Publicerad Lämna en kommentar

Vikingen som bad till Allah – numera en sanning bland världens allmänhet.

Hur många människor i världen tror idag att islam var en del av den nordiska vikingakulturen? För två år sedan antagligen ingen. Men tyvärr måste vi anta att det bland miljontals människor, även svenskar, spridit sig sådana villfarelser.


Detta efter att arkeologen Annika Larsson i september 2017 gick ut med sina ’forskningsresultat’ avseende textilfragment av s k brickband från ca 900 e Kr, funna i Birkas gravar. På det ena skulle det med kufiska tecken (ung. ’för-arabiska’) enligt Larsson stå ’Allah’ och på det andra ’Ali’, profeten Muhammeds kusin.
Det sensationella ligger i att brickvävning är en nordisk vävteknik – allt talar alltså för att brickbanden var tillverkade i Birka eller i omnejden, inte i mellanöstern, där den kufiska skriften hör hemma.
*
Larsson spann sedan vidare på sin teori på ett sätt som gjorde det lätt att skapa rubriker med nyckelinnehållet ’forskare konstaterar’ och ’vikingarna bad till Allah’. Inte bara i Aftonbladet. Utan även bl a i SVT, SR, Yle, BBC, The Guardian och New York Times. Trots att Larssons ’forskning’ inte ens förtjänar kallas så – se nedan. Men medias dementier har varit få och är bara av ett fåtal lästa.
*
Vad spelar detta för roll då? Jo, dels är det på detta sätt som fake news vinner inträde snabbast, med forskarens underskrift och medvetna medverkan. Om inte ens universitet och forskare håller sig till sanningen, utan driver åsiktsagendor, så eroderas all auktoritet – sådan som expertis både ska och bör ha. Vi litar inte på dem vi har haft mycket god anledning att lita på och i framtiden kommer få ännu större anledning att lyssna på, i takt med att all kunskap blir alltmer specialiserad. Detta är en mycket farlig utveckling som ingen utom etablissemanget självt kan göra något åt, och det kommer även med rätt ambitioner ta mycket lång tid att återupprätta vad som redan rivits ned.
*
Dels sprider Larsson en historierevisionistisk osanning. Jämför gärna med förintelseförnekandet, så förstår väl alla vad en sådan praxis (särskilt bland forskare) kan få för konsekvenser. Och det gäller inte minst just här: islam är förutom en religion en ytterst aggressiv totalitär ideologi med drag som gör den helt inkompatibel med västerländsk demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Larssons uppgifter är väl ägnade att underbygga denna ideologis insteg i vårt land. Hävdandet att ’ramadan är en gammal svensk tradition’, är bara ett av flera exempel på mer eller mindre befängd påståenden, som härigenom får lättare att slå rot. Och som sedan banar väg för införande av sharialagar med fler påtagliga konsekvenser.
*
Dels är det vårt i särklass mest kända varumärke, vikingen, som på detta sätt parasiteras på, undermineras och medvetet avglorifieras. Alla som är innehavare av riktigt bra varumärken brukar annars vara noga med att vårda dem. Från Coca Cola till Beatles. För svensk turistindustri är kopplingen utan tvivel viktig och kunde göras långt mer betydelsefull om man valde att gå den vägen, såsom norrmän och danskar har gjort. Men vikingens betydelse är stor också för andra länders syn på svensken. Bilden av honom (nej, inte hen) är nämligen mycket positiv. Överallt – utom på svenska muséer och i det svenska postmoderna kulturetablissemanget.
*
Pressmeddelandet från Uppsala universitet fick alltså viral spridning och här hemma anordnades snart därpå en stor utställning i Enköping med ett tema där Larssons brickbandstolkning var av central betydelse, trots att kritikerna nu i strid ström börjat anmäla sig. Man ville nå ut till allmänheten med ”en forskning som inte nödvändigtvis stämde överens med den traditionella bilden”. Riksbankens jubileumsfond finansierade projektet som hade det öppna syftet att ’ifrågasätta myter om genus och sociala roller, estetik och nationell identitet under vikingatiden’. Och tänk, Larsson hittade verkligen just vad man var ute efter!
*
Så här frankt gick Larsson och Uppsala universitet ut i pressmeddelandet som offentliggjorde nyheten:”Här används andra forskningsmetoder än gängse teoretiska, eftersom resultaten ska nå en bredare publik […] I Koranen står att man i Paradiset bar kläder av siden, vilket tillsammans med textbandens inskriptioner kan förklara den utbredda förekomsten av siden i vikingatida gravar. […] Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkar av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden.”
*
Allt detta kan förstås avfärdas som infantilt nonsens. Arkeologen Andreas Forsgren har förtjänstfullt sammanfattat kritiken i en skrift som tyvärr först nu publicerats. Larsson har för att få ihop ordet ’Allah’ tvingats klippa och klistra ihop delar av brickbandets mönster, vrida på dessa bitar, sedan spegelvända dem, och det som kommer ut är enligt en amerikanska professor, Stephennie Mulder, inte ‘Allah’ utan ’Illah’. Dessutom är den variant av kufiska som här jämförs med inte fullt utvecklad förrän på 1500-talet… Brickbandet med ’Ali’ har slutligen en nästan exakt kopia, funnen i Norska Snartemo. Men Snartemokopian är från 500-talet, alltså innan Muhammed och hans kusin ens var födda. Se där, lite förödande kritik, som rätteligen borde ha tvingat Larsson att betala tillbaka sina stödpengar.
*
Jag vill tillägga att slumpens skördar gör väldigt mycket möjligt, när alla språk och alla kulturer sammanställs. Eller hur förklaras annars bilmärken som ’Honda Fitta’, Mazda Laputa (spanska=hora) och Buick Lacrosse (Quebec-franska = masturbera)? Knappast var man ute efter de lokala ofrånkomliga associationerna, och om vi får klippa lite i texten så blir möjligheterna oändliga. Men när Uppsala universitet och Larsson till slut själv ändå gick ut med en dementi, så var den full av självömkan. Hon hade blivit ‘påhoppad’ och ‘kritiken var i många stycken oriktig eller missvisande’. Ynkligt, eftersom det naturligtvis är irrelevant om det också förekommit felaktigheter i kritiken – det räcker med att bemöta/konstatera de helt korrekta invändningarna.
*
Detta kvasivetenskapliga projekt fick alltså inte bara pengar från Riksbankens jubileumsfond, stöd av Uppsala universitet och blev ledmotiv för en utställning om vikingakultur. Uppfattningen kablades ut som en sanning över hela världen. Och många, många är det som läst och tagit till sig detta som en sanning.
*
Ponera att Larsson istället funnit stöd för ‘ariska kopplingar’ till de indoeuropeiska gravarna i Tarimbäckenet, med mumifierade vita, ja fullständigt rasrena föregångare till germanerna. Och att hakkorsen på brickbanden – jodå, sådana fanns det gott om – visar att den nazistiska ideologin levt i flera tusen år. Hade Riksbankens Jubileumsfond finansierat detta också? Hade man skrivit okritiskt om detta i såväl Aftonbladet som New York Times? Utan dementi?
*
Vad den virala nyhetsspridningen om Larssons klipp-och-klistrade brickband visar är att detta också naturligtvis skulle vara fullt möjligt. Men inte i vår tid. I vår tid måste vårt förakt och skepsis i förhållande till etablissemangets auktoritet vara riktade mot vänstern. Det är därifrån den farliga propagandan och indoktrineringen sker.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

källor:Andreas Forsgren: Brickbandet från Birka och Allah. Ett exempel på historieförvanskning, ur Historielärarnas årsskrift 2019

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ow1eA/ovantade-fyndet–vikingarna-akallade- allah-som-en-bon (obs: AB ändrade i en sen version rubriken ’åkallade Allah’ till ’kan ha åkallat Allah’, se inläggets bild för den första versionen).

Publicerad Lämna en kommentar

Vad ska vi göra om det inte går att integrera muslimerna?

Den nederländske professorn Ruud Koopmans är mycket tydlig: medan andra grupper av invandrare oftast gör stora framsteg från en generation till nästa när det gäller integration, så ser det helt annorlunda ut för muslimer. De finns naturligtvis undantag på individnivå, men när vi talar om de statistiska genomsnitten så är integrationen ytterst långsam – ibland går det rent av bakåt. Och detta gäller inte bara i Sverige, utan i a l l a västländer. Det finns inga undantag överhuvudtaget.

Det kanske tydligaste beskedet om detta, ger muslimernas åsikter om de nya hemländernas lagstiftning: 2/3 av dem anser att deras egna religiösa sharialagar står över den sekulära lagen. En klar majoritet är också homofoba och nära hälften är antisemiter. Koopmans redovisar en rad sådana statistiska sanningar som förnekas kategoriskt såväl av de politiska etablissemanget som av de muslimska företrädarna sjäva, inte minst imamerna, som genomgående hävdar att problemen finns hos fundamentalisterna, som enligt dem skulle utgöra ett närmast försumbart fåtal. Men Koopmans rön bekräftas av andra islamforskare, som professor Felice Dassetto i Belgien, som varnar för att allt fler västerländska muslimer övergår från sekulär till religiös tro, och att antalet salafistiska fundamentalister också ökar. En tysk larmrapport talar om en fördubbling på fem år.
*
Det här är inte nyheter på något sätt och det finns inget som tyder på en positiv förändring. Tvärtom så är utvecklingen densamma i hela den islamska världen – och den går entydigt åt fel håll. I de 47 islamskt dominerade länderna i världen är problemen enligt Koopmans ganska enkla att identifiera: kvinnoförtrycket som innebär mycket låg kvinnlig sysselsättningsgrad, höga födslotal och låg investering i barnens utbildning. Till dessa kan läggas klansamhällets struktur och den destruktiva skamkulturen, som inte befordrar någon som helst form av förtroende mellan individer utan släktband; och alla dessa fenomen stöttas av islam.
*
Grunden till islams problem är den oföränderliga synen på Koranen, som ingen auktoritet vill eller förmår ändra. Den medeltida och aggressiva statslära som Koranen förmedlar försvårar, såsom den tolkas, inte bara integrationen, den är ett direkt hot mot världsfreden. Koopmans är mycket kritisk till påståendet att endast en liten minoritet av muslimerna är fundamentalister, det är direkt felaktigt enligt hans enkätundersökningar, genomförda under mer än 20 års forskning. Medan ca 40-45% av muslimerna kan definieras som fundamentalister, så är motsvarande siffra bland troende kristna bara 5-10%.
*
Koopmans är inte särskilt populär i många kretsar (tänka sig!). Vilket enligt honom själv beror på att i dessa har man bestämt sig för att rasism och diskriminering förklarar alla integrationsproblem, inte kultur och religion. Och när en forskare som Koopmans utmanar deras världsbild, så möts han slentrianmässigt av personangrepp. Det vanligaste är att man blir arg för att han ’bara spelar högerpopulisterna i händerna’. För dem som tycker så är forskning nämligen bara ännu en politisk gren, avsedd att stötta den redan beslutade immigrationspolitiken. De politiskt korrekta patentlösningarna är mera utbildning, skaffa dem jobb och sluta diskriminera. Och denna pk-politik kostar förstås pengar. Vad Koopmans säger är att dessa pengar i praktiken är närmast verkningslösa.
*
Västerländsk kolonisering och imperialism anges ofta vara en förklaring till de muslimska ländernas problem. Men i själva verket är det de länder som har varit koloniserade längst som klarar sig relativt bäst när det gäller faktorer som demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Det borde väl egentligen kanske inte vara en så stor överraskning; västerländsk kultur är den enda som producerat dessa nyttigheter. Det är ovedersägliga fakta som direkt borde sopa banan med det marxistiska idégodset. Men så sker inte, istället censureras sådana som Koopmans.
*
Så hur bör muslimerna integreras? Koopmans är skeptisk till s k ’premie-muslimer’. Med detta menas den i Norge inslagna vägen, där man (även de konservativa) för fram de framgångsrikt integrerade som förebilder. Problemet är att dessa sällan eller aldrig är så välintegrerade när man skrapar lite på skinnet; det handlar om små eftergifter och symbolhandlingar, som dessutom inte alls behöver vara sanningar, eftersom muslimerna gärna tillämpar taqiya, ’lögner för islams bästa’. På detta sätt får majoritetsbefolkningen en skev och alldeles för positiv bild av hur den muslimska genomsnittsinvandraren ser ut och inte bara ’premie-muslimerna’ själva vinner oförtjänta förmåner, även islam i sin helhet skjuter fram sina positioner med denna draghjälp.
*
Koopmans ger i intervjun inget svar på frågan ovan, hur muslimer ska integreras, mer än de slutsatser vi kan dra själva: muslimer som valt att leva i utanförskapsområden kan inte förväntas påverkas av våra ‘morötter’. Vi måste fokusera ansträngningarna på att finna en bra ‘piska’. De som inte vill integreras måste utsättas för påtryckningar att göra det, t ex lägre bidrag eller inga alls om man inte lär sig språk och deltar i arbetslivet efter en viss tid. Utvisningshot mot dem som vidtar åtgärder som direkt motverkar integration, och som bryter mot svensk lag, såsom t ex tvångsgiften i hemländerna. Terroristsympatier, våldtäkter och skjutningar måste innebära utvisning på livstid. Och de som inte låter sig påverkas och förmås integreras på annat sätt måste vi helt enkelt skicka härifrån innan de blir för många, inte bara för att de inte själva bidrar, utan för att de påverkar sina landsmän och trosfränder negativt.
*
Är nu Koopmans forskning så radikal och kontroversiell? Det beror ju på vart man befinner sig. Den här krönikans material hämtades först från dansk erkänd mainstream media, Berlingske Tidende. Via Document, nyhetsbyrå på nätet, Norges största och mycket respekterad sådan. Till svenska Samhällsnytt. Personligen hyser jag stor respekt för Samhällsnytts rapportering både därför att detta nätmedia tar upp nyheter få eller inga andra gör, för att man är noga med att redovisa källor och för att skribenterna är både kunniga och erfarna. VIsst driver man en åsiktsagenda, men man gör det öppet, till skillnad från t ex DN. Det är alltså inte alls att förvåna att Samhällsnytt blivit det politiska etablissemangets spottkopp – eller att man därför också har fått ett – mycket oförtjänt – rykte som opålitliga och försåtligt vinklade.
*
Men det är ändå faktum. Och den flödeskedja som jag redovisar ovan visar ju att den här typen av nyhet är fullt acceptabel att förmedla på bästa nyhetsplats i våra grannländer, medan den i Sverige anses ’suspekt’ och så politiskt inkorrekt att bara Samhällsnytt vågar ta i den. Svenska islamforskare har heller aldrig varnat för eller ens studerat den ökande salafismen i Sverige, det finns inga Koopmans här alls. En akademisk motkultur saknas, de svenska muslimer som studerar ämnet låtsas som att problemet inte finns – åtminstone inte i Sverige. Islamsk infiltrering av politiska partier, främst S, Mp och C, består inte av sekukära muslimer, utan just av de radikala. Kan det finnas ett samband? Och det är de radikala grupperingarna som det svenska samhället gödslar pengar över, samtidigt som de enda muslimer pk-svenskarna stöter på är av ‘premie’-typen; sådana som uppträder som äkta eller oäkta sekulära och välintegrerade.
*
Sannolikheten att jag själv blir blockerad av facebook efter detta inlägg är också mycket större än efter någonting annat jag skriver. Muslimer och islam är fullständiga tabuämnen, som några av mina mindre positivt inställda följare genast rapporterar om – till massblockerare inom islamska svenska grupperingar som har fb-grupper tio gånger större än #jäh.

Att jag ändå gör det då och då, beror på att denna information måste spridas vidare, den får inte passera utan åtgärd, den är för viktig.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://samnytt.se/forskare-inget-vasterlandskt-samhalle-har-lyckats-integrera-muslimer/?fbclid=IwAR2aDLc-yF-XRSQbJOF7ZfxDR1umHzt7EVaFq3J5GzrKZnlwvaN14J9hwqo

https://samnytt.se/europas-muslimer-blir-mer-radikala-antalet-troende-nu-over-80/

https://samnytt.se/tysk-larmrapport-antalet-salafister-har-fordubblats/

https://www.document.no/2019/03/03/et-verdensbilde-kraklerer-ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-ar-og-han-kan-ikke-pege-pa-et-eneste-vestligt-land-der-har-succes-med-at-integrere-muslimer/
https://www.berlingske.dk/debatinterview/ruud-koopmans-har-forsket-i-integration-i-mere-end-20-aar-og-han

Publicerad Lämna en kommentar

VIRRET – DEN OHELIGA ALLIANSEN SOM HOTAR ATT KNÄCKA SVERIGE

Det som jag kallar VIRR är i stora drag ett annat och mer lämpligt namn för vad som annars brukar kallas “Postmodernism”. Det är ett alldeles för fint ord på något som är väldigt fult. Kanske har det fina men svårbegripliga ordet varit en del av förklaringen till varför denna obehagliga ideologi lyckats tränga in under skinnet på gemene man, inte bara i Sverige, utan även i lejonparten av den västerländska civilisationen som helhet. De flesta vet inte ens vad postmodernism är. Ännu mindre att den har som mål att störta vår civilisation i ruiner, och att man faktiskt har kommit en god bit på vägen att underminera dess grunder.

Det kanske bästa exemplet på det är att islamismen har tillåtits att breda ut sig i det sekulära Västerlandet, på ett sätt som är närmast obegripligt. Islamismen är inte alls en del av postmodernismen, tvärtom skulle man kunna tro att de båda ideologierna var dödsfiender. För medan postmodernism står för radikal feminism, hbtq-extremism, selektiv antirasism och neomarxism, så avskyr islamismen såväl jämställda kvinnor som homosexuella och kommunister, och de sharialagar man vill införa har ingenting med socialism att göra. Motsättningen är reell och allt annat än skenbar. Ändå är det postmodernismen som banat väg för de ultraortodoxa muhammedanernas anspråk, stöttat islamister ekonomiskt och varit konsekvent överslätande avseende jihadistisk terrorism.

Hur kan detta komma sig? Jo, eftersom man har en gemensam fiende: nämligen det sekulära västerländska samhälle som vi, eller snarare våra förfäder, kämpat så hårt för att bygga upp och som inte bara visat sig vara det ekonomiskt mest framgångsrika i världen, utan även det som står för mänskliga fri- och rättigheter – till skillnad från i prinicip alla andra samhällssystem. Enligt principen ‘min fiendes fiende är min allierade’ accepterar alltså islamisterna tacksamt den säkert ganska oväntade hjälpen från västs postmodernister. De senare i sin tur vänder bort blicken och accepterar att de muhammedanska homosexuella och kvinnorna från muslimska länder inte inkluderas i deras egen påstådda strävan efter jämställdhet och antidiskriminering. Postmodernisterna blundar också för islamisternas rasism, inte bara antisemitismen, utan även den som är riktad mot andra trosutövare, och för den delen mot sekulära svenskar. För de enda som kan vara rasister enligt postmodernismen är vita män. 

Men är då inte postmodernisternas “kamp för de förtryckta” i huvudsak rätt och riktigt och plumparna mest ett utslag av naiv ‘snällism’? Säkert följer många av de postmodernistiska budorden för att de har ett gott uppsåt. Men med de medel som används kommer deras ansträngningar aldrig leda till något gott. Tvärtom. Den lilla hårda kärnan av postmodernistiska aktivister å andra sidan är ultraextrema vänsterister med en mycket utstuderad och genomtänkt indoktrineringsstrategi – “plumparna” är allt annat än “misstag”. Man spelar skickligt på de kristna värderingar som vi sekulära svenskar uppfostrats med; att hysa kärlek till sin nästa, göra mot andra vad man vill att de skall göra mot en själv – och vända andra kinden till istället för att gå in i en konflikt. Sådana principer har haft ett avsevärt inflytande i vår kultur och fungerat just därför väldigt effektivt. Så länge som vi bemöts av samma beteende tillbaka så går det ju bra; vi tar hänsyn och möts av hänsyn. Problemet är att när någon inte följer spelreglerna – då har vi inget försvar.

De konflikter som därmed uppstår är de ideologiskt renläriga postmodernisterna naturligtvis inte omedvetna om. Tvärtom. Genom att påpeka att det är fult att peka ut någon som annorlunda har de fått de bästa bland oss att tiga – för svensken vill verkligen inte framstå som rasistisk. Den eftersträvade konsekvensen är handlingsförlamning, och en sådan har i princip rått i Sverige ända fram till nu. Man har lyckats få medelsvenssons över i princip hela den röd-grön-blåa skalan att iaktta största möjliga tystnad, under det att vårt land och den svenska kulturen våldtas. Ja, det är ett extremt ord. Men hur ska man annars beskriva det, när till och med Riksantikvarieämbetet medvetet slänger bort delar av vårt kulturarv för att det inte passar in, när man ska göra muséerna ’tillgängliga för alla’? När vår egen statsminister påstår att svenskarna ‘saknar en egen kultur’? När våra sekulära värderingar – som är fundamentet för alla våra fri- och rättigheter – relativiseras och jämställs med ideal som vi som västerlänningar med full rätt kan kalla medeltida? Och när svensk media underlåter i det längsta att skriva om hur denna kulturkrock kommer till uttryck i den mest råa kriminalitet? Alltmedan vi massimporterar fattigdom, som vi sedan inte kan avhjälpa ens genom att höja pensionsåldern och försämra välfärden – och samtidigt höja alla skatter som går. 

Postmodernisterna har skapat ett VIRR-varr i svensk förvaltning. Exemplen är otaliga och växer stadigt i antal. Islamistiska nämndemän tillåts införa sharia smygvägen; slapp kontroll har gjort det möjligt för tjänstemän med utländsk bakgrund på Immigrationsverket att låta tiotusentals landsmän muta sig in i landet; polisen har utrustats med flygblad och ‘relationsstrategier’ istället för med rätt att möta invandrargängen hårt mot hårt; politikerna har fortsatt att med skattebetalarnas pengar finansiera svenska islamisters terrorresor och utbildning i salafistisk fundamentalism ända tills IS staten upphört – och alla utbildade extremister hunnit återvända hem, för att här ta itu med att radikalisera sina trosfränder. 

Allt sker offentligt och kläs av media i för allmänheten acceptabel, men givetvis orwellsk språkdräkt. När nyhetsflödet om våldtäkter och skjutningar – trots finmedias tystnad, trivialiserande och vinklingar – hotar att väcka svenskarna, så gör man allt för att vända bort blicken mot “meta-händelser”, i verkligheten betydelselösa pseudofenomen: metoostormen under hösten 2017 saknar motstycke avseende journalistiska övertramp och alla pressetiska regler slängdes överbord, bara för att vi inte skulle prata mer om gruppvåldtäkter begångna av invandrare, utan istället tänka på eller associera till de dumma vita männens tafsande. Dessa föreföll för ett tag enormt vanliga, men det berodde mest på att precis allt anmäldes, och att anmälningarna omfattade allt som hänt under de senaste tre decennierna. Samt att det största antalet anmälningar – vilket finmedia givetvis underlåtit att meddela – var rena sympatiyttringar. När inte heller denna mediabubbla räckte för att överrösta den verklighet som gång på gång respektlöst stack upp sitt fula huvud, rakt in i de genustänkandes slagordsfilosoferande, så bestämde sig Bonnierkoncernen för att, med benäget bistånd från både regering och opposition, censurera de fria nätmedierna. Detta dels med hjälp av den planerade grundlagsändringen. Dels med de autonoma vänsternätverkens ‘hat’-anmälningar. Man avser slå två flugor i en smäll: besvärliga konkurrenter och sanningsägare som hackar sönder trovärdigheten i vad man själv påstår. Regeringen blev så glad över idén att den bidragit med påtryckningar på Google och Facebook. 

Det är i denna situation vi står i idag, anno 2018. Etablissemanget vägrar fortfarande att se verkligheten i ögat och ta ansvar för tidigare beslut. Vi styr fortfarande rakt mot isberget, man har bara lättat på gasen lite. I klartext handlar det naturligtvis främst om den vansinniga massinvandringen och medföljande nollintegrationen. Enligt prognoserna ska vi fortsätta ta emot ca 100.000 flyktningar – om året – i minst åtta år till. Detta trots att det är lätt att räkna ut att detta kommer leda till ökad polarisering, hat och skrämmande konflikter, där inte minst befintliga och välintegrerade invandrare lär bli kanonmat, eftersom de står i främsta linjen. Redan situationen som den är hotar att övermanna våra befintliga strukturer, institutioner och inte minst statens finanser och svenskarnas skattebetalningsförmåga. Det vill säga, just detta som postmodernisterna kallar för ‘de patriarkala strukturer’, de som de vill riva. 

Denna verklighet tränger sig alltså alltmer på. Men motmedlen är inte vad vi svenskar skulle vilja se. bara några luftiga dimridåer av ord. Handlingarna går åt ett helt annat håll. Man har insett att det inte räcker med att 85-90% av journalistkåren är röd-grön och grundligt indoktrinerad med postmodernt tankegods, eller att till och med så kallade borgerliga tidningar väljer att gå pk-etablissemangets ärenden, genom att vinkla och förtiga sanningar och baktala dem som inte gör det. Problemet är att allmänheten ju trots propagandan ändå inte riktigt hänger med längre. Istället för att då använda alla tillgängliga medel för att läka de skador som samhällskroppen förorsakats, så väljer man att fortsätta förvandlingen av Sverige till en ‘åsiktsdemokratur’, där bara den formella yttrandefriheten återstår, medan de konkreta möjligheterna att göra sig hörd som dissident kringskärs alltmer hårdhänt. Detta är en skandal bortom all svensk fattningsförmåga. Ingen av oss tror jag är kapabel att tillfullo tillgodogöra sig och bearbeta vad detta faktiskt innebär för oss som nation.

Men vad kan vi annat förvänta oss egentligen? Liksom alla vaneknarkare saknar den ständigt lika makttörstande S-ledda regeringen all moral och integritet. När det gäller att klamra sig fast vid taburetterna så finns det inget annat som tillmäts samma betydelse. Därför offrar man 63 mdr (SEXA TREA MILJARDER) kronor på att dopa de nytillkomnas arbetslöshetssiffror, som man med rätta ser som ett av de allvarligaste hoten mot ett omval. Rebecca Weidmo-Uvell har skrivit om detta, det har däremot inte DN eller Aftonbladet gjort – naturligtvis. Främst nationalekonomen Tino Sanandaji har gjort ett utmärkt arbete, som belyser hur illavarslande framtiden ser ut, just på grund av invandrarnas alldeles för låga förvärvsfrekvens. Denna innebär att de är långt, långt ifrån att stå för sina egna kostnader, ens i andra generationen. Eftersom det handlar om 100% skattefinansierade låtsasjobb är Löfvén & C:o utan tvivel också medvetna om att de gigantiska bidragen inte kommer leda någonstans. Och att man kommer bli tvungna att avbryta flödet av subsidier efter valet. Ändå anser man alltså att det är värt varenda krona, för med sosselogik finns det nämligen intet viktigare för Sverige och svenskarna än att just sossar får fortsätta bestämma. Och ‘det bästa’ med deras cyniska plan är, att om de inte vinner så kommer någon annan tvingas förklara varför arbetslösheten åter skjuter i höjden, när kranen ur statskassan stängs av. Det kommer göra det möjligt för S att i opposition hävda att ‘allt är borgarnas fel’, och ‘se vad som händer nu när ni inte röstade på oss’. Och ökar alltså sannolikheten för att man får chansen igen 2022. 

Detta är den genomkorrumperad regim vi har, som är beredd att offra allt av den ack så nödvändiga statskassan för det enda syftet att själva hanka sig kvar vid makten. Trots KI:s och andra ekonomiska prognoser som visar att inte ens de mest kortsiktiga och samhällsskadliga skattehöjningar kommer vara tillräckliga för att klara välfärden 2020. Inte som det ser ut nu. Och absolut säkert inte om nuvarande invandringsprognoser besannas (något som vi själva dock har möjlighet att påverka). I min värld är de 63 miljarderna i sjön en stöld som ingen svensk vare sig förr eller senare kommer att kunna komma i närheten av. Skulle jag ha möjlighet att skriva om lagen så skulle påföljden vara livstid för detta svek, som i mina ögon är fullt i klass med landsförräderi.

Detta är ett forum och en blogg för alla som vågar se sanningen i vitögat, sprida denna till så många som möjligt och göra vad som krävs för att omintetgöra de onda planer som postmodernisterna smitt åt oss. Ni, vi, alla kommer sannerligen behövas för att lyckas.13 mar 2018 15:46