I korthet: När global draghjälp nu ser ut att försvinna avlövas den hemmagjorda katastrofen sitt kamouflage och det nödtorftiga skydd som hållit den dold för det svenska folket kommer obönhörligen att försvinna. Det oundvikliga stålbadet kommer tyvärr slå hårt mot oss alla, även sunda ‘spara’-strateger kommer drabbas hårt när ‘slösa’-entreprenörer, bidragsimporterande och hårdlånande kommuner och glada konsumentoptimister alla går i kvav i syndafloden.
Medan IMF och andra utländska bedömare har vågar rikta uppmärksamhet och kritik mot den strukturellt ohållbara regeringspolitiken att hämta hit en som det förefaller oändlig ström av livstidsbidragstagare, så har våra inhemska bedömare präglats såväl av medvetet eller omedvetet selektivt utvald information från pk-media och av anpasslig lyhördhet inför vår regims uppenbart stora ovillighet att acceptera och ta till sig kritiska synpunkter.
*
Så länge som högkonjunktur och statligt subventionerade extrajobb har hållit uppe sysselsättningen; regeringen bemödat sig om att hålla statsbudgeten balanserad – på kommunernas bekostnad, och med en nollränta som har gjort fortsatt upplåning tillsynes lika oändligt möjlig som inflödet av bidragstagare, så har konjunkturbedömare och nationalekonomer kunnat låta påskina att det inte finns anledning till oro.
*
Naturligtvis har de då hållit fingrarna korsade bakom ryggen. Det alla vet men ingen har sagt högt är ju att politiken utövas på bekostnad av såväl välfärd som rimliga pensioner för den skattebetalande svensken. Och att alla som har sina huvudsakliga tillgångar i svenska kronor stadigt blir fattigare. Sådana små petitesser påverkar ju varken konjunktur eller aktiekurser. Och för dem som har tillgång till bankernas lånesprutande kran är det ju bara en fördel att lånen sjunker i värde mätt i dollar eller euro – många av låntagarna är ju storföretag vars placeringsstrategier i all tysthet under lång tid tillåtits pressa ned kronkursen, utan att bankernas valutaanalytiker har behövt skriva om saken i tryckta prospekt.
*
Ingen av regeringspolitikens stora beneficierer tjänar på vild panik. En sådan som skulle riskera att utbryta när alla svenskar nåtts av samma insikter. Av samma skäl är det efter en vecka av stora globala aktienedgångar inte så att dessa gärna beskrivs som ‘chocker’, utan hellre som ‘avmattning’. En upptrappning av handelskriget USA-Kina, oroligheter i Persiska viken, där supermakternas intressen är på kollisionskurs, och den hårda Brexit som Boris Jonson hotar med är alla reella skäl till nedgången, och skulle någon eller alla dessa befarade hot mot världsekonomin förvärras, så är de var för sig tillräckliga för att kickstarta en global konjunkturnedgång.
*
Det här vill nu det svenska Konjunkturinstitutet föra fram som skäl till att även den svenska konjunkturen nu ‘bromsar in kraftigare än väntat’. Men sanningen är att den svaga svenska konjunkturen redan visat sig innan både Boris Jonson valdes och storkrigshotet började kännas reellt. Vår BNP sjönk och sysselsättningen bromsade -0,2% under andra kvartalet. Det var klart under (pk-analytikernas) förväntningar. Det offentliga sparandet är ‘lägre än vad det brukar vara under en högkonjunktur’. En sanning som låter som en hårresande underdrift, mht kommunalsektorns fortsatta upplåning – och att arbetskraften hålls sysselsatt till så stor del med 100% statliga subventioner, samt med snällanställningar inom kommunerna, där alltfler får jobb utan att utföra någon nytta alls.
*
Men också exportföretagen säljer mindre och lagren ökar, importen minskar, och hushållens konsumtion likaså. Att KI spår en – mycket måttlig – ökning av BNP under fortsättningen av 2019 och 2020 är i grunden helt korrelerad med ökade offentliga utgifter – till följd av den stora prognosticerade anhöriginvandringen. Sådan ökning av BNP har klara pissa-i-byxorna-kvaliteter och liknar ett kedjebrev – det blir kallt efteråt när flödet tar slut.
*
Frågan är var den inhemska bubblan kommer rullas upp först.
A. En kraftigt ökad arbetslöshet ligger förstås i korten, men är också vad regeringen kommer göra allt för att undvika, med diverse krystande åtgärder – som bara kommer förvärra problemen när man väl lyfter på mattan där man sopat undan dem hjälpligt – Löfvens standardstrategi för allt möjligt.
B. Vissa kommuner står inför betalningsstopp, de kräver statliga insatser. Sådana räddningsoperationer är utomordentligt farliga eftersom de med all sannolikhet kommer kräva bara fler och fler, större och större. Vilket skulle leda till en omvälvande omvärdering från kreditratinginstitut och internationella valuta- och finansanalytiker. Efter det kommer det internationella kapitalet knappast lika villigt och billigt flyta in för att underhålla importen av bidragstagare.
C. Bostadsmarknadens finansiering är också statlig. Den kan regeringen bryta nacken av både med höjda fastighetsskatter, förmögenhets- och arvsskatter, och med lägre bostadsbidrag till nyinflyttade bidragstagare. Såväl verklig som konstgjord efterfrågan kommer då brytas. När svenskarnas viktigaste tillgång tappar i värde avstannar konsumtionen. Och detta leder till arbetslöshet. Krisstämning a la 1991 är då snabbt tillbaka.
D. En störtande kronkurs kräver också en räntehöjning som vare sig kommuner, vissa företag och många hushåll kommer klara av. I kristider blir svaga valutor ännu svagare. Ingenting tyder i dagsläget på att vår valuta kommer återhämta sig. Tvärtom är just ett mer dramatiskt fall att vänta. Det krävdes nästan två decennier för att omvärlden skulle börja våga tro på den svenska kronan igen efter 90-talskrisen, men det förtroendet är nu grundligen förstört igen och det vi måste påminnas om är att till skillnad från på 90-talet kommer vi denna gång troligen inte ha en globalt välmående omvärld omkring oss för att hitta stöd för återhämtning i.
E. Om Riksbanken tvingas att stötta kronan, så är en högst oönskad räntehöjning oundviklig och då kommer helvetet bryta lös, för nollräntan är alla våra ‘framgångsrika entreprenörers’ fundament. ‘Slösa’ har nämligen varit en överlägsen strategi under tre årtionden, och det har gjort de allt färre *Spara’ – hushåll såväl som företag – till stora förlorare. Att vända ekonomin tillbaka till sunda villkor är omöjligt utan att gå igenom ett stålbad som lär likna rena katarsis – tyvärr kommer då ingen av oss komma undan.
*
Troligast är att det fuskbygge som Magdalena Andersson (S) och Löfven gjort av svensk ekonomi kommer rasa samman när flera eller alla dessa samtidigt infaller, i värsta fall i samband med global lågkonjunktur. Håll i hatten.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/ekonomi/ki-svensk-ekonomi-bromsar-in-kraftigare-an-vantat/
https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/husnotan-ingen-vill-plocka-upp-an-6963248
