Publicerat 24/5 och mer aktuellt än någonsin.
Är det fler än jag som observerat att nya hus tenderar att bli fulare och fulare? Att man försöker dölja brist på äkta kreativitet genom att skapa hus som inte ser ut som hus och som gärna ger intrycket av att kunna rasa vid minsta vindstöt? Ofta klossar som direkt hämtade ur Minecraft-spelet, ibland avskalade alla detaljer, som Monopolspelpjäser. Och med färgscheman som är designade för att skära sig maximalt.
*
Vi som vill bevara svensk kultur är sällan helt observanta på att det visuellt mest påtagliga sätt denna kultur raseras är i den nya svenska arkitekturen. Anledningen till att vi inte kopplar ihop det är flera. Dels ser vi kanske inte någon särskild ideologisk koppling. Dels har förfulningen pågått så länge att vi vant oss. Dels är trenden internationell.
*
Börjar vi bakifrån så är det sant att vi ser fula hus i stort sett överallt. Det beror bl a på kostnadsrestriktioner och på att de flesta länder saknar den rigorösa kontroll-apparatjik som den svenska Plan- och Byggnadslagen stoltserar med. Det vill säga, det tillåts på gott och ont både bra och mindre bra byggnationer. Internationellt finns också både bra och dåliga trender. ingenstans är den dåliga smaken däremot så enväldigt rådande, institutionaliserad – och uppmuntrad av staten – såsom den är här.
*
Den svenska förfulningen inleddes på 30-talet, då s k funktionalister såsom Le Corbusier, som ville rasera hela Stockholms innerstad och ’bygga om den för människor’. Hans inflytande har varit förödande, särskilt i totalitärt orienterade stater, och inspirerat och korsbefruktats med stalinistisk brutalbetong. Också den franska nazistiska Vichyregimen hyste en ömsesidig kärlek till den upphöjde huskonstnären, som alltså ansåg sig vara människans bästa vän och själv veta bäst hur hon ville bo.
I princip alla Corbusiers idéer saknar stöd i praktisk forskning. Tvärtom, människor vill inte alls bo i hus som utformas som fyrkantiga skokartonger om de får välja. Vi vill inte bo eller vistas i punkthusmiljöer om man istället kan få bo i eller åtminstone promenera bland sammanbyggda stadskvarter. Och vi tycker oftast det är vackert med snickarglädje och detaljer och variation. Det är inte subjektivt. Det är neurologiskt konstaterat i vetenskapliga tester.
Att den socialdemokratiska demoleringen av svenska stadskärnor (med en Domuslåda och ett Folkets hus som obligatoriska ersättare) huvudsakligen genomförd under 50- och 60-talen, innebär att vi redan vant oss vid fula hus. Vi minns inte hur vackra våra städer var, utan ser dem som pittoreska undantag, om vi råkar komma till Sigtuna eller Visby (vars stadsmur också den var mycket nära rivning).
Att skövlingen kom till stånd berodde alltså på inspiration från modernismen och utfördes i princip som en lite småskaligare variant av de östeuropeiska totalitära staternas praktiska tillämpning. Och det var i allra högsta grad en ideologisk poäng bakom: man skulle på det här sättet ta fysisk död på det borgerliga samhällets yttre kännetecken. Vi skulle inte ha någonting kvar att påminnas om denna tid. Och som sagt, man har lyckats ganska bra. Det finns ju i praktiken ingenting som påverkar helhetsintrycket av vårt land mer än arkitekturen.
Det är förstås precis samma sak som alltså nu pågår i kultursektorn, där svenska fornsakssamlingar kastas och förbud mot runtecken utreds. Att smaken är som baken, delad, och framförallt lättpåverkad dessutom, är ju sant. Vänstern insåg med förtjusning att man i breda folklager lyckats inympa idén att modernistisk arkitektur är höjden av finess och smaklig förfining. Åtminstone Corbusiers 30-talsvillor har lyckats få denna status, sannolikt därför att de byggts i rätt lägen och med hög kvalitet.
De monstruösa efterapningar som postmodernistiska arkitekter nu uppför på löpande band, saknar dock alla kvaliteter. Den framstår som groteska nidbilder av Corbusiers minimalism; fullständigt urspårade; smaklösa försök att härma den avgudade läromästaren – man har degenererat totalt! Och samtidigt som man av varandra lovprisas och upphöjer sig själva till nyskapande, så bor man helst i sekelskifteshusen inne på Södermalm eller, varför inte, i en snickarglädjefull stuga på landet.
Jag vill med detta inte säga att allt nytt är eller måste vara fult. Inte alls. På rätt plats och i rätt proportioner så både kan och ska stora och höga nya hus kunna byggas. Undantag och omväxling uppskattas generellt. Och tät stad är både nödvändigt, energieffektivt och något som vi tycker om att bo i. Riktigt höga hus är också coolt, om de placeras rätt och gärna bildar skyline tillsammans, inte halvmesyrer utspridda att förfula stadslandskapet lite överallt. Värtan hade kunnat vara en utmärkt plats, Kista är det definitivt. Men ju högre husen är desto viktigare är det ju att de utformas så att de blir vackra.
Motståndet mot att bygga i klassisk stil, så som folk tycker om, är massivt i den svenska arkitektkåren, och kallas för bakåtsträvande. Ett vackert exempel i Växjö motarbetades med näbbar och klor, men ser nu ändå ut att komma till stånd (länk nedan). Hatet mot all traditionalism beror sannolikt bl a på ren inkompetens och oförmåga att rita sådana hus. Men också pga att man drivs av en kännetecknande vänsterideologisk strävan att rasera det gamla. Skråets motstånd mot att låta sig ledas av folkviljan understöds också aktivt av byggbolagens minimala intresse att öka kostnader för detta ändamål och av kommunpamparnas egna vilja att framstå som progressiva.
Det är dags för fler att uppmärksamma Arkitektupproret. Ju större denna rörelse blir, desto mer kan den totalitära omvandlingen av det svenska kulturlandskap som fortfarande finns bevarad i våra städer motverkas. För 100 kronor om året bidrar du bland annat till att riktigt dåliga förslag möts med konstruktiv kritik. Exempelvis närmast helt ideella motförslag, såsom Arkitektupprorets ritning för nytt kontorshus på Kungsgatan i Norrköping, ritat av Mikael Grahn, Stadsliv AB, i klassisk stil, istället för en horribel nymodern klosshistoria av ÅWL. Länk till detta projekt och till medlemsanmälan finns nedan.
Låt Arkitekturupproret bli ett upprop som får det folkliga stöd det förtjänar – anmäl dig idag.
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
http://www.arkitekturupproret.se/2019/04/12/alternativt-forslag-till-kvarteret-bagaren-i-norrkoping/
http://www.arkitekturupproret.se/om-au/bli-medlem/
https://samnytt.se/klartecken-for-att-bygge-i-sekelskiftesstil-i-vaxjo/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Le_Corbusier
Många faktorer och uppgifter är rätta i denna skrift. Men som helhet det är fel tänkt. Att analysera estetik skall man även behärska det. Så gör inte författaren. Bara skriva negativt om Corbusier och positivt för Vishy dårarna som gör kicheer! Det löser inte problemen. Brukskonst som arkitektur är delvis kan jämföras med andra konstarter. Men arkitektur grundar sig på ekonomi mest blad alla. Det är rätt att svenska arkitekter är snarare tekniska byråkrater än konstnärer, men vart gör man det bättre? Några enstaka projekt är vackrare utomlands än våra, men knappast finns vackrare städer, grupp av hus än hos oss. Konstarterna utvecklas i nämnd ordning (beroende på att produkten kostar pengar) ledare 1.musik, 2.måleri, 3.skulptur, 3.arkitektur, avslutare 4. stadsbyggande. I denna process kapitalet har avgörande betydelse, samt utövarens begåvning. Vi har brist i båda delar. En ledning som har mycket begränsad estetiskt kunnande styr våra samhällen . Det börjar med undervisningen och slutar med -se ovan -med stadsbyggande. Konst tål inte mesigt samarbete, men Sverige just ett land som existerar på detta sättet. Vi kan inte räkna med bättre arkitektur än socialistisk-kapitalistisk mesig blandning. Nu kan jag inte skriva mera. Men jag rekommenderar författaren att läsa på bättre Corbusiers verk . I det finns även skönhet! Åk ner till villa Poissy och kapellet i Ronchamp.
Vi är inte eniga. Jag kan ha fel i detaljer och jag har redan hört kunnig expertis som givit mig en del intressanta fakta om dessa. Men din kritik besvärar du dig inte med att precisera, du orkar bara säga att jag ‘har fel’. I grunden har jag rätt, och vill man som du senare tycks göra i din kommentar ge mig halvt rätt, men lägga skulden på politikerna, så är det bättre att börja där och sedan påpeka brister i enskildheter. Den attityd som du visar är tyvärr väldigt vanligt von oben-yttranden, och en av anledningarna till varför detta tillåts fortgå. Hade vanligt folks åsikter inte snästs bort, så hade inget av detta heller skett.