Sluta tänk, sluta tala, gör!

Sådan julhälsning skickar jag detta år,
För julefrid blott andra återstår.
De själar mot vilka udden riktas,
Är dem som inte ser,
Och dem som hellre än att enas
Vill att vi ska splittras ännu mer.

Du som delar min fundering,
som läser denna lamentering,
Du som känner kallet och förpliktas
Att kämpa vidare trots usel lön,
hur lång bort målet än kan siktas,

Trots att goda tankar är ännu endast frön,
Bakom rad på rad av taggtråd och bivack
Där de skadegladas kungörelser om slutet
på all sans och sunt förnuft just nu deklameras 

Till dig skall riktas ett stort hjärtinnerligt tack,
För utan dig är allt hopp redan ute,
Utan dig är världen redan död
Utan dig är vår framtid redan all
och fullt ut stödbelånad,
censurerad
blodigt färgad djupast röd
och redan konsumerad. 

*

God Jul och – tyvärr – Ont Nytt År,

Till dem som läser mig på facebook, så är mitt budskap denna gång barskt, se nedan. En julhälsning jag ber er överväga om inte fler borde ta del av. Jag är hjärtligt less på alla som inte gör något, de stjäl min tid. Hur mycket gullande med dem mer ska jag kosta på mig? Hur många likes ska de få för att de orkar instämma i en väl gjord observation? För att sedan slå sig till ro, nöjda med att de håller med i sak ‘om nästan allting’? 

I Aftonbladet hotar Matthias Wå&g, en av Sveriges värsta vänsterterrorister lite subtilt så där, med att högermedia ska stängas av från YouTube. Swebbtv blockas i 14 dagar. Sedan dråpslaget. Man stänger kanalen dagen före jul. Allt för att få alla inblandade att gå in i väggen så klart. Det ska INTE ske. Men för att bli sannspådd krävs det att många fler VAKNAR och går från ord till HANDLING.  Om inte Swebbtv:s 64.000 prenumeranter nu genast visar verklig solidaritet och går över till beta.swebbtv.se, och börjar titta där, ett förbannat minimum av aktivitet, så är de inte värda mycket. Och de bör i så fall få veta det. För det kommer börja blåsa allt hårdare nu. Alla måste aktiveras om vi ska stå kvar till nästa jul.

tack för ordet,
Magnus Stenlund

PS. försök nu att låta bli mer politik i jul ett par dagar! Ta ledigt. Vi behöver kraftsamla till nästa år. Det kommer bli betydligt grisigare än griljerad julskinka, räkna med det. DS.

*

Till alla på facebook som jag kan nå:

Lev idag som om det inte fanns en morgondag. Denna jul kommer många av oss kanske fortfarande kunna nonchalera den pågående diktaturiseringen av Sverige, USA, EU och resten av världen, men nästa jul lär vi vara många, många fler som blivit varse vad som håller på att ske. Bara det att jag befarar att våra möjligheter att berätta om det för varandra och – framförallt – för andra, då kommer ha beskurits långt ännu mer.
Varför detta är så svårstoppat? Det beror på att det pågått mycket länge, som en osynlig brand under torvlagret. Det har inte varit synligt för någon av oss, vi har tittat åt fel håll. De konservativa världen över har varit på sin vakt mot gårdagens marxism, den som öppet tillkännagav vad den stod för. Men den marxism som erövrat världen kallar sig inte så, för den är alltför medveten om hur stigmatiserande detta ord är. Den kallar sig istället postmodernism. Den kallar allt sådant som den vill för ord vi antingen inte förstår eller som är raka motsatsen till vad den påstår, eller – oftast – både ock.

Vi (den värdekonservativa majoritetsbefolkningen, men framförallt ledande konservativa och påstått liberala) har låtit detta pågå, som om det var en oförarglig liten sandlåda. På universiteten, inom myndigheter, på skolor. Så länge som det bara var ord, ord, ord och ingen handling så gav man dessa krafter mer resurser, mer utbildningsplatser, mer pengar och tid, medieutrymme och koketta applåder – det var ju så mysigt att få kalla sig lite radikal och progressiv, inte riktigt lika trist kälkborgerlig eller stockkonservativ som de där mossiga gubbarna ‘allra längst till höger’.

Sedan började de gynnade kräva att deras ord skulle omsättas i handling, och vad göra? Har man sagt A får man säga B. Lite kunde de väl få i alla fall. De fick ett finger, men inte det pekfinger i luften som de borde ha fått, snart hade de tagit hela handen. Istället för att ropa: ‘Kejsaren är naken!’, och ‘Detta är ren galenskap!’, sådant som man mellan fyra ögon, kloka herrar, givetvis var överens om i korridorerna, så ‘backade man lite till’ för att få ynnesten att fortsätta frottera sig med de så vackert radikala. Få priser och ryggdunkar. Allt från en plakett på Pride till ett Nobelpris i litteratur.2000-talet inleddes. Nu blev det också allt mer stigmatiserande att vara höger. Allt som räknades som höger på 80-talet och som omfattades av kanske 20% av befolkningen, sympatisörer till Gösta Bohman, var marginaliserat till Ny Demokrati och sedan Sverigedemokraterna, och kunde därmed kallas för högerextremism eller rent av ‘nazism’.

Vi kliver fram till 2010-talet. Nu börjar det hända saker. Massinvandring framförallt. Kvotering blir en självklarhet för alla ‘feminister’. Och miljömedvetenhet förvandlas till klimatreligion. Ett litet hopp lyser upp, när gräsrotsrörelsen Sverigedemokraterna växer till så det knakar i det svenska folkhemmet. Trump tar makten i USA. Nationella krafter är mycket nära att få starkt inflytande inte bara i Frankrike utan också i andra ledande EU-länder. Brexit kommer allt närmare, fler länder hotar att göra dito. De postmoderna inser att de underskattat riskerna. Så, på med penningkranen. De superrika väljer ut sina mutkolvar mer eller mindre öppet. Det har en poäng: alla kan nu sola sig i reflexerna i hur välavkastande en ren Quislingpolitik kan vara. Lockelsen ökar för dem som kan göra skillnad – att låta bli.

Vi når 2018. Det veliga valet och GÖKen. 2019. Med SD:s kliv ‘inåt mitten’ (d v s långt till vänster om en tänkt ideologisk mittlinje) kan vi konstatera att åsikter som omfattas av denna konservativa höger reducerats till att representeras av ett par partier utanför riksdagen. Merkel, denna övervintrade Stasi-agent, biter sig kvar med näbbar och klor, allt förblir som det inte borde i EU.  Så 2020: Trumps katastrofala förlust, en korrupt nickedocka ‘vinner valet’ med nätjättarnas benägna och öppna hjälp och bistånd, både i handling genom censur och monetärt. Nu är det dags för Biden att betala tillbaka. Och i Sverige såväl som nästan överallt annorstädes så vädrar postmodernismen doften av den Slutliga Segern. Fritt fram att göra precis som man vill och velat. Lynchmobbarna håller just nu på att förse sig med tegelstenar. För dem är ingenting nog innan allt är raserat.  

Man skulle annars kunna tro att de redan borde vara långt mer än nöjda. Postmodernismen regerar i princip i alla riksdagspartier idag. Jo, det är sant. Man tillämpar inofficiellt kvotering, (sann meritokrati skulle göra alla partier äldre, mer manligt dominerade och mer vita). Man bortser från ett gigantiskt slöseri med skattepengar på det s k klimatprojektet (ingen säger att de åtgärder vi bekostar är meningslösa i förhållande till det påstådda målet, vi ska satsa mer enligt Mp, V, C, eller mindre enligt M, KD, SD, men ingen säger stopp). Man är för mer invandring i olika grader, allt från jättemycket (C, Mp, V) till bara det allra nödvändigaste (SD, M). Alla säger sig vara emot yttrandefrihetsbegränsningar, men inget parti säger att vi måste lagstifta mot facebooks, twitters och YouTubes ‘självcensur’, att vi ska ta bort och stöpa om Public Service, eller att presstödet ska tas bort. Skillnaden är bara att S, Mp vill ha mer, SD, M och KD vill ha mindre.

Och motorn i dessa processer, Den djupa staten och dess belöningssystem, är det rakt ingen företrädare inom de etablerade partierna som vill ge sig på. Inte heller SD, som också har upptäckt hur tjusiga och välbetalda tjänster nere i Bryssel och Strasbourg belönar partigängare, och gör SD till ett snart lika intressant karriärnätverk att ansluta sig till som M:s. Med lite mer anpasslighet kommer man att släppas in i finrummet så mycket att även mediasatsningarna tolereras av etablissemanget. Den lockande möjligheten är förstås att bli lika korrumperade som S och Mp.

Jag säger inte att man kommer ta den. Och naturligtvis inte att man på långa vägar ännu är där. Och denna juleskrift är inte alls specifikt riktad mot SD. Tvärtom är den en dyster reflektion över hur obönhörlig pengarnas makt är. Och att dessa, när de används på fel sätt, som skett under alltför lång tid, kan skapa dystopiska förhållanden åt oss alla. Pengarna styr inte, nämligen de utgör bara motorn åt onda eller goda viljor. I femtio års tid har de onda fått regera. Det är först nu vi på allvar kommer få börja skörda frukterna av detta.

Ekonomin ligger nedströms politiken. Och politiken nedströms kulturen. Den som skapats av postmodernisterna. Deras göranden leder spikrakt mot Pol Pot. Det är bara en tidsfråga, för det är nu som teori på allvar börjat omsättas i handling, jorden runt. Det finns ingenstans att fly, bara några hundra mils eller års tillfällig respit. Allt går som ni vet mycket snabbt när möglet bakom tapeten väl blir synligt, för då är träet bakom redan svart av alla mycelets trådar.

När Swebbtv stängdes av från Youtube igår så var det en stridssignal. Det var inmarschen i Polen. Ingen kan vara omedveten längre om att det pågår ett informationskrig. Återigen: ni bestämmer om detta betyder förlust eller bara en tillfällig reträtt: ni kan omgående börja prenumerera på www.beta.swebbtv.se och titta där istället, då blir deras åtgärd ett slag i luften. Börja där.

VAKNA! Gör för helvete något din lata skithög, istället för sitta där och gnälla!

Jag vet exakt hur många det är – och vilka – som efter träget arbete från min sida och nära noll ansträngning från min facebook-publiks, blev prenumeranter på min blogg. Jag skiter ärligt talat i den nu, det är inte alls lika viktigt som Swebbtv:s överlevnad. Men erfarenheten gör mig ärligt rätt modlös. En av tio ungefär, verkar vara beredd att trycka på en knapp. Resten är tydligen rädda för att få ett extra mail de inte vill ha. Eller vad det nu kan vara. Jag förstår helt enkelt inte. Vad är det som är så svårt? Om inte ni var så förbannat tröga, så skulle inte YouTube eller Facebook ha den här makten. 

Ursäkta ordvalet, men jag är faktiskt rätt less på hur handlingsförlamade många verkar vara. Ni som inte gör något säger jag gärna upp kontakten med här och nu, vi behöver er inte helt enkelt, ni är lika meningslöst positiva som den politiskt korrekta majoriteten är negativ till vad vi som ägnar våra liv 24/7 för att aktivt åstadkomma förändring, arbetar för. Ja värre: ni stjäl bara min tid.

Vi har varit löjligt naiva. Vi är avlyssnade, man håller koll på allt vi skriver. De förekommer oss i allt vi gör, och det är ingen slump. Vi måste arbeta smartare. Det parlamentariska går inte att sätta all sitt hopp till, efter vad vi vet hände i valet i USA, och vad som fullt möjligt hände även i Sverige redan 2018. Och parlamentariker kommer alltid kunna korrumperas.

Själv är jag offentlig. Några av oss måste vara det. Vi har bränt våra skepp, och det finns ingen återvändo. Några, ja, de flesta, behöver inte vara det, kan inte heller – för att kunna fortsätta verka mest effektivt, så är anonymitet en nödvändighet. Ni som insett vartåt allt detta barkar, men som har en position ni kan göra nytta på, röj er inte i onödan ännu. Ni kommer bara att plockas ned, en i taget. Men har ni pengar, så ska ni veta att sådana behövs och det går att ge dem utan att röjas. Ni kan också utnyttja era kontakter och hjälpa dem som verkar mer öppet.

Slutsatsen är att vi följaktligen måste kämpa. Vi är redan råttan inträngd i ett hörn. Men metaforen saknar en komponent: vi är inte ensamma och vi är inte små. Vi är heller inga skadedjur. Vi har björnens styrka och vi har myrans flit. Vi har intellekt och kunnande – vi är den motor som postmodernisterna behöver för att hålla rörelsen igång. Vad vi behöver är ledare och ledning. Vi behöver träffas, vi behöver veta vilka vi är. Vi måste börja nu.

Ge dig själv en riktig julklapp. En meningsfull livsuppgift. Anmäl dig på naudhis@protonmail.com, berätta vem du är och vad du vill och kan göra.

Till er hoppas jag om ett år kunna säga både God Jul och Gott Nytt År. Men till dess: låt denna jul vara, i lugn och ro. Ät gott, låt era traditioner värma er, håll länken bakåt levande, till dem som gav oss detta överflöd, liksom till de kommande generationer, de som vi själva har ansvar för.

Men sen är det dags att börja jobba, för postmodernisterna sitter inte still.

Tack för ordet,
Magnus