Att ta tjuren i hornen? Inte rädas verkligheten? DN:s långa, långa artikel (den längsta någonsin?) tar upp frågan om den ‘svenska’ antisemitismen, med oundvikligt fokus på Malmö, och man får det att låta som om initiativet är socialdemokraternas eget, och att ’nu ska det verkligen hända saker’.
Bättre sent än aldrig förstås. För det är viktigt. Lärarna Peter Vig och hans hustru Monica utsätts för det hela tiden. ’Jävla jude’. Kartbladet med Israel utrivet ur läroboken. ’Döda judarna! Peter Vig ska dö!’ Monica vågar inte framträda med bild eller sitt rätta namn. Hennes f d elever är terroriståtalade.
*
Men vilka är det som ropar så? Namn tack! Jag läser sida upp. Sida ned. Ordet ‘arab’ nämns faktiskt inte i hela artikeln. inte heller ‘islam’. Ursäkta, vill jag påpeka: ’Problemen beror på muslimska invandrare. På plats 2: fler muslimska invandrare och plats 3 och 4 ännu fler..’ Så enkelt är det.
Lösningen då? Studieresor till Jerusalem. Hm. Sen då? Vi förstår av en lärare att han ångrar sin konfrontationistiska approach. Så det implicita svaret blir att inte konfrontera någon. Att det är synd om förövarna. Att man måste knyta an. En farlig glidning. Läraren kan förstås ha haft rätt i det enskilda fallet. Det innebär inte att politikernas strategi bör vara densamma. Och man kan ju fråga sig: hade receptet sett annorlunda ut om vi talat om vit makt-rörelsen?
*
Men det gör vi inte. Enligt en undersökning står högerextremismen för 15% av hatet, kristna nästan inget alls. Vänstern, som står för en dryg fjärdedel av allt hat nämns knappt av de socialdemokratiska potentater som intervjuas. Andelerna för såväl muslimer som vänstern är för övrigt betydligt högre i Sverige än i resten av EU.
Självrannsakan? Hur vore det? Med ett kommunalråd som Ilmar Reepalu, gång på gång tagen på bar gärning med sina öppet antisemitistiska uttalanden, så skulle ju artikeln gärna få lägga åtminstone ett par tusen tecken på att analysera hur socialdemokratiskt strutsbeteende och påhejande bidragit till situationen.
*
Istället var man tvungen att ägna dessa tecken åt att föra fram den vanliga Israelkritiken (som driver vänsterns antisemitism). Den bara måste ju in, så att vi ska förstå dem som hatar (från vänster alltså), åtminstone lite grann. De är som vanligt ursäktade, allt för den goda sakens skull.
Och så Löfvencitatet: “Hatet mot judar finns i vår historia, i högerextrema grupper, i delar av vänstern och i islamistiska miljöer.” Med högern först och islamtroende sist. Det är inte bara relativisering. Det är en verklighet som inte finns. Man lär alltså fortsätta leta med lupp och pincett efter problem där de inte finns, allt för att slippa ta i de problem som kallas ‘mångkultur’ men som är liktydigt med massinvandrad islam.
*
Det här låter ju lovande. NOT. Någon som inbillar sig att sossarna i Malmö och på regeringsnivå verkligen på allvar tänkt g ö r a något? Eller är det munväder, som alltid förut? Mitt svar är enkelt. Hade jag varit jude så hade jag börjat packa nu. Men det var väl hela poängen?
*
Uppmuntrande är att min kommentar ovan faktiskt fick stå kvar som läsarkommentar. Jag hittade inte min källa (avseende varifrån hatet kommer i procent) och var övertygad om att den skulle censureras i enlighet med deras praxis.
Nedan däremot ’modererades bort’ av DN Ifrågasätt, det ansågs vara en kopia av vad jag skrivit som svar till en annan läsare. Det senare lär inte många läsa, för det stod dolt långt ned i flödet. Det fick alltså stå kvar, medan det som kunde ha hittat läsare togs bort.
*
Judehat finns i alla grupper. Vi har här hemma en stor vänsterpöbel som anser det vara i linje med Palestinakampen att hata judar, vi har en (betydligt mindre) klick vit maktpersoner som hatar, men vi har framförallt hatet från dem som är muslimer. Muslimerna, som också driver antisemitismen i sina statsstyrda media. Roten till det onda är alltså islam. För i denna ideologi utgör judar ett folk man har rätt att hata.
*
Muslimer som insett att detta är fel finns det förstås gott om också. Men de bryter snarare mot de levnadsregler som Koranen lär ut, än de följer dem. Koranen är 1400 år och har inte moderniserats en stavelse sedan den skrevs. Och det beror på att varje ord är Allahs. För att kunna uppdatera sådant måste de (få) sekulära muslimer som driver frågan få stöd. Kraftfullt sådant. Om det ens räcker.
*
Men i Sverige ger man istället stöd till islamistiskt närstående organisationer, som har nära samarbeten inte minst med sossarna. Det är dessa som får företräda sina trosfränder. Detta stöd måste upphöra. Saudis m fl finansiering av moskéer där extremistiska åsikter torgförs måste upphöra likaså. Och vi måste kartlägga och tydliggöra att detta är oacceptabelt, redan vid gränsen. Föräldrar till antisemitiska barn bör kunna göras ideellt skadeståndsskyldiga vid upprepning efter tillsägelse.
*
Frågan är: hur ska man kunna lösa ett problem om man inte vågar säga just detta?
Magnus StenlundSunt Förnuft
Källa avsende antisemitismens ursprung: Europpean agency for human rights
https://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-tar-hjalp-av-israel-for-att-bekampa-judehatet-i-skolorna/
Kategori: sekulär islam
Vad ska vi göra om det inte går att integrera muslimerna?
Den nederländske professorn Ruud Koopmans är mycket tydlig: medan andra grupper av invandrare oftast gör stora framsteg från en generation till nästa när det gäller integration, så ser det helt annorlunda ut för muslimer. De finns naturligtvis undantag på individnivå, men när vi talar om de statistiska genomsnitten så är integrationen ytterst långsam – ibland går det rent av bakåt. Och detta gäller inte bara i Sverige, utan i a l l a västländer. Det finns inga undantag överhuvudtaget.
Det kanske tydligaste beskedet om detta, ger muslimernas åsikter om de nya hemländernas lagstiftning: 2/3 av dem anser att deras egna religiösa sharialagar står över den sekulära lagen. En klar majoritet är också homofoba och nära hälften är antisemiter. Koopmans redovisar en rad sådana statistiska sanningar som förnekas kategoriskt såväl av de politiska etablissemanget som av de muslimska företrädarna sjäva, inte minst imamerna, som genomgående hävdar att problemen finns hos fundamentalisterna, som enligt dem skulle utgöra ett närmast försumbart fåtal. Men Koopmans rön bekräftas av andra islamforskare, som professor Felice Dassetto i Belgien, som varnar för att allt fler västerländska muslimer övergår från sekulär till religiös tro, och att antalet salafistiska fundamentalister också ökar. En tysk larmrapport talar om en fördubbling på fem år.
*
Det här är inte nyheter på något sätt och det finns inget som tyder på en positiv förändring. Tvärtom så är utvecklingen densamma i hela den islamska världen – och den går entydigt åt fel håll. I de 47 islamskt dominerade länderna i världen är problemen enligt Koopmans ganska enkla att identifiera: kvinnoförtrycket som innebär mycket låg kvinnlig sysselsättningsgrad, höga födslotal och låg investering i barnens utbildning. Till dessa kan läggas klansamhällets struktur och den destruktiva skamkulturen, som inte befordrar någon som helst form av förtroende mellan individer utan släktband; och alla dessa fenomen stöttas av islam.
*
Grunden till islams problem är den oföränderliga synen på Koranen, som ingen auktoritet vill eller förmår ändra. Den medeltida och aggressiva statslära som Koranen förmedlar försvårar, såsom den tolkas, inte bara integrationen, den är ett direkt hot mot världsfreden. Koopmans är mycket kritisk till påståendet att endast en liten minoritet av muslimerna är fundamentalister, det är direkt felaktigt enligt hans enkätundersökningar, genomförda under mer än 20 års forskning. Medan ca 40-45% av muslimerna kan definieras som fundamentalister, så är motsvarande siffra bland troende kristna bara 5-10%.
*
Koopmans är inte särskilt populär i många kretsar (tänka sig!). Vilket enligt honom själv beror på att i dessa har man bestämt sig för att rasism och diskriminering förklarar alla integrationsproblem, inte kultur och religion. Och när en forskare som Koopmans utmanar deras världsbild, så möts han slentrianmässigt av personangrepp. Det vanligaste är att man blir arg för att han ’bara spelar högerpopulisterna i händerna’. För dem som tycker så är forskning nämligen bara ännu en politisk gren, avsedd att stötta den redan beslutade immigrationspolitiken. De politiskt korrekta patentlösningarna är mera utbildning, skaffa dem jobb och sluta diskriminera. Och denna pk-politik kostar förstås pengar. Vad Koopmans säger är att dessa pengar i praktiken är närmast verkningslösa.
*
Västerländsk kolonisering och imperialism anges ofta vara en förklaring till de muslimska ländernas problem. Men i själva verket är det de länder som har varit koloniserade längst som klarar sig relativt bäst när det gäller faktorer som demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Det borde väl egentligen kanske inte vara en så stor överraskning; västerländsk kultur är den enda som producerat dessa nyttigheter. Det är ovedersägliga fakta som direkt borde sopa banan med det marxistiska idégodset. Men så sker inte, istället censureras sådana som Koopmans.
*
Så hur bör muslimerna integreras? Koopmans är skeptisk till s k ’premie-muslimer’. Med detta menas den i Norge inslagna vägen, där man (även de konservativa) för fram de framgångsrikt integrerade som förebilder. Problemet är att dessa sällan eller aldrig är så välintegrerade när man skrapar lite på skinnet; det handlar om små eftergifter och symbolhandlingar, som dessutom inte alls behöver vara sanningar, eftersom muslimerna gärna tillämpar taqiya, ’lögner för islams bästa’. På detta sätt får majoritetsbefolkningen en skev och alldeles för positiv bild av hur den muslimska genomsnittsinvandraren ser ut och inte bara ’premie-muslimerna’ själva vinner oförtjänta förmåner, även islam i sin helhet skjuter fram sina positioner med denna draghjälp.
*
Koopmans ger i intervjun inget svar på frågan ovan, hur muslimer ska integreras, mer än de slutsatser vi kan dra själva: muslimer som valt att leva i utanförskapsområden kan inte förväntas påverkas av våra ‘morötter’. Vi måste fokusera ansträngningarna på att finna en bra ‘piska’. De som inte vill integreras måste utsättas för påtryckningar att göra det, t ex lägre bidrag eller inga alls om man inte lär sig språk och deltar i arbetslivet efter en viss tid. Utvisningshot mot dem som vidtar åtgärder som direkt motverkar integration, och som bryter mot svensk lag, såsom t ex tvångsgiften i hemländerna. Terroristsympatier, våldtäkter och skjutningar måste innebära utvisning på livstid. Och de som inte låter sig påverkas och förmås integreras på annat sätt måste vi helt enkelt skicka härifrån innan de blir för många, inte bara för att de inte själva bidrar, utan för att de påverkar sina landsmän och trosfränder negativt.
*
Är nu Koopmans forskning så radikal och kontroversiell? Det beror ju på vart man befinner sig. Den här krönikans material hämtades först från dansk erkänd mainstream media, Berlingske Tidende. Via Document, nyhetsbyrå på nätet, Norges största och mycket respekterad sådan. Till svenska Samhällsnytt. Personligen hyser jag stor respekt för Samhällsnytts rapportering både därför att detta nätmedia tar upp nyheter få eller inga andra gör, för att man är noga med att redovisa källor och för att skribenterna är både kunniga och erfarna. VIsst driver man en åsiktsagenda, men man gör det öppet, till skillnad från t ex DN. Det är alltså inte alls att förvåna att Samhällsnytt blivit det politiska etablissemangets spottkopp – eller att man därför också har fått ett – mycket oförtjänt – rykte som opålitliga och försåtligt vinklade.
*
Men det är ändå faktum. Och den flödeskedja som jag redovisar ovan visar ju att den här typen av nyhet är fullt acceptabel att förmedla på bästa nyhetsplats i våra grannländer, medan den i Sverige anses ’suspekt’ och så politiskt inkorrekt att bara Samhällsnytt vågar ta i den. Svenska islamforskare har heller aldrig varnat för eller ens studerat den ökande salafismen i Sverige, det finns inga Koopmans här alls. En akademisk motkultur saknas, de svenska muslimer som studerar ämnet låtsas som att problemet inte finns – åtminstone inte i Sverige. Islamsk infiltrering av politiska partier, främst S, Mp och C, består inte av sekukära muslimer, utan just av de radikala. Kan det finnas ett samband? Och det är de radikala grupperingarna som det svenska samhället gödslar pengar över, samtidigt som de enda muslimer pk-svenskarna stöter på är av ‘premie’-typen; sådana som uppträder som äkta eller oäkta sekulära och välintegrerade.
*
Sannolikheten att jag själv blir blockerad av facebook efter detta inlägg är också mycket större än efter någonting annat jag skriver. Muslimer och islam är fullständiga tabuämnen, som några av mina mindre positivt inställda följare genast rapporterar om – till massblockerare inom islamska svenska grupperingar som har fb-grupper tio gånger större än #jäh.
Att jag ändå gör det då och då, beror på att denna information måste spridas vidare, den får inte passera utan åtgärd, den är för viktig.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
https://samnytt.se/forskare-inget-vasterlandskt-samhalle-har-lyckats-integrera-muslimer/?fbclid=IwAR2aDLc-yF-XRSQbJOF7ZfxDR1umHzt7EVaFq3J5GzrKZnlwvaN14J9hwqo
https://samnytt.se/europas-muslimer-blir-mer-radikala-antalet-troende-nu-over-80/
https://samnytt.se/tysk-larmrapport-antalet-salafister-har-fordubblats/
https://www.document.no/2019/03/03/et-verdensbilde-kraklerer-ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-ar-og-han-kan-ikke-pege-pa-et-eneste-vestligt-land-der-har-succes-med-at-integrere-muslimer/
https://www.berlingske.dk/debatinterview/ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-aar-og-han