Är det ens någon längre som fattar hur mycket den grövsta brottsligheten har ökat och hur mycket den överstiger våra grannländers? De siffror som DN nu publicerar är fullständigt chockerande. Skjutningarna, som man gjort stort ståhej om i MSM om hur mycket de minskat, är i själva verket tillbaka på toppnivån 2017; 180 stycken på årets sju första månader betyder 308 på helårsbasis. En per dag alltså, utom på fredagar. Intressant hur få som dör då, men det sägs bero på att de kriminella är tillsammans då och svårare att komma åt. Att det samtidigt är dagen då man ber tillsammans i moskén säger kanske exakt samma sak, fast på ett lite annat sätt.
I en jämförelse med de nordiska huvudstäderna för perioden 2010-2015 första halvåret, så hamnade Malmö på 8 gånger antalet skjutningar i Köpenhamn, räknat per capita, Stockholm på sex gånger. Våra tre storstadsregioner tillsammans hade 66 skjutningar i snitt på årsbasis under perioden. Två år senare, 2017, har skjutningarna i dessa tre polisregioner ökat till 255, nästan det fyrdubbla.
*
Låt oss konstatera att det är så här vi blir tillvänjda vid det absurda. Redan 2015 borde landets media varit full av svarta rubriker: ”Vad gör regeringen? Vi kräver en lösning! Nu!” Eftersom de flesta av oss inte själva är offer eller vittnen så kan förstås detta mångdubblas – ända tills vi blir det – utan att vi reagerar. Men sanningen är att Sveriges utveckling och den nuvarande nivån på den grova kriminaliteten är exempellös. Det går lätt att förstå varför danskarna vill stänga gränserna bara av det skälet.
*
I storstadsområdena, särskilt i Malmö, så har skjutningarna sedan förrförra året minskat något, prognos för helåret ligger i år ’bara’ på ca 180 för de tre tillsammans. Förklaringen är främst att man prioriterat bort annan brottslighet, såsom t ex våldtäkter. Men problemen med detta är fler: – dels har skjutningarna i övriga landet ökat nu så mycket att nivån för landet totalt 2019 är identisk med 2017. Även det förut relativt förskonade Norrland kan komma upp i 50 skjutningar i år. – dels har man, främst i storstäderna, börjat slänga bomber istället. Eller: fel av mig. Man har slängt bomber förut, men statistik har inte funnits.
*
Ursäktligt, om vi talat om Sverige på 1900-talet. I de flesta civiliserade länder behöver ju ingen sådan statistik föras. Försumbar typ av brottslighet. Men Sverige på 2000-talet är inget civiliserat land längre. Sanningen är att redan förra året hade vi nästan 150 (!) sprängningar på helårsbasis. Vilket i år lär öka till över 200. Efter Linköpingsdådet kunde inte ens DN förbigå detta ’nya’ fenomen.
*
För alla som inbillade sig att detta var något ändå relativt sällsynt så är det dags att öppna ögonen. Det är inget annat än ett Libanon som beskrivs. MSM kallar det ’sprängningar’ för om man undviker ordet bomb, så hoppas man att ingen ska komma att tänka på terrorism. Så vad är egentligen skillnaden?
*
Medan självmordsbombarna vill ta med sig så många som möjligt, så är de kriminellas mål oftast ’bara’ att ta livet av någon konkurrent. Att oskyldiga också kan eller kommer drabbas är dock inget man väjer för. Metoden är ytterst trubbig i detta avseende, och fördelen, att slippa behöva göra sig av med vapnet efteråt, överväger uppenbart.
*
De kriminellas bombkastning tangerar också terrorism i en annan bemärkelse: det är allt vanligare att polisstationer och andra myndighetsbyggnader drabbas. Att man hittills undvikit Riksdagshuset beror väl kanske på att man har så många kompisar där. Att riksdagsmän och framförallt regeringen, till skillnad från allmänheten, ju är skyddade till tänderna. Men företeelsen som sådan kan utan tvekan beskrivas som ren terror, avsedd att skrämma och tysta dem som ändå har makt att göra något åt situationen, om de verkligen ville. Men vill de det?
*
Vi som tyckte det var illa nog 2015 kan konstatera att vi nu inte bara har 3-5 gånger fler skjutningar, beroende på landsända. Det sprängs dessutom en bomb mer än varannan dag. Samtidigt står polisen svarslös: ”Man kan i dagsläget egentligen bara spekulera om varför. Vi har en ökad problematik med kriminalitet och utanförskap.” säger taleskvinnan Petra Stenkula.
*
Vi måste ju nästan fråga oss om kod 291 innebär att inte heller poliserna själva får titta närmare på statistiken. Vi som inte får titta på de flykting-hemligstämplade dossiéerna kan dock ’spekulera’ lite friare än vad pk-indoktrinerade och -värnande poliser får/vill göra. Det är som bekant en invasion som pågår, inte bara av vapen och ammunition. Och det krävs faktiskt en och annan som utför dåden också. Och de kommer inte härifrån. Give or take en försumbar handfull eller två, så är allt detta våld importerat.
*
Av de åtgärder som Petra Stenkula inte får nämna, så är förstås utvisning på livstid av gängkriminella en ganska bombsäker (sic!) lösning på lejonparten av problemen. För problemen är nämligen inte i första hand bomber och skjutvapen, utan av kött och blod. Men låg inte ens på utredning 2015. Och gör det inte nu heller.
*
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
Statistik 2019 jan-jul jfrt med 2018 och 2017
https://www.dn.se/nyheter/sverige/antalet-sprangdad-i-sverige-okar/
statistik 2010-2015:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna
