Av 870 000 som är här med samordningsnummer vet vi ID på knappt mer än hälften. Och 120.000 till är på väg in i systemet. Vem undrar längre hur det kan komma sig? #skurkregim
I Sverige befinner sig nära en miljon människor som inte har id. De har istället s k samordningsnummer. Detta system, om det förtjänar kallas så, ställer i praktiken inga krav på identifikation. Skatteverket kan alltså utfärda A-skattesedel till någon utan att veta vem det är, ett samordningsnummer räcker. Och man har förstås ingen rätt att kika i Migrationsverkets register först, om personen ens har rätt att befinna sig här. Inte heller inom rättsväsendet, för att kontrollera eventuella brott. Som det blivit, med sådana helt vansinniga ‘undantagsrättigheter’ och obegripliga förbud för myndigheterna att kommunicera, så innehas idag ca 45% av alla samordningsnummer av personer som inte har identifierat sig. Som Maria Malmer-Stenegard, moderaternas migrationspolitiska talesman, konstaterar: regeringen har helt tappat kontrollen över vilka som vistas här. Skuggsamhället breder ut sig.
Finansminister Magdalena Andersson påstår att regimen SAP-Mp vill göra något åt detta. På riktigt? Nej, självklart inte. De har istället ’tillsatt en utredning’ – som vill göra det enklare att få samordningsnummer!
Det är åratal sedan Skatteverket första gången påtalade problemet. Utan åtgärd från vår kära regim. En rapport kom i juni 2017 som påpekade bristerna. Vad gjorde ni då, undrar DN: “Vi har bl a haft en bra dialog med Skatteverket” svarar finansministern. Det är inte ens kryptiskt, det betyder: “vi har suttit en stund och lyssnat på varandra, över en kopp kaffe. Inget hände.”
Så i dec 2018, alltså nästan exakt ett år sedan, kom Skatteverket med förslag på hur man skulle gå tillväga. En del av förslagen skulle gå att implementera omedelbart. Vad gjorde ni då, finansministern? “Vi tycker det är ett jätteintressant förslag.” Snömosiska för: “Vi har inte gjort nånting.”
Något datum har inte finansministern, när utredningen kan vara färdig. Men vi vet att det kommer ha utfärdats minst 120.000 samordningsnummer sedan Skatteverkets förslag kom. Det förslag finansdepartementet ‘jobbar med’ verkar heller inte direkt ägnat åt att täppa till hålen.
Är det någon som tror att SAP (läs: Mp) vare sig vill eller är beslutsföra att ta något som helst konkret beslut som faktiskt åtgärdar de enorma – och tilltagande – problem vi har ifråga om migrationen? Det här är frågor som bara riktigt världsfrånvända mångkulturkramare kan vara emot. Tyvärr är det just de som bestämmer i regeringen.
Med de goddag yxskaft-svar som finansminister presterar här, så hade det varit lätt att föra den här nyheten högst upp på löpet. Den arrogans hon visar är obetalbart S-märkt: ingen skam, inget försök till ursäkt för senfärdigheten, bara låtsas som att man är helt med på spåret. Trovärdigheten i att man har tänkt att göra något åt saken är därefter. Noll.
En dubbel rubrik krävs för en dubbel – eller rent av tredubbel skandal. Vi är på väg att skapa en praxis där det är omöjligt att utvisa terrorister, rakt emot vad som står i FN:s flyktingkonvention. Den här regimen fattar impotenta beslut varje gång de själva anser så vara bäst, samtidigt som de anser sig kunna skriva under för landet avgörande FN-deklarationer utan att ens vara formellt beslutsföra. Hur konspirationsteoretiskt lagd måste man vara för att misstänka kriminellt uppsåt i båda fallen?
Som bekräftelse på min artikel igår, avseende hur svenska pass devalverats i värde ,är vad som strax därefter publicerades: nyheten att friskole-VD:n Abdel-Nasser El Nadi, en av de sex terroristsympatiserande säkerhetshoten, har ‘avvikit’. P4 Göteborg har ett dokument från polisen
4 dagars ‘handikapp’ från 4/10-8/10 ger man El Nadi i försprång att försvinna, trots att han betraktas som en allvarlig säkerhetsrisk. Sedan väntar man på att han ska höra av sig fram till den 18/10 innan man ger upp hoppet.
som visar att detta avvikande skett efter ett fyra dagars ‘hål’ i anmälningsplikten. Sedan har man lugnt fortsatt rapportera frånvaro. Tydligen krävs det att man hinner bomma ytterligare två fyradagars rapporteringsperioder, inklusive ett mellanliggande anmälningshål på fyra dagar till, innan det anses nödvändigt att ringa i alarmklockan. Efter det tar det ytterligare 19 dagar innan allmänheten informeras. Observera att det rör sig om en mycket farlig person; El Nadi anses ju vara ett säkerhetshot på grund av sina terrorsympatier.
Än mer uppseendeväckande: El-Nadi avvek redan den 5 oktober sannolikt, och detta upptäcktes senast den 8 oktober. Överordnade måste ha informerats om den uteblivna inställelsen då såväl som under de påföljande dagarna. Det innebär att regeringens utvisningsbeslut den 17 oktober var en ren charad – alla visste ju att han redan avvikit!
Man måste ställa sig frågan, hur är det med imamerna, de övriga fem säkerhetshoten? Har även de avvikit? Det lär vi väl få reda på så småningom, antingen när det redan är för sent eller när det visar sig ha gått över förväntan och ingen oskyldig kommit till skada. Ren bonntur, som det i så fall måste kallas.
Regeringsbeslutet: den 17/10
Frågan är kommer någon ens få skit för det här? Blir det en utredning? Tveksamt, gissar jag, eftersom det inte ens verkar vara formellt fel att begå de mest uppseendeväckande blundrar i vårt land. Tittar jag på rubrikerna i MSM så är ju det här inte alls någon skandal. Nyheten landar långt ned i flödet. Och frisläppande av terrorister är ju redan på väg att bli praxis. MSM såg inget som helst nyhetsvärde när en för terrorfinansiering dömd uzbek 4/11 (det planerade dådet i Östersund) också släpptes fri. Även denne man dömdes slutgiltigt till utvisning av regeringen, men släpptes på exakt samma grunder. Som Samtiden rapporterar blev domen f ö avsevärt mildrad i hovrätten genom att bevisningen för deltagande i det planerade attentatet underkändes.
Är det bara jag? El Nadi är en säkerhetsrisk som är lös nu och som kan förmodas vilja hämnas på alla elaka svenskar som inte uppskattar hans engagemang för yihad. Då vore väl rikslarm inte helt omotiverat? Men så här lunkar myndighetssverige istället ostört på. Den stora skandalen har ju redan varit.
Säkerhetshot mot Sverige och svenskarna räknas inte – tjänstemän på Migrationsverket trumfar regeringen.
Man har konstaterat att El Nadi, liksom hans vänner, inte får utvisas på grund av faran för dennes liv i ursprungslandet Egypten. Övervägandet görs alldeles utan att snegla på hur risken för svenska folket påverkas av att El Nadi finns kvar i landet, ingen sådan avvägning görs i landet Absurdistan. Och inte ens regeringens beslut tillåts ändra denna tjänstemannabedömning inne på Migrationsverket. I beslutet anges uttryckligen att samtliga sex är för farliga för att få vistas i Sverige. Men det betyder ingenting! Damberg kan uppgivet slå ut med sina händer och hävda sig ingenting mer kunna göra åt saken.
Är det någon överhuvudtaget som läst p. 2?
Inte heller verkar man ha läst FN:s flyktingkonvention särskilt väl, vare sig regering, domstol eller Migrationsverk. I artikel 33 p. 2 framgår nämligen att rätt saknas för flyktingar att åberopa fara för sitt liv vid avvisning, givet att denne flykting själv bedöms vara en fara för det land han vistas i. Just den rimliga prioritering som de flesta svenskar frågar sig hur den inte kan göras, är alltså redan gjord, men detta åberopas alltså av någon anledning inte. Har man inte läst eller vill man inte läsa? Varför är detta en hemlighet för såväl svenska folket, som regering – och media?
För farliga för att få vistas i Sverige. Men frivillig anmälan räcker bra ändå.
Att det sedan räckte för El Nadi att anmäla sig frivilligt i fyradagarsintervaller, det är… så hårresande slappt! Hur hade det istället varit med häkte? Husarrest och fem vakter? Eller i alla fall en elektronisk fotboja? Kan man åtminstone låta bli att betala taxiresan, mödan och besväret stackars El Nadi åsamkats när han tvingades göra dessa anmälningar? Jaså, jaha, han får ingen ersättning? Som luttrad absurdistanier är jag nog mer överraskad över det, än allt det andra. Gissar ändå att han faktiskt skulle ha fått ersättning, om han bara låtit bli att avvika. Det var väl moroten man förlitade sig på.
Att man inte heller anser det nödvändigt att informera allmänheten, när El Nadi inte dyker upp på dessa närvaroprov, för detta är det svårt att finna ord som inte inkluderar brottsligt eller kriminellt. Är det svårt att förstå att konspirationsteorier frodas när man hör om sådant här? Teorier som handlar om att vår regim skapat de här systemfelen avsiktligt för att hjälpa sina vänner, islamisterna, att klara sig undan så länge det bara är möjligt? Det är förstås först efter att ha uttömt alla andra alternativ man vill tro det, men vem kan på allvar inbilla sig att det finns regeringar som är så inkompetenta att de hittar på något sådant här helt oavsiktligt?
Det är också lika lite konspirationsteori att misstänka MSM för att försöka mörka vad som hände. Jag nåddes ju av beskeden ganska tidigt, att utvisning inte skulle kunna verkställas. Men i de MSM-artiklar som sedan följde stod bara att det slutligen var regeringen som avgjorde. Och när regeringens beslut väl fattats rapporterades om detta, utan att med ett ord nämna att beslutet inte hade någon praktisk betydelse; att tjänstemannadirektivet alltså kvarstod. De flesta med mig vågar jag påstå, läste detta som att tjänstemannabeslutet hade ändrats och detta var också vad jag konkluderade i min artikel för tre dagar sedan. Uzbeken som släpptes på samma sätt i Östersund var det sedan lika tyst om. Hade inte El Nadi avvikit och skapat nya rubriker så hade nog de flesta av oss invaggats i den felaktiga förvissningen om att ordningen ändå till slut återställt.
DN i en klass för sig
DN 6/11.
Det borde väl egentligen inte ha varit möjligt att röra till den här soppan mer, men – jo! När DN rapporterar om El Nadis försvinnande, så är det med en rubrik som antyder att DN har insiderinformation om att El Nadis flytt ut ur landet. Inga stöd för detta antagande finns i artikeln, däremot ännu tydligare skrivningar om att vi ställts inför fait-a-complait:
” Att Abdel-Nasser El Nadi har lämnat Sverige innebär inte nödvändigtvis att Säpo har slutat intressera sig för honom. “
Säpos pressekreterare ger också hon sken av att utrikesflykten är ett faktum: “Om det finns ett beslut om att en person ska utvisas och den lämnar landet så får man anse att den personen är verkställd.”
Och därmed skulle ‘fallet alltså vara uppklarat’. Så perfekt att El Nadi valde att göra tvärtemot vad han själv yrkat för att slippa, vad bra att han frivilligt lämnat det land han var en säkerhetsrisk för. Men vad säger man i det land han nu vistas i? Och våra grannländer som fortfarande saknar gränskontroller mot Sverige, är man nöjda med hur det här skötts? Ett steg närmare visakrav skulle jag tro att vi kommit. Trippeldumheter brukar i längden inte tolereras någonstans, hade detta varit ett dataspel så hade Sverige just förlorat minst ett liv. Frågan är hur många vi har kvar.
Detta luktar mygel lång väg. Och jag har bara två tänkbara svar på vad som faktiskt kan ha hänt:
1. Vi har en mordgalen islamist på rymmen i Sverige, men myndigheterna och MSM vill få oss att tro att han är någon annanstans. Alla får hoppas att han grips innan han hinner agera. 2. Säpo har tagit lagen i egna händer och gjort processen kort med El Nadi, alternativt gjort sig besväret att förflytta honom tvångsvis ut ur landet, rakt emot Migrationsverkets anvisningar.
Av dessa två är tyvärr det jag tror och det jag hoppas på inte detsamma.
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
English Summary
Six fundamental islamists, has been regarded by Swedish Intellegence police, Säpo, as such serious threats to our country that they must be deported. Deportation has been finally decided by the government, but to everyones surprise, the government decision was overruled (!) by officials at the Migration authority. What is considered by them as a danger for prosecutions in their home countries makes it impossible to send them out of the country. Thus, there is no consideration taken to the fact that their presence here is expressed as ‘too dangerous for Sweden’. According to the UN Refugee Convention, Article 33, p. 2, this is wrong, such considerations can be made. There should thus be no problem deporting these men.
Even more astounding, these highly dangerous terrorist symphathisers are then not put in custody or anything alike. No watchmen or even elecronic hobble devices to make sure they do not escape. Instead they are supposed to, on volontary basis report their whereabouts to the nearest police office. El Nadi stops doing this already October 4th, but since he does not even have to report every day, it takes until the 8th when this is noted. And int takes ten days before his escape is considered a fact. And another nine days before this is reported to the Swedish public.
We must unfortunately assume that the same very well may have happened with the other five national security threats. The police may already have noted their absence but is still hoping for them to come back, before making it official.
Yes, this is criminally stupid. Three times over. Or just criminal. Heydays continue for conspiration theorists in Sweden.
UN does not forbid deportation, in case the refugee is considered a security threat.
När DN skriver om att olika pass har olika gångbarhet ute i världen så är det ett understatement. Det finns de som inte kräver visa nästan vart man än vill åka, och så finns det sådana som bara slipper visatvång till länder som man ändå inte vill åka till. Genom att tillhöra EU har Sverige förstås haft ett försprång före många andra länder; av listans 32 första länder är 22 EU-länder. Icke desto mindre är Norge snart ikapp oss och både Finland och Danmark är nu före oss på listan. När Löfven tillträdde 2014 så var Sverige allra högst upp, vårt pass har sedan devalverats, i takt med den svenska kronan.
Idag har vi många länder före oss på listan. Det hade vi inte när Löfven tillträdde. Inte ett enda.
Har det här stor betydelse? Inte ännu. Det intressanta är dock att försämringen har skett utan att andra länder sannolikt har uppfattat eller reagerat på den inre oro som Sverige skakas av. Svenska passets giltighet ute i världen är något värt att hålla reda på; det är ett slags kvalitetsstämpel på våra internationella förbindelser och för ett litet exportberoende land är denna stämpel av stor betydelse, både rent praktiskt, men framförallt som bärare av ett budskap om landets hälsotillstånd. Om det plötsligt skulle bli svårt att ta sig in i länder som vi odlar viktiga handelskontakter med så beror det på att vi har faktiska problem på hemmaplan. Passet är heller ingen ‘early warning’, utan en bekräftelse på något som pågått länge och bedöms vara av stadigvarande karaktär. Och det är en statistikparameter som är svår för regimen att trixa med.
Borttappade pass?
2013. Senast tillgängliga statistik vid en enkel googlesökning. Ämnet har blivit lite för hett sedan dess verkar det.
Enligt SVT (2013) är det ca 60.000 pass som tappas bort – per år. Över en halv miljon kan vi alltså räkna med det senaste årtiondet. Hur många av dessa pass har burits av etniska svenskar? Ett eller ett par hundratal? Skulle vi utgå ifrån att alla folkgrupper hade samma borttappningsfrekvens, d v s var ungefär lika ordningssamma, så är det lätt att konstatera att resten hamnar någon annanstans – ofta hos människosmugglare. “Faktum är att svenska pass är bland de vanligaste bland människosmugglare. Förklaringen är att den svenska lagstiftningen runt förlorade pass är bland de liberalaste i Europa.” Detta var 2013. Först 2016 skärptes lagen något: Så här står det på polisens sajt:
”Du kan inte få ett pass om du redan har ansökt om tre pass under en femårsperiod. När du ansöker om ditt fjärde pass inom samma period beviljas inte din ansökan, om du inte kan visa att du har särskilda skäl för att ytterligare pass ska utfärdas”.
Jag undrar ju mest hur den där regeln om särskilda skäl tillämpas. Påståendet att reglerna skulle vara hårdare i Norge tillbakavisas av Viralgranskaren i Metro, men det är ju uppenbart att deras regler är tuffare. Max två pass på tio år, och tre borttappade pass kan leda till indragning helt. Bara om man kan visa att man inte själv är ansvarig för borttappandet så kan man få ett nytt. Det är i sig rätt intressant att man 2013 fortfarande publicerar kritiska uppgifter i frågan på SVT, medan man 2018 bara kommer med snömos och att ingen nyare statistik dyker upp vid en enkel gogglesökning.
Att somliga fortfarande gör allt för att stretscha de svenska reglerna är också uppenbart. Och att det är en och samma etniska grupp som gör det är också lika tydligt. Ritualen att annonsera efter det borttappade är nämligen ett krav och bokstavligen varannan av anonsörerna heter Mohammed.
Man kan riktigt se hur de borttappande står och flinar Sverige i ansiktet. En halv miljon pass utslaget på den borttappandebenägna befolkningen är 1 på knappt 3.
Hur är det i botten? Kan vara bra att veta.
I botten: Afghanistan, Irak, Syrien, Somalia. Våra favoritimportkulturer.
Allra längs ned i botten på listan befinner sig just de länder vi har importerat människor och deras kulturer ifrån. Plats 197-200: Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan. Parentetiskt är dessa placeringar förstås en delförklaring till varför bara ett par procent av alla som kommit hit tyckt att det var värt att spara hemlandspasset, förutom att man har lättare att ljuga om ålder och hitta på en ny identitet. Man kan också se det här som ett cirkelbevis för hur problematisk den här migrationen är, det är ju krig och elände som är förevändningen vi haft för att låta detta ske. Icke desto mindre så är det också en talade bild av hur grava problem vi riskerar att ha fått med på köpet. Det ger perspektiv när man betänker hur oändligt lätt man valt att ta på riskerna, hur oansvarigt vi som importörer har valt att varudeklarera innehållet för mottagaren.
Ett vägt snitt av de nytillkomnas och vår egen passtatus skulle hypotetiskt placera oss mellan Rumänien och Argentina, på plats 41, efter att ha tappat ett femtontal visafria destinationer. Skulle det nuvarande lågskaliga inbördeskriget eskalera, det som DN och kriminologerna nu erkänner, men som Leif Östling inte kunde nämna utan att få sparken, ja, då lär vi dala betydligt längre. När även våra grannländer börjar upprätta hårda gränskontroller, av ren självbevarelsedrift.
Libanon och Nordkorea delar plats 188. Det kanske är ett rimligt riktmärke.
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
English Summary
Passport has been issued in a more liberal fashion in Sweden than in any other country. The rules thightened a bit in 2016 but is still very forgiving for the absent-minded and forgetful. And maybe it is not only forgetfullness. By chance those who tend to lose their passport seem to be strangely clustered among the newly arrived. Every second name of holders in the mandatory ads, necessary for getting new passports, are Mohammed. Litterally. For every third immigrant from this region one passport has been lost.
Since 2014 when the Swedish passport was the most door-opening in the world (no visa required), ten other countries have now past us. The Swedish devaluation has taken place before the ongoing turmoil in our country has been more than just noticed. We can expect a futher drop when it is. And when this happens the extra hour at the airport is the lesser of our problems. As foreigners from countries with civil conflicts, we will be judged suspiciously and much more meticolously examined also after having been let inside. Just as those from countries in the very bottom of the list – Afghanistan, Irak, Syria, Somalia – are. At least in other countries than ours. Here it is a little more difficult to keep track of them, since these are the four countries Sweden has received more immigrants from over the last decade, than any other country has.
Ni läste väl om den ‘halvhemliga gruppen’ inom EU som vill sätta fart på invandringen igen, trots alla miljarder som satsats på en hård yttre gräns? Nu är den inte hemlig längre. Sverige var med så klart, och vi lär vara med även när det nu är dags att skriva under. Man rundar i så fall de nationalstatsvärnade länderna, som får se till att hålla undan nya horder genom att stärka sina egna gränser – vilket de förstås också kommer göra. Det som ‘öppnat’ för initiativet är Italiens regimbyte, som innebar att Lega och den invandringskritiske Salvini försvann från regeringen. Med lite smörjmedel har Merkel och Macron sedan fått med sig de motspänstiga. Italien och Malta vill nu istället skicka vidare problemen.
Tyskland och Frankrike styr Eu lite som de vill och deras agenda är att bryta ned nationalstaterna. Macron i egenskap av nyliberal globalist, Merkel säkert också med ett motiv att stärka tyskarnas makt över helheten. Och här är nu lackmuspapperet för regeringen Löfven. Ska vi säga ja till ännu mer? Det finns nog många som kommer vilja säga nej, men kommer man att göra det?
Frågan är dock om Sveriges ja eller nej spelar roll. Om detta avtal väl signeras så är ju den yttre gränsen punkterad. Vad som händer då är att man söker sig dit man får det bäst. Och alla ‘vet’ ju att det är Sverige. Vi har ingen egen gränskontroll värd namnet, så när flyktingarna väl står här är det fait a complete – fullbordat faktum. Nu undrar du med vilken logik detta sker. En och endast en, som jag kan se det. För de vanegodhetsknarkande krävs ständigt nya fixar, och de måste också ständigt öka dosen.
För nationalekonomer som inte verkar kunna räkna, så skulle det hjälpa gott om de bara hade lite sinne för politik. Att man så sent som för någon vecka sen ansåg att Magdalena Andersson i stort sett talar sanning när hon påstår sig ha ladorna fulla är nämligen obegripligt – om man förstått vad regeringen gör för att lösa det akuta problem man just nu våndas över: frågan hur man ska få budget att gå ihop när anhöriginvandringen tagit sitt.
Att försvaret fick stryka på foten, trots uppgörelser med de borgerliga (och möjligheten att splittra dem genom att gå t ex centern tillmötes) – det borde fått klockorna att ringa. När de extra polispengarna som anslagits i moderatbudgeten sedan togs bort trots skriande behov och ett minst lika skriande behov för S att framstå som att de vill göra rätt, då insåg i alla fall somliga av oss att detta beror på att kassan sinat. Finansministern betraktar sig – åtminstone tillfälligt – tydligen bunden av sina löften till C+L att inte höja skatterna (konjunkturen måste först vika så mycket att C+L själva släpper sina krav). Och så nu detta: man tullar på det heliga biståndet mha trixande definitioner. Då är man desperata på riktigt. * DN:s artikel är förstås kritisk på ett sätt som alla sanna vänstermänniskor kommer bli om de läser. Den är för säkerhets skull lite undangömd, man vill ju inte att folk ska läsa regeringskritik i onödan. Men det lär inte hjälpa mycket. Biståndet, som Sverige alltid måste vara bäst på för att kunna spela världssamvete. Aj aj aj. * Vänsterkritiken låter förstås inte vänta på sig, att vår flyktingpolitik går ut över dem som inte lyckas ta sig hit för att njuta frukterna av vår oändliga välvilja låter ju snålt. Mycket värre än om man snott pengarna från svenska folket, som brukligt är. Vad kritikerna från vänster alltså inte fattat är att den lådan är så nära renskrapad som det kan bli. * Givetvis vet Peter Eriksson vad det är för ett dubbelt budskap han måste skicka för att hantera situationen. Det måste finns godis att leverera samtidigt. Det är på kort sikt – fram till nästa val – som det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, därför är det bara första årets anhörigkostnader i Sverige som kommer bekostas. Och förut har man tydligt svarat för vissa kostnader i evig tid (utan att berätta om det), som också räknats av från biståndet, det lovar ministern att man inte längre ska göra i fortsättningen. * Eriksson hoppas att anstormningen bedarrat efter typ tre år ungefär. Lagom till valet. Och kör en lika kortsiktig strategi.Samma kedjebev som statens 2-åriga flyktinggaranti. Efter valet får man antingen hitta på något nytt räknesätt. Eller importera många fler, som täcker de kostnader som snabbt lär hota att ackumulera sig. Men det behöver man förstås bara göra om mp stannar kvar vid makten. Annars kommer man kunna kritisera nästa regim istället, när de blir tvungna att ändra reglerna och göra om dem så att de gäller anhörigkostnader för evigt. * Så varsågod alla nationalekonomer utan räknesticka till hands. Nuvarande klippa-och-klistra-politik har nått desperation. Ni kan lugnt utgå ifrån att kassan är slut. * Magnus StenlundSunt Förnuft https://www.dn.se/nyheter/politik/peter-eriksson-mp-om-bistandskritiken-oecd-har-godkant-modellen/
Att kulturministern fått barn och alltså ska få föräldraledigt är ju en lagstadgad rättighet. Men att vara ‘delvis’ föräldraledig är ju ingen rättighet. Det låter lite som att Amanda Lind ska gå på det som är roligt och festligt och välja och vraka lite som hon vill. Och uppbära den sedvanliga statsrådslönen. Istället för maxtaket av föräldrapenningen, 10 basbelopp. Så fiffigt!
Sedan kan vi diskutera hur mycket det devalverar rollen som statsråd, när gravida utses till den typen av positioner. Givetvis är ingen oersättlig, men för vissa roller i vårt samhälle kan man helt enkelt inte förvänta sig annat än ett krav på ständig närvaro och uppkoppling, och dit borde statsrådsposterna givetvis höra. I jämställdhetens namn är det istället viktigare att rekrytera någon som man redan på förhand vet inte kommer kunna ställa upp under en period. Eller som kommer ställa upp, men på bekostnad av vad många anser är barnets rätt till sin mor – och en upplevelse som en mor bör prioritera. * Att Amanda Lind prioriterar på det första sättet är ännu en markering, som ska visa att det inte finns något val som behöver göras här; statsråd ska få bete sig precis som om de hade vilket vanligt jobb som helst. I praktiken är det dock många arbetsplatser som inte har råd eller vill prioritera så, varför man gör vad man kan för att inte anställa gravida eller dem som man befarar snart kommer bli havande och sedan ta ut år av föräldraledighet; inte minst för små företag räknas den sortens anställning som en uppenbar felrekrytering. * Att drabbas av flera sådana eller av motsvarande där den anställde strax efter anställningen blir långtidssjuk kan vara fatalt och äventyra hela verksamheten. Dessa konsekvenser har ingenting med diskriminering att göra, utan beror förstås i grunden på en enda sak: att den anställde verkligen behövs. * Men är man minister i Sverige så är ju närvaroplikten naturligtvis inte alls lika betydelsefull. Vad Amanda Linds barnledighet i praktiken alltså visar är bara ännu mer än tidigare, hur priviligierade våra styrande är – inte nog med att de uppbär hög lön, de behövs i själva verket inte heller.
Så. Svenskarna drabbas av reduktion på reduktion avseende sina pensionsmedel. Stöld är inte fel ord att använda. Tjuvarna är regering och riksdag. Världens högsta skatter och neddragningar inom välfärd, polis, försvar, skola etc räcker nämligen inte till. Problemen beror på total misskötsel, och är till för ett ändamål som man till varje pris vill hålla hemlig, den skenande invandringen. Men detta räcker inte heller. * Nu ska kostnaden för politisk korrekthet i klimatreligionens namn läggas ovanpå detta. Institutioner som har att förvalta mitt och ditt pensionskapital ska ta politiska hänsyn. Åsikter som många av oss inte håller med om ska bestämma hur man får placera. Politiker är satta för att sköta sitt. Men nu har alltså Löfven och Lövin bestämt sig för att även lägga sina labbar i något de bevisligen inte vet någonting om alls. Hur man hanterar pengar. * Det är en skam att de självtillräckliga, och välavlönade riksdagsungdomarna ska lägga detta extra ok på en generation som fött dem tills de gick ur skolan vid 31. Att de inte fattar att de också gör sig själva samma otjänst – och sin egen generation – visar tyvärr att beteendet är mindre sinistert än suicidalt. Tyvärr, eftersom det brukar vara lättare att komma tillrätta med ren illvilja än med stupiditet. * Magnus Stenlund Sunt Förnuft
