Publicerad Lämna en kommentar

Hur en klimatalarmist tänker när hen vill införa tvång och diktatur. Del 2.


Så, Andrev drar sitt strå till stacken för att bilda opinion för fler och mer tvång – och varför inte diktatur – klimatet skulle ju annars löpa amok tror han. Och att tvånget behövs, inte bara för att motivera de bångstyriga, utan också honom själv. Både för att det annars inte ‘vore rättvist’ och för att han inte tror att hans och andra rätttroendes egna åtgärder räcker till*
*
I flödet med läsarkommentarer visar det sig att mängder av DN-läsare håller med Andrev. Han har verkligen lyckats här. “Lysande artikel!” Och läsarna tävlar i att komma med tvångsåtgärder. En sådan är ‘en modern ättestupa’. Jag fingranskar förgäves för att upptäcka någon form av ironi. Nej, man ser defintivt ‘dödshjälp för klimatets skull’ som en realitet.
*
Men Andrev. Ponera att någon övertygar dig om att de motsträviga kommer reagera tvärtom ifall de utsätts för detta tvång. Att de i ren protest kommer blanda sopsorterat matavfall med hårdplaster och batterier. Skulle det vara gångbara argument för att få dig att sluta argumentera för tvång och diktatur?
Eller kommer du bli ännu mer bestämd, oavsett att du aldrig kan veta vad klimatdiktaturens ledare kommer kräva av oss, förrän det är för sent? Ättestupan du läst om på twitter, och att tvingas offra sina barn, skulle du gilla läget när de inför sådant? Vi är där nu. Du tänker väl efter före, innan du låter dem få den makten? Eller är det trots allt värt det, för planetens/samvetets skull?
*
Jag misstänker 1. att Andrev inte tänkt så långt. Men att 2. när vi väl kommer dit, så kommer Andrev höra till dem som ändå står och nickar med. För så fungerar gruppdjuren. Den stora massan följer med, För att andra gör det. Det är ju just den filosofin Andrev beskriver. Han ställer upp, men bara om han vet att alla andra gör det (dvs tvingas göra det).
*
Vi, som är övertygade om att klimathysterin är den största bluff mänskligheten gått på blir fler och fler och vi kommer aldrig kunna vinnas tillbaka, eftersom vi vågat läsa på. Och vi kommer vara lika emot, som du är för. Och våra bästa argument är just att det finns sådana som du som låter sig övetygas av lögner, som att ’97 procent av alla forskare är eniga’ och som sedan utan vidare är beredda att offra både Sveriges och jordens framtid på att detta gör klimatfaran verklig.
Nej, för oavsett vad som händer med klimatet så vill vi inte uppleva att hela planeten förvandlas till en lömsk och oförutsägbart ombytlig diktatur ledd av extremistiska miljöpartister.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
* hur det ska räcka att tvinga 5 miljoner till svenskar, medan 3 miljarder nya afrikaner frivilligt förmodas följa efter, den logiska kullerbyttan verkar Andrev inte ha funderat över, men vi överser med den här, se del 1.
https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-vad-ar-du-beredd-att-offra-for-en-beboelig-framtid/

Publicerad Lämna en kommentar

Hur en klimatalarmist tänker. Och varför hen vill ha tvång och diktatur. Del 1.


Som krönikören konstaterar är det mycket lite uppoffringar hen är beredd att göra för att rädda planeten, inte ens ta tåget i stället för bilen till morfar och mormor i Karlshamn över jul. Varför? Därför att det ju inte vore nog. Eller rättvist. Jag hänger med i det tänket. Det låter mänskligt. Och typiskt för en gruppvarelse inom den politiskt korrekta vänsterextremistiskt indoktrinerade horden. Lika mycket som slutsatsen: Om inte alla tvingas förstås! Då skulle allt kunna ske. För, underförstått, då kommer hen att både göra som man tvingar hen till och känna att det hen tvingas till är rätt.
*
Detta är en ‘Insiktsfullhet’ som perverter, typ:
“Jag är övertygad nog att göra något, ifall andra tvingas göra det jag är övertygad om att jag borde göra. Men inte är nog övertygad att göra, om inte också andra tvingas till det.”
Jag är samtidigt övertygad om att när vi svenskar tvingas att ‘gå före’ resten av världen, så kommer resten av världen att följa efter frivilligt.
Eller vänta nu? Är jag verkligen övertygad om det? I så fall borde jag väl också vara övertygad om att mitt eget exempel – ifall jag gjorde det jag var övertygad om att jag måste göra det – även kommer följas av andra svenskar, UTAN att någon TVINGAS till? För varför skulle afrikanerna frivilligt göra det som mina motsträviga landsmän inte tycks vilja? Tror jag verkligen att afrikaner 1000 mil bort är mer lättpåverkade än de svenskar som dagligen indoktrineras av svensk MSM?
Eller är jag övertygad om att det räcker med att vi i Sverige tvingas göra det jag är övertygad om måste göras? Utan att 3 miljarder nya afrikaner följer efter? I så fall verkar min övertygelse mest handla om att hur skönt det kommer kännas i mitt samvete när jag tvingas göra det där jag är övertygad om att alla måste göra.
Och hur övertygad är jag innerst inne om att planeten måste räddas så? Eller att den ens KAN räddas så? Sådana tvivel som gör att andra, men inte jag (väl?) måste tvingas?
Min okunskap är alltså min bästa garanti för att bibehålla min övertygelse, den får mig att åtminstone vara säker på att det är rätt att tvinga alla inkl. mig själv.
Genom att inte ta reda på mer själv om just grundorsaken till min oro och övertygelse om att denna är berättigad, så kan mitt samvete få ro.
Äntligen en förklaring på exakt hur klimatalarmismen fungerar psykologiskt på micronivå.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-vad-ar-du-beredd-att-offra-for-en-beboelig-framtid/

Publicerad Lämna en kommentar

Medan kulregnet tilltar i Sverige skriver DN om våldet i Chicago.


I fredags såg jag tillsammans med famlijen ‘Kill the Irishman’ på Netflix, ett verklighetsbaserat drama om en gangster i Cleveland på 70-talet. När våldsspiralen eskalerat till sitt klimax, så berättar speakerrösten att ‘den sommaren sprängdes 36 bomber’ och uppgörelserna i Cleveland fick nationell uppmärksamhet i hela USA. Själv kunde jag inte hjälpa att siffran inte imponerade ett dugg. Med över 200 bomber som helårsprognos ligger ju Sverige 2019 inte långt därifrån. Och kurvan pekar bara upp, upp.
*
Våra egna skjutningar relativiseras förstås medvetet av DN, som vill visa hur mycket värre det är i Donald Trumps USA. Ett annat syfte är att vänja oss vid eländet och få oss att inse att det bara är att anpassa oss, avskärma oss och acceptera det nya normala. Men visst: det är onekligen kittlande obehagligt att få en uppfattning om vad som väntar oss. Chicagos våldsstatistik slår oss fortfarande med hästlängder. I alla fall de som redovisas. Under juli hade man 231 skjutningar och bara sista helgen dödades 8 personer.
*
Vi kan dock vara ganska säkra på att DN cherrypicked de absolut värsta siffrorna den värsta helgen i den värsta månaden i den värsta staden. I New York t ex så är siffrorna per capita nu nere på svenska nivåer. Trenderna har mött varandra, och även i Chicago går antalet skjutningar och döda (liksom rån och våldtäkter) ned sedan tre år tillbaka (Trumps valperiod) – vi får väl se när den svenska trenden möter och passerar även Chicagos. Trenden här hemma, med ökat gatuvåld, skjutningar och kastade bomber med noll hänsyn till oskyldigt drabbade ökar ju okontrollerat.
*
Och precis som i Chicago står polisen helst vid sidan om, det är ju farligt! Arbetsmiljölagen går tydligen före polislagens skyldigheter. Rinkebykravallerna i början av 2017 fick närvarande polis i sina bilar order om att inte ingripa. Polischefen som gav dem namngavs i DN:s artikel, utan att tidningen ifrågasatte den eller att allmän åklagare kopplades in för att åtala honom för den uppenbart olagliga ordergivningen.
*
Ett domstolsutslag i Svea Hovrätt har också lett till att poliser idag undviker att preja fordon som mopeder och att sätta handfängsel på den som riskerar att visa sig vara mindårig. Domen är olaglig, går rakt emot vad som står i polislagen, men praxis är praxis. Återigen har domstolsaktivisterna lyckats med sin nedmontering av rättssamhället genom att snöpa den ordningsmakt som faktiskt fortfarande vill göra nytta.
*
Intressant är att brottsbekämpningen av den organiserade kriminaliteten inte hjälper mot skjutningar. Det räcker inte att bryta maffians makt. Det har man gjort i Chicago, med liknande resultat som när Saddam Hussein besegrades: istället för en stor måltavla finns plötsligt tusentals små, lika dödliga och för den slumpvis närvarande allmänheten ännu farligare. En jämförelse mellan Sverige och Libanon är – återigen – träffande: det är detta vi riskerar i första hand; allas krig mot alla, med oskyldiga mitt i kulregnet.
*
Det går heller inte (i Sverige jo, men inte i USA) att, när våldet nått den här omfattningen, kräva att denna allmänhet ska avväpna sig för att ställa sig försvarslösa inför de kriminellas vapenmakt: indragning av legala vapen bland laglydiga medborgare vore en närmast meningslös åtgärd. Precis som försvårande av jaktlicenser och innehav av sportskyttevapen och de s k vapenamnestierna i Sverige, som bara lett till att gamla ärvda bössor och byggdynamit etc lämnats in.
*
De få men uppmärksammade masskjutningarna och missödena med vapen i ostraffades händer svarar för en proportionerligt mycket liten andel av dödandet. Även när bara ‘oskyldiga’ offer räknas. De kriminella i Chicago har idag två viktiga anledningar att vara försiktiga när ger sig på laglydiga offer, rånar dem eller våldtar dem: risken är visserligen låg att de åker fast, men gör de det, så sitter de inne länge. Och den andra ännu viktigare anledningen att tänka efter före, är att de riskerar att stöta på någon som kan skjuta tillbaka.
*
Lösningen för ‘den hederlige svensken’? Precis som i Chicago. Segregation. Gated communities. Eller emmigrera. Vi vet ju vilka det är som skjuter. Det är inte våra svenska medelklassgrannar. Så tänker de vita i Chicago också. Det är nämligen ingen slump att svarta dödas 13 gånger oftare i ‘sina’ stadsdelar. Det är också de som skjuter.
*
Även det viktig statistik som DN besparat oss.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-blev-mammorna-i-chicago-maltavlor-for-valdet/

Publicerad Lämna en kommentar

Glöm offret. Nu ska vi tycka synd om ännu en mördare.

DN kallar honom för säkerhets skull för ’skolpojken’ och ’skolkompisen’. Men av svensk domstol har han bedömts vara myndig och fällts för mord, till sju års fängelse. Mordet har utlöst en lång serie artiklar i DN och alla har de handlat om det märkliga att ingen letat efter offret, Asad Ali, 15 år. En mycket tragisk historia och frågorna är berättigade. Och Asad är inte den enda som tvingats gå i skolan tillsammans med vuxna kriminella. En nog så intressant och viktig debatt borde föras kring detta. Men nu skiftar medias fokus: nu är det gärningsmannen vi ska tycka synd om.
*
Domen på sju år skulle nämligen vara alldeles för mycket. Ett ’giltigt pass’ (från okänt land visar att åldersbedömningen är felaktig, påstår försvarsadvokaten och DN:s reporter förefaller hålla med. Liksom sossarnas man bland läsarkommentarerna, en viss Lars Gröndal boende i Ungern, som sannolikt får betalt per tecken. ’Alla vi som snöat in på att ett giltigt pass lätt gått att köpas av IS eller i Afghanistan’ har fel enligt Gröndal.
*
Den här gången gör han dock bort sig å det grövsta, eftersom han tar sig själv som exempel på att även Sveriges folkbokföring kunnat göra fel, förr i tiden i alla fall. Faktiskt ett utomordentligt åskådliggörande exempel på hur det kan gå till och ofta gör fortfarande i länder där kontrollen är ännu mycket sämre än den var i Sverige på den tiden. Vi svenskar fattar ju knappt det och det är skönt att se att rätten faktiskt tillämpar den fria bevisprövningen just med detta i bakhuvudet, sannolikt alldeles korrekt i det här fallet.
Vad som dessutom tillkommer i försvårande avseende i detta fall är att felaktigheterna i dessa länder, till skillnad från i Sverige för ett halvsekel sedan, också är systematiskt korrupta – medvetna fel begås. Och då kan man fråga sig om det fanns något motiv för en sådan medveten felaktighet? Ja, visst gjorde det. För låg ålder skulle ge gärningsmannen frikort till Sverige. Case closed.
*
Gröndal fick inte ens ihop ett svar på detta svar, men anmälde mig naturligtvis. Det fick dock stå kvar. Det fick däremot inte nedan (troligen också anmält av Gröndal):
Intressant 1. att DN inte anser att vi ska ha bild på den myndige och dömde gärningsmannen. Inte ens gärningsmannens nationalitet ska vi få veta. Annars hade vi alla kunnat göra en egen bedömning. Men så var det ju under hela perioden då de ‘stackars ensamkommande flyktingbarnen’ kom hit i stora horder, innan den medicinska prövningen visade att 75% hade ljugit. Inte en bild publicerades på alla skäggen. Medias agenda var solklar: ge inte ‘rasisterna’ rätt. Även om de skulle råka ha det.
Intressant 2. Första gången det nämns att Asads mördare var flykting i hela den artikelserie jag har följt. Och då för att det var nödvändigt för att förklara varför man anser att han fått ett för hårt straff. Agendan fortsätter att drivas, på nyhetsplats.
*
Dessa väl valda ord censurerades bort med motiveringen: ”Denna kommentar tas bort eftersom den bryter mot riktlinjerna för kommentarer, specifikt dessa: Framför egna åsikter i god ton och visa respekt för dem som eventuellt berörs av nyhets- eller debattartikeln.”
Jag överklagade: ”På vilket sätt bryter detta mot god ton? Och vem ska jag visa respekt för? Den dömde mördaren? Eller DN och media?”
*
På detta vart även moderatorn tystad. Något svar har jag inte fått. Vad som borde ha varit en diskussion om hur det naiva insläppandet av kriminella ålderslögnare fått tragiska konsekvenser för skolbarn som tvingas tillbringa sina dagar tillsammans med dem, har med DN:s vänsterextremistiska utgångspunkt förvandlats till frågan hur en tingsrätt kan vara så rasistisk att den inte accepterar ett afghanskt pass.
Agendan fortsätter.
Magnus Stenlund Sunt Förnuft
https://www.dn.se/sthlm/forskare-ifragasatter-tingsrattens-bedomning-av-aldern/
https://www.dn.se/sthlm/ungdom-far-sju-ars-fangelse-for-mord-pa-skolkompis-i-marsta/

Publicerad Lämna en kommentar

För två år sedan satsade DN på den här redaktionen. Och en 20-årig prenumeration upphörde.

Jag har ibland undrat vad det var som fick mig att sluta prenumerera på DN år 2017. Var det metoodrevet? Var det droppen som fick bägaren att rinna över – och som fick mig att se klart? Att Wolodarski inte bara gjort ledarsidan lika illröd som kulturdelen, utan att hela tidningen genomsyrades av en agenda?
*
Den här bilden säger mycket om hur man rustat sig till tänderna för att banka ut sina postmoderna budskap. Ingen påtaglig oro för att man ska anmälas för könsdiskriminering där inte! Eller åldersdito. Obs: en nyanställd kunde inte vara med på bild. Jodå, kvinnlig, i 35-årsåldern… Jag tror faktiskt att just den här bilden katalyserade min uppsägning, jag tycker den och tillhörande text är så avskyvärt självbelåten att magsyrorna rinner till när jag ser den.
*
Sedan kan man ju förstås istället undra hur det kom sig att jag dröjde så länge med att avsluta prenumerationen som till 2017. Någonstans kände jag mig nog stolt över att vara så… ‘balanserad’ kanske? Att minsann vara sådär mitten, som DN utger sig för att vara. Det finns en lockelse i det. Framförallt var morgonens tidningsläsande en ritual av stor betydelse för mig; någon gång i tiden hade den fått mig att må bra även när jag tog in mindre goda nyheter. Jag höll faktiskt med om en hel del av verklighetsbeskrivningen, tillräckligt för att kunna stå ut med det jag avskydde.
*
Men sanningen är ju att efter Wolodarskis övertagande hade min heliga stund över frukosten alltmer kommit att förvandlas till en blodtryckshöjare. Tidigare pålitliga ledarskribenter som Eric Helmerson hade maskerat sig till varannandagspopulister, med då-och-då-åsikter som alibi för hela tidningens vindkantring, och uppenbart bara där för att behålla prenumeranter som mig. Och resten fick mig att bli så arg att hela förmiddagen riskerade att gå åt till att älta dagens idiotier.
*
Igårkväll råkade jag gå igenom mitt flöde av gamla inlägg och det var då jag insåg vad som fått mig att stanna så länge som jag gjorde. Sportdelen kunde ju förstås läka en del av såren, åtminstone om det gått bra för AIK. Men det gör det ju inte alltid, tyvärr (men om man som vanligt klår Djurgår’n imorgon så är det iofs bra nog!). Insiktsfulla reportage om vetenskap och kultur, och Stockholms- och utlandsbevakning (dock inte av Trump) kunde också få mig att känna att jag läste en heltäckande morgontidning. Men dessa reportage blev allt färre. Min villfarelse att jag faktiskt trodde mig vara komplett informerad av att läsa DN krackelerade, långsamt men säkert.
*
Och jag ser i flödet att jag gång på gång utropat artiklar som bevis för att tidningen nu ändå var på väg åt rätt håll igen, att man tagit sitt förnuft till fånga. Men så här i backspegeln kan jag konstatera att det varit falskt alarm. Antingen fråga om vikarierande rubriksättare och rena olycksfall i arbetet, eller alibiartiklar och avsiktliga villospår. DN under Wolodarski – och med den ‘nya’ redaktionen på bilden – lär förbli en demagogimaskin för sossarna och miljöpartiet.
*
Nej, jag vet nu var det var som förlängde prenumerationen med minst tre år, alldeles ensamt: serierutorna med Rocky! Det var de som fick den där magsyran att försvinna. Jodå, jag har hans seriealbum, men det är inte samma sak. Nästan varje dag hade Martin Kellerman lyckats tåta ihop något som var både träffande och så roligt att det lyckades få mig att avsluta frukosten med ett skratt. Den där dagliga humörkicken uppvägde slagsidan och lögnerna som fick mig att nästan tugga fradga – och som katalyserade att sidan Sunt Förnuft startade – och idag har 6500 följare.
*Varje moln har en silverkant. Tyvärr är dock Kellerman mer behövd än någonsin på tidningen som har så stort ansvar för att Sverige är på dekis. Och ingen serie kommer någonsin ändra på det.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Ännu en mördad kvinna. Ska vi vänja oss vid detta också – som med våldtäkterna?

Dagen efter mordet i Malmö på kvinnan med bebisen var det dags för operation ’locket på’ på DN-redaktionen. Den vanliga överslätande, ’sansade’ artikeln, där alla ’med båda benen på jorden’ ska få klart för sig att detta minsann inte är något att reagera särskilt för, ’behåll lugnet, här finns inget att se’. Morgonen efter möts vi av rubriken att ännu en kvinna skjutits till döds, denna gång i Råcksta i västra Stockholm.

*
Det tog alltså bara ett dygn innan artikeln var obsolet. Eller förresten, bara nästan, det som först närmast gav ett intryck av freudianskt avslöjande felsägning, bekräftades ju: ordet ‘fortfarande’. Vad ska DN-redaktionen göra nu? Tiga ihjäl sanningen? Eller ska fröken Otto gå ut och hävda att hon hade rätt? ‘Fortfarande’ är det ju sällsyntare än t ex våldtäkter…
*
Journalistens omsorg om medborgarnas lugn och sans känns inte bara stötande för den som vill sörja över offren eller rättssamhället Sveriges uppgång i rök, utan än värre är det när man upprepar slitna lögner och återigen försöker inpränta en verklighetsbild som helt enkelt inte stämmer.
*
’Det dödliga våldet i Sverige är lågt, internationellt sett’.
Falskt. Sveriges dödliga våld är visst hög, internationellt sett. Vi har sedan mitten på 90-talet legat över EU15 och sedan 2007 passerat även snittet för hela EU.
*
’Det dödliga våldet i Sverige har minskat sett över tiden och är inte så uppseendeväckande alls’.
Falskt. Artikeln vill relativisera ökningen och nivån på det dödliga våldet i Sverige. Det är en missvisande bild, för Sverige avviker från en helt dominerande trend i övriga EU, där det dödliga våldet minskat kraftigt sedan mitten på 90-talet. EU-snittet var då uppe i 2,0 döda/år per 100k invånare, men 2015 var man nere i 0,7 och den nedåtgående trenden är mycket jämn.
*
Sverige låg på 0,7 år 2012, men tre år senare var vi uppe på 1,3 och här är trenden brant uppåt. Visst har det dödliga våld minskat i Sverige sedan 80-talet – men nu är vi så gott som tillbaka på 80-talsnivåerna.
*
Vad ingen vänsterist och regeringsuppbackande journalist på DN vill berätta är att det minskade dödliga våldet i västvärlden är en trend som beror på att unga träffas ute mycket mindre ofta än förr. Dessutom har mord med hatbrottsmotiv minskat! Liksom sedelhanteringen i både banker och affärer. Att det dödliga våldet i Sverige stiger ÄNDÅ är alltså det anmärkningsvärda, när det sjunker överallt annars.
*
Samtliga mina uppgifter ur Brå:s och WHO.s statistik, från Tino Sanandaji, Massutmaning s. 170f.
*
Hur vore det med lite sådan “fakta i frågan” DN? Nej, det går ju inte an. Då kan ju folk även lista ut svaret på frågan VILKA det är som begår detta våld i de ‘kriminella kretsarna’. Trots att BRÅ gjort vad man kan för att bevisa att det inte går att bevisa. Allt för att ingen ska göra kopplingen mellan den saliggörande mångkulturella massinvandringen och petitesser som det här med kriminaliteten.
*
DN orkar uppenbarligen ett tag till. Men orkar vi svenskar? Bensinupproret i all ära, men ett uppror mot de kriminella vore faktiskt också på sin plats.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/sverige/alexandra-urisman-otto-karaktaren-pa-valdet-har-forandrats-men-fortfarande-ar-handelser-som-den-i-malmo-ovanlig/
https://www.dn.se/sthlm/skadad-hittad-efter-skott-i-vallingby/

Publicerad Lämna en kommentar

Nu har djurrättsaktivisterna gått ett steg längre: djuren ska bli jämlika

Hade det här inte varit en recension i Sveriges största morgontidning så hade väl ingen brytt sig. Men när lovorden haglar över Amelie Björcks ‘djupt fascinerande studie’ Zooësis, så är det alltså i DN det sker. Och för oss som bara gillar djur i största allmänhet kan det ju vara intressant att veta vilka vidriga chauvinister det gör oss till.

Det är också en tankeställare hur långt ut det är möjligt att ankra i den mest extremistiska djurrättsaktivismen. Den filosofiska och ideologiska inställningen är skrämmande verklighetsfrånvänd. Vi kan skratta åt den, men med dessa förvirrade tankegångar har vi snart våldsverkare som ger sig på vanliga husdjursägare, myggmedelsförsäljare och folk som råkar kliva på en insekt ute i skogen. Här finns m a o Maos lilla rättläriga röda, för alla som vill ställa till våld och kaos precis överallt, men som ännu saknar en tillräckligt befängd anledning.
*
Jag tror jag faktiskt ett par citat bäst beskriver galenskapen, och ger den känsla för vad det handlar om:
“…många människor [ser] djuren som naiva gosedjur eller korkade freaks och gör dem till föremål för överkladdig kärlek. Alternativt förvandlar dem till arbetskraft eller torterade slavar. Men vad händer om man, istället för att förpassa djuren in i träldom eller gör dem till sällskapshjon eller speglingar av infantila känslor, faktiskt respekterar dem?”
*
Ja, det kan man ju undra eller hur? Björcks eget svar: “Om människan ska släppa sin makt över djuren krävs en existentiell och filosofisk revolution.” Ja, och kanske lite våld, också? Det finns visserligen ingenting sådant antytt. Det är för de positivt inställda läsarna att dra sina egna slutsatser. Men som bekant är det just vad intellektuella stollerier brukar leda till, man finner lätt sin pöbel.
*
Ett avslutande citat, enligt recensenten själva essensen i boken:
” Den bärande tanken genom hela Björcks bok är tanken att djurens tid skiljer sig radikalt från människans – eller snarare, från ”krononormen”. Betyder: ”den djupt rotade tidslinjära myten om en stadig utveckling mot ständigt större välfärd, demokrati och lycka för alla (som passar in)”. Definitionen av vad som är tid och frihet är givetvis skapad av män. “
*
Med den avslutningen så inordnar Björck sin lilla pamflett snyggt rakt in i den postmoderna världsbilden: allt dumt är den vite mannens fel. Det är patriarkatet som måste rivas. Och att det är den västerländska civilisationen man faktiskt är ute efter, framgår ovanligt tydligt i detta fall.
*
Jag har en väl underbyggd känsla av att Björck fått rejäl uppbackning från den det vänsteristiskt styrda utdelningen av litteraturstatsbidrag.

Magnus Stenlund
@sunt förnuft:

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/aase-berg-om-manniskan-ska-slappa-makten-over-djuren-kravs-en-filosofisk-revolution/

Publicerad Lämna en kommentar

Ny ‘knarkmoms’ ett sätt att schablonbeskatta djursholmare för deras medansvar i gängvåldet?

Intressant artikel. Lisa Magnusson är som ni vet en av DN:s krönikörer, som ibland säger hårresande korkade saker, och ibland chockar hon med att säga något riktigt bra. Det som är bra med den här krönikan är att hon dänger till Löfven. Han har inte fått höra ett kritiskt ord från DN på flera månader så det var liksom dags nu.

Löfven har förstås rätt i att utan efterfrågan blir det ingen marknad. Men med det resonemanget skulle ju hela skiten kunna legailseras istället, då skulle efterfrågan skapa både moms och arbetstillfällen. Gissar att sådana tankegångar kan ha föregått statsministerns senaste djupsinnigheter.
*
Sedan är det intressant att när narkotikakonsumenterna är rika så är de minsann inga offer, utan ”medskyldiga’. Frågan är vid vilken inkomst ligger skamgränsen? Gissar på brytpunkten för statlig skatt. Under, så är man en stackars sate som samhället måste tycka synd om, över så är man medskyldig till gängkriminalitet efter en snort. Om man inte är en hipster på Söder förstås.
*
Genom att upprepa Djursholm och Danderyd flera gånger, så hoppas förstås vår illistige lille statspajas att han ska kunna skjuta bort ansvaret från sig själv, splittra den eniga fronten bland svenskarna mot kriminaliteten. Och kanske är det nya draget att polisen ska börja göra tillslag bland användarna i finkvarteren? Istället för att riskera liv och lem i Rinkeby?
*
Men sanningen är förstås att drogtragedierna drabbar även de rika – och inte minst deras barn. Och att det yttersta ansvaret alltid kommer vara regeringens och Löfvens. Det kommer ingen glömma, hur mycket du än slingrar dig, Stefan Löfven. Det är med din politik som den snabba ökningen av knark har gjorts möjlig.
*
Kanske ska vi förvänta oss en ny lagstiftning som plankar sexköpslagen? Det är ju i själva verket stackars invandrare som säljer sin själ på gatan, när de kränger knark, och om inte de dumma vita männen hade så rasistiska åsikter så skulle de ju inte behöva göra det. Vita män som köper knark är de verkliga skurkarna! Kanske en ny schablonskatt i form av ‘knarkmoms’ för alla som har tax.värden över fem miljoner? Så behöver man inte sålla ut de oskyldiga. Summan av lasterna är ju hur som helst konstant.
*
Kreativiteten är stor. I sossarnas Sverige är allt möjligt.
*
Magnus StenlundSunt Förnuftt
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-stefan-lofven-skyller-dodsskjutningarna-pa-djursholmsborna/
https://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-de-rikas-knarkande-goder-gangkriminaliteten/

Publicerad Lämna en kommentar

Undvik spekulation – du vet ju inte vem gärningsmannen är


Ännu en kvinna överfallen i Rågsved där en serie våldtäkter skett under den senaste tiden. Under knivhot försökte mannen tilltvinga sig sex även med Sara, som kom hem från nattjobb vid 4-tiden på morgonen. Men Sara hade tur och fick hjälp av närboende som hörde hennes rop på hjälp. Nu vill hon inte gå ensam i mörkret igen. Men vad ska hon göra, när hon jobbar natt?

Sara har gått till tidningen för att hon inte vill att andra kvinnor ska råka illa ut. Eftersom hennes angripare inte har åkt fast kan man tycka att den mest naturliga åtgärden då är att DN ger ett signalement som gör att gärningsmannen lättare kan identifieras och åka fast. Bam! Problemet löst.
*
Och signalementet är… nej det får vi ju förstås inte veta. Av hänsyn till gärningsmannen. Troligen kod291 – alla brott av flyktingar är sekretessbelagd information. Följaktligen är inte heller signalement möjligt att förmedla – för det kan ju inte ske utan att avslöja etnicitet. Och det gör det ju onekligen ytterst bekvämt om man bara helt sonika vill lägga ned fallet.
*
Så vad nytta gjorde den artikeln? Ännu en uppmaning ‘rör er inte ute ensamma, kvinnor, klä er inte utmanande, ha inte make-up på er och för guds skull, sluta gnäll på invandrarna, det hade kunnat vara vem som helst’. Precis som barn inte ska ha dyra jackor på sig eller telefoner, nycklar och kontanter på sig. Då får de ju skylla sig själva.
*
Jag är så otroligt less på alla dessa artiklar där man inte kan tala ur skägget. Och på en förljugenhet hos polis, media och styrande som är så monumental. Man gör inte vad man kan för att skydda våra kvinnor – andra ‘hänsyn’ kommer före. Allt är underordnat målet att massimportera nya bidragstagare. Så: sitt ned i båten och stör inte med tråkig information, Opinionen skulle ju kunna påverkas negativt. En eller annan våldtäkt får vi (= svenska kvinnor) stå ut med.
*
Skrev förstås en läsarkommentar sent igår (enligt ovan) på DN Ifrågasätt. Den hade censurerats bort i morse. “Undvik spekulation”. Ja, det är förstås sant. Jag vet ju inte vem gärningsmannen är.
*
Magnus Stenlund@sunt förnuft:

https://www.dn.se/sthlm/sara-knivoverfolls-jag-vill-inte-att-fler-tjejer-ska-drabbas/
https://www.dn.se/sthlm/tre-overfall-i-ragsved-dna-analys-kan-leda-till-genombrott/

Publicerad Lämna en kommentar

Tre skjutningar, två döda. Allmänheten kan känna sig lugn.

I landet där de laglydiga avväpnas och 2000 importerade gängmedlemmar skjuter den de vill, så gör aktivistdomarna allt de kan för att varken fälla eller utvisa. Tre skjutningar samma kväll, två döda. Alla i Norrort/Västerort: Malmvägen, Sollentuna; Kallhäll; Blackeberg. Inget av dessa är ansedda som generellt utsatta områden, de flesta som bor där är vanliga människor.

Sollentuna har traditionellt varit i paritet med Nacka, som ett av Stockholms mest välbärgade förortskommuner, efter Danderyd, Lidingö och Täby. Men närheten till de stora problemområdena utefter ’Orientexpressen’ Rinkeby, Tensta, Husby, färgar av sig både hit och västerut, och såväl Edsberg och Tureberg är på listan, Malmvägen har varit där – kanske dags igen? Eller så inräknas den helt enkelt i det större Turebergsområdet. Som mögel breder de osäkra områdena ut sig och små prickar blir snart stora fält. Det är inte fråga om utan när, som trenden ser ut.
*Som vanligt när man läser om detta våld, som med stor säkerhet lär röra sig om gängvåld, så är man bara tacksam för en sak och det är att ingen utomstående råkat komma i skottlinjen. Det har redan hänt, både att förövarna tagit fel på person och att man skjutit snett och vint. Ännu mer slumpmässigt slår förstås de grova brottslingarnas alltmer utbredda ovana att kasta handgranater in i folks lägenheter, eller att placera ut bomber utanför deras hus. Fulla med både familjemedlemmar och andra människor.
*
Somligas åsikter är att man bör prioritera ned insatserna mot skjutningar. *Låt dem skylla sig själva’. Men det är ju så klart fel. Att tillåta ’en frizon’ för dessa gäng att bete sig som om inga lagar fanns utom deras egna, skulle snabbt eskalera situationen. Det är ett absolut minimikrav att staten prioriterar tillräckliga resurser för att hantera det grova vapenvåldet eftersom staten avväpnat oss laglydiga medborgare. Vi kan inte ens upprätta legala vapenutrustade medborgargarden som tar över uppgiften att skydda oss själva, när staten fallerar i sin uppgift. För kriminella med skjutvapen är vi mjuka mål, utlämnade helt åt deras godtycke. Detta är förstås en mycket starkt bidragande orsak till varför vi känner en allt större otrygghet.
*
När MC-gängen kom till Sverige på 80-talet så var det via Danmark. Deras strategi mot allmänheten var att leva i fred med den (så länge som allmänheten själv inte ville annat och inte råkade bli mål för utpressning eller beskydd e d). Man såg alltså mer eller mindre noga till att ’oskyldiga’ inte drabbades. Så ser det inte alls ut idag. Respekten för liv har helt försvunnit. Gängen är till 95% etniskt främmande element, och även den kriminella verksamheten som bedrivs av MC-gäng som Bandidos, är huvudsakligen inte etniskt svensk. Redan med dem som anlände från krigets f d Jugoslavien blev våldet dödligare, och den illegala vapensmugglingen därifrån gjorde att skjutningarna ökade. De nytillkomna tas snabbt upp i de kriminella nätverken, men dessa domineras främst av andra generationens invandrare. Ett sorgligt bevis för att integrationen misslyckats kapitalt.
*
Men också ett bevis för att våldsbekämpningen misslyckats. För många invandrare är ju en kriminell karriär ytterst lockande. Att vinna respekt, tjejer och lättförtjänta pengar genom att välja kriminella vägen måste bli svårare, framförallt genom att risken för att åka fast blir större. Deras begångna brott är vår enda chans att låsa in dem – och utvisa dem. Men då krävs det tyvärr inte bara att polisen prioriterar brotten. Med den praxis som aktivistdomarna har satt, i några fall även avgörande prejudikat i HD, så är beviskraven för just dessa typer av brott närmast löjligt höga. Samtidigt som det skydd vi har för vittnen som vågar träda fram är minimalt eller inget alls. Kronvittnen (straffrihet/-mildring för den som vittnar mot sina medbrottslingar) är ett nödvändigt ont som i alla fall diskuteras – men såväl juristerna själva som regeringen är emot. Och för att få detta att fungera krävs omfattande vittnesskyddsprogram som vi med vår hantering av sekretessbelagda uppgifter (Transportstyrelsen, Energimyndigheten etc) har låg trovärdighet att klara av.
*
Höjda straff är önskvärda både eftersom det skulle harmoniera mer med den allmänna rättsuppfattningen, dels eftersom den som sitter inne inte kan begå brott på samma sätt. Men detta och den avskräckande effekten uppnås endast om man inser att det finns en betydande risk att man åker dit; som det är nu spelar antalet år ingen som helst roll. Anders Bergstedt, f d polis har skrivit en debattartikel i Dagens Juridik som visar hur hårresande illa det fungerar – en kriminell har t o m en fördel av att umgås i kriminella kretsar, eftersom det av domstolen bedöms öka sannolikheten för att någon annan placerat mordvapnen i dennes bil eller lägenhet. Med den sortens bakvända resonemang är det snart bara solitära mordgalningar vi kan få fast. Givetvis är det också demoraliserande för de poliser som lyckats lösa ett brott, att se gärningsmännen gå fria.
*
Utvisning yrkas ofta inte ens av åklagaren. Gör hen det och dom faller, så är det ofta inte på livstid utan kanske på fem eller tio år. Domstolarna väger också in hur länge man vistats i Sverige och riskerna för den utvisade att komma tillbaka till sitt hemland. Även här har praxis utvecklats som gör att brottets grovhet väger lätt, medan det räcker med en enda förmildrande omständighet (starkt samband till Sverige i form av familj eller lång tid eller bedömd hög risk i hemlandet) för att domstolen ska avstå från utvisning. Och man är väldigt generös i sin bedömning av både samband och risk.
*
Det här är praxis som bara kan upphävas genom ny lag. Lag som f n inte ens utreds och inte lär komma på banan så länge som nuvarande regering sitter kvar. Vi har viddet här laget ett par tusen gängkriminella i det här landet och de flesta av dem skulle kunna skickas tillbaka till där de kom ifrån med nästa plan. För att se till att detta händer behövs handlingskraft hos den lagstiftande makten. Det behövs givetvis också en kraftigt förstärkt gränskontroll, för annars lär de snabbt vara tillbaka. Ingenting av detta är resurser som ska tas från bekämpningen av våldtäkter och barnrån. Eller för den delen stöldräder och väpnade rån i privatbostäder. Allt detta måste vår ordningsmakt ha resurser till samtidigt. Det har den inte nu.
*
PS. DN-artikeln ger naturligtvis inga ledtrådar om vilken etnicitet det handlar om, men det vet ju alla redan. Att man stängt av läsarkommenterarna är ett säkert tecken på att man inte heller vill att etnicitet ska diskuteras. Att DN ens tar upp en skjutning är inte självklart, även dödskjutningar hanteras helst som radannonser utan bild, men här var det ju två på samma dag, så man kände sig tvungna. Om vi ska få en opinion bland den mer politiskt korrekta allmänheten att hantera den importerade grova brottsligheten så måste etniciteten komma upp, varje gång dessa brott begås. Först då kommer det bli tydligt för alla vilka det är som gör Sverige till ett av de länder i Europa där risken att drabbas av våldsam död är högst.

Magnus Stenlund
Sunt förnuft

https://www.dn.se/sthlm/tva-personer-skjutna-vid-skottlossning-i-sollentuna/

Anders Bergstedts artikel, tyvärr nu låst, den som har tillgång får gärna bilägga texten som kommentar till inlägget:https://www.dagensjuridik.se/nyheter/de-som-belastar-polisen-hardast-ar-snabbt-ute-i-ny-brottslighet-da-hjalper-inte-mer-pengar/