Kategori: MSM

press – public service – TV4

Publicerad av — Lämna en kommentar

När sossarna backar. Det är då deras kvaliteter kommer fram.


Jag kan inte låta bli att imponeras över den paradoxala flinkhet, med vilken sossarna parerar och omgrupperar inför den nya verkligheten – d v s den politiska verkligheten = den som räknas för den som vill behålla makten.

Om de kommer att lyckas även denna gång är skrivet i stjärnorna, men de gör sannerligen vad de kan och visar en flexibilitet och proaktivitet som inget annat svenskt parti är förmöget till. Det senare är förstås till stor del förklarat av att medias kritiska granskning inte skulle tillåta borgerliga partier att göra sådana taktiska manövrar. Medan S har alla kontakter som krävs för att få medierna att lydigt ställa upp och se till att stötta omsvängningen.

Vad man nu håller på med är dock inte några bondeoffer. Silkessnöret för en hel trojka identitetspolitisk hårdvara (kvinnor), som råkar vara hatobejkt för alla till höger om liberalerna. Först försvann den Svarta damen, Margot Wallström. Inte bara de vänstermarinerades favorit utan med stort stöd i stugorna – fd trolig partiledarkandidat efter Löfven och den som mest notoriskt motarbetat alla regeringens försök att komma till sans i massinvandringsfrågorna.

Sedan skickas den svarta springaren Ylva Johansson till Bryssel, där hon förvisso kan göra ännu mycket större skada irl än vad hon lyckats med här hemma – men inte rent politiskt, och det är ju vad som räknas (se ovan). Få kommer ha koll på vad hon sysslar med – om hon nu får jobbet (måste fört klara att memorera rätt svar till nästa utfrågning). Annars får man väl göra ambassadör av henne.

Och så blir Annika Strandhäll lägligt nog Svarta änkan. Förvisso tragiskt med sambons bortgång, men vad hindrade henne att ta en ‘paus’, som Amanda Lind? Lukrativt och identitetspolitiskt helt korrekt. Med tanke på hur nära hon var att skickas ut av riksdagen för ett år sedan och vilken enorm belastning hon varit, så visar ‘hennes’ beslut, att man lär ha letat efter andra ursäkter, innan nu detta råkade inträffa.

Noteras bör att MSM inte ens antyder att någon av avgångarna skulle vara ofrivillig. Det skulle ju vara ofint. Samtidigt börjar det glunkas om att Löfven själv också ska avgå. Det ska han ju förstås någon gång, men nog har hans ställning som lättmanipulerad nickedocka varit alldeles perfekt för intressena bakom honom, ända tills nu? Shekarabi fördes fram som en tänkbar kandidat för någon vecka sedan, och så Damberg då. Båda hör till partiets högerflygel och är bland skurkregimens minst belastade.

Och detta är ju vad som känns så märkligt, om man tänker efter. Det är ju Ygeman och Morgan som gjort mest väsen av sig. Varför nämns inte de båda som kandidater? Så sent som för ett halvår sedan hade de garanterat betydligt lägre odds som kronprinsar än Shekarabi och Damberg. Men det är just det. De är lika avskydda som den nämnda damtrion, om inte mer. Med all rätt. Särskilt Morgan skulle upplevas som ett rött skynke för de flesta ‘gråsossar’. Med honom som ny partiledare skulle garanterat partiet tappa tio procentenheter till på en dag, oavsett all ‘laglojalitet’. Och gråsossarna är faktiskt fortfarande tillräckligt många för att man måste lyssna på dem nu, så allvarligt är läget.

Naturligtvis så är detta: 1. en omsvängning under galgen. Att gå åt höger igen! Precis som man var på väg att göra för ett år sedan? Men då blev de stora uppslagen i DN med Magdalena Anderssons och Shekabis massinvandringskritik och mångkulturskepsis inte direkt någon succé. Vindflöjeln Löfven med alla sina vänsterministrar bakom sig, skulle han kunna vända? Knappast. Och när plan B, övertalningen av Annie Lööf, istället fungerade så bra, så växlade man spår i tysthet.

Detta är också denna gång, som alltid: 2. en rökridå. Men en väl förberedd sådan. På det här sättet kan ett nytt persongalleri ta över, som med större trovärdighet kan säga vad Löfven redan sagt om sina ‘krafttag’. Och gråsossarna är ju godtrogna till en grad som är svår att förstå för en utomstående. För många av dem är röstsedelfrågan uppenbart helt känslomässig. Som ett fotbollsfan som i hela sitt liv stått på Norra Stå och hejat på AIK och som nu måste välja DIF, om han ska få vara med att fira nytt guld. Nej, han lär inte byta.

Jämförelsen är relevant trots att den inte borde vara det: själv följer jag med laget i mitt hjärta ned i division 3, om så – gud förbjude – skulle ske, hur smärtsamt det än skulle vara. Men inte f-n röstar jag på L bara för att de en gång i tiden hade en par bra partiledare (Ohlin och Ahlmark)! Men gråsossarna ser inte skillnaden. Deras ‘lag’ spelar grisfotboll och vinner bara på tveksamma straffar. Det är klart att de fortsätter stötta det! De verkar inte fatta att detta spelet handlar om deras pensioner och om sjukvården. Och deras barns skolor och personliga säkerhet. Och när sportchefen bytt bort alla floppande stjärnor och (nästan) lovat att även tränaren ska bytas ut, så måste man väl få hoppas att det ska bli bättre nästa år?

Personligen är jag övertygad om att sossestrategerna just nu jobbar för att snabbt spela av en dålig hand, så här i ‘silly season’. Jag tror man t o m helt kallt sparar sitt bästa krut när det gäller att vända opinionen. Man hoppas att folk ska tjata sig trötta om kriminaliteten och att det med tiden blåser över, trots att ingenting egentligen görs eller blir bättre. Samtidigt som man nu återigen låtsas ‘ta krafttag’. Då har man ju gjort sitt och det nya normala reduceas till ett beklagligt faktum; i kränkthetens paradis är ju inkompetens bara något fint.


Nej, man nämner förstås inte vad som är pudels kärna. (Ni vet vad). Det skulle öppna alla fördämningar (vilket kan anas ändå är på väg att ske). Men att man varit villiga att offra så pass mycket ändå, både hjärtefrågor och hjärtevänner, visar vilken närmast osannolik betydelse m a k t e n har för sossepartiet. Men riktigt alla har inte offrats. Morgan & Ygeman lurar fortfarande i kulisserna; med de båda tornen kvar på brädet väntar man bara på rätt tillfälle att göra sina drag. D v s när gråsossarna har gått i den vanliga fällan.

Jag säger inte att strategerna kommer lyckas. Ur s-synvinkel är läget prekärt. Verkligheten – den enda fiende de inte vet hur de ska hantera – kommer av allt att döma bli för svår den här gången. Den kommande katastrofen, dess självförvållade orsaker och misslyckandet i att möta den har nog till slut blivit alltför svårt att dölja. Jag hoppas verkligen att det är så. Vilket ju innehåller fröet till ännu en paradox: hoppet om att krisen ska bli tillräckligt svår för att rensa bort parasiterna. Många är de oskyldiga, som då samtidigt kommer tvingas lida. Men hellre det än en halvmesyr som gör det möjigt för dessa hänsynslösa maktspelare att sitta kvar och få chansen att förstöra ännu mer. De vill så gärna ta den.

Kvaliteterna är förstås inte jämförbara på allvar. Och både empirin och min egen övertygelse säger att de är närmast komplett omvänt korrelerade med varandra. Men tänk ändå, vilket formidabelt och i sann mening statsbärande parti sossarna faktiskt kunde ha varit än idag, om de lika lyhört och skickligt tagit itu med landets och det svenska folkets verklighet – så som de hanterar det politiska taktiserandet.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Expressen

Publicerad av — 2 kommentarer

Europakonjukturen på väg ned. Värst för oss.

Den svenska konjunkturen ser ut att störtdyka, som jag skrev igår. Den kraftiga lutningen på den kurvan beror på två saker. Hemmagjorda strukturella problem och det stora beroendet av internationell ekonomi. Att dyket kommer just nu är också katalyserat av världskonjunkturen, även om det också finns tecken som talar för att vårt eget kedjebrevsspelande nått vägs ände. Som AV konstaterar, så förväntas tredje kvartalet bli det tredje i följd med vikande vinster för Europas 600 största företag. Analytikernas snittprognos har sjunkit ytterligare den senaste veckan och är nu -2,2% (-1,9%). Dessutom minskar omsättningen för första gången sedan början på 2018. Den allt större pessimismen tros emanera ur handelskonflikten USA-Kina, Brexit och tydliga indikationer på att den tyska industrin kraftigt viker, men också breda fall i inköpsprisindex i stora delar av Europa, liksom i USA.

Affärsvärlden

Det är av stort intresse hur man nu i svensk press rapporterar om detta. Prio ett är att skylla på Trump (vars USA gått som tåget under hela hans valperiod fram till nu); prio två på utländsk konjunktur och Brexit; prio tre den vanliga tiraden om att vi är ett litet exportberoende land. Först därefter något om våra hemmagjorda problem, om ens något. I själva verket lär vi snart få klart för oss att världskonjunkturen varit vad som hållit oss över ytan så länge som det varat. Och – för att hålla proportionerna klara för dig, minns detta (vilket MSM inte kommer göra): nedgången i Europa är (hittills) den värsta på tre år, men svenskt inköpsprisindex ser den största nedgången ända sedan finanskrisen.

Massimport av livstidsbidragstagare och kriminalitet är en form av offentlig investering och som sådan beroende av skatter. Alla offentliga investeringar ger så gott som alltid något tillbaka till samhället på kort sikt. De pengar som staten investerat går ju till välfärdsentreprenörerna, vars omsättning i sin tur ger människor sysselsättning och löner. Och till invandrarna själva, vars kläder, mat (+knark och vapen) betalas med pengar som hamnar i andra människors fickor och som i sin tur används. Man blåser alltså upp ekonomin och BNP under den tiden pengarna konsumeras. Så har vi gjort i flera år nu, och det har ju lett till en BNP-ökning trots allt, tillsammans med vårt valutadopade näringslivs tillväxt. Ändå har denna varit lägst i Europa per capita räknat.

Men det stora problemet är att medan investeringar i t ex infrastruktur och rättssamhälle genererar förutsättningar som bidrar till BNP-tillväxt även i framtiden, så när pengarna i det här fallet är slut så finns det nästan inga nyttoeffekter alls. Då är BNP-effekten snarast negativ. De nytillkomna tär i snitt mer på våra resurser än de bidrar. Och när det gäller kriminaliteten, som ju inte försvinner utan bara ökar, så ger den tydliga negativa effekter på den framtida ekonomin. Visserligen är den allra största kostnaden smärta och otrygghet, en markant välfärdsminskning alltså, men som inte mäts i BNP. Men mycket fångas ändå upp. Försäkringspremier ökar, som tar pengar från annan konsumtion och innan prylar ersätts så minskar eller upphör ibland viss konsumtion och produktion. Som t ex när en båtmotor stjäls, då blir det ingen båtsemester den sommaren, eller när skyltfönster är krossade, ingen försäljning den dagen. Somligt ersätts aldrig för att folk ger upp eller inte har råd. Somliga slutar gå ut med hunden och köper då ingen kvällstidning i kiosken. Andra flyttar från landet. Några handikappas eller mördas. En krass följd av sådana tragedier är förstås att de (och kanske även deras anhöriga) inte längre bidrar i produktionen. Eller betalar några skatter.

Visserligen är även övriga Europa påverkat av samma virus, men ingenstans har man låtit exponera sig för mångkultursmittan på det sätt som vi har. Man kan göra jämförelsen att vi alla befinner oss i samma garage, medan bilen står och puttrar på tomgång. Medan somliga, som Polen och Ungern, ställt sig nära det öppna fönstret har t ex tyskarna ställt sig i motsatt hörn, längst in. Som tur är för dem så har de stora kraftiga lungor, som kanske räcker för att rädda livet även till dess tanken är tom och bilen stannar. Svenskarna däremot har små lungor. Och vi sitter precis intill avgasröret – och inhalerar så mycket vi bara kan.

Magnus Stenlund
@vimedsuntfornuft

Affärsvärlden

Publicerad av — Lämna en kommentar

Så kom den då. Brottsvågen som även får eliten att reagera.

Hög taxerad inkomst och förmögenhet har genom Sveriges tillämpning av offentlighetsprincipen gjort de rika till måltavla för den nya kriminaliteten. Alla vet varifrån problemen kommer. Men ingen har yttrat det högt. När DI till slut skriver om människor under vapenhot och rånare med pistol, vrålande om att de ska mördas, i sina egna vardagsrum, så är det som om en ballong av politisk korrekthet punkterats i finkvarteren.

Som noteras i en läsarkommentar: ”Vad folk skriver här på DI är fullt i klass med vad läsarna av Samnytt tycker”. Rånvågen mot finanselitens Östermalm är en artikel av ett slag jag inte tror har skrivits förut på DI. Låst är den tyvärr, men den refereras utförligt i Fria Tider och kan summeras i skoningslös kritik mot uppgivenheten inför den ständigt mer brutala och ökande kriminaliteten: vad har politikerna gjort med detta land, kan man inte ens skydda våra mest aktade samhällsmedborgare? Att många av dessa nu överväger att emigrera är heller inget tomt hot. Det är en desperat konsekvens av slutsatsen att det inte kommer hjälpa med vare sig hot eller böner. Regeringen är inte bara ovillig, den är handfallet inkompetent också.

Och i kommentarsfälten är det immigrationspolitiken i första, andra och tredje hand, som utses till boven. Ingen bryr sig om integration längre. Integrationen har gått åt h-e med dem som kommit under 2000-talet, med barnen till dem som kom på 90-talet, och som prognosen ser ut även med den generation som kommer följa. Och nu ska man fylla på med mer. Ingen orkar bry sig om hur det blir med den fjärde generationen om 30 år; man drar slutsatsen att det är bättre att komma iväg först, hellre än att göra det sist – eller inte alls.

Till skillnad från i DN Ifrågasätts läsarspalt lyser här sossarnas betalda spinndoktorer med sin frånvaro. Jag ser en eller möjligen två ‘som inte ser problemet’, och någon som tycker de rika kan få skylla sig själva, att bankerna är lika goda kålsupare. Men banken kommer inte hem till mig och riktar en pistol mot mina barns huvuden. Det fattar alla. Sossarna vet att spelet är förlorat här, den här målgruppen kommer inte rösta för mer mångkultur. Men kommer de att höja sina röster även offentligt?

Konsekvensen av den absurda tolkningen av vår offentlighetsprincip, att en privatpersons förmögenhet, inkomst och registrerade bilar är var mans rättighet att känna till, står här naket klar. Är snaskande kvällsblaskors lösnummerförsäljning verkligen viktigare än människors liv och säkerhet? Kanske var det en och annan som tyckte det var status att finnas med på listan över ortens rikaste. Men nu vill man ha skyddade personuppgifter. Så dags att vakna, näringslivstoppar, ni som så gärna sjungit med i mångfaldskören. Men det är förstås utmärkt ändå att man reagerar. Vi ska sympatisera med ’upproret’ på DI; det handlar säkert i de flesta fall om middle management på stora företag, sådana som inte vågat höja rösten av rädsla för att förlora arbetet, eller åtminstone minskad popularitet, löneförhöjning och befordringsmöjligheter. Och det är under pseudonymer man skriver sina kommentarer.

Så ser livet ut för de flesta – har man något att förlora så blir man lätt gisslan. De som satt sina underskrifter på de där namnlistorna som MSM så gärna publicerar, som talar om hur rasistiska man tycker att SD är; de sitter högre upp i hackkedjan. För dessa är klyschan ’staten och kapitalet sitter i samma båt’ en pågående affär. Och de har råd med kamerabevakning och livvakter, även om de fram tills nu inte tänkt så mycket tanken. De har också kontakterna som gör bygglov för tre meter höga murar möjliga. Inom kort lär de flesta av dem ha sett om sitt hus och sonderat möjligheterna att göra sina närområden till gated communities.

En enda sådan flytt kan kosta Sverige hundratals miljoner i förlorade skatteintäkter. Gissar därför att etablissemanget kommer ge dem vad som krävs för att få behålla dem. De som inte har råd med egen livvakt kommer välja flyttalternativet desto oftare. De är förstås många fler och deras söner och döttrar uppmuntras redan att välja en utlandskarriär. Då blir det vi som är kvar som är förlorare. Tillsammans med ännu högre skatter, minimerad välfärd, krympta pensioner, islamistiska fundamentalister, gängkriminella – och en stor grupp allt mindre belåtna bidragsinvandrare, som i den kommande lågkonjunkturen lär bli varse att pengarna tagit slut. Då blir det liv i luckan.

Det är faktiskt ändå så att jag njuter lite, att det är Löfven och hans korrupta anhang som nu tvingas försöka lösa den här omöjliga ekvationen. Förutom skadeglädjen finns också ett realistiskt hopp om att inkompetensen gör processen kort. I så fall kan det trots allt ändå finnas något kvar att bygga på, och vi kommer en dag igen få se fågel Fenix resa sig ur askan.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

https://www.di.se/nyheter/brutal-ranvag-mot-finanseliten-de-skriker-att-de-tanker-doda-mig/

https://www.friatider.se/brutal-r-nv-g-mot-stockholms-rikaste-verv-ger-l-mna-landet

Publicerad av — Lämna en kommentar

Svenskar ska vara ’stolta’, när landet tas över av nya kulturer.

Svenskar har ingen rätt att känna igen sig i Sverige. Assyrierna har inte tänkt anpassa sig för att bli mer svenska, de är här för att kunna fortsätta vara assyrier. De har gjort Södertälje till sin huvudstad och vi ska bara gilla läget.


Så rakt uttrycker sig en av de nytillkomna. En av dem som svenskarna tagit emot, räddat undan krig och fasor och givit möjligheten att bygga sig ett bra liv här. Inte minst tack vare hennes politiska sympatier har det gått utmärkt. Rakel Chukri, assyrisk kulturskribent på Sydsvenskan, hävdar att det inte är någon mänsklig rättighet att känna igen sig i sitt eget land.

Hon har så klart rätt. Det är ingen rättighet som FN eller EU kan garantera oss svenskar. Inte någonstans står det i ett fördrag att vi, majoritetsbefolkningen, har rätt att förbli en sådan. Alla stater har faktiskt en demokratisk rätt och möjlighet att avveckla sig själva och upplåta sitt territorium till alla man så önskar.

Situationen är förstås alltid upp till folket som bor där. Och vill detta folk sedan överlåta rätten att bestämma till dem som bjudits hit, så är förstås även detta möjligt. Vill detta folk bjuda in fräcka och skamlösa människor, sådana som inte har kommit hit för att anpassa sig och som tycker att värdfolket ska vara stolta över att de inbjudna kunnat göra landet till sitt, så är det upp till dem. Ingen hälper den som inte hjälper sig själv.

Givetvis är Chukri avsiktligt provocerande. Men detta är också hur hon uppfattar rättsläget. Detta är hennes mentalitet. Lite som det tuffa gängets, som partykraschat en av de skötsamma elevernas klassbjudning. I frånvaro av vuxna i rummet tar sig gänget de friheter man helt enkelt kan ta, med den starkes rätt. Det är ju så man tänker i klankulturer, där visad generositet och gästfrihet föraktfullt ses som svaghet och undfallenhet – i en skamkultur är det samma sak, givet att man inte tydligt hör att vapen skramlas med i bakgrunden.

Sverige och den svenska godhetsregimen testas, liksom den välartade lille nörd, som så oförtänksamt öppnade dörren för sådana han inte kan eller vågar försöka kontrollera. När Chukri inte blir utkastad trots sin provocerande oförskämdhet, så har hon – i sin värld och bland de sina – vunnit mark, och markerat den som sin. Hon tillhör förvisso den typ av intränglingar som sitter civiliserat i soffan utan att sparka sönder möblemanget – så länge hon får som hon vill. Hon dricker pappas fina konjak, men hon har ju inte mötts av protester när hon deklarerat sin rätt till den, efter att ha spänt ögonen i sin undfallande värd. Och att somliga i gänget ramponerat köket, stulit matsilvret och våldtagit lillsyrran i föräldrarnas sovrum är heller inget hon tar ansvar för. I en skamkultur ursäktar man sig inte. Istället ser hon till att få sin beskäftige värds hjälp med att slå upp sitt stora tält i vardagsrummet. Sedan är territoriet hennes.

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att behålla vad som en gång var ens föräldrars. Arvegods kan stjälas, förstöras – och ges bort. Men Chukri ska veta att det också är var och ens demokratiska rätt att rösta för att sådana som Chukri ska åka ut med huvudet före. Att inget folk behöver tolerera den fräcka otacksamhet hon uttrycker, den totala brist på respekt för ett folk som erbjudit henne långt mer än bara skydd undan krig och faror i hemlandet. Sådana som Chukri skulle inte ha några problem att förstå det budskapet. Om vi valde att skicka det till henne. Hon skulle överväga sina alternativ, säkert slåss för sin sak om hon ser en möjlighet att vinna. Annars gilla läget. Just så fungerar klanen. Den accepterar maktspråk och realiteter.

Sverige är idag det land som har världens femte största assyriska/syrianska befolkning, efter Irak, Syrien, Jordanien och USA. Assyrierna är en kristen grupp, som också ofta är framgångsrika entreprenörer, de är alltså kapabla. Många av dem är duktiga och har integrerat sig väl. Samtidigt har de tagit en inbördes konflikt med sig till Sverige, den mellan dem som kallar sig syrier och dem som kallar sig assyrier. Många av entreprenörerna har valt den kriminella banan, precis som de muslimska invandrarna. Att sådan dysfunktionalitet bäst biläggs genom att man låter sig assimileras, istället för att upprätthålla sina gamla identiteter, det är en rimlig slutsats. Men det kommer inte ske om det inte ställs krav.

Chukris uttalande måste bemötas och på starkast möjliga sätt dementeras. För det är en signal till strid. Lägger vi oss platta så kommer sådana som Chukri fortsätta trampa rakt över oss. Så. Ett nej är vad vi ska ge henne, tillsammans med en uppmaning om att ifall det inte passar, så är hon inte välkommen längre.
Och det är nog klokt att göra det innan Chukri och andra klaner med samma företagsamma gåpåaranda är större och starkare än vår egen. Det kan gå snabbare än vi tror.



Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Samnytt: https://samnytt.se/ingen-mansklig-rattighet-for-svenskar-att-kanna-igen-sig-i-sitt-eget-land/?fbclid=IwAR0o7ZMVq_ZDokFxvtcwVJP0Os4wQDd62vPgwAEQOsLOEwNcYHhK2HdWm1Q

SvD: https://web.archive.org/web/20190928131235/https://www.svd.se/ingen-mansklig-rattighet-kanna-igen-sig-i-sitt-land

Publicerad av — Lämna en kommentar

Greta håller tal i FN som får tankarna att gå till Flugornas herre

Tänk er en vuxen man. Skrika och orera, kasta förolämpningar och sluggermässigt utkastade beskyllningar på och inför världens ledare. Lite självömkan, tatraliska tårar och och så några lösryckt utslängda ‘fakta’ följda av mer eller mindre konkreta hot. Och när talaren avslutat, så applåderar hans publik. Är det någon särskild som poppar upp i tankarna?

*

För den som vill lyssna så är Gretas ’Ni har stulit min barndom’-tal till FN fyllt av obehagligt grumliga hot, som DN kallar för ’skarpa’, men som får mig att tänka på barnen i filmen Flugornas herre – och om de tal som tyskarna eldades med före österrikiska Anschluß. Anklagelserna haglade och församlingen, som först inbillat sig att det rörde sig om ett skämt, skrattade gott åt klichéerna.
Angelägenheten i budskapet ska förstås understrykas av det stoppur som DN nu lagt in i sin klimatrapportering. Vi har bara drygt 8 år på oss innan… exakt vad? Ingen kommer säkert kunna säga. Poängen är att det är bråttom. Och att när de åtta åren gått, ingen ska kunna beslå alarmisterna med att ha haft fel igen. Åtminstone på den punkten har man alltså lärt sig något.

Och visst är det pekoral på hög nivå. Om det är någon som stulit Gretas barndom så är det hennes föräldrar som låter sin flicka bli maskot för den nya klimatreligionen. Greta tror. Men vet gör hon inte. Att hennes naivismer möttes av skratt är märkligt bara för den svenska journalistkåren, som följer hennes resa som om det vore ett G7-möte.


Hur mycket DN än piskar upp domedagsstämningen här hemma, så har barn i de flesta länder jorden runt betydligt mer konkreta saker att oroa sig över, men de slipper åtminstone drömma mardrömmar om att jorden ska översvämmas eller brinna upp.
Men Gretas tal är ändå inget att skratta åt. Anslaget ger obehagliga associationer till filmen Flugornas herre. Klimatsektens fanatism är inget att leka med; när barn i åldrarna 10-29 växer upp med dessa domedagsprofetior ständigt itutade i sina öron, så förlorar de inte bara sin barndom, vi kan räkna med att somliga av dem också blir militanta aktivister.

Sådana som Johanna Frändén, tv-sporten och numera krönikör i AB, som twittrar om sin längtan “efter att miljörörelsen blir militant på riktigt.” Eftersom Frändén får fortsätta att skriva som om detta var ett helt acceptabelt uttalande, så kan vi utgå ifrån att samhället kommer göra lite för att stoppa denna farliga utveckling. För vänstervåld är ju det goda våldet.

Och den som inbillar sig annat än att klimatkulten drivs av yttersta vänstern kan ju kolla in fotot med Greta iförd t-shirt med ett AFA-motiv, det har vandrat runt på nätet länge nu. Länkkällor bifogas:

Greta i Antifa-t-shirt, https://uvell.se/2019/07/26/afa-far-ovantat-stod/

Frändén: *Fan vad jag längtar tills miljörörelsen blir militant på riktigt. Det är typ den enda våldsromantik jag hyser. Men SOM jag hyser den.”

https://twitter.com/ProjektMorpheus/status/1131907528529502213?cn=ZmxleGlibGVfcmVjc18y&refsrc=email

Detta (minus stycke 1-2) försökte jag publicera som läsarkommentar. Det gick inte. Censurerad innan jag ens hann bli sedd. Så viktigt är det tydligen att inte Greta sammankopplas med ytterkantsvänstern. Jag prövade ett tjugotal andra formuleringar, tog bort Frändén och hennes svordom, ord som domedagssekt, AFA och militant. Ingenting hjälpte. Så jag prövade med en helt ny text:

” Greta är bra. Test. Går detta att publicera? Är det tillräckligt tillrättalagt?
Jag har nu formulerat och omformulerat mig ett tjugotal gånger för att ens få ynnesten att kommentera något som inte hovniger åt klimatrörelsens galjonsfigur. Med länkar som talar om vart på den politiska skalan Greta hör hemma, och vad hennes åsiktsfrände, Johanna Frändén, tv-sportkommentator och AB-krönikör, längtar efter.
Vilken fin ny liten AI-funktion ni har hittat på! Så motar man sannerligen Olle i grind. Blir bara ledsen för de så kallade moderatorerna av kött och blod. Vad ska de hitta på nu?
Men säg mej, när man inte ens får kritisera detta spektakel i kommentarsfältet – vilket debattklimat är det? Är det ens debatt? Inte snarare ren panegyrik? Frejdig gemensam kampsång a la kulturrevolutionens Kina?
Ursäkta, jag hörde inte? ‘Oberoende liberal’? Nej, du får nog ta det igen! Går inte riktigt fram här, i min ände. ”

Nej då. Inte heller detta ville gå in. När jag något senare uppdaterade sidan visade det sig att DN stängt kommentarsfältet helt och tagit bort alla kommentarer. Så. Nu är det officiellt. DN Ifrågasätt vill verkligen inte bli ifrågasatta. Och alldeles särskilt gäller detta klimatkultens gullegris och galjonsfigur Greta Thunberg.

Magnus Stenlund

Sunt Förnuft

https://www.dn.se/nyheter/varlden/greta-thunberg-talar-for-fn/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Klimatreligionen: Vik undan hädare, vi är många, därför måste vi ha rätt

Nej, det är förstås ingen slump att profeten är en flicka som ser ut som oskulden själv, vår egen lilla Greta. Eller att klimatrörelsen i USA har förgrundsfigurer som kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, som inte är 30 år fyllda och gör vad hon kan för att låtsas ha ett minoritetsbefolkningsursprung. DN vill jaga upp känslan av att även USA är på väg att gå in i ett klimatkrig och gör detta även till ett generationskrig. I det senare har man uppenbarligen rätt – polariseringen mellan generationerna är enorm.

*
Klimat- och mångfaldsreligionen bär ytterst obehagliga drag. Den har en kults alla kännetecken. En kult kan aldrig överleva kättarnas kritik. Kättarna ska därför isoleras, deras ord censureras, pekas ut som omoraliska, farliga och helst olagliga.
Religionen tål nämligen inte sanningen. Så i de mest rättrogna kretsarna har denna börjat kallas för ‘en vit manlig konstruktion’, som man inte ‘ska falla i fällan’ att bemöta. ‘Vi behöver inte fakta’ säger man, när fakta inte ger ‘rätt’ svar. Kampen för rättvisa och en bättre värld måste ju bedrivas med trons och den starka övertygelsens hjälp. Då är fakta lätt i vägen.
Men dessa fakta skaver ju ändå. För inom varje religion så finns det tvivlare. När den fysiska verkligheten sedan har fräckheten att oartigt bekräfta alltfler av kättarnas faktaunderbyggda prognoser, så skapar det oro bland sektens medlemmar. Dess överstepräster tvingas till än mer dogmatiska utfall för att behålla kontrollen. Somliga tvivlare, som Jens Liljestrand på Expressen, har blivit avfällingar – och därmed extra farliga förebilder för de lättledda.
*
Men klimatet är rörelsens starkaste kort. En verklighet så komplicerad att religionens tro blir svår att syna. Här fungerar massan och dess mängd lämpligt nog som eget främsta bevis. Att domedagsropen redan ropat vargen gång på gång utan att han kommit hjälps inte. Att varken vattenstånd eller temperatur knappt stigit är lika egalt. Liksom att korrelationen mellan CO2 och temp. inte går att konstatera.
Magnus StenlundSunt Förnuft
DN: https://www.dn.se/nyheter/varlden/klimatpolitiken-ar-usas-nya-generationskrig/

Kappvändaren Liljestrand, https://www.facebook.com/VImedSuntFornuft/photos/a.427268541037323/749000652197442/?type=3&eid=ARDtagQIX-v1L8x5daLD_JP_oB1Zd3FaEflB1SISA2_LSy2Fkme_9FBh2Qs8uUx2no5KaQj3yxUKvM6E&__xts__%5B0%5D=68.ARAkrbLwiDzgyNkk5gZH4dVipD02PGa8Aj06IKpqXThDFzfD1nHuJb-LUODhz7Lgk-SqDKIHnxu_e28VQwp4EXZJtAChF7_-Zk7EBJ3c03BTZHj6oI_Hh6xqOzBGQQZ9vCCn5k0z7s187RyUS-0ot7GpwqBPMW5fsvrZnJg1TGugxkKhjTWqYl1J-onKZDoeS7d7xdV6v7y8JhcSyxmUza3b-ARUvFSCm-XFLIJwL28par4EUuJsqgadU7InDBWSI062TtJEJ7cyziV10ikOt24-bOS4oikKjcjvTBhwtmS9Ucf-ulPfAe2Z4SzJCG639XYCMtFosNz4mk-p5qVEec0&__tn__=EEHH-R

Douglas Murrey om religionen och massans dårskap, https://www.youtube.com/watch?v=5BhhKxXBP84

Patrick Moore visar att korrelationen CO2-klimat är noll i ett kort, medellångt, långt och superlångt perspektiv, https://www.youtube.com/watch?v=2kIcFIofUHk&t=395s

Publicerad av — Lämna en kommentar

DN klimatfejkar i global skala

DN vill inbilla oss att resten av Europa är lika klimatalarmistiska som vi. Och att strejk är bra för klimatet, att vi kan rädda planeten genom att sluta jobba och konsumera (och svälta ihjäl). Allt för att vi svenskar ska bli ännu mer hysteriska alldeles på egen hand, och på det särskilt politiskt korrekta viset – som just i Sverige innebär att kärnkraft är dåligt för klimatet.
DN kan säkert dupera sina lydiga läsare, en majoritet av svenskarna och några tyska pr-sinnade företagare. Men ute i Europa är vi istället ett avskräckande exempel nu för tiden. Vårt rykte är långt ifrån vad det en gång varit och när vår ekonomi når botten kommer alla de onda ryktena besannas. Nej, Europa kommer inte följa efter DN.

DN:s ‘premiär’ för klimatsatsningar, nu idag högst på sidan pryds av ett bildspel med bl a smältande glaciärer OCH rykande kärnkraftverk. Det är fantastiskt suggestivt, för att få den lättmanipulerade pk-majoriteten (i klimatfrågan är den ännu en majoritet) att tänka att kärnkraften är ett (miljö- och) klimathot.

*

Att ‘strejka för klimatet’ ger samma omvända och illusoriska verklighetsbild: Gretas gäng vill inbilla oss att minskad produktion är till fördel för planeten, att vi kan svälta oss ur den inbillade klimatkrisen. Men det uteblivna överskott  som den stillastående verksamheten annars skapat hade istället kunnat användas, inte minst för CO2-reducerande ändamål.

*

En tysk bygghandelsföretagare stänger och låter sina anställda demonstrera för klimatet. Totalt några tusen tyskar tror man kommer göra det under fredagen. I ett land med över 80 miljoner invånare så är det förstås på sin höjd av lokalt intresse. Men DN i Sverige blåser upp det till förstanyhet på löpet. Ingressen är ännu mer dramatisk. Citat: ”Runt om i Europa hålls på fredagen omfattande klimatstrejker. I Tyskland låter många företag sina anställda delta i protesterna på betald arbetstid. ”. Nej, så värst omfattande är de verkligen inte, då hade DN beskrivit gjort reportage överallt. 

*

Så nej, svenska DN-läsare, inbilla er inte att man har lyckats piska upp samma klimathysteriska stämning i övriga Europa som här. Vi är hästlängder före, bara med det tyska etablissemangets mest lydiga verktyg som vanligt vid vår sida. Vad DN gör är ägnat att självsuggerera svenskarna till att bli än mer alarmistiska. Göra oss ännu mer avvikande. Det kan fungera, tyvärr. Men så finns förstås också förhoppningen att när vi ’går före’ även en kontinental rörelse kommer få fart. Men den tanken är dödfödd. 

*

Vad DN inte inser är att Sverige och svenskarna inte står så högt i kurs längre, inte ens i Tyskland. Tvärtom, så tendera vi för den stora majoriteten bara att framstå som än mer absurt världsfrånvända – och ett gott skäl att göra tvärtom. Svenskars förtroendekapital i utländsk opinion har nämligen eroderat snabbt. Vad vi tyckte och gjorde må så sent som för ett tiotal år sedan ha setts som berömvärt (om än inte alls alltid möjligt eller rimligt att göra lika som). Men nu är vi det avskräckande exemplet på hur illa det kan gå. Främst när det gäller kriminalitet, massinvandring med pågående folkutbyte samt en snabbt tilltagande islamisering – men välfärdsfrågorna är på väg att bli ännu ett sänke. Snart även ekonomin, och därmed kommer alla de onda ryktena bekräftas. Även om européerna är under hård bearbetning för att bli som vi, så räknas även vår klimatalarmism nu till våra felslut bland allt fler. Med det avskräckande exemplet Sverige kommer det bli svårare, inte lättare, att få Kontinentaleuropa med på spåret.   
*

Att man i Tyskland – det enda land i världen som kan mäta sig med Sverige i politisk korrekthet – faktiskt får ledigt från jobbet för detta spektakel, är förstås ändå värt att höja ett ögonbryn för, trots att det inte alls, som artikelrubriken vill ge sken av, handlar om någon allmän rättighet, utan om ett litet fåtal företag som vill få god publicitet hos den tyska pk-allmänheten. PR-effekten är dock omvänd i andra delar av befolkningen och det är på det hela taget verkligen uppseendeväckande dumt att genom strejk minska det överskott som verksamheten ger, och som kan användas även för ändamål ägnade att minska CO2-utsläpp. Man tror faktiskt att en strejk ska göra positiv skillnad – för så säger Greta, klimatängeln. Och die Grünen, SPD, de tyska sossarna, liksom även Tysklands allsmäktiga ledare själv, Angela Merkel. 

*

Sverige och Tyskland. Varför just vi? Det slår mig att nyckelordet är just lydigheten. Så länge som ledarskapet är gott och upplyst despoti råder så blir resultatet utomordentligt, ja exceptionellt.

Men med andra ledare så blir det gärna katastrof.

Magnus Stenlund
@vimedsuntfornuft

https://www.dn.se/klimatet-just-nu/

https://www.dn.se/nyheter/varlden/tusentals-tyskar-klimatdemonstrerar-pa-betald-arbetstid/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Hur en klimatalarmist tänker när hen vill införa tvång och diktatur. Del 2.


Så, Andrev drar sitt strå till stacken för att bilda opinion för fler och mer tvång – och varför inte diktatur – klimatet skulle ju annars löpa amok tror han. Och att tvånget behövs, inte bara för att motivera de bångstyriga, utan också honom själv. Både för att det annars inte ‘vore rättvist’ och för att han inte tror att hans och andra rätttroendes egna åtgärder räcker till*
*
I flödet med läsarkommentarer visar det sig att mängder av DN-läsare håller med Andrev. Han har verkligen lyckats här. “Lysande artikel!” Och läsarna tävlar i att komma med tvångsåtgärder. En sådan är ‘en modern ättestupa’. Jag fingranskar förgäves för att upptäcka någon form av ironi. Nej, man ser defintivt ‘dödshjälp för klimatets skull’ som en realitet.
*
Men Andrev. Ponera att någon övertygar dig om att de motsträviga kommer reagera tvärtom ifall de utsätts för detta tvång. Att de i ren protest kommer blanda sopsorterat matavfall med hårdplaster och batterier. Skulle det vara gångbara argument för att få dig att sluta argumentera för tvång och diktatur?
Eller kommer du bli ännu mer bestämd, oavsett att du aldrig kan veta vad klimatdiktaturens ledare kommer kräva av oss, förrän det är för sent? Ättestupan du läst om på twitter, och att tvingas offra sina barn, skulle du gilla läget när de inför sådant? Vi är där nu. Du tänker väl efter före, innan du låter dem få den makten? Eller är det trots allt värt det, för planetens/samvetets skull?
*
Jag misstänker 1. att Andrev inte tänkt så långt. Men att 2. när vi väl kommer dit, så kommer Andrev höra till dem som ändå står och nickar med. För så fungerar gruppdjuren. Den stora massan följer med, För att andra gör det. Det är ju just den filosofin Andrev beskriver. Han ställer upp, men bara om han vet att alla andra gör det (dvs tvingas göra det).
*
Vi, som är övertygade om att klimathysterin är den största bluff mänskligheten gått på blir fler och fler och vi kommer aldrig kunna vinnas tillbaka, eftersom vi vågat läsa på. Och vi kommer vara lika emot, som du är för. Och våra bästa argument är just att det finns sådana som du som låter sig övetygas av lögner, som att ’97 procent av alla forskare är eniga’ och som sedan utan vidare är beredda att offra både Sveriges och jordens framtid på att detta gör klimatfaran verklig.
Nej, för oavsett vad som händer med klimatet så vill vi inte uppleva att hela planeten förvandlas till en lömsk och oförutsägbart ombytlig diktatur ledd av extremistiska miljöpartister.
*
Magnus StenlundSunt Förnuft
* hur det ska räcka att tvinga 5 miljoner till svenskar, medan 3 miljarder nya afrikaner frivilligt förmodas följa efter, den logiska kullerbyttan verkar Andrev inte ha funderat över, men vi överser med den här, se del 1.
https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-vad-ar-du-beredd-att-offra-for-en-beboelig-framtid/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Hur en klimatalarmist tänker. Och varför hen vill ha tvång och diktatur. Del 1.


Som krönikören konstaterar är det mycket lite uppoffringar hen är beredd att göra för att rädda planeten, inte ens ta tåget i stället för bilen till morfar och mormor i Karlshamn över jul. Varför? Därför att det ju inte vore nog. Eller rättvist. Jag hänger med i det tänket. Det låter mänskligt. Och typiskt för en gruppvarelse inom den politiskt korrekta vänsterextremistiskt indoktrinerade horden. Lika mycket som slutsatsen: Om inte alla tvingas förstås! Då skulle allt kunna ske. För, underförstått, då kommer hen att både göra som man tvingar hen till och känna att det hen tvingas till är rätt.
*
Detta är en ‘Insiktsfullhet’ som perverter, typ:
“Jag är övertygad nog att göra något, ifall andra tvingas göra det jag är övertygad om att jag borde göra. Men inte är nog övertygad att göra, om inte också andra tvingas till det.”
Jag är samtidigt övertygad om att när vi svenskar tvingas att ‘gå före’ resten av världen, så kommer resten av världen att följa efter frivilligt.
Eller vänta nu? Är jag verkligen övertygad om det? I så fall borde jag väl också vara övertygad om att mitt eget exempel – ifall jag gjorde det jag var övertygad om att jag måste göra det – även kommer följas av andra svenskar, UTAN att någon TVINGAS till? För varför skulle afrikanerna frivilligt göra det som mina motsträviga landsmän inte tycks vilja? Tror jag verkligen att afrikaner 1000 mil bort är mer lättpåverkade än de svenskar som dagligen indoktrineras av svensk MSM?
Eller är jag övertygad om att det räcker med att vi i Sverige tvingas göra det jag är övertygad om måste göras? Utan att 3 miljarder nya afrikaner följer efter? I så fall verkar min övertygelse mest handla om att hur skönt det kommer kännas i mitt samvete när jag tvingas göra det där jag är övertygad om att alla måste göra.
Och hur övertygad är jag innerst inne om att planeten måste räddas så? Eller att den ens KAN räddas så? Sådana tvivel som gör att andra, men inte jag (väl?) måste tvingas?
Min okunskap är alltså min bästa garanti för att bibehålla min övertygelse, den får mig att åtminstone vara säker på att det är rätt att tvinga alla inkl. mig själv.
Genom att inte ta reda på mer själv om just grundorsaken till min oro och övertygelse om att denna är berättigad, så kan mitt samvete få ro.
Äntligen en förklaring på exakt hur klimatalarmismen fungerar psykologiskt på micronivå.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-vad-ar-du-beredd-att-offra-for-en-beboelig-framtid/

Publicerad av — Lämna en kommentar

Medan kulregnet tilltar i Sverige skriver DN om våldet i Chicago.


I fredags såg jag tillsammans med famlijen ‘Kill the Irishman’ på Netflix, ett verklighetsbaserat drama om en gangster i Cleveland på 70-talet. När våldsspiralen eskalerat till sitt klimax, så berättar speakerrösten att ‘den sommaren sprängdes 36 bomber’ och uppgörelserna i Cleveland fick nationell uppmärksamhet i hela USA. Själv kunde jag inte hjälpa att siffran inte imponerade ett dugg. Med över 200 bomber som helårsprognos ligger ju Sverige 2019 inte långt därifrån. Och kurvan pekar bara upp, upp.
*
Våra egna skjutningar relativiseras förstås medvetet av DN, som vill visa hur mycket värre det är i Donald Trumps USA. Ett annat syfte är att vänja oss vid eländet och få oss att inse att det bara är att anpassa oss, avskärma oss och acceptera det nya normala. Men visst: det är onekligen kittlande obehagligt att få en uppfattning om vad som väntar oss. Chicagos våldsstatistik slår oss fortfarande med hästlängder. I alla fall de som redovisas. Under juli hade man 231 skjutningar och bara sista helgen dödades 8 personer.
*
Vi kan dock vara ganska säkra på att DN cherrypicked de absolut värsta siffrorna den värsta helgen i den värsta månaden i den värsta staden. I New York t ex så är siffrorna per capita nu nere på svenska nivåer. Trenderna har mött varandra, och även i Chicago går antalet skjutningar och döda (liksom rån och våldtäkter) ned sedan tre år tillbaka (Trumps valperiod) – vi får väl se när den svenska trenden möter och passerar även Chicagos. Trenden här hemma, med ökat gatuvåld, skjutningar och kastade bomber med noll hänsyn till oskyldigt drabbade ökar ju okontrollerat.
*
Och precis som i Chicago står polisen helst vid sidan om, det är ju farligt! Arbetsmiljölagen går tydligen före polislagens skyldigheter. Rinkebykravallerna i början av 2017 fick närvarande polis i sina bilar order om att inte ingripa. Polischefen som gav dem namngavs i DN:s artikel, utan att tidningen ifrågasatte den eller att allmän åklagare kopplades in för att åtala honom för den uppenbart olagliga ordergivningen.
*
Ett domstolsutslag i Svea Hovrätt har också lett till att poliser idag undviker att preja fordon som mopeder och att sätta handfängsel på den som riskerar att visa sig vara mindårig. Domen är olaglig, går rakt emot vad som står i polislagen, men praxis är praxis. Återigen har domstolsaktivisterna lyckats med sin nedmontering av rättssamhället genom att snöpa den ordningsmakt som faktiskt fortfarande vill göra nytta.
*
Intressant är att brottsbekämpningen av den organiserade kriminaliteten inte hjälper mot skjutningar. Det räcker inte att bryta maffians makt. Det har man gjort i Chicago, med liknande resultat som när Saddam Hussein besegrades: istället för en stor måltavla finns plötsligt tusentals små, lika dödliga och för den slumpvis närvarande allmänheten ännu farligare. En jämförelse mellan Sverige och Libanon är – återigen – träffande: det är detta vi riskerar i första hand; allas krig mot alla, med oskyldiga mitt i kulregnet.
*
Det går heller inte (i Sverige jo, men inte i USA) att, när våldet nått den här omfattningen, kräva att denna allmänhet ska avväpna sig för att ställa sig försvarslösa inför de kriminellas vapenmakt: indragning av legala vapen bland laglydiga medborgare vore en närmast meningslös åtgärd. Precis som försvårande av jaktlicenser och innehav av sportskyttevapen och de s k vapenamnestierna i Sverige, som bara lett till att gamla ärvda bössor och byggdynamit etc lämnats in.
*
De få men uppmärksammade masskjutningarna och missödena med vapen i ostraffades händer svarar för en proportionerligt mycket liten andel av dödandet. Även när bara ‘oskyldiga’ offer räknas. De kriminella i Chicago har idag två viktiga anledningar att vara försiktiga när ger sig på laglydiga offer, rånar dem eller våldtar dem: risken är visserligen låg att de åker fast, men gör de det, så sitter de inne länge. Och den andra ännu viktigare anledningen att tänka efter före, är att de riskerar att stöta på någon som kan skjuta tillbaka.
*
Lösningen för ‘den hederlige svensken’? Precis som i Chicago. Segregation. Gated communities. Eller emmigrera. Vi vet ju vilka det är som skjuter. Det är inte våra svenska medelklassgrannar. Så tänker de vita i Chicago också. Det är nämligen ingen slump att svarta dödas 13 gånger oftare i ‘sina’ stadsdelar. Det är också de som skjuter.
*
Även det viktig statistik som DN besparat oss.
Magnus StenlundSunt Förnuft
https://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-blev-mammorna-i-chicago-maltavlor-for-valdet/