Publicerad 1 kommentar

Efterlevandebidragen regnar – tio gånger oftare över afghaner och somalier.

På tio år har Sverige betalat ut 9,2 miljarder till barn vars ena eller båda föräldrar uppges vara avliden. Dödsfall i Sverige har sällan varit svåra att konstatera, de har ju skett i Sverige. Så systemet är utformat därefter. Pensionsmyndigheten kräver inte mer än en underskrift på heder och samvete för att börja göra månatliga utbetalningar på 1.493 kronor per påstått avliden förälder ända upp t o m tjugo års ålder. Fram till 2018 gjordes dessutom retroaktiva utbetalningar för två år före ansökan. Nu är retroaktiviteten ‘bara’ sex månader. En fullt giltig fråga är varför utbetalningar överhuvudtaget görs till alla som kommer till Sverige. Det räcker med ett TUT för att det ska säga ka-tjing när man drar i den lättsinniga enarmade bandit, som samtidigt äs så ytterligt samvetsgrann med att plundra skattebetalarna. Rebecca Wiedmo Uvell har gjort ett grävjobb som förtjänar stor uppmärksamhet. En historia som ger en provkarta på de systemfel som lett till att Sverige idag är på dekis.

Efterlevandestödet betalas ut till alla barn, som ekonomisk kompensation för förlusten av en vårdnadshavare. Den motsvarar den underhållsersättning som barnets kvarstående vårdnadshavare ska få från den andre föräldern efter en sepation – och som även den kan betalas ut av staten, när föräldern ifråga låter bli. Ersättningen är inte baserad på hur stort lidande barnet drabbas av utan är en form av kostadsersättning. Kostnader man har i Sverige. Därför är det obegripligt varför man betalar ut retroaktiva bidrag till dem som just anlänt hit. Lika principiellt fel är det förstås att ensamkommande barn som skrivit under detta dokument får en helt annan ekonomisk situation jämfört med lika ensamkommande som inte gjort det, men som är i lika stor avsaknad av föräldrarna.

Flyktningbarn kompenseras tredubbelt

I själva verket, eftersom det rör sig om en kostnadsersättning och de ensamkommande barnen ifråga tas om hand av sociala myndigheter eller adopteras, så borde man väl resonera så att de kostnader som avses redan de facto har ersatts, i form av nya kostnadsansvariga vårdnadshavare, som ju har samma ansvar oavsett de biologiska föräldrarnas död eller inte? Varför ska man kompenseras dubbelt av det svenska samhället? För att inte säga – i praktiken – tredubbelt: de ensamkommande har ju kommit hit för att Sverige åtagit sig att ge dem skydd från krig och livshotande faror. Ingenting säger att vi därmed är skyldiga att upplåta alla våra välfärdssystem för dem samtidigt. Vad som anses tillräckligt och adekvat för en, måste räcka utmärkt också för alla andra – och Sverige är redan världens mest generösa flyktingmottagare, inte bara i antal utan även per individ.

Genom att erbjuda den här typen av extraförmåner har man snabbt korrumperat de nytillkomna – och deras nya vårdnadshavare (alternativt den ensamstående förälder som kommit hit tillsammans med barnet – och som också kan söka bidrag för egen del). Vem säger nej till gratis pengar? Särskilt besvärande lär de icke-existerande sanktionerna upplevas. Ett falskt ‘hedersord’ från en underårig har ju ingen som helst juridisk konsekvens. Som Uvell påpekar så kan vi mycket väl redan ha en mängd påstått döda föräldrar i Sverige, eller sådana som efter den nya anhöriglagen är på väg, utan att detta kontrollerats. Frågan om sådan kontroll utförs besvaras av myndigheten med en isande tystnad. Och skulle det – rent teoretiskt alltså – ändå kontrolleras, samt visa sig vara fallet, så är det knappast ens möjligt att kräva pengarna tillbaka. Än mindre att faktiskt få något från ett barn som redan spenderat dem eller gömt dem, och/eller saknar egen utkomst.

Så kan vi vara så säkra på att det fuskas med detta?

Att bevisa saken torde inte vara lätt (såvida de ‘döda’ föräldrarna alltså inte skulle söka uppehållstillstånd och Pensionsmyndigheten/Migrationsverket faktiskt skulle börja kolla upp förhållandena). Men statistiken talar sitt tydliga språk. Utrikes födda motsvarade 2018 19% av Sveriges totala befolkning. Samma år var av dem som tog emot efterlevandebidrag 32% utrikes födda. Tio år tidigare var de 18%, inte mycket mer än deras dåvarande andelen av totalbefolkningen. I gruppen 16-20 år (där vi kan förmoda att de flesta ensamkommande ramlat in i statistiken, då man okritiskt accepterat deras uppgivna ålder) så är andelen 38%.

Och om vi fokuserar enbart på de fem ursprungsländerna Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och Eritrea som vi vet är ursprungsland för lejonparten av de ensamkommande, så svarar dessa ensamma för 17% av andelen ‘barn’ som fått efterlevandestöd, samtidigt som den totala utlandsfödda befolkningen från dessa länder svarar för mindre än 5%. Somalia och Afghanistan är överrepresenterade mer än åtta gånger i förhållande till sin befolkningsandel och i jämförelse med de infödda svenskarna är överutnyttjandet nära tio gånger – som snitt för alla åldersgrupper. Åldersgruppen 16-20 år går inte att läsa av på nationell nivå, men vi kan utgå ifrån att överuttnyttjandet här är maximalt.

Observeras bör att situationen alltså såg helt annorlunda ut före 2014. Då var föräldrarna till dessa barn inte oftare döda än genomsnittet för andra grupper. Som Uvell visar i sin analys så har detta överutnyttjande ökat kraftigt över tiden och bland afghaner och somalier så ser man ett tydligt hack i ‘inlärningskurvan mellan 2013 och 2014. Det är tydligen då informationen om hur lätt det är att erhålla gratis pengar har spridit sig brett inom grupperna med ensamkommande ‘barn’. Totalt handlar det om över 1,5 miljarder som på det här sättet betalats ut under den senaste tioårsperioden till barn födda i utlandet. De fem namngivna huvudländerna svarar ensamma för 600 miljoner och det årliga beloppet till denna grupp är nu uppe i 116 miljoner kronor.

Härutöver kan läggas en stor grupp ‘barn’ vars heder och samvete-underskrift renderar dem de månatliga 1500 spännen per påstått död förälder, utan att utbetalande myndighet ens krävt in uppgift var ‘barnet’ ifråga är fött! Det handlar om över 17 miljoner kronor bara under 2018 – till inte mindre än 1.187 individer.

Pensionsmyndigheten inte bara blundar. Den mörkar medvetet.

Det här är ju ett så öppet missbruk att ingen kan undvika att se det – om den önskan finns. Nu är det förstås så att det gör den inte alls – på den handläggande myndigheten. Den datafil som Uvell gör tillgänglig för nedladdning på sin sida och som även jag länkar till här, är sorterad så att den kräver en hel del bearbetning och sammanställning med SCB:s befolkningsuppgifter för att det ska gå att få fram de här avslöjande siffrorna. Det tog mig, som van excelanvändare, en dryg timme att få ordning på den. Än värre är förstås skandalen att den ansvariga, Hanna Linnér, vägrat att lämna ut uppgifterna kostnadsfritt enligt offentlighetsprincipen, vilket alltså är mydighetens skyldighet, och något hon sedan tvingades göra när riksdagsmannen Jan Ericsson (M) begärde ut dem via Riksdagens utredningstjänst. Att Linnér är fritidspolitiker för vänsterpartiet lär förstås ha med vägran att göra och visar hur politiserad tjänsteutövningen nu har blivit i den djupa (s)tat som Sverige är.

Myndigheten vet alltså mycket väl om hur skandalöst efterlevandestödet överutnyttjas och hur minimal kontrollen är. Det är därför man inte vill låta allmänheten veta. För då kan ju rösten läggas på fel parti. Och förhållandena kan komma att ändras. Det vill man inte. Ännu en obehaglig fråga som då reses, är ju varför utbetalningarna ligger just på denna myndighet. Enligt vad myndigheten påstår så ska dessa utbetalningar gå över statens budget, men hur säkert vågar man tro på det? Detta är ju som upplagt för försnillning av våra pensionsbesparingar, och även på den punkten skulle nog krävas vidimering från en riksdagsrevisor e d, för att återställa mitt och många andras förtroende efter att ha läst detta.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Rebecca Weidmo Uvell

Publicerad 1 kommentar

Ebola i Sverige. Allt annat hade ju varit kränkande.

Att ebola skulle komma till Sverige var, som jag i flera tidigare inlägg varnat för, mest en tidsfråga. I takt med att viruset spridit sig österut från Kongo, så har epedemin drabbat regioner varifrån en stor del av våra alldeles egna favoritbidragsresenärer kommer ifrån; Eritrea, men framförallt Somalia. Att vi svenskar skulle vara först i Europa att stifta bekantskapen är möjligen något mer överraskande. Men bara för den som inte har insett hur svensk asylinvandring handläggs.

Vi har aldrig krävt någon form av karantän, hälso- eller smittskyddskontroll vid gränserna. Det skulle ju 1. vara kränkande, 2. kosta pengar. Vi har heller aldrig berättat för dem som kommer, att de måste vaccinera sig. Eller, för den delen, tvätta händerna (1. kränkande.) Samma personer som anser det vara förkastligt smutsigt att äta griskött, har också ofta en generellt bristande mathygien. Men inte heller det får ju påpekas. Det skulle vara 1. kränkande.

I Sverige har det heller aldrig innerst inne haft så mycket med krig och fara för människors liv att göra, vilka som får asylskäl eller inte. Det har de som givit asyl varit väl medvetna om. Hur jag vet det? Jo, för samma instanser, domstolar, sociala förvaltningar och Migrationsverket har sedan, efter att asyl väl givits, kommit fram till att området man ‘flydde’ ifrån går alldeles utmärkt att åka tillbaka till på semester. Ja, somliga har till och med fått domstolsutslag på att svenska skattebetalare ska stå för flygbiljetten. Allt annat har ansetts 1. kränkande.

Så vi behöver alltså inte alls utgå ifrån att det är någon alldeles nytillkommen somalier som insjuknat på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Det kan lika gärna ha varit en av alla dessa semesterflygtrafikanter, som hälsat på släktingar och som 3. inte tänker på klimatet. Det kan tyvärr också vara någon annan, inneboende klanmedlem, som vi inte vet så mycket mer om. Annat än att denne, som ‘papperslös’, faktiskt också kan ha kvitterat ut bidrag. Allt annat skulle ju vara 1. kränkande. Sverige saknar ju som bekant 4. gränsskydd värt namnet. I avvaktan på att FN:s Global Compact-avtal, som 5. ju visserligen inte är bindande (intygat av vår signerande regering om och om igen) implementerats av lagstiftaren (vilket 6. faktiskt däremot är bindande enligt över 60 påpekanden i deklarationen), och därmed alla illegala invandrare jämställs med de legala, så gömmer sig gissningsvis ett par hundratusen i nästan lika många förtursutdelade boenden. Klart att även dessa okända har rätt till en hyfsad levnadsstandard. Allt annat vore ju 1. kränkande. Deras vilja att söka upp sjukhus och andra myndigheter vid misstänkta symptom på ebola lär dock vara mindre än deras vilja att hämta ut cash.

Det svenska postmoderna etablissemangets underkastelsereflex är – som väl framgår – att tysta och lägga locket på så länge det är möjligt och hoppas på det bästa. Lite som en femåring som gömmer den stulna glassen bakom elementet. Det bakteriefyllda klägget som uppstått någon tid senare är någon annans att städa upp. Vad som skrämmer mig mer än något annat i denna rapportering är just vad sjukhusets ansvarigas ‘lugnande dementi’ oavsiktligt avslöjar: ‘Nej, detta är inte alls säkert ebola, bara ett misstänkt sådant fall’. Vi ska alltså inte vara oroliga. Men så kommer det: Man har haft flera misstänkta ebolafall tidigare. Bara på detta sjukhus alltså, i Malmö. Hur många fler larm är det som vi inte fått från alla de andra stora sjukhusen? Vi kan bara ana. För sådana kan naturligtvis inte skickas ut till allmänheten. Det hade ju varit 1. kränkande.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Aftonbladet

Publicerad Lämna en kommentar

Ebola och antibiotikaresistens sprids med flyktingar – som inte hälsoscannas

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om ebolautbrottet i Kongo, som i DN av myndigheterna där beskrevs som ‘under kontroll’, men som enligt internationella bevakare (inte citerade i DN) utgjorde något som för länge sedan passerat ‘utbrott’ och istället skulle kallas för vad det var: en epedemi.
Jag skrev också ungefär samtidigt om hur multiresistenta bakterier härjar i Sverige, med en exponentiell ökning under de senaste åren och att detta inte har det minsta att göra med antibiotika i djurfoder, utan är mycket enklare förklarat: nämligen av inflödet med mänskliga smittbärare.


Nu råkar DN ha två rubriker samma dag om dessa ämnen:
På Danderyds sjukhus har tolv patienter drabbats av VRE, eller vankomycinresistenta enterokocker. Man säger att ‘orsaken’ är dåliga hygienrutiner på sjukhuset och att ‘adekvata åtgärder’ nu vidtagits.
Men ‘orsaken’ börjar faktiskt med att någon tagit smittan dit. Vem/vilka det är vill ju ingen säga. Inte heller vilka det är som inte följer hygienrutiner, som fungerat i alla år fram tills nu. Dödligheten spelas ned med följande försåtliga formulering:

” Den aktuella tarmbakterien är ofta harmlös men kan orsaka infektion i sår, urinen eller i blodet, vilket kan kräva speciella antibiotikabehandlingar. ” Ordet ‘harmlös’ följs av en förklaring som visar att bakterien kan få dödliga effekter just eftersom den är antibiotikaresistent. Den slutsatsen drar de flesta kanske inte och det är ju vad man inte heller vill; här skulle panik kunna utbryta.

Den andra artikeln, om Ebola, är betydligt mer alarmerande än DN:s artikel för en månad sedan.
Ebola är en fruktansvärt dödlig sjukdom, upp til 70% av offren avlider. Vaccinationsprogram finns och fungerar, men i Afrika är förtroendet för myndigheter ännu sämre än vad det är i Sverige, varför man helt enkelt inte kunnat genomföra sådana. En annan anledning är inbördeskrigsliknande tillstånd i stora delar av spridningsområdet.
Den nu aktuella spridningen till miljonstaden Goma, med en internationell flygplats och till Uganda har givit WHO anledning att utlysa internationellt nödläge. Senast detta hände var Zikavirusets spridning i Sydamerika. Så sent som för en månad sedan talade man i DN om att situationen var ‘under kontroll’, trots att antalet smittade passerat 3.000. I en särskild kommentar betonar DN att ‘vi inte har anledning till oro’ här i Sverige.

Så vad är det artiklarna inte tar upp?
1. Eftersom vi till skillnad från hundar och katter inte sätter nytillkomna i karantän och genomför hälsoscanning av dem – det anses väl vara för dyrt? – så är det med dessa multiresistenta bakterier kommer hit i nio fall av tio.
2. Smittspridningen av Ebola går österut. Från Uganda är nästa stopp Somalia. Dvs ‘vårt’ land i Afrika. Härifrån har vi importerat tiotusentals nya invånare, vars anhöriga lämnats kvar tillfälligt, men som nu ska få återförenas här i Sverige. De svenska somalierna har fram tills nu åkt skytteltrafik tillbaka för att hålla kontakten, formellt av Migrationsverket utlysta krigszoner eller ej, så har detta gått alldeles utmärkt.

Multiresistensens dödlighetstal för EU anges till 30.000 per år. För Sverige är ingen siffra nämnd men givet vår höga invandring och den snabba ökningen av smittade så är det inte osannolikt att vi talar om en dödlighet som är åtminstone dubbel mot antal trafikdödade. Det här är förstås lika förbjudet att tala om som etnicitet ifråga om brott, där polisen sekretessbelägger allt som har med flyktinginvandring att göra (kod 291).

När man på dagens löpsedel, men lite längre ned (för att ingen ska se något samband?), talar om globalt krisläge avseende ebolautbrottet i Kongo, så lugnas läsarna med att det inte ‘är någon fara för oss i Sverige’. Hur man kan komma till den slutsatsen är obegripligt. Sprider sig ebola till Somalia, vilket av allt att döma bara är en tidsfråga, ja då är Sverige det land i Europa som kommer ha störst risk att smittas.

Det ska bli väldigt intressant att följa medias lugnande besked fram till dess.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft:

https://www.dn.se/sthlm/resistenta-bakterier-pa-danderyds-sjukhus/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/ebolautbrottet-i-kongo-klassas-som-internationellt-nodlage/
https://www.who.int/csr/don/27-june-2019-ebola-drc/en/

Somalierna:
https://www.youtube.com/watch?v=r6Rr_d_Wjck&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1HDo7hDxI6owq_USBSZKbqebH8BVhALS5mmo2hMuafAZH41BAMRrwRIbE

Publicerad Lämna en kommentar

Polisen har blivit en tombolamyndighet – man måste välja mellan vilka grova brott som ska utredas

Gängbrottslighet, våldtäkter och gränsbevakning är självklara områden för polisen att hantera, inte prioritera mellan. Inte heller känns det mer rimligt när grova brott som överfallsvåldtäkter läggs ned en masse i brist på resurser, när vi samtidigt vet att polisen ska lägga 1000-tals utredningstimmar på att hantera anmälningar om näthat. Eller för den delen påstådda metoo-övergrepp begångna i anmälarens huvud för tjugo år sedan. Allt det där och hastighetsöverträdelser är tydligen också ’prio’ och ’coolt’ att syssla med.

Men det är alltså inte våldtäkter begångna på allmän plats i närtid. Möjligen beroende på att vi med lite fler gripanden skulle få en statistik som vederlägger BRÅ:s bagatelliseringar avseende de nytillkomnas skyhöga överrepresentation bland gärningsmännen. När ska detta bli ‘prio’? Sannolikt inte förrän polisledningens, justitierådens och riksdagsledamöternas egna döttrar drabbas. Det är nämligen först då verkligheten blir konkret.
*
I förrgår överfölls en nära vän till mig i fullt dagsljus av fem unga mörkt mörkhyade unga män, afrikaner av allt att döma, troligen somalier. De tog tag i hennes armar och försökte dra henne med sig. Min vän är dock handlingskraftig och kämpar emot på ett sådant sätt att männen uppenbarligen överrumplas av hennes motståndskraft och när hon mycket snabbt har turen att få hjälp – någon som sett händelsen har omedelbart tillkallat polisen, som råkar vara alldeles i närheten – så går inte situationen längre än så. Hennes armar får kraftiga blåmärken, som nu fått alla regnbågens färger.
*
Hade det varit en mindre stark och rådig kvinna, hade hjälp inte tillkallats eller polisen varit så nära tillhands, så hade naturligtvis situationen snabbt kunnat utvecklas till något helt annat. Att det var ett våldtäktsförsök behöver vi inte tvivla på, men domstolarna lär inte döma för det. Hon säger själv att hon är tacksam om hon inte blir dömd för de blessyrer som hennes nödvärnsvåld gav upphov till på de angripande männen.
*
Och sannolikt har hon alldeles rätt i det; våra nödvärnsregler är ett skämt, en teoretisk konstruktion som inte medger en gnutta mer våld än vad som e f t e r å t kan framstå som det minimalt nödvändiga. Ingen hänsyn tas till att vi rent biologiskt fungerar så att adrenalin och noradrenalin vid hot pumpar kroppen full med fight-or-flight-beteende där varje beslut sker instinktivt och där den angripna på bråkdelen av en sekund måste avgöra hur allvarligt hotet är. Normalt väljer de flesta av oss att fly om vi kan, men om vi är inträngda som råttan i ett hörn så är det mest sannolikt att vi kämpar – för våra liv.
*
Angriparen är den som från början har kontroll över situationen och kan välja att avstå angreppet, eller backa undan. Ändå är vi ansvariga för ’övervåld’ mot denne, i det fall han väljer att inte göra det. Skulle vi använda otillräckligt våld för att försvara oss riskerar vi inte bara att angreppet framgångsrikt fullföljs, vi riskerar att angriparen använder sådant övervåld själv, både av rädsla och av vrede, men också ’helt rationellt’, för att lyckas i sitt uppsåt. Men dessa aspekter tar inte domstolen med i bedömningen, för de anses helt hypotetiska i den faktiska situation där nödvärnsvåldet faktiskt visat sig innebära ett framgångsrikt försvar, som i min väns fall.
*
Men det är fel. Vi vet att den risken alltid finns och den faktiskt utgör den rationella anledningen till varför vår kropp fungerar som den gör – ’övervåld’ är ett begrepp som inte ens borde existera, så länge som vi talar om den omedelbara, instinktiva reaktionen, den kan vi inte styra mycket över. Domstolen borde mer fokusera på hur länge upplevelsen av livsfara föreligger. Med fem angripare omkring sig är det ur biologisk synvinkel knappast övervåld att försätta åtminstone de fyra första fullständigt ur spel. Men som det ser ut idag kan den angripne angriparen anmäla offret om han råkar få hjärnskakning när hon slagit honom med sin handväska i huvudet. Eller än värre, om offret utnyttjat förbjudna vapen, som t ex pepparsprej med chilipeppar för att försvara sig.
*
Som vi vet är uppklarningsprocenten för anmälda våldtäkter mycket låg. Inte ens en av tio anmälda våldtäkter väcks det åtal för. Än färre leder till dom. Och utvecklingen går åt fel håll på alla ledder – våldtäkterna blir fler, antalet åtal färre. Det sistnämnda för att man på polisen anser att våldtäkter är ’ocoolt’ att syssla med. Och att högsta ledningen prioriterar skjutningar. Men hur är det nu. Ska man behöva göra sådana ’prioriteringar’? Det är inte så att man lägger hastighetsöverträdelser åt sidan. Eller alla dessa uppenbarligen mycket prioriterade anmälningar om näthat. Här läggs resurser. Våldtäkter är grova brott. Metooutredningar av gamla påstådda upplevda våldtäkter för tjugo år sedan kanske man borde ’prioritera ned’ pga att dessa mycket sällan kommer kunna ledas i bevis. Men överfallsvåldtäkter i närtid ska vi givetvis ha resurser till utan att behöva dra ned på utredningsresurser avseende gängbrotten.
*
Med medias och BRÅ:s hjälp hoppas regeringen tydligen klara sig undan kritik genom en lappa-och-laga-strategi. ”Oj, här brinner det! Vi lägger resurser på skjutningar, skriv om det tack!” Sedan var det meningen att BRÅ lägga ett lock på våldtäktsdiskussionen, med de vanliga anmälningsbenägenhetshårklyverierna. Men det är ett långt ord som t o m stavningskontrollen har hunnit lära sig att godkänna idag och få var det väl som lät sig luras. Diskussionen är på banan igen. Så nu vill polisen prioritera upp våldtäkterna. Fritt fram för gängbrottslingarna alltså. Och gränspoliserna, ja de lär få fortsätta vänta på ny förstärkning medan stöldligorna skickar ut tillgångar för miljardbelopp på stora lastbilar och de papperslösa fortsätter myllra in över obevakade gränsövergångar.
*
Även polisen har alltså blivit en tombolamyndighet. Man tar tag i det man hinner och känner för, just för tillfället. Lite som med vården. Och alldeles tydligt som försvaret. Löfvens regering spelar med Sverige som insats.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
*

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/darfor-laggs-valdtaktsutredningar-fortfarande-pa-hog-de-ar-inte-sarskilt-coola-att-utreda

Våldtäktsutredningar läggs åt sidan när gängskjutningar prioriteras – men nu lovar polisen bättring

Publicerad Lämna en kommentar

Ebola sprids i Afrika – inget utbrott utan ‘det nya normala’, snart även i ‘våra’ flyktingområden.

För ett kvarts sekel sedan såg jag en film som hette “Outbreak – i farozonen” med bland andra Dustin Hoffman. Den handlade om ett utbrott av Ebola, som snabbt sprider sig. Filmen är baserad på en dokumentär bok: “The Hot Zone” från 1994.
*
Ebola-viruset tillhör en grupp mycket dödliga virus och hotet som framställs i boken och filmen är långt ifrån avvärjt. Något botemedel har alltså inte producerats trots att det gått 25 år. Det finns dock vaccin som kraftigt minskar risken. Vaccin? Låter det som något vi skulle kunna få alla att ta här i Sverige? Njae. Tror ni att det är lättare i Kongo? Då tror ni fel.


En artikel i Foreign Policy från 15 januari talar om 600 smittade, och att det är fel att tala om ‘utbrott’ – det är värre än så: detta är det nya normala. Och angränsande länder, även västerut på kontinenten riskerar att drabbas med flyktingströmmarna. Sådana länder som Uganda och Södra Sudan, som i sin tur gränsar till Etiopien och Somalia, ‘våra’ flyktingupptagningsområden. Eftersom viruset sprids även sexuellt och från havande mor till foster, precis som HIV och Zica-viruset, med så mycket som 18 månaders eftersläpning, så är det mycket svårstoppat. Dödligheten uppges i FP vara 60%.
*
När DN i veckan skriver om att det senaste Ebola-utbrottet nått över 2000 smittade i Kongo, så är detta det största utbrottet hittills, all-time-high. Och det finns flera mycket oroande medskick i texten. För det första har över 70% avlidit, när jag räknar så får jag den exakta siffran 71,4%. För 25 år sedan räknade man med 90% dödlighet; det är en viss förbättring, men det är knappast något att hurra för. Och det är avsevärt sämre än FP:s 60%. DN nämner förstås inte heller möjligheten att viruset sprids hit, vilket alltså FP gjorde redan i sin ingress – trots att spridningen för ett halvår sedan var mycket mer begränsad. Slutsatsen är självklar, men får alltså inte sägas högt. Som vanligt i pk-Sverige.
*
För det andra pågår strider i området. Kongo (och Afrika) är som bekant infekterat med sådana också. Mer eller mindre ständiga sådana angrepp utsätts räddningspersonal för i sina försök att ta hand om offren. Dessa angrepp har naturligtvis försvårat bekämpningen avsevärt, men uppges nu ha minskat i omfattning. Ingen förklaring ges varför man angrips. Men det handlar ju bland annat om misstro. I lokalbefolkningen finns en utbredd misstro mot myndigheterna; man anklagar dessa för att tillsammans med biståndsorganen ha medvetet spritt viruset. Det låter som den typen av konspirationsteorier även vi drabbas av numera.


För det tredje sprids viruset med flyktingströmmarna som dessa stridigheter skapar. Inte bara inom Kongo utan till grannländerna. Det är långt ifrån bara frivilliga resenärer som tar Ebola med sig alltså. Då går det ännu snabbare, för dessa strömmar är ofta okontrollerade. Precis som våra ‘papperslösa’ dvs illegala flyktingar är.
*
Ebola är inte bara en högst verklig och dödlig sjukdom. Den är också en symbolisk markör för den förvirring, okunnighet och skräck som snabbt sprider sig i ett samhälle där myndigheternas auktoritet försvunnit. Naturligtvis har myndigheterna själva stor skuld i detta. Fake news har blandats med sanning ungefär som här hemma. Till slut är det ingen som tror på någon. Och personligen hör även jag till dem som misstror siffrorna från Kongo. Att man tvingats skriva upp siffrorna över den ‘magiska gränsen’ 2000 är i min värld mest sannolikt först efter att åtskilligt fler de facto drabbats; försäkringarna om att stridigheterna minskat och att man har ‘fått kontroll’ känns minst lika ihåliga.
*
I filmen från 1995 spreds Ebola av en slump med en apa till USA (förstås, det är en amerikansk film). Som vi alla vet går djur (som inte smugglas) igenom noggranna karantänkontroller, här är risken mycket låg. I många länder är det legio med hälsoscreening även avseende flyktinginvandrare. Det är det dock inte i Sverige, det anser man skulle kosta för mycket – visa (ännu en del av) den verkliga notan för flyktingströmmen.
*
Enligt Folkhälsan har ökningen av antibiotikaresistenta bakteriesmittade ökat explosionsartat de sista åren och är nu uppe i 4000. Folkhälsan pekar öppet på flyktingströmmen som en förklaring, ca 70% av alla smittas på sjukhus, och dödligheten är stor även i dessa: ca 1000 kan uppskattas ha dött förra året, fyra gånger fler än i trafiken, främst barn, gamla och svaga. Skillnaden är att ebola har ännu mycket högre dödlighet och drabbar därför alla.
*
Vi ska vara mycket tacksamma så länge som Ebola håller sig till Kongos närmaste grannar – vi har nämligen inga stora flyktingflöden därifrån. Men Etiopien med bara Södra Sudan emellan, ligger mindre mindre än 50 mil bort och gränsen till Somalia ca 80 mil fågelvägen från Kongo, går via Uganda och Kenya. Härifrån får vi stora flöden. Så kanske vore det dags att fundera över hälsokontroller?
*
Den som inbillar sig att svenskar är immuna mot Ebola, och att en spridning hit inte är möjlig, heter antagligen Löfven eller Lövin i efternamn. Och dessa båda namn ska för alltid inristas i det svenska hälleberget, som de främst skyldiga, när vi får våra egna första offer.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Initialt hade jag ersatt ebola med e*b*o*l*a eftersom fb vägarde publicera mig. Man automat-censurerade allt som hade med ebola att göra. DS.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/over-2000-smittade-av-Ebola-i-kongo-kinshasa/

https://foreignpolicy.com/2019/01/15/E*b*o*l*a-has-gotten-so-bad-its-normal/

https://en.wikipedia.org/wiki/Outbreak_(film)

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Hot_Zone