Publicerad Lämna en kommentar

Gaturummet är inte vårt längre. Ett ‘Jimmie moment’ för många. Även för forskningen.

Att svenskarna skyr gaturummet, som erövrats av mörk hudfärg i stad efter stad – är både rationellt och en ond cirkel, som borde vara ett Jimmie moment också för Johanna Frändén. I New York vände man på cirkeln – men alla de åtgärder som krävdes är politiskt tabu i Sverige.

Efter Ivar Arpis uppmärksammade ledare om hur flyktingarna erövrat gatubilden – och att denna ’känsla’ skulle kunna vara ett viktigare skäl till svenskarnas motstånd mot mångkultur än rent ekonomiska motiv – så har framförallt ledarskribenterna på Aftonbladet och DN gått i spinn. ”Detta är rasism!” förklarar Lisa Magnusson på DN och Martin Aagård tycker SvD har blivit ’till och med mer oanständig än alternativmedia’. Anders Lindberg, AB drar helt ned fönstret: demografisk invandringskritik är rasism som ofelbart leder till högerextrema terrordåd. Och så hamnade vi vips i Christchurch.
*
SVERIGE – DEN ONDA CIRKELN OCH DESS PÅHEJARE
Vänstern har förstås rätt i en sak: SvD och GP har flyttat fram positionerna. Man är ett steg närmare problemets kärna. Gaturummet har erövrats av flyktingar och tiggare och fått en helt annan hudfärg på bara 10-15 år. Att tycka illa om det – om det bara vore just detta – är närmast per definition rasism. D v s vänsterns definition – och därmed även svenska aktivistjuristers.
*
Den tar inte hänsyn till att samma människor som hyser sådana tankar mycket väl skulle kunna tycka att samma fenomen bara vore exotiskt – om man stött på det i Istanbul eller Kairo. Inte heller att människor kan uppleva en saknad över det som har varit som är helt legitim, eller vore det om det gällde vår gamla lekplats eller barndomshem som rivits – nu när det gäller hela Sverige är det lite kinkigare. Man avvisar också kategoriskt all rädsla för framtiden som en ‘farlig fix idé’. Hur befogad den än är. Att det vi kallar Sverige inte kommer finnas mer när barnbarnen växer upp, att våra värderingar är på väg att hamna på sophögen. Det är bara att följa den demografiska trenden så inser vi att detta är ett reellt och mycket påtagligt hot, ingen fix idé.
*
Allra minst vill man låta oss dra slutsatsen att den där hudfärgsändringen är en rationell faktor att ta hänsyn till för vårt eget välbefinnande just i nuläget. Men det är det nog ofta. Samma människor som reagerar över hudfärgen på gator och torg behöver ju inte alls göra det i klassrummet eller på arbetsplatsen. Och kanske inte heller i parken en sen kväll, om det bara finns andra inslag, av vanliga medelsvenssons och inte minst Svenssons kvinnor och barn. Att man ändå ofta gör det på svenska gator och torg har alltså en helt annan förklaring. Ingen känsla. Fakta.
*
Brottsstatistiken ger nämligen de här människorna rätt: risken att råka ut för brott är högre på offentliga platser där många unga män med mörk hudfärg överväger. Vad vänstern vill kalla rasism är alltså inte minst rationell överlevnadsinstinkt. Och att man känner oro leder till att man undviker risken/platserna. Vilket i sin tur gör dessa platser ännu mer etniskt enfärgade – och farligare.
*
NEW YORK – DÄR MAN VÄNDE DEN ONDA CIRKELN
Det här är bara en av många observationer som man gjorde i New York på 90-talet och som ledde till många goda åtgärder. Dåliga områden förvandlades helt, en framgångssaga som kan exemplifieras med Bryant Park, förr även kallad ’Needle Park’. Att ensamma, arbetslösa svarta stod och hängde i varje hörn av parken var en källa till stor otrygghet – högst befogad sådan – som man ansåg sig tvungen att ändra på. Idag är parken en omtyckt mötesplats för alla, med 20.000 årliga besök, dit man utan att fundera kan ta både farmor och barnen. Hur det gick till kan ni läsa mycket mer om i Dagens Juridik, se länk nedan.
*
Där har publicerat en artikelserie i fem delar över hur den framgångsrika brottsbekämpningen i New York har gått till. Författaren Magnus Lindgren, är före detta polis och kriminolog och han pekar på många faktorer som jag tidigare inte läst om; det är mycket lärorika och välskrivna krönikor. SvD hade för ett par år sedan en artikel som pekade på hur viktigt man ansåg det vara att ha bra poliser, inte nödvändigtvis många. Och att dessa bra poliser därför också måste få bra lönevillkor. SvD och Lindgren betonar också hur viktigt det är att ansvar utkrävs av dessa poliser och att det i förlängningen är allmänheten som utkräver ansvaret: all statistik måste vara offentlig.
*
New York är nu en av USA:s minst brottsdrabbade städer, nivån på i stort sett alla brott har sjunkit dramatiskt och är nere på 60-talsnivåer trots en kraftigt ökad befolkning. Man har färre i fängelse nu tack vare att färre brott begås. Och antalet poliser har också kunnat minskas. Men de är fortfarande nästan dubbelt så många som i hela Sverige, trots att staden har en mindre befolkning.
*
I princip bör väl dessa få meningar räcka för att förstå varför det varit fullständigt resultatlöst för svenska politiker att vallfärda i tusental på trevliga weekendresor till New York under förevändning att försöka lära sig hur vi borde bekämpa brott även i Sverige. Vi är dels inte beredda att dubbla antalet poliser, för då får vi ju ’en kontrollstat’ – enligt vänstern. Ännu mindre är vi beredda att betala poliserna bra; dels anser vi oss inte ha råd (vi har ju andra prioriteringar, som t ex att ständigt fylla på med fler mörkhyade som slår dank), dels är vänstern allergisk mot högavlönade, särskilt i mansyrken. Dels blir förstås alla poliser inte automatiskt bra bara för att de är välbetalda – vilket faktiskt är sant.
*
Ett ansvarskrav måste alltså följa med förändringen; i New York flyttar man på polischefer som misslyckas, utväderingen varje tisdag är alltså en rätt nervös tillställning. Detta är ju ännu mer emot svensk sosseinstinkt; arbetsplatsen ska ju kännetäcknas av gemyt, ingen ska behöva stressas av krav. Här tar istället ‘gruppen’ ansvar – dvs ingen alls. Och inte heller är det allmänheten som utkräver ansvaret; dåliga chefer befordras om de säger politiskt korrekta saker, och blir chefer för MSB om de är så dåliga att de bara måste bort (t ex inför allmänna val). Allmänheten har heller ingen möjlighet att utkräva ett korrekt ansvar, eftersom vi inte tillåter att öppen och korrekt statistik sprids som vi kan ta ställning till. Istället gör BRÅ ett beställningsjobb där man bevisar att kejsaren visst har nya kläder och inte alls är naken.
*
Allra minst får någon nämna det farligaste av allt: att det som vänstern kallar rasism – och som aktivistdomarna gärna också tolkar in under lagen om hets mot folkgrupp – på gator och torg är helt rationellt. För där möter de känslor som Arpi talar om verkligheten. Där visar sig rasism och fördomar ha stöd av brottsstatistiken. Att människor väljer att prioritera sin egen trygghet borde naturligtvis inte kallas rasism utan realism. Men att säga så är att svära i vänsterkyrkan.
Gaturummet är inte bara Arpis ’Jimmie moment’. Det borde vara allas.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft
*

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Jopj5m/naturligt-att-folk-fran-andra-kulturer-slar-dank-i-centrum

Tryggt, snyggt och välkomnande i New York – samverkan minskar brottsligheten

Publicerad Lämna en kommentar

Med hjälp av svensk medias indoktrinering är svennehatet bland främst muslimska invandrare på väg att ta former som alltmer liknar det nazistiska judehatet.

bild 1. Nazistiskt judehat blev vänsterns skrämselpropaganda

En gång i tiden satt vi framför Ville, Valle och Viktor och fick reda på att alla arbetare var förtryckta av kapitalisterna i ’Farfars praktiska råd’. Naturligtvis blev inte alla kommunister av det. Allra minst jag själv. Vilket för många innebär att vi kan avfärda 70-talets indoktrinering i barn-tv. Men det är ju helt fel. Hade vi tvingats titta mer på ’Vilse i pannkakan’ och dylik vänsterpropagandism, så hade många fler blivit vänster som vuxna, utan tvekan. Indoktrinering och hjärntvätt funkar ju bäst när vi blir grundligt tvagade i luten.


bild 3. Media skapar medvetet autonoma våldsaktivister

Men Ville, Valle och Viktor räckte gott för somliga. Tillräckligt många för att säkerställa en vänstermajoritet för lång tid framåt. När Elise Rydahl, f d autonom vänsteraktivist på Swebbtv bekänner sina tidigare synder är det media hon främst lägger ansvaret på. Att familj och uppfostran och personlig läggning naturligtvis också har betydelse behöver vi inte ifrågasätta, men det är just frånvaron av uppfostran och tolkning av medieintrycken som Elise sätter fingret på. Som att sättas framför ett bord fullt med mer eller mindre nyttiga maträtter, vad väljer barnet då?
*
Elise blev som åttaåring rädd för nazisterna, när serien Förintelsen sändes. När den sedan sändes repris under hennes högstadietid blev hon arg. Och så blev hon autonom. Och ’bekämpade’ alla som kallades nazister och rasister. Och bl a SD:are kallas ju ofta så – på tv. Och ‘bekämpningen’ skedde med metoder som var just nazisternas egna; stenkastning, bråk, störning och utbuande för att ingen av ‘de onda’ skulle nå ut med sitt budskap. Och allt med mediernas benägna stöd, Elise var ju på den ’goda sidan’. Avprogrammeringen var närmast slumpmässig och något av en paradox – Elise fick inte alls samma mediestöd avseende sina andra åsikter, som anti-EU och anti-NATO mm. Detta gjorde att hon slutade läsa tidningar och titta på tv. Och därmed blev hon mer mottaglig för sina grannars synpunkter. Möllevången var full av svenska SD:are och när hon väl börjat umgås med dem förstod hon dem bättre. Plötsligt kunde hon se verkligheten. Invandrarna begick faktiskt 100% av brotten omkring henne! Något i det hon fått lära sig var fel. Ja, allt.
*
Det finns ganska gott om vänstermänniskor som gjort samma resa. Personligen tror jag att de innerst inne besitter någon form av intellektuell hederlighet som de andra inte gör. Det är nämligen alldeles för få som omvänds, trots verklighetens alla bevis.

bild 2. SVT är lika vänster idag som på 70-talet, bara ännu skickligare hjärntvättare

Egor Putilovs utmärkta genomlysning av Lilla Aktuellts ’upplysning’ till barn i åldrarna 10-14 år är ett skrämmande bevis på att statstelevisionen är precis lika subjektiv idag som på 70-talet. Källkritik ‘utbildas’ barnen i, utan ett ord om att det är innehållet i budskapet som ska granskas. För barnen tycker Lilla aktuellt att det räcker med att granska källan. ’Är det t ex de här: SR, SVT, DN, SvD, Aftonbladet, TV4, så är de trovärdiga’ säger man, ’för här arbetar journalister som är kunniga’ och ’här är syftet bara att sprida information’. Barn i åldrarna 10-14 är de som är allra mest mottagliga för utomståendes påverkan, och på klassisk hjärntvättsmanér låter man inslaget avslutas med barn som själva deltar i ’källkritik’, där Trump dyker upp på en skylt – det är genom jämnårigas (ju mer lika barnet självt desto effektivare) och helst egen medverkan, som hjärntvätt biter bäst. Eva Landahl, programansvarig, var tidigare ansvarig för SVT Nyheter, men blev under valåret förflyttad, efter att ha spridit SD-kritik på twitter. Att hon fick detta arbete som reträttpost måste ha varit mumma för henne.

bild 5. Svennehatet 2016 – vad gjorde AKB åt det?

Som kanske bekant fungerar lagen om hets mot folkgrupp i praktiken inte alls när hetsen riktas mot den svenska majoritetsbefolkningen. Jag vill uppmärksamma det nu tre år gamla reportaget i Kvällsposten där detta hat beskrivs i detalj, i stadsdelen Seved i Malmö. Det var samma hat och våld som hjälpte till att omvända ovan nämnda Elize. Men i Seved och Möllevången och liknande stadsdelar är det svårt att se hur situationen någonsin ska kunna vända. Måste det gå så långt för att pk-folket ska få upp ögonen? Ja, att döma av intervjun med Mubarik Abdirahman (S)-politiker i staden, så är det så. För han kan bara se fördelning av makt och välstånd som förklaringar, inte kultur, religion och korkat bemötande (nedvärderande pjåsk), som forskningen konstaterat är vad som skapar detta ressentiment. Och viljan att ta tag i problemet är noll – bara läpparnas bekännelse. Kvällspostens reportage lades fram för Alice Bah Kuhnke som kallade företeelsen med svenskhat för oacceptabel. Även denna rasism skulle bekämpas. Tre år senare och x antal miljoner utdelade ur ABK:s myndighetsfickor till islamisterna, så har lagen varken ändrats eller utretts. Och JK:arna har samfällt tagit som sin uppgift att tolka den restriktivt: nej, svenskar ska inte skyddas, är budskapet.

bild 4: ‘Intersektionell exotifiering’ viktig att bekämpa. Svennehat och manshat inte alls.

Istället går pengarna till ännu mer skydd av de redan överbeskyddade. MUCF har nu givit statliga bidrag för automatiserad ’näthatsbekämpning’. Som reklam för denna verksamhet deltar bl a en vacker ung kvinna, Aisha Ali, som förklarar intersektionella aspekter på näthat så här: ’hon får dagligen höra ’Wow, vilken häftig blandning du är, nåt mellan choklad och vanilj?’, varefter hon förtydligar att detta verkligen inte är OK, utan ska anmälas som ’exotifiering’ och en form av ’mikroaggression’. För mig som älskar såväl choklad som vanilj och gärna ger vackra kvinnor komplimanger utan att känna aggression, så är hela inslaget lika obegripligt som om det sändes från Mars. Men jag antar att Aisha måste lida enormt av att få dessa komplimanger och att detta är viktigt att åtgärda. Medan Anna i Rinkeby alltså ska få tåla att kallas ’svennehora’ – och att tegelstenar kastas efter henne och hennes barnvagn.

bild 6: Hatet mot svenskarna är starkt. Och det är i de muslimska befolkningsgrupperna det gror.

Och när det gäller oss män, så är det till och med ett vinnande kampanjbudskap att kalla oss ’äckliga varelser som lever på vår jord’. Marwa Karim (SSU) är ’stolt manshatare’ och formuleringarna är ännu mer obehagliga när man semantiskt analyserar dem: i sitt sammanhang och med tillägget ’lever på vår jord’ mer än antyds att männen är exkluderade, inte bara från det gemensamma ägarskapet av jorden, utan också från rätten till liv överhuvudtaget. Och att Marwa kan stoltsera med dessa åsikter är alltså inte bara lagligt (och ocensurerat av facebook), inom en stor grupp unga socialdemokrater är detta ett budskap som gör henne populär. Året efter blev hon utsedd till Melodifestivalsambassadör. Att Marwa är av muslimsk ursprung är måhända en tillfällighet på det personliga planet, men som genomsnittsinvandrare är det inte alls så: det är de muslimska invandrarna som varken vill assimileras eller integreras, och det är bland dem som ressentimenten mot den svenska majoritetsbefolkningen är starkast.

Tillbaka till bild 1: Från judehat till svennehat

Sammanför vi det som nu händer i Sverige, så är det mycket lätt att dra konkreta analogier med det Nazityskland som använts och fortfarande används för att skrämma upp folkopinion och indoktrinera den till att begå liknande övergrepp. Skillnaden är att det inte i första hand är judar utan den svenska majoritetsbefolkningen som ställts vid skampålen. Det är vi som man med laglig rätt får trakassera, det är vi som saknar rätt att svara med samma medel. Det är våra åsikter som censureras och det är oss som det är legitimt att hata. Ja, det har redan övergått i våldshandlingar, men dessa tystas förstås ned. Ett stort mörkertal döljer sig bakom de rubriker där unga SD-valarbetare slås ned och misshandlas, och de mordbränder som drabbat SD- och AfS-politiker benämns helst inte som politiska brott i mainstream media.


Det finns alltså tydliga tecken på att den historiska dygnscykeln bara är någon halvtimme, kvart eller minuter från att fullbordas, från nazistiskt judehat till muslimskt svennehat, med de svenska mediernas benägna bistånd. Bäva månde svenskarna när de hamnar i minoritet, inte bara i Rosengård och Rinkeby, utan i hela Sverige. Demografiska analyser (se tidigare krönikor) visar att med nuvarande trend är det tjugo år dit.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://samnytt.se/barn-drillas-i-kallkritik-ska-okritiskt-ta-in-svts-produktion/
https://www.friatider.se/v-nsterkvinna-byter-sida-jag-var-en-idiot?fbclid=IwAR3fCxa2i1N6dzHdrIwR0VNlqx-XTRXmSfVPg28LGjVBBsl2pxW8el-yaRE
https://samnytt.se/journalister-hotar-sina-lasare-med-polisen-du-kommer-inte-undan-langre/
https://www.expressen.se/kvallsposten/hatet-mot-svennarna/?fbclid=IwAR2gCbTf_al3npfao_gKPjv5VK_xxfubF1b2Lw8iwso60FwZYu2jkjXQRQI
https://www.expressen.se/kvallsposten/alice-bah-kuhnke-ryms-inga-ursakter/

Publicerad Lämna en kommentar

Nu pågår DN:s omorientering i IS-frågan. Det handlar om att efterhandskonstruera vad man ‘alltid’ har tyckt.

Det är bra att DN nu börjar ge vittnesmål om IS-terroristernas vidriga förbrytelser den trovärdighet de saknat bland stora delar av DN:s läsargrupper. Men vad är syftet? Nu när alla praktiska beslut redan är (eller snarare borde ha varit) tagna och ingenting återstår att göra för att stoppa deras hemfärd/ lagförande /kriminalisering /fråntagande av medborgarskap?

Sveriges politiska åtgärder mot våra egna ‘IS-resenärer’ har varit patetiskt senfärdiga och otillräckliga. En politik som medierna, inte minst DN har hjälpt till att stötta och i bästa fall punktvis framfört lam kritik emot. Man har regelmässigt manifesterat åsikter som stöttat den. Mestadels har man i tysthet bara accepterat den.
*
Vad DN i själva verket nu tycks ägna sig åt är, tillsammans med AB och Expressen, att skapa en efterhandskonstruktion: “Så här har vi alltid tyckt!” Det verkar ocksp gå ut på att hjälpa läsarna att hitta stöd för att göra sin omvändelse utan de ska behöva erkänna att de ens gjort någon. Glömda är snyftreportagen, nu gäller det att gräva fram de enstaka alibiartiklarna och konstatera: “Vi har konsekvent beskrivit saken så här.”
*
Det verkligt fula med den historierevisionismen är att den som ser DN:s eget urval och läser tidningen nu, inte bara får intrycket att DN hållt en stram kurs. Man förleds ju dessutom att göra analysen att alla ‘högerextremister och rasister’ som kritiserat DN, följaktligen verkligen måste vara just så extrema som DN och mainstream påstått/påstår. Istället för att DN nu försöker ansluta sig till sina kritiker, så är det kritikernas ståndpunkt man annekterar, samtidigt som man på detta sätt försöker få kritikerna att framstå som mer ‘högerextrema’ än de någonsin varit.
*
Vad som ändå saknas för att grymheten i IS-terroristernas handlingar ska gå fram, är utdrag ur dessa vittnesmål, där de sadistiska och brutala morden och tortyren beskrivs konkret. Inte minst vad IS-‘barnkrigarna’ tränades till och begått skulle vara nyttigt att sprida. Bilderna och filmerna som de pratar om i reportaget. Dessa är tillgängliga för DN, men dem vill de inte visa.
*
Utan bilderna på förintelseoffren skulle förintelseförnekarna utan tvekan ha ett lättare jobb. Varför ska IS-förnekarna inte ställas mot väggen på samma sätt? Det är deras egna filmer och bilder vifrämst talar om, de har spridits på nätet, men mainstream media måste bekräfta dem för att de ska få trovärdighet.
*
Omsvängningen är dessutom långt ifrån total – framförallt när det gäller de frågor som nu är väsentliga. DN väljer alltid att på ett eller annat sätt noga påpeka att moskéerna ‘slängt ut eller tagit avstånd’ från terrorister. Men bilden av hur ‘utfrusna’ dessa IS-terrorister är/var i de muslimska församlingarna är falsk. Det finns förstås de som tagit avstånd – lite olika mycket – och de som inte tar avstånd alls. Liksom de som sympatiserar/-at, och de som aktivt deltagit i rekryteringen. Som lever mitt ibland oss.
*
DN:s syfte med att brännmärka enskilda IS-terrorister ser rent av ut att främst gå ut på att ställa alla andra muslimer i den andra hörnan: de är alldeles annorlunda. “Problemet är borta, löst, med dessa IS-terroristers oskadliggörande.” Den bilden är så felaktig den kan bli.
*
Vill DN ta med sig läsekretsen till något annat än efterhandskonstruktionen att man alltid tänkt rätt, inte bara förtränga hur man agerat före 2018? Då krävs mycket mer än så här.
*
PS. läsarkommentarerna bevisar som vanligt mina teser bättre än artiklarna. De vanliga revisionisterna och förnekarna är igång och jag uppmanar er alla att skaffa konto på Ifrågasätt, för att där hjälpa till och mota dessa ihärdiga propagandister. Jag hinner helt enkelt inte bemöta deras desinformation, de är troll som behöver få smaka sin egen medicin. DS.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/is-terrorcell-the-beatles-angrar-sig-infor-hot-om-dodsstraff/

Publicerad Lämna en kommentar

DN kallar invandringskritik för rasism igen. Tillbaka på ruta ett.

Lisa Magnusson på DN tycker att det är rasism när Ivar Arpi på SvD konstaterar att stadsbilden nu domineras av ‘nytillkomna’ i princip överallt i Sverige. Att han och andra för fram demografin som en rimligare förklaring till den invandringskritiska inställning som många svenskar har. Och hon kallar det inte invandringskritik. För henne är det rasism. Så då var vi alltså tillbaka igen. Till ruta ett.


Men jag frågar mig. Är det rasism…

… att med egna ögon konstatera att Sverige inte är homogent etniskt svenskt längre. Och inte gilla det?

eller

… att med häpnad och förskräckelse läsa SCB:s statistik och konstatera att 30% av befolkningen har rötterna utomlands? Nära 1,3 miljoner från muslimska länder – varav de flesta har kommit de senaste 10 åren. För övrigt den andel av befolkningen som har i särklass högst nativitet, vilket bland annat innebär att av de 115.832 barn som föddes i Sverige 2018 svarade icke-etniska svenskar för 40% och de som hade ursprung i muslimska länder för 25%.
*
Det här är hursomhelst en aha-upplevelse som många svenskar uppenbarligen inte uppskattar. Så är det rasism? Vänstern hävdar det. Liksom Lisa Magnusson på DN. Svaret är förstås att det beror på. Dels hur ordet definieras. Dels vad somliga av oss tänker sedan. Att hata eller se ned på en enskild människa på grund av och utan annan anledning än hens hudfärg, nationalitet, religiösa uppfattning eller sexuella läggning. Det är rasism och/eller diskriminerande på annat sätt.
*
Det blir svårare att hålla isär begreppen när vi först får klart för oss något med personen ifråga som vi kan ha goda skäl att inte tycka om. Att hen är kriminell och våldsbejakande, har en religiös uppfattning som omfattar homofobi, kvinnoförtryck och antisemitism, som kommit hit för att leva på bidrag eller som bara är grundligt otacksam och ohövlig. Om vår negativa uppfattning då förstärks när vi samtidigt konstaterar att hen t ex är från MENA-området och muslim, så är det lätt att också tolka detta som rasism. men är det riktigt så? När ‘fördomarna’ stöds av statistik?
*
Man kan under alla förhållanden konstatera, oavsett definition av ordet rasism att våra reaktioner i så fall är naturliga. Personligen anser jag att om jag lyckas möta varje person utan förutfattade meningar så är jag fri från rasism. Det är i praktiken svårt nog bara det, och kräver i varje nytt möte att jag är förmögen att bibehålla min öppenhet och anpassa min uppfattning vartefter. Jag bemöter t ex inte en man exakt likadant som en kvinna. För i snitt är män och kvinnor rätt olika. Men efter att ha växlat några repliker kan jag ha ändrat mitt sätt så mycket att det första bemötandet är överspelat. Då är den jag mött och talat med en individ kort och gott, på gott och ont.
*
Det betyder i klartext att ibland visar sig mina förutfattade meningar inte stämma. Då gäller det att vara öppen och kunna ändra på dem. Men om de stämmer då? Det kan antingen bero på att jag inte alls är öppen; i så fall bekräftas alltid fördomarna. Men det kan också bero på att jag har tillägnat mig kunskaper och erfarenheter, som i så fall oftare än inte borde bekräftas, eftersom de är fakta. Att kräva att jag inte skulle dra mer långtgående slutsatser när min kunskapsbaserade statistiska sannolikheter bekräftas, det är skenheligt – vi funkar inte så, och det vore heller inte rationellt. Detta är inte rasism. Inte för mig i alla fall.
*
Lika lite som det är att konstatera att muslimer oftare är religiöst fundamentalistiska än kristna eller att man i Somalia har ett betydligt lägre IQ än etniska svenskar. Eller att män är mer riskbenägna och tävlingsinriktade än kvinnor. Det är fakta som kan bekräftas med siffror. Och de gäller för genomsnitt av grupper med människor som på individnivå kan avvika mer eller mindre kraftigt.
*
Men det kan vara mycket annat som också gör att vi reagerar negativt när vi ser Sverige fyllas med främmande element, sådant som i alla fall jag inte skulle kalla för rasism. En påminnelse om att gamla tider flytt – precis som vi känner sorg över att huset vi växt upp i har rivits, att platsen där vi lekte är förvandlad till oigenkännelighet. Och i det här fallet är det ju inte bara en plats som förvandlats. Det är hela vårt land. Och vi kan ju heller inte undvika att dra slutsatser också om framtiden. Som hur det kommer att se ut för våra barn och barnbarn. Det är inte rasism och fördomsfullt att hysa sådan oro. Snarare närmast gruppsuicidalt att inte göra det. Och om vi svenskar skulle lyckas bortse från sådana känslor, så är vi ganska ensamma om det i världen.
*
Det vi ser omkring oss kan också vara en påminnelse om att de siffror som många av oss oroas över. På detta sätt fysiskt bekräftas de. Vi vet att flyktingarna kostar enorma pengar – inte just ‘goa Ismail’ förstås – men de statistiska genomsnitten gör honom till undantaget som bekräftar regeln.Vi vet att de som kommer från muslimska länder tar med sig religiös fundametalism och att det bland dem döljer sig terroristsympatisörer. Vi vet att med den stora invandringen även följer ökad kriminalitet. När siffrorna syns. Då blir vi ‘rasister’.
*Vänstern ville ha det så här. Det ville faktiskt inte alla. Och ännu färre om vi inte konstant indoktrinerats till att ha just vänsterns uppfattning, den postmoderna mångkulturbejakande Frankfurtskolan har slagit igenom i breda led, långt ut på högerkanten, där nyliberalisterna har omfamnat mycket av den. Men den går helt på tvärs mot vår grundläggande natur.
*
Sanningen är förstås att vi svenskar bara är människor, inte helgon eller supermänniskor, som ska klara och tåla allt och framförallt inte vara ‘rasister’ – som faktiskt alla andra nationaliteter och folkslag – genom hela historien – visat prov på att de är. Att vara öppen är en sak. Att vara blind är något helt annat.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-det-ar-inte-invandringskritik-det-ar-rasism/

https://www.scb.se/contentassets/e30aa7aebbd246d99878d2a0aa8c81fd/be0101_fodelseland_ursprungsland_2018.xlsx

Källa: länkad SCB-fil, där alla födda med 2 utrikesfödda föräldrar och 50% av de med 1 utrikes födda räknas som utländsk bakgrund. Andel av nyfödda räknas som skillnaden mellan siffrorna för 2018 och 2017.

Publicerad Lämna en kommentar

Löfvens fest är inte slut – inte förrän vi står helt barskrapade.

Rebecca Weidmo-Uvell är en av de goda, duktig grävande journalist som gör ett förtjänstfullt arbete där jag själv saknar både kompetens och tid. Hennes inlägg om att festen är slut är också en bra artikel, väl värd att läsa. Den handlar om det till synes ganska självklara i att när allt färre försörjer allt fler så tar pengarna slut – och att vi är där nu; välfärden är ett minne blott. Jag kan instämma i det mesta Rebecca säger. Men det är mer som måste sägas. För det första: som upplägget ser ut är festen inte alls slut: Man kommer först låna ännu mer, man kommer sno våra pensionsreserver och man kommer beskatta bort alla våra besparingar först. Först då är festen slut – även för bidragsflyktingarna.

Rebeccas krav känns tyvärr också alldeles för marginella för att ändra på detta, samtidigt som somliga troligen ändå kommer löpa amok, om de språk- och utbildningskrav som hon förespråkar verkligen ska vara relevanta, dvs ge access till arbetsmarknaden. Ett problem är förstås att vi redan invaggat alla en känsla av att de inte behöver bidra. Ett annat är att av dem vi importerat så är en allt annat än försumbar andel i praktiken obildbar för att nå de kravnivåer som vårt samhälle oftast ställer. Somalia har en snitt-IQ på 67, MENA-området på 80-85. Amerikanska försvaret kräver minimum 83 för att ens bry sig om att släppa in någon – de har testat och vet; under den nivån är det irrationellt att utbilda för kostnaden är större än intäkten.
*
Rebecca nämner heller inte hur vi ska göra med socialbidraget, som garanterar nivåer som är högre än både a-kassa och lägstapension. Här finns ju sprängkraften – det är här allt tricklar ner genom tratten till slut. Skulle vara minst sagt välbehövligt att någon inom M med inflytande tar upp den saken. Men ingen verkar ju våga. Socialbidragen måste sänkas – kraftigt – för att vi ska gå runt på sikt. Det är heller inte rimligt att de är högre än fattigpensionärens.
*
Rebecca missar också en annan mycket viktig sak: kommunernas snällanställningar. Det är dessa som gjort att vi inte redan har en socialbidragsbomb och istället snart 3 parkeringsvakter på varje kvarter. Eller 100% subventionerade kaféägare, som slagit ut 100% icke-dito. Eller bara mängder med andra onödiga anställda, med nya titlar som tidigare aldrig behövts och inte heller nu gör det, men med kontor, dator och arbetsmaterial som kostar dubbla lönen som tumregel. Somliga av dessa skapar dessutom nya kostnader för att de har mer mål i munnen än i huvudet – ‘kreativa’ och kostsamma och politiskt korrekta idéer – som kommunerna gärna belönar. Och som upphandlare riskerar de många mer eller mindre obildade att förorsaka ännu större kostnader.
*
Det var detta som M-styrda Danderyd bekostade med fastighetsförsäljningar. Och som krävde 1,40 i skattehöjning att rätta till. Samma med Stockholms stad. Säkert många fler. Även borgerliga kommuner alltså. För på kommunerna jobbar mångkulturentusiasterna. Det finns ingen av dem som medgivit att detta helt enkelt är en del av flyktingnotan. Troligen den allra största.
*
Samtidigt som snällanställningarna kostar mer än socialbidrag så ser de flyktingar som anställs i statistiken inte ens ut som ‘tärande’ utan som ‘närande’. Det är dags att fler berättar om detta. Så snälla Rebecca – hjälp till att informera M. I Danderyd borde man sparkat de onödiga man inte har råd med istället för att höja skatten. Sedan borde man ha ställt sina egna platser till förfogande – kommunstyret har ju varit ju mer kostsamt än några andra. Trolöshet mot huvudman kallas det för annars. Det är belagt med fängelsestraff, även vid betydligt mindre belopp.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://uvell.se/2019/06/14/festen-ar-slut/?unapproved=20782&moderation-hash=25fd709ac4085252c3718f4a3c8c92a9#comment-20782

Publicerad Lämna en kommentar

Vikingen som bad till Allah – numera en sanning bland världens allmänhet.

Hur många människor i världen tror idag att islam var en del av den nordiska vikingakulturen? För två år sedan antagligen ingen. Men tyvärr måste vi anta att det bland miljontals människor, även svenskar, spridit sig sådana villfarelser.


Detta efter att arkeologen Annika Larsson i september 2017 gick ut med sina ’forskningsresultat’ avseende textilfragment av s k brickband från ca 900 e Kr, funna i Birkas gravar. På det ena skulle det med kufiska tecken (ung. ’för-arabiska’) enligt Larsson stå ’Allah’ och på det andra ’Ali’, profeten Muhammeds kusin.
Det sensationella ligger i att brickvävning är en nordisk vävteknik – allt talar alltså för att brickbanden var tillverkade i Birka eller i omnejden, inte i mellanöstern, där den kufiska skriften hör hemma.
*
Larsson spann sedan vidare på sin teori på ett sätt som gjorde det lätt att skapa rubriker med nyckelinnehållet ’forskare konstaterar’ och ’vikingarna bad till Allah’. Inte bara i Aftonbladet. Utan även bl a i SVT, SR, Yle, BBC, The Guardian och New York Times. Trots att Larssons ’forskning’ inte ens förtjänar kallas så – se nedan. Men medias dementier har varit få och är bara av ett fåtal lästa.
*
Vad spelar detta för roll då? Jo, dels är det på detta sätt som fake news vinner inträde snabbast, med forskarens underskrift och medvetna medverkan. Om inte ens universitet och forskare håller sig till sanningen, utan driver åsiktsagendor, så eroderas all auktoritet – sådan som expertis både ska och bör ha. Vi litar inte på dem vi har haft mycket god anledning att lita på och i framtiden kommer få ännu större anledning att lyssna på, i takt med att all kunskap blir alltmer specialiserad. Detta är en mycket farlig utveckling som ingen utom etablissemanget självt kan göra något åt, och det kommer även med rätt ambitioner ta mycket lång tid att återupprätta vad som redan rivits ned.
*
Dels sprider Larsson en historierevisionistisk osanning. Jämför gärna med förintelseförnekandet, så förstår väl alla vad en sådan praxis (särskilt bland forskare) kan få för konsekvenser. Och det gäller inte minst just här: islam är förutom en religion en ytterst aggressiv totalitär ideologi med drag som gör den helt inkompatibel med västerländsk demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Larssons uppgifter är väl ägnade att underbygga denna ideologis insteg i vårt land. Hävdandet att ’ramadan är en gammal svensk tradition’, är bara ett av flera exempel på mer eller mindre befängd påståenden, som härigenom får lättare att slå rot. Och som sedan banar väg för införande av sharialagar med fler påtagliga konsekvenser.
*
Dels är det vårt i särklass mest kända varumärke, vikingen, som på detta sätt parasiteras på, undermineras och medvetet avglorifieras. Alla som är innehavare av riktigt bra varumärken brukar annars vara noga med att vårda dem. Från Coca Cola till Beatles. För svensk turistindustri är kopplingen utan tvivel viktig och kunde göras långt mer betydelsefull om man valde att gå den vägen, såsom norrmän och danskar har gjort. Men vikingens betydelse är stor också för andra länders syn på svensken. Bilden av honom (nej, inte hen) är nämligen mycket positiv. Överallt – utom på svenska muséer och i det svenska postmoderna kulturetablissemanget.
*
Pressmeddelandet från Uppsala universitet fick alltså viral spridning och här hemma anordnades snart därpå en stor utställning i Enköping med ett tema där Larssons brickbandstolkning var av central betydelse, trots att kritikerna nu i strid ström börjat anmäla sig. Man ville nå ut till allmänheten med ”en forskning som inte nödvändigtvis stämde överens med den traditionella bilden”. Riksbankens jubileumsfond finansierade projektet som hade det öppna syftet att ’ifrågasätta myter om genus och sociala roller, estetik och nationell identitet under vikingatiden’. Och tänk, Larsson hittade verkligen just vad man var ute efter!
*
Så här frankt gick Larsson och Uppsala universitet ut i pressmeddelandet som offentliggjorde nyheten:”Här används andra forskningsmetoder än gängse teoretiska, eftersom resultaten ska nå en bredare publik […] I Koranen står att man i Paradiset bar kläder av siden, vilket tillsammans med textbandens inskriptioner kan förklara den utbredda förekomsten av siden i vikingatida gravar. […] Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkar av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden.”
*
Allt detta kan förstås avfärdas som infantilt nonsens. Arkeologen Andreas Forsgren har förtjänstfullt sammanfattat kritiken i en skrift som tyvärr först nu publicerats. Larsson har för att få ihop ordet ’Allah’ tvingats klippa och klistra ihop delar av brickbandets mönster, vrida på dessa bitar, sedan spegelvända dem, och det som kommer ut är enligt en amerikanska professor, Stephennie Mulder, inte ‘Allah’ utan ’Illah’. Dessutom är den variant av kufiska som här jämförs med inte fullt utvecklad förrän på 1500-talet… Brickbandet med ’Ali’ har slutligen en nästan exakt kopia, funnen i Norska Snartemo. Men Snartemokopian är från 500-talet, alltså innan Muhammed och hans kusin ens var födda. Se där, lite förödande kritik, som rätteligen borde ha tvingat Larsson att betala tillbaka sina stödpengar.
*
Jag vill tillägga att slumpens skördar gör väldigt mycket möjligt, när alla språk och alla kulturer sammanställs. Eller hur förklaras annars bilmärken som ’Honda Fitta’, Mazda Laputa (spanska=hora) och Buick Lacrosse (Quebec-franska = masturbera)? Knappast var man ute efter de lokala ofrånkomliga associationerna, och om vi får klippa lite i texten så blir möjligheterna oändliga. Men när Uppsala universitet och Larsson till slut själv ändå gick ut med en dementi, så var den full av självömkan. Hon hade blivit ‘påhoppad’ och ‘kritiken var i många stycken oriktig eller missvisande’. Ynkligt, eftersom det naturligtvis är irrelevant om det också förekommit felaktigheter i kritiken – det räcker med att bemöta/konstatera de helt korrekta invändningarna.
*
Detta kvasivetenskapliga projekt fick alltså inte bara pengar från Riksbankens jubileumsfond, stöd av Uppsala universitet och blev ledmotiv för en utställning om vikingakultur. Uppfattningen kablades ut som en sanning över hela världen. Och många, många är det som läst och tagit till sig detta som en sanning.
*
Ponera att Larsson istället funnit stöd för ‘ariska kopplingar’ till de indoeuropeiska gravarna i Tarimbäckenet, med mumifierade vita, ja fullständigt rasrena föregångare till germanerna. Och att hakkorsen på brickbanden – jodå, sådana fanns det gott om – visar att den nazistiska ideologin levt i flera tusen år. Hade Riksbankens Jubileumsfond finansierat detta också? Hade man skrivit okritiskt om detta i såväl Aftonbladet som New York Times? Utan dementi?
*
Vad den virala nyhetsspridningen om Larssons klipp-och-klistrade brickband visar är att detta också naturligtvis skulle vara fullt möjligt. Men inte i vår tid. I vår tid måste vårt förakt och skepsis i förhållande till etablissemangets auktoritet vara riktade mot vänstern. Det är därifrån den farliga propagandan och indoktrineringen sker.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

källor:Andreas Forsgren: Brickbandet från Birka och Allah. Ett exempel på historieförvanskning, ur Historielärarnas årsskrift 2019

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ow1eA/ovantade-fyndet–vikingarna-akallade- allah-som-en-bon (obs: AB ändrade i en sen version rubriken ’åkallade Allah’ till ’kan ha åkallat Allah’, se inläggets bild för den första versionen).

Publicerad Lämna en kommentar

Trumps klimatagenda är inte fulare än andras.

Trump påstås göra allt han kan för att mörka en klimatrapport, framtagen av ‘sin egen’ administration. Och Björn Wiman i DN ägnar sig åt lite vanligt Trumphat, så vad är felet med det? En hel del faktiskt. Till att börja med är det han anklagar Trump för legio även bland klimatalarmister. Man döljer ju allt som inte passar de egna syftena. Sedan är ju, som Wiman givetvis vet, Trumps administration långt ifrån Trumps lydiga nickedockor, ungefär som det svenska regeringskansliet är sossarnas. Nej, där gror ofta ett fullkomligt besinnigslöst Trumphat, precis som på DN. Att Trump inte accepterar allt man kokar ihop kanske inte direkt förvånar.

Bristen på en sakligt redogörelse över vad det nu faktiskt är Trump dolt gör det svårt att säga vad som är förkastligt eller tvärtom motiverat. Men i andra källor går det bl a att läsa om att Trump vill förbjuda s k ‘Worst case scenarios’ avseende miljön. Det tycker jag faktiskt låter väldigt klokt. Värsta-möjliga-utfall är sällan mer underbyggda än vilken hollywoodfilm som helst. Och de tenderar att jaga upp människor på ett sätt som helt saknas anledning att göra. Det här är min allmänna kritik av Wimans artikel:
*
Jag försöker hitta sakskälen för och emot Trumps agerande. Det vore ju mer intressant om du redovisade dem, Björn. Liksom dina egna.

Vad som gör klimatskeptikerna mer och mer trovärdiga är ju just den skillnaden att dessa sällan uttrycker sig med den kategoriska stämpling som den här artikeln ger prov på. Ett annat är att man sällan avvisar debatt avseende själva saken.

Medan du Björn, i likhet med andra som hävdar att klimatkrisen är ett axiom, bekvämt lutar er mot argument som ‘95% av alla vetenskapsmän säger så’, som om vetenskap var något slags folkomröstning.

En tredje faktor, som borde vara bekymrande för dem som kan tänka själva, är att verkligheten inte givit alarmisterna rätt hittills. Gång på gång har domedagsprofetiorna slagit fel. Utan att man ens velat reflektera över orsaken.

Idag kan en översvämning eller bortblåst hus på andra sidan jordklotet inte inträffa utan att media slagit upp nyheten. Vi har fått en perception avseende klimatförändringarna som är fullständigt grotesk på grund av detta.
Märkligt nog vill media som DN däremot knappt ens rapportera om att polarisens volym växt till sig, eller att isbjörnarna blivit fler. Ytterligare något som får alarmisternas trovärdighet att sjunka. För om det vore något lurt med dessa uppgifter så skulle vi ju genast få veta det, eller hur?
Slutligen: om det verkligen är så illa, varför inte låta oss leva utan skam våra sista år, istället för att plåga oss med idiotiska tvång som inte hjälper ändå?
*
På detta fick jag ett svar som inte förtjänar särskilt omnämnande, men det handlade om att misstänkliggöra mig som lobbyist för kol- och oljeindustrin. På detta passade jag på att ge ännu ett svar:
*
Sol- och vindkraft svarar för mindre än tre procent av världens energiproduktion. Det är ganska exakt så mycket som fossilbränslena ÖKAR varje år (Illustrerad Vetenskaps temanummer 2018). Med det sagt: 1. ingen som säljer gas, olja eller kol är det minsta praktiskt intresserad av att stoppa alarmismen, den skadar dem inte, de kan t o m heja på lite för sin goodwills skull. 2. Det är en enorm lögn att påstå att de fossila bränslena ska kunna ersättas, ens inom de närmaste 100 åren. 3. Vad vi i Sverige gör – ytterligare – är alltså fullständigt egalt, futilt och meningslöst.

Däremot finns det en organisation vars grundidé lever på att det finns globala hot att samlas kring, vars maktambitioner nu givits tydliga mål, som av somliga, som Väder-Per, kallas ‘nödvändiga för världens överlevnad’. En organisation som får enorma bidrag varje år just för att klimatet framställs som ett sådant hot att t o m global diktatur är nödvändigt. Den organisationen heter FN.


Märkligt är att FN när man adresserar frågan väljer att inte ens ta upp den snabba befolkningsökningen i Afrika. Där skulle man ju annars faktiskt kunna ha något att bidra med. Inte heller att ledande fossilbränslekonsumenter som Kina och Indien (och snart Afrika) naturligtvis inte kommer välja att avstå billig kolkraft, så länge som levnadsstandarden är lägre än den i väst.
*
Mina frågor till alla alarmister är naturligtvis desamma som till Björn. Det sorgliga är att ingen av dem någonsin anser sig behöva ge svar.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-donald-trumps-forsok-att-strypa-vetenskapen-ar-hans-farligaste-hittills/

https://www.huffpost.com/entry/trump-catastrophic-climate-change-testimony_n_5cfb3eefe4b04e90f1c9b942?guccounter=1&guce_referrer=aHR0cHM6Ly93d3cuZ29vZ2xlLmNvbS8&guce_referrer_sig=AQAAAL7JwNGrYLMeEWz_1laJllMT7lnF7VP1p5Eg0U_AU87u8YQTn7Ps2U8JqIgzHgdGbdSg3HEZLyDUWD0fgXU6oj4vJo6I9qe50PEwITDwbkiYBwOK7fGuoL2VC_lJ6pjzCaz-JRA7SzRycx6y6D0XjmsqCQXPsnw1DreppToOhoSJ

Publicerad Lämna en kommentar

TERRORDÅD i LINKÖPING (?)

Eller gängkriminell aktivitet. Spelar det någon roll för dem som drabbas? En tryckvåg har sprängt bort stora delar av fasaderna, någon tillverkning eller annan affärsverksamhet saknas i huset enligt grannar, och stadsgas kan uteslutas, enligt flera källor finns inte sådan i fastigheterna.
*
Jag vill påpeka att min rubrik naturligtvis är satt så provokativt som möjligt. För att kunna jämföras med DN:s. När 19 – 25 bekräftats vara skadade efter en explosion som t o m förstör balkonger på alla våningar, samtidigt som orsakerna ovan utesluts, så är den rimliga rubriken antagligen ett mellanting mellan min ovan och den som DN ger. Kanske “Trolig bomb skadar ett tjugotal i Linköping” eller “20-tal skadade. Misstänkt terrorism eller gängkriminalitet bakom explosion”.
*
När det efter några timmar började luta åt att det inte gick att bortförklara händelsen som något annat än en våldshandling, så blev medias nya spår att det handlade om en gänguppgörelse – och själva cloun skulle vara att Bandidos var inblandade, och troliga utövare av dådet. Här gick det minsann bra att dra och trycka snabba slutsatser! För de flesta svenskar så är Bandidos förknippad med traditionell (svensk) mc-kultur, men det är länge sedan man var det. Såväl Hells Angels som Bandidos rekryterar utanför den kretsen och framförallt Bandidos är dominerat av personer med utländsk bakgrund. ‘Presidenten’ i Sverige heter t ex Mehdi Seyyed, Stockholmsavdelningens ledare heter Jeffrey Ong och i Göteborg heter han Johnson Bogere.
*
Naturligtvis är det i mainstream media idealiskt att placera skulden på Bandidos (rätt eller fel) trots att det inte finns någon som helst info som tyder på att det är just detta gäng (enligt polisens egen undersökningsledare Magnus Skoglund). Varför vill media det? Jo, eftersom de flesta då kommer inbilla sig att detta extrema våld har utövats av etniska svenskar. Det är toppen eftersom det motsäger de invandringskritiska, som alltid påstår att det nästan alltid är invandrare som begår de värsta brotten. Den sanningen vill man helst relativisera och ifrågasätta. Kommer man därmed göra sitt bästa för att finna de skyldiga, även om det visar sig vara en icke-etnisk svensk? Jag vill tro det, eftersom det finns många poliser som vill göra sitt jobb fortfarande, men det kommer krävas mer än så för att fälla någon, särskilt i det fall denne inte råkar ha svenskt etniskt ursprung.
*
Att det inte någonstans i mainstream media uppmärksammats att dådet skedde på klockslaget 09:03 är också märkligt och oroväckande, eftersom här fladdrar uppgifter förbi som tycks vara ren desinformation, bl a att nyhetsredaktioner skulle ha fått information redan kl. 09:01, vilket inte kan stämma. Anledningen skulle då vara att man inte vill att någon gör en koppling till 9/11-dådet, som skedde på samma klockslag. Nu kan för all del dådet utförts just på detta klockslag för att försöka leda misstankar åt fel håll. Men det är just det faktum att denna uppgift, pga att den ‘leder tankarna åt fel och icke-politiskt korrekt håll’, helt tystas ned och ev. t o m förvrängs avsiktligt, som är djupt obehagligt. Är man så rädda för sanningen?
*
DN rapporterar istället om bombexplosionen i Linköping så här: “Explosion i centrala Linköping – tre skadade till sjukhus” och “Just nu: ännu oklart vad som exploderat”. Man väljer alltså att bortse från citat som kan göras direkt från poliserna själva. All argumentation i DN:s artiklar går istället ut på att explosionen kom inifrån, och man letar med ljus och fackla efter olika tillbud av ren olyckskaraktär som tänkbar orsak. Att det är inifrån bomben sprängts utesluter ju en avsiktlig utifrån kommande attack. DN låter förstå att det är lätt att se att sprängningen kommer inifrån pga att man kan se hur fönsterkarmar och liknande ‘blåsts utåt’. Men när jag till slut får se en bild på förödelsen, så är det dels två husfasader som drabbats, inte en, som DN vill ge intryck av, dels finns ingenting som pekar åt att något ‘blåsts ut’. Samtidigt som utländsk media mer adekvat kostar på sig att nämna att 19-25 personer bekräftats skadade och att balkongerna på byggnaden är borta – konstaterat mha det nämnda fotot.
*
Min kommentar nedan har DN hunnit ‘moderera bort’ medan jag skriver detta:
*
Ja, nämn för all del bara inte TERRORISTER i rubriken.
Så länge som det handlar om gammal vanlig gängbrottslighet och lite bombtillverkningspyssel, så kan ju den lokala polisen komma med den slentrianmässiga kommentaren: “Här finns ingenting att se! Allmänheten behöver inte oroa sig!” (översatt: Detta är det nya normala! Det är bara att vänja er!)
Ingen dog den här gången heller så polis, etablissemang och alla andra medskyldiga kan alltså än en gång ropa “Yes!”, även de som nu lite nervöst vaggar fram och tillbaka i riksdagshuskorridorerna. Yes, för att slumpens lagar ännu en gång stått dem bi, så att de kan skjuta lite till på planerna – som ännu inte ens finns på idéstadiet – att göra något åt saken.
Några ‘lindrigt skadade’ varav noll etablissemangs-VIP är i praktiken inte värre än att man kan somna om redan efter ett par dagar.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.youtube.com/watch?v=zcM9VwraC40
https://www.expressen.se/nyheter/de-leder-mc-gangen-dar-du-bor—har-ar-listan/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/explosion-i-centrala-linkoping/
https://www.dw.com/en/sweden-several-injured-after-explosion-at-apartment-buildings-in-linkoping/a-49097621
https://www.rt.com/news/461284-sweden-building-explosion-linkoping/

Publicerad Lämna en kommentar

Vad ska vi göra om det inte går att integrera muslimerna?

Den nederländske professorn Ruud Koopmans är mycket tydlig: medan andra grupper av invandrare oftast gör stora framsteg från en generation till nästa när det gäller integration, så ser det helt annorlunda ut för muslimer. De finns naturligtvis undantag på individnivå, men när vi talar om de statistiska genomsnitten så är integrationen ytterst långsam – ibland går det rent av bakåt. Och detta gäller inte bara i Sverige, utan i a l l a västländer. Det finns inga undantag överhuvudtaget.

Det kanske tydligaste beskedet om detta, ger muslimernas åsikter om de nya hemländernas lagstiftning: 2/3 av dem anser att deras egna religiösa sharialagar står över den sekulära lagen. En klar majoritet är också homofoba och nära hälften är antisemiter. Koopmans redovisar en rad sådana statistiska sanningar som förnekas kategoriskt såväl av de politiska etablissemanget som av de muslimska företrädarna sjäva, inte minst imamerna, som genomgående hävdar att problemen finns hos fundamentalisterna, som enligt dem skulle utgöra ett närmast försumbart fåtal. Men Koopmans rön bekräftas av andra islamforskare, som professor Felice Dassetto i Belgien, som varnar för att allt fler västerländska muslimer övergår från sekulär till religiös tro, och att antalet salafistiska fundamentalister också ökar. En tysk larmrapport talar om en fördubbling på fem år.
*
Det här är inte nyheter på något sätt och det finns inget som tyder på en positiv förändring. Tvärtom så är utvecklingen densamma i hela den islamska världen – och den går entydigt åt fel håll. I de 47 islamskt dominerade länderna i världen är problemen enligt Koopmans ganska enkla att identifiera: kvinnoförtrycket som innebär mycket låg kvinnlig sysselsättningsgrad, höga födslotal och låg investering i barnens utbildning. Till dessa kan läggas klansamhällets struktur och den destruktiva skamkulturen, som inte befordrar någon som helst form av förtroende mellan individer utan släktband; och alla dessa fenomen stöttas av islam.
*
Grunden till islams problem är den oföränderliga synen på Koranen, som ingen auktoritet vill eller förmår ändra. Den medeltida och aggressiva statslära som Koranen förmedlar försvårar, såsom den tolkas, inte bara integrationen, den är ett direkt hot mot världsfreden. Koopmans är mycket kritisk till påståendet att endast en liten minoritet av muslimerna är fundamentalister, det är direkt felaktigt enligt hans enkätundersökningar, genomförda under mer än 20 års forskning. Medan ca 40-45% av muslimerna kan definieras som fundamentalister, så är motsvarande siffra bland troende kristna bara 5-10%.
*
Koopmans är inte särskilt populär i många kretsar (tänka sig!). Vilket enligt honom själv beror på att i dessa har man bestämt sig för att rasism och diskriminering förklarar alla integrationsproblem, inte kultur och religion. Och när en forskare som Koopmans utmanar deras världsbild, så möts han slentrianmässigt av personangrepp. Det vanligaste är att man blir arg för att han ’bara spelar högerpopulisterna i händerna’. För dem som tycker så är forskning nämligen bara ännu en politisk gren, avsedd att stötta den redan beslutade immigrationspolitiken. De politiskt korrekta patentlösningarna är mera utbildning, skaffa dem jobb och sluta diskriminera. Och denna pk-politik kostar förstås pengar. Vad Koopmans säger är att dessa pengar i praktiken är närmast verkningslösa.
*
Västerländsk kolonisering och imperialism anges ofta vara en förklaring till de muslimska ländernas problem. Men i själva verket är det de länder som har varit koloniserade längst som klarar sig relativt bäst när det gäller faktorer som demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Det borde väl egentligen kanske inte vara en så stor överraskning; västerländsk kultur är den enda som producerat dessa nyttigheter. Det är ovedersägliga fakta som direkt borde sopa banan med det marxistiska idégodset. Men så sker inte, istället censureras sådana som Koopmans.
*
Så hur bör muslimerna integreras? Koopmans är skeptisk till s k ’premie-muslimer’. Med detta menas den i Norge inslagna vägen, där man (även de konservativa) för fram de framgångsrikt integrerade som förebilder. Problemet är att dessa sällan eller aldrig är så välintegrerade när man skrapar lite på skinnet; det handlar om små eftergifter och symbolhandlingar, som dessutom inte alls behöver vara sanningar, eftersom muslimerna gärna tillämpar taqiya, ’lögner för islams bästa’. På detta sätt får majoritetsbefolkningen en skev och alldeles för positiv bild av hur den muslimska genomsnittsinvandraren ser ut och inte bara ’premie-muslimerna’ själva vinner oförtjänta förmåner, även islam i sin helhet skjuter fram sina positioner med denna draghjälp.
*
Koopmans ger i intervjun inget svar på frågan ovan, hur muslimer ska integreras, mer än de slutsatser vi kan dra själva: muslimer som valt att leva i utanförskapsområden kan inte förväntas påverkas av våra ‘morötter’. Vi måste fokusera ansträngningarna på att finna en bra ‘piska’. De som inte vill integreras måste utsättas för påtryckningar att göra det, t ex lägre bidrag eller inga alls om man inte lär sig språk och deltar i arbetslivet efter en viss tid. Utvisningshot mot dem som vidtar åtgärder som direkt motverkar integration, och som bryter mot svensk lag, såsom t ex tvångsgiften i hemländerna. Terroristsympatier, våldtäkter och skjutningar måste innebära utvisning på livstid. Och de som inte låter sig påverkas och förmås integreras på annat sätt måste vi helt enkelt skicka härifrån innan de blir för många, inte bara för att de inte själva bidrar, utan för att de påverkar sina landsmän och trosfränder negativt.
*
Är nu Koopmans forskning så radikal och kontroversiell? Det beror ju på vart man befinner sig. Den här krönikans material hämtades först från dansk erkänd mainstream media, Berlingske Tidende. Via Document, nyhetsbyrå på nätet, Norges största och mycket respekterad sådan. Till svenska Samhällsnytt. Personligen hyser jag stor respekt för Samhällsnytts rapportering både därför att detta nätmedia tar upp nyheter få eller inga andra gör, för att man är noga med att redovisa källor och för att skribenterna är både kunniga och erfarna. VIsst driver man en åsiktsagenda, men man gör det öppet, till skillnad från t ex DN. Det är alltså inte alls att förvåna att Samhällsnytt blivit det politiska etablissemangets spottkopp – eller att man därför också har fått ett – mycket oförtjänt – rykte som opålitliga och försåtligt vinklade.
*
Men det är ändå faktum. Och den flödeskedja som jag redovisar ovan visar ju att den här typen av nyhet är fullt acceptabel att förmedla på bästa nyhetsplats i våra grannländer, medan den i Sverige anses ’suspekt’ och så politiskt inkorrekt att bara Samhällsnytt vågar ta i den. Svenska islamforskare har heller aldrig varnat för eller ens studerat den ökande salafismen i Sverige, det finns inga Koopmans här alls. En akademisk motkultur saknas, de svenska muslimer som studerar ämnet låtsas som att problemet inte finns – åtminstone inte i Sverige. Islamsk infiltrering av politiska partier, främst S, Mp och C, består inte av sekukära muslimer, utan just av de radikala. Kan det finnas ett samband? Och det är de radikala grupperingarna som det svenska samhället gödslar pengar över, samtidigt som de enda muslimer pk-svenskarna stöter på är av ‘premie’-typen; sådana som uppträder som äkta eller oäkta sekulära och välintegrerade.
*
Sannolikheten att jag själv blir blockerad av facebook efter detta inlägg är också mycket större än efter någonting annat jag skriver. Muslimer och islam är fullständiga tabuämnen, som några av mina mindre positivt inställda följare genast rapporterar om – till massblockerare inom islamska svenska grupperingar som har fb-grupper tio gånger större än #jäh.

Att jag ändå gör det då och då, beror på att denna information måste spridas vidare, den får inte passera utan åtgärd, den är för viktig.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://samnytt.se/forskare-inget-vasterlandskt-samhalle-har-lyckats-integrera-muslimer/?fbclid=IwAR2aDLc-yF-XRSQbJOF7ZfxDR1umHzt7EVaFq3J5GzrKZnlwvaN14J9hwqo

https://samnytt.se/europas-muslimer-blir-mer-radikala-antalet-troende-nu-over-80/

https://samnytt.se/tysk-larmrapport-antalet-salafister-har-fordubblats/

https://www.document.no/2019/03/03/et-verdensbilde-kraklerer-ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-ar-og-han-kan-ikke-pege-pa-et-eneste-vestligt-land-der-har-succes-med-at-integrere-muslimer/
https://www.berlingske.dk/debatinterview/ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-aar-og-han

Publicerad Lämna en kommentar

Johanna Frändén längtar efter en militant miljörörelse. På riktigt.

Publicerat 26/5

Frändén på tv-sporten längtar tills miljörörelsen blir militant på riktigt. Under tiden kan hon ta en lång pausvila från tv-rutan. Utan lön, tack.
*
Vad skulle någon på facebook säga om jag påstod att jag ‘längtade efter att SD blev militanta på riktigt!’ och att det är ‘den enda våldsromantik jag hyser men SOM jag hyser den!’
*
Jag gissar att jag skulle bli avstängd på en kvart och åtalad för uppvigling. Mitt konto skulle försvinna. Eftersom det med stor sannolikhet också är ett lagbrott (uppvigling är straffbelagd) och definitivt ett brott mot fb-policy, så vore det ju heller inte helt oförtjänt.
*
Vad skulle min arbetsgivare säga? Om vi ponerar att jag jobbade i offentlig sektor skulle jag faktiskt riskera avsked. Jag skulle nästan var jag än arbetade bli utfryst och ansedd som ett självklart bevakningsobjekt för Säpo att hålla reda på. Och om jag jobbade inom media, särskilt då public service, så skulle man under alla förhållanden stänga av mig från arbeten framför kameran. Ganska snabbt skulle jag förstås också få klart för mig hur tvärt min karriär dött och hur oanställningsbar jag blivit.
*
Men. Nu är det ju inte jag som säger så. Ingen annan vit man heller. Och det är inte SD det gäller. Det är sportjournalisten Johanna Frändén. Och den rörelse hon längtar efter ska bli militant ‘på riktigt’ är så klart miljörörelsen, som hon antyder ju redan har militanta drag. Johanna inser själv att hon ‘håller på att radikaliseras’ och längtar efter att ett hemligt miljö-Illuminati ska ta över jorden. Och hon är en betydelsefull influencer; över 800 gillar hennes utkast.
*
Ordet ‘militant’ är definierat just som våldsbenägen, våldsdyrkande. Och om man ‘hyser så mycket våldsromantik’ som Johanna, så att man använder stora bokstäver, så måste det tolkas som man ser framför sig klimatskeptikerna dingla i lyktstolparna lite här och var, eller i alla fall att man i Kristallnattsliknande lynchmobbar far dra runt på stan för att med basebollträn göra upp med dem som kör stadsjeepar, eller som inte källsorterar ordentligt. Det är våldsromantik det. Och när sådana tankar väl fötts så brukar de snart övergå i handling, åtminstone om mobben är tillräckligt stor.
*
Att pk-människor börjar tala om våld är förstås djupt oroande. Man längtar både till mans och kvinns. Och det är ungefär lika accepterat att slänga ur sig sånt här, som att påstå att man curlar sina ungar. Det är ju för ett gott syfte, och visar hur fin man är som människa. Då går nästan vad som helst för sig. Vi ska inte tro att alla heller orkar vänta hur länge som helst på att få gå från ord till handling. En majoritet nu, som upplever sig riskera att förlora både makt och majoritet – den kan radikaliseras snabbt. Precis som Frändén själv så öppenhjärtigt medger.
*
Jag ska vara kort den här gången: jag vill inte se Johanna Frändén i rutan mer. Inte i AB:s spalter heller för den delen, men det kan jag göra mindre åt. Det viktiga är att skattefinansierad så kallad objektiv statstelevision inte betalar lön till människor som längtar efter att få göra diktatur av Sverige, vare sig det är en ny Hitler, Stalin eller Väder-Per man vill sätta på tronen.

XXL var snabba att sparka sin chef. Pöbelstämningen hann knappt ens uppstå.

Frändéns twittrande skedde vid nästan samma tidpunkt då XXL sparkade sin Sverigechef för att denne uttalat sig klumpigt på sin privata facebooksida avseende Greta Thunberg. Att det i det privata näringslivet alltså anses vara nödvändigt att straffa sina anställda när de gör sina politiska åsikter (till höger) offentligt kända är beklagligt för yttrandefriheten på alla sätt.

Att Aftonbladet låter en krönikör yttra sig på ett antidemokratiskt och våldsdyrkande vis är lika beklagligt, men av motsatt skäl: det visar ju inte alls att yttrandefriheten mår bra, när ett större tillåtande praktiseras avseende dem som med våld vill störta demokratin och dess frihetliga ideal, än för de demokratiska och frihetsvänliga krafterna själva.

Aftonbladet legitimerar en kraftig radikalisering av miljörörelsens mest fanatiska falang, när man låter Frändén sitta i orört bo. Man sätter inte stopp medan man har chansen. Just här, mellan våld och icke-våld har det alltid gått en mycket tydlig linje för den som är sann demokrat. Det borde det göra fortfarande.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft


PS. Det här är en ‘favorit i repris’ som fortfarande skaver. Jag är personligen skitsur på att Frändén inte ens prickats av AB och att det inte blivit liv och uppståndelse kring hennes stenkorkade uttalanden. När jag skrev om mina synpunkter om fröken ‘Juanita’, blev jag istället censurerad av tidningarnas moderatorer för läsarkommentaren. Hennes åsikter anses tydligen försvarbara, men inte nödvändigtvis så försvarbara att de bör delges svenska folket.

Vad vi tydligen alltså måste vara på det klara med är att svensk media inte alls är främmande för våld. Tvärtom. DS.