Publicerad Lämna en kommentar

Generationskriget är redan över och det är vi som förlorat.

Redan på Platons tid klagades det på ungdomen. De unga var ‘lata och bortskämda’. Har ni hört den förut? Så vad är nytt under solen? Ingenting kan tyckas. Det är bara att ta det med ro, allt kommer bli bra, i takt med att ‘Gen Z’ växer upp (de som är födda 1997 och senare) så kommer även den ha lärt sig att bli ansvarstagande och respektfull inför världens och andra människors problem. Ja, det är i alla fall vad många curlingföräldrar idag hoppas på, och mycket mer än hoppet har de/vi inte kvar – efter att barn går in i puberteten och alldeles uppenbart efter att de lämnat den, så saknar man som förälder möjlighet att påverka deras grundläggande värderingar.

Tyvärr finns det en del som talar för att det inte riktigt kommer gå så bra.

Vi som tillhör generationen ‘baby boomers’, dvs är födda mellan 1946 och 1964, våra synpunkter avfärdas. ‘OK boomer’ betyder nämligen ‘håll käften gubbjävel, du fattar ingenting’. Skillnaden mellan hur vi såg på våra föräldrar och hur dagens ungdomar ser på oss är i o f s inte väsensskild. Skillnaden ligger i hur den avspeglar sig i faktiska maktförhållanden – och reella kunskapsnivåer. Uttrycket ‘OK boomer’ är myntat av en nyazeeländsk 25-årig miljöpartist, Chloë Swarbrick, under parlamentsdebatt. Den självklarhet med vilken hon avfärdar sin äldre kollega är densamma som en mor skulle kunna använda mot en treåring medan hon talar i sin mobil. Även om det naturligtvis är fruktansvärt respektlöst, så är det bortom vad vi skulle definera som provokation . Det är inte fråga om ett uppror. Det generationskrig DN talar om är redan över och det är vi ‘baby boomers’ som förlorat, eftersom vi gjort en historisk reträtt som ingen annan generation före oss har gjort: vi gav våra barn makten långt innan de var mogna för att ta emot den.

När 25-åringar kommer in i riksdagen så blir de inte ödmjuka. Tvärtom.

Jag betvivlar starkt att Chloë Swarbrick’s föräldrar har mer ansvars- och prestigfyllda arbeten än hon själv har. Hon har inte behövt anpassa sig till den äldre generationens önskningar och krav för att få makt och inflytande, såsom alla tidigare generationer tvingats till. Den föräldramakt vi ‘baby boomers’ utsatts för som barn ersattes ju av en formande tid som student och i arbetslivet, där lärare, professorer och chefer var auktoriteter som man både såg upp till och lärde sig av. Och som hade sanktionsmöjligheter i de fall man inte lydde eller rättade in sig.

Baby boomers är mer högutbildade än sina föräldrar. Det gäller inte gen Z.

Två unga vuxna, gissningsvis ‘Millenials’, som i mina öron låter väldigt brådmogna. När de diskuterar oss ‘bommers’ så är det inte utan en – säkert oavsiktligt – nedlåtande ton. Men visst är det bra att åtminstone några av dessa unga börjar oroa sig över den arrogans som äldre ofta utsätts för. Och vill de ha (ännu) mer stöd av oss, så är det förstås bra om de kan få oss att jobba till 75, och då kanske det behövs en morot istället för ett generationskrig.

Det uppror som ‘baby boomers’ genomförde mot sina föräldrar bar spår av klasskamp. Baby boomers var ofta de första akademikerna i sin familj och de teoretiska kunskaperna gjorde oss självsäkra och otåliga även i arbetslivet, eftersom de som satt högre upp i hierarkierna ofta inte hade lika goda teoretiska utbildningar. Naturligtvis är teori och praktik inte alltid densamma, men många av oss upplevde nog att vi blev onödigt långsamt framsläppta. Vilket säkert är en delförklaring till varför vi i vår tur har släppt fram våra barn och unga på ett sätt som ingen annan tidigare generation har gjort. Men konsekvenserna riskerar att bli helt andra än dem vi kanske hoppats på. I DN-artikeln påstås gen Z bli den mest välutbildade generationen någonsin. Det stämmer säkert, ytligt sett. Men nu rapporteras IQ-kvoten sjunka här i Skandinaviens yngre generationer. Den betygsinflation och utbildningsförlängning som vi i Sverige drabbats av är också en mild västanfläkt i förhållande till den amerikanska, och precis som här, så är det inom samhällsvetenskaperna som den akademiska expansionen skett, där kunskapsribban sänkts kraftigt, samtidigt som allt fler vetenskapligt dubiösa ämnen satts på schemat. Gen Z har därför goda möjligheter att utvecklas till den generation som har den största skillnaden någonsin i upplevd självbild och faktiska kunskaper.

Den självbilden kombinerad med de låga krav för att nå höga positioner i samhället som har ställts på dem (liksom på s k ‘Millennials’, födda 1980-1996) – relativt sett dem som ställdes på oss – befäster en grundläggande attityd som är lätt att ge etiketten lathet och bortskämdhet. Som klokt noterades i en läsarkommentar:

“Något som utmärker de unga aktivisterna idag är att de visserligen är engagerade i sin kamp, men de anser sig egentligen inte behöva göra nånting själv. Att skolka är kräver ingenting av dig. Att kräva att någon annan ska ge upp rättigheter och egendom kräver ingenting av dig. Att förbjuda saker du inte gillar kräver ingenting av dig. “

Greta anklagar oss för att ha förstört hennes liv. Men hon anser sig inte behöva förklara hur en skolstrejk ska ändra på detta. Och när det gäller, när man själv behöver flyga, så är det klart att man gör det, även om man är miljöpartist. Få unga politiker verkar inse att de själva också (borde) omfattas av de krav de ställer på andra.

Vi har satt vagnen före hästen. Nu går det som det går.

De befogenheter gen Z har utrustats med har de mycket dåliga möjligheter att hantera. Och de visar noll vilja att försöka rätta till problemet. Det här är förstås vårt eget fel, vi har spänt vagnen före hästen, det är svårt att få ekipaget att gå åt rätt håll då, om det ens rör sig ur fläcken. Gen Z agerar som de blivit uppfostrade till (d v s lite) och detta är nytt och oprövat i historien. Kunskapsöverföringen är inte noll, men den är kraftigt begränsad både från de förmodade tagarnas sida, och från dem som borde ha försäkrat sig om att vara goda givare. Gen Z är i postmodernismens järngrepp och redan på väg åt rakt fel håll i frågor som mångkulturkramande, klimatalarmism, antinationalism, radikal feminism och undfallenhet mot islamism. Skillnaden mellan hur den äldre generationens baby boomers ser på dessa frågor och hur gen Z (liksom ‘Millennials’ födda 1980-1996) gör det är milsvid. När man hånar och avfärdar äldre utan att lyssna, så finns det bara ett sätt man kommer lära sig: genom sina misstag.

Samtidigt är åldersdiskrimineringen på en nivå den aldrig varit förr, där många kunniga och dugliga människor inte längre kan få jobb efter 50. Inte för att de inte vill, utan för att de inte är attraktiva på en arbetsmarknad där ungdomskulten grasserar. Vi förmodas ändå arbeta till minst 70 om vi ska få en rimlig pension. Den frågan oroar nu allt fler och det är än mer berättigat, eftersom inget tyder på att millenials och gen Z kommer ta samma ansvar för oss som vi ansett/anser oss skyldiga att göra avseende våra föräldrar. De har aldrig uppfostrats att ta ansvar, Inte ens för sig själva. Det lär bli en skakig färd framåt nu, redan under 2020-talet. Kanske kommer verkligheten då skaka om de bortklemade på ett sätt som får dem att vakna upp. För dem av oss som ännu är med efter 2050, så är utsikterna annars lätt dystopiska.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuf
t

English Summary

The declared war between generations is already lost; we ‘the baby boomers’ gave our kids power and authority long before they could handle it, and they did not take it with any shown gratitude. This is all in accordance with how they have been raised. They have never been taught to listen and we cannot expect them to start now. The only way they will learn is through experience and their own mistake. Lets hope that the 20’ies will be bad enough for them to change their spoiled attitude.

PS. Dear English speaking Reader. From some of you I have received feedback that these English summaries should be longer and that, when using Google translate, they discover that they have missed out on quite much. I can appreciate that. But it is by necessity that these English summaries are short, it takes me too much time and effort to write them on top of the main article. I now sense that perhaps writing them may be a bad compromise, since it seems not possible for me to include what gives the full text its cutting edge. Please give me feedback if this is also how you perceive it. If you regard the Summary as clearly beneficial I will consider this of course, but if very few see’s a value add, I may just as well shorten the Summary more or totally exclude it. DS.