Publicerad Lämna en kommentar

Illustrerad Vetenskap har förvandlats till en bibel för klimat- och mångfaldsreligionen.

I början av sommaren ringde en extremt påstridig säljare upp mig och lyckades till min stora förvåning få mig att acceptera ännu ett erbjudande om att ’gratis’ få ett par nummer av tidningen Illustrerad Vetenskap. Mot porto á 99:-. Och risken att jag glömde att säga upp prenumerationen. Samt spam med oönskad reklam från Bonnier media. Efter att till slut ha lyckats hitta avstängningsknappen och ha skickat tillbaka fel ’introduktionsgåva’ så var jag klar över att detta var sista gången någonsin.

Jag har nämligen gillat tidningen förut, men det gör jag inte längre. Den har ändrats. Man är fortfarande teknikoptimistisk, men fakta är inte längre lika viktigt, om de ligger i vägen för den politisk korrekta åsiktsagenda man numera anser måste prioriteras.

Att syssla med naturvetenskap, som i grunden handlar om fakta, och att samtidigt ge oss svar som är tillrättalagda för att passa in i religionen, är ett intrikat problem förstås. Förra året tillägnades ett helt nummer om klimatet och Ill. Vet. redovisar – korrekt – den globala energiproduktionen. Men. De s k förnyelsebara energiformerna motsvarar idag mindre än 3%, vilket är ungefär lika mycket som de fossila bränslenas å r l i g a – ö k n i n g. Att då som man gör, frejdigt måla upp en bild av hur vi på kort tid ska ersätta de senare med de förra är ju inte information, det är delusion, fullständigt nonsens. 

*

Årets klimatnummer ’Ett sista stopp före Ragnarök’ är ännu värre. Här handlar det om att måla upp katastrofscenariot, vad som händer om vi inte lyckas (med det som vi i 2018 års nummer redan borde ha konstaterat att vi inte har en chans att lyckas med). När katastrofscenarion presenteras som fakta, kombinerade med den känsla av uppgiftens kolossala format och oöverstigliga hinder, som ändå de flesta läsare säkert får trots tidningens flåshurtiga optimism, ja, då skapar man just den panik man är ute efter.

*

De två sista uppslagen i artikeltemat uppmanar oss sluta flyga och åka bil. Även elbilar konstateras (helt riktigt) ge stora CO2-utsläpp (här kan vi ana klimatrörelsens nästa stora attack – när vi alla väl bytt till elbil). Flygplanens jetstrålar är, har jag läst mig till på annat håll, på en nivå så högt i atmosfären att deras funktion huvudsakligen kyler jorden genom att reflektera bort direkt solljus, medan de inte förmår stänga inne jordens värme, såsom de lägre liggande molnen gör. 

Ill. Vet. argumenterar istället för att medan den förra effekten endast gäller dagtid så gäller den senare hela dygnet runt. Men om den senare är noll eller nära noll så är ju effekten av jetstrålar ändå avkylande, eller hur? Som vanligt måste jag konstatera att källorna går isär, men var Ill. Vet. står är glasklart, och de ger ju inget svar på min andra källas påstående, vilket jag tolkar som att detta nog är sannolikt riktigt – för mig är Ill. Vet. nämligen inte längre de trovärdiga, de driver ju en uppenbar agenda.

Värst av allt är kravet på att vi ska undvika att föröka oss. Det är ’den största tjänst vi kan göra klimatet’. Vi ska minska ’vårt eftermäle’, som det eufemistiskt kallas av ’forskarna’. Inte ett ord om att de barn som då inte blir till hade kunnat vara just de som med briljanta idéer bidrar till att människan så småningom ska kunna få kontroll över klimatet. Hur kan en tidning med teknikoptimism som grundidé missa detta? När detta, vad DN kallar ‘flerbarnsskam’, nått Ill. Vet.-redaktionen och blivit till ‘nollbarnsdogm’, så är saken klar för mig: här finns inte längre den goda förebild jag hoppats kunna intressera mina söner med, och som var den grundläggande anledningen till att jag gått med på ‘gratiserbjudandet’. 

*

’HJÄRNMYTER’

Citat i tidningen: ”Mäns hjärnor är större än kvinnors. Du förlorar hjärnceller varje gång du dricker alkohol. Och ditt logiska sinne ligger i den vänstra hjärnhalvan. Detta är bara några av de myter som omgärdar kroppens superdator.”

Den intresserade kan sedan byta media och starta länken illvet.se/hjarnmyter. Nu lär ju bara en bråkdel av läsarna göra det. Men de som ändå plockar fram datorn och minns vilken länken var, kommer få veta att det inte alls är en myt att mäns hjärnor är större. I genomsnitt är mannens hjärna ca 8% större. Ill. Vet. sprider alltså fullt medvetet än lögn till sina tidningsläsare. Även i deras ‘facit’ paketeras sanningen (som kan bekräftas även på Wikipedia, för den som vill), med de vanliga flosklerna, avsedda att få oss att till varje pris inte dra slutsatsen att mäns intelligens därmed också skulle vara högre, såsom en lång serie – nu nedtystade – mätningar visar, och som förstås är en ganska självklar utgångshypotes baserat på just hjärnstorlek. Biologi är ett knepigt ämne – det är inte politiskt korrekt nämligen – och då måste sanningen göras om på detta vis.

*

’BLÅÖGDA ÄR DEFEKTA’

Så uppmärksammar nu också Newsvoice ännu en faktaglidning, där Ill. Vet. felciterar forskare och kallar den genetiska variation som ger blå ögon för en defekt. Eftersom man upprepar påståendet om gen-fel, så är det knappast av misstag; man vill locka läsare genom att provocera. Men om man hade uttalat sig på samma sätt om svart krulligt hår, så hade det ju glasklart varit fråga om hets mot folkgrupp, så politiskt inkorrekt det kunnat bli; så hade man aldrig kunnat skriva. Bara de blåögda är lovligt byte i jakten på rubrikskapande klickbeten.

*

Bara tidningens titel, Illustrerad Vetenskap, visar vilka höga anspråk redaktionen har (haft). Den trovärdighet man genom åren byggt upp och som man fått genom att berätta en naturvetenskaplig sanning – som nu visar sig vara högst skenbar – är mycket farligare än uppgifter tagna ur Aftonbladet eller Expressen. Det är många som köper tidningen till sina tonårsbarn, precis som jag, för att den förväntas ge goda insikter. Man använder nu allt detta upparbetade förtroendekapital som verktyg för en rådande politisk opinion. Och man blir ju tyvärr trodd. 

Det kommer göra mycket skada innan detta kapital eroderat – såsom det förstås förtjänar. Ännu en sorglig förlust av sådan vetenskapsoptimism vi sannerligen skulle behöva mer av.

Magnus Stenlund

Sunt Förnuft

https://newsvoice.se/2019/09/illustrerad-vetenskap-genfel/
Publicerad Lämna en kommentar

’Incels’ må ha fel i mycket – men avfärda dem inte

Incels är ett nytt ord för ensamma män som kräver mer än vad de fått. Men allt annat än en motreaktion på den radikala feminismen vore förvånande, precis som Weidmo Uvell skriver. Uvell ger sedan en lång exposé över dessa oklädsamt krävande män, som dessutom – till synes paradoxalt – tagit över feministernas kollektivistiska syn i sitt sätt att betrakta världen. Incels, de (män) som blivit över och inte hittat någon, är utan tvekan ett stort samhällsproblem. De är farliga, eftesom de riskerar att bli kriminella, asociala och dysfunktionella på alla möjliga vis. Sådana män är ett hot mot alla. Men vi måste också förstå att detta är ett brev på den post feminismen har skickat till oss. Och fortsätter att skicka.

*

(Vita) män är dagens förtryckta, som kollektiv, och det är ju som kollektiv vi betraktas av det rådande etablissemanget. Det är sedan individer som drabbas. Några på toppen ger ett utfall i genomsnitt som förleder, situationen i det övriga spektrat ser helt annorlunda ut. Jag känner ingen man (incel eller inte) som kräver särskilda rättigheter, däremot lika sådana. Det får man (sic!) inte idag. En gissning för att exemplifiera utfallsorättvisor, som måste betraktas som systematisk diskriminering: hur många debuterande författare som är icke-kändisar och över 50 år existerar under 2010-talet inom svensk skönlitteratur? Få så klart, oavsett kön så är åldersdiskrimineringen vanlig. Politisk hemvist är förstås också viktig. Men hur många är män utan rätt partibok? Min gissning: noll.* Motbevisa mig gärna.
*
REKRYTERING OCH LÖNESÄTTNING
Diskrimineringen av vita män sägs självklart inte rakt ut, den kommer ut som en restpost när alla andra grupper ‘fått sitt’. En beslutsfattare med lönesättnings- och rekryteringsansvar vid ett större företag eller i offentlig sektor tillämpar ‘positiv’ särbehandling, även utan att någon sagt åt hen att göra så, det är ett underförstått krav att se till att gynna ‘jämställdheten’ (och mångfalden).

Och det är ännu lättare att göra det nu, när betygen ser ut som de gör, flickorna är ju – eller framstår som – ‘bättre’. Familjepolitiken som medvetet drivs bort från kärnfamiljen missgynnar alla, men också här främst killar, som mycket mer sannolikt hamnar i kriminalitet. Ensamstående mödrar fixar inte stökiga tonårssöner rent fysiskt, frånvaron av manliga (det finns positiva sådana) värderingar är sannolikt ännu en viktig förklaring, Sverige har minst manliga värderingar i världen. Slutligen så finns det också systematiska skillnader i välfärdssystemen, framförallt då pensionen.
*
SKOLAN, VÅR VIKTIGASTE – OCH OADRESSERADE – JÄMLIKHETSFRÅGA
Hur gick det till? Enkelt! (njae). Men i stora drag: tre saker. 1. En icke-autoritär skola utan strikta normer för ordning och reda drabbar framförallt testosteronstinna och bokstavskombinationstäta. Alltså ofta de som står för oordningen. Det är de som behöver hjälp att hålla ordning bäst. Och de är till övervägande del killar. 2. En skola där det är fult att tävla (åtminstone i läsämnen), tar bort det i särklass viktigaste incitamentet att lära sig, för väldigt många. Främst killar, som ju har 20 ggr mer testosteron. 3. Slutligen: tjejer snällrättas. Det finns svart på vitt i EU-undersökningar där anonymiserade standardprov jämförs med icke-anonymiserade.

Skolministern har ‘uppmärksammat’ detta, men vad har hon gjort åt det? Inget. Lärarna gör här som cheferna i företagen/kommun enligt ovan; främjar jämställdheten lite på egen hand. Ofta är de skyldiga kvinnliga lärare, som ju dominerar nu för tiden, och ännu oftare kallar sig hen för feminist. Men även den som vill vara objektiv påverkas. Tjejer skriver dessutom tydligare, så var det inte förr när det tragglades med handstilarna. Det påverkar också en rättande lärare. Alla dessa moment har förändrat skolan till det sämre för i stort sett alla elever. Men långt mycket mer så för killarna. Ovanpå en svårutrotad machokultur som säger att killar inte ska läsa böcker eller plugga så är detta vad som rågat måttet. *

PENSIONERNA
På basis av beräknad återstående livslängd sätts vår pension. Det är bara det att sedan millenieskiftet (eller något tidigare) ändrades reglerna, så att man inte tar hänsyn till att män har tre år kortare livslängd i snitt. Följaktligen underskattas pensionen för män som grupp med ca 1,5 år medan kvinnornas överskattas motsvarande mycket.

När LO nyligen gjorde stor affär av att skillnaden mellan låg- och högavlönade kvinnors livslängd ökade, så höll man tyst om att mäns genomsnitt alltså är 3 år kortare, men också om att samma fenomen iakttas avseende skillnaden mellan låg- och högavlönade män. De lågavlönade kvinnornas livslängd var som grupp dessutom fortfarande högre än för männens som helhet.

Försök att föreställ dig hur det låtit om könet (som ju är ‘en konstruktion’) uppvisat dessa skillnader i livslängd till kvinnors nackdel. Då hade vi haft räfst- och rättarting redan på 90-talet, om hur denna orättvisa måste suddas ut – med konkreta åtgärder. Och även om man i slutändan kommit fram till att det trots allt finns biologiska orsaker, så hade det funnits en livaktig diskussion kring hur denna icke desto mindre måste kompenseras för.

Föreställ dig då att man istället genomfört en pensionsreform där männen ‘dragit nytta’ av kvinnornas kortare livslängd vid beräkningen av pensionerna! Då hade det tagit hus i helvetet, vill jag lova. Men som det idag ser ut, är reformen – till kvinnors fördel (trots/pga kvinnors ‘orättvisa längre livslängd’) alltså sjösatt i tysthet och utan protester från någon.

Att incels har en del att ruva på är alltså solklart. Vill vi se till att de inte blir fler och desarmera deras hämndbegär för sina misslyckade liv, så är det här saker som vi måste ändra på snarast.

Magnus Stenlund

Sunt Förnuft

  • Självutgivna räknas förstås inte.

https://uvell.se/2019/09/25/incels-och-extremfeminismen/?unapproved=21839&moderation-hash=76aacc7460249c247756b6d13923ab9e#comment-21839

Publicerad Lämna en kommentar

Klimatreligionen: Vik undan hädare, vi är många, därför måste vi ha rätt

Nej, det är förstås ingen slump att profeten är en flicka som ser ut som oskulden själv, vår egen lilla Greta. Eller att klimatrörelsen i USA har förgrundsfigurer som kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, som inte är 30 år fyllda och gör vad hon kan för att låtsas ha ett minoritetsbefolkningsursprung. DN vill jaga upp känslan av att även USA är på väg att gå in i ett klimatkrig och gör detta även till ett generationskrig. I det senare har man uppenbarligen rätt – polariseringen mellan generationerna är enorm.

*
Klimat- och mångfaldsreligionen bär ytterst obehagliga drag. Den har en kults alla kännetecken. En kult kan aldrig överleva kättarnas kritik. Kättarna ska därför isoleras, deras ord censureras, pekas ut som omoraliska, farliga och helst olagliga.
Religionen tål nämligen inte sanningen. Så i de mest rättrogna kretsarna har denna börjat kallas för ‘en vit manlig konstruktion’, som man inte ‘ska falla i fällan’ att bemöta. ‘Vi behöver inte fakta’ säger man, när fakta inte ger ‘rätt’ svar. Kampen för rättvisa och en bättre värld måste ju bedrivas med trons och den starka övertygelsens hjälp. Då är fakta lätt i vägen.
Men dessa fakta skaver ju ändå. För inom varje religion så finns det tvivlare. När den fysiska verkligheten sedan har fräckheten att oartigt bekräfta alltfler av kättarnas faktaunderbyggda prognoser, så skapar det oro bland sektens medlemmar. Dess överstepräster tvingas till än mer dogmatiska utfall för att behålla kontrollen. Somliga tvivlare, som Jens Liljestrand på Expressen, har blivit avfällingar – och därmed extra farliga förebilder för de lättledda.
*
Men klimatet är rörelsens starkaste kort. En verklighet så komplicerad att religionens tro blir svår att syna. Här fungerar massan och dess mängd lämpligt nog som eget främsta bevis. Att domedagsropen redan ropat vargen gång på gång utan att han kommit hjälps inte. Att varken vattenstånd eller temperatur knappt stigit är lika egalt. Liksom att korrelationen mellan CO2 och temp. inte går att konstatera.
Magnus StenlundSunt Förnuft
DN: https://www.dn.se/nyheter/varlden/klimatpolitiken-ar-usas-nya-generationskrig/

Kappvändaren Liljestrand, https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/photos/a.427268541037323/749000652197442/?type=3&eid=ARDtagQIX-v1L8x5daLD_JP_oB1Zd3FaEflB1SISA2_LSy2Fkme_9FBh2Qs8uUx2no5KaQj3yxUKvM6E&__xts__%5B0%5D=68.ARAkrbLwiDzgyNkk5gZH4dVipD02PGa8Aj06IKpqXThDFzfD1nHuJb-LUODhz7Lgk-SqDKIHnxu_e28VQwp4EXZJtAChF7_-Zk7EBJ3c03BTZHj6oI_Hh6xqOzBGQQZ9vCCn5k0z7s187RyUS-0ot7GpwqBPMW5fsvrZnJg1TGugxkKhjTWqYl1J-onKZDoeS7d7xdV6v7y8JhcSyxmUza3b-ARUvFSCm-XFLIJwL28par4EUuJsqgadU7InDBWSI062TtJEJ7cyziV10ikOt24-bOS4oikKjcjvTBhwtmS9Ucf-ulPfAe2Z4SzJCG639XYCMtFosNz4mk-p5qVEec0&__tn__=EEHH-R

Douglas Murrey om religionen och massans dårskap, https://www.youtube.com/watch?v=5BhhKxXBP84

Patrick Moore visar att korrelationen CO2-klimat är noll i ett kort, medellångt, långt och superlångt perspektiv, https://www.youtube.com/watch?v=2kIcFIofUHk&t=395s

Publicerad Lämna en kommentar

Röster värda att följa: Den radikala feminismen urholkar medborgarskapet.

Det finns många som liksom jag själv engagerat sig för att upplysa om de dårskaper som pågår i dagens Sverige. De mest kända kan ni alla redan namnen på. Men det finns dem som är lika välformulerade och tänkvärda som ännu inte nått den publik de förtjänar. Jag tänkte här lyfta två av dem:
JOHANS VLOGG
Johan Mparmpagiannis är en mycket klok skribent och bloggare som 1 september öppnat en vlogg som jag länkar till nedan. Han arbetar med mansfrågor, d v s motsvarigheten till de kvinnojourer som vi senast igår fick exempel på hur riksmedia gärna på bästa nyhetsplats vurmar för (DN). Få vill nog hävda att kvinnojourernas arbete inte är behjärtansvärt, men mansjourerna har en lika viktig uppgift och arbetar i total medieskugga, samt en mycket njugg statlig bedömning ifråga om resursstöd.
Det är t ex få som känner till att det kvinnliga våldet i hemmet är lika vanligt eller närapå lika vanligt som männens enligt flera undersökningar. Ibland även mer vanligt, om än inte lika dödligt. Brå konstaterar t ex att barn oftare får fysisk aga av sina mödrar än sina fäder. Jag kan gissa att detta delvis kan förklaras av mödrarnas större hemmavarande med barnen, och då särskilt nytillkomna sådana mödrar, men upplysningen förtjänar ändå att lyftas – för den ändrar nog mångas falska syn på kvinnor som diametrala motsatser till de våldsamma männen.
Att män oftare än kvinnor hamnar på gatan efter ett upplöst förhållande är också något som måste förklaras. Inte sällan handlar det om psykisk mobbing, där kvinnor är mer framträdande än män. Det finns också biologiska förklaringar till varför män oftare slår, nämligen att de är större. När män inte är större är skillnaden mellan könen mindre eller omvänd.
*
Män har mer testosteron och det gör oss mer riskbenägna och tävlingsinriktade. Vår biologiska roll är att konkurrera även fysiskt och detta sätter stora spår i statistiken. Men rensar man för just ‘irrationellt våld’, sådant som medför stora risker för den som använder våldet, antingen att själv åka på stryk, eller att åka fast, ja då kvarstår det våld som används som maktstrategi, för att underkuva den som utsätts för det. I den genren är kvinnor lika framträdande eller mer. Vi har alltså all anledning att förvänta oss att en kvinna med fysiska resurser kommer använda dessa lika ofta som män gör det.
*
ANTI-PK-BLOGGEN
Jag vill också slå ett slag för prof. em. Torsten Sandström, som driver anti-pk-bloggen. Hans inlägg är insiktsfulla och handlar ofta om radikalfeminismens viktiga roll i vad som nu sker, t ex ifråga om massinvandring. Denna extremiströrelse har varit svårare att komma åt än massinvandringsförespråkarna. Men nästan alltid är de ju samma personer. Genom den ‘oantastbara’ plattformen som feminism fått, kan radikalfeministerna dogmatiskt föra fram budskapet att kvinnan är förtryckt trots att detta idag inte längre är sant, men också åsikter om invandring, klimat, hbtq etc, som få tillåts bemöta i samma breda media.
Kvinnan är enligt Sandström en av de samhällsgrupper som fått företräde framför medborgarskap. Andra sådana är HBTQ-personer, men också barn och omyndiga. Snart även djur (jodå, vänta bara)! Och så klart även Moder jord, som enligt somliga klimatdiktaturförespråkare kräver att vi människor ska ‘avveckla’ oss själva. I själva verket handlar det här om att underordna medborgarens rättigheter för att säkerställa en prioritering som klimatlobbyn både har monopol på att definiera och själv dra nytta av.
*
Den värsta orättvisan idag är mot män: högskolebehörigheten
Det faktum att över 60% av dem som idag får högskolebehörighet är flickor har av feministerna som bäst bemötts med en gäspning, men inte sällan med skadeglad tillfredsställelse, som bevis för det kvinnliga könets överlägsenhet. Det finns dock feminister som tagit upp en av förklaringarna, en alldeles oacceptabel sådan, nämligen att pojkar systematiskt missgynnas vid rättning av standardprov. Detta har konstaterats genom kontrollrättning av avidentifierade test och gäller inte bara Sverige utan även på EU-nivå.
Angelägenheten att ta tag i detta problem verkar dock vara måttligt påträngande. Skolministern har reagerat… med ord. Varför sker detta? Sannolikt p g a den rådande consensusuppfattningen i samhället; att det är kvinnor som är diskriminerade, och att lärarna därför (omedvetet eller inte) ser det som moraliskt rätt att själva ‘rätta till’ ett sådant inbillat mönster på individnivå. De skyldiga är främst kvinnliga lärare, som idag dominerar i skolan, många av dem kan vi gissa kallar sig feminister.
Sedan är det skolans grundläggande styrprinciper som är boven. Dels den icke-auktoritära styrningen, som leder till mindre ordning och reda. De som drabbas mest av detta är de som ofta själva också bidrar mest till störningarna: nämligen killar, ofta med ADHD-diagnoser. De behöver hjälp att slippa det kaos de skapar när ingen säger ifrån. Förr fick man det, och då var killars betyg inte sämre än flickors. Men idag anses auktoritär styrning ‘förlegad’ och ger associationer till filmen Hets. Sanningen är att auktoritära ledare tar sitt ansvar, vilket icke-auktoritära oftast inte vill, vågar eller kan göra. Och de förstnämnda har minst lika mycket empati och respekt att erbjuda – det är de curlande låt-gå-lärarna (och dito föräldrarna) som brister i verklig omsorg.
Dels är det den kursrelaterade betygsmodellen, som låter även kurser i första ring avgöra gymnasieslutbetyget. Eftersom killar mognar senare drabbas de alldeles särskilt av detta idiotiska upplägg, som gynnar de mer medelmåttiga, de som anammat en bra pluggrutin redan tidigt, jämfört med dem som spetsar slutbetygen i de sista och svåraste kurserna, men som lite barnsligt ‘lallade runt’ i första ring.
Slutligen, och kanske viktigast: förbudet att tävla. Detta är fult och tabu, särskilt inom läsämnen. Eftersom män har 20 gånger mer testosteron så är vi utvecklade för att stimuleras just av att tävla. Att ta bort tävlingsmomentet missgynnar alla elever, t o m de svagast begåvade (eftersom det med bra pedagogik går att få dessa att tävla mot sig själva), men det är främst killar som tappar intresse och motivation.
*
Förbudet att tävla gör det ännu svårare att bryta den s k machokulturen, som säger att det är töntigt att plugga, läsa och göra läxor. Detta västerländska stigma är den sannolika förklaringen till varför nordeuopéer och anglosaxare ligger 3-4 poäng under de östasiatiska IQ-snitten. Om man ville göra något åt pojkarnas katastrofala resultat, en sann och ytterst farlig utveckling som också innebär att vårt samhälle tappar många av våra (manliga) begåvningar – då är det detta man måste angripa.
*
Att detta är den värsta orättvisan idag mellan könen beror inte bara på att det för många män kommer betyda ett liv med sämre lönevillkor och tillgång till intressanta arbeten, utan på att det påverkar dagens småkillars självbild ända från dagisåldern och uppåt: ‘jag är sämre än de där andra hen’, de som är flickor och som alla ska modelleras efter. Med flickor som norm kommer de också alltid förbli sämre, vi män är bäst på att vara män.
Och på en hel del annat också. Att killar biologiskt skulle vara underlägsna tjejer intellektuellt är nämligen helt enkelt inte sant. Efter 15 års ålder visar IQ-test motsatsen, man ligger 3-5 IQ-poäng högre, och förklaringen finns framförallt i den bortesta änden av spektrat, över 130 IQ, där män är kraftigt överrepresenterade. Eller var – genom att göra testen tillrättalagda så att språklig förmåga slår igenom betydligt mer i totalen, så är skillnaden i dagens tester mindre tydlig. Liknande manipulationer av högskoleprovet har f ö gjorts, trots att man inte då ens tagit hänsyn till att en större andel av de begåvade flickorna kommit in direkt, till följd av de faktorer som jag redogjort för ovan. Killar staffas alltså dubbelt.
Manlig överrepresentation bland de med högst IQ borde det talas mer om som en förklaringsvariabel när man jämför utfall på höga positioner och välbetalda arbeten. Den starkare driften att tävla och ta risker likaså. Men, som ni kan gissa, är detta, särskilt IQ-skillnaden, fullkomligt tabu. Feminister och vänster tycker inte om biologiska sanningar.
*
Jag har citerat delar av de båda vloggarna/bloggarna, men också lyft mina egna argument, allt om IQ tar jag för säkerhets skull själv fullt ansvar för.
*Magnus StenlundSunt Förnuft
Johans Vlogg:https://www.youtube.com/channel/UCvcljuHDncY05KfQZU-WcwA
Anti-pk-bloggen:https://www.anti-pk-bloggen.se/#category5

Publicerad Lämna en kommentar

För två år sedan satsade DN på den här redaktionen. Och en 20-årig prenumeration upphörde.

Jag har ibland undrat vad det var som fick mig att sluta prenumerera på DN år 2017. Var det metoodrevet? Var det droppen som fick bägaren att rinna över – och som fick mig att se klart? Att Wolodarski inte bara gjort ledarsidan lika illröd som kulturdelen, utan att hela tidningen genomsyrades av en agenda?
*
Den här bilden säger mycket om hur man rustat sig till tänderna för att banka ut sina postmoderna budskap. Ingen påtaglig oro för att man ska anmälas för könsdiskriminering där inte! Eller åldersdito. Obs: en nyanställd kunde inte vara med på bild. Jodå, kvinnlig, i 35-årsåldern… Jag tror faktiskt att just den här bilden katalyserade min uppsägning, jag tycker den och tillhörande text är så avskyvärt självbelåten att magsyrorna rinner till när jag ser den.
*
Sedan kan man ju förstås istället undra hur det kom sig att jag dröjde så länge med att avsluta prenumerationen som till 2017. Någonstans kände jag mig nog stolt över att vara så… ‘balanserad’ kanske? Att minsann vara sådär mitten, som DN utger sig för att vara. Det finns en lockelse i det. Framförallt var morgonens tidningsläsande en ritual av stor betydelse för mig; någon gång i tiden hade den fått mig att må bra även när jag tog in mindre goda nyheter. Jag höll faktiskt med om en hel del av verklighetsbeskrivningen, tillräckligt för att kunna stå ut med det jag avskydde.
*
Men sanningen är ju att efter Wolodarskis övertagande hade min heliga stund över frukosten alltmer kommit att förvandlas till en blodtryckshöjare. Tidigare pålitliga ledarskribenter som Eric Helmerson hade maskerat sig till varannandagspopulister, med då-och-då-åsikter som alibi för hela tidningens vindkantring, och uppenbart bara där för att behålla prenumeranter som mig. Och resten fick mig att bli så arg att hela förmiddagen riskerade att gå åt till att älta dagens idiotier.
*
Igårkväll råkade jag gå igenom mitt flöde av gamla inlägg och det var då jag insåg vad som fått mig att stanna så länge som jag gjorde. Sportdelen kunde ju förstås läka en del av såren, åtminstone om det gått bra för AIK. Men det gör det ju inte alltid, tyvärr (men om man som vanligt klår Djurgår’n imorgon så är det iofs bra nog!). Insiktsfulla reportage om vetenskap och kultur, och Stockholms- och utlandsbevakning (dock inte av Trump) kunde också få mig att känna att jag läste en heltäckande morgontidning. Men dessa reportage blev allt färre. Min villfarelse att jag faktiskt trodde mig vara komplett informerad av att läsa DN krackelerade, långsamt men säkert.
*
Och jag ser i flödet att jag gång på gång utropat artiklar som bevis för att tidningen nu ändå var på väg åt rätt håll igen, att man tagit sitt förnuft till fånga. Men så här i backspegeln kan jag konstatera att det varit falskt alarm. Antingen fråga om vikarierande rubriksättare och rena olycksfall i arbetet, eller alibiartiklar och avsiktliga villospår. DN under Wolodarski – och med den ‘nya’ redaktionen på bilden – lär förbli en demagogimaskin för sossarna och miljöpartiet.
*
Nej, jag vet nu var det var som förlängde prenumerationen med minst tre år, alldeles ensamt: serierutorna med Rocky! Det var de som fick den där magsyran att försvinna. Jodå, jag har hans seriealbum, men det är inte samma sak. Nästan varje dag hade Martin Kellerman lyckats tåta ihop något som var både träffande och så roligt att det lyckades få mig att avsluta frukosten med ett skratt. Den där dagliga humörkicken uppvägde slagsidan och lögnerna som fick mig att nästan tugga fradga – och som katalyserade att sidan Sunt Förnuft startade – och idag har 6500 följare.
*Varje moln har en silverkant. Tyvärr är dock Kellerman mer behövd än någonsin på tidningen som har så stort ansvar för att Sverige är på dekis. Och ingen serie kommer någonsin ändra på det.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Genusforskare känner sig exkluderad pga manliga gatunamn – jo det här är viktigt.

Klara Regnö är ännu en högt uppburen s k forskare som bl a ägnar sig åt att räkna manliga och kvinnliga gatunamn samt mäta deras längd och bredd (gatornas, kanske även namnens). SCB har också engagerats för att hjälpa till i denna betydelsefulla fråga och konstaterat att utfallet är långt ifrån jämlikt: över 80% lär vara namngivna efter män. Regnö konstaterar också i sin egen undersökning att mäns gator ofta ligger mer centralt.
*
Den här frågan har förstås fått stor uppmärksamhet inom det kulturmarxistiska kollektivet, där ord på gatorna anses vara viktigare att bekämpa än de brott som begås på dem. I Västerås har man minsann medvetet bedrivit en feministisk gatunamnspolitik och nu vill man med ’ett medborgarförslag’ göra detsamma i lilla Norberg.
*
Nu kan man raljera hur man vill över det här, men det finns utan tvivel ett mycket obehagligt historielöst perspektiv inbyggt i grundidén. För det första är det som vanligt jämlikhet i utfall som är det eftersträvade. Om gatunamn reflekterade ett jämlikt Sverige så borde ett 50/50 utfall vara någorlunda rimligt, även om vi då glömmer att det är många utanför Sverige som uppmärksammas och att den globala jämlikheten är långt mindre än vårt lands.
*
Men det är ju istället den svenska historien som vi finner i gatunamnen. En historia som även feministerna medger har dominerats av män. Jag vågar hävda att utfallet 20/80 därför klart överrepresenterar kvinnorna, vi har under de senaste decennierna gjort allt för att gräva fram kvinnor som utmärkt sig. Precis så har det nämligen också gått till i skolans historieböcker. Med resultatet att ytterst perifera händelser och personer fått tränga ut mer centrala, i ett ämne som samtidigt tappat timmar har det varit katastrofalt för elevernas kunskaper i svensk historia. Man vet på sin höjd namnet på en kung, Gustav Vasa, som utmålas som ett praktarsle. Nej, man vet framförallt i n t e vem Karl XII är. Inte Gustav II Adolf heller.
*
Ett stadslandskap där nämnda herrar och andra historiskt betydelsefulla – men manliga – personer finns kvar i gatunamnen är alltså närmast en sista livlina för att kontakterna med våra rötter ska finnas kvar. Nu finns det två sätt för kulturmarxistiska genuspolitiker att genomdriva ett 50/50-utfall: det ena är att konsekvent ge nya gator kvinnliga namn. Vilket innebär att välförtjänta män från 2000-talet kan glömma att någonsin bli förärade ett gatunamn. Vår uppfinnare Håkan Lans t ex kommer lätt utkonkurreras av sådana som Annika Strandhäll och Annie Lööf. Och medan Annika Sörenstam lär finnas i varje större tätort så kommer Gunde Svan att lysa med sin frånvaro.
*
Men som genus-Klara påpekar, så är ju mansnamnen mycket vanligare centralt (vilket ju beror på att sådana gator är från äldre tider då män dominerade totalt i samhällslivet). För att ändra på det är man tvungen att döpa om gatorna. Är det någon som får Leningrad och Stalingrad i tankarna? Den sovjetiska tanken var – precis som dagens svenska – att utplåna vårt minne av en annan historia än den nutid vi ser omkring oss. Den historielösheten gör att vi tappar fotfästet och blir (ännu) lättare att manipulera. Den är heller inte bra för oss. När Sven Stolpes författarhem i Filipstad gjorts om till moské är det heller inte långt kvar innan Nils Ferlins staty försvunnit och ersatts av någon kvinna – eller muslim?
*
Kulturmarxisterna ser heller inga problem att utnämna namn som i historiskt ljus blivit alltmer suspekta, såsom t ex Alva Myrdal, vars idéer hur förståndshandikappade skulle begränsas var helt i linje med nazitysklands. Hon fick en plats uppkallat efter sig så sent som 2016 (i Uppsala) och har bl a en gata i både Stockholm och Eskilstuna sedan tidigare. Elin Wägners antisemitism har inte fråntagit henne äran att namnge gator i fem olika städer, och lika många har Ellen Key med sina minst sagt kontroversiella idéer om eugenik (hur arvsanlag bör förbättras, hon var Alvas föregångare i detta).
*
Var och en måste bedömas efter sin tid. Min poäng är inte att Wägner och Key inte har i vår gatunamnflora att göra. Men det faktum att lika berömda manliga fin-de-siècle-personligheter inte har fått några gatunamn uppkallade efter sig ger oss en skev bild av historien. För vem har hört talas om Alvar Gullstrand, Elias Wessén eller Manne Siegbahn idag? Ännu mindre förstås Hans och Ulf von Euler, Nobelpristagare med nazistiska sympatier (utan förnamn på gatan i Solna hoppas man väl att ingen ska veta vem som avses).
*
Genom att systematiskt upphöja kvinnor kommer snart även samtidens betydelsefulla män, som Håkan Lans, att glömmas på samma sätt. Och vad händer när även mångkulturen kräver sin andel av kakan? Förtjänta eller ej, de namn vi har hört talas om lär komma upp i förslagskommittéerna. Facebooks Sverigechef (och muslimen) Sam Rihani? fascisten Mehmet Kaplan? islamisten Fatemeh Khavari? I brist på verkliga prestationer så går det här – precis som överallt annars så är det partiboken som kommer först. Och det som vänsterns hjältar har i bagaget som inte är så bra påminns vi aldrig om.
*
https://samnytt.se/genusforskare-brist-pa-gator-uppkallade-efter-kvinnor-kan-skapa-kanslor-av-exkludering/
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/alva-myrdal-ger-namn-at-gatukorsning
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_svenska_Nobelpristagare
https://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Wessén
https://sv.wikipedia.org/wiki/Håkan_Lans

Publicerad Lämna en kommentar

Smutskastning av Reagan är pk – att ge honom credit för upplösningen av ondskans imperium är det inte.

Vad Reagan kan ha sagt i affekt i ett privat samtal med Nixon för femtio år sedan skapar förstanyhetsrubrik i DN idag. Till saken hör att Reagan i sak hade rätt – att afrikanerna han kritiserade var mutade av ett totalitärt Kina att godkänna kommunistkina som stat och inträde i FN. Ett beslut som vi har anledning att djupt ångra, eftersom detta i efterhand framstår som det enda goda tillfället som funnits att tvinga Kina att inte bara anamma marknadsekonomi utan också demokrati och mänskliga rättigheter.

DN och svensk media har däremot aldrig ägnat mycket tid åt att analysera Reagans insatser för att knäcka det onda sovjetväldet och bidra till att på fredlig väg göra hundratals miljoner förtryckta människor demokratiskt fria. Att Reagans väg var att sätta hårt mot hårt och kalla ondskan för vad den var istället för att stryka den medhårs och försöka plocka poäng i meningslösa ‘fredsinitiativ’, det är en ännu mindre acceptabel insikt. Inte minst för att även Trump använder sig av liknande maktstrategier.
*
Nej, att väst visar styrka är inte populärt bland postmodernister, helt enkelt för att det i deras världsbild är just väst och den vite mannen som är fienden som måste besegras. Att de själva just är vita ‘hen’ i väst gör förstås målet suicidalt, men det har aldrig stört en sann postmodernist.
*
Sanningen är förstås att hela världen – “utom Sverige” – är rasistisk, och större delen av den dessutom öppet så. Det skulle vara lätt för media att gräva fram tonvis med rasistiska och antisemitiska kommentarer från asiatiska, afrikanska och arabiska ledare, utan att som här behöva gå femtio år tillbaka i tiden. Dessa rasistiska kommentarer omfattar inte minst mängder av negativa och slentriangeneraliserande åsikter om vita. Skulle vi gå femtio år tillbaka skulle vi också hitta drösvis med ledande svenska poitiker såväl till höger som vänster, som använde ord och uttryck som idag ses som fullständigt förkastliga.
*
Dagens ordjagande postmodernism jagar vilda gäss som vanligt, hellre än att sikta in sig på reella handlingar. Såsom till exempel hur svenska godhetsapostlar med sin nedlåtande attityd avlövar nytillkomna all självrespekt, genom att utgå ifrån deras oförmåga att klara att ta hand om ens de mest basala egna behov. Eftersom just respekt är vad dessa människor behöver mer än något annat, och enbart kan uppnås genom att låta/tvinga dem att ta hand om sig själva, så har man bäddat för det starka resentiment som nu råder mot den svenska befolkningen i stort och som kommer till uttryck i så väl barnrån som överfallsvåldtäkter.
*
För tredje gången i rad hinner DN Ifrågasätt censurera min läsarkommentar innan jag publicerat den här på fb (de två styckena just före detta). Det är naturligtvis åsikten om resentimentet som man vill ha bort. Orkade denna gång inte ta med DN:s egen artikel från 2006 som källa i saken, men brukar göra det, för att visa hur mycket mindre yttrandefrihetlig tidningen blivit under de senaste 12 åren.
Magnus Stenlund@sunt förnuft:
https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/?ref=aymt_homepage_panel&eid=ARCBJ4FD_sSswjsn8ooNp-mpwE2hK-g8-Wyu1Pfco6ErDdMwIdPedNiyfcBJ_3uuTfT2BiHtTk_sDG3l
DN:https://www.dn.se/nyheter/varlden/ronald-reagan-kallade-afrikaner-for-apor/

Publicerad Lämna en kommentar

Nu har djurrättsaktivisterna gått ett steg längre: djuren ska bli jämlika

Hade det här inte varit en recension i Sveriges största morgontidning så hade väl ingen brytt sig. Men när lovorden haglar över Amelie Björcks ‘djupt fascinerande studie’ Zooësis, så är det alltså i DN det sker. Och för oss som bara gillar djur i största allmänhet kan det ju vara intressant att veta vilka vidriga chauvinister det gör oss till.

Det är också en tankeställare hur långt ut det är möjligt att ankra i den mest extremistiska djurrättsaktivismen. Den filosofiska och ideologiska inställningen är skrämmande verklighetsfrånvänd. Vi kan skratta åt den, men med dessa förvirrade tankegångar har vi snart våldsverkare som ger sig på vanliga husdjursägare, myggmedelsförsäljare och folk som råkar kliva på en insekt ute i skogen. Här finns m a o Maos lilla rättläriga röda, för alla som vill ställa till våld och kaos precis överallt, men som ännu saknar en tillräckligt befängd anledning.
*
Jag tror jag faktiskt ett par citat bäst beskriver galenskapen, och ger den känsla för vad det handlar om:
“…många människor [ser] djuren som naiva gosedjur eller korkade freaks och gör dem till föremål för överkladdig kärlek. Alternativt förvandlar dem till arbetskraft eller torterade slavar. Men vad händer om man, istället för att förpassa djuren in i träldom eller gör dem till sällskapshjon eller speglingar av infantila känslor, faktiskt respekterar dem?”
*
Ja, det kan man ju undra eller hur? Björcks eget svar: “Om människan ska släppa sin makt över djuren krävs en existentiell och filosofisk revolution.” Ja, och kanske lite våld, också? Det finns visserligen ingenting sådant antytt. Det är för de positivt inställda läsarna att dra sina egna slutsatser. Men som bekant är det just vad intellektuella stollerier brukar leda till, man finner lätt sin pöbel.
*
Ett avslutande citat, enligt recensenten själva essensen i boken:
” Den bärande tanken genom hela Björcks bok är tanken att djurens tid skiljer sig radikalt från människans – eller snarare, från ”krononormen”. Betyder: ”den djupt rotade tidslinjära myten om en stadig utveckling mot ständigt större välfärd, demokrati och lycka för alla (som passar in)”. Definitionen av vad som är tid och frihet är givetvis skapad av män. “
*
Med den avslutningen så inordnar Björck sin lilla pamflett snyggt rakt in i den postmoderna världsbilden: allt dumt är den vite mannens fel. Det är patriarkatet som måste rivas. Och att det är den västerländska civilisationen man faktiskt är ute efter, framgår ovanligt tydligt i detta fall.
*
Jag har en väl underbyggd känsla av att Björck fått rejäl uppbackning från den det vänsteristiskt styrda utdelningen av litteraturstatsbidrag.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft:

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/aase-berg-om-manniskan-ska-slappa-makten-over-djuren-kravs-en-filosofisk-revolution/

Publicerad Lämna en kommentar

Amanda Lind fixar full lön under barnledigheten – genom att vara med ‘ibland’

Att kulturministern fått barn och alltså ska få föräldraledigt är ju en lagstadgad rättighet. Men att vara ‘delvis’ föräldraledig är ju ingen rättighet. Det låter lite som att Amanda Lind ska gå på det som är roligt och festligt och välja och vraka lite som hon vill. Och uppbära den sedvanliga statsrådslönen. Istället för maxtaket av föräldrapenningen, 10 basbelopp.
Så fiffigt!


Sedan kan vi diskutera hur mycket det devalverar rollen som statsråd, när gravida utses till den typen av positioner. Givetvis är ingen oersättlig, men för vissa roller i vårt samhälle kan man helt enkelt inte förvänta sig annat än ett krav på ständig närvaro och uppkoppling, och dit borde statsrådsposterna givetvis höra. I jämställdhetens namn är det istället viktigare att rekrytera någon som man redan på förhand vet inte kommer kunna ställa upp under en period. Eller som kommer ställa upp, men på bekostnad av vad många anser är barnets rätt till sin mor – och en upplevelse som en mor bör prioritera.
*
Att Amanda Lind prioriterar på det första sättet är ännu en markering, som ska visa att det inte finns något val som behöver göras här; statsråd ska få bete sig precis som om de hade vilket vanligt jobb som helst. I praktiken är det dock många arbetsplatser som inte har råd eller vill prioritera så, varför man gör vad man kan för att inte anställa gravida eller dem som man befarar snart kommer bli havande och sedan ta ut år av föräldraledighet; inte minst för små företag räknas den sortens anställning som en uppenbar felrekrytering.
*
Att drabbas av flera sådana eller av motsvarande där den anställde strax efter anställningen blir långtidssjuk kan vara fatalt och äventyra hela verksamheten. Dessa konsekvenser har ingenting med diskriminering att göra, utan beror förstås i grunden på en enda sak: att den anställde verkligen behövs.
*
Men är man minister i Sverige så är ju närvaroplikten naturligtvis inte alls lika betydelsefull. Vad Amanda Linds barnledighet i praktiken alltså visar är bara ännu mer än tidigare, hur priviligierade våra styrande är – inte nog med att de uppbär hög lön, de behövs i själva verket inte heller.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/kultur-noje/kulturministern-kommer-att-vara-delvis-foraldraledig/

Publicerad Lämna en kommentar

SwebbTV censureras – av Morgan.

i korthet: Detta är den sorgliga sagan om sjupartidemokraturen, där oppositionens viktigaste fora, SwebbTV nu inte finns. Och om hur fb censurerar Sunt Förnuft om klimatbluffen – hur ska svenska folket hinna förstå innan vi blir en sjupartidiktatur även formellt? Ja, iaf kommer inte MED hjälpa till att avslöja den, så vem behöver det partiet? Jag är så besviken att jag knappt har ord – fredagen den 2 augusti 2019 var definitivt en dödsstöt för demokrati och yttrandefrihet i Sverige.

Igår fick jag två mycket tråkiga besked. Det ena är att yttrandefriheten nu mycket handgripligen har beskurits ytterligare i den lilla sjupartistaten som kallas det svenska riket. Denna demokratur som alltmer börjar likna en riktig diktatur, med skillnaden att den inte styrs formellt av ett parti, utan av sju partier som i mycket liten varierande grad tvingar svenskarna att acceptera en politik som med 100% säkerhet kommer att leda till total katastrof om den tillåts fortsätta som hittills.
*
Skillnaden mellan den svenska sjupartidemokraturen och en sann enpartistat liknar skillnaden mellan ett kartelliknande oligopol och ett monopol – i praktiken har de sju som samverkar bara små åsiktsskillnader om hur snabbt man vill ta oss till avgrunden, samtidigt som de, precis som hemliga kartellmedlemmar, högljutt låtsas bekämpa varandra.
*
Så vad är det man gjort? Sjupartistatens egen lille Goebbels, vår käcke Morgan Johansson, som bl a lagt utredningar om att förbjuda runor, har i början av juli gått ut i Rapport och myndigt förklarat att de som av honom skall brännmärkas som rasister (alltså Morgans helt egna definition) inte ska få ge ut tidningar, demonstrera eller äga egendom. Ett ganska hårresande uttalande stick i stäv med (den nuvarande) grundlagen. För detta inhöstar han stora applåder i sin folkdemokratis MSM och Rapport har inte en enda kritisk fråga (vad är nytt under den himlen?).
*
SwebbTV – den enda sanna oppositionen i Sverige – nu utslängd av Goebbels från Youtube En månad senare, fredagen 2 augusti, så stängs svensk oppositions flaggskepp, den enda riktigt stora, varierade och regelbundet sända YouTube-kanalen med helt ocensurerade åsikter, ned av YouTube. Detta på direkt order från Goebbelsministeriet. Det är ett så flagrant övertramp avseende vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, att jag hädanefter inte finner skäl att kalla Sverige demokrati överhuvudtaget. Detta var dagen då de farhågor bekräftades, som påskriften av FN:s Global Compact gav upphov till, liksom alla de ondsinta utfallen i Wolodarskis ledare i Dagens Pravda och alla regeringsuttalanden om att näpsa Facebook, Twitter, Google och Youtube. Vi befarade ju att detta verkligen skulle leda till allvarliga begränsningar förr eller senare – det var nu det hände.
*
Inte bara är SwebbTV den i särklass mest sevärda och varierade i den samlade oppositionens programutbud, den har hållit till i den – hittills – av Goebbels bannbullor minst påverkade plattformen, YouTube, därför är beskedet dubbelt tragiskt. Nu finns det inga stora plattformar som inte har lagt sig platt (sic!) för regeringens sanningsministeriums påtryckningar.

Mångkulturbluffen har genomskådats av en stor majoritet av folket, tyvärr inte av riksdagsledamöterna; feminismen av de flesta män, men fortfarande går många kloka kvinnor på den (kanske skulle jag själv gjort det om jag varit kvinna, det vet ju ingen), historierevisionismen har fått gå till en viss gräns, men när Goebbels ville förbjuda runor så verkar han ha stött på en gräns, inget av mina inlägg har ens haft i närheten av samma respons, 130 000 views. Framtiden får utvisa om han tagit sig vatten över huvudet även denna gång.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft