Publicerad Lämna en kommentar

Nyamko Sabuni har redan tappat förtroende bland dem hon skulle vinna

Redan innan Sabuni blev enda kandidat till partiledarposten i Liberalerna så fick hon backa avseende frågan om anhöriginvandringen. Sedan om samarbetet med SD: enligt Sabuni får vem som vill visserligen äta lunch med Åkesson, men politik tycks man inte få diskutera – ingen förhandling alltså. Nu kommer nya besked: tiggeriförbud är inte rätt väg att gå, muslimska böneutrop ska vara tillåtna ’om de inte stör omgivningen’ och sist på listan över personliga återställare, eller i vart fall ett rejält fall för mångas förväntningar, är nu att hon inte ser moderaterna som en samarbetspartner heller; varken dem eller sossarna duger, bara finfina centerpartiet.

Att så kraftigt signalera att Annie Lööf är ler- och långhalmspolaren man vill gå i ledband med låter i mina ögon som en kamekatzie-taktik. Så räddas endast de väljare som har sant postmoderna förvirringar i huvudet. Inte så många heller, eftersom massinvandringskramarna och de klimatreligiösa storstadsborna har tre partier att välja på: Mp, C och L, där L skulle vara det aningen mindre tungomålstalande. Jag har mycket svårt att se varför någon skulle vilja rösta på L överhuvudtaget med den profilen. Allra minst locka borgerliga väljare. Liberaler som valt att i protest gå över till M, KD eller SD kommer tryggt stanna kvar där de befinner sig nu.
*
Det här är förstås inte Sabunis eget val; hennes personliga värderingar har sannolikt inte ändrat sig bara för att hon blev partiledare. Men med en majoritet av partiledningen bakom sig som hellre röstat på Ullenhag så har hennes handlingsutrymme kringskurits så mycket att allt det positiva försvunnit. I värsta fall – för liberalerna – så har kompromisslösningen inte heller behagat Ullenhagsfalangen något vidare. Kompromissen liknar det där valet av film som ska tillfredsställa hela familjens önskemål en fredagskväll; varken romantisk komedi, animerat eller action – ingen är nöjd och både pappa och mamma somnar.
*
Jag hade en svag förhoppning om att Sabuni skulle komma att bryta samarbetet med sossarna. Men så länge som S ’levererar’ de 73 punkterna så kommer hon ha mycket svårt att göra något och problemen är ju nu två: 1) i princip ligger alla ’hårda paket’ långt bort i tiden och är avhängiga utredningssvar, så något klart och tydligt avsteg kommer vara svårt att peka på under lång tid, även om det faktiskt inträffar (och det kommer det att göra); 2) med Sabunis nu deklarerade kursomläggning, bara fyra grader höger om Björklunds, så kommer opinionssiffrorna för L se ytterst oaptitliga ut och därmed avskräcka från eventuella nyvalshot.
*
Sabunis möjligheter att manövrera den liberala DC3:an är nära noll i detta läge. Autopiloten är inställd mot samma Utopia som Mp och C vill till, men L:s gamla propellerplan är långt ifrån fullbesatt samtidigt som det är tyngt av samma politiska korrektheter; att tveka mellan full fart framåt eller att backa, ger det knappt styrfart. Och när man landar kommer man ligga tryggt under 4-procentspärren. Skillnaden mot Ullenhags liberaler är att Sabuni sannolikt har lockat några fler borgerliga att kasta bort sin röst. Det var därför jag hoppades på Ullenhag.

Magnus Stenlund

sunt förnuft

https://www.dn.se/nyheter/politik/nyamko-sabuni-l-jag-tror-att-manga-kommer-att-bli-overraskade/

Publicerad Lämna en kommentar

Nu vill sossarna banta både försvaret och polisen! Vart går pengarna?

Försvar och polis = nattväktarstaten, en stats mest grundläggande ansvar, de kärnuppgifter som måste prioriteras först av allt. Eller? Båda anses av en närmast enig riksdag sakna den förmåga som krävs.

Enligt fd arméchefen Anders Brännström (som ÖB sparkade för att han var för frispråkig) och fd rektorn för försvarshögskolan, generalmajor Karlis Neretnieks, så är Sveriges nuvarande försvar långt ifrån tillräckligt för att vara avskräckande för en attack – vi behöver sex brigader, men har inte ens material och bemanning till nuvarande två, medger även nuvarande arméchefen Karl Engelbrektson. Vi har inte personal att få våra 90 plan att lyfta. Vi kan inte ens sprida planen på marken så att de inte slås ut i tre smällar. Och de officerare som behövs får 19000:-/månaden.


Och nu ska det bli MINDRE pengar. Dvs först drogs den lagda M+KD budgeten ned, den som man varit överens om i försvarsberedningen med sossarna. Men nu vill man sänka den tänkta anslagshöjningen igen, från 20 till 5 miljarder. Vilket är detsamma som att banta nuvarande miniförsvar.
*
Om man sparkar chefer som säger sanningen och ÖB prioriterar pridefestivalen, så sjunker förtroendet. Så är det bara. Regeringen kan inte undvika massiv kritik. De kanske inte gillar försvaret så mycket, tycker kanske innerst inne att det inte behövs. ÖB har ju skickat sådana signaler – på givet kommando troligen – invasionshotet är plötsligt väldigt litet. Men att sossarna inte giller kritik det vet vi också. Så varför gör di på detta viset? Klart man inte VILL det här. Men det är ju nödvändigt – om man har andra prioriteringar.
*
Samma med polisens budget. Den fifflar man iväg pengar till kriminalvården ifrån. Där behövs ju också mer pengar. Och vi har inte råd till någotdera. Trots högkonjunktur och nollränta.
*
SÅ VAD ÄR DET VI PRIORITERAR?
Sjukvården? Längre köer. Fler och fler icke-behöriga. Skolan? Samma. Äldreomsorgen? Fler och fler fattigpensionärer – och lägre pensioner. Medelåldern har inte ökat/kommer inte öka med en tiondel av pensionsåldersökningen. Det är världens sämsta ursäkt för att stjäla våra pensionsmedel. Bostadsköerna? Nej. Unga bor hemma allt längre. Trots att det byggs som om det vore miljonprogramstider.
*
VÄLFÄRDEN GÅR UNDER! Världens högsta skatter höjs. Allmänna tillgångar säljs (som i Danderyd) – för löpande verksamhet. Kommunerna fortsätter rekordlåna.
MEN – nu blir världens generösaste anhöriginvandring ännu mer generös. Trots bevisad noll integration, dvs vi kan inte göra folk av dem som redan kommit hit. Att de blir ännu fler lär inte göra uppgiften lättare.
Staten behöver budgetbalans. Utan den skulle de utländska långivarna kräva höga riskpåslag. Och vi måste ju kunna fortsätta låna. DÄR sitter prioriteringen.
*
Att ha ett försvar som inte räcker till för mer än att försvara regeringen mot eventuella folkliga uppror. Att ha en polis som främst sysslar med att registrera stulet gods och våldtäktsanmälningar. En skola som vill stryka krav på godkänt i matte – för att alltför många får F nu. En vård där sköterskorna går på knäna och själva sjukskriver sig för att de hotas på akutmottagningarna.
*
Samtidigt som det allmännas (våra) tillgångar säljs av för att kunna hålla en kader av snällanställda nytillkomna med jobb som inte behövs och nu ännu mera socialbidrag till anhöriga som inte kommer få eller vilja ha ett jobb under åtminstone de närmaste tio åren. Samtidigt som regeringen med knapp nöd når den livsviktiga budgetbalansen. En balans man vet är nödvändig för att behålla nollräntan, och som i sin tur är förutsättningen både för att kommunerna inte omedelbart ska tvingas ställa in betalningarna och för att kunna fortsätta låna. Så att bankrutt-politiken kan fortsätta.
*
Regeringen har inte berättat för någon att det är så här man prioriterar. Självklart så skulle man inte heller erkänna om man fick frågan – och de nödvändiga, kritiska följdfrågorna. Men det får man ju inte. Av vår s k ’tredje statsmakt’, där är alla med på tåget. Gillar pressen alltså läget? Eller väntar journalisterna bara på att katastrofen ska bli tillräckligt ‘rubrikgivande’?
*
Undersökningar visar att svenska folket är mer och mer invandringskritiskt. Enligt Yougov vill över hälften av oss ha ett totalt invandringsstopp.
Ändå. Trots allt detta. Man väljer medvetet att fortsätta (in-)vandringen – mot folkets vilja – och rakt ned i helvetet.
*
Ja, jag tycker faktiskt att det är befogat att kalla somliga politiker för folkförrädare. Liksom journalister, chefredaktörer, GD:ar och människor som befinner sig på min blocklista.
*
En midsommarhälsning till er alla: fira den ordentligt! Man vet aldrig. Utan försvar för den kan det snart vara vår sista.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/borgerliga-gar-inte-att-skara-i-forsvaret/

https://www.expressen.se/ledare/ledarsnack/generalmajor-vi-kunde-knappt-forsvara-sverige/

https://www.expressen.se/nyheter/armechefens-kritik–darfor-valjer-han-avga/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/armechefen-erkanner-kommer-missa-brigadmalet

Publicerad Lämna en kommentar

Nya ’hållbarhetsregler’ för pensionsfondernas placeringar fr o m i år.

Så. Svenskarna drabbas av reduktion på reduktion avseende sina pensionsmedel. Stöld är inte fel ord att använda. Tjuvarna är regering och riksdag. Världens högsta skatter och neddragningar inom välfärd, polis, försvar, skola etc räcker nämligen inte till. Problemen beror på total misskötsel, och är till för ett ändamål som man till varje pris vill hålla hemlig, den skenande invandringen. Men detta räcker inte heller.
*
Nu ska kostnaden för politisk korrekthet i klimatreligionens namn läggas ovanpå detta. Institutioner som har att förvalta mitt och ditt pensionskapital ska ta politiska hänsyn. Åsikter som många av oss inte håller med om ska bestämma hur man får placera. Politiker är satta för att sköta sitt. Men nu har alltså Löfven och Lövin bestämt sig för att även lägga sina labbar i något de bevisligen inte vet någonting om alls. Hur man hanterar pengar.
*
Det är en skam att de självtillräckliga, och välavlönade riksdagsungdomarna ska lägga detta extra ok på en generation som fött dem tills de gick ur skolan vid 31. Att de inte fattar att de också gör sig själva samma otjänst – och sin egen generation – visar tyvärr att beteendet är mindre sinistert än suicidalt. Tyvärr, eftersom det brukar vara lättare att komma tillrätta med ren illvilja än med stupiditet.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/ekonomi/ap-fond-ratar-tobak-och-karnvapen/

Publicerad Lämna en kommentar

DN gör klimatet till avgörande valfråga i DK

Svensk nationaldag får handla om Danmark, för det är – precis som i äldre tider – måhända där vår nations öde avgörs. Skillnaden är att förr skulle vi sagt riskerar att avgöras, nu är det snarare en from förhoppning. Men är det fortfarande så efter valet?

Danska väljare har röstat fram ett vänsterblock till majoritet i det danska Folketinget. Varför gjorde man något så dumt? Enligt DN berodde det på klimatet. Det är klart DN vill att det ska vara så. Och på sätt och vis kan man ha rätt. I Danmark har nämligen den stora frågan – invandringen – nästan helt desarmerats av Löfvens danska systerparti (s)ocialdemokraterna.
*
Vi som har förstått hur galen den svenska invandringspolitiken är gör ofta danskarna till förebild. Vad vi gärna glömmer bort är att danskarna trots allt är väldigt lika oss i väldigt mycket. Fast aningens mindre extrema. De är inte rasister, även om svensk media och svenska politiker gärna utmålar dem så. Och det betyder bl a att när sossarna går så långt att repatriering, dvs återsändande, är ett legitimt förstahandsmål i immigrationspolitiken, då är det trots allt få som vill gå ännu längre. Man vill ju inte vara ‘rasister’. Dvs bland annat inte se islams onda ideologi för vad den är.
*
I Sverige skulle ett parti som SD sannolikt inte ens finnas om Löfven hade gjort som danska S. Samtidigt så är det danska valet en fingervisning om att det kommer vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt att angripa problemen tillräckligt resolut. Det starkt islamkritiska partiet Stram kurs, som vill förbjuda religionen (eller snarare: den totalitära ideologin) får bara 1,8% och missar därmed plats, Dansk Folkepartiet gör ett katastrofval och halveras nästan.
*
Det vill säga, när folket anser att man ‘gjort nog’ så tycker man inte att de invandringskritiska partierna behövs. Det är förstås ett misstag. Och ännu värre är det om man låter sig bli slavar under klimatpolitiska floskler. Men det är fortfarande sju resor bättre än hur det ser ut här i Sverige.
*
De danska sossarna backar någon procent, trots DF:s ras, så det är inte någon total triumf. Och om man lierar sig med de mest extrema vänsterpartierna så kommer politiken inte leda Danmark rätt. Tino Sanandaji, och flera andra, som gissningsvis vill skapa en lite mer ‘respektabel plattform’ för sig själva och komma in i finrummet upprepar ofta att allt inte bara är invandrarnas fel. Det skulle ju även jag kunna göra, om det inte vore för att det gav ett rätt så missvisande intryck.
*
Så här ligger det till: allt är postmodernisternas fel. ALLT. Och deras i särklass största och allvarligaste fel är invandringspolitiken. Största, eftersom den har avgjort mest betydelse för ekonomi och (brist på) välfärd. Allvarligast, därför att den är så stört omöjlig att göra ogjord. Men postmodernisterna går också 100% fel när det gäller (brist på:) yttrandefrihet, (alldeles för mycket:) feminism, antinationalism, kultur- och historierevisionism, marxism, och inte minst klimatreligiösa frågor. Etthundraprocent. Mittenpartier är infekterade, klassiska högerpartier som moderaterna är inte oanfrätta. Men det är vänstern som drivit idéerna.
*
Danmark lär med en vänstermajoritet få dras med många av det postmoderna idégodsets inflammatoriska effekter, och i invandringspolitiken ska bli spännande att se om danska (S) lyckas hålla en tillräckligt stram kurs (sic!). Klimatgalenskaperna krävs uppenbarligen en fullständig avprogramering av befolkningen för att man ska ta sig ur, precis som här. Greta har visat sig vara farligare än vad många trott – en viktig anledning till DF:s tillbakagång utan tvekan och en restriktion för SD:s framgångar i Sverige, där klimatreligionen hotar att få farligare konsekvenser än någon annanstans. Inte ens verkligheten verkar kunna ändra på det.
*
Vad vi i Sverige kan som bäst hoppas på just nu är att komma i en dansk situation. Nämligen att – även om absolut ingenting tyder på det – SAP gör helt om i invandringsfrågan och tar efter sitt danska systerparti. Ett socialdemokratiskt parti som värnar sina kärnväljare, och inte bara talar om utan genomför åtgärder som SD i Sverige bara drömmer om. Det kanske är en modell trots allt, Löfven?


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/ingmar-neveus-oron-for-klimatet-avgjorde-valet/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/danmark-pa-vag-mot-vansterregering/
senaste valresultatsuppdatering: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/paludan-tycker-att-han-redan-lyckats

Publicerad 1 kommentar

Hotet mot våra runor: Morgans mål kvarstår.

Det här inlägget publicerades 22 maj 2018. Sedan dess har utredningen pågått. Morgan (S) har inte bytt ståndpunkt och när utredningen väl läggs fram för riksdagen kommer den på sedvanligt maner lindas in i bedräglig språkdräkt för att framstå som en oskyldig och välmenande åtgärd mot lömska nazister, inte som den exempellösa yttrandefrihetsbegränsning och besinningslösa kulturarvsförstörelse det egentligen handlar om. Detta inlägg spreds bland 140.000 på nätet, men det skrevs inte en artikel i MSM, så hotet är högst reellt – för partierna i riksdagen är det fortfarande vad som står i DN och sägs på Rapport som bestämmer dagordningen.

Samtidigt som vi firar ramadan som ‘gammal fin svensk tradition’ vill regeringen nu förbjuda runor. Nej, det är 22 maj, inte 1 april.

Ja, ni läste rätt: Morgan Johansson (S), som så ofta i bräschen för de verkligt nyskapande idéerna, har tagit initiativ för att förbjuda användning av runor. Om något ett svenskt kulturarv som man trodde att ingen skulle kunna ta ifrån oss. Sverige har överlägset flest bevarade runinskrifter i hela världen, mer än hälften finns i här; Uppland, landskapet med de flesta förekomsterna, har fler än Danmark.

Vilken folkfientlig regim skulle kunna hitta på något så obegripligt som att förbjuda sitt eget folks kultur? Det är svårt att hitta liknande exempel från andra områden än IS-kalifatet, där ovärderliga kulturminnen från den babyloniska och assyriska kulturen förstördes och såldes till högstbjudande.

Men vi ska inte förvånas. Anställer man Pia Laskar, en ‘fd’ terrorist från Röda Armefraktionen (RAF, även känd som Bader-Meinhof-ligan) för att sköta ‘normbildningen’ på Statens Historiska Museum – trots att man är fullt medveten om hennes bakgrund och trots att hon inte alls avsvurit sig de ideal som placerade henne bakom galler ett par år för bombattentat och bankrån – ja, då är man uppsåtligen och kraftfullt involverad i att nedmontera allt vad svensk historia och kultur har att berätta för oss.

Men nu var det alltså inte nog att hiva muséernas fornfyndsamlingar i återvinningen, så som Wong på SvD rapporterat om att man gjort – och fortsätter göra – för att få plats med mångkulturevenemang, feministiska konstinstallationer och HBTQ-utställningar. Nej nu är det dags att förbjuda även allmänheten att använda och titta på runorna.

Den äldre futharken sorterad i ‘magisk’ Uthark-ordning, med färunan sist. Ta en god titt, snart kan den vara förbjuden.

Personligen kan jag knappt ens uttrycka vad jag känner. Det är olagligheter som pågår i mitt huvud, långt bortom lagen för hets mot folkgrupp, uppvigling och folkrätt. Vad Morgan och hans gelikar vill göra förtjänar enligt min mening helt enkelt mer än vad lagens strängaste straff har möjlighet att erbjuda.

Jag håller på med en populärvetenskaplig bok där de äldsta runorna upptar stor plats; dessa de vackraste skrifttecken som världen har producerat – med så många fantastiska funktioner och spännande tolkningar att jag har svårt att föreställa mig ett mer intressant historiskt ämne. Och i den skönlitterära nutidsthriller jag nu är på väg att fullborda råkar runorna vara en viktig nyckel. Ska dessa mina – fleråriga – arbetsprojekt nu förbjudas före utgivning?? Det kommer kanske inte gå, även om Morgans utredning gör sitt bästa för att hitta möjligheter att begränsa yttrandefriheten även på detta område. Men kommer något förlag (Bonniers) våga trycka, nu när det av pk-etablissemanget så tydligt markerats hur oerhört skamfyllt det är att titta på, skriva, visa eller berätta om runor?

Detta är nämligen Morgans svepskäl: nynazisterna använder ibland vissa runor, som kommit att associeras med dem. Jajemen. Och på detta sätt kommer nu a l l a runor associeras med nazism. Nazisterna tackar och bugar. Vi andra tänker kanske lite försynt, var inte det där att kasta ut barnet med badvattnet Morgan? Men så tänker inte Morgan, det vill jag göra helt klart för er alla: nej, för honom är detta bara win-win. Ännu mer feta rubriker om nazisterna, så att folket förstår hur allvarligt hot de 2000 NMR-röstande är mot vårt land. Vänstern behöver nämligen nazisterna mer än några andra, för att skrämma och mobilisera svenskarna mot ett hot som är en chimär jämfört med allt annat som nu hopar sig vid horisonten. OCH. Dessutom – ut med det svenska kulturarvets själva kärna! Det är ju toppen, eftersom regeringen, tillsammans med Fredrik Reinfeldt, redan talat om att det inte finns någon svensk kultur. Då är det ju bra att se till att det inte gör det heller.

De asatroende protesterar, och anger religionsfrihet som skäl att upphäva det poltiska beslut som Morgan redan fattat och säkert tänkt att driva igenom mot de väntade Lagrådsrekommendationerna. Det är för Morgan säkert bara ännu en lite löjlig teknikalitet i sammanhanget; religionsfrihetsparagrafen används ju numera som bekant bara för att försvara islams rättighet att sprida sin totalitära ideologi utan invändningar från någon. Vi ska emellertid ta tillvara de halmstrån vi har att stoppa denna skandalösa idé från att fullbordas.

Jag ber er alla att liksom jag själv skriva under på de Asatroendes länk närmast nedan.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://asa-samfundet.se/runkampen/
https://samnytt.se/regeringen-vill-forbjuda-runskrift-asatroende-och-kulturarvsintresserade-rasar/?fbclid=IwAR1pU7lBvIz3akTS-McIJeDciHXecvD8TaYaEW0eOP384aaJcGi6cmb32A4
https://en.wikipedia.org/wiki/Runic_inscriptions

Publicerad Lämna en kommentar

Annie räddar Strandhäll i skuggan av EU-valet

Annie hinner knappt dra kniven ur en rygg innan det är dags att sticka den i nästa. Hur många av de allra mest enfaldigas röster tjänade hon på att inte berätta före EU-valet?
*
Visst är det något extra ondskefullt med förrädare? Sådana som går under falsk flagg? Jag brukar ju hysa ett speciellt ont öga till Mp för att de låtsas vara mittenparti. Nog borde det väl ändå egentligen vara värre att vara vänsterpartist? Men vänsterpartisten låtsas ju åtminstone inte vara något annat och lurar därför ingen. Mp är mer röda än S i det mesta – det är falskhet att inte säga det. Och just hyckleriet – som många går på, gör ont dubbelt värre. Jag tycker också genuint illa om Aftonbladet i största allmänhet och om Anders Lindberg i synnerhet; en helt otrolig tjockskallig och intellektuellt totalt ohederlig typ, men alla vet ju i alla fall var han och hans röda tidning står. Vad DN under etiketten ’oberoende liberal’ har blivit under Peter Wolodarski är för mig därför snäppet värre; många inbillar sig faktiskt fortfarande att DN är en borgerlig tidning. Och blir därför lättare att påverka till att anamma rena vänsteridéer.
*
Och så har vi då Annie Lööf och Centern. Som nu gör allt för att fortsätta låtsas vara borgerligt så att bönder och landsortsbor som inte skulle hålla med Annie om nästan någonting när det gäller den förda centerpolitiken, ändå röstar för den. Och därmed hjälper man till att cementera en vänstermajoritet både i riksdagen och som nu, i EU-parlamentet. Bara det faktum att media fortsätter att dela in partierna i ‘block’ där C och L hamnar till höger är totalt missvisande – och naturligtvis en medveten strategi för att bidra till förvirringen. Antagligen krävs Ulf Kristerssons totala avståndstagande för att ändra på det. Borde det inte vara dags nu? Säg det högt: Centern är ett socialistiskt parti – åtminstone så länge Annie styr.
*
Efter SD var det Centern som gick fram mest i EU-valet, man knep ett extra mandat. Det kanske man inte hade gjort om man berättat hur man tänkt agera i fallet Annika Strandhäll (S) som ju stod inför en fällning i KU, efter att ha avskedet GD:n för Försäkringskassan, Ann-Marie Begler. Av rent politiska skäl, trots att Begler skött sitt jobb utmärkt enligt sina instruktioner. Så är det inte tänkt att fungera, tjänstemännen ska kunna räkna med fortsatt förtroende även efter regimskifte i Sverige. Nu sätter KU-utslaget i praktiken en helt ny praxis. Kom ihåg det KD+M+SD…
*
Att Begler tvingats gå, myglade Strandhäll med och ljög, vilket flera vittnen trätt fram på ett för riksdagens konstitutionsutskott närmast unikt sätt och vidimerat. KD, M, SD och även L hade alltså beslutat sig för att på dessa grunder ställa misstroendevotum mot Strandhäll. Men det räckte ju inte, även C måste göra det för att få en majoritet bakom beslutet. Besked i den saken ville Annie Lööf dock inte ge. Förrän några timmar efter att EU-valet var över. Då drunknade tillkännagivandet programenligt i det övriga politiska nyhetsflödet. Helt enligt ritningarna.
*
Som bekant låtsas ju Annie att hennes parti är ’ett liberalt oppositionsparti’ trots stödet till Löfven, och det som är så sjukt är att en stor del av hennes väljare är så 1. indoktrinerade x. sinnesrubbade 2. korrumperade (välj själva, ett eller flera av dessa alternativ är rätt, inga andra) att de faktiskt tror på detta. Som Annie och partiledningen insett riskerar ju en eller annan av dessa att vakna upp ur sin törnrosadröm och faktiskt inse att Annie ljugit hela tiden, när man tillkännager att man inte kommer fälla Strandhäll. Nu lär få ens ha hört det, andra hinner somna om innan nästa riksdagsval.
*
Annie hade naturligtvis aldrig tänkt att fälla Strandhäll. Nej, hon har nu gjort en tradition av att komma till korrumperade och inkompetenta S-statsråds undsättning. På samma sätt räddade hon ju Peter Hultqvist efter Transportstyrelseskandalen. Den enskilda händelse som var den inofficiella dödsdomen för Alliansen, mer än ett år innan den sprack officiellt. Hultqvist blev kort därpå inblandad i ännu en praktskandal, då han visat sig att hans pressekreterare arbetade inofficiellt som lobbyist åt vissa delar av försvarsindustrin, på ett sätt som gör klart att Hultqvist måste ha varit mer än naiv om han inte varit medveten om upplägget och dess olämplighet.
*
Och på samma sätt var Annie som bekant med och hjälpte regeringen med att fatta beslutet om Gymnasielagen: mot Lagrådets starkaste rekommendationer. D v s trots att den var utdömd som olaglig av kunniga jurister. Medan Annie, ocskå påstådd jurist, hävdar att hon förstått hur dålig den är – men röstade ändå för. Det är uppsåtsbrott i min bok.
*
Det var alltså i högsta grad moraliskt fel att inte fälla Hultqvist. Det är lika fel att inte fälla Strandhäll. Och det var minst lika fel att rösta för den olagliga Gymnasielagen. Och i samtliga fall handlar det inte bara om att sossepartiets företrädares etiskt olämpliga och direkt olagliga handlingar/lagförslag accepteras – och att detta öppnar för att ruffleriet kommer att fortgå.
*
I Annie Lööfs fall handlar det också om att sticka kniven i ryggen på sina egna; den opposition hon påstår sig själv höra till. Annie har gjort en förräderi-trippel. Ja, det placerar henne utan tvekan i en egen kategori.
Förra och förförra Judas Quisling-priset tog hon hem ohotat. Nu ser det ut att redan vara klart med en tredje inteckning innan 2019 hunnit halvvägs. Det måste vara slut med detta nu. Säg det högt Ulf Kristersson: centerväljarna är socialister.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://samnytt.se/centerpartiet-raddar-kvar-annika-strandhall-s/
https://www.dn.se/nyheter/politik/annika-strandhalls-s-ode-avgors-i-dag/

Publicerad Lämna en kommentar

Om pensionen, gökungar och curlande förmyndare

“Gärna medalj – men först rejäl Pension”. Känner ni igen den? 61 år var till nyligen en tidpunkt i våra liv då vi kunde rensa skrivbordet för att ägna oss åt att umgås med barnbarnen, vår favorithobby och bosätta oss i sommarstugan. 61 år är det också sedan sossarna efter ATP-omröstningen genomdrev sin linje, om kollektivt sparande i statlig regi, trots att det fått mindre röster än de båda snarlika borgerliga förslagen tillsammans fått. Centern agerade då, som så ofta förr och senare, sossarnas nyttiga idiot, genom att splittra upp motståndet.

Nu har man med ens ryckt upp målgångsstolparna och vi får vackert sitta kvar vid skrivbordet några år till, trots musarmar och lite skumma ögon. Eller kröka rygg och göra några tusen tunga lyft till. Enahanda uppgifter som vi är ganska less på, men som vi uthärdat för att den svenska arbetsmarknaden sällan erbjuder möjlighet att gå till något nytt efter 50. I ett penndrag har man alltså ökat vår livsarbetstid med nästan 10%, medan vår tid i pension samtidigt minskat med så mycket som 15%! Och detta är med all sannolikhet inte sista gången denna relation försämras.

Vad som faktiskt är än värre: vår tro på staten som garant för pensionen har brutits. Vi har – eller borde nu ha – insett, att det kommer fler försämringar. Och det slår oss då att vi är fullständigt utelämnade, nu på livets höst som det heter, då vi faktiskt inte orkar göra mer. Eller inte får göra mer – på grund av den rådande ungdomskulten – ens om vi både vill och kan. Valfriheten har plötsligt blivit ofrihet och tryggheten en isande kall otrygghet.

Den gamla folkhemsstaten kan liknas vid en förälder som inte litade på sina barn. En förmyndare som höll i pengarna, eftersom den utgick ifrån att vi skulle slösa bort dem annars. Precis som många misstänkt visade det sig snart att förmyndaren ansåg sig fri att omfördela pengarna lite som det passade; ge mer till ’sina egna barn’, eftersom de räknades som ‘mer behövande’. De behövande var förstås låginkomsttagare, men vi kan också kalla dem för ’de egna’ barnen, eftersom de nästan alltid samtidigt var sosseväljare. Mindre gick förstås till ’grannens ungar’, d v s ’höginkomsttagarna’ – ovanför en brytpunkt gick (och går fortfarande) allt de betalade in till de kära sossebarnen. Opålitligt, skulle en del kunna tycka, rent av försnillande. Men rättvist enligt sossarna, och det var ju de som bestämde. Och pengarna fanns ju i alla fall fortfarande där; visserligen inlåsta i folkhemmets kassakistor, men folkhemmet tillhörde trots allt ändå oss alla, bara liksom lite mer till sossarna.

Men så hände det. Förmyndaren blev förälskad i en annan. De gamla favoriterna, sossebarnen, blev särkullbarn; ni vet de där oönskade i arvsskiftet, som bara får sin laglott? Det var ju inte så kul, och det värsta var att den nya favoriten, det gemensamma barnet, tyvärr inte hade några pengar med sig in i boet. Enligt samma ’rättvisenorm’ som förmyndaren använt förut, så ansåg hen att det nu var dags att ta från särkullen. ’Höginkomsttagarna’ – som plötsligt omfattade de flesta heltidsarbetande medelålders svenskar – och därmed faktiskt väldigt många sossebarn, fick nöja sig med ännu mindre. Så småningom skulle väl dock de nya barnen, som blivit några stycken vid det här laget, i alla fall kunna bidra lite grand. Och laglotten var ju i alla fall säker. Trodde man. 

Tiden gick och de gemensamma ’favoritbarnen’ blev bara fler, och de som kom nu saknade inte bara pengar och förmåga att göra sig förstådda här, utan också den mest grundläggande utbildning. Dessa nytillkomna bidrog inte till att fylla på i folkhemskistan alls; tillsammans började de istället i allt snabbare takt dränera den. Redan innan de ens gått i pension. Än värre – de fick själva barn, som vår släpphänte förmyndare helt försummade. Ingen lärde dem de umgängesregler vi andra hade, de skulle få vara som de själva ville. Och när de skolkade från skolan, så fortsatte förmyndaren att curla dem, trots att det var det enda som skulle kunna ge dem en egen försörjning; hen gav dem fickpengar från folkhemskistan istället, så att de klarade sig ändå. Som vi ju vet händer detta ibland med favoritbarn. En del lyckas på något sätt behålla ett eget driv ändå, men många blir odrägliga. Det är inte deras fel och de mår inte bra av det. Det är den curlande föräldern som är boven. Men det är som bekant omgivningen som får ta smällen. 

Gunnar Hedlund, centerledaren som svek i ATP-omröstningen 1957, tyckte ingen borde kunna vara ‘gramse på honom’. Bara Tage Erlander tyckte det var roligt sagt. Vår egen tids nyförälskade sosseförmyndare tycker inte heller att någon borde vara arg på hen. Hen har ju bara varit lika konsekvent opålitlig som alltid. Man kan faktiskt hålla med om det. Som allmänborgerlig kan jag nästan känna en viss skadeglädje över att sossebarnen nu har fått smaka sin egen medicin. Undra på att det mullrar där ute! Men det finns en skillnad. Och den består i att de nya ’favoritbarnen’ aldrig varit delaktig i byggandet av folkhemmet. Kistan som vi och våra föräldrar ändå gemensamt slitit för att fylla på, var och en efter förmåga, har varit begränsad, men räckt till vad man lovat. 

Nu finns det inte någon möjlighet för någon av oss att säga vad som ska bli över. Vi får ju inte ens prata om saken! Ingen kostnadsstatistik får tas fram, och förmyndarens förälskelse, ja den verkar aldrig ta slut. Med en aldrig sinande ström av nya favoritbarn – och illa anpassade barnbarn – så är det ingen som kan överblicka konsekvenserna. ‘Gökungen’ har kanske redan växt oss ur boet; det är först om ett par år vi vet säkert. För oss som är – eller snarare var – nära pension, så är det inte längre den där valet mellan drömresan eller favorithobbyn som hägrar. Bara magknip. Våra egna barn – kommer de att kunna förlåta oss den bistra framtid som väntar dem, när folkhemmets kassakista tömts? Och vårt eget val, som skymtar, när osthyvelprincipen inte längre räcker till, är det ättestupan eller fattighuset?

Till den som tycker hela den här tankegången luktar egoism, så är mitt svar att det är sant, så är det. Min motfråga är: är det för mycket egoism att begära trygghet för sin egen ålderdom och för sina barns framtid?