Kategori: gängkriminalitet

Publicerad av — Lämna en kommentar

Välkommen till Sverige 2019. 200 bomber/år och en skjutning per dag. Det nya Libanon.


Är det ens någon längre som fattar hur mycket den grövsta brottsligheten har ökat och hur mycket den överstiger våra grannländers? De siffror som DN nu publicerar är fullständigt chockerande. Skjutningarna, som man gjort stort ståhej om i MSM om hur mycket de minskat, är i själva verket tillbaka på toppnivån 2017; 180 stycken på årets sju första månader betyder 308 på helårsbasis. En per dag alltså, utom på fredagar. Intressant hur få som dör då, men det sägs bero på att de kriminella är tillsammans då och svårare att komma åt. Att det samtidigt är dagen då man ber tillsammans i moskén säger kanske exakt samma sak, fast på ett lite annat sätt.

I en jämförelse med de nordiska huvudstäderna för perioden 2010-2015 första halvåret, så hamnade Malmö på 8 gånger antalet skjutningar i Köpenhamn, räknat per capita, Stockholm på sex gånger. Våra tre storstadsregioner tillsammans hade 66 skjutningar i snitt på årsbasis under perioden. Två år senare, 2017, har skjutningarna i dessa tre polisregioner ökat till 255, nästan det fyrdubbla.
*
Låt oss konstatera att det är så här vi blir tillvänjda vid det absurda. Redan 2015 borde landets media varit full av svarta rubriker: ”Vad gör regeringen? Vi kräver en lösning! Nu!” Eftersom de flesta av oss inte själva är offer eller vittnen så kan förstås detta mångdubblas – ända tills vi blir det – utan att vi reagerar. Men sanningen är att Sveriges utveckling och den nuvarande nivån på den grova kriminaliteten är exempellös. Det går lätt att förstå varför danskarna vill stänga gränserna bara av det skälet.
*
I storstadsområdena, särskilt i Malmö, så har skjutningarna sedan förrförra året minskat något, prognos för helåret ligger i år ’bara’ på ca 180 för de tre tillsammans. Förklaringen är främst att man prioriterat bort annan brottslighet, såsom t ex våldtäkter. Men problemen med detta är fler: – dels har skjutningarna i övriga landet ökat nu så mycket att nivån för landet totalt 2019 är identisk med 2017. Även det förut relativt förskonade Norrland kan komma upp i 50 skjutningar i år. – dels har man, främst i storstäderna, börjat slänga bomber istället. Eller: fel av mig. Man har slängt bomber förut, men statistik har inte funnits.
*
Ursäktligt, om vi talat om Sverige på 1900-talet. I de flesta civiliserade länder behöver ju ingen sådan statistik föras. Försumbar typ av brottslighet. Men Sverige på 2000-talet är inget civiliserat land längre. Sanningen är att redan förra året hade vi nästan 150 (!) sprängningar på helårsbasis. Vilket i år lär öka till över 200. Efter Linköpingsdådet kunde inte ens DN förbigå detta ’nya’ fenomen.
*
För alla som inbillade sig att detta var något ändå relativt sällsynt så är det dags att öppna ögonen. Det är inget annat än ett Libanon som beskrivs. MSM kallar det ’sprängningar’ för om man undviker ordet bomb, så hoppas man att ingen ska komma att tänka på terrorism. Så vad är egentligen skillnaden?
*
Medan självmordsbombarna vill ta med sig så många som möjligt, så är de kriminellas mål oftast ’bara’ att ta livet av någon konkurrent. Att oskyldiga också kan eller kommer drabbas är dock inget man väjer för. Metoden är ytterst trubbig i detta avseende, och fördelen, att slippa behöva göra sig av med vapnet efteråt, överväger uppenbart.
*
De kriminellas bombkastning tangerar också terrorism i en annan bemärkelse: det är allt vanligare att polisstationer och andra myndighetsbyggnader drabbas. Att man hittills undvikit Riksdagshuset beror väl kanske på att man har så många kompisar där. Att riksdagsmän och framförallt regeringen, till skillnad från allmänheten, ju är skyddade till tänderna. Men företeelsen som sådan kan utan tvekan beskrivas som ren terror, avsedd att skrämma och tysta dem som ändå har makt att göra något åt situationen, om de verkligen ville. Men vill de det?
*
Vi som tyckte det var illa nog 2015 kan konstatera att vi nu inte bara har 3-5 gånger fler skjutningar, beroende på landsända. Det sprängs dessutom en bomb mer än varannan dag. Samtidigt står polisen svarslös: ”Man kan i dagsläget egentligen bara spekulera om varför. Vi har en ökad problematik med kriminalitet och utanförskap.” säger taleskvinnan Petra Stenkula.
*
Vi måste ju nästan fråga oss om kod 291 innebär att inte heller poliserna själva får titta närmare på statistiken. Vi som inte får titta på de flykting-hemligstämplade dossiéerna kan dock ’spekulera’ lite friare än vad pk-indoktrinerade och -värnande poliser får/vill göra. Det är som bekant en invasion som pågår, inte bara av vapen och ammunition. Och det krävs faktiskt en och annan som utför dåden också. Och de kommer inte härifrån. Give or take en försumbar handfull eller två, så är allt detta våld importerat.
*
Av de åtgärder som Petra Stenkula inte får nämna, så är förstås utvisning på livstid av gängkriminella en ganska bombsäker (sic!) lösning på lejonparten av problemen. För problemen är nämligen inte i första hand bomber och skjutvapen, utan av kött och blod. Men låg inte ens på utredning 2015. Och gör det inte nu heller.
*
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
Statistik 2019 jan-jul jfrt med 2018 och 2017

https://www.dn.se/nyheter/sverige/antalet-sprangdad-i-sverige-okar/
statistik 2010-2015:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna

Publicerad av — Lämna en kommentar

Ny ‘knarkmoms’ ett sätt att schablonbeskatta djursholmare för deras medansvar i gängvåldet?

Intressant artikel. Lisa Magnusson är som ni vet en av DN:s krönikörer, som ibland säger hårresande korkade saker, och ibland chockar hon med att säga något riktigt bra. Det som är bra med den här krönikan är att hon dänger till Löfven. Han har inte fått höra ett kritiskt ord från DN på flera månader så det var liksom dags nu.

Löfven har förstås rätt i att utan efterfrågan blir det ingen marknad. Men med det resonemanget skulle ju hela skiten kunna legailseras istället, då skulle efterfrågan skapa både moms och arbetstillfällen. Gissar att sådana tankegångar kan ha föregått statsministerns senaste djupsinnigheter.
*
Sedan är det intressant att när narkotikakonsumenterna är rika så är de minsann inga offer, utan ”medskyldiga’. Frågan är vid vilken inkomst ligger skamgränsen? Gissar på brytpunkten för statlig skatt. Under, så är man en stackars sate som samhället måste tycka synd om, över så är man medskyldig till gängkriminalitet efter en snort. Om man inte är en hipster på Söder förstås.
*
Genom att upprepa Djursholm och Danderyd flera gånger, så hoppas förstås vår illistige lille statspajas att han ska kunna skjuta bort ansvaret från sig själv, splittra den eniga fronten bland svenskarna mot kriminaliteten. Och kanske är det nya draget att polisen ska börja göra tillslag bland användarna i finkvarteren? Istället för att riskera liv och lem i Rinkeby?
*
Men sanningen är förstås att drogtragedierna drabbar även de rika – och inte minst deras barn. Och att det yttersta ansvaret alltid kommer vara regeringens och Löfvens. Det kommer ingen glömma, hur mycket du än slingrar dig, Stefan Löfven. Det är med din politik som den snabba ökningen av knark har gjorts möjlig.
*
Kanske ska vi förvänta oss en ny lagstiftning som plankar sexköpslagen? Det är ju i själva verket stackars invandrare som säljer sin själ på gatan, när de kränger knark, och om inte de dumma vita männen hade så rasistiska åsikter så skulle de ju inte behöva göra det. Vita män som köper knark är de verkliga skurkarna! Kanske en ny schablonskatt i form av ‘knarkmoms’ för alla som har tax.värden över fem miljoner? Så behöver man inte sålla ut de oskyldiga. Summan av lasterna är ju hur som helst konstant.
*
Kreativiteten är stor. I sossarnas Sverige är allt möjligt.
*
Magnus StenlundSunt Förnuftt
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-stefan-lofven-skyller-dodsskjutningarna-pa-djursholmsborna/
https://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-de-rikas-knarkande-goder-gangkriminaliteten/

Publicerad av — Lämna en kommentar

När danskarna ‘stärker’ gränsen mot Sverige är det för att vår grövsta brottslighet är 6-8 gånger högre än där. PINSAMT är bara förnamnet.

Det är uppenbart att de båda s-kollegerna träffats i förväg för att den (s)venska reaktionen skulle vara förberedd på detta svidande nederlag för det nordiska samarbetet. Damage control. Bättre att (S) i DK gör det nu än att andra gör det sen. Det ska låta som om allt är som vanligt, inget att se här inte.

Men vi har haft öppna gränser mot Danmark sedan någonstans efter kriget, långt före EU, och de har aldrig utmanats av några kriminella. Detta som nu händer visar att Sverige straffat ut sig. Norge och Finland lär snart följa efter. Ännu ett straff för skötsamma svenska medborgare – att solidariskt ta som en ‘nödvändig kostnad’ för vår exceptionella invandringspolitik.

Att Sverige stängde gränsen berodde som bekant på att ‘den moraliska skyldighet’ vi tagit på oss blev en aning övermäktig, inte på att Danmark per se är fullt med bombkastande terrorister och våldsverkare.

När lilla Malmö har 63 skjutningar på 5 år, medan 4 gånger större Köpenhamn har 30 så innebär det mer än 8 ggr högre per capita. Sthlm har 6 ggr högre än Kph. (siffror t o m 1:a halvåret 2015, och det har inte blivit bättre sedan dess).

Och när allt görs för att minska skjutningarna ökar istället bombdåden. Fördel: svårare att åka fast. Nackdel: en och annan oskyldig drabbas. Inget för dem med lite samvete och känsla för fair play alltså, men sådana existerar inte i de här gängen. När det sprängs bomber mot stadshus och polisstationer är det istället relevant att tala om terrorism; syftet är att minska samhällets motståndsvilja mot de gängkriminella, vars vapenarsenal är fullt i klass med IRA:s eller Rote Arme Fraktion eller PLO.

Sådant ska ingen civiliserad befolkning behöva vänja sig vid. Men med Löfven vid rodret är det närmast en uttalad strategi. Anständiga ledare skulle ta sitt ansvar, istället skyller Löfven på Djursholmsborna.

Svenska passet har varit en av världens bästa dörröppnare. Löfven och Reinfeltregimerna har tillsammans smutsat ner det genom att dela ut det till allsköns desertörer, våldsverkare och terrorister från mellanöstern och Afrika. Det är inte svårt att förstå att vårt pass devalveras i värde nu, på samma sätt som kronan. Det kommer bli värre.

De som kastar bomber borde inte få vara del av vårt samhälle. Det ska tydligen behöva sägas av en danska.

Magnus Stenlund

Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/danmarks-statsminister-vi-starker-gransen-mot-sverige/

Jämförelse skjutningar t o m 2015 1:a halvåret:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna

Publicerad av — Lämna en kommentar

Nu är allmänheten inte säker ens i stabila Täby. Men ingen ska få veta – innan de själva råkar illa ut.

Lokaltidningen Mitt i har oftare reportage om brott än vad rikspressen har. Kanske för att man på så vis vill vinna lokalförankring – en lokaltidning som inte berättar är ju snabbare avslöjad. Ändå är man långt ifrån att ge en komplett bild. Signalement lyser lika klart med sin frånvaro här som i DN. Och nyheten är knappast högst upp i flödet, snarare så undanskymt placerat att de allra flesta av oss gärna missar den.

Här utförs ett fullkomligt hårresande brott av ungdomar mot ungdomar – och mot vuxna – med såväl machete som skjutvapen riktade mot huvudet, för att avtvinga offren bl a märkesklädesplagg. Modus operandi är närmast exempellöst, i alla fall om vi går tio-femton år tillbaka i tiden. Då hade detta föranlett ett ramaskri och stora löpsedlar. Fastnat i medelsvenssons minne som ‘macheterånet’ eller liknande, och ingen polis skulle ens komma på tanken att skriva av ärendet innan det var löst. Och löst skulle det med all sannolikhet bli. Då. Inte nu.
*
Till min bestörtning ser jag sedan att ett liknande rån faktiskt inträffat i närtid – i min egen hemort, Åkersberga. Även i det fallet rör det sig om unga rånoffer och tre rånare med stor kniv, som tilltvingade sig klocka, väska, kläder och mobil. Jag upptäcker detta andra rån genom en länkad artikel. Annars hade jag nu inte alls vetat om vad som hänt. Rånet i Åkersberga var i det närmaste lika uppseendeväckande, men för den som inte läst en undanskymd artikel i Mittt i är händelsen helt okänd.
*
Visserligen har man rånarluvor på sig. Men kroppslängd och figur då? Och vi kan nog lugnt utgå ifrån att rånarna talade Rinkebysvenska och i alla fall så långt var möjliga att identifiera. Hudfärg på händer och hals bör ha observerats. Kanske talade rånarna med varandra, om de var så många så lär de ha varit tvungna att koordinera med varandra. En ledare kan ha utkristalliserats. Namn kan ha råkat nämnas. Men ingenting som gör dem möjliga att identifiera rapporteras så klart i tidningen. Gissningsvis hör dessa unga rånare till den grupp som skulle riskera utvisning om de blev fällda. Givet deras verkliga ålder. Men skulle de vara flyktingar är det något vi inte ska få veta. Kod 291 gäller nämligen fortfarande – särskild sekretess av flyktingars brott.
*
Polisen har inte motiverat denna 291-sekretess med något argument som är gångbart enligt juridisk expertis. Ändå är det inte någon som har tvingat dem att upphäva den. Här visar myndigheten hur förbuffande enkelt det är att frångå skyldigheten att hålla handlingar offentliga, genom att helt enkelt kalla det för arbetsmaterial.
*
Polisen har givit upp. Man vet att detta kommer fortsätta, bli än värre. Man har inte resurser eller möjlighet att skydda allmänheten, våra barn, våra kvinnor. Och det är farligt att ens försöka. Inte heller är det uppskattat av vår nuvarande bidragsimporterande regim om man skulle lyckas. Det som skulle hända då är ju att man gör officiell statistik av det. Som blir svår för BRÅ att förbigå nästa gång de avkrävs att försöka identifiera vilka som begår grova brott i det svenska samhället. Nej, då är det bättre att titta åt sidan och gömma undan.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://mitti.se/nyheter/brott/overfoll-ungdomar-tabyskola/?omrade=taby
https://mitti.se/nyheter/ungdomar-akersberga-knivhotade/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Skjutningarna minskar när polisen sätter hårt mot hårt – men alla andra brott ökar när resurserna måste prioriteras för detta

Hur DN kan sätta rubriken att Malmöpolisen fått ned våldsbrottsligheten är förstås rätt svårbegripligt. För det sägs inte någonstans i den debattartikel som kriminologen Ardavan Khoshnood skrivit. Säkert inte hur Khoshnood själv skulle ha satt den, och det är lite synd, för artikeln visar nämligen något annat spännande: nämligen att svenska kriminologers genomgående tema, att undvika att sätta hårt mot hårt mot buset, är just vad många av oss trott, nämligen det sämsta sättet om man vill få ned brottsligheten.

Khoshnood går visserligen inte så långt som att hävda just detta, men eftersom det är översteprästen Sarneckis ideologi som genomsyrat svensk brottsbekämpning under hela 2000-talet så har naturligtvis mjukismetoderna bevisbördan emot sig, när det kommer till att förklara varför Sverige idag har den största dödligheten bland unga män i Västeuropa, när det kommer till våld i form av skjutningar. När Malmöpolisen nu frångått detta evangeliet så har faktiskt detta dödliga våld minskat mycket kraftigt – åtminstone procentuellt, 2 dödsskjutningar, mot 3, 6 och 6 under samma period de tre föregående åren. Givetvis är slumpmässiga variationer svåra att undvika i så små sampel, men Khoshnood pekar också på att antalet totala skjutningar minskat både förra året och i år – kraftigt.
*
Detta har skett genom offensivt arbete: majoriteten av de tyngst meriterade gängbrottslingarna har hållits häktade när så har kunnat ske, istället för att släppa dem fria. Man har också lagt stora resurser på att faktiskt lösa brotten och flera har lösts eller gått till åtal. Att flertalet tyvärr ändå har friats nämner inte Khoshnood, men det är sannolikt inte så mycket polisens fel som de orimliga beviskrav domstolarna ställer. Möjligheten till obligatorisk häktning för illegalt vapeninnehav som kom först 2018 har varit verksamt bidragande. I övrigt har det handlat om att kommunicera till gängen att så här kommer det se ut – förvänta er ingen pardon.
*
Khoshnood nämner alltså inte problemet med aktivistdomarnas beviskrav, men ger några andra intressanta förslag på vilken lagstiftning som behövs för att ytterligare försvåra för brottslingarna. Genom att införa visitationszoner, där ingen misstanke krävs för att genomföra sådan, förenklas polisens arbete. Att det handlar om utanförskapsområdena behöver väl knappast nämnas. Ett bra förslag som kommer mötas av rasistrop från vänsterns brottslingskramande falanger.
*
Att införa zoner som en viss individ inte får vistas i skulle också förenkla arbetet för polisen och försvåra för brottslingarna. Med en ny mer tillåtande lagstiftning avseende polisens möjlighet att använda brottsprovokation för att gillra fällor skulle, rätt utnyttjad, göra det lättare att plocka bort de mest belastade brottslingarna.
*
Khoshnood anser också att straff för vapensmuggling måste skärpas och att tull och gränspolis måste få större befogenheter. Vad Khoshnood inte nämner här är förstås det faktum att gränspolisen är närmast obefintlig. Så det måste nog läggas till listan.
*
En annan sak Khoshnood inte tar upp är att prioriteringen på skjutningar har kunnat ske på bekostnad av framförallt bekämpning av våldtäktsbrotten. Som jag skrivit tidigare är ju detta en stor skandal, som visar hur underdimensionerad och/eller ineffektiv vår ordningsmakt är, när det måste prioritera mellan två brottstyper som båda borde vara självklara att tillräckliga resurser tillsätts för.
*
Och vi måste därmed också utgå ifrån att även mindre allvarliga våldsbrott faller mellan stolarna. Weidmo Uvell skriver t ex om den kraftiga ökning av våld, rån och stölder som handeln drabbats av bara under det senaste året. Enligt en majoritet av handlarna har antalet stölder ökat med minst 25% sedan föregående år. En av de mest alarmerande siffrorna är hur många av handlarna som uppger att man inte får stöd alls av polisen: i en fjärdedel av fallen dyker polisen inte upp förrän efter en timme eller inte alls och hela 68% anser också att polisens insatser har blivit sämre och nästan var femte handlare har utsatts för hot mot sig eller sin familj av kriminella. Det betyder att handlarna i många fall givit upp sju av tio uppger att man inte ens anmäler brott längre av skälet att detta känns fullständigt meningslöst. Som Uvell påpekar håller somliga stadsdelar på att avlövas all sådan här service på grund av kriminaliteten. Det är oerhört allvarligt att så får ske utan att någon reagerar.
*
Sedan är det ju en intressant reflektion att det ’explosionsrelaterade våldet’ i Malmö samtidigt har ökat, som en sannolik följd av polisens punktmarkering. Handgranater är ju nämligen redan förbrukad efter ett dåd och behöver inte gömmas, som en pistol. Gärningsmannen har också hunnit förflytta sig från brottsplatsen när smällen sker och är därför svårare att identifiera. Nackdelarna att oskyldiga därmed löper större risk att drabbas är något som gängbrottslingarna visat att de tar mycket liten hänsyn till.
*
Totalt har 77 explosioner skett under en 6-årsperiod 2011-2016, och ökningen är mycket kraftig; hela hälften av incidenterna har skett under det sista statistikåret. Hittills har endast en människa faktiskt dött under denna period, men ur allmänhetens synvinkel är detta närmast blinda våld på många sätt ännu mer alarmerande. Explosionerna har också tenderat att bli ännu fler och kraftigare under de följande åren, med bomben i Linköping särskilt i närminne. Khoshnood ger oss dock inga tips på hur vi ska ta hand om detta – att det framförallt handlar om att täppa till insmugglingsvägarna är väl dock rimligt att anta. Som det verkar är vi inne i en ny fas av brottsbekämpningen av de gängkriminella. Att beskriva polisens arbete som en framgång är tyvärr missvisande.
*
Vi måste konstatera att det kommer att krävas mycket mer resurser om man ska klara upp våldtäkter och barnrån,butiksstölder och även stävja även handgranatsattacker. Inget av detta ska man behöva prioritera mellan.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/debatt/sa-har-malmo-lyckats-fa-ner-valdsbrottsligheten/


https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1477370818820656


https://uvell.se/2019/07/01/skrammande-utveckling-for-handlare/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Tre skjutningar, två döda. Allmänheten kan känna sig lugn.

I landet där de laglydiga avväpnas och 2000 importerade gängmedlemmar skjuter den de vill, så gör aktivistdomarna allt de kan för att varken fälla eller utvisa. Tre skjutningar samma kväll, två döda. Alla i Norrort/Västerort: Malmvägen, Sollentuna; Kallhäll; Blackeberg. Inget av dessa är ansedda som generellt utsatta områden, de flesta som bor där är vanliga människor.

Sollentuna har traditionellt varit i paritet med Nacka, som ett av Stockholms mest välbärgade förortskommuner, efter Danderyd, Lidingö och Täby. Men närheten till de stora problemområdena utefter ’Orientexpressen’ Rinkeby, Tensta, Husby, färgar av sig både hit och västerut, och såväl Edsberg och Tureberg är på listan, Malmvägen har varit där – kanske dags igen? Eller så inräknas den helt enkelt i det större Turebergsområdet. Som mögel breder de osäkra områdena ut sig och små prickar blir snart stora fält. Det är inte fråga om utan när, som trenden ser ut.
*Som vanligt när man läser om detta våld, som med stor säkerhet lär röra sig om gängvåld, så är man bara tacksam för en sak och det är att ingen utomstående råkat komma i skottlinjen. Det har redan hänt, både att förövarna tagit fel på person och att man skjutit snett och vint. Ännu mer slumpmässigt slår förstås de grova brottslingarnas alltmer utbredda ovana att kasta handgranater in i folks lägenheter, eller att placera ut bomber utanför deras hus. Fulla med både familjemedlemmar och andra människor.
*
Somligas åsikter är att man bör prioritera ned insatserna mot skjutningar. *Låt dem skylla sig själva’. Men det är ju så klart fel. Att tillåta ’en frizon’ för dessa gäng att bete sig som om inga lagar fanns utom deras egna, skulle snabbt eskalera situationen. Det är ett absolut minimikrav att staten prioriterar tillräckliga resurser för att hantera det grova vapenvåldet eftersom staten avväpnat oss laglydiga medborgare. Vi kan inte ens upprätta legala vapenutrustade medborgargarden som tar över uppgiften att skydda oss själva, när staten fallerar i sin uppgift. För kriminella med skjutvapen är vi mjuka mål, utlämnade helt åt deras godtycke. Detta är förstås en mycket starkt bidragande orsak till varför vi känner en allt större otrygghet.
*
När MC-gängen kom till Sverige på 80-talet så var det via Danmark. Deras strategi mot allmänheten var att leva i fred med den (så länge som allmänheten själv inte ville annat och inte råkade bli mål för utpressning eller beskydd e d). Man såg alltså mer eller mindre noga till att ’oskyldiga’ inte drabbades. Så ser det inte alls ut idag. Respekten för liv har helt försvunnit. Gängen är till 95% etniskt främmande element, och även den kriminella verksamheten som bedrivs av MC-gäng som Bandidos, är huvudsakligen inte etniskt svensk. Redan med dem som anlände från krigets f d Jugoslavien blev våldet dödligare, och den illegala vapensmugglingen därifrån gjorde att skjutningarna ökade. De nytillkomna tas snabbt upp i de kriminella nätverken, men dessa domineras främst av andra generationens invandrare. Ett sorgligt bevis för att integrationen misslyckats kapitalt.
*
Men också ett bevis för att våldsbekämpningen misslyckats. För många invandrare är ju en kriminell karriär ytterst lockande. Att vinna respekt, tjejer och lättförtjänta pengar genom att välja kriminella vägen måste bli svårare, framförallt genom att risken för att åka fast blir större. Deras begångna brott är vår enda chans att låsa in dem – och utvisa dem. Men då krävs det tyvärr inte bara att polisen prioriterar brotten. Med den praxis som aktivistdomarna har satt, i några fall även avgörande prejudikat i HD, så är beviskraven för just dessa typer av brott närmast löjligt höga. Samtidigt som det skydd vi har för vittnen som vågar träda fram är minimalt eller inget alls. Kronvittnen (straffrihet/-mildring för den som vittnar mot sina medbrottslingar) är ett nödvändigt ont som i alla fall diskuteras – men såväl juristerna själva som regeringen är emot. Och för att få detta att fungera krävs omfattande vittnesskyddsprogram som vi med vår hantering av sekretessbelagda uppgifter (Transportstyrelsen, Energimyndigheten etc) har låg trovärdighet att klara av.
*
Höjda straff är önskvärda både eftersom det skulle harmoniera mer med den allmänna rättsuppfattningen, dels eftersom den som sitter inne inte kan begå brott på samma sätt. Men detta och den avskräckande effekten uppnås endast om man inser att det finns en betydande risk att man åker dit; som det är nu spelar antalet år ingen som helst roll. Anders Bergstedt, f d polis har skrivit en debattartikel i Dagens Juridik som visar hur hårresande illa det fungerar – en kriminell har t o m en fördel av att umgås i kriminella kretsar, eftersom det av domstolen bedöms öka sannolikheten för att någon annan placerat mordvapnen i dennes bil eller lägenhet. Med den sortens bakvända resonemang är det snart bara solitära mordgalningar vi kan få fast. Givetvis är det också demoraliserande för de poliser som lyckats lösa ett brott, att se gärningsmännen gå fria.
*
Utvisning yrkas ofta inte ens av åklagaren. Gör hen det och dom faller, så är det ofta inte på livstid utan kanske på fem eller tio år. Domstolarna väger också in hur länge man vistats i Sverige och riskerna för den utvisade att komma tillbaka till sitt hemland. Även här har praxis utvecklats som gör att brottets grovhet väger lätt, medan det räcker med en enda förmildrande omständighet (starkt samband till Sverige i form av familj eller lång tid eller bedömd hög risk i hemlandet) för att domstolen ska avstå från utvisning. Och man är väldigt generös i sin bedömning av både samband och risk.
*
Det här är praxis som bara kan upphävas genom ny lag. Lag som f n inte ens utreds och inte lär komma på banan så länge som nuvarande regering sitter kvar. Vi har viddet här laget ett par tusen gängkriminella i det här landet och de flesta av dem skulle kunna skickas tillbaka till där de kom ifrån med nästa plan. För att se till att detta händer behövs handlingskraft hos den lagstiftande makten. Det behövs givetvis också en kraftigt förstärkt gränskontroll, för annars lär de snabbt vara tillbaka. Ingenting av detta är resurser som ska tas från bekämpningen av våldtäkter och barnrån. Eller för den delen stöldräder och väpnade rån i privatbostäder. Allt detta måste vår ordningsmakt ha resurser till samtidigt. Det har den inte nu.
*
PS. DN-artikeln ger naturligtvis inga ledtrådar om vilken etnicitet det handlar om, men det vet ju alla redan. Att man stängt av läsarkommenterarna är ett säkert tecken på att man inte heller vill att etnicitet ska diskuteras. Att DN ens tar upp en skjutning är inte självklart, även dödskjutningar hanteras helst som radannonser utan bild, men här var det ju två på samma dag, så man kände sig tvungna. Om vi ska få en opinion bland den mer politiskt korrekta allmänheten att hantera den importerade grova brottsligheten så måste etniciteten komma upp, varje gång dessa brott begås. Först då kommer det bli tydligt för alla vilka det är som gör Sverige till ett av de länder i Europa där risken att drabbas av våldsam död är högst.

Magnus Stenlund
Sunt förnuft

https://www.dn.se/sthlm/tva-personer-skjutna-vid-skottlossning-i-sollentuna/

Anders Bergstedts artikel, tyvärr nu låst, den som har tillgång får gärna bilägga texten som kommentar till inlägget:https://www.dagensjuridik.se/nyheter/de-som-belastar-polisen-hardast-ar-snabbt-ute-i-ny-brottslighet-da-hjalper-inte-mer-pengar/

Publicerad av — Lämna en kommentar

TERRORDÅD i LINKÖPING (?)

Eller gängkriminell aktivitet. Spelar det någon roll för dem som drabbas? En tryckvåg har sprängt bort stora delar av fasaderna, någon tillverkning eller annan affärsverksamhet saknas i huset enligt grannar, och stadsgas kan uteslutas, enligt flera källor finns inte sådan i fastigheterna.
*
Jag vill påpeka att min rubrik naturligtvis är satt så provokativt som möjligt. För att kunna jämföras med DN:s. När 19 – 25 bekräftats vara skadade efter en explosion som t o m förstör balkonger på alla våningar, samtidigt som orsakerna ovan utesluts, så är den rimliga rubriken antagligen ett mellanting mellan min ovan och den som DN ger. Kanske “Trolig bomb skadar ett tjugotal i Linköping” eller “20-tal skadade. Misstänkt terrorism eller gängkriminalitet bakom explosion”.
*
När det efter några timmar började luta åt att det inte gick att bortförklara händelsen som något annat än en våldshandling, så blev medias nya spår att det handlade om en gänguppgörelse – och själva cloun skulle vara att Bandidos var inblandade, och troliga utövare av dådet. Här gick det minsann bra att dra och trycka snabba slutsatser! För de flesta svenskar så är Bandidos förknippad med traditionell (svensk) mc-kultur, men det är länge sedan man var det. Såväl Hells Angels som Bandidos rekryterar utanför den kretsen och framförallt Bandidos är dominerat av personer med utländsk bakgrund. ‘Presidenten’ i Sverige heter t ex Mehdi Seyyed, Stockholmsavdelningens ledare heter Jeffrey Ong och i Göteborg heter han Johnson Bogere.
*
Naturligtvis är det i mainstream media idealiskt att placera skulden på Bandidos (rätt eller fel) trots att det inte finns någon som helst info som tyder på att det är just detta gäng (enligt polisens egen undersökningsledare Magnus Skoglund). Varför vill media det? Jo, eftersom de flesta då kommer inbilla sig att detta extrema våld har utövats av etniska svenskar. Det är toppen eftersom det motsäger de invandringskritiska, som alltid påstår att det nästan alltid är invandrare som begår de värsta brotten. Den sanningen vill man helst relativisera och ifrågasätta. Kommer man därmed göra sitt bästa för att finna de skyldiga, även om det visar sig vara en icke-etnisk svensk? Jag vill tro det, eftersom det finns många poliser som vill göra sitt jobb fortfarande, men det kommer krävas mer än så för att fälla någon, särskilt i det fall denne inte råkar ha svenskt etniskt ursprung.
*
Att det inte någonstans i mainstream media uppmärksammats att dådet skedde på klockslaget 09:03 är också märkligt och oroväckande, eftersom här fladdrar uppgifter förbi som tycks vara ren desinformation, bl a att nyhetsredaktioner skulle ha fått information redan kl. 09:01, vilket inte kan stämma. Anledningen skulle då vara att man inte vill att någon gör en koppling till 9/11-dådet, som skedde på samma klockslag. Nu kan för all del dådet utförts just på detta klockslag för att försöka leda misstankar åt fel håll. Men det är just det faktum att denna uppgift, pga att den ‘leder tankarna åt fel och icke-politiskt korrekt håll’, helt tystas ned och ev. t o m förvrängs avsiktligt, som är djupt obehagligt. Är man så rädda för sanningen?
*
DN rapporterar istället om bombexplosionen i Linköping så här: “Explosion i centrala Linköping – tre skadade till sjukhus” och “Just nu: ännu oklart vad som exploderat”. Man väljer alltså att bortse från citat som kan göras direkt från poliserna själva. All argumentation i DN:s artiklar går istället ut på att explosionen kom inifrån, och man letar med ljus och fackla efter olika tillbud av ren olyckskaraktär som tänkbar orsak. Att det är inifrån bomben sprängts utesluter ju en avsiktlig utifrån kommande attack. DN låter förstå att det är lätt att se att sprängningen kommer inifrån pga att man kan se hur fönsterkarmar och liknande ‘blåsts utåt’. Men när jag till slut får se en bild på förödelsen, så är det dels två husfasader som drabbats, inte en, som DN vill ge intryck av, dels finns ingenting som pekar åt att något ‘blåsts ut’. Samtidigt som utländsk media mer adekvat kostar på sig att nämna att 19-25 personer bekräftats skadade och att balkongerna på byggnaden är borta – konstaterat mha det nämnda fotot.
*
Min kommentar nedan har DN hunnit ‘moderera bort’ medan jag skriver detta:
*
Ja, nämn för all del bara inte TERRORISTER i rubriken.
Så länge som det handlar om gammal vanlig gängbrottslighet och lite bombtillverkningspyssel, så kan ju den lokala polisen komma med den slentrianmässiga kommentaren: “Här finns ingenting att se! Allmänheten behöver inte oroa sig!” (översatt: Detta är det nya normala! Det är bara att vänja er!)
Ingen dog den här gången heller så polis, etablissemang och alla andra medskyldiga kan alltså än en gång ropa “Yes!”, även de som nu lite nervöst vaggar fram och tillbaka i riksdagshuskorridorerna. Yes, för att slumpens lagar ännu en gång stått dem bi, så att de kan skjuta lite till på planerna – som ännu inte ens finns på idéstadiet – att göra något åt saken.
Några ‘lindrigt skadade’ varav noll etablissemangs-VIP är i praktiken inte värre än att man kan somna om redan efter ett par dagar.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.youtube.com/watch?v=zcM9VwraC40
https://www.expressen.se/nyheter/de-leder-mc-gangen-dar-du-bor—har-ar-listan/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/explosion-i-centrala-linkoping/
https://www.dw.com/en/sweden-several-injured-after-explosion-at-apartment-buildings-in-linkoping/a-49097621
https://www.rt.com/news/461284-sweden-building-explosion-linkoping/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Organiserad brottslighet i allsvenskan

I korthet: Matchfixningen visar på en brottskultur i Sverige som vi aldrig haft förut – samtidigt som domstolarnas beviskrav är löjeväckande höga – och regeringen sitter med rumpan på händerna och gör ingenting. Eftersom andra länder reagerat snabbare, tydligare och hårdare så har Sverige blivit ett paradis för en alldeles speciell typ av brottslighet: den organiserade.

Läktarvåld och maskering

Problemen med läktarvåldet har länge varit ett stort problem och de som maskerar sig har man inte ansett att man kan göra något åt. År ut och år in. Till slut fick man till ett maskeringsförbud som började gälla för två år sedan. Men vad gjorde våldsverkarna då? Jo, man gömde sig under de jättelika s k OH-flaggor som rullas ut över delar av publikhavet. I skydd av dessa kunde man i lugn och ro förbereda allehanda föbjudna aktiviteter, som bl a innabär att starta tifon och sätta fyr på kraftiga knallskott. När dessa OH-flaggor nu förbjudits av polisen så blir man jättesura. På derbyt mellan AIK och Hammarby var det tvärtyst under matchens första tio minuter. Man hävdar att detta förstör publikkulturen, och att det inte är ‘roligt’ längre.
*
Sanningen är förstås att det alltid är roligt med festligheter, men inte alls med olagligheter som innebär fara för annans liv. Och inte heller med matchstörande företeelser som innebär ständiga avbrott i matcherna, medan alla tvingas vänta ut att rökutvecklingen vädras bort – ett särskilt stort problem på Friends Arena förstås, när taket är stängt. Dessutom – helt ärligt – är man inte där för att titta på fotboll? Att befinna sig under en flagga kan ju inte direkt göra det lättare att följa med i matchen.
*
Varför tar jag upp det här? Jo, för att polisens och riksdagens/regeringens senfärdighet i att lagstifta och sätta hårt mot hårt, inte bara visar på den vanliga inkompetensen utan framförallt ovilja att se saker för vad det är. Som i sin tur beror på att de kriminella element som deltar i fotbollsevenemangen har ett betydande våldskapital som man helt enkelt är rädda för att sätta sig emot. Lyssna gärna på hur tränare och spelare försiktigt tassar runt frågan och hur de flesta smeker sina s k fans medhårs.Samtidigt som somliga av dessa inte drar sig för aktiviteter som kan kosta deras lag både böter och avdrag av viktiga poäng. Och vad förstås ingen säger, är att fotbollens problem har stark anknytning till invandrad brottslighet – och framförallt organiserad sådan.

Matchfixningen – stora pengar – små risker

Den absolut allvarligaste aktiviteten av sådant slag är förstås matchfixningen, där någon eller flera spelare mutas för att spela dåligt. Det handlar om mycket stora pengar, och för att dessa fixningar ska vara möjliga så måste man ha kommit spelarna nära. Och helst ska spelarna bo i eller komma ifrån utanförskapsområden eller ha släktband med människor som gör det. För i dessa gäller parallellsamhällets lagar, tystnadskultur och polisen blandas sällan eller aldrig in. Då fungerar hot så mycket bättre.
*
Nio matcher är just nu under utredning, bl a den allsvenska matchen Elfsborg-Kalmar. Problemet är växande. Och det är ju inte att undra på. För de som väljer att ställa upp är belöningen stor. Och för dem som inte gör det är hot och våld legio. För ett par år sedan nu var det på väg att hända i en match mellan AIK och Göteborg. Den f d AIK-stjärnan Dickson Etuhu hade försökt muta en av sina fd lagkompisar, målvakten Kenny Stamatopoulos som dock valde att tacka nej och sedan anmäla vad han uppfattade som ett solklart mutförsöket. Vid en husrannsakan hos Dickson hittades bl a narkotika och uppgifter om spelberoende.
*
Men Dickson Etuhu frikändes ändå. Det mod som Kenny visade belönades med ett avfärdande av TR. ”Det krävs att erbjudandet lämnas på ett klart och tydligt sätt samt att det är allvarligt menat”, skriver rätten i domen. Med de beviskraven kan man lugnt slå fast att ingen någonsin kommer kunna sättas dit utan att fixningen faktiskt genomförts. Och motivationen för att genomföra fixningar har naturligtvis ökat, samtidigt som åtgärderna för att täppa till lagen, genom att införa en särskild brottsrubrik för just detta, är hittills noll. Eftersom de flesta andra länder varit mycket snabbare att agera, blir Sverige därför något av fixarnas paradis, hit dras de grovt kriminella.
*
Visst är det välkänt att Sveriges gränser är öppna för alla, men att döma av hur vår regering och dömande makt agerar, kan man nästan få för sig att just just organiserade brottslingar är alldeles särskilt välkomna.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/KvgOg4/dickson-etuhu-frikand-av-tingsratten
https://www.dn.se/sport/detta-har-hant-i-aik-fallet/
https://www.dn.se/sport/fotboll/fortsatt-forbud-mot-oh-flaggor-i-stockholmsderbyt/
https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/riksdagens-beslut-maskeringsforbud-fran-1-mars/