Publicerad Lämna en kommentar

Hur en klimatalarmist tänker. Och varför hen vill ha tvång och diktatur. Del 1.


Som krönikören konstaterar är det mycket lite uppoffringar hen är beredd att göra för att rädda planeten, inte ens ta tåget i stället för bilen till morfar och mormor i Karlshamn över jul. Varför? Därför att det ju inte vore nog. Eller rättvist. Jag hänger med i det tänket. Det låter mänskligt. Och typiskt för en gruppvarelse inom den politiskt korrekta vänsterextremistiskt indoktrinerade horden. Lika mycket som slutsatsen: Om inte alla tvingas förstås! Då skulle allt kunna ske. För, underförstått, då kommer hen att både göra som man tvingar hen till och känna att det hen tvingas till är rätt.
*
Detta är en ‘Insiktsfullhet’ som perverter, typ:
“Jag är övertygad nog att göra något, ifall andra tvingas göra det jag är övertygad om att jag borde göra. Men inte är nog övertygad att göra, om inte också andra tvingas till det.”
Jag är samtidigt övertygad om att när vi svenskar tvingas att ‘gå före’ resten av världen, så kommer resten av världen att följa efter frivilligt.
Eller vänta nu? Är jag verkligen övertygad om det? I så fall borde jag väl också vara övertygad om att mitt eget exempel – ifall jag gjorde det jag var övertygad om att jag måste göra det – även kommer följas av andra svenskar, UTAN att någon TVINGAS till? För varför skulle afrikanerna frivilligt göra det som mina motsträviga landsmän inte tycks vilja? Tror jag verkligen att afrikaner 1000 mil bort är mer lättpåverkade än de svenskar som dagligen indoktrineras av svensk MSM?
Eller är jag övertygad om att det räcker med att vi i Sverige tvingas göra det jag är övertygad om måste göras? Utan att 3 miljarder nya afrikaner följer efter? I så fall verkar min övertygelse mest handla om att hur skönt det kommer kännas i mitt samvete när jag tvingas göra det där jag är övertygad om att alla måste göra.
Och hur övertygad är jag innerst inne om att planeten måste räddas så? Eller att den ens KAN räddas så? Sådana tvivel som gör att andra, men inte jag (väl?) måste tvingas?
Min okunskap är alltså min bästa garanti för att bibehålla min övertygelse, den får mig att åtminstone vara säker på att det är rätt att tvinga alla inkl. mig själv.
Genom att inte ta reda på mer själv om just grundorsaken till min oro och övertygelse om att denna är berättigad, så kan mitt samvete få ro.
Äntligen en förklaring på exakt hur klimatalarmismen fungerar psykologiskt på micronivå.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-vad-ar-du-beredd-att-offra-for-en-beboelig-framtid/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *