Techjättarna presidentmakare, folkets röst bara fernissa. Välkommen, du nya sköna DDR-värld!

Svenska Dagbladet skriver om Joe Bidens vetskap om sonens mygel i Ukraina. För mig veterligen första gången svensk systemmedia medger att det kan ligga något bakom Trumps anklagelser mot nätjättarna. Som alla vi vet, som har följt debatten på riktigt, och inte den meta-debatt som förs i public service och DN, så är ju det här ingen nyhet, och bara en liten del av allt som kommit fram. Med sina sökmotorer styr Google trafiken på ett sätt som är närmast omöjligt för någon att kontrollera hur, men empiriskt går det lätt att se resultatet, genom att räkna trafiken på de sajter som missgynnas.

Det går också att fastställa med obehaglig noggrannhet, hur mycket det faktiskt påverkar folk, detta har experter och insiders vittnat om i senatsförhör. Frågan är dock bara vad dessa vittnesuppgifter är värda? Den amerikanska administrationen ser inte ut att vara så intresserad av att hjälpa till att åtgärda problemen. Om detta beror på ineffektivitet, politisk aktivism eller mutor är svårt att veta. Att de fem techjättarna, har nästan 15% av världens totala börsvärde och vars huvudägare tillsammans har privata förmögenheter som motsvarar halva Finlands BNP, gör det dock naivt att tro att man inte skulle offra några cent, för att se till att hålla relationerna med relevanta myndighetspersoner goda och intakta, oavsett hur hårt kritikstormen blåser.

Googles manipulationer

I den här mycket trovärdiga och källförteckningsförsedda artikeln i ValueWalk, så beskrivs både hur det går till och hur anställda på Google både medvetet men anonymt och avslöjade vid lönnfilmning, har lämnat bevis på att avsikten att systematiskt motarbeta Trumps återval finns inom företaget. Eftersom Google har en sån fruktansvärt stor marknadsdominans, gränsande till praktiskt monopol, så är det här ett direkt brott mot demokratins spelregler.

I Googles sökalgoritmer etiketteras olika källor och får ‘flaggor’ som talar om att de är relevanta för olika sökningar, men också att de inte alls är relevanta. Konservativa källor märks upp som ‘Right wing’ och göms undan, sådana sändare, som Sunt Förnuft t ex, får alltså automatiskt mindre synlighet. Det behöver inte vara så dock, om du själv är markerad som ‘Alt-right’, då är du ju redan ‘förlorad’ och man bryr sig inte om att du får tillgång till informationen, det är alltså ett osynligt staket runt den konservativa bloggaren, men de redan frälsta är innanför.

Det är bevisat att sådana märkningar görs, av Project Veritas, vars spridning också hör till sökcensurerat material, artikelns länk till Daily Wire är t ex borta. Vad man skriver om är hur olika individer får olika sökresultat, trots att sökning görs av samma objekt och vid samma söktillfälle, och detta gäller alltså även politiskt innehåll, inte bara konsumtionsprodukter, vars producenter får betala för tjänsten. Att vissa sökningar inte heller ger de resultat man kan förvänta sig, kan bero på att de bedöms vara ‘icke-sökvärda’. Det betyder inte att de inte finns kvar på nätet, bara att du måste veta själv mer eller mindre exakt var.

Ett exempel som tydligt visar hur det går till åskådliggörs: man prövade att söka på ‘Hillery Clinton’s emails’, vilket inte gav några träffar alls bland de autoifyllda resultaten. Det gjorde däremot ‘Donald Trump’s emails’. Detta trots att antalet sökningar för det föregående (for obvious reasons) var betydande under lång tid innan. Just antalet sökningar skulle annars haft en stor betydelse för antal sökträffar som kommer upp – här blev det alltså omvänt resultat.

Om Trump förlorar, så är det med all sannolikhet resultatet av medvetet missgynnande från techgiganterna. Då kommer det att jublas bland de alltmer radikaliserade demokraterna, liksom här hemma, från Vänsterpartiet via S och ända ut till L och, tyvärr, sannolikt även bland många inom M och KD. Men är en värld styrd av Zuckerberg och Bezos verkligen den värld som liberalerna vill ha? En sak är i alla fall klar; det är ingen demokrati mer än till namnet.

Svenska Dagbladets artikel om Facebook och Twitter

Det här är en för kort artikel. Alldeles för kort. Och det som är allra viktigast är förstås det som nämns som helt i förbigående. För att ge er hela bilden återger jag SvD:s text i sin helhet. Det viktiga är fetmarkerat:

” Trumps kampanj anser att mejlen som hittats i Hunter Bidens gamla dator är bevis för att hans far Joes Biden “ljugit för det amerikanska folket”.

Enligt tidningen New York Post har den tagit emot datorn som Hunter Biden lämnat in på en reparationsverkstad. I den ska det finnas information om att Joe Biden var inblandad i sonens affärer.

Den före detta vicepresidenten Joe Biden, som är demokraternas presidentkandidat inför valet den 3 november, har upprepade gånger förnekat att han varit inblandad.

Enligt tidningen avslöjar mejl i datorn att Hunter Biden presenterat en ukrainsk affärsman för sin far. Joe Bidens kampanj förnekar att han träffat affärsmannen i fråga, vilket gör att Facebook och Twitter ifrågasätter sanningshalten i uppgifterna.

– Det här är en del i vår standardprocess för att minska spridningen av felaktig information, säger Facebooks talesperson Andy Stone.

Enligt datorverkstadens ägare verkade datorn ha glömts bort. Han ska då ha gett innehållet till Trumps personlige advokat Rudy Giuliani, som sedan gav det vidare till New York Post.

Tidningen anklagar Facebook och Twitter för att hjälpa Bidens valkampanj.”

Svenska Dagbladet 15 oktober 2020

Vad SvD alltså refererar till som är så uppseendeväckande, är det faktum att Facebook och Twitter bestämt sig för att helt censurera en uppgift, som de kallar för fake news. Och vad ha de för bevis för det? Därför att den som anklagas (Biden) själv påstår att det är fake news. Det finns inte många anklagelser som skulle kunna nämnas högt i media, med den principen stadfäst. Och ännu färre är de anklagelser som kommer skapa scoop, förstås, när bara information som precis alla är överens om, får kablas ut.

Det är också lätt att konstatera att det i detta fall finns tillräckliga fakta för att sätta Bidens försvar i tvivelsmål. Jag skulle inte vilja gå så långt som att hävda att alla fakta är säkerställda, men nog har bevisbördan vänts. Med hänsyn till att Biden i högsta grad är en offentlig person även med svenska, restriktiva mått mätt, och hans vandel därför är av största intresse för allmänheten att ta del av, så är publicering också mycket angelägen.

Techjättarnas försvar för censuren är alltså fullkomligt irrelevant. De avslöjar sig själva, de har en helt annan agenda och anledning: de vill inte att demokratin ska fungera. De vill att deras kandidat ska vinna, och använder alla medel de kan för att så ska ske. House of Cards känns plötsligt väldigt realistiskt, även på den här punkten.

Magnus Stenlund
swish 070-763 97 02 märk ‘gåva’
(fråga om bg här ifall det är lättare: magnus.stenlund@slottsan.se)