Publicerad Lämna en kommentar

Medan kulregnet tilltar i Sverige skriver DN om våldet i Chicago.


I fredags såg jag tillsammans med famlijen ‘Kill the Irishman’ på Netflix, ett verklighetsbaserat drama om en gangster i Cleveland på 70-talet. När våldsspiralen eskalerat till sitt klimax, så berättar speakerrösten att ‘den sommaren sprängdes 36 bomber’ och uppgörelserna i Cleveland fick nationell uppmärksamhet i hela USA. Själv kunde jag inte hjälpa att siffran inte imponerade ett dugg. Med över 200 bomber som helårsprognos ligger ju Sverige 2019 inte långt därifrån. Och kurvan pekar bara upp, upp.
*
Våra egna skjutningar relativiseras förstås medvetet av DN, som vill visa hur mycket värre det är i Donald Trumps USA. Ett annat syfte är att vänja oss vid eländet och få oss att inse att det bara är att anpassa oss, avskärma oss och acceptera det nya normala. Men visst: det är onekligen kittlande obehagligt att få en uppfattning om vad som väntar oss. Chicagos våldsstatistik slår oss fortfarande med hästlängder. I alla fall de som redovisas. Under juli hade man 231 skjutningar och bara sista helgen dödades 8 personer.
*
Vi kan dock vara ganska säkra på att DN cherrypicked de absolut värsta siffrorna den värsta helgen i den värsta månaden i den värsta staden. I New York t ex så är siffrorna per capita nu nere på svenska nivåer. Trenderna har mött varandra, och även i Chicago går antalet skjutningar och döda (liksom rån och våldtäkter) ned sedan tre år tillbaka (Trumps valperiod) – vi får väl se när den svenska trenden möter och passerar även Chicagos. Trenden här hemma, med ökat gatuvåld, skjutningar och kastade bomber med noll hänsyn till oskyldigt drabbade ökar ju okontrollerat.
*
Och precis som i Chicago står polisen helst vid sidan om, det är ju farligt! Arbetsmiljölagen går tydligen före polislagens skyldigheter. Rinkebykravallerna i början av 2017 fick närvarande polis i sina bilar order om att inte ingripa. Polischefen som gav dem namngavs i DN:s artikel, utan att tidningen ifrågasatte den eller att allmän åklagare kopplades in för att åtala honom för den uppenbart olagliga ordergivningen.
*
Ett domstolsutslag i Svea Hovrätt har också lett till att poliser idag undviker att preja fordon som mopeder och att sätta handfängsel på den som riskerar att visa sig vara mindårig. Domen är olaglig, går rakt emot vad som står i polislagen, men praxis är praxis. Återigen har domstolsaktivisterna lyckats med sin nedmontering av rättssamhället genom att snöpa den ordningsmakt som faktiskt fortfarande vill göra nytta.
*
Intressant är att brottsbekämpningen av den organiserade kriminaliteten inte hjälper mot skjutningar. Det räcker inte att bryta maffians makt. Det har man gjort i Chicago, med liknande resultat som när Saddam Hussein besegrades: istället för en stor måltavla finns plötsligt tusentals små, lika dödliga och för den slumpvis närvarande allmänheten ännu farligare. En jämförelse mellan Sverige och Libanon är – återigen – träffande: det är detta vi riskerar i första hand; allas krig mot alla, med oskyldiga mitt i kulregnet.
*
Det går heller inte (i Sverige jo, men inte i USA) att, när våldet nått den här omfattningen, kräva att denna allmänhet ska avväpna sig för att ställa sig försvarslösa inför de kriminellas vapenmakt: indragning av legala vapen bland laglydiga medborgare vore en närmast meningslös åtgärd. Precis som försvårande av jaktlicenser och innehav av sportskyttevapen och de s k vapenamnestierna i Sverige, som bara lett till att gamla ärvda bössor och byggdynamit etc lämnats in.
*
De få men uppmärksammade masskjutningarna och missödena med vapen i ostraffades händer svarar för en proportionerligt mycket liten andel av dödandet. Även när bara ‘oskyldiga’ offer räknas. De kriminella i Chicago har idag två viktiga anledningar att vara försiktiga när ger sig på laglydiga offer, rånar dem eller våldtar dem: risken är visserligen låg att de åker fast, men gör de det, så sitter de inne länge. Och den andra ännu viktigare anledningen att tänka efter före, är att de riskerar att stöta på någon som kan skjuta tillbaka.
*
Lösningen för ‘den hederlige svensken’? Precis som i Chicago. Segregation. Gated communities. Eller emmigrera. Vi vet ju vilka det är som skjuter. Det är inte våra svenska medelklassgrannar. Så tänker de vita i Chicago också. Det är nämligen ingen slump att svarta dödas 13 gånger oftare i ‘sina’ stadsdelar. Det är också de som skjuter.
*
Även det viktig statistik som DN besparat oss.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-blev-mammorna-i-chicago-maltavlor-for-valdet/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *