* Jag upprepar det gärna, ’alla kriser börjar med att kallas för inbromsning’. Det var den 8 aug jag skrev jag om hur KI mörkade en brant fallande konjunktur genom att kalla den just så.
* Klas Eklund var ute några dagar senare med en DN-debattartikel som andades strukturell kritik av skötseln av den svenska ekonomin. Givetvis utan att klaga på sina partikamrater i regeringen. Eklunds kritik ska nog ses som en manöver för att i efterhand hålla honom själv ansvarslös. Han hann ut i sista sekunden ser det ut som i så fall.
* Några dagar senare kraschade Argentinabörsen. Argentina är ingen av världens stora ekonomier, men för banksystemet ändå, kan väl jämföras med att få 38 graders feber i något som liknar en kommande förkylning. Men som kan visa sig vara värre än så.
* Den 16 aug hade AV en lite undangömd artikel som skulle ha varit på löpet, om inte alla initierade redan känt till saken: rubriken var ’Krisvärdering av storbankerna’, och det gällde inte bara penningtvättande nordiska banker – de tio största bjässarna i Europa värderas bara till 60% av bokvärde. Det betyder att man alltså är rädd för att de ska gå i konkurs, trots alla lovord om hur duktiga politikerna varit att fylla på med säkerheter i systemet.
Problemet är – bl a – att såväl företag som kommuner lånar så mycket pengar utanför banksystemet, i form av obligationer och certifikat – ingen vet säkert längre vad som händer när dessa inte kan betalas och vilka mekanismer (läs: panikreaktioner) som detta utlöser i bankerna.
Om jag får lägga till en privat gissning så har bankerna lite här och där också som vanligt undangömda skräplån, som man hoppas slippa syna. Med en negativ ränta vid inlåning till centralbankerna, så har bankerna pressats till att låna ut till vem som helst under ett helt decennium, det är klart man frestats att också göra dåliga saker.
Och nu kommer så alltså två nya dåliga konjunkturnyheter på en gång. Förutom att förra månadens Inköpsprisindex justeras ned i efterhand från 52,4 till 51,8, så drattade septemberindex rakt genom golvet, ned till 46,3. Indexet är byggt så att 50 utgör pivotpunkten från vilken upp- eller nedgång i konjunkturen läses av; allt över 50 anses alltså stabilt och kallas för avmattning, även vid en nedgång. Är man under 50 så är man i lågkonjunktur. Enda gången det är bra att vara 50-plus alltså.
En nedgång med s e x (6) enheter är dramatisk, och den kommer alltså då vi redan legat nära pivotpunkten. Än mer illavarslande är att nedgången är bred, dvs gäller tre av de fem delindexen. Det betyder att man har svårt att läsa av detta som en tillfällighet (även om ekonomen på Swedbank helst skulle vilja göra just det).
Inköpsprisindex är en så kallad ’early warning’-indikator. Det betyder att den påverkar beslut i sin tur. En så här skarp nedgång kan inte passera utan att den blir självuppfyllande; företag som planerat göra investeringar tenderar att avvakta, företag som avvaktat ställer in helt. Ett ännu sämre index nästa månad är därför närmast självskrivet, i alla fall i min prognos.
Avgörande är förstås vad som händer i Persiska viken, med Brexit och i handelskriget USA-Kina. Irans ultimatum var väntat – ska USA låtsas som ingenting? I så fall lär det komma fler liknande incidenter, för Irans regim kan inte överleva sanktionerna även om landet kan det. Ska EU sitta overksamt och betrakta cirkusen Johnson under största möjliga tystnad? Och vad blir Kinas nästa motdrag när Trump eldar på? De flesta börjar ana att det i bästa fall kan vara så att alla tre konflikterna blir riktiga långkörare; ingen lösning skymtar, och risken för snedsteg som eskalerar situationen är stor.
Här hemma har vi ju vår egen hemmagjorda Ebberöds bank, där bidragsberoende analfabeter växlas in till kursen 100 mot 1, och där den utvandrande valutan är svenska entreprenörer och välutbildade, s k white flight. Efter att Östermalmeliten börjat rånas under vapenhot i sina hem så har den flighten blivit aktuell för allt fler. Ekvationen börjar t o m sossarna (men inte deras regeringskolleger i Mp) förstå saknar positiv lösning. Snart måste kommunerna som ’ställt upp’ för flyktingarna räddas av de kommuner som såg längre än till de första två årens statliga bidrag. Då är risken stor att de ansvarsfulla också där måste höja skatten. Utflödet av högbeskattade miljonärer lär knappast minska i så fall. Och en enda miljardärs exit skapar stora budgethål.
Magdalena Andersson, är en rätt medioker ekonom, men i det sällskap som styr vårt land framstår hon som en intellektuell gigant, ett verkligt sifferess. Hon lär ha förstått så mycket som att det kommer bistra dagar framöver liksom att hon inte har en aning om vad hon ska göra åt detta, även om hon hade haft fria händer (vilket partiets vänsterflygel, V, Mp, C och L ser till att hon inte har). Skulle hon lida av samma tunga ansvarskänsla som en del fastighetsdirektörer gjorde i början av 90-talet, så kunde vi om någon tid nu förvänta oss att få läsa om hennes beklagliga bortgång efter att hon ramlat från ett fönster e d.
Att jag inte tror att Magdalena kommer hoppa, beror inte på osäkerheten i min nattsvarta prognos. Jag tror bara inte att det finns någon ansvarskänsla bland socialdemokrater över huvud taget.
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/tvarnit-i-svensk-industri-storsta-nedgangen-sedan-finanskrisen-6973316
