reningsverk Gates miljarder lyckats skapa är alldeles för dyrt och komplicerat. Polio ökar igen – eftersom islamistiska Boko Haram i Nigeria och mujahedin i Afghanistan mördar vaccinationsteamen varhelst man får korn på dem. Och kärnkraftverken har blivit ofrivillig gisslan i handelskriget mellan USA och Kina.

En hammare slår ned spik. Då blir det ett avancerat reningsverk. Inte simpel CO2-ökande värmeförbränning.

Som Gates själv framhåller: han är den han är, ett effektivt verktyg när det gäller att skapa innovativa tekniska lösningar. En hammare vill slå ned spikar, mycket annat duger den inte till. Och kanske är den så enkel; förklaringen bakom hans faktiskt ganska spektakulära misslyckanden. När vi ser fattiga afrikaner hälla ut extrementer i samma vattendrag där barnen badar, så är åtminstone min första tanke inte att uppfinna en avancerad reningsanläggning som med ånga utvinner rent vatten ur avföringen. Det kanske är kreativt, men faktum är att vi i de flesta andra delar av världen har löst problemet genom upplysning istället. Att med morot locka och med piska tvinga fram ett ändrat beteende känns inte som ett oöverstigligt pedagogiskt problem för en lärare – givet att eleverna vill lära sig och har basal intellektuell förmåga. Och skulle så inte vara fallet, så vad ska de då göra med en avancerad reningsverksanläggning? Innan jag satsar allt på ett sådant skulle jag nog testa befolkningens mottaglighet för både den ena och andra lösningen. Men det skulle för Gates innebära en risk förstås: om afrikanerna vare sig vill eller kan så är hans tekniska hjärtebarn dött redan innan han hunnit börja. Och frågan om deras mottaglighet och förmåga är en kontroversiellt högst brännande fråga. Får man svar som inte är politiskt korrekta så riskerar man att framställas i dålig dager oavsett hur goda ens intentioner är.

För en ekonom så vore förstås det billigaste sättet det närmast till hands liggande. Att använda skiten för att göda åkrarna och som bränsle och värmekälla är i alla fall de idéer som först kommer i mitt huvud. Men för Gates misstänker jag att detta dels är tråkigt, dels inte alls ger samma potentiella glans kring projektet. Inte minst eftersom eldad skit skapar politiskt inkorrekt CO2. Reningsverksprojektet fortsätter nu av allt att döma att dra pengar i ett gigantiskt slukhål, istället för att göra sann nytta. Bill Gates ger nämligen aldrig upp – också kanske för att det är något av hans varumärke. Och han vill följaktligen inte veta vad termen ‘sunk cost’ står för. Det är en ekonomisk, inte en teknisk term.

Polion krävde kartor som inte förnyats sedan kolonialtiden. Och att den kom tillbaka var islamisternas fel.

Polioutrotningen erbjöd ett för Bill oemotståndligt optimeringsproblem: att på kortast möjliga tid vaccinera så många som möjligt inom områden i Nigeria för vilka de senaste kartor som ritats var från brittisk kolonialtid. Varför är det så kan man undra, men det är svårt att göra detta utan att börja ifrågasätta hur duktiga afrikanerna är på att bygga fungerande demokratier och mänskligt välstånd. Så programmet kastar sig snabbt över i ett sidospår: Gates har löst ett liknande matematiskt problem i sin ungdom, vi får här intressant kuriosa om vem Gates är, men parallellen har mindre med hur effektivt man lyckades bekämpa polio att göra – den stora vinsten låg förstås i att man samtidigt ritade en ny karta. Det blev då uppenbart att riskerna för nya utbrott var störst i de olika regionernas gränsområden, där vaccinationsteam A utgått ifrån att team B gjort jobbet och tvärtom. Skälet att man sedan misslyckades? Religiös fanatism. Ett problem som berördes som hastigast i programmet, och då betecknades som ‘områden med regional oro’. Att det var islamistisk fanatism ‘oron’ bestod i, det nämndes förstås inte alls.

Vem vill ta risken att bli kallad ökänd islamofob istället för känd filantrop?

Slutsatsen, som står skriande klar för mig är alltså att om man vill utrota sjukdomar och fattigdom så måste man utrota okunskap och islamsk fundamentalism. Det första anser Bill Gates själv antagligen vara för tråkigt och oglamoröst icke-tekniskt. Det andra för kontroversiellt, för dyrt och för riskfyllt för det personliga eftermälets skull. Bill Gates vill inte bli kallad islamofob under sin livstid, för då kommer han aldrig kunna vara säker på att inte detta också blir det mest bestående i hans av media tillsnickrade nekrolog. Ungefär som PK-media efter Ingvar Kamprads död inte kunde låta bli att ta upp dennes politiska svärmerier i högerextrema kretsar 70 år tillbaka i tiden. Det överskuggar kanske inte Kamprads huvudsakliga gärning, men det kan vara skillnaden mellan att få en stor gata i Stockholm eller en byväg i Älmhult uppkallad efter sig. Gates är förstås väl medveten om var media står, vit äldre man som han är, och har själv inget ‘förmildrande’ i sin bakgrund – tvärtom uppvuxen i ett högborgerligt hem och skickad till en privatskola. Han är därmed ett ‘mål’ som man bara väntar att få sätta tänderna i, om det skulle finnas antydan till blodvittring.

Familjeplaneringen – Melissas projekt – nämnd i en passus.

Kanske var det därför som hans fru Melissa i en kort passus i programmet sägs vara den som ligger bakom makarnas välgörenhetsstiftelses stora satsning på ‘familjeplanering’, som befolkningskontroll eufemistiskt döpts om till. Eller så var det bara för tråkigt för Bill. Men det faktum att familjeplanering är politiskt kontroversiell i pstmoderna vänsterkretsar och alltså inte ens nämns i något av de hittills underskrivna klimatavtalen, gör förstås satsningen mindre angelägen att ta upp i miniserien – återigen en fråga som skulle kunna skada eftermälet. Att makarna Gates – eller Melissa ensam – ändå valt att driva projektet är förstås en god anledning att ge henne/dem en stor eloge, just för att detta – till skillnad från klimatet – verkligen är en av mänsklighetens största ödesfrågor under 2000-talet. Det är också ett projekt som, till skillnad från Bills i serien beskrivna hjärtebarn, verkligen visat sig ha stor effekt.

Kllimatfrämjare eller kärnkraftsteknokrat. Välj själv vad som ser bäst ut i media.

När Gates sedan bestämmer sig för att bygga ny kärnkraft så är det så klart för att ‘rädda klimatet’. Åtminstone är detta det officiella skälet. Det som ska rädda Bill från att bli de vänsterliberala postmodernisternas och klimatfundamentalisternas måltavla i media. Men om jag får gissa så är det den uppenbara tekniska kunskapsluckan som visat sig vara oemotståndlig. Alla världens fungerande kärnkraftverk är handkalkylerade och handritade produkter. Ny forskning, insåg Gates, skulle kunna göra kärnkraften säker och samtidigt så effektiv att det berikade avfallet minskade drastiskt; ja, med den lösning man uppger sig ha funnit så är det t o m så att de lager med uranrester som gamla kärnkraftverk producerat kommer kunna återanvändas för att driva de nya.

Men så kom kärnkrafthaveriet i Japan i vägen. Därefter var opinionen i USA och andra västländer ohjälpligt förlorad – i alla fall enligt Gates bedömning. Bara i Kina gick hans smarta kärnkraft hem. Att ytterligare politiska förvecklingar och handelsblockad f n förhindrar försäljning och idrifttagning på andra sidan Stilla havet kan förstås tyckas orättvist och man kan lämpligt nog anklaga Trump för detta. Men sanningen är ju att Gates återigen, för tredje gången, underskattat människors dumhet. För varje miljard han satsat på den tekniska utveckling som gjort den nya säkra kärnkraften möjlig, så hade han behövt satsa minst två på att upplysa befolkningen och lobba bland politikerna i hemlandet, för att säkra världens energiförsörjning på ett logiskt, billigt och säkert sätt. Men en sådan strategi hade varit riskfylld för eftermälet. Den hade lätt fått Gates att framstå som mer av en kärnkraftsivrare än klimatfrämjare i det fall att kampanjen gått snett.

Även Bill hade sin akilleshäl. Och en sådan korrumperar.

Under en stor del av den tid Bill Gates har drivit dessa projekt har han också haft ett damoklessvärd hängande över sitt huvud: risken för att Microsoft skulle delas eller tvingas betala mångmiljardskadestånd för sin påstådda monopolställning. En rättslig process som han förlorade i underdomstolen, efter att ha uppträtt arrogant. Men som flera år senare gick hans väg. Ett besked som enligt programmet rörde Bill till tårar. Det är lätt att förstå honom – och att sinnesrörelsen visar hur stor betydelse företagets vara eller inte vara har för honom. Jag skulle vilja påstå att Bill Gates djupt ångrat sin arrogans och därefter lagt alla klutar till för att vinna denna process. Att detta varit hans prio 1. Med duktiga rådgivare omkring sig så kan det inte ha undgått honom att den publika bilden av honom då också varit minst lika betydelsefull som andra, mer legala argument. Välgörenhet är ett plus, men att framstå som kärnkraftsteknokrat, islamofob och i värsta fall ‘klimatförnekare’, det skulle inte bara ha skadat hans rykte, det skulle ha riskerat hela Microsoft.

Bill Gates har för mig många sympatiska drag: inte minst att han vill världen väl, det måste vi erkänna som en bevisad sanning. Han har också en imponerande personlig förmåga och drivkraft. Men varken hans energi eller förmögenhet är outtömliga storheter. Och att göra satsningar i vår tid till mänsklighetens fromma är svårt, eftersom det närmast per definition innebär politisk inkorrekthet: klimatrörelsens tabun måste brytas, islam pekas ut som den onda kraft denna totalitära ideologi är, liksom de afrikanska staternas enorma oförmåga att etablera ens den mest basala kunskap i sina snabbt växande befolkningar. Gates lär vara väl medveten om allt detta, och i så fall är skälet till att han valt att avstå att gå i klinch med nutidens destruktiva politiska krafter helt enkelt mest en fråga om realiteter: att hans förmögenhet inte på långa vägar skulle räcka för att bryta okunskapens och dårskapens makt över oss. Detta ovanpå det faktum att han – i egenskap av hammare – väljer att slå in spik även där det hade varit bättre med en mejsel, för att hans projekt skulle ta skruv. En kombination av realism och fåfänga.

Bilderberg bakom allt. Eller inte?

Gör Bill Gates erfarenheter sannolikheten för Bilderberggruppens och andra miljardärsklubbars påstådda makt över världen mer eller mindre sannolik? Jag skulle vilja säga: avsevärt mycket mindre. Som exemplet Gates visar så är ett par hundra miljarder dollar (även Warren Buffet har lagt stora delar av sin förmögenhet i stiftelsen) inte nog för att genomdriva mål som trots att de är höga och krävande måste kallas väl avgränsade och punktvisa. Inte heller hjälper en målmedveten styrning och beslutskapacitet i form av en av världens erkänt mest kompetenta människor. Skulle ett löst sammanfogat nätverk med en eller ett par sammankomster om året kunna åstadkomma mer? Här finns inte ens en bestämd entydig vilja, än mindre gemensamt tillförda resurser. Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen må drivas av förhoppningar och strategier som är just sådana man anklagar dem för, men även med en förbluffande effektivitet är det svårt att föreställa sig dessa som huvudansvariga för postmodern globalism, klimatalarmism och nyliberalism, än mindre för bekämpningen av s k islamofoba opinionsyttringar.

Förvisso har man (sannolikt) valt mer effektiva strategier än Gates: nätverkande, propaganda och lobbying i forum där beslut fattas. Men även sådan kräver enorma resurser och ytterst effektiva metoder, inte minst för att kunna hemlighålla dess syfte och källa. Inte ens i den djupa sossestaten Sverige kan några enskilda individer eller grupper pekas ut som mer än delansvariga för trendens riktning, de har ‘bara’ varit mer eller mindre pådrivande administratörer. Det är självdrivande mekanismer i den ideologiska underströmmen som får dessa individer att verka i samma riktning som är den avgörande kraften, systemfelet. Vill jag ge Bill Gates den cred som hans intellekt väl berättigar till, så har han också redan övervägt dessa metoder, men insett att hans resurser trots allt är som myrans mot elefantens, om han på allvar skulle vilja göra revolt mot etablissemangets inkarnerade dumheter. Han har valt en guerillataktik, försåtliga stötar mot dess veka liv, där hans hammare kunnat användas, istället för ett öppet fältslag. Det har fungerat sådär, precis som smärtlindrande mediciner sällan botar en sjukdom.

Fallet Bill Gates visar att ingen enskild person och knappast heller mer eller mindre slutna, men löst sammanfogade intressegrupper bestående av ett eller ett par hundratal individer mer än ytterst marginellt kan bidra till att vare sig bota eller driva världens destruktiva trender. En helt annan sak är att fånga ögonblicket då trenderna bryts, och att då gå i takt med folket, istället för mot det. Här räcker det med en liten väl organiserad grupp individer för att ta kontroll, efter att den tändande gnistan väl tänt elden. Så visade det sig vara i Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Rumänien, bl a. Och så kan det mycket väl bli i Sverige också. Om det blir bra eller inte beror på vilka dessa individer är och om deras mål i slutändan visar sig vara dem som folket utgått ifrån. Polen och Tjeckien är de goda exemplen, Rumänien betydligt mindre så. Ett ämne för ännu en söndagskrönika.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Smutskastning av Reagan är pk – att ge honom credit för upplösningen av ondskans imperium är det inte.

Vad Reagan kan ha sagt i affekt i ett privat samtal med Nixon för femtio år sedan skapar förstanyhetsrubrik i DN idag. Till saken hör att Reagan i sak hade rätt – att afrikanerna han kritiserade var mutade av ett totalitärt Kina att godkänna kommunistkina som stat och inträde i FN. Ett beslut som vi har anledning att djupt ångra, eftersom detta i efterhand framstår som det enda goda tillfället som funnits att tvinga Kina att inte bara anamma marknadsekonomi utan också demokrati och mänskliga rättigheter.

DN och svensk media har däremot aldrig ägnat mycket tid åt att analysera Reagans insatser för att knäcka det onda sovjetväldet och bidra till att på fredlig väg göra hundratals miljoner förtryckta människor demokratiskt fria. Att Reagans väg var att sätta hårt mot hårt och kalla ondskan för vad den var istället för att stryka den medhårs och försöka plocka poäng i meningslösa ‘fredsinitiativ’, det är en ännu mindre acceptabel insikt. Inte minst för att även Trump använder sig av liknande maktstrategier.
*
Nej, att väst visar styrka är inte populärt bland postmodernister, helt enkelt för att det i deras världsbild är just väst och den vite mannen som är fienden som måste besegras. Att de själva just är vita ‘hen’ i väst gör förstås målet suicidalt, men det har aldrig stört en sann postmodernist.
*
Sanningen är förstås att hela världen – “utom Sverige” – är rasistisk, och större delen av den dessutom öppet så. Det skulle vara lätt för media att gräva fram tonvis med rasistiska och antisemitiska kommentarer från asiatiska, afrikanska och arabiska ledare, utan att som här behöva gå femtio år tillbaka i tiden. Dessa rasistiska kommentarer omfattar inte minst mängder av negativa och slentriangeneraliserande åsikter om vita. Skulle vi gå femtio år tillbaka skulle vi också hitta drösvis med ledande svenska poitiker såväl till höger som vänster, som använde ord och uttryck som idag ses som fullständigt förkastliga.
*
Dagens ordjagande postmodernism jagar vilda gäss som vanligt, hellre än att sikta in sig på reella handlingar. Såsom till exempel hur svenska godhetsapostlar med sin nedlåtande attityd avlövar nytillkomna all självrespekt, genom att utgå ifrån deras oförmåga att klara att ta hand om ens de mest basala egna behov. Eftersom just respekt är vad dessa människor behöver mer än något annat, och enbart kan uppnås genom att låta/tvinga dem att ta hand om sig själva, så har man bäddat för det starka resentiment som nu råder mot den svenska befolkningen i stort och som kommer till uttryck i så väl barnrån som överfallsvåldtäkter.
*
För tredje gången i rad hinner DN Ifrågasätt censurera min läsarkommentar innan jag publicerat den här på fb (de två styckena just före detta). Det är naturligtvis åsikten om resentimentet som man vill ha bort. Orkade denna gång inte ta med DN:s egen artikel från 2006 som källa i saken, men brukar göra det, för att visa hur mycket mindre yttrandefrihetlig tidningen blivit under de senaste 12 åren.
Magnus Stenlund@sunt förnuft:
https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/?ref=aymt_homepage_panel&eid=ARCBJ4FD_sSswjsn8ooNp-mpwE2hK-g8-Wyu1Pfco6ErDdMwIdPedNiyfcBJ_3uuTfT2BiHtTk_sDG3l
DN:https://www.dn.se/nyheter/varlden/ronald-reagan-kallade-afrikaner-for-apor/

Publicerad Lämna en kommentar

Ebola och antibiotikaresistens sprids med flyktingar – som inte hälsoscannas

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om ebolautbrottet i Kongo, som i DN av myndigheterna där beskrevs som ‘under kontroll’, men som enligt internationella bevakare (inte citerade i DN) utgjorde något som för länge sedan passerat ‘utbrott’ och istället skulle kallas för vad det var: en epedemi.
Jag skrev också ungefär samtidigt om hur multiresistenta bakterier härjar i Sverige, med en exponentiell ökning under de senaste åren och att detta inte har det minsta att göra med antibiotika i djurfoder, utan är mycket enklare förklarat: nämligen av inflödet med mänskliga smittbärare.


Nu råkar DN ha två rubriker samma dag om dessa ämnen:
På Danderyds sjukhus har tolv patienter drabbats av VRE, eller vankomycinresistenta enterokocker. Man säger att ‘orsaken’ är dåliga hygienrutiner på sjukhuset och att ‘adekvata åtgärder’ nu vidtagits.
Men ‘orsaken’ börjar faktiskt med att någon tagit smittan dit. Vem/vilka det är vill ju ingen säga. Inte heller vilka det är som inte följer hygienrutiner, som fungerat i alla år fram tills nu. Dödligheten spelas ned med följande försåtliga formulering:

” Den aktuella tarmbakterien är ofta harmlös men kan orsaka infektion i sår, urinen eller i blodet, vilket kan kräva speciella antibiotikabehandlingar. ” Ordet ‘harmlös’ följs av en förklaring som visar att bakterien kan få dödliga effekter just eftersom den är antibiotikaresistent. Den slutsatsen drar de flesta kanske inte och det är ju vad man inte heller vill; här skulle panik kunna utbryta.

Den andra artikeln, om Ebola, är betydligt mer alarmerande än DN:s artikel för en månad sedan.
Ebola är en fruktansvärt dödlig sjukdom, upp til 70% av offren avlider. Vaccinationsprogram finns och fungerar, men i Afrika är förtroendet för myndigheter ännu sämre än vad det är i Sverige, varför man helt enkelt inte kunnat genomföra sådana. En annan anledning är inbördeskrigsliknande tillstånd i stora delar av spridningsområdet.
Den nu aktuella spridningen till miljonstaden Goma, med en internationell flygplats och till Uganda har givit WHO anledning att utlysa internationellt nödläge. Senast detta hände var Zikavirusets spridning i Sydamerika. Så sent som för en månad sedan talade man i DN om att situationen var ‘under kontroll’, trots att antalet smittade passerat 3.000. I en särskild kommentar betonar DN att ‘vi inte har anledning till oro’ här i Sverige.

Så vad är det artiklarna inte tar upp?
1. Eftersom vi till skillnad från hundar och katter inte sätter nytillkomna i karantän och genomför hälsoscanning av dem – det anses väl vara för dyrt? – så är det med dessa multiresistenta bakterier kommer hit i nio fall av tio.
2. Smittspridningen av Ebola går österut. Från Uganda är nästa stopp Somalia. Dvs ‘vårt’ land i Afrika. Härifrån har vi importerat tiotusentals nya invånare, vars anhöriga lämnats kvar tillfälligt, men som nu ska få återförenas här i Sverige. De svenska somalierna har fram tills nu åkt skytteltrafik tillbaka för att hålla kontakten, formellt av Migrationsverket utlysta krigszoner eller ej, så har detta gått alldeles utmärkt.

Multiresistensens dödlighetstal för EU anges till 30.000 per år. För Sverige är ingen siffra nämnd men givet vår höga invandring och den snabba ökningen av smittade så är det inte osannolikt att vi talar om en dödlighet som är åtminstone dubbel mot antal trafikdödade. Det här är förstås lika förbjudet att tala om som etnicitet ifråga om brott, där polisen sekretessbelägger allt som har med flyktinginvandring att göra (kod 291).

När man på dagens löpsedel, men lite längre ned (för att ingen ska se något samband?), talar om globalt krisläge avseende ebolautbrottet i Kongo, så lugnas läsarna med att det inte ‘är någon fara för oss i Sverige’. Hur man kan komma till den slutsatsen är obegripligt. Sprider sig ebola till Somalia, vilket av allt att döma bara är en tidsfråga, ja då är Sverige det land i Europa som kommer ha störst risk att smittas.

Det ska bli väldigt intressant att följa medias lugnande besked fram till dess.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft:

https://www.dn.se/sthlm/resistenta-bakterier-pa-danderyds-sjukhus/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/ebolautbrottet-i-kongo-klassas-som-internationellt-nodlage/
https://www.who.int/csr/don/27-june-2019-ebola-drc/en/

Somalierna:
https://www.youtube.com/watch?v=r6Rr_d_Wjck&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1HDo7hDxI6owq_USBSZKbqebH8BVhALS5mmo2hMuafAZH41BAMRrwRIbE

Publicerad Lämna en kommentar

Hur kommer det sig att de värsta klimatalarmisterna samtidigt nästan alltid älskar flyktinginvandring?

Läsarkommentaren på bilden är gjord på en insändares debattinlägg. Författaren till artikeln påpekar klokt att befolkningsökningen sannolikt är vår planets värsta hot. Att många faktiskt verkar kunna enas om detta, både bland alarmister och skeptiker är ju bra. Betydligt mer insiktsfullt än Isabella Lövins klimatavtal, som inte nämner befolkningsfrågan med ett ord.


Mindre bra är att en åsikt som DN-läsaren Bo Magnussons tillåts få stå kvar, ounderbyggt och med 20 gillningar, en av de mest populära kommentarerna alltså. Detta är ett sätt att sprida ren desinformation och befästa de likasinnades redan alltför cementerades vrångföreställningar; det finns ju faktiskt väl underbyggda vetenskapliga undersökningar som visar hur fel Bo har.

Att man som klimatalarmist också vill flytta människor hit visar en sak tydligare än något annat: inkonsekvensen i dessa människors tänkande. En inkonsekvens som diskvalificerar alla deras övriga åsikter också, enligt min mening, och som förklarar hur man t ex kan mena att klimathotet är så livsviktigt, samtidigt som man själv flyger i både arbetet som på semestern, slänger mat och vaskar champagne, och framförallt konsekvent är emot kärnkraft. Man måste för att bete sig så paradoxalt vara lågbegåvad och/eller extremt indoktrinerad. Eller så är man bara helt enkelt ond, och gör det för att det tjänar personliga egoistiska intressen.

Människor i Afrika har ett mindre klimatavryck säger man, men eftersom man är så många och blir så ännu många fler spelar det liten roll: det är här all väsentlig ökning av de fossila bränslena kommer användas. Man mäter inte heller våra ev. ‘klimatintäkter’, vad kunniga människor med resurser kan göra för klimatet, utan bara våra och deras ‘klimatkostnad’. Tar man hit dem ökar denna kostnad kraftigt, och resan hit är förstås bara en försumbar del i den ökningen.

Men ännu viktigare: tyvärr finns det få ‘klimatintäkter’ som flytten lär bidra med – ytterst få av dessa (bidrags-)flyktingar blir ju ens ekonomiskt närande i vårt samhälle, än färre blir det ur klimatsynvinkel. Dvs man lär inte bidra med nya klimatsmarta idéer, eller uppfinna energieffektiva tekniska lösningar, eftersom man inte hör till dem som vill eller kan utbildas. Inte heller är sannolikheten stor att man bidrar med investeringar i sådana tekniker, tvärtom sänker man svenskt välstånd och gör utrymmet för sådana investeringar mindre.

Den där klimatintäktssidan finns alltså bara som en potential i länder med ekonomiskt välstånd och hög utbildning. Detta glömmer gärna alarmisterna, som istället vill att vi ska ha flerbarnsskam. Men det är i MENA, södra Asien och framförallt söder om Sahara som detta budskap måste ut – åtminstone måste man söder om Sahara erbjudas större möjligheter att få preventivmedel. I MENA vet vi att man inte vill ha sådana – det är ett ännu större problem. Som – som vanligt – hänger samman med islam.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/asikt/befolkningsokningen-viktigare-an-klimatfragan/

https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/posts/654776354953206?__tn__=K-R

Publicerad Lämna en kommentar

Ebola sprids i Afrika – inget utbrott utan ‘det nya normala’, snart även i ‘våra’ flyktingområden.

För ett kvarts sekel sedan såg jag en film som hette “Outbreak – i farozonen” med bland andra Dustin Hoffman. Den handlade om ett utbrott av Ebola, som snabbt sprider sig. Filmen är baserad på en dokumentär bok: “The Hot Zone” från 1994.
*
Ebola-viruset tillhör en grupp mycket dödliga virus och hotet som framställs i boken och filmen är långt ifrån avvärjt. Något botemedel har alltså inte producerats trots att det gått 25 år. Det finns dock vaccin som kraftigt minskar risken. Vaccin? Låter det som något vi skulle kunna få alla att ta här i Sverige? Njae. Tror ni att det är lättare i Kongo? Då tror ni fel.


En artikel i Foreign Policy från 15 januari talar om 600 smittade, och att det är fel att tala om ‘utbrott’ – det är värre än så: detta är det nya normala. Och angränsande länder, även västerut på kontinenten riskerar att drabbas med flyktingströmmarna. Sådana länder som Uganda och Södra Sudan, som i sin tur gränsar till Etiopien och Somalia, ‘våra’ flyktingupptagningsområden. Eftersom viruset sprids även sexuellt och från havande mor till foster, precis som HIV och Zica-viruset, med så mycket som 18 månaders eftersläpning, så är det mycket svårstoppat. Dödligheten uppges i FP vara 60%.
*
När DN i veckan skriver om att det senaste Ebola-utbrottet nått över 2000 smittade i Kongo, så är detta det största utbrottet hittills, all-time-high. Och det finns flera mycket oroande medskick i texten. För det första har över 70% avlidit, när jag räknar så får jag den exakta siffran 71,4%. För 25 år sedan räknade man med 90% dödlighet; det är en viss förbättring, men det är knappast något att hurra för. Och det är avsevärt sämre än FP:s 60%. DN nämner förstås inte heller möjligheten att viruset sprids hit, vilket alltså FP gjorde redan i sin ingress – trots att spridningen för ett halvår sedan var mycket mer begränsad. Slutsatsen är självklar, men får alltså inte sägas högt. Som vanligt i pk-Sverige.
*
För det andra pågår strider i området. Kongo (och Afrika) är som bekant infekterat med sådana också. Mer eller mindre ständiga sådana angrepp utsätts räddningspersonal för i sina försök att ta hand om offren. Dessa angrepp har naturligtvis försvårat bekämpningen avsevärt, men uppges nu ha minskat i omfattning. Ingen förklaring ges varför man angrips. Men det handlar ju bland annat om misstro. I lokalbefolkningen finns en utbredd misstro mot myndigheterna; man anklagar dessa för att tillsammans med biståndsorganen ha medvetet spritt viruset. Det låter som den typen av konspirationsteorier även vi drabbas av numera.


För det tredje sprids viruset med flyktingströmmarna som dessa stridigheter skapar. Inte bara inom Kongo utan till grannländerna. Det är långt ifrån bara frivilliga resenärer som tar Ebola med sig alltså. Då går det ännu snabbare, för dessa strömmar är ofta okontrollerade. Precis som våra ‘papperslösa’ dvs illegala flyktingar är.
*
Ebola är inte bara en högst verklig och dödlig sjukdom. Den är också en symbolisk markör för den förvirring, okunnighet och skräck som snabbt sprider sig i ett samhälle där myndigheternas auktoritet försvunnit. Naturligtvis har myndigheterna själva stor skuld i detta. Fake news har blandats med sanning ungefär som här hemma. Till slut är det ingen som tror på någon. Och personligen hör även jag till dem som misstror siffrorna från Kongo. Att man tvingats skriva upp siffrorna över den ‘magiska gränsen’ 2000 är i min värld mest sannolikt först efter att åtskilligt fler de facto drabbats; försäkringarna om att stridigheterna minskat och att man har ‘fått kontroll’ känns minst lika ihåliga.
*
I filmen från 1995 spreds Ebola av en slump med en apa till USA (förstås, det är en amerikansk film). Som vi alla vet går djur (som inte smugglas) igenom noggranna karantänkontroller, här är risken mycket låg. I många länder är det legio med hälsoscreening även avseende flyktinginvandrare. Det är det dock inte i Sverige, det anser man skulle kosta för mycket – visa (ännu en del av) den verkliga notan för flyktingströmmen.
*
Enligt Folkhälsan har ökningen av antibiotikaresistenta bakteriesmittade ökat explosionsartat de sista åren och är nu uppe i 4000. Folkhälsan pekar öppet på flyktingströmmen som en förklaring, ca 70% av alla smittas på sjukhus, och dödligheten är stor även i dessa: ca 1000 kan uppskattas ha dött förra året, fyra gånger fler än i trafiken, främst barn, gamla och svaga. Skillnaden är att ebola har ännu mycket högre dödlighet och drabbar därför alla.
*
Vi ska vara mycket tacksamma så länge som Ebola håller sig till Kongos närmaste grannar – vi har nämligen inga stora flyktingflöden därifrån. Men Etiopien med bara Södra Sudan emellan, ligger mindre mindre än 50 mil bort och gränsen till Somalia ca 80 mil fågelvägen från Kongo, går via Uganda och Kenya. Härifrån får vi stora flöden. Så kanske vore det dags att fundera över hälsokontroller?
*
Den som inbillar sig att svenskar är immuna mot Ebola, och att en spridning hit inte är möjlig, heter antagligen Löfven eller Lövin i efternamn. Och dessa båda namn ska för alltid inristas i det svenska hälleberget, som de främst skyldiga, när vi får våra egna första offer.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Initialt hade jag ersatt ebola med e*b*o*l*a eftersom fb vägarde publicera mig. Man automat-censurerade allt som hade med ebola att göra. DS.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/over-2000-smittade-av-Ebola-i-kongo-kinshasa/

https://foreignpolicy.com/2019/01/15/E*b*o*l*a-has-gotten-so-bad-its-normal/

https://en.wikipedia.org/wiki/Outbreak_(film)

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Hot_Zone