Kategori: Demokrati

Yttrandefrihet – Författningsdomstol – Överstatlighet – Mänskliga rättigheter – Konservatism – Vänsterliberalism

Publicerad av — Lämna en kommentar

Organiserad brottslighet i allsvenskan

I korthet: Matchfixningen visar på en brottskultur i Sverige som vi aldrig haft förut – samtidigt som domstolarnas beviskrav är löjeväckande höga – och regeringen sitter med rumpan på händerna och gör ingenting. Eftersom andra länder reagerat snabbare, tydligare och hårdare så har Sverige blivit ett paradis för en alldeles speciell typ av brottslighet: den organiserade.

Läktarvåld och maskering

Problemen med läktarvåldet har länge varit ett stort problem och de som maskerar sig har man inte ansett att man kan göra något åt. År ut och år in. Till slut fick man till ett maskeringsförbud som började gälla för två år sedan. Men vad gjorde våldsverkarna då? Jo, man gömde sig under de jättelika s k OH-flaggor som rullas ut över delar av publikhavet. I skydd av dessa kunde man i lugn och ro förbereda allehanda föbjudna aktiviteter, som bl a innabär att starta tifon och sätta fyr på kraftiga knallskott. När dessa OH-flaggor nu förbjudits av polisen så blir man jättesura. På derbyt mellan AIK och Hammarby var det tvärtyst under matchens första tio minuter. Man hävdar att detta förstör publikkulturen, och att det inte är ‘roligt’ längre.
*
Sanningen är förstås att det alltid är roligt med festligheter, men inte alls med olagligheter som innebär fara för annans liv. Och inte heller med matchstörande företeelser som innebär ständiga avbrott i matcherna, medan alla tvingas vänta ut att rökutvecklingen vädras bort – ett särskilt stort problem på Friends Arena förstås, när taket är stängt. Dessutom – helt ärligt – är man inte där för att titta på fotboll? Att befinna sig under en flagga kan ju inte direkt göra det lättare att följa med i matchen.
*
Varför tar jag upp det här? Jo, för att polisens och riksdagens/regeringens senfärdighet i att lagstifta och sätta hårt mot hårt, inte bara visar på den vanliga inkompetensen utan framförallt ovilja att se saker för vad det är. Som i sin tur beror på att de kriminella element som deltar i fotbollsevenemangen har ett betydande våldskapital som man helt enkelt är rädda för att sätta sig emot. Lyssna gärna på hur tränare och spelare försiktigt tassar runt frågan och hur de flesta smeker sina s k fans medhårs.Samtidigt som somliga av dessa inte drar sig för aktiviteter som kan kosta deras lag både böter och avdrag av viktiga poäng. Och vad förstås ingen säger, är att fotbollens problem har stark anknytning till invandrad brottslighet – och framförallt organiserad sådan.

Matchfixningen – stora pengar – små risker

Den absolut allvarligaste aktiviteten av sådant slag är förstås matchfixningen, där någon eller flera spelare mutas för att spela dåligt. Det handlar om mycket stora pengar, och för att dessa fixningar ska vara möjliga så måste man ha kommit spelarna nära. Och helst ska spelarna bo i eller komma ifrån utanförskapsområden eller ha släktband med människor som gör det. För i dessa gäller parallellsamhällets lagar, tystnadskultur och polisen blandas sällan eller aldrig in. Då fungerar hot så mycket bättre.
*
Nio matcher är just nu under utredning, bl a den allsvenska matchen Elfsborg-Kalmar. Problemet är växande. Och det är ju inte att undra på. För de som väljer att ställa upp är belöningen stor. Och för dem som inte gör det är hot och våld legio. För ett par år sedan nu var det på väg att hända i en match mellan AIK och Göteborg. Den f d AIK-stjärnan Dickson Etuhu hade försökt muta en av sina fd lagkompisar, målvakten Kenny Stamatopoulos som dock valde att tacka nej och sedan anmäla vad han uppfattade som ett solklart mutförsöket. Vid en husrannsakan hos Dickson hittades bl a narkotika och uppgifter om spelberoende.
*
Men Dickson Etuhu frikändes ändå. Det mod som Kenny visade belönades med ett avfärdande av TR. ”Det krävs att erbjudandet lämnas på ett klart och tydligt sätt samt att det är allvarligt menat”, skriver rätten i domen. Med de beviskraven kan man lugnt slå fast att ingen någonsin kommer kunna sättas dit utan att fixningen faktiskt genomförts. Och motivationen för att genomföra fixningar har naturligtvis ökat, samtidigt som åtgärderna för att täppa till lagen, genom att införa en särskild brottsrubrik för just detta, är hittills noll. Eftersom de flesta andra länder varit mycket snabbare att agera, blir Sverige därför något av fixarnas paradis, hit dras de grovt kriminella.
*
Visst är det välkänt att Sveriges gränser är öppna för alla, men att döma av hur vår regering och dömande makt agerar, kan man nästan få för sig att just just organiserade brottslingar är alldeles särskilt välkomna.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/KvgOg4/dickson-etuhu-frikand-av-tingsratten
https://www.dn.se/sport/detta-har-hant-i-aik-fallet/
https://www.dn.se/sport/fotboll/fortsatt-forbud-mot-oh-flaggor-i-stockholmsderbyt/
https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/riksdagens-beslut-maskeringsforbud-fran-1-mars/

Publicerad av — Lämna en kommentar

SKROTA BRÅ!

I Sverige är våldtäkt är en samlingsbenämning där äpplen och päron skapar statistiken. BRÅ har utnyttjat detta faktum för att bagatellisera en mer än dubblering av de grövsta våldtäktsbrotten. På regeringens uppdrag förstås.
*
Om man lägger samman brottet ‘stening’ med brottet ‘snöbollskastning’ så är det lätt så att statistiken blir missvisande. Och det är vad som hänt med våldtäkterna. Väl medveten om att parallellen förvisso i delar är missvisande ska jag ändå dra den något längre för att försöka förklara hur Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) lyckats gömma solklara trender i sin nya rapport.
*
Tänk er ett brottsbalksbrott formulerat ungefär så här: ”För stening, där allvarligt men eller lyte uppstår, dömes till…”. En praxis utvecklas som är densamma fram till 2005. Därefter bestämmer riksdagen att även snöbollar med sten i, ska ingå i brottsdefinitionen. Några år senare även mulning, även om stenar saknas. Till slut räcker det med vanliga stenfria snöbollar, om den som fått en sådan kastad på sig inte gillade det. Och även om den som stenades, mulades eller fick en snöboll kastad på sig skulle ha slängt den första snöbollen själv, så ska det inte ha någon betydelse eftersom alla brott mot våra kroppars integritet är 100% lika viktigt för lagen att stävja, liksom att vi inte får ben och armar krossade av stora stenar och blir handikappade för livet.
*
Sedan startar kampanjen #mulan, som får massor med människor att minnas tjugo år tillbaka hur de blev stenade eller mulades i sin ungdom. Mobbarna på skolgården får stå till svars. En del av dessa har fortsatt sitt beteende, andra är sedan många år skötsamma familjefäder, som nu får sitt liv förstört, rättvist naturligtvis enligt en vänster som annars hävdar att hämndmotivet inte ska spela roll i svenska domstolar och som vill ha låga, korta straff som snabbt preskriberas för alla våldsbrott – men inte för mulning. En och annan oplockad gås om helt andra saker gör förstås att även helt oskyldiga anklagas. Eftersom de är vita män blir de utpekade i DN och Aftonbladet innan de frias – efter skilsmässa och förlust av all framtida arbetsinkomst. En av mobbarna döms trots att andra vittnen och teknisk bevisning saknas och mot sitt nekande. Det är en snöbollskastande tjej som minns tillbaka att hon inte alls ville bli mulad, även om hon aldrig berättade det då, sju år tidigare. Rättsprincipen att vi aldrig ska kunna dömas utan bevis överges alltså.
*
Tänk er samtidigt att det till Sverige kommer många sydeuropéer, främst greker, portugiser och spanjorer, och att stening är väldigt vanligt där. Det vanligaste skälet till att man blir stenad i Sydeuropa är att man inte bär hatt, som ju alla riktigt fromma måste göra. Eftersom nästan inga bär hatt i Sverige så blir många av dessa sydeuropéer som galna, de anser sig helt enkelt ha rätt att stena i stort sett vem som helst som inte bär hatt. Det beror dessutom på att de utvecklat ett ressentiment mot svenskarna; de hatar dem i stort sett bara för att de själva både är och känner sig underlägsna i termer av anställningsbarhet, kunskaper och framförallt välstånd. Ännu värre blir ressentimenten av att somliga svenskar låtsas tycka synd om dem istället för att visa den respekt för dem som bl a innebär att man utkräver ansvar när de gör fel.
*
Det var ungefär allt det här som en bra, vetenskapligt välunderbyggd rapport om sexualbrott hade kunnat belägga. Men inget av detta har BRÅ kommit fram till. Man har nämligen haft strikta direktiv om att aldrig nämna eller ta upp sådant, eller har belagt sig själva med munkavle – all forskning de senaste trettio åren har gått ut på att bevisa motsatsen och har förvandlats tlll axiom – det kan inte ifrågasättas. För alla andra resultat skulle klä av godhetsapostlarna ned till anklarna och ge invandringskritikerna, enligt regeringens vokabulär ’högerextremister’ och ‘rasister’, rätt.
*
Nu ska vi se hur ‘steningsbrotts’-statistiken utvecklat sig över åren. Vi tittar så klart på antal anmälda brott, som BRÅ gör, enligt direktiven från regeringen, inte antalet lagförda eller fällda, (sida 7 i rapporten). Tack vare den utvidgade brottsdefinitionen så har förstås antalet anmälda brott ökat. Och bland infödda svenska brottsoffer har också anmälningsbenägenheten ökat starkt, särskilt efter den uppmärksammade #mulan-kampanjen. Eftersom denna uppmuntrar alla att tänka tillbaka i tiden så långt de orkar så är anmälningarna just nu en topp som kan förväntas sjunka undan – man har ju betat av en hel tjugoårsperiod på en gång (fast det är det ingen som påpekar på BRÅ). Detta alltså även om anmälningsbenägenheten i sig fortsätter att vara stor, vilket den troligen kommer vara när det gäller mulning och snöbollskastning, infödda svenskar emellan – ja, eftersom det handlar om ett slags masshysteri, så är benägenheten rent av troligtvis större än antalet faktiska brott. Men den viktiga poängen är att anmälningsbenägenheten (avseende främst snöbollar) redan har eller kan förväntas sjunka och att det då går rakt på tvärs mot en stigande trend med ‘verklig stening’ som effektivt kommer att döljas. Och så kan det faktiskt redan nu vara.
*
Antalet ‘verkligt stenade’ h a r ökat kraftigt, men hur kraftigt är svårt att se, bland alla snöbollsfall och som BRÅ mäter. Och Sarnecki, han ser inte någon ökning alls, inte heller BRÅ faktiskt, dvs inte i sina slutsatser. Men det ärju för att man inte vill se och vill lägga locket på. En faktor som man medvetet använder för att göra det ännu svårare att se mönstret, är de ändrade umgängesvanorna. Stening har alltid varit vanligast utomhus, medan mulning varit vanligast inomhus (ja, här haltar analogin, men ni får föreställa er detta). Allt färre umgås ju utomhus, därför minskar antalet utomhussteningar, eller ökar i vart fall inte så kraftigt som man skulle kunna tro – och det ser då ut som om ’verklig stening’ alltså inte ökar så mycket, så som många vill påstå. Som BRÅ.
*
BRÅ, som lömskt antyder att man kan sätta likhetstecken mellan utomhusstening och överfall/grupp-stening. Dessa särskilt allvarliga former av stening är begrepp som (avsiktligt) inte förs eller förts statistik över, och när man som BRÅ låtsas som att utomhusstening är samma sak så begår man ett allvarligt metodfel. Både överfall och stening i grupp är nämligen allt vanligare att den sker inomhus.
*
Om BRÅ verkligen ville forska på riktigt, så skulle de sannolikt även kunna belägga följande hypotes: man kan utgå ifrån att antalet utomhussteningsfall är praktiskt begränsat av slumpmässiga tillfällen då offer och gärningsmän råkar träffa på varandra, och där dels umgängesvanorna i stort, dels ökad medvetenhet om riskerna från offrens sida begränsar sådana tillfällen alltmer. De som känner böjelsen att ‘begå stening’ är opportunister. Om behovet finns och det i praktiken bara är inomhus som ‘verklig stening’ rent praktiskt kan begås, så är det också där den ökar. Det är då inte som BRÅ helst vill antyda en följd av fler (verkliga) steningar mellan (infödda svenska) makar och samboende, utan som en följd av fler steningar på fester och i allmänna lokaler. Där de invandrade alltså är kraftigt överrepresenterade som gärningsmän. Däremot inte alls som offer, vilket är en annan viktig poäng, som BRÅ nogsamt undviker att nämna, bl a eftersom den då måste förklaras – troligtvis som ett kulturellt och religiöst fenomen.
*
Den ökade narkotikaanvändningen är också förstås till gärningsmannens fördel, ofta ett lockbete, och som minskar både offrets möjligheter och vilja att ge sammanhängande vittnesmål. Vi ska komma ihåg att offren inte sällan är mycket unga flickor, medan gärningsmännens (rätta) ålder är som median 25-30 år; man kan alltså hantera sitt knarkande, medan de unga offren ofta inte kan det. En annan faktor som bidrar till möjligheten för BRÅ att skapa missvisande statistik är dagens nätumgänge, som gör att många stenade tvingas uppge att den som stenat dem, eller åtminstone någon av dem, faktiskt inte var helt okänd, utan en ’bekant’ efter en eller flera virtuell kontakter, men aldrig i verkligheten. Eftersom BRÅ skär sin statistik så och formulerar sig försåtligt, så får man lätt uppfattningen att överfalls- och gruppstening bara utförs av totalt okända gärningsmän, men så är alltså inte fallet.
*
BRÅ har troligen rätt i att Sverige inte har världens högsta frekvens av ’verkliga våldtäkter’, som anmälningsstatistiken vill antyda. Men tror ni att statistik över a n m ä l d a våld- och ‘tvångs-‘ -täkter skulle ge bra svar någonstans överhuvudtaget? T ex i Afghanistan? Man kan mycket väl ligga högst, men också lägst: här anmälar man ju inte ens ‘verkliga’ väldtäkter; i hederskulturer ordnar man saken på annat sätt. Och här hemma blir metoden helt omöjlig pga brottsrubriceringens breda innehåll. Men BRÅ kan ju inte kalla en snöboll för snöboll, och separera de båda brotten under var sin etikett, t ex våldtäkt och tvångstäkt, vilket direkt skulle göra allt så mycket enklare. Nej, det vore politiskt inkorrekt. Relativiseringen av de ’verkliga steningarna’ måste till varje pris upprätthållas, främst eftersom (både vi och BRÅ vet att) infödda svenskar finns bland gärningsmän avseeende mulningar och snöbollskastningar, men inte alls så ofta när det gäller ’verklig’ stening och framförallt ’grov’ stening, där överfalls-stening och gruppstening sticker ut. Dessa är ju vanligast bland ‘sydeuropéerna’ och det är vad man inte får komma fram till eller uttryckligen säga i rapporten.
*
Samtidigt som man alltså troligen med fog kan hävda att BRÅ har rätt i att vi inte har flest ‘verkliga steningar’ så försöker man använda snöbollarna för att trolla bort ö k n i n g e n av ’verkliga steningar’ och framförallt vill man inte medge att ‘sydeuropéerna’ har något med saken att göra. Här får man hjälp av regeringens direktiv, som alltså säger att BRÅ ska utgå från a n m ä l d a brott (det är vad som sägs i rapporten angående des syfte, s. 7). Vad innebär detta? Jo, ett offer kan ju ofta inte veta vilka nationaliteter som begått en ‘stening’, om denna inte leder till att gärningsmännen lagförs.

Därmed är möjligheten för BRÅ att ge svar på vad stora delar av svenska folket förväntade sig att man skulle besvara EXAKT NOLL!
*
Och det går inte att säga särskilt mycket om flyktinginvandrare som helhet heller, eftersom det är en så heterogen grupp. För det första invandrar det ju andra än ‘sydeuropéer’. Dessutom, om t ex spanjorer och portugiser skulle ha kraftig överrisk medan greker tvärtom har något underrisk, så skulle statistiken säga att överrisken för invandrare är måttlig, även om den sydeuropeiska immigrationen helt dominerar den totala invandringen. Och om grekerna är i majoritet, så skulle den visa en underrisk, och de invandrade ‘spanjorerernas’ och ‘portugisernas’ höga benägenhet att ‘kasta sten’ i Sverige skulle helt försvinna. På motsvarande sätt är det förstås med våldtäktsstatistiken, där såväl västerländska invandrare som arbetskraftsinvandrare från Indien inte förknippas med överrisk. Det är invandrare från MENA och Afghanistan som sticker ut. D v s muslimska länder. Detta bekräftas varje dag i nyhetsflödet, men framförallt av Joakim P. Jonassons förtjänstfulla rapport över fällda gärningsmän, 2012-2017. En rapport som alltså fortfarande är helt ensam i sitt slag.
*
Den alltför breda brottsdefinitionen, liksom de olika typoffrens helt olika benägen att anmäla gör det än mer galet att använda anmälda brott som grund för BRÅ-rapporten. De som utsätts för ’verklig stenkastning’ är inte sällan boende i utanförskapsområden. De har ofta utsatts för både snöbollskastning och mulning innan de får en riktig sten i huvudet, och somliga råkar även ut för ’verklig stenkastning’ mer än en gång. Deras anmälningsbenägenhet – liksom alla andra brottsoffers i dessa parallellsamhällen – är låg, och troligen sjunkande. Något helt annat än de knutblusförsedda offren, som inte tvekar att anmäla alla upplevda oförrätter och där somliga förefaller bara hitta fler och fler, som om det vore en tävling inom bekantskapskretsen. Det här vet både BRÅ och regeringen, varför det är rena skämtet att man inte (också) använder sig av statistik över f ä l l d a ‘stenkastare’, som Jonasson gjort. Det är bland de fällda som svaren finns. Men man måste ju åtminstone vilja leta efter svar för att finna dem.
*
Det mest löjeväckande i rapporten är förstås BRÅ:s försök att ändå ge svar på det man med den valda utgångspunkten redan vet att man inte kan få. Man frågar sig “Har fler ‘steningar’ begåtts i kommuner med större antal flyktingboende relativt befolkningen i sin helhet?” Mitt svar är 1. Letar vi efter ’verkliga steningar’ så är ju all snöbollsstatistik förstås i vägen och skymmer. 2. Men även om vi räknar bort mulningar och snöbollar så gott det går från de stora stenarna, så kan förstås brotten begås utanför hemortskommunen. En felkälla som BRÅ själva medger, och därför räknar bort hela Storstockholm (men inte de andra storstadsområdena). 3. Gärningsmannabeteendet upphör med all sannolikhet inte den dagen man flyttar från flyktingförläggningen. Den frågan tar inte BRÅ upp alls, men den innebär ju att man skulle titta även på var nysvenska invandrade bor, ofta någon helt annanstans än där de först togs emot. 4. Riskbeteende över tiden kan både gå upp eller ned och kan t ex samvariera med en allt lägre grad av integration av nytillkomna, liksom med att ’mättade’ koncentrationer uppstår, där utanförskap permanentas. Detta behöver ju då inte gälla t ex i små kommuner, trots hög andel flyktingar. 5. Flyktingmottagningar kan variera starkt i sin sammansättning av nationaliteter så att somliga, där andelen av kommunens befolkning är hög, råkar ha lågt riskbeteende, respektive tvärtom.
*
Det finns säkert ett tiotal mer eller mindre stora felkällor, som jag på rak arm skulle kunna räkna upp med BRÅ:s valda metodik, jag såg att Tino Sanandaji träffande beskrivit några. Frågan är bara varför jag eller Tino ens ska behöva göra detta – dels är en hel del som att slå in öppna dörrar, och borde klaras av vem som helst, dels är vi inte betalda av staten för att bedriva denna så nödvändiga forskning. Det är BRÅ som borde ha gjort sitt arbete ordentligt – de ska ju vara proffs! – och det hade man också kunnat, om man ägnat sig åt nyttig sunda förnuftskritik, istället för att energiskt tota ihop just det beställningsverk som regeringen vill ha.
*
Slutligen ett par ord om slutsatser kontra innehåll. Börjar man läsa BRÅ:s slutsatser och inte tittar efter ordentligt i själva rapporten, så är det faktiskt väldigt lätt att komma till den slutsats Jerry Sarnecki gör; att flyktingströmmen inte förklarar fler anmälda sexualbrott. Och det är bara slutsatserna de flesta orkar läsa, som bäst. Men läser man noggrannare, så är ökningen av ’mest allvarliga sexualbrott’ faktisk ca 120% – mer än en dubblering – att döma av grafiken på sidan 70. Det kallar BRÅ för ’en ökning som inte är lika kraftig och ligger på en stadig nivå’. Att dessa ’verkliga steningar’ sammanställts med ökning av anmälda snöbollar (som gör diagrammet totalt missvisande) ska inte få förta eller bagatellisera faktum. Men det är just vad BRÅ gör, och denna relativisering är alltså i högsta grad medveten.
*
På sidan 85 argumenteras att sjukhusstatistiken inte visar på någon kraftig ökning av ’de grövsta brotten’. Denna mycket stabila statistik är nonsens eftersom man går på våldtäktsavdelningar, vars beläggning ständigt är 100% och alla som tvingas söka hjälp på annan avdelning riskerar att hamna utanför. Eftersom den är så konstant, så borde BRÅ istället gå tillbaka till grafen på sida 70, som visar på mer än en dubblering och fråga sig just hur denna är möjlig när sjukhusstatistiken inte alls visar samma sak – de båda graferna ger alltså inte ömsesidigt stöd för BRÅ:s slutsats utan motsäger istället varandra.
*
Själva ansatsen BRÅ gör – att fråga sig om flyktingarna står för ökningen eller inte – är ju också häpnadsväckande dum (om man utgår ifrån att det är sanningen man vill åt). En digital attityd som funkar perfekt för att kunna svara ’inte’, särskilt mht att vi har med de anmälningsbenägna snöbollsmulade i statistiken. Läser man enskilda utsnitt i rapporten så är BRÅ faktiskt själva redan från början klara över att invandrarna är överrepresenterade bland gärningsmän. Att sedan göra en känslighetsanalys (s. 95); ’hur överrepresenterade måste flyktingarna vara för att svara för all ökning?’ och sedan – utan analys eller belägg – komma fram till att ’83% är för mycket överrisk, så det kan ju inte vara dem!’, det är inte bara ovetenskapligt, det är helt överflödigt och totalt missvisande.
*
Så sammanfattningsvis. Det var väl synd att det skulle slå så fel. Tanken att göra en utredning som en gång för alla gav just det svar som DN basunerar ut med sin rubrik: “Brå: Flyktingströmmen förklarar inte fler anmälda sexualbrott”, för att sedan kunna slå sig till ro. Det var bara det att greppet, att göra en halv utredning, där man undviker att svara på frågan vem som utför brotten, helt enkelt gav FÖR bra resultat. Så bra att ingen faktiskt tror på dem. Utom Sarnecki.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Ett förtydligande. Snöbollar med is och sten i kan göra mycket ont. Att bli mulad gång på gång, år ut och år in, kan sätta själsliga spår som är svåra att mäta och som inte alltid syns men lika fullt ger djupa ärr som aldrig försvinner. Det är inte min mening att med denna liknelse vare sig förringa eller bortförklara, bara att visa det uppenbara: att fysiska ärr som är synliga för de allra flesta är ännu värre och ofta ger själsliga dito på samma gång. DS.

BRÅ:s rapport:
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e1919f/1559137952043/2019_5_Indikatorer_%20pa_sexualbrottsutvecklingen_2005_2017.pdf

Sarnecki förnekar (och DN:s läsarkommentarer håller med)
https://www.dn.se/nyheter/sverige/bra-flyktingstrommen-forklarar-inte-fler-anmalda-sexualbrotten/

Tinos båda inlägg:https://www.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10156480351263231
https://www.facebook.com/tino.sanandaji/posts/10156477960403231

Publicerad av — Lämna en kommentar

Skatteverket prioriterar svenskarnas reseavdrag framför kontroll av terroristpengar

Skatteverket släpper krav på terrorister och kriminella att bevisa hur de fått sina svarta pengar. Och slutar därmed utreda dem – på så vis får man mer tid att kolla reseavdragen, som nu prioriterats.
*
Två rubriker som ser ut som en tanke dyker upp i pressen nästan samtidigt, där Skatteverket råkar vara den gemensamma nämnaren. Dels ”Terrorexpert till hård attack mot Skatteverket” och kort därpå ”Reseavdragen kostar staten mest – ska nu detaljgranskas”. Kan de månntro ha ett samband?
*
Att terrorexperten Magnus Norell är arg, beror på att Skatteverket lagt ned så gott som alla utredningar om svarta betalningar till terroristmisstänkta och kriminella. Ja, det låter ju milt sagt konstigt. Varför har man gjort det? Dessa utredningar har ju nämligen varit mycket effektiva, när stora likvider hamnat i fickor, vars ägare inte kan eller vill förklara hur de fått tag på dem. I vissa fall har personerna ifråga kunnat sättas dit för penningtvätt. Men även när man inte lyckats med det så har pengarna frusit inne och alltså inte kunnat användas för nya skumma aktiviteter.
*
Men nu tycker alltså Skatteverket att sådana aktiviteter inte längre förtjänar sin plats i byråkratin. Man bedömer att utredningarna framgent inte kommer ge någon effekt. Och man har rätt. Det lär de inte göra. Vilket dock beror på Skatteverkets egen rättsavdelning, som – plötsligt – fattat ett mycket viktigt beslut, nämligen att vända på bevisbördan: från och med nu är det Skatteverket som ska bevisa att de oförklarliga pengarna nått mottagaren pga brottslig aktivitet.
*
Det säger sig ju självt att Skatteverket inte kan göra det. Myndigheten har inga polisiära resurser och även med sådana till hands så är beviskraven för brott alltid hårda. Att utifrån en inbetalning bevisa att mottagaren har varit inblandad i en specifik brottslig aktivitet – eller har avtalat om att göra det – är ju heller inte möjligt om man inte samtidigt har andra indicier. Vilket Skatteverket inte har. Så man har helt följdriktigt lagt ned dessa utredningar. Med konsekvensen att terrorister och andra kriminella nu kan andas ut. Pengarna kan man inte bara festa upp, de kommer också kunna återinvesteras i andra brott och planerade terrordåd.
*
Den lag mot penningtvätt som är riktad främst just mot terrorister och som ger banker och andra penninghanterare stora befogenheter och skyldigheter att agera mot misstänkta transaktioner blir på det här sättet meningslös. Detta är en hantering som kostar bankerna – och därmed i slutändan konsumenterna – mycket stora belopp. Till skillnad från Skatteverket har man inga möjligheter att bara lägga ned. Vi som konsumenter borde vara heligt förbannade. Ja, till och med Skatteverkets egna anställda är upprörda.
*
Kritiken rinner dock av Skatteverkets ledning som vatten på en gås. Man kommer vänta tills det kommer ny rättspraxis på området, säger Marie Carlsson. Man undrar bara varför man inte väntade med kursomläggningen tills sådan praxis kom på plats? Ett rättsfall i Kammarrätten som Skatteverket förlorade 2017 används som svepskäl, men det finns flera fall innan dess som man förlorat av liknande slag och normalt vinner man, Kvällsposten uppger i 90-95% av fallen. Det aktuella kammarrättsfallet nådde ju heller inte HFD, något prejudikat erhölls allts inte. Men nu vill man vänta på ett sådant. Och rättsprocessen i förvaltningsdomstolarna är ökända för att ta lång tid, regelmässigt handlar det om minst fyra-fem år för att få ett avgörande i HFD – inte sällan dubbla den tiden. Och vilka rättsfall ska överhuvudtaget nå HFD nu, när Skatteverket intar positionen att man själva har bevisbördan? Vilket i sin tur innebär att man inte ens driver fallen?
*
Till saken hör att Skatteverket annars alltid strävar efter att få till stånd en rättspraxis, utan minsta hänsyn till att enskilda privatpersoner drabbas. Eftersom det tar t o m ännu längre tid att få ny lagstiftning, en process som inte heller alltid leder till den lagstiftning Skatteverket vill, så driver man processer mot enskilda, som närmast kan kallas för rent okynne. Skattejuristen Andreas Möller skriver om detta i Dagens Juridik: ”Skatteverket driver domstolsprocesser emot skattskyldiga för att dels upprätta praxis så att lagstiftning tillämpas på det sätt som Skatteverket önskar, dels för att räta ut frågetecken där Skatteverket inte själva vet hur verket ska tillämpa viss lagstiftning.”
*
Möller tar upp ett exempel avseende Särskild Inkomstskatt (SINK), där Skatteverket ger avslag utan stöd i lag, vilket därmed antingen den enskilde accepterar eller, med stora processkostnader som följd, driver vidare. Ingen borde väl iofs vara förvånad, det är så här sugna Skatteverket brukar vara på att ta hand om våra pengar. Så varför inte terroristernas?
*
Kanske därför att terrorister trots allt är ganska få och på totalen ger små intäkter. Skatteverket agerar inte i ett vacuum; man drivs av lönsamhetskrav. Såväl stat som kommun letar som bekant just nu med ljus och lykta efter nya kulor som kan betala deras excesser avseende framförallt flyktingpolitiken. När Skatteverket själva räknat ut att staten går miste om 1,8 miljarder pga felaktigt tillerkända reseavdrag, så är det förstås någon på regeringskansliet som tycker att det är dags att omprioritera. Och granskningen av reseavdragen är resurskrävande, eftersom de är små och görs av många.
*
Simsalabim! Vi struntar i jobbiga terrorister, som bara ger en bråkdel av pengarna. Här finns multum att håva in från medelsvensson istället. Känns beteendet igen? Polisen gör ju likadant, trevligare och mindre riskfyllt att plocka in fartsyndare på en väg som alla vet borde vara 70 eller 90 men som man gjort om till 50-väg. Och mycket lönsammare för staten än att jaga farliga brottslingar som aldrig betalar tillbaka sin skuld till samhället.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.expressen.se/kvallsposten/terrorexpert-till-hard-attack-mot-skatteverket/?fbclid=IwAR1C6DBhnvNu2hSyTut4ui0MLovVvpVFL-xg6xabAwISWwzLNBcpTUGI4Pg
https://www.fplus.se/skatteverket-laddar-for-att-stoppa-dagens-reseavdrag/a/GGO9EV
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/skatteverkets-forsok-att-skapa-praxis-genom-felaktiga-metoder-drabbar-enskilda/

Publicerad av — 2 kommentarer

Bojkotta XXL

Publicerad 27/5


När näringslivet inte backar sina egna när det blåser, då finns det inga andra kvar som kan sätta något emot pk-folket. Bara det riktiga folket.

Jag förstår själva logiken. Man är ett detaljhandelsföretag. Man är känsliga för vad konsumenterna tycker. Och man vet vilka skriverier som ett anti-pk-uttalande från folk i ledande positioner får. Att sådana skriverier är oundvikliga, eftersom svensk press är en enda stor pk-maskin. Tänk om pk-människorna slutar köpa våra grejor?

Men vänta nu. Det finns faktiskt en annan stor grupp konsumenter. Nämligen folk som inte är pk-människor. Jag tror vi är minst lika många, även om vi vare sig har makten eller pressen bakom oss. Vi måste naturligtvis tydliggöra att XXL:s beslut går rakt emot vår vilja och åsikt. Vi ska bojkotta dem för deras patetiska feghets skull. Och andra företagsledningar till varnagel: inte ett sådant här förhastat beslut till. För det är en snöboll, och den kommer bara rulla snabbare åt fel håll om ni fortsätter att visa total brist på kurage.

Jag brukar skriva om hur vänstern uppvisar feghet. Att det är mobbarna som hamnar till vänster, att det ligger ett sjukdomssyndrom i deras sätt att bete sig. Och att, när de inte längre är skyddade av flocken, faller till föga och gömmer sig direkt. Allt det där står jag för och anser träffande. Men så länge som man har sin mobb bakom sig, då håller man ihop. För är det något vänsterns avgrundsvrål ständigt påminner sina medlemmar om är att ’tillsammans är vi starka’. Där har de rätt.

Därför är det beklämmande att se hur borgerligheten beter sig mot sina egna. Den som begår pk-misstag stämplas omgående, precis som om det varit vänstern själv som dömt. Ni minns väl Reinfeldts första ministär? Hur ministrarna på löpande band sparkades för petitesser. Som att inte ha betalt sin tv-avgift. Denna praxis ser ut att ha blivit allmän. XXL står kanske inte till höger, men de hör till det privata näringsliv där de flesta trots allt har borgerliga sympatier. Det som skrevs av XXL-chefen på fb, att Greta är ”så nära downs man kan komma” måste så klart betraktas som ett övertramp av en man i ansvarsposition. Man kan t o m hävda att det gör honom olämplig för sitt uppdrag, som inte förstått det.

Men att det är Greta som symbol och fenomen som åsyftas fattar ju vem som helst. Och att de allra flesta borgerligt sinnande är helt ense. Man kan också ifrågasätta vad ens personliga politiska åsikter ska ha för betydelse alls, så länge som de uttrycks i den privata sfären. Och var det verkligen formuleringen som föranledde sparkandet, eller var det medieuppmärksamheten och det faktum att chefen helt enkelt hade fel åsikt? XXL är ute på mycket tunn is här. Mediatillpassningen skapar en självcensur som dödar all opposition mot vänsern redan i sin linda.

Vänsterns beteende mot ’sina egna’ skyddslingar är diametralt annorlunda: En vänsterperson sparkas aldrig för subjektivt uttryckta vänsteråsikter, eller ens praktiskt tillämpad vänsterideologi, som t ex att gynna folk med rätt partibok vid anställningar, eller hitta på vänsterjippon under arbetstid. Men skulle de hävda en högeråsikt, hur sann och civiliserat uttryckt den än är, då ligger de risigt till. Se vad som hände Woody Allen efter sina uttalande om metoo: bojkottad direkt – av Amazon.

Givetvis blev min läsarkommentar i DI – riktad som ett öppet brev till fega näringslivstoppar – omgående censurerad av ’Ifrågasätts’ moderator. Jag ska pröva på SvD och DN, så får vi se vad som händer där. Men av läsarkommentarerna att döma så bekräftas både på DI och SvD precis det jag säger: det är munkavle på om Greta i hela näringslivet. Och på DN får vänsterdemagogerna tonvis med likes för att hata XXL-chefen, så klart. Nedan min läsarkommentar:

Sparkad för ‘olämpliga synpunkter’ på sin privata facebook-sida? Det hade väl varit en sak om det handlat om olaglig uppvigling eller hatbrott. Det här är politiska åsikter som delas av väldigt många i det breda folklagret. Om än uttryckta på ett sätt som kan förtjäna kritik, så är det orimligt att det ska leda till avsked. Det visar hur eftergivet och känsligt näringslivet är för pk-etablissemangets påtryckningar. Mycket obehagligt, eftersom det gör opposition från dem som har plattformarna, finansiering och förmåga, närmast omöjlig. Liksom från deras anställda.

Det går an, som C. J. Love Almqvist skulle ha sagt.

Samtidigt talar sportens Johanna Frändén på twitter om hur hon längtar efter att miljörörelsen ska bli militant ‘på riktigt’. Och ‘SOM hon längtar efter våldsromantik.’ och hur världen ska tas över av en hemlig miljö-Illuminati-diktatur. Uttalanden som strider mot lag – från en människa med arbete framför kamera i skattefinansierad statlig television. Utan åtgärd.

Näringslivstoppar – ni måste fråga er om det är den här utvecklingen ni vill ha. Ni är sannolikt de enda som har möjlighet att vända utvecklingen. Frändén fick över 800 likes för sina uttalanden. Nästa steg är att man faktiskt också går från ord till handling – ingen säger ju emot. De som vill varken får eller vågar, för då är det tack och hej. Ynkligt. Fegt. Skrämmande.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.di.se/live/xxls-sverigechef-gar-pa-dagen-efter-han-mot-greta-thunberg/
https://twitter.com/juanitafranden/status/1131845720821161984
https://www.dn.se/ekonomi/xxl-chefen-fick-ga-efter-inlagg-om-greta-thunberg/
https://www.svd.se/greta-thunberg-hanas-pa-vdns-facebook

Publicerad av — Lämna en kommentar

Johanna Frändén längtar efter en militant miljörörelse. På riktigt.

Publicerat 26/5

Frändén på tv-sporten längtar tills miljörörelsen blir militant på riktigt. Under tiden kan hon ta en lång pausvila från tv-rutan. Utan lön, tack.
*
Vad skulle någon på facebook säga om jag påstod att jag ‘längtade efter att SD blev militanta på riktigt!’ och att det är ‘den enda våldsromantik jag hyser men SOM jag hyser den!’
*
Jag gissar att jag skulle bli avstängd på en kvart och åtalad för uppvigling. Mitt konto skulle försvinna. Eftersom det med stor sannolikhet också är ett lagbrott (uppvigling är straffbelagd) och definitivt ett brott mot fb-policy, så vore det ju heller inte helt oförtjänt.
*
Vad skulle min arbetsgivare säga? Om vi ponerar att jag jobbade i offentlig sektor skulle jag faktiskt riskera avsked. Jag skulle nästan var jag än arbetade bli utfryst och ansedd som ett självklart bevakningsobjekt för Säpo att hålla reda på. Och om jag jobbade inom media, särskilt då public service, så skulle man under alla förhållanden stänga av mig från arbeten framför kameran. Ganska snabbt skulle jag förstås också få klart för mig hur tvärt min karriär dött och hur oanställningsbar jag blivit.
*
Men. Nu är det ju inte jag som säger så. Ingen annan vit man heller. Och det är inte SD det gäller. Det är sportjournalisten Johanna Frändén. Och den rörelse hon längtar efter ska bli militant ‘på riktigt’ är så klart miljörörelsen, som hon antyder ju redan har militanta drag. Johanna inser själv att hon ‘håller på att radikaliseras’ och längtar efter att ett hemligt miljö-Illuminati ska ta över jorden. Och hon är en betydelsefull influencer; över 800 gillar hennes utkast.
*
Ordet ‘militant’ är definierat just som våldsbenägen, våldsdyrkande. Och om man ‘hyser så mycket våldsromantik’ som Johanna, så att man använder stora bokstäver, så måste det tolkas som man ser framför sig klimatskeptikerna dingla i lyktstolparna lite här och var, eller i alla fall att man i Kristallnattsliknande lynchmobbar far dra runt på stan för att med basebollträn göra upp med dem som kör stadsjeepar, eller som inte källsorterar ordentligt. Det är våldsromantik det. Och när sådana tankar väl fötts så brukar de snart övergå i handling, åtminstone om mobben är tillräckligt stor.
*
Att pk-människor börjar tala om våld är förstås djupt oroande. Man längtar både till mans och kvinns. Och det är ungefär lika accepterat att slänga ur sig sånt här, som att påstå att man curlar sina ungar. Det är ju för ett gott syfte, och visar hur fin man är som människa. Då går nästan vad som helst för sig. Vi ska inte tro att alla heller orkar vänta hur länge som helst på att få gå från ord till handling. En majoritet nu, som upplever sig riskera att förlora både makt och majoritet – den kan radikaliseras snabbt. Precis som Frändén själv så öppenhjärtigt medger.
*
Jag ska vara kort den här gången: jag vill inte se Johanna Frändén i rutan mer. Inte i AB:s spalter heller för den delen, men det kan jag göra mindre åt. Det viktiga är att skattefinansierad så kallad objektiv statstelevision inte betalar lön till människor som längtar efter att få göra diktatur av Sverige, vare sig det är en ny Hitler, Stalin eller Väder-Per man vill sätta på tronen.

XXL var snabba att sparka sin chef. Pöbelstämningen hann knappt ens uppstå.

Frändéns twittrande skedde vid nästan samma tidpunkt då XXL sparkade sin Sverigechef för att denne uttalat sig klumpigt på sin privata facebooksida avseende Greta Thunberg. Att det i det privata näringslivet alltså anses vara nödvändigt att straffa sina anställda när de gör sina politiska åsikter (till höger) offentligt kända är beklagligt för yttrandefriheten på alla sätt.

Att Aftonbladet låter en krönikör yttra sig på ett antidemokratiskt och våldsdyrkande vis är lika beklagligt, men av motsatt skäl: det visar ju inte alls att yttrandefriheten mår bra, när ett större tillåtande praktiseras avseende dem som med våld vill störta demokratin och dess frihetliga ideal, än för de demokratiska och frihetsvänliga krafterna själva.

Aftonbladet legitimerar en kraftig radikalisering av miljörörelsens mest fanatiska falang, när man låter Frändén sitta i orört bo. Man sätter inte stopp medan man har chansen. Just här, mellan våld och icke-våld har det alltid gått en mycket tydlig linje för den som är sann demokrat. Det borde det göra fortfarande.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft


PS. Det här är en ‘favorit i repris’ som fortfarande skaver. Jag är personligen skitsur på att Frändén inte ens prickats av AB och att det inte blivit liv och uppståndelse kring hennes stenkorkade uttalanden. När jag skrev om mina synpunkter om fröken ‘Juanita’, blev jag istället censurerad av tidningarnas moderatorer för läsarkommentaren. Hennes åsikter anses tydligen försvarbara, men inte nödvändigtvis så försvarbara att de bör delges svenska folket.

Vad vi tydligen alltså måste vara på det klara med är att svensk media inte alls är främmande för våld. Tvärtom. DS.

Publicerad av — 1 kommentar

Hotet mot våra runor: Morgans mål kvarstår.

Det här inlägget publicerades 22 maj 2018. Sedan dess har utredningen pågått. Morgan (S) har inte bytt ståndpunkt och när utredningen väl läggs fram för riksdagen kommer den på sedvanligt maner lindas in i bedräglig språkdräkt för att framstå som en oskyldig och välmenande åtgärd mot lömska nazister, inte som den exempellösa yttrandefrihetsbegränsning och besinningslösa kulturarvsförstörelse det egentligen handlar om. Detta inlägg spreds bland 140.000 på nätet, men det skrevs inte en artikel i MSM, så hotet är högst reellt – för partierna i riksdagen är det fortfarande vad som står i DN och sägs på Rapport som bestämmer dagordningen.

Samtidigt som vi firar ramadan som ‘gammal fin svensk tradition’ vill regeringen nu förbjuda runor. Nej, det är 22 maj, inte 1 april.

Ja, ni läste rätt: Morgan Johansson (S), som så ofta i bräschen för de verkligt nyskapande idéerna, har tagit initiativ för att förbjuda användning av runor. Om något ett svenskt kulturarv som man trodde att ingen skulle kunna ta ifrån oss. Sverige har överlägset flest bevarade runinskrifter i hela världen, mer än hälften finns i här; Uppland, landskapet med de flesta förekomsterna, har fler än Danmark.

Vilken folkfientlig regim skulle kunna hitta på något så obegripligt som att förbjuda sitt eget folks kultur? Det är svårt att hitta liknande exempel från andra områden än IS-kalifatet, där ovärderliga kulturminnen från den babyloniska och assyriska kulturen förstördes och såldes till högstbjudande.

Men vi ska inte förvånas. Anställer man Pia Laskar, en ‘fd’ terrorist från Röda Armefraktionen (RAF, även känd som Bader-Meinhof-ligan) för att sköta ‘normbildningen’ på Statens Historiska Museum – trots att man är fullt medveten om hennes bakgrund och trots att hon inte alls avsvurit sig de ideal som placerade henne bakom galler ett par år för bombattentat och bankrån – ja, då är man uppsåtligen och kraftfullt involverad i att nedmontera allt vad svensk historia och kultur har att berätta för oss.

Men nu var det alltså inte nog att hiva muséernas fornfyndsamlingar i återvinningen, så som Wong på SvD rapporterat om att man gjort – och fortsätter göra – för att få plats med mångkulturevenemang, feministiska konstinstallationer och HBTQ-utställningar. Nej nu är det dags att förbjuda även allmänheten att använda och titta på runorna.

Den äldre futharken sorterad i ‘magisk’ Uthark-ordning, med färunan sist. Ta en god titt, snart kan den vara förbjuden.

Personligen kan jag knappt ens uttrycka vad jag känner. Det är olagligheter som pågår i mitt huvud, långt bortom lagen för hets mot folkgrupp, uppvigling och folkrätt. Vad Morgan och hans gelikar vill göra förtjänar enligt min mening helt enkelt mer än vad lagens strängaste straff har möjlighet att erbjuda.

Jag håller på med en populärvetenskaplig bok där de äldsta runorna upptar stor plats; dessa de vackraste skrifttecken som världen har producerat – med så många fantastiska funktioner och spännande tolkningar att jag har svårt att föreställa mig ett mer intressant historiskt ämne. Och i den skönlitterära nutidsthriller jag nu är på väg att fullborda råkar runorna vara en viktig nyckel. Ska dessa mina – fleråriga – arbetsprojekt nu förbjudas före utgivning?? Det kommer kanske inte gå, även om Morgans utredning gör sitt bästa för att hitta möjligheter att begränsa yttrandefriheten även på detta område. Men kommer något förlag (Bonniers) våga trycka, nu när det av pk-etablissemanget så tydligt markerats hur oerhört skamfyllt det är att titta på, skriva, visa eller berätta om runor?

Detta är nämligen Morgans svepskäl: nynazisterna använder ibland vissa runor, som kommit att associeras med dem. Jajemen. Och på detta sätt kommer nu a l l a runor associeras med nazism. Nazisterna tackar och bugar. Vi andra tänker kanske lite försynt, var inte det där att kasta ut barnet med badvattnet Morgan? Men så tänker inte Morgan, det vill jag göra helt klart för er alla: nej, för honom är detta bara win-win. Ännu mer feta rubriker om nazisterna, så att folket förstår hur allvarligt hot de 2000 NMR-röstande är mot vårt land. Vänstern behöver nämligen nazisterna mer än några andra, för att skrämma och mobilisera svenskarna mot ett hot som är en chimär jämfört med allt annat som nu hopar sig vid horisonten. OCH. Dessutom – ut med det svenska kulturarvets själva kärna! Det är ju toppen, eftersom regeringen, tillsammans med Fredrik Reinfeldt, redan talat om att det inte finns någon svensk kultur. Då är det ju bra att se till att det inte gör det heller.

De asatroende protesterar, och anger religionsfrihet som skäl att upphäva det poltiska beslut som Morgan redan fattat och säkert tänkt att driva igenom mot de väntade Lagrådsrekommendationerna. Det är för Morgan säkert bara ännu en lite löjlig teknikalitet i sammanhanget; religionsfrihetsparagrafen används ju numera som bekant bara för att försvara islams rättighet att sprida sin totalitära ideologi utan invändningar från någon. Vi ska emellertid ta tillvara de halmstrån vi har att stoppa denna skandalösa idé från att fullbordas.

Jag ber er alla att liksom jag själv skriva under på de Asatroendes länk närmast nedan.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://asa-samfundet.se/runkampen/
https://samnytt.se/regeringen-vill-forbjuda-runskrift-asatroende-och-kulturarvsintresserade-rasar/?fbclid=IwAR1pU7lBvIz3akTS-McIJeDciHXecvD8TaYaEW0eOP384aaJcGi6cmb32A4
https://en.wikipedia.org/wiki/Runic_inscriptions

Publicerad av — Lämna en kommentar

Annie räddar Strandhäll i skuggan av EU-valet

Annie hinner knappt dra kniven ur en rygg innan det är dags att sticka den i nästa. Hur många av de allra mest enfaldigas röster tjänade hon på att inte berätta före EU-valet?
*
Visst är det något extra ondskefullt med förrädare? Sådana som går under falsk flagg? Jag brukar ju hysa ett speciellt ont öga till Mp för att de låtsas vara mittenparti. Nog borde det väl ändå egentligen vara värre att vara vänsterpartist? Men vänsterpartisten låtsas ju åtminstone inte vara något annat och lurar därför ingen. Mp är mer röda än S i det mesta – det är falskhet att inte säga det. Och just hyckleriet – som många går på, gör ont dubbelt värre. Jag tycker också genuint illa om Aftonbladet i största allmänhet och om Anders Lindberg i synnerhet; en helt otrolig tjockskallig och intellektuellt totalt ohederlig typ, men alla vet ju i alla fall var han och hans röda tidning står. Vad DN under etiketten ’oberoende liberal’ har blivit under Peter Wolodarski är för mig därför snäppet värre; många inbillar sig faktiskt fortfarande att DN är en borgerlig tidning. Och blir därför lättare att påverka till att anamma rena vänsteridéer.
*
Och så har vi då Annie Lööf och Centern. Som nu gör allt för att fortsätta låtsas vara borgerligt så att bönder och landsortsbor som inte skulle hålla med Annie om nästan någonting när det gäller den förda centerpolitiken, ändå röstar för den. Och därmed hjälper man till att cementera en vänstermajoritet både i riksdagen och som nu, i EU-parlamentet. Bara det faktum att media fortsätter att dela in partierna i ‘block’ där C och L hamnar till höger är totalt missvisande – och naturligtvis en medveten strategi för att bidra till förvirringen. Antagligen krävs Ulf Kristerssons totala avståndstagande för att ändra på det. Borde det inte vara dags nu? Säg det högt: Centern är ett socialistiskt parti – åtminstone så länge Annie styr.
*
Efter SD var det Centern som gick fram mest i EU-valet, man knep ett extra mandat. Det kanske man inte hade gjort om man berättat hur man tänkt agera i fallet Annika Strandhäll (S) som ju stod inför en fällning i KU, efter att ha avskedet GD:n för Försäkringskassan, Ann-Marie Begler. Av rent politiska skäl, trots att Begler skött sitt jobb utmärkt enligt sina instruktioner. Så är det inte tänkt att fungera, tjänstemännen ska kunna räkna med fortsatt förtroende även efter regimskifte i Sverige. Nu sätter KU-utslaget i praktiken en helt ny praxis. Kom ihåg det KD+M+SD…
*
Att Begler tvingats gå, myglade Strandhäll med och ljög, vilket flera vittnen trätt fram på ett för riksdagens konstitutionsutskott närmast unikt sätt och vidimerat. KD, M, SD och även L hade alltså beslutat sig för att på dessa grunder ställa misstroendevotum mot Strandhäll. Men det räckte ju inte, även C måste göra det för att få en majoritet bakom beslutet. Besked i den saken ville Annie Lööf dock inte ge. Förrän några timmar efter att EU-valet var över. Då drunknade tillkännagivandet programenligt i det övriga politiska nyhetsflödet. Helt enligt ritningarna.
*
Som bekant låtsas ju Annie att hennes parti är ’ett liberalt oppositionsparti’ trots stödet till Löfven, och det som är så sjukt är att en stor del av hennes väljare är så 1. indoktrinerade x. sinnesrubbade 2. korrumperade (välj själva, ett eller flera av dessa alternativ är rätt, inga andra) att de faktiskt tror på detta. Som Annie och partiledningen insett riskerar ju en eller annan av dessa att vakna upp ur sin törnrosadröm och faktiskt inse att Annie ljugit hela tiden, när man tillkännager att man inte kommer fälla Strandhäll. Nu lär få ens ha hört det, andra hinner somna om innan nästa riksdagsval.
*
Annie hade naturligtvis aldrig tänkt att fälla Strandhäll. Nej, hon har nu gjort en tradition av att komma till korrumperade och inkompetenta S-statsråds undsättning. På samma sätt räddade hon ju Peter Hultqvist efter Transportstyrelseskandalen. Den enskilda händelse som var den inofficiella dödsdomen för Alliansen, mer än ett år innan den sprack officiellt. Hultqvist blev kort därpå inblandad i ännu en praktskandal, då han visat sig att hans pressekreterare arbetade inofficiellt som lobbyist åt vissa delar av försvarsindustrin, på ett sätt som gör klart att Hultqvist måste ha varit mer än naiv om han inte varit medveten om upplägget och dess olämplighet.
*
Och på samma sätt var Annie som bekant med och hjälpte regeringen med att fatta beslutet om Gymnasielagen: mot Lagrådets starkaste rekommendationer. D v s trots att den var utdömd som olaglig av kunniga jurister. Medan Annie, ocskå påstådd jurist, hävdar att hon förstått hur dålig den är – men röstade ändå för. Det är uppsåtsbrott i min bok.
*
Det var alltså i högsta grad moraliskt fel att inte fälla Hultqvist. Det är lika fel att inte fälla Strandhäll. Och det var minst lika fel att rösta för den olagliga Gymnasielagen. Och i samtliga fall handlar det inte bara om att sossepartiets företrädares etiskt olämpliga och direkt olagliga handlingar/lagförslag accepteras – och att detta öppnar för att ruffleriet kommer att fortgå.
*
I Annie Lööfs fall handlar det också om att sticka kniven i ryggen på sina egna; den opposition hon påstår sig själv höra till. Annie har gjort en förräderi-trippel. Ja, det placerar henne utan tvekan i en egen kategori.
Förra och förförra Judas Quisling-priset tog hon hem ohotat. Nu ser det ut att redan vara klart med en tredje inteckning innan 2019 hunnit halvvägs. Det måste vara slut med detta nu. Säg det högt Ulf Kristersson: centerväljarna är socialister.
*
Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://samnytt.se/centerpartiet-raddar-kvar-annika-strandhall-s/
https://www.dn.se/nyheter/politik/annika-strandhalls-s-ode-avgors-i-dag/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Brottsligt miljardslöseri på Energimyndigheten – chefen slår ifrån sig…

Så var det dags igen. En politruk med rätt partibok, utsedd av regeringen och direkt från regeringskansliet till generaldirektörsposten på Energimyndigheten, slår ifrån sig och ’vet ingenting’ om brottsligt miljardslöseri i samband med långivning till ’klimatsmarta hus’. Robert Andrén, som han heter, lägger hela skulden på sin företrädare, men har i sin roll på regeringskansliet varit den rapporteringen gått till och som kunnat stoppa kulregnet om han velat eller brytt sig. Det har han inte, varför då kan man undra?

Ja, ett viktigt skäl är förstås att det handlar om heliga klimatpengar. Orden ’grön hållbarhet’ i en låneansökan öppnar dörrar som annars varit en solid betongvägg. Snällbedömningar är legio. Här är det, precis som i flyktingfrågor, hjärtat som styr. Då är det inte så noga. Här är det inte bortkastade miljarder som räknas, utan den goda tanken.
*
När Energimyndigheten bildades en gång på 90-talet så flyttades ca 120 tjänster från Stockholm till Eskilstuna. Detta var ett led i den statliga utlokaliseringsstrategin som skulle få hela Sverige att leva. Kostnaden för de konsumenter, vars intressen myndigheten fanns till för att bevaka var dock enorma. I princip alla kunniga medarbetare slutade och energibolagen har sedan dess kunnat sköta sin prissättning lite som de vill.
*
Nu har ansvaret för subventionerade lån avseende ’grön tillväxt’ och ’klimatsmart teknik’ lagts på denna redan från början dysfunktionella myndighet, och följderna har alltså inte låtit vänta på sig: ingen har haft koll på vart de utlånade pengarna gått. Enligt förre GD:n, Erik Brandsma – som givietvis inte heller anser sig ha något som helst ansvar – så har allt skett med regeringens goda minne, och man har ’redan från början varit medvetna om att det här varit en utmaning’. Vilket är detsamma som att säga att man har accepterat de lösa bolinerna. Amen.
*
Det finns de som inbillar sig att tjänstemannaansvar inte finns alls. Som en av läsarna påpekar så är det en missuppfattning. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år, BrB 20:1. Försvunna handlingar, bristande diarieföring och låntagare som inte betalar förefaller vara oaktsamt, minst sagt. När det dessutom handlar om miljardbelopp så bör brottet även kunna betraktas som grovt. I så fall kan man döma till upp till sex års fängelse.
*
Så hur blir det, JK? Kommer vi att få se ett åtal? Kommer trådarna till regeringen och ansvarigt statsråd som vanligt visa sig vara rena bredbanden, efter de inledande förnekandena? Och blir det då nya – och meningslösa – KU-förhör och misstroendevotum? Ska vi gissa? Partiboken räddar nog även dessa goda medlemmar. Den sittande skurkregimen har ju stöd av en visst grönt Lööf, en av de allra starkast troende i Grönkyrkan, och en som alltid ställer upp för regeringen när det blåser hårt.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/sverige/haveri-nar-myndighet-gav-halv-miljard-i-lan-till-gron-teknik/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/tidigare-generaldirektoren-slar-ifran-sig-vi-har-varit-tydliga/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-fick-inget-veta-om-de-misstankta-lagbrotten-pa-energimyndigheten/
https://lagen.nu/1962:700#K20

Publicerad av — Lämna en kommentar

Om pensionen, gökungar och curlande förmyndare

“Gärna medalj – men först rejäl Pension”. Känner ni igen den? 61 år var till nyligen en tidpunkt i våra liv då vi kunde rensa skrivbordet för att ägna oss åt att umgås med barnbarnen, vår favorithobby och bosätta oss i sommarstugan. 61 år är det också sedan sossarna efter ATP-omröstningen genomdrev sin linje, om kollektivt sparande i statlig regi, trots att det fått mindre röster än de båda snarlika borgerliga förslagen tillsammans fått. Centern agerade då, som så ofta förr och senare, sossarnas nyttiga idiot, genom att splittra upp motståndet.

Nu har man med ens ryckt upp målgångsstolparna och vi får vackert sitta kvar vid skrivbordet några år till, trots musarmar och lite skumma ögon. Eller kröka rygg och göra några tusen tunga lyft till. Enahanda uppgifter som vi är ganska less på, men som vi uthärdat för att den svenska arbetsmarknaden sällan erbjuder möjlighet att gå till något nytt efter 50. I ett penndrag har man alltså ökat vår livsarbetstid med nästan 10%, medan vår tid i pension samtidigt minskat med så mycket som 15%! Och detta är med all sannolikhet inte sista gången denna relation försämras.

Vad som faktiskt är än värre: vår tro på staten som garant för pensionen har brutits. Vi har – eller borde nu ha – insett, att det kommer fler försämringar. Och det slår oss då att vi är fullständigt utelämnade, nu på livets höst som det heter, då vi faktiskt inte orkar göra mer. Eller inte får göra mer – på grund av den rådande ungdomskulten – ens om vi både vill och kan. Valfriheten har plötsligt blivit ofrihet och tryggheten en isande kall otrygghet.

Den gamla folkhemsstaten kan liknas vid en förälder som inte litade på sina barn. En förmyndare som höll i pengarna, eftersom den utgick ifrån att vi skulle slösa bort dem annars. Precis som många misstänkt visade det sig snart att förmyndaren ansåg sig fri att omfördela pengarna lite som det passade; ge mer till ’sina egna barn’, eftersom de räknades som ‘mer behövande’. De behövande var förstås låginkomsttagare, men vi kan också kalla dem för ’de egna’ barnen, eftersom de nästan alltid samtidigt var sosseväljare. Mindre gick förstås till ’grannens ungar’, d v s ’höginkomsttagarna’ – ovanför en brytpunkt gick (och går fortfarande) allt de betalade in till de kära sossebarnen. Opålitligt, skulle en del kunna tycka, rent av försnillande. Men rättvist enligt sossarna, och det var ju de som bestämde. Och pengarna fanns ju i alla fall fortfarande där; visserligen inlåsta i folkhemmets kassakistor, men folkhemmet tillhörde trots allt ändå oss alla, bara liksom lite mer till sossarna.

Men så hände det. Förmyndaren blev förälskad i en annan. De gamla favoriterna, sossebarnen, blev särkullbarn; ni vet de där oönskade i arvsskiftet, som bara får sin laglott? Det var ju inte så kul, och det värsta var att den nya favoriten, det gemensamma barnet, tyvärr inte hade några pengar med sig in i boet. Enligt samma ’rättvisenorm’ som förmyndaren använt förut, så ansåg hen att det nu var dags att ta från särkullen. ’Höginkomsttagarna’ – som plötsligt omfattade de flesta heltidsarbetande medelålders svenskar – och därmed faktiskt väldigt många sossebarn, fick nöja sig med ännu mindre. Så småningom skulle väl dock de nya barnen, som blivit några stycken vid det här laget, i alla fall kunna bidra lite grand. Och laglotten var ju i alla fall säker. Trodde man. 

Tiden gick och de gemensamma ’favoritbarnen’ blev bara fler, och de som kom nu saknade inte bara pengar och förmåga att göra sig förstådda här, utan också den mest grundläggande utbildning. Dessa nytillkomna bidrog inte till att fylla på i folkhemskistan alls; tillsammans började de istället i allt snabbare takt dränera den. Redan innan de ens gått i pension. Än värre – de fick själva barn, som vår släpphänte förmyndare helt försummade. Ingen lärde dem de umgängesregler vi andra hade, de skulle få vara som de själva ville. Och när de skolkade från skolan, så fortsatte förmyndaren att curla dem, trots att det var det enda som skulle kunna ge dem en egen försörjning; hen gav dem fickpengar från folkhemskistan istället, så att de klarade sig ändå. Som vi ju vet händer detta ibland med favoritbarn. En del lyckas på något sätt behålla ett eget driv ändå, men många blir odrägliga. Det är inte deras fel och de mår inte bra av det. Det är den curlande föräldern som är boven. Men det är som bekant omgivningen som får ta smällen. 

Gunnar Hedlund, centerledaren som svek i ATP-omröstningen 1957, tyckte ingen borde kunna vara ‘gramse på honom’. Bara Tage Erlander tyckte det var roligt sagt. Vår egen tids nyförälskade sosseförmyndare tycker inte heller att någon borde vara arg på hen. Hen har ju bara varit lika konsekvent opålitlig som alltid. Man kan faktiskt hålla med om det. Som allmänborgerlig kan jag nästan känna en viss skadeglädje över att sossebarnen nu har fått smaka sin egen medicin. Undra på att det mullrar där ute! Men det finns en skillnad. Och den består i att de nya ’favoritbarnen’ aldrig varit delaktig i byggandet av folkhemmet. Kistan som vi och våra föräldrar ändå gemensamt slitit för att fylla på, var och en efter förmåga, har varit begränsad, men räckt till vad man lovat. 

Nu finns det inte någon möjlighet för någon av oss att säga vad som ska bli över. Vi får ju inte ens prata om saken! Ingen kostnadsstatistik får tas fram, och förmyndarens förälskelse, ja den verkar aldrig ta slut. Med en aldrig sinande ström av nya favoritbarn – och illa anpassade barnbarn – så är det ingen som kan överblicka konsekvenserna. ‘Gökungen’ har kanske redan växt oss ur boet; det är först om ett par år vi vet säkert. För oss som är – eller snarare var – nära pension, så är det inte längre den där valet mellan drömresan eller favorithobbyn som hägrar. Bara magknip. Våra egna barn – kommer de att kunna förlåta oss den bistra framtid som väntar dem, när folkhemmets kassakista tömts? Och vårt eget val, som skymtar, när osthyvelprincipen inte längre räcker till, är det ättestupan eller fattighuset?

Till den som tycker hela den här tankegången luktar egoism, så är mitt svar att det är sant, så är det. Min motfråga är: är det för mycket egoism att begära trygghet för sin egen ålderdom och för sina barns framtid?

Publicerad av — Lämna en kommentar

Nordea flyttar till Finland

Regeringen är faktiskt inte bara oärlig och VIRRig. Den är synnerligen inkompetent också.

Så, då var det klart. Ett av de nesligaste nederlagen för svensk näringspolitik sedan Astra-Zeneca. Att Magdalena Anderssons valhänta hantering varit starkt bidragande kan ingen initierad undgå att ha förstått. Vad som sedan försiggått bakom lyckta finska dörrar kan man bara ana. Men det är också ett misslyckande för den svenska oppositionen, ännu ett tillfälle att dra nytta av regeringens tafatthet har gått till spillo. En intelligent och handlingskraftig Allians hade inte låtet LO-förbunden ta politiska poäng med sina kontobyten – i tydlig avsikt att – framgångsrikt – flytta allmänhetens blickar bort från regeringsmisslyckandet. Istället skulle Kristersson m fl ha fört samtal med Nordea om garantier att efter valet se till att ansluta Sverige till bankunionen. Detta hade inte kostat ett öre, för det är bara sunt förnuft. I utbyte mot garantier tillbaka, att banken avvaktar valet för att vid Sveriges anslutning till bankunionen fatta ett definitivt beslut att stanna kvar, så hade borgerligheten redan nu kunnat gå mycket hårdare fram i sin kritik avseende regeringens schabbel.

Hur jag vet att just detta inte faktiskt har skett? Det gör jag inte. Finnarna är nationalchauvinister ut i fingerspetsarna. Men jag vet att om man försökt så har man misslyckats. Det är illa nog.

https://www.dn.se/ekonomi/nordeas-agare-vantas-saga-ja-till-flytt-i-dag/