En utmärkt krönika om det politiska kaoset i Storbritannien, som inte på något sätt överdriver proportionerna – en parlamentarisk tvist som saknar motstycke sedan generationer tillbaka. Det kan faktiskt bli drottning Elisabeth som får avgörandet i sin hand, eftersom det är hennes uppgift att upplösa parlamentet – normalt en ren formalitet, men om Jonson går emot parlamentet i Brexitfrågan kan han tvingas upplösa det för att se till att det inte röstar emot honom. Vilket han måste be drottningen om i så fall. Som i sin tur måste ta ställning i en demokratisk kärnfråga – är det parlamentet eller premiärministern hon bör ställa sig bakom?
Många EU-motståndare i Sverige ser i Jonson en ny tänkbar Trump och ett hopp om att något liknande kan ske i Sverige. Tvärtom är tyvärr Jonson i många delar en politisk amöba, med vänsterliberala tendenser i invandringsfrågan och med en flickvän i den alarmistiska klimatrörelsen. Hans agerande kommer utan tvekan skada svenska intressen och kommer han till en uppgörelse med Merkel och Macron, så kan det vara med mer invandring som följd, inte mindre. och med ännu mer plakatåtgärder för klimatet. Jonson framstår som arrogant på ett sätt som liknar Trump, men han saknar Trumps politiska kurshållning.
*
Osäkerheten är stor, nyval är ett annat alternativ, och en hård Brexit innebär inte bara att fabriker får slå igen, kraschad utrikeshandel, mat- och medicinbrist, utan även nyvaknad terror på Nordirland hotar, liksom skotsk separation. Som DN:s utrikeskorre Marçal påpekar är förstås pundet av detta skäl under stark press. Det är något vi fått veta också i många andra artiklar i MSM, när vi ska förstå hur illa det står till i öriket. En på det hela taget riktig beskrivning även det.
*
Det som är desto mer frapperande är då hur få inhemska bedömare som för fram att kronan faktiskt sjunkit ännu djupare än pundet.
Vi har under fem års tid blivit 50% fattigare jämfört med amerikanerna och i varierande men väsentlig grad likaså fattigare jämfört med nästan alla andra världens länder. Utan att några krigsrubriker skakat oss. Medan brexitkatastrofen fått trycksvärtan att gå åt snart sagt varje vecka.
*
En bankekonom. Robert Bergqvist från SEB, ser ‘inte någon anledning till oro’. Och kallar IMF:s förklaring, regeringsbildningskaoset, för nonsens. Utan att avkrävas argument. När man som DN-krönikören von Seth listar fem skäl för kronans svaghet, så framstår det som om det mest är Trumps fel, och att dennes framgångar med dollarn är både onsint och ansvarslös.
*
Tino Sanandaji tycks vara ensam om att tro att en massimportering av bidragstagare, strukturellt ohållbar på sikt, skulle kunna vara förklaringen till kronkursfallet. Även om han skulle ha fel i detta, så är det iaf en utmärkt förklaring till varför ingen debatt i saken försiggår i MSM. Det är tabu.
*
Tyvärr är det förstås mycket lite som talar för att Sanandaji har fel. Strukturella orsaker brukar alltid ligga bakom, när en valuta kontinuerligt backar fem år i rad. Och att massinvandringen är ohållbar, det är inte svårt att se, det kan en mellanstadieelev räkna ut i ett enkelt matteexempel: blir de som inte kan eller vill bidra för många, så går det på tok. Att massinvandringen är lika intimt kopplad till kommunernas mångdubblade upplåning är lika uppenbart. Och att denna gör en räntehöjning omöjlig – då går man i konkurs. Därav kronfallet.
*
Återigen hinner DN censurera min läsarkommentar till Marçals krönika. Återigen är det förstås orsaken bakom kronfallet som inte ska få diskuteras.
*
Magnus Stenlund@Sunt Förnuft:
https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/?eid=ARDLcdIBe_CsFv6ujDGXD3Q7gQUlTGdR9KexMYmShfYzux2q0P_-RSqAvjLCp6JoddW1hY_rT2f7GcyB
DN:https://www.dn.se/nyheter/varlden/drottningen-kan-tvingas-avgora-brexit/
