När DN skriver om att olika pass har olika gångbarhet ute i världen så är det ett understatement. Det finns de som inte kräver visa nästan vart man än vill åka, och så finns det sådana som bara slipper visatvång till länder som man ändå inte vill åka till. Genom att tillhöra EU har Sverige förstås haft ett försprång före många andra länder; av listans 32 första länder är 22 EU-länder. Icke desto mindre är Norge snart ikapp oss och både Finland och Danmark är nu före oss på listan. När Löfven tillträdde 2014 så var Sverige allra högst upp, vårt pass har sedan devalverats, i takt med den svenska kronan.
Har det här stor betydelse? Inte ännu. Det intressanta är dock att försämringen har skett utan att andra länder sannolikt har uppfattat eller reagerat på den inre oro som Sverige skakas av. Svenska passets giltighet ute i världen är något värt att hålla reda på; det är ett slags kvalitetsstämpel på våra internationella förbindelser och för ett litet exportberoende land är denna stämpel av stor betydelse, både rent praktiskt, men framförallt som bärare av ett budskap om landets hälsotillstånd. Om det plötsligt skulle bli svårt att ta sig in i länder som vi odlar viktiga handelskontakter med så beror det på att vi har faktiska problem på hemmaplan. Passet är heller ingen ‘early warning’, utan en bekräftelse på något som pågått länge och bedöms vara av stadigvarande karaktär. Och det är en statistikparameter som är svår för regimen att trixa med.
Borttappade pass?
Enligt SVT (2013) är det ca 60.000 pass som tappas bort – per år. Över en halv miljon kan vi alltså räkna med det senaste årtiondet. Hur många av dessa pass har burits av etniska svenskar? Ett eller ett par hundratal? Skulle vi utgå ifrån att alla folkgrupper hade samma borttappningsfrekvens, d v s var ungefär lika ordningssamma, så är det lätt att konstatera att resten hamnar någon annanstans – ofta hos människosmugglare. “Faktum är att svenska pass är bland de vanligaste bland människosmugglare. Förklaringen är att den svenska lagstiftningen runt förlorade pass är bland de liberalaste i Europa.” Detta var 2013. Först 2016 skärptes lagen något: Så här står det på polisens sajt:
”Du kan inte få ett pass om du redan har ansökt om tre pass under en femårsperiod. När du ansöker om ditt fjärde pass inom samma period beviljas inte din ansökan, om du inte kan visa att du har särskilda skäl för att ytterligare pass ska utfärdas”.
Jag undrar ju mest hur den där regeln om särskilda skäl tillämpas. Påståendet att reglerna skulle vara hårdare i Norge tillbakavisas av Viralgranskaren i Metro, men det är ju uppenbart att deras regler är tuffare. Max två pass på tio år, och tre borttappade pass kan leda till indragning helt. Bara om man kan visa att man inte själv är ansvarig för borttappandet så kan man få ett nytt. Det är i sig rätt intressant att man 2013 fortfarande publicerar kritiska uppgifter i frågan på SVT, medan man 2018 bara kommer med snömos och att ingen nyare statistik dyker upp vid en enkel gogglesökning.
Att somliga fortfarande gör allt för att stretscha de svenska reglerna är också uppenbart. Och att det är en och samma etniska grupp som gör det är också lika tydligt. Ritualen att annonsera efter det borttappade är nämligen ett krav och bokstavligen varannan av anonsörerna heter Mohammed.
Man kan riktigt se hur de borttappande står och flinar Sverige i ansiktet. En halv miljon pass utslaget på den borttappandebenägna befolkningen är 1 på knappt 3.
Hur är det i botten? Kan vara bra att veta.
Allra längs ned i botten på listan befinner sig just de länder vi har importerat människor och deras kulturer ifrån. Plats 197-200: Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan. Parentetiskt är dessa placeringar förstås en delförklaring till varför bara ett par procent av alla som kommit hit tyckt att det var värt att spara hemlandspasset, förutom att man har lättare att ljuga om ålder och hitta på en ny identitet. Man kan också se det här som ett cirkelbevis för hur problematisk den här migrationen är, det är ju krig och elände som är förevändningen vi haft för att låta detta ske. Icke desto mindre så är det också en talade bild av hur grava problem vi riskerar att ha fått med på köpet. Det ger perspektiv när man betänker hur oändligt lätt man valt att ta på riskerna, hur oansvarigt vi som importörer har valt att varudeklarera innehållet för mottagaren.
Ett vägt snitt av de nytillkomnas och vår egen passtatus skulle hypotetiskt placera oss mellan Rumänien och Argentina, på plats 41, efter att ha tappat ett femtontal visafria destinationer. Skulle det nuvarande lågskaliga inbördeskriget eskalera, det som DN och kriminologerna nu erkänner, men som Leif Östling inte kunde nämna utan att få sparken, ja, då lär vi dala betydligt längre. När även våra grannländer börjar upprätta hårda gränskontroller, av ren självbevarelsedrift.
Libanon och Nordkorea delar plats 188. Det kanske är ett rimligt riktmärke.
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
English Summary
Passport has been issued in a more liberal fashion in Sweden than in any other country. The rules thightened a bit in 2016 but is still very forgiving for the absent-minded and forgetful. And maybe it is not only forgetfullness. By chance those who tend to lose their passport seem to be strangely clustered among the newly arrived. Every second name of holders in the mandatory ads, necessary for getting new passports, are Mohammed. Litterally. For every third immigrant from this region one passport has been lost.
Since 2014 when the Swedish passport was the most door-opening in the world (no visa required), ten other countries have now past us. The Swedish devaluation has taken place before the ongoing turmoil in our country has been more than just noticed. We can expect a futher drop when it is. And when this happens the extra hour at the airport is the lesser of our problems. As foreigners from countries with civil conflicts, we will be judged suspiciously and much more meticolously examined also after having been let inside. Just as those from countries in the very bottom of the list – Afghanistan, Irak, Syria, Somalia – are. At least in other countries than ours. Here it is a little more difficult to keep track of them, since these are the four countries Sweden has received more immigrants from over the last decade, than any other country has.
