Irak-arkiv - Sunt Förnuft

Det här med citat är svårt, särskilt om man är journalist på en politisk korrekt tidning. För när alternativ nätmedia hittar nyheter som ingen annan plockat fram blir det jobbigt för MSM. Som när Leif Östling intervjuades av Swebbtv och kallade en spade för en spade – invandrade somalier kunde inte passa tiden. Det var en intressant nyhet det, som man på alla sätt var tvungna att bemöta – annars skulle ju Östling i ett enda drag ha gjort Swebbtv rumsrent. Men hur skulle det gå till, när man samtidigt inte ville låtsas om att man faktiskt kollade på Swebbtv? Saken löste sig genom att den lokala Södertäljetidningen, mest berörd, formellt fick rapportera först, så kunde alla de andra låtsas som att det var den man läst ur. Så kunde man sedan slita Östling i stycken, för att han sagt saker som alla redan visste och som somliga redan sagt, men som just han absolut inte fick säga på just Swebbtv.

SCB-skandalen, med felaktiga sysselsättnings- och arbetslöshetssiffror hade också kunnat rulla vidare, om MSM velat. De hade ju nämligen kunnat kabla ut att den som upptäckt felaktigheterna inte var SCB själva, utan jag, en bekymrad privatperson. Både Aftonbladet och Expressen ringde och lät mycket intresserade, innan de insåg att jag var bloggaren Sunt Förnuft, med värdekonservativ grund och ett antal åsikter om bl a islam, feminism och klimatet som inte direkt prickade mitt i mainstreamfåran.

Nyheter Idags scoop borde ha varit huvudnyhet på Rapport och Aktuellt.

Så kom då Bagdad Bob II. D v s den irakiske försvarsminister Najah al-Shammari, som Nyheter Idag (Chang Frick) avslöjat som svensk medborgare – och bidragsfuskare. I september 2011 invandrade Najah al-Shammari till Sverige. År 2015 fick han svenskt medborgarskap och stod under tiden skriven på en adress i en Stockholmsförort tillsammans med sin familj. Najah al-Shammari och tre av hans familjemedlemmar är fortfarande skrivna på samma adress. Under åren 2011–2012, och 2015–2018 hade han ingen fastställd förvärvsinkomst. År 2013 tjänade han 51 900 kronor och 2014 33 200 kronor.

Chang Fricks första scoop i Nyheter Idag

Det här är ju som alla förstår fullständigt förödande information för den svenska välfärdsstaten, om hur vedervärdigt bristfälligt kontrollerna i vårt socialförsäkringssystem fungerar. Det är också en nyhet som inte går att nonchalera – utom av svensk public service förstås, som får sina intäkter via skatten och som inte vill besvära tittarna med uppgifter som kan ‘feltolkas’. Annars är redan det faktum att al-Shammari är svensk medborgare ju uppseendeväckande. Man får naturligtvis ha dubbla medborgarskap, men det är oundvikligt att inte dra (den korrekta) slutsatsen att dessa delas ut alldeles för lättvindigt, till sådana som uppenbarligen inte behöver dem och som dessutom – som det skulle visa sig – inte sköter sig. När Nyheter Idag i torsdags, 21/11, berättade även om bidragsfusk och brottsmisstankar så kunde MSM inte längre tiga ihjäl saken. Så vad gör man? Expressen hade sin strategi klar snabbt. Man gav visserligen Nyheter Idag äran för det första scoopet, det om medborgarskapet. Men får det att låta som att man själva upptäckte bidragsbedrägeriet! Men Expressens artikeln publiceras ju först den 22/11; tidningen refererar alltså till sin egen intervju på ett missvisande vis.

Expressen tar äran för scoopet, men ska ha cred för analysen.

I sin första artikel ger man Nyheter Idag äran, men ingen länk. En länk till Aftonbladet kostade man dock på sig.

Expressen får det i nästa artikel att låta som att man gjort huvudnyheten – om bidragsfusket – själva.

Expressen gör dock sedan vad man kunde hoppas.Nämligen följer upp artikeln med att berätta om hur utbrett bidragsfusket är, inte minst bland människor som påstår sig ha flytt från sina hemländer för att sedan återvända och leva gott på bidrag de aldrig borde ha fått från början. En tidigare ihjältigen myndighetsrapport om den organiserade brottsligheten från september citerades:

“ I rapporten nämns uttryckligen det brottsupplägg som al-Shammari utreds för – att behålla bidrag trots att man har flyttat utomlands och inte har rätt till dem. Myndigheterna beskriver också hur dödsfall som sker utomlands ibland aldrig anmäls för att anhöriga ska fortsätta kunna inkassera pension från Sverige. Men de verkligt stora summorna finns att hämta i mer avancerade upplägg. Ofta handlar det om långa brottskedjor. Kriminella tar falska anställningar som betalas av Arbetsförmedlingen, vilket i sin tur ger dem rätt till a-kassa och sjukpenning. Manipulerade journaler och köpta röntgenbilder ger stora utbetalningar från det statliga tandvårdsstödet. Och funktionsnedsatta personer tas till Sverige för att få assistansersättning och för att ge anhöriga i hemlandet svenska arbetstillstånd som personliga assistenter.”

Sekretessen skyddar brottslingarna. Men där den skulle behövas är det svängdörrar.

Man passar på att särskilt peka på sekretessreglerna, som systematiskt missbrukas. “Sträng sekretess råder både mellan och inom myndigheter. Hårda regler kring biometriska data gör det lätt att skaffa sig flera identiteter. Avsaknaden av spärrar och karenstider gör att fuskare som upptäcks snabbt kan söka bidrag på nytt. Myndigheterna saknar möjligheter att kontrollera vilka personer som står bakom e-legitimationer. Arbetsförmedlingen får inte neka nystartsjobb även om de vet att kriminella aktörer står bakom arbetsgivaren. Och så vidare.” Anna Dahlbergs artikel och en intervju med forskaren Hans Brun belyser detta bra. Brun berör också frågan om det närmast obefintliga säkerhetstänk som finns inom polis, åklagare och tullen, varifrån ytterst hemliga uppgifter har läckt ut via insiders, mot betalning. Eftersom man inte infört praxis som tillåter individer som fattar känsliga beslut att underteckna med sina tjänstenummer, så exponeras dessa dessutom för onödig risk för påtryckningar. Med liknande helt onödiga regelbrister hotas hela vårt rättssystem när det nu utsätts för hårt tryck.

För DN blev det här mycket besvärligare. Mycket, mycket… besvärligare.

Bra där alltså, Expressen, som drar just de slutsatser som var viktigast att ta upp. Men hur gjorde DN då?

I den första artikeln 22/11 väljer man helt sonika att avstå från huvudnyheten, bidragsbrottet, trots att detta redan är känt, och trots att man faktiskt också citerar just den artikeln i Nyheter Idag. Med länk, ärligare än Expressen alltså. Men man inleder förstås med att citera både SvD och Aftonbladet, och sist i raden Expressen, så att det skulle se lite bättre ut – DN förlitar sig verkligen inte bara på en skum nättidning, minsann, ska vi ha klart för oss. Men genom att nämna Expressen som källa avseende bidragsfusket långt inne i artikeln kan man spela ner detta, samtidigt som man undviker att hamna ‘en dag efter’ i flödet. Istället försöker man hitta en egen vinkel, om FN och övergrepp mot demonstranter.

Och dagen därpå, den 23/11, har DN valt att försöka göra just detta till en riktigt konspirationsteoretisk vinkling – uppgifterna skulle ha spritts av Iran, för att förtala en politisk motståndare i Bagdad. Man för nu upp Nyheter Idag som ursprungskälla, eftersom man nu också ifrågasätter bidragsuppgifterna. På det här sättet försöker man alltså ta udden av skandalen – som ju utan tvivel måste riktas mot regeringen och dess slappa bidragspolitik. Det är ‘ingen nyhet’ att några av de hundratusentals irakier som kommit till Sverige återvandrat, tillsammans med sitt nya svenska pass. Nähä. Winiarskis artikel är en enda stor mörkläggning.

För att understryka hur rätt DN haft i sin förmodan, så låter man så den 24/11 ministern själv få dundra på att han minsann ska stämma svenska medier för förtal. Bidragsfuskandet är nu återigen helt ur fokus, det gäller det påstådda dödandet av demonstranterna, uppgifter som alltså inte Nyheter Idag utan Expressen spridit, det är dessa som kan vara falska. Några stöd för att uppgifterna kan stämma anser sig inte DN ha anledning att ta med i artikeln och framförallt är bidragsfusket helt onämnt. Den snälle fine svenske ministern har blivit elakt påhoppad, så enkelt är det bara.

När sedan moderaterna vill kalla in ansvarig minister till socialförsäkringsutskottet, för att förklara sig, så väljer DN att sätta rubriken så att det ser ut om att Shekarabi själv går till offensiven. Att det är moderaterna som skapat rubriken och att ministern är under press avseende bidragsfusket (som DN fortfarande försöker låtsas som om det är påhittat), det framkommer först i andra stycket. Fast vid det här laget inser väl även DN att loppet är kört, ministern är så skum och belastad att man bara måste skriva en ny mer negativ artikel 25/11. Bidragsfusket är med nu, men påstås fortfarande vara ‘obekräftat’.

Expressen har nu grävt fram att ministern stod åtalad för misshandel av kvinnor och barn 2016, och detta resulterar i en ny DN-artikel samma dag; nu nämns bidragsfusket igen, som något som ‘flera andra medier skrivit om’ = sant alltså, om man ska tolka DN här. Så slutligen ännu en artikel samma dag; den sista (senaste), som handlar om att även Säpo hade ljuset på ministern minsann. Inte alls osannolikt. Att mannen ändå kunnat fortsätta lura svenskarna på bidrag beror på just det sekretesskydd som Expressen berättade om. Men som kollegerna på DN tvärtom inte ville berätta om alls. Och på DN Ifrågasätt visar kommentarerna att DN:s linje uppskattas av minst 2/5 av tidningens läsare, om man får använda antalet gillningar som en grov skattning:

Vad Shakil skrev i sitt svar vet jag inte. Men om han t ex nämnde att bidragsfuskandet var generellt utbrett, så är censureringen knappast oväntad. Svanholms kommentar visar hur djupt ingrodda PK-värderingarna är hos somliga, och med 19 gillningar på ett kommentarssvar så kan man nog utgå ifrån att det är minst hälften som håller med Svanholm. För den som orkar läsa alla dessa desinformationsartiklar kan också konstatera att den notoriske Lars Gröndahl hela tiden jobbar för att (s)kademinimera i läsarspalterna, som vanligt.

Summa summarum har DN gjort fullständigt allt för att leda bort debatten om bidragsfusket. D v s det stora systemfelet. Det bidragsfusk som Löfven och SAP:s islamistiska samarbetsorganisationer har ett huvudansvar för. DN:s sätt att rapportera är en hel palett av propagandistiska skenmanövrar. De går ut på att 1. ifrågasätta källan, 2. förminska dess nyhetsvärde, 3. förbigå uppgifterna med tystnad, 4. skymma huvudskandalen med andra spår, 5. när huvudnyheten försvunnit ur flödet, göra skurken till något av ett unikt ‘freak’, skyldig till så mycket mer att bidragsfusket naturligen kan förpassas till en en underordnad roll.

Men bidragsfusket är ju den stora debattfrågan, eftersom det är både är ett svenskt systemfel och en kulturell betingning som den irakiske ministerns utnyttjande avslöjar: att han bidragsfuskat i ett annat land så skulle det utan tvekan ha varit allvarligt för hans renommé bland svenska väljare, om han varit svensk minister. Men i Irak ser man det inte så. Bidragsregnet från Sverige är snarare legio och något man kan tacka Allah för. De dumma svenskarna får skylla sig själva.

Vi måste utgå ifrån att just den uppfattningen är så väl spridd att inte ens grov bedräglighet i dessa avseenden är allvarligt nog för att irakierna inte ska bli upprörda över ministerns handlingar. För oss svenska skattebetalare är det lika viktigt att vara medveten om att det är den inställningen man har, som att få myndigheterna att agera därefter.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

På tio år har Sverige betalat ut 9,2 miljarder till barn vars ena eller båda föräldrar uppges vara avliden. Dödsfall i Sverige har sällan varit svåra att konstatera, de har ju skett i Sverige. Så systemet är utformat därefter. Pensionsmyndigheten kräver inte mer än en underskrift på heder och samvete för att börja göra månatliga utbetalningar på 1.493 kronor per påstått avliden förälder ända upp t o m tjugo års ålder. Fram till 2018 gjordes dessutom retroaktiva utbetalningar för två år före ansökan. Nu är retroaktiviteten ‘bara’ sex månader. En fullt giltig fråga är varför utbetalningar överhuvudtaget görs till alla som kommer till Sverige. Det räcker med ett TUT för att det ska säga ka-tjing när man drar i den lättsinniga enarmade bandit, som samtidigt äs så ytterligt samvetsgrann med att plundra skattebetalarna. Rebecca Wiedmo Uvell har gjort ett grävjobb som förtjänar stor uppmärksamhet. En historia som ger en provkarta på de systemfel som lett till att Sverige idag är på dekis.

Efterlevandestödet betalas ut till alla barn, som ekonomisk kompensation för förlusten av en vårdnadshavare. Den motsvarar den underhållsersättning som barnets kvarstående vårdnadshavare ska få från den andre föräldern efter en sepation – och som även den kan betalas ut av staten, när föräldern ifråga låter bli. Ersättningen är inte baserad på hur stort lidande barnet drabbas av utan är en form av kostadsersättning. Kostnader man har i Sverige. Därför är det obegripligt varför man betalar ut retroaktiva bidrag till dem som just anlänt hit. Lika principiellt fel är det förstås att ensamkommande barn som skrivit under detta dokument får en helt annan ekonomisk situation jämfört med lika ensamkommande som inte gjort det, men som är i lika stor avsaknad av föräldrarna.

Flyktningbarn kompenseras tredubbelt

I själva verket, eftersom det rör sig om en kostnadsersättning och de ensamkommande barnen ifråga tas om hand av sociala myndigheter eller adopteras, så borde man väl resonera så att de kostnader som avses redan de facto har ersatts, i form av nya kostnadsansvariga vårdnadshavare, som ju har samma ansvar oavsett de biologiska föräldrarnas död eller inte? Varför ska man kompenseras dubbelt av det svenska samhället? För att inte säga – i praktiken – tredubbelt: de ensamkommande har ju kommit hit för att Sverige åtagit sig att ge dem skydd från krig och livshotande faror. Ingenting säger att vi därmed är skyldiga att upplåta alla våra välfärdssystem för dem samtidigt. Vad som anses tillräckligt och adekvat för en, måste räcka utmärkt också för alla andra – och Sverige är redan världens mest generösa flyktingmottagare, inte bara i antal utan även per individ.

Genom att erbjuda den här typen av extraförmåner har man snabbt korrumperat de nytillkomna – och deras nya vårdnadshavare (alternativt den ensamstående förälder som kommit hit tillsammans med barnet – och som också kan söka bidrag för egen del). Vem säger nej till gratis pengar? Särskilt besvärande lär de icke-existerande sanktionerna upplevas. Ett falskt ‘hedersord’ från en underårig har ju ingen som helst juridisk konsekvens. Som Uvell påpekar så kan vi mycket väl redan ha en mängd påstått döda föräldrar i Sverige, eller sådana som efter den nya anhöriglagen är på väg, utan att detta kontrollerats. Frågan om sådan kontroll utförs besvaras av myndigheten med en isande tystnad. Och skulle det – rent teoretiskt alltså – ändå kontrolleras, samt visa sig vara fallet, så är det knappast ens möjligt att kräva pengarna tillbaka. Än mindre att faktiskt få något från ett barn som redan spenderat dem eller gömt dem, och/eller saknar egen utkomst.

Så kan vi vara så säkra på att det fuskas med detta?

Att bevisa saken torde inte vara lätt (såvida de ‘döda’ föräldrarna alltså inte skulle söka uppehållstillstånd och Pensionsmyndigheten/Migrationsverket faktiskt skulle börja kolla upp förhållandena). Men statistiken talar sitt tydliga språk. Utrikes födda motsvarade 2018 19% av Sveriges totala befolkning. Samma år var av dem som tog emot efterlevandebidrag 32% utrikes födda. Tio år tidigare var de 18%, inte mycket mer än deras dåvarande andelen av totalbefolkningen. I gruppen 16-20 år (där vi kan förmoda att de flesta ensamkommande ramlat in i statistiken, då man okritiskt accepterat deras uppgivna ålder) så är andelen 38%.

Och om vi fokuserar enbart på de fem ursprungsländerna Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien och Eritrea som vi vet är ursprungsland för lejonparten av de ensamkommande, så svarar dessa ensamma för 17% av andelen ‘barn’ som fått efterlevandestöd, samtidigt som den totala utlandsfödda befolkningen från dessa länder svarar för mindre än 5%. Somalia och Afghanistan är överrepresenterade mer än åtta gånger i förhållande till sin befolkningsandel och i jämförelse med de infödda svenskarna är överutnyttjandet nära tio gånger – som snitt för alla åldersgrupper. Åldersgruppen 16-20 år går inte att läsa av på nationell nivå, men vi kan utgå ifrån att överuttnyttjandet här är maximalt.

Observeras bör att situationen alltså såg helt annorlunda ut före 2014. Då var föräldrarna till dessa barn inte oftare döda än genomsnittet för andra grupper. Som Uvell visar i sin analys så har detta överutnyttjande ökat kraftigt över tiden och bland afghaner och somalier så ser man ett tydligt hack i ‘inlärningskurvan mellan 2013 och 2014. Det är tydligen då informationen om hur lätt det är att erhålla gratis pengar har spridit sig brett inom grupperna med ensamkommande ‘barn’. Totalt handlar det om över 1,5 miljarder som på det här sättet betalats ut under den senaste tioårsperioden till barn födda i utlandet. De fem namngivna huvudländerna svarar ensamma för 600 miljoner och det årliga beloppet till denna grupp är nu uppe i 116 miljoner kronor.

Härutöver kan läggas en stor grupp ‘barn’ vars heder och samvete-underskrift renderar dem de månatliga 1500 spännen per påstått död förälder, utan att utbetalande myndighet ens krävt in uppgift var ‘barnet’ ifråga är fött! Det handlar om över 17 miljoner kronor bara under 2018 – till inte mindre än 1.187 individer.

Pensionsmyndigheten inte bara blundar. Den mörkar medvetet.

Det här är ju ett så öppet missbruk att ingen kan undvika att se det – om den önskan finns. Nu är det förstås så att det gör den inte alls – på den handläggande myndigheten. Den datafil som Uvell gör tillgänglig för nedladdning på sin sida och som även jag länkar till här, är sorterad så att den kräver en hel del bearbetning och sammanställning med SCB:s befolkningsuppgifter för att det ska gå att få fram de här avslöjande siffrorna. Det tog mig, som van excelanvändare, en dryg timme att få ordning på den. Än värre är förstås skandalen att den ansvariga, Hanna Linnér, vägrat att lämna ut uppgifterna kostnadsfritt enligt offentlighetsprincipen, vilket alltså är mydighetens skyldighet, och något hon sedan tvingades göra när riksdagsmannen Jan Ericsson (M) begärde ut dem via Riksdagens utredningstjänst. Att Linnér är fritidspolitiker för vänsterpartiet lär förstås ha med vägran att göra och visar hur politiserad tjänsteutövningen nu har blivit i den djupa (s)tat som Sverige är.

Myndigheten vet alltså mycket väl om hur skandalöst efterlevandestödet överutnyttjas och hur minimal kontrollen är. Det är därför man inte vill låta allmänheten veta. För då kan ju rösten läggas på fel parti. Och förhållandena kan komma att ändras. Det vill man inte. Ännu en obehaglig fråga som då reses, är ju varför utbetalningarna ligger just på denna myndighet. Enligt vad myndigheten påstår så ska dessa utbetalningar gå över statens budget, men hur säkert vågar man tro på det? Detta är ju som upplagt för försnillning av våra pensionsbesparingar, och även på den punkten skulle nog krävas vidimering från en riksdagsrevisor e d, för att återställa mitt och många andras förtroende efter att ha läst detta.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Rebecca Weidmo Uvell

Kategori: Irak

Att citera Nyheter Idag!? Expressen snodde nyheten. På SVT var det knäpptyst. Och för DN var det riktigt kämpigt…