Den kontroversiella försämringen av IQ är störst i Norden, konstaterar man i SvD. Alla kan gissa varför, men svaret är att denna oroande utveckling är rensad för invandringens effekter. Och jo, båda är förstås allvarliga problem. Den framtida inhemska befolkning som ska försörja immigranter med i snitt 67 från Somalia och 80-85 från Mena riskerar om något decennium ligga under 90. Det kommer bli svårt. Detta är också vad danska forskare varnar för utgör miniminivån för att kunna upprätthålla en fungerande demokrati. Den gränsen håller Sverige redan på att passera. Vi gör ju allt vad vi kan för att påskynda utvecklingen.
Under 1900-talet steg IQ stadigt i världen. Nästan 3 poäng per decennium. Det var den norske forskaren Jon Martin Sundets undersökning avseende värnpliktiga där det först konstaterades att den s k Flynneffekten inte längre gällde. Givetvis hade man förväntat sig att kurvan förr eller senare måste plana ut (Liksom även Corona, förr eller senare, så håll bara ut Tegnell, du kommer få rätt), men en sänkning var det ingen som trott på eller kunde förklara. Är detta allvarligt? Vänstern försöker ständigt ifrågasätta värdet av IQ-mätningar, men det hör ihop med deras motvilja mot meritokratin, som ju är i motsatsställning till ‘positiv särbehandling’ och kvotering för kön och mångfald.
Tester av danska och finska värnpliktiga har bekräftat de dystra resultaten i Norge. I Sverige har ju värnplikten varit avskaffad ett tag, men ingen tror på allvar att vi skulle avvika från våra nordiska grannar. Tvärtom brukar vi vara värst/ligga först när det gäller olika former av megatrender.
Efter att Flynn nu själv har mätt fenomenet i nya kullar och i flera länder så bekräftas trenden. Men ingenstans är den så tydlig som just i Norden. I U-länder stiger IQ fortfarande, om än inte som förut. Liksom i USA, och ännu starkare i Sydkorea. Så varför här? Och varför nu? I Danmark är medeltalet nu tydligt under 100, som utgjort ett snitt för utvecklade europeiska länder. Här varnar historieprofessorn Bent Jensen i Jyllandsposten (referat i Fria Tider) för en fortsatt sänkning till följd av invandringen. Och hans professorskollega inom psykologi, Helmuth Nyborg har en annan infallsvinkel på samma problem: Detta kan få allvarliga konsekvenser även för möjligheterna att upprätthålla en fungerande demokrati.
Men årskullsförändringen beror inte på invandringen. Man har uteslutit invandrare när man gjort sina tester. Detta för att “forskare hade sett stora skillnader i IQ utifrån hur utvecklade länderna varit.” Stanna upp för den meningen. Naturligtvis har alla ingått från början. Men resultatet har varit 1. svårtolkat, vilket motiverade en sållning, men också 2. kontroversiellt. Om Flynn och Jon Martin Sundet ska få mer anslag, så gör de alltså klokt i att utelämna dessa skillnader, som givetvis skulle vara av minst lika stort intresse att varna för.
Här handlar det ju om tvåsiffriga tal. När t ex Somalia ligger på 68 och Mena-länderna på 80-85 så kan vi inte förvänta oss att invandrare därifrån ska kunna tillgodogöra sig högre utbildning. En man med IQ under 82 klarar inte antagningstesten till amerikansk försvarstjänst och har stora problem att ens få godkända grundskolebetyg. Känner vi igen det i Sverige? Ja, bara alltför väl. Särskolan har fullkomligt exploderat med nytillkommande elever med bristande kognitiv förmåga.
Om IQ 90 är en kritisk nivå så är vi i Sverige redan farligt nära.
Jensen pekar på en prognos som visar att den genomsnittlige invånaren i Danmark kommer ha 92 i IQ år 2085 (då enligt prognosen de etniska danskarna är i minoritet). En överslagsmässig beräkning säger att Sverige redan nu riskerar att ligga på eller under den för demokratins fortbestånd kritiska gränsen. En femtedel av befolkningen är idag född utomlands. Ytterligare en tiondel har utländsk bakgrund. Och huvuddelen av dessa kommer från Mena, Afghanistan och Afrika söder om Sahara. Utgår vi från dessa länders medelvärden och att det svenska medelvärdet på 99 i den politiska korrekthetens namn är rensat från immigrationseffekter, så landar vi snarare kring 95 – och vi trendar rakt nedåt.
Att fokusera på problemen för våra infödda ungdomar kan alltså ses lite som att sila mygg och svälja kameler. Men man kan också resonera så här: de som ligger under ribban kommer aldrig kunna bidra. Allt framtida försörjningsansvar hamnar alltså på dem som ligger över. Vad händer då om IQ sjunker även bland dem? Vi måste fråga oss varför nedgången finns även bland våra egna barn. Svaret ser enligt Flynn och Sundet ut att vara datorer och telefoner: få räknar ut något i huvudet längre. Och vi läser mindre, barnen gör mindre läxor.
IQ är en säkerställt avgörande framgångskorrelerad faktor, det har man vetat i över 40 år. Den svenske hjärnforskaren Martin Ingvar varnar (SvD 2018) för att förändringen är följden av att TV och I-pads ersätter lektid – och läsning. Och farhågorna är stora att förändringen kommer synas ännu tydligare i de generationer som fötts på 2000-talet och som inte testats ännu; det är dessa som sociala medier fått störst genomslag i – fördumningsfaktorernas självklara startpunkt att leta i. Här läggs tonvis med tid på att hålla trådlösa kontakter vid liv, med hjälp av förkortade anglocismer i ofullständiga meningar. Det är inte samma sak som vi menar med att umgås eller att läsa och skriva.
Säger jag och delar detta ändå, utan större upplevd risk för att bidra till förflackningen. Jag är tvärtom glad för att jag är född 1962 och att min följarskara tillhör en läskunnig generation.
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
