Kategori: epidemier

Publicerad av — Lämna en kommentar

Många ‘bara’ just nu: börsen -15%. Corona: 13 döda igår. Handel & nöje -24%. Fler optimister än pessimister – och SAP över 30%! Vad kan gå fel?

Väljaropinion i Sverige kan liknas vid ett djupt hav. De stora underströmmarna dröjer med att komma upp till ytan, men när de väl är där så flyter de obevekligt fram med väljarna som drivved, åt ett eller annat håll. Men så kan en lokal vind plötsligt ställa till det ibland. Såsom Corona. En storm i ett vattenglas enligt somliga, för ‘det har ju inte ens dött så många som i en vanlig influensa’.

Att sossarna blivit nästan 30% procent fler – och t o m stabila SD förlorat var tionde väljare, är enligt alla förståsigpåare en Coronaeffekt. Dels för att alla andra nyheter, om massinvandring och därmed sammanhängande kriminalitet, försvinner i flödet. Dels för att vi tycks gilla Löfvens/Tegnells strategi. Löfven saknar de flesta kvalitéer som en ledare bör ha, men han är onekligen duktig på att framstå som en trygg och samlande gestalt, landsfadern som kan trösta ‘såja, såja’, och lite snällt brumma åt oss att vi måste hålla ut ’tillsammans’. Jag vill också lägga till att Tegnell ser ut att fylla ett behov av ‘den starke ledaren’ som så många har saknat. Man kompletterar helt enkelt varann.

Var tionde SD:are har bytt, troligen till S., som blivit nästan 30% fler. Tack vara Tegnell- och Löfveneffekten.

Vi befinner oss just nu i stormens öga, och de som går på illusionen att allt är på väg att lösa sig på smidigast tänkbara sätt blir fler och fler. Löfvens och Tegnells ‘platta-ut-kurvan-strategi’, ser ju ut att fungera, tycker de som lyssnar på Folkhälsans dragningar och ser lugnande rubriker i tidningarna, snälla och icke-ifrågasättande citat från Tegnell.

Sedan den 3 april har optimismen tilltagit. Det korrelerar perfekt med Tegnells prat om ‘avplanande kurvor’.

Optimisterna är därmed plötsligt i majoritet igen. Trenden är solklart positiv ända sedan 3 april. Då hade just statistiken över antalet dödsoffer tagit ett rejält hopp upp, men det verkade inte bekomma de glada. Man tror alltså uppenbarligen mer på Tegnell än på reda siffror.

DN 2 april
DN 5 april
SvD 9 april
DN 6 april

Även börshumöret är på topp.

Sedan 16 mars har börsen också klättrat upp igen. Faktum är att den nu står på ‘bara’ 15% minus sedan årsskiftet. Det beror enligt aktiechefer och börsanalytiker på alla de fantastiska paketen som riksbanken och regeringen slängt till den.

Börsen är glad. Tro ja’ det. Alla gillar att få gratis pengar i massor. Men när kommer man börja fundera över statens och skattebetalarkollektivets framtida investerings- och konsumtionsmöjligheter, efter att denna kassa länsats?

Det finns möjligen grund för en sådan rekyl, även om det naturligtvis är svårt att begripa hur det unika tvärstoppet i ekonomin bara ger ett så lätt hack i börskurvan. Någon nytta måste ändå alla våra gemensamma besparingar göra när de placeras i nya händer. Men det intressanta för alla att veta, är att ‘marknaderna’ ser ut att vara funtade så att de bara förmår smälta en bit i taget. Nyss var det obehagliga domedagsscenarion, just nu är det de positiva effekterna av den enorma – för aktieägarna gynnsamma – förmögenhetsöverföringen.

Däremot har man inte alls velat göra någon bedömning av negativa diton. Erik Pensers aktiechef säger i EFN:s sändning att sådana effekter får man oroa sig över i höst. D v s att skattebetalarkollektivets och därmed staternas framtida förmåga att komma till undsättning, för näringsliv, banksystem, aktieägare eller vanligt folk – kommer vara ytterst begränsade efter detta. Såvitt jag har sett så gör man inte ens en kalkyl över hur mycket mindre den offentliga sektorns konsumtion och investeringar kan antas bli, än mindre den plundrade allmänhetens. Det vågar man och vill inte. För nu är man inne i ett ‘positivt sentiment’, då skiter man blankt i alla dysterkvistar.

Pågående hjälppaket är så långt ifrån marknadsekonomi man kan komma

Nu kanske ni tycker jag låter som en vänsterpopulistisk kverulant, som vill ha ‘mer pengar till folket’ istället, ungefär som vänsterpartiet. Men det är det inte alls fråga om. Tvärtom. Det som pågår nu är helt atypiskt för en öppen marknadsekonomi – det är ‘marknadssocialism’, där staten har tagit Corona som ursäkt för att sprätta iväg pengar åt alla håll, även till (delar av) allmänheten, genom att betala halva löner till korttidspermitterade istället för att ge dem vanlig a-kassenormerad ersättning.

Poängen är att man inte bidrar till konsumtionen i alla fall, i detta läge – och risken är stor för att vi kommer behöva dessa pengar senare. Regering och riksbank agerar 1. som om verkningsgraden av alla pengar saknar betydelse, 2. som om det saknas botten i den källa man öser ur. Just nu tycks man ha övertygat ‘marknaden’ om detta, men man kan vara lugn för en sak, och det är att marknaden genomskådar alla lögner förr eller senare. Just nu saknas dock intresse; på det här sättet har man istället skapat en trevlig rekyl som ger alla närmast inblandade möjlighet att kliva av på toppen av, innan det bär iväg nedåt igen.

Corona är en pågående seriekrock

Vad optimisterna inte tycks vilja fatta är att Corona är en pågående seriekrock som om vi inte uppammar samhällsapparatens alla krafter – och vårdapparatens i synnerhet – så skulle vi snart vara uppe i 200-300.000 dödsoffer. Och att skillnaden mellan att ta i ordentligt eller bara lite grand därför kan utgöra många tusen liv. Först epidemins offer, och sedan offren i en depression, som bara kan undvikas om ekonomin kommer igång igen i tid.

De nordiska marknaderna bryr sig hittills inte om vilken strategi man valt, Sveriges eller resten av världens; börserna är ungefär lika mycket ned (och upp), skillnaderna beror mest på hur viktade länderna är mot olika sektorer. Att vi i Sverige alltså har kunnat hålla öppet olika verksamheter är en chimär, eftersom man ändå gått med stora förluster. Kanske ännu större än om man hade bommat igen helt. Men påståendet att vår strategi inte skulle ha skilt sig så mycket från andra länders är ändå ogrundat. För allmänheten har gjort betydligt mindre försakelser än i grannländerna. Det går att mäta med ‘big data’ som Google tagit fram, publicerat i DN 5/4.

Jodå, som synes så har avstängningen i Sverige varit betydligt lindrigare, den mer halvhjärtade frivillig-strategin har inneburit att ökningen av hemarbete o d närvaro i hemmet är hälften så stor som i övriga Norden. Och den fysiska närvaron på arbetsplatsen har minskat med nära dubbelt så mycket i Norge, medan danskar och finnar ligger mittemellan. (ur DN 5/4)

Den som vill kan se glaset som halvfullt – att detta bidragit till att hjälpa ekonomin och kostat Sverige mindre än grannländerna. Eller som halvtomt: att Sverige kommer få plikta i form av en större smittspridning, som sedan hotar att dra ut på karantänen. Danmark har sämre förutsättningar än det övriga Norden, på grund av att man är betydligt mer tätbefolkat, samt har fler rökare. Ändå har man betydligt färre döda per capita än vi har, 0,44 döda per 10.000 invånare mot 0,84 i Sverige och en trend som ser tydligt avtagande ut.

Det är dock främst med Norge och Finland vi bör jämföra oss med. Facit är redan här för dem som vill se: Sveriges andel av de tre fennoskandiska ländernas befolkning är nära hälften (48,7%), men vår andel av dödsfall i Corona är 84% (10/4), d v s 1,73 gånger vad den hade varit vid en jämn fördelning. Norge och Finland som står för en fjärdedel var av befolkningen har 11% resp 5% av dödsfallen. Hittills, bör förstås tilläggas – allt tyder nämligen på att det kommer se ännu värre ut, och fördelningen ännu tydligare till våra grannländers favör, när detta är klart.

Ifråga om nedgång avseende handel och nöje är återigen norrmännen mest extrema, ca 2/3, och nedgången i Sverige är klart minst ca 1/4 . I Danmark och Finland är minskningen en dryg 1/3 resp. drygt 1/2. Vad avser livsmedel och apotek är mönstret likartat men någon mindre påfallande. Observeras att hamstringstendensen också är tydligast i Norge och knappt synlig i Sverige.

Det som få verkar ha förstått i Sverige är att en öppen verksamhet normalt drar mer än en igenstängd, och att det i de flesta verksamheter krävs att man ligger ganska nära normal efterfrågan för att göra vinst. De fasta kostnaderna är stora och undviks bara genom konkurs eller rekonstruktion. Hyran betalar man i båda fallen; hyressänkningar ska staten subventionera med 50%, men med all sannolikhet så att är det fastighetsägaren som drar det längsta strået där, såvida hyresgästen inte heter H&M. Statens modell för korttidspermitteringar lämnar åt arbetsgivaren att betala ca 2/3 av den lönekostnad man annars har, eftersom arbetsgivaravgiften inte efterskänks utan är ett lån – med över 6% ränta.

Övriga Europa är mer tätbefolkat– än mer drakoniska åtgärder har krävts

Ännu en titt på vårt strategiska vägval. Jämfört med de värst drabbade länderna Italien och Spanien är skillnaden ännu tydligare. Liksom med England, där man följde samma modell som oss, men sedan tvärvände. De här länderna skiljer sig från Sverige även i några andra avseenden: de är betydligt mer tätbefolkade (liksom Danmark). Italien och Spanien har också kulturer som är mer kroppsnära än vår, man har fler rökare och sämre folkhälsa. Det kan alltså ta längre tid att ‘studsa tillbaka’, trots betydligt mer drakoniska åtgärder. Men det är så här det ser ut i större delen av övriga världen just nu. Och det tär något alldeles oerhört på ekonomin, ännu tydligare där än här.

Utgå ifrån att så här stora åtstramningar självklart kommer få mycket allvarliga konsekvenser för världsekonomin. Utgå också ifrån att man inte kickstartar igång dessa genom att dränka tändstiften med för mycket bensin – att offra för mycket bränsle innebär också att man lättare får soppatorsk när det verkligen behövs. Utgå slutligen ifrån, att det är de ekonomier som kan öppna snabbast igen, som också kommer komma tillbaka fortast, även om många länder har komparativa nackdelar i andra avseenden med oss. Kostnaden för varje extra dag är långt större än den är för att ha dragit åt svångremmen ytterligare ett par hål under tiden karantänen varar.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 5 kommentarer

Verkligt antal döda är större än rapporterat. Jo, detta är FHM:s egen statistik. Än mer skrämmande: hur denna beskrivs i media.

Lögn, förbannad dikt och statistik

Kanske tycker du, som en stor del av svenska folket, att statistik är till för andra att tolka. Ja, då går det som det går. Dessa diagram är just nu anledningen till att Folkhälsan påstår sig se med tillförsikt på utvecklingen och att Anders Tegnell påstår att kurvorna planar ut, medan Löfvens popularitet bara ökar. Men allt detta är dödligt fel dragna slutsatser, och det är inte särskilt svårt att förstå varför.

FHM förbättrar dödsfallsstatistiken, så att man placerar dödsfall på den dag döden inträffade, inte när döden först rapporterades, vilket kan vara flera dagar senare. Konsekvensen är bl a att det ser mer ut som en avplanande kurva. Åtminstone fram t o m 6/4. Redan 9/4 ger kurvan ett brantare intryck, om man inte är naiv nog att inbilla sig att de tre sista dagarna i serien kommer stå sig.

Anders Tegnell har länge talat om den ‘utplanande kurvan’. Som jag redan tidigare förklarat är det en billig illusion han använder för att få fram en sådan. FHM vägrar nämligen att jämföra antalet rapporterade döda från dag-till-dag, utan vill återlägga dessa döda till den dag de faktiskt avlidit. Det är inte något formellt fel med det, men det innebär att man jämför äpplen och päron. Både i förhållande till andra länder och de antal som rapporterats för Sverige tidigare. Sifferserien blir också mer och mer ofullständig ju närmare dagens datum man kommer och därmed svårare att använda för någon form av prognos. Ja, den är rent av kraftigt underskattande ju närmare det senaste rapportdatumet man kommer, eftersom det återstår många eftersläpande dödsfall som ännu inte rapporterats för dessa dagar. Jag gjorde en enkel prognos på detta redan efter FHM:s beslut att ändra dödsfallsstatistiken, d v s i tisdags, då Tegnell visade dem och förklarade att han i dessa såg en utplanande kurva.

Ackumulerade dödsfall t om 6/4 (dag 24 från utbrottet): FHM (grön linje) placerar dödsfallen på den dag personen avlidit), Blå linje visar inrapporterade avlidna respektive dag, rosa linje min enkla prognos baserad på fortsatt inrapportering.

Min prognos i rosa baserades på 1. att nya inrapporterade avlidna efter 6/4, dag 24, på samma sätt kan förväntas ha inträffat på tidigare datum längre bak i tiden, och 2. att Sverige följer Italien. Det baserade jag på en likhet i kurvorna för de närmast följande dagarna. Sverige har dock generellt legat högre än Italien (givet att man sätter 14/3 som startdag för utbrottet i Sverige och 22/2 för Italien, dagen då de båda länderna fick sitt andra rapporterade dödsfall). Skillnaden förklaras av att Stockholm, som i stort följer Lombardiet, utgör en större andel av Sveriges befolkning än vad Lombardiet utgör av Italiens, övriga Sveriges ligger något lägre än ‘rest-Italien’.

Min prognos stod sig. Redan FHM:s siffror t o m 9/4 visar detta.

Nu gjorde jag efter tre dagar en jämförelse mellan FHM:s tidigare dataserie, dödsfall fram t o m 6/4, och med deras senaste t o m 9/4. Som jag befarade har man fortsatt att fylla på med avlidna på datum som sedan länge är passerade. Korrigeringar har gjorts ända tillbaka till 17/3, jämfört med för bara tre dagar sen alltså. Hela 35 ‘nya’ dödsfall har infallit i mars, men tydligtvis rapporterats först efter 6/4. Jämför man med vad som hade rapporterats per den sista mars så stiger det ackumulerade antalet avlidna från 180 till 323, d v s nästan 80%.

Som framgår fortsätter FHM att flytta de inrapporterade dödsfallen tillbaka i tiden (skillnaden mellan röd och blå kurva fram t o m dag 24 (6/4) härrör alltså från vad som inrapporterats efter dag 24. Det innebär att kurvan blir allt brantare, ända till de absolut senaste dagarna, som vi måste utgå ifrån kommer fyllas på med nya dödsfall när man hunnit bearbeta statistiken under de närmast följande dagarna främst men i några fall flera veckor senare.

Det här är alltså FHM:s egna siffror, eller snarare: de som rapporterats till dem. De förefaller mer än lovligt oprecisa. Hur kan man t ex ha så många dödsfall (20 st per 6/4, 12 st per 9/4) som inte ens har ett fastställt dödsdatum? Över helgerna är dödstalen notoriskt underrapporterade, med påföljande höga tal för måndagar och tisdagar. Någon motsvarighet till dessa slappa helgrutiner går inte att avläsa vare sig i Italiens eller Norges siffror. Personligen har jag liten förståelse varför de svenska statistiken ska vara så undermålig, avseende det viktigaste, mest definitiva och enklast fastställbara nyckeltalet vi har för att kunna prognostisera kommande vårdbehov och vilka framtida åtgärder som bör vidtas för att förhindra smittspridning, och för att kunna ge ett trovärdigt slutdatum för när karantänen kan hävas. Men så illa tycks det ju vara och det är helt i linje skulle jag vilja förmoda, med hur FHM sätter sina prioriteringar. Dödsfallen har man inte ens ansett vara nog viktiga för att göra en prognos på.

En ny säkrare, och ännu mer skrämmande bedömning t o m 9/4.

Låt oss just nu inte dra mer långtgående slutsatser än så. D v s sådana som att hävda att FHM medvetet behandlat siffrorna så här, för att kunna presentera lägre siffror så länge det var möjligt – och att man nu flyttar tillbaka dödsfallen till redan passerade datum, för att avsiktligt skapa illusionen av en vikande trend. Oavsett om det är så eller ej, så visar statistiken – för den som vill se – något mycket skrämmande: Sveriges dödsfallssiffror är betydligt högre än vad som rapporterats. Och de stiger dessutom ännu snabbare än vad vi kunnat se när vi tittat på rapporteringsdagen. Det är ett axiom, när statistiken släpar. Och vi måste räkna med att man kommer tvingas återlägga ännu fler dödsfall till de redan rapporterade även framdeles. Min bedömning bygger på att eftersläpningen fortsätter att vara lika stor som FHM hittills rapporterat:

Prognosen (lila) innebär inte bara att faktiska dödsfall är betydligt fler än vad som hittills inrapporterats, utan också att antalet ökar snabbare.

Det betyder att vi inte får en slutligt fastställd dödsfallsstatistik t o m dag 27 (9/4) förrän dag 45, d v s 27/4. Rent matematiskt innebär denna slutgiltiga statistik 44% fler dödsfall per 9/4 än vad som rapporterats preliminärt. Det innebär också att trenden är betydligt brantare än vad vi kunnat avläsa.

Jag vill hävda att det finns mycket som talar för att min enkla analys är korrekt. Nu börjar vi se stora ‘hopp’ i kurvorna för enskilda regioner, t ex Gävleborg och Uppsala, som inte tidigare tillsynes varit drabbade så hårt. Sådana hopp visar att rapporteringen brustit. Observera att det här faktiskt är FHM:s egna siffror. Det är inte någon trendframskrivning i sig, utan ren matematik, en prognos avseende dåtiden, inte framtiden. Detta borde alltså vara fullt klarlagt även för Anders Tegnell och hans kolleger. Ändå har han under hela veckan fortsatt tala om ‘en avplanande kurva’. Detta är faktiskt mer oroande än siffrorna i sig. För det betyder att fel beslut kommer fortsätta att fattas. Svenska folket invaggas i en falsk säkerhet och man släpper på självvalda restriktioner. Näringslivet kommer få luft under vingarna, som snart visar sig inte bära alls. Och förstås, Löfvens popularitetssiffror kommer fortsätta att stiga.

Vad av dessa onda ting kan möjligen förklara varför man fortsätter att mata oss med lögner? Ni får gissa själva. Och det allra mest skrämmande: vad säger det samlade pressuppbådet när de matas med dessa uppenbara feltolkningar?

‘Pip’.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 2 kommentarer

MSB:s genuskodade handböcker blir ett svart hål i Coronakrisen. Tacka Löfven för det.

Nu dör människor i klasar. Och man prioriterar redan hårt, tro inget annat.

Anders Tegnell ser det som positivt att antalet vårdplatser för Coronasmittade inte ökar så mycket de senaste dagarna. Enligt honom är orsaken – som vanligt – att ‘kurvan planar ut’. Det tycks inte ha gått upp för honom att man slagit i kapacitetstaket. Inte alls. I förrgår rapporterades inga patienter över 90 år i intensivvården enligt ett diagram i DN. Då var antalet över 80 totalt 23. Igår var även de borta. Hur många över 70 kommer vara med idag? Och imorgon, någon över 60? Detta kan bara tolkas som att dessa inte får access längre. Anders Tegnell är den ende som lär undra över varför det behövs polishjälp på sjukhusen.


VI har en fortfarande en bra vård i Sverige. Men den är dimensionerad för 8 miljoner invånare, inte 10. Och den saknar god övergripande ledning, trots att två av tre nyanställda under de senaste åren är administratörer. Men det är förstås ‘riktig’ vårdpersonal som saknas när man nu sållar mellan de behövande. Och att sådan saknas beror på tre saker: A. Dels saknar Sverige skyddsutrustning. Medan man noggrant testar och förkastar sådan på Socialstyrelsen, så köper vårdanställda utrustning på byggmarknaderna och frivilliga tejpar ihop Gladpacksuniformer i SÖS motionslokaler, enligt principen allt är bättre än inget. B. Dels är, som en direkt följd av sådana brister, 20-25% av personalen sjukskriven. Somliga för att de fått Corona, andra för att de inte vill få Corona. Somliga är friska men har testats positiva för Corona (enligt rapport från Linköping). Dessa får inte hjälpa till, inte med de Coronasmittade heller, helt i enlighet med hur vårt fyrkantiga Myndighetssverige fungerar. I trångsynta chefers huvuden är det ju regelverket som är viktigast, bryter man mot detta så riskerar man skäll.

Regionerna är som lilla EU

Slutligen C. så har vi ingen myndighet som gått ut på nationell nivå och pekat med hela handen för att hjälpa de regioner som behöver hjälp mest, Stockholm, Södermanland och Östergötland, i den ordningen. Dessa ska istället själva be om hjälp i en trestegsplan, från andra regioner som redan hade överbeläggning innan krisen startade. Självklart prioriterar man därför att beta av egna operationsköer och förbereda sig inför den kommande stormen. Fortfarande är det inga patienter som skickas över länsgränserna, oförmågan att prioritera är cementerad i systemet; det är som ‘lilla EU’ – vem vill hjälpa Italien, när man har att stå i själva?

Socialstyrelsen – en bromskloss

Att vi saknar skyddsutrustning beror på att vi har stoppklossar i byråkratin. Enligt två DN-artiklar framgår att försvaret har ställt sitt innehav till förfogande. Det handlar om 50.000 skyddsdräkter och 40.000 masker som är avsedda för upprepad användning. Allt anmält till Socialstyrelsen. Men sedan har utrustningen av outgrundlig anledning fastnat där. Samtidigt finns det 100-tals företag som vill hjälpa till. Men här hamnar initiativen i ett svart hål på MSB. “Vi gör knappt någonting med uppgifterna i dagsläget”, säger en tjänsteman på MSB med god insyn.

MSB – genuscertifierat

För den som vet vem som leder MSB, en myndighet som satsar tiotals miljoner på att införa ‘genuskodade manualer’ för insatser i räddningstjänsten, är detta knappast en överraskning. Energi har istället lagts på handböcker för insatspersonal där ‘genusgörandet’ genom ‘intersektionella analyser’ ska prioriteras. Man ska inte se människor, utan män, kvinnor, pojkar och flickor. I klartext låter det för mig som att ‘en brandperson’ inte får rädda två pojkar i rad, utan måste hitta minst en flicka först – men jag kan ju ha fel. Eliasson kanske kräver positiv särbehandling. Vad jag däremot säkert kan säga är att en sådan myndighet inte ägnar sig åt det den ska så helhjärtat som den måste i kristider. Trots att det är just för sådana som MSB finns till.

The Blame Game is on

Löfven landsfadern och syndabocken Tegnell

Nu är det uppenbart var stridslinjen i Coronakrisen kommer gå. För regeringen handlar det inte om att bekämpa Corona – det lämnas med varm hand över åt FHM – utan om ansvarsfördelningen för katastrofen. Löfven gick för några dagar ut sedan och hävdade att ‘tusentals kommer dö’, samtidigt som vi hör Anders Tegnell prata om en ständigt utplanande kurva. Det blir den också per definition, eftersom han vid varje presentation har fördelat ut de senast rapporterade dödsoffren på de närmast föregående dagarna. Den sista dagen får därmed alltid lägst siffra; först efter ytterligare en vecka eller tio dagar så har slutligt antal döda tidsatts hit och då är de betydligt fler än de föregående dagarnas. Men då har ju Tegnell en ny ‘senaste dag-siffra’ som kommer vara lägre än de föregående.

Undrar om han bara lurar sig själv eller inbillar sig att han lurar alla andra? Kanske både ock. Enligt ett skarpögt debattinlägg från virologen Lena Einhorn idag, så lider mannen antagligen av kognitiv dissonans. Han har bundit sig för hårt vid sin egen förutfattade mening, att viruset inte smittar asymptomatiskt och är helt oförmögen att ändra sig nu, han är faktiskt ännu säkrare på sin sak.

Det vi retoriskt kan fråga oss är vem som kommer få rätt. Det blir förstås Löfven, vars rådgivare placerade uttalandet i hans mun för att han senare ska kunna distansera sig från syndabocken Tegnell, som i sina skrynkliga byxor avlett all uppmärksamhet från regeringen, d v s Löfven som inrikesminister Damberg. Att han har katastrofalt fel bekymrar alltså regeringen ganska lite, det kommer man kunna svära sig fria från, hoppas man.

Stockholms länds landsting – den perfekta spottkoppen

Ansvaret ska också läggas på ‘regionerna’ och då självklart främst region Stockholm, som är borgerligt styrt och redan sedan länge spottkopp för Nya Karolinska – trots att beslut om den satsningen fattades i rörande enighet med sossarna.

Beredskapsfiaskot inom vården: borgarnas så klart!

Man vill också gärna skylla usel beredskap på förra regeringen och beslutet om apoteksprivatiseringen, trots att beslutet var helt fristående från beslutet om beredskapshanteringen av sjukvårdsprodukter. Det senare hamnade mellan stolarna i en bred och enig flerpartiöverenskommelse om det framtida försvaret.

Sanningen är att Löfvens regeringar suttit vid makten i fem år nu. Under tiden har två stora brandkatastrofer aktualiserat krisberedskapen utan att någonting har gjorts. Då har man fullt ansvar för allt. Löfven har också både bort och kunnat ta ifrån FHM taktpinnen, utan minsta problem, eftersom det handlat om att fatta mer långtgående skyddsbeslut än vad myndigheten tyckt vara nödvändig.

Krismyndigheten som Löfven avlövade och flyttade

Men Löfven monterade istället ned den av de borgerliga inrättade krismyndigheten, med årlig budget på 30 mkr och flyttade ansvaret till inrikesdepartementet, i direkt strid med vad utredarna efter tsunamikatastrofen kommit fram till, eftersom detta riskerar att göra ansvarsfördelningen oklar. What?? Det är ju själva fördelen ansåg sossarna, som satt detta i system inom all offentlig förvaltning – oklart ansvar = inget ansvar, vare sig för oss eller våra klienter. Toppen. Och beslutet om återinfört tjänstemannaansvar ligger i långbänk, inte för inte. Det är för övrigt också socialdemokratiska regeringar som står för besluten att avveckla beredskapslagren. Ingvar Carlssons och Göran Perssons, runt millenieskiftet. De som deltog i beslutet är nu i de åldrar som inte bör prioriteras för egen respirator. Kan vi hoppas på det?

En intersektionell provkarta av partibokslojala jasägare

Löfvens viktigaste åtgärder för att maximera inkompetensen inom sin administration ligger i utnämningarna, en intersektionell provkarta av partibokslojala jasägare, utan andra formella meriter. Det är på det här sättet dessa manifesterar sig. Coronabekämpningen är ju också knappt ens ett pallplatsproblem. Före detta kommer bekymren med att hålla kassakon, näringslivet, i acceptabelt god form. Och främst av allt – vad man prioriterar allra högst är hur man ska behålla makten och där har man tyvärr en samlad spetskompetens som i värsta fall balanserar allt det andra, åtminstone i de djupt indoktrinerades ögon. Den gamle kungen, Gustav VI Adolf hade som sitt valspråk ‘Plikten framförallt’ och det följde han. Löfvens och sossarnas valspråk är en travesti på detta: ‘Makten framförallt’, och det har man också alltid följt.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft


https://www.dn.se/nyheter/sverige/militar-skyddsutrustning-nar-inte-sjukvardspersonal/
https://www.dn.se/nyheter/sverige/msb-pekas-ut-som-bromskloss-allt-hamnar-i-ett-svart-hal/
https://timbro.se/smedjan/%EF%BB%BFmyndigheten-samhallsskydd-beredskap-och-normkritik/

Publicerad av — 1 kommentar

Statistikfusk gör ingen lugnare. Särskilt inte eftersom det stöttar en undermålig strategi.

FHM:s statistikredovisning är inte bara slarvig, den är tendentiös. D v s den strävar ständigt mot att försöka stötta den av FHM påbjudna strategin. Låt oss titta på ett par grafer så ska jag förklara.

T.v. ackumulerade dödsfall; blå linje: publicerad dag-för-dag-total, grön linje: av FHM korrigerad total, publicerad igår 6/4.
T.h. samma data, nya dödsfall; röda staplar: publicerad dag-för-dag-statistik, blå staplar: av FHM korrigerade data från 6/4.
Obs: dag 1 = 14/2, då andra dödsfallet skedde (enligt dag-för-dag-statistiken).

Den usla statistiken dög för FHM:s syften fram till förra veckan.

FHM anser att de dag-för-dag givna dödstalen är felaktiga, så tillvida att de släpar efter. Men detta har man inte brytt sig om att påpeka förrän nu. Det betyder att man konstant underrapporterat, utan att berätta om det. Men titta hur den gröna kurvan viker ner, och ser ut att plana ut, just som Tegnell påstod igår, medan den ‘felaktigt’ okorrigerade fortsätter rakt upp. Ännu tydligare framgår det om man bara tittar på nya dödsfall (t.h.): de blå staplarna ger ju verkligen intryck av att det värsta nu är över. Men det gör ju knappast de röda, som Tegnell vill hävda är felaktiga. Man kan ju cyniskt konstatera att FHM gärna använde de lägre siffrorna medan de var aktuella. Men nu flyttas siffrorna bakåt, så att vi kan få lägre aktuella siffror igen. Men vad är sant?

Samma diagram, men nu med inlagd prognos för nya korrigeringar av FHM (rosa). T.h. är prognos (rosa) samma som FHM korrigerade data fram t o m dag 16.

Vi har ingen nytta av finjusterad statistik som är tio dagar gammal

FHM:s korrigeringar ger möjligen en sannare bild om vi går tillbaka ett tiotal dagar i tiden. Men därefter kan vi ju förvänta oss att nya korrigeringar kommer öka på dödstalen vartefter. Låt oss göra en prognos. Sveriges oreviderade siffror för dag 17-25 är närmast identiska med Italiens dag 19-27. Det är rimligt att vi därför kommer fortsätta följa den kurvan. Antar vi att de adderade dödsfallen som FHM återlagt (till, får vi förmoda, en mer korrekt tidpunkt) är en funktion av okorrigerade dödsfall under en tiodagarsperiod efter denna, så får vi en ny kurva (rosa). Den innebär att dödsfallen i själva verket har stigit betydligt kraftigare än vad som redovisats fram till idag – och kan förväntas fortsätta göra det. Vi kan misstänka att det korrekta antalet döda idag är närmare ett tusen, inte 600.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om även detta är en underskattning, eftersom vi också har många dödsfall i hemmet och på äldreboenden som man sannolikt hellre klassar som icke-Corona än som Corona, för att ‘inte skrämma upp folk i onödan’, som det heter. Och för att kunna motivera att man fortsätter att driva denna halvmesyr till strategi, den som man satsat all sin prestige i. Men att förfalska siffror leder sällan till att folk blir lugnare. Särskilt inte när denna statistik används för att stötta en usel strategi som få har förtroende för.

Men oavsett om FHM:s korrigerade siffror är mer korrekta eller ej, så är de betydligt sämre som prognosverktyg än de siffror som rapporteras dag-för-dag. Detta gäller faktiskt trots att dessa siffror uppenbart släpar efter framförallt efter helgerna. De övriga ländernas data kan ju inte heller förväntas vara helt utan eftersläpning. FHM:s korrigerade data har dessutom 20 dödsfall som man fortfarande inte har något datum alls på, vilket praktiskt nog leder till att dessa alltså sorteras bort helt från diagrammet. Vi kan inte vänta på att finjusterade data blir 100% verifierade i 10 dagar (eller alltså ännu längre om vi vill ha med dem alla), de senaste siffrorna måste ju in i prognosen nu.

Antal dödsfall/10.000 invånare

Italien – landet som inte borde vara vår benchmark

Det är möjligt att Italien har en bättre dödsfallsrapportering. I så fall så är det som framgår av kurvorna ovan bara att skjuta den svenska (röda) kurvan bakåt två dagar, så hamnar den närapå exakt på den italienska (blå). Man får exakt samma effekt om man istället anser att FHM:s reviderade siffror är riktiga för jämförelsen: då höjs den svenska kurvan istället från dag 10 och framåt. Överensstämmelsen är nästan kuslig. Men skillnaden kan förstås också bero på faktiska skillnader i förlopp. Då är det mer relevant att jämföra Stockholm och Lombardiet.

Norge – landet som borde vara vår benchmark

En allt tydligare skillnad kan också avläsas mot Norge, som igår kunde gå ut med den goda nyheten att man nu anser sig ha smittan under kontroll. Smittspridare smittar i snitt nu bara 0,7 personer och därmed så vågar man efter helgerna sannolikt lyfta på vissa restriktioner. Tegnell visade dock ingen som helst glädje över detta utan ifrågasatte istället Norges siffror. Att man skulle ha ‘plattat ut kurvan’, det mål han själv påstår att vi har haft för vår svenska strategi, det anser han inte alls, och flög svävande ut i diverse svårtolkade resonemang om hur och var man vill platta till denna kurva, och att Norge minsann nu var i ett ytterst otacksamt läge, på grund av alla sina restriktioner.

Stockholm och Lombardiet fortsätter att följas åt

Från dag 23 stack Lombardiet iväg lite, men det var alltså för Stockholm i söndags, då vår rapportering notoriskt släpar. De dödstal vi fått in under måndag och tisdag visar att Stockholms trend t o m är något brantare, om än på en något lägre nivå. Just nu (dag 25) är vi på 1,62 döda per 10.000 invånare, mot 1,71 för Lombardiet. Skulle vi få 89 döda i Stockholm imorgon, vilket ligger rakt i den korta trendlinjen, så är vi åter på samma nivå som Lombardiet var ackumulerat dag 26: exakt 2 döda per 10k inv. och i så fall med en brantare kurva som talar för att vi i övermorgon kommer vara klart förbi. En sådan utveckling tar oss snarare till ett spanskt scenario. Och, som sagt, utgår vi ifrån att andra länder är bättre på att hålla reda på sina dödstal, så ska vi ovanpå alltihopa lägga FHM:s sena korrigeringar.

Hur mycket landsorten släpar är fortfarande oklart

Det enda vi ännu så länge har att glädja oss åt är att landsorten, Sverige exkl. Stockholm, fortfarande verkar följa ganska långt efter. Jämför man med den rest-Italien, ex Lombardiet, så är ligger den svenska kurvan efter dag 23, en dag efter, men med samma lutning. Det stora frågetecknet är om svensk sjukvård ska klara den fortsatta anstormningen. Det kan liknas vid att man med inkallande av alla reserver och ett nytt fältsjukhus mobiliserat ännu mer krafter från och med igår, men att den fientliga armén hela tiden växer. Samtidigt är det för mig en skandal att en nationellt samordnad insats inte har gjorts ännu, där regeringen pekar med hela handen och tilldelar resurser till Stockholm från de andra regionerna. Här finns fortfarande stora reserver, även om man formellt har en överbeläggning. Överbeläggningen i landsorten gäller nämligen inte på samma sätt liv och död, som den extremt överbelastade situationen i Stockholm gör.

Könsfördelningen talas det lite om. Men den är sannolikt biologisk.

För övrigt är köns- och åldersfördelningen av offer en fråga av underskattad betydelse och missvisande representerad. Intensivvårdsplatserna visar att män i åldern 60-69 är klart värst drabbade, före män 50-59. Först därefter äldre män, 70-79 och män i åldrarna 40-49 är nästan lika ofta drabbade som kvinnor 60-69 år. Totalt 43 män och kvinnor mellan 20-39 har avlidit. Bara 23 i åldrarna 80-89 år vårdas. Att män är överrepresenterade beror sannolikt på rent biologiska faktorer och gäller generellt de flesta influensor. Kvinnor som opererat bort äggstockarna får samma överdödlighet, det verkar alltså ha ett klart samband med östrogenhalten.

Äldre prioriteras redan bort.

Tyvärr säger väl IVA-statistiken även något annat, nämligen att man redan tvingas prioritera bort de äldsta. Inte en enda människa över 90 år får intensivvård. Den slutsatsen går förstås stick i stäv med vad Tegnell påstår på dagens presskonferens, att svensk sjukvård fortfarande håller för belastningen. Men statistiken är tydlig: så fort fältsjukhuset stod färdigställt så fylldes det av ca 180 nya vårdbehövande. De flesta av dessa lär ha haft behov även tidigare. Och när ökningen dagen därpå bara är 8 vårdplatser för hela regionen så säger det att behovet är ännu mycket större. Här är det utbud, inte efterfrågan som styr. Min gissning är att detta sker redan i växeln. Man tar helt enkelt inte emot dessa, som ändå inte skulle få eller få behålla en respirator.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 3 kommentarer

Den svenska mesighetskorruptionen: sådana som Tegnell släpps fram, av sådana som Johan Carlsson och Stefan Löfven. Meritokratin är död.

Varför är en chef populär? För att besvara den frågan är det viktigt att först reda ut frågan: Är det samma sak att vara populär som att vara bra? Den sista frågan är retorisk; de flesta av oss inser att det finns många sätt att bli populär på utan att det är bra för vare sig verksamheten som bedrivs eller medarbetarnas utveckling. Som lärare på Yrkeshögskolan blev jag t ex snabbt medveten om att många lärare mutade studenterna genom att släppa iväg dem innan skoldagen var slut. I näringslivet ser man på samma sätt mellan fingrarna på sena ankomster och tveksam frånvaro. Chefsutvärderingen är ofta lika accepterande tillbaka, you scratch my back, I scratch yours. Ja, i statlig regi är detta en rent av vedertagen muta, med det iofs begripliga motivet att man vill kunna konkurrera om begåvningarna mot ett högre betalande näringsliv. Men eftersom detta inte är officiellt acceptabelt så korrumperas den som låter det ske. Och när alla vet så är hela verksamheten korrumperad.

Att muta genom att se mellan fingrarna med lathet och inkompetens

Ett annat sätt att bli populär, hos somliga, är att låta dem få som de vill även när man själv inser eller misstänker att de har fel. Konflikträdsla kallas det. Återigen korrumperas den chef som gör så, det är ju här ansvaret ligger. Chefen tvingas i ett senare läge försvara sin underställde, och på det sättet kanske tvingas ta en större konflikt. Men i den konflikträddes personlighet ligger just också gärna tendensen att, som en femåring, sopa problemet under mattan, även om det oundvikligen kommer upptäckas så småningom. Ett annat resultat av detta förhållningssätt är den utbredda oförmågan att utkräva ansvar – någonstans. Allt är, som jag vill kalla det, konsekvenser av den svenska mesighetskorruptionen.

Svensk ledarskapskultur har under många år gått åt detta håll: man ska vara allmänt överslätande med misslyckanden, inkompetens och lathet. Som utövare av ett annat, mer krävande ledarskap, så är det närmast omöjligt att stå emot, inte minst eftersom man infört ett styrsystem som innebär att utvärderingen görs av de lata och bekväma. Vem vill ha en tuff och fordrande chef om man kan slippa? Det är bara nyttigt att ha i bagaget när man söker nästa jobb, då kan man skänka en tacksam tanke till den som drillade en, men inte förr.

Så de underlydande/studenterna är närmast ofrånkomligen njugga om du är ‘för’ tuff och krävande. Du riskerar att inte befordras, inte få bonus, eller som fristående konsult, inga fler uppdrag. Att inte släppa iväg studenterna en timme tidigare än man skulle insåg jag snabbt var kontraproduktivt – de flesta gick ju ändå. Jag riskerade min auktoritet om jag insisterade, så jag låtsades istället att det handlade om ett beting: om de jobbade på bra så skulle jag släppa dem. Eftersom jag vet att de flesta uppfattade mina lektioner som ovanligt krävande så var det ju inte så svårt att motivera det tidiga släppet, men innerst inne kände jag mig korrumperad. Systemet är just korrumperande, eftersom alla innerst inne vet. Man får på detta sätt sin lilla hållhake på den snälle och ‘förlåtande’ chefen: han (hon) bryter ju mot det formella regelverket och är ytterst ansvarig för de fel vi begår som inte rättas.

Kulturen befordrar medelmåttor med medioker IQ, men påstått högt ‘EQ’

Denna kultur befordrar medelmåttor. Den passar som hand i handsken med de postmoderna ideologier som vill bryta ned alla meritokratiska principer. Som hävdar att den chefstyp som av feghet viker sig för trycket, som undviker att ställa krav och ser mellan fingrarna på fusk och lathet istället har något som är mycket bättre än kunnande och sant ledarskap. Man har uppfunnit en term för det: ‘EQ’, ‘people skills’ eller social förmåga. Det har upphöjts till likvärdigt eller bättre än intellektuell förmåga och kunnande, men har fortfarande inte kunnat definieras eller vetenskapligt verifieras. Man sammanblandar gärna dessa svaga ledaregenskaper med vad som brukar kallas för ‘morotsmotiverande‘, dvs ledarskap som betonar positiv förstärkning. Men sådant utesluter inte alls ett mer krävande eller auktoritärt ledarskap, där man också använder ‘piskan’; låter sanktioner vara tydliga, särskilt för dem som behöver det, dvs där man använder hela paletten och har förnuft att bruka don efter person. Samtidigt har begreppet ‘IQ’ ihärdigt undermineras och ifrågasatts, trots att forskarna för flera decennier sedan bekräftat IQ som ytterst väl korrelerat med yrkesmässig framgång och prestation.

Meritokratin har övergivits – vårt samhälles grundproblem i ett nötskal

Usel ledarskapskultur räcker gott för att förklara varför svensk och, i något mindre hög grad – ännu – västerländskt samhälle överlag sjangserat. Den meritokratiska principen är underminerad i grunden. Hela vår kultur tyngs av detta genomusla ledarskap. Till detta kommer som brev på posten & lök på laxen s k positiv särbehandling och jämlikhetsnormering baserat på utfall, istället för möjlighet. Allting hänger ihop. Det har tagit lite tid, men nu har inkompetensen inte bara nått toppen, den finns i flera lager rådgivare därunder. De mediokra cheferna släpper nämligen fram ännu sämre efterföljare. Inte minst som en följd av att den mediokre ofta skyr briljanta underställda, vars glans ställer dem själva i skuggan. Eller så har de snälla och veka kuvats av ren testosteron; sådana underställda de inte vågar gå emot. Och för den mediokert begåvade är det inte så lätt att sålla. Det är många som är brightare, men vem ska man tro på? Med uselt ledarskap är risken betydligt större att fel röst, den som skriker högst, vinner. Det är ofrånkomligt; feghet och analytisk oförmåga att göra rätt bedömning gör urvalsprinciperna mycket mer stokastiska. Som sagt, företeelsen kan lämpligen döpas till mesighetskorruption.

Stefan Löfven och John Carlson vs. Anders Tegnell

Johan Carlson på Folkhälsan är en typisk sådan mesighetskorrumperad chef. Han är generaldirektören som helt hamnat i skuggan av sin testosteronstinne underlydande, statsepidemiologen Anders Tegnell. Medan Tegnell gärna i DN-intervju själv jämför sig med Gordon Gecko, (ni vet, Michael Douglas oempatiske finansskurk), och ser det som en personlig merit att ‘inte vika sig’ för andras åsikter, så uppfattas Carlson som lite tråkigt grå, men allmänt hygglig. Först nu, mer än en månad efter Tegnells, gör DN ett personporträtt om han som egentligen borde bestämma på FHM – men som alldeles uppenbart inte gör det. När jag läser bekräftas min förutfattade bild på ett nästan tragikomiskt sätt. Carlson erkänner öppet att han är konflikträdd. Han har heller inget emot att kalla sig en ‘produkt av folkhemmet’, vilket naturligtvis betyder att han har rätt partibok, något som med stor sannolikhet bidragit till hans karriärs framgång. Och Johan Carlson är naturligtvis populär bland medarbetarna. Trots – eller mer troligt tack vare – sin konflikträdsla.

Än värre är hur han gång på gång drar märkligt ologiska slutsatser och undviker att ge raka svar. Det går, stycke för stycke, enkelt att strimla hans argument i småbitar, och jag är osäker på om Carlson är intelligent nog att förstå bristerna i resonemanget, eller om han, som sagt, bara är feg och komprometterad. Men att han är en medioker chef är redan fastställt, för en sådan får helt enkelt inte vara konflikträdd, det kan vem som helst se utmärkta exempel på i serien The Office (speciellt den amerikanska versionen med Steve Carell rekommenderas varmt, den är briljant från start till mål). På folkhälsan och för Sverige har hans misslyckande nu fått katastrofala resultat.

För den som vill förgylla Coronaisoleringen med en kurs i uselt ledarskap så finns inget bättre tidsfördriv än Steve Carell och amerikanska The Office (alla säsonger på HBO).

När man kritiserar Tegnell så ska man nämligen vara på det klara med att det är Carlsons fel att Tegnell får det utrymme han får. Och precis på samma sätt är det Löfvens ledarskap. Hans ännu mer uppenbart inkompetenta styre och strykrädda ledargestalt representerar det högsta ansvaret för att Folkhälsans Doktor Mengele-strategi, att uppnå flockimmunitet, har fått råda, tills det nu helt enkelt är för sent.

Siffertrixandet

Dödsfallsutvecklingen har fram till nu inte rapporterats i diagram i svenska medier, bara en åt gången. Särskilt har man undvikit att rapportera dödsfallen i förhållande till invånarantal, vilket gjort att Sveriges siffror sett mycket mindre allvarliga ut än bl a Italiens. Men det är förstås tvärtom.

Det är också dessa personifierade ledarskapsmisslyckanden som är ansvariga för att man tillåtits göra vad man kunnat för att så länge som möjligt dölja misslyckandet. Siffror som SvD rapporterar idag och som TT plockat fram, visar att den svenska dödsfallsstatistiken, just såsom jag påpekat och misstänkt, hela tiden varit alldeles i underkant. Sverige har vissa dagar haft dubbelt så höga dödstal än vad som redovisats, och ju mer aktuella siffror desto större är risken att de fortfarande kommer behöva uppjusteras ordentligt.

De svenska dödsfallen kan vara dubbelt så höga som tidigare rapporterats. Men enligt Anders Tegnell, så är det absolut inte frågan om medveten manipulation.

Tegnell påstår att detta inte skulle vara resultat av medveten manipulation, att man ‘nu jobbar mer systematiskt’ och att eftersläpningen borde bli mindre. Men hans medvetenhet om den usla statistiken måste ha funnits tidigt. Ändå har han valt att ignorera dessa faktafel. Fel som visar att Sverige inte bara ligger högt över våra grannländer utan även Italien och Spanien, när man mäter per capita. Åtminstone var Tegnell medveten på måndagen för nästan två veckor sedan, då han första gången kommenterade helgeftersläpningen. Men då var det centrala att bagatellisera den stora ökningen. Just den veckan cementerades FHM:s laissez-faire-vägval; mängder av prominenta tyckare, bland andra förre statsepidemiologen Giesecke, kommenderades ut i media och förklarade sig lojala med FHM. Det stod då mellan raderna klart att man inte skulle stänga fler delar av grundskolan t ex.

Måndagen efter konstaterades en ny brutal uppgång, men nu kommenterade man denna eftersläpning så att det nog var ännu mer att vänta. Uppenbarligen insåg man att det inte längre gick att hoppas på en nedgång. Man insåg också att det inte skulle vara möjligt att dölja den kommande katastrofen, så man valde att sända en liten signal om det, för att visa att man inte helt är ute och cyklar. Ännu en kompetensbluff, för trenden var tydlig redan innan presskonferensens måndagssiffra offentliggjordes. Och resultaten som sedan trillat in under veckan gick att förutsäga av mig, en lekman, redan då. Först nu börjar man erkänna misslyckandet, naturligtvis utan att kalla det så, eller anklaga sig själva. Men viktigast av allt: nu är det ju för sent att ändra strategin. Nu handlar det istället om att försvara den med näbbar och klor.

‘Stäng inte vår skola!’ – för Carlson väger ‘oroliga barns brev’ tyngst.

Carlson vill inte tala om de i riskgrupperna som nu drabbas på full front: i äldreboenden, via hemtjänsten, lärare och vårdpersonal som har astma, hjärtfel eller andra sjukdomsformer, eller för den delen föräldrar med liknade problem, vars barn nu är skyldiga att fortsätta i skolan – tills någon i familjen visar symptom (då det är för sent). Han vill hellre tala om de barn och äkta makar som man skickar hem till våldsamma män. Ett problem som brev från ‘oroliga barn’ uppmärksammat honom på. Känsloargument funkar alltså, bara de ligger i linje med den lagda flockimmunitetsstrategin. Möjligen kan Carlson ha hittat belägg från en utvärdering i Frankrike också. Men den är inte ‘peer-viewed’, dvs granskade av andra forskare, och därför ännu inte är officiellt säkerställ.

Carlson har fått brev från oroliga barn, ‘stäng inte vår skola!’. Något som han uppenbarligen tagit stort intryck av.

Rapporterna om asymptomatisk spridning som Carlson inte nämner

Sådana rapporter finns det f ö mängder av, när det gäller Covid-19 smittsamhet bland de asymptomatiska, men dessa har FHM ännu inte velat ta till sig, för detta underminerar basen för hela deras strategi, framförallt beslutet att inte stänga grundskolan. Och den stora frågan, som Carlson givetvis inte vill svara på, är ju om ett antal hypotetiska övergrepp inom familjen kan vara värre än de högst konkreta dödsfall som nu strömmar in? Och om FHM samtidigt möjligtvis vägt in den minskning av våldsamheter på allmän plats, som vi nu också kan förvänta oss (men som media inte nämnt alls)?

Utvärdering kan vi göra redan nu

Men, snälla, hur tänker du nu? Undanträngningseffekterna’ pga usla förberedelser är ju vad vi nu i direktsändning kommer få ta del av. Hur många dör, unga som gamla, pga brist på blod, ambulanser och läkartider. En av de mest hårresande följderna av den valda strategin.

Carlson försöker hävda att vi inte kommer ha resultatet klart för oss förrän om flera år. Det passar antagligen hans egen pensionsplan om vi väntar tills dess med en utvärdering. Om några år kommer medellivslängderna att öka igen (om ingen ny pandemi drabbar oss). De gamla och sjuka kommer ju nu inom kort att dö bort. Lita på att vi kommer få en positiv vinkling genom media. Och sannolikheten för att ansvar utkrävs av Anders Tegnell, Johan Carlson eller Stefan Löfven är tyvärr inte särskilt stor. Det är inbyggt i systemet. Vår bokstavligen fatala mesighetskorruption.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

PS. Nu har DN också slutat att rapportera antal sjukhusvårdade fall och antal IVA-patienter. Just nu, när det skulle bli uppenbart för alla att vi nått vårt tak, redan innan den värsta anhopningen börjar komma. Nu först redovisas istället dödsfall. Dvs, nu när det är för sent att reagera och FHM givit upp kampen om att dölja (hela) sanningen avseende dessa. Dödsfall lär naturligtvis inte redovisas mer än nödvändigt ändå (t ex i Coronafall i hemmen eller sådana med andra symptom) och när vår kära skurkregim har fått sina nya befogenheter så lär man hemligstämpla uppgifterna. DS.

Publicerad av — 1 kommentar

Löfvens Coronadiktatur. Som skräddarsydd för närodlade bananer, runförbud och att täppa till truten på folk.

Nu vill Löfven ha ‘extraordinära befogenheter’ att bekämpa Corona. Man kan undra varför. Man behöver inga sådana för att fortsätta göra så lite som möjligt, så sent som möjligt. De uppräknade exemplen på åtgärder ser inte särskilt kontroversiella ut, utan lär kunna fattas av en helt enig riksdag:

Vad av detta är det som inte Löfven skulle få riksdagens stöd för även utan att förvandla Sveriges formella demokrati till en uttalad diktatur?

Partikamraterna i Danmark har redan avslöjat vad det lär gå ut på – begränsad yttrandefrihet.

Däremot så kan Löfven förväntas att få svårare att driva igenom yttrandefrihetsinskränkningar. Sådana som partikamraterna i Danmark nu röstat igenom.

Den danska åtgärden beskrivs som en våldtäkt på yttrandefriheten och den innebär bl a att man ska kunna stänga webbsidor, och  ge böter eller fängelse till personer som publicerar information om Covid-19 som inte följer myndigheternas riktlinjer. Det är lätt att hålla med om att danska sossar går betydligt längre än vad som rimligen kan motiveras, men logiken finns ändå där: när man genomför hårda inskränkningar av människors övriga demokratiska rättigheter, så kan informationsfriheten också nödvändig att adressera, för att åtgärderna ska kunna genomdrivas effektivt. Men är det verkligen detta man vill genomdriva i Sverige?

En diktatur lockar somliga mer än andra

Hittills har man ju knappt ens försökt och de åtgärder man ändå genomfört har riksdagen accepterat direkt. Vi har också en smittskyddslag som redan ger regeringen de befogenheter som kan tänkas behövas. Vad regeringen däremot inte har en självklar majoritet för är just inskränkningar av yttrandefrihet i största allmänhet, och åtgärder som är ägnade att kunna övervaka och trakassera politiska motståndare. Liggande lagförslag om ‘utlandsspioneri’, LUS, är en sådan ‘reform’ som regeringen nu kan förväntas försöka passa på att driva igenom, med eller utan extraordinära befogenheter. Morgan Johansson vill ju också förbjuda runor bl a och har en uppenbar fäbless för att täppa till truten på meningsmotståndare. Det finns säkert fler påhittiga förslag i Morgans bakficka.

Mitt namn är Morgan. Visst skulle jag passa bra som diktator? Vill man förbjuda runor har man säkert massor med andra bra idéer.

Socialdemokrater älskar makt och har fortfarande i mannaminne hur man med egen majoritet kunde göra lite som man ville under Tage Erlander. Att Corona utgör en frestelse för att ta för sig av den ska vi utgå ifrån är ett faktum. Det bokstavligen lär klia i fingrarna på sådana som Morgan och Ygeman att få driva igenom sina sakfrågor utan att behöva lotsa dem genom en riksdag är deras regering bara har ett ack så frustrerande minoritetsstöd.

Lika obehaglig är tanken att Miljöpartiets klimatextremister skulle få chansen att utöva sin klåfingrighet utan att begränsas av riksdagsmajoriteten. Åtgärder som är till för att förhindra Coronasmittspridning på kort sikt har en närmast perfekt passform för att också fungera som förment klimatfrämjande nödvändigheter på lång sikt. Allt från ransonering av flygbiljetter till krav på närodlade apelsiner och bananer.

Alla som vill ha en bikupa som diktator, räck upp en hand!

Coronatider – goda tider att driva igenom suspekta lagförslag

Corona har redan utnyttjats för att driva igenom ett stort nytt statsstöd till MSM. Ni vet de där som på krypande presskonferenser med Anders Tegnell, och i intervjuer med Löfven suttit tysta utan att ställa följdfrågor och som sedan refererat allt som sagts utan kommentar. Genom medias försorg är Sverige det enda landet i världen sannolikt, där det ännu inte är en fastslagen sanning att Covid-19 smittar asymptomatiskt, dvs innan smittbäraren visar symptom. FHM:s hela strategi vilar på det falska antagandet att så inte är fallet och detta gör förstås skolstängningar till en åtgärd med ytterst låg verkningsgrad och storskaliga testningar av symptomfria meningslösa.

Man har också i skymundan kunnat ge kommunerna ett nytt miljardstöd. Föregivet att detta har med effekterna av Corona att göra, så är detta istället förstås ännu en nödvändig injektion för att rulla vidare kommunernas invandringsakut. Utan Corona hade åtgärden nu varit uppe på löpsedlarna, tillsammans med alla problemen, och kostnaderna som dessa skapar. Här var man smarta och köpte sig själva tid. Kan jämföras med verkliga beredskapsåtgärder, såsom köp av billig olja, som Trump avsatte 50 mdr dollar för. Sossarnas beredskapsåtgärder är inte för att skydda folket, utan för att skydda sig själva.

Låt oss gissa: det blir en förlängning

Befogenheterna skulle enbart gälla tre månader. Men om Corona drar ut på tiden så är lär en förlängning ligga i korten. Och sossarna kommer ha en stark opinion för sig. Att Löfven skulle bli en landsfader tack vare viruset var något som jag tidigt varnade för och som i dagsläget ser ut att kunna besannas. Oppositionen vågar inte kritisera i detta känsliga läge och med medias hjälp framstår Löfven som lugn och trygghetsskapande i en svår tid. Den medvinden kan komma att utnyttjas för att låta nya mandat slinka in bland de extraordinära åtgärderna, i nästa förlängning, och kommer då vara svår för oppositionen att rikta uppmärksamhet mot i media, och därigenom politiskt lika svårt att invända emot. Nästa förlängning kan bli längre än så. Se för guds skull upp, Åkesson och Bush-Thor, lägg er inte platt. Kristersson har rätt den här gången: att ge sossarna ett sådant här mandat är farligt.

Nu ska vi tala klarspråk om vad vår strategi innebär!

Löfven lät sig intervjuas i DN igår för att uttrycka sina intressanta tankar om hur Coronabekämpningen gått till och ska bedrivas i framtiden. Det blev som vanligt en hoper mer eller mindre förvirrat uttryckta tankar och hopplock av vad han fått sig itutat av aptränarna, förlåt, mediestrategerna på S-kansliet. Det blev inte så bra, för Löfvens avslöjande av den svenska strategin är mer obarmhärtigt än det nog var avsett:

Vi har alltså valt en strategi som ger oss ‘betydligt fler döda’, och som samtidigt drar ut mer på tiden. Jo, det är faktiskt vad han säger.

Löfven är en av svensk historias svagaste ledare någonsin och hans begåvningsreserver, återstående att utnyttjas för bekämpning av två allvarliga hot på samma gång, Corona och depressionshotet, kan anses vara uttömda redan innan krisen kommit ur sin linda. Men minns detta noga: detta är vad sossarna är bäst på. Att handskas med makten och med hjälp av makten över media utmanövrera oppositionen. En diktatur skulle passa SAP som hand i handsken. Och den kan vips bli längre än någon räknat med.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 3 kommentarer

Rapport från Godhetstemplet: invandringsmaskinen hackar. Men bara lite.

Mig-verket släpper ut hundratals ur förvaren – hänvisar till folksamlingsregeln. De asylsökande har minskat, men bara 18% – och de hälsoscannas fortfarande inte. Av- och utvisningar kan däremot inte verkställas överhuvudtaget.

Ja, det är i a f min sammanfattning och tolkning av vad Mikael Ribbenvik, överstepräst i Godhetstemplet (dvs GD för Migrationsverket) säger. DN:s artikel bör vara olåst, såsom all Coronarapportering. En intressant inblick i den ruljans som Invandrarverket bedriver. Den ser ju normalt ut som ett cykeldrev på en cykel utan fotbroms: det händer grejer bara när man trampar framåt, och vill ha in folk, men inte när man trampar bakåt och vill ha ut någon, då snurrar drevet utan att något händer. Skillnaden nu är att det inte händer riktigt lika mycket framåt, och att en broms slår till vid bakåttramp:

“Stora delar av Migrationsverkets arbete påverkas av det nya coronavirusets framfart i världen. Samtidigt som beslutsverksamheten är i full gång går nästan inga utvisningar att genomföra och människor som fått tillstånd att komma till Sverige kan inte ta sig hit.”

Man ska vara klar över att det är de praktiska problemen som gör det svårt. Några formella förbud finns inte att ta sig till Sverige ännu, för anhöriginvandringen, som det ju närmast gäller:

“Tusentals människor riskerar att förlora sina uppehållstillstånd i coronapandemin. Det handlar om tillstånd som grundas på arbete eller inkomst.
– Det finns inte någonting i lagstiftningen som tar hänsyn till den här situationen, säger Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik.”

Man tycker synd om alla dessa ‘behövande’ förstås – och vill ha lagändring. Det räcker alltså inte med att vi redan har noll utbildningskrav som vi rundat flyktingdefinitionen med, för att ta in analfabeter från Mena och Afrika. De får uppehållstillstånd, trots att deras anställningsbevis ofta är både på kort tid, alldeles för lågavlönat för att försörja den familj man har med sig, tar jobben från de outbildade som redan är här, och dessutom kan förmodas vara fejk i en högst ansenlig del av fallen. Nej, det räcker ju inte riktigt nu, i Coronatider. Blir de arbetslösa så måste de ju få stanna ändå. Det är svensk ‘arbetskraftsinvandring’ det.

Om nu inte Mp+C lyckas utverka en ‘Tillfällig lag som låter alla stanna tills de blir medborgare’, så kommer de med all sannolikhet att försvinna i systemet hur som helst. Utvisningsbesluten kan ju inte verkställas.

“När det gäller permitteringar är läget för gruppen annorlunda.
– Där kommer vi ha generös tillämpning, säger Mikael Ribbenvik.” Så klart man har.

Tillstånden i förvar och receptioner är nästa fråga. I Märsta hade man en covid-19-smittad, men där skulle allt vara bra nu. Låt mig sätta ett frågetecken, för det sätt man valt att hantera situationen är bl a att släppa ut folk ‘för att det annars blir för trångt’. Totalt har 200 personer släppts från förvar, med polisens godkännande; regeln med max 50 personer samlade har tillämpats som förevändning för detta ändamål.

Huvuduppdraget man har, är ju ‘att värna asylrätten’. I Ribbenviks mun låter det misstänkt likt att släppa in så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Detta gör man allt för att fullfölja, men man har ändå tvingats se inflödet bli en rännil av vad det varit:
” – Förra veckan hade vi 235 asylsökande. Alla dem har inte kommit över gränser, det kan vara spårbytande, nyfödda barn, eller folk som har preskriberade ärenden och söker igen, säger Mikael Ribbenvik.

Han säger att huvuduppdraget för myndigheten handlar om att säkra asylrätten och upprätthålla den reglerade invandringen och att Migrationsverket har vad de behöver för att klara sitt uppdrag.”

235 är förstås ändå tillräckligt för att bidra ordentligt till en smittspridning. Är det någon som tror att de som kommer in hälsoscannas? Nej, det är fortfarande inte nödvändigt enligt Anders Tegnell.

Hur är det ens möjligt att flyktingmigrationen kan pågå trots Coronakris och ‘stängda’ gränser?

Nu är det dessutom så att uppgiften i DN är alldeles för blygsam. Totalt har invandringen enligt uppgifter framplockade ur verkets egen statistik av Weidmo Uvell, under mars bara minskat med 16% jämfört med föregående år. Mitt under pågående ‘stenhårda restriktioner’. Totalt 1481 mot 1778. Och siffran inkluderar alltså varken arbetskrafts- eller anhöriginvandring. Bra jobbat, Ribbenvik.

Efter 20 dagar är Sverige inne i katastrofen. Migverkets bekymmer, strängt taget, är hur man ska göra den värre.
Stockholms och Lombardiets kurvor är 20 dagar efter utbrottet, kusligt snarlika. (Stockholms utbrott tre veckor efter Lombardiets).

Rapporten från Godhetstemplet skrämmer – den visar hur snedvridna prioriteringarna är.

Det som skrämmer mig med denna rapport från insidan i Godhetstemplet, är hur helig denna verksamhet är. Det har inte ens för en sekund föresvävat de inblandade att det svenska folkets liv och säkerhet riskeras och att detta skulle vara en högre prioritet. Istället gör man allt för att se till att runda sådana hänsyn till allmänheten.

Av exakt samma skäl gör en sådan här artikel mig bara ännu mer säker på att vi kommer, men långt efter att Corona lämnat oss förstås, få läsa en annan rapport, en som handlar om spridningen av Corona på Järvafältet, och som kommer visa att en karantän av området i ett tidigt skede verksamt hade bidragit till att smittan inte spridits till äldreboenden och äldre med hemtjänst – och även kunnat begränsas mycket lättare i samhället i stort.

Och att man med tydligare ordergivning och förbud dessutom kunnat rädda många av de offer som lever i dessa parallellsamhällen; en ordergivning som de hade behövt för att förstå och ta på allvar, eftersom de inte är en del av vår svenska kultur, som fortfarande innefattar en tilltro till auktoriteter, även sådana som Anders Tegnell.

Men att man av politiskt korrekta skäl valde att hålla dessa spridningsvägar hemliga, långt efter att det började stå klart att det inte längre var Italienresenärer som utgjorde de värsta smittspridarna.

Det är min kristallkula. Minns den gärna.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 2 kommentarer

Bagdad-Bobs likvaka. Över offren, så väl som över den misslyckade icke-strategi som gör dem många fler än vad som hade krävts.

Sunt Förnuft tolkar dagens Corona-presskonferens:

1. “Undvik gärna brottning”.

2. “Vi börjar se rapporter från många äldreboenden om smitta. Så viktigt att det besöksförbud vi utfärdade redan igår måste följas.”

3. “Vi har en mycket tydlig smittskyddslagstiftning. Den säger att man inte blir straffad om man inte följer den.”

4. “Alla operatörer av allmänna kommunikationer: ni måste nu se till att det inte blir trängsel. Så som det var hela förra veckan.”

5. “Detta ansvar gäller alltså även t-bana. Vi delegerar härmed till er att se till hur man ska sitta i vagnarna.”

6. “Vi rekommenderar nu hemarbete. Även om det känns väldigt ojämställt.”

7. “Vi sträcker ut våra strikta riktlinjer att gälla till sista december, för det här kan dra ut på tiden. Det beror förstås inte på vårt val av strategi, utan för att vi är mer försiktiga än andra länder.”

8. “Antalet dödsfall är som ni förstår inget att fästa sig vid, det är eftersläpningar på upp till en vecka som gör att det nu stiger. Det berättade vi inte om förut, men det gör vi nu, eftersom det ser ut att stiga väldigt fort särskilt i Stockholm, men vi har inte lust att säga exakt hur mycket det stiger där, det får ni läsa om på annat håll. Nu när Stockholm lägger extra vikt vid den siffran så blir den nog lite extra fel just nu dessutom. Men så här ser det ju ut i alla länder (så vi har valt helt rätt strategi).”

Den första halvhjärtade bekräftelsen: vi har haft och gjort fel. Man säger det inte. Men alla i auditoriet tänker det.

Ja, det är patetiskt. Och det mest patetiska är hur man nu försöker få det att låta som att “detta är vad vi räknat med hela tiden”. Efter hur många av Tegnells “Vi har nu närmat oss/passerat toppen”? Och så det helt tragikomiska stammandet, när statsepidemiologen försöker försvara varför vårdpersonalen visst får vara klädda i kortärmade rockar ‘som krävs i vissa vårdsituationer’.

Och så den första antydan till aggressiva följdfrågor från den samlade gräddan av svenska journalister, som helt klart förtätar stämningen. Tegnell redovisar dödssiffror som om det gällde svinn i ICA:s kvartalsbudget. Som vanligt fokus på antalet ‘bekräftade fall’, men vem fan bryr sig ärligt talat längre om dessa statistiska hemslöjdsprodukter!? Bara döden säger sanningen, och det gör den oavsett vad Tegnell försöker bagatellisera och ifrågasätta den med.

Detta är inte lugnet före stormen, det är ett avlägset men ändå tydligt urskiljbart kulsprutesmattrande, som Bagdad-Bob inte längre lyckas överrösta. Ögonblicket har snart kommit, all cover-up är ännu pinsamt närvarande men de redovisade diagrammen strimlas i slamsor – avslöjat hyckleri, trots att ingen säger det högt. Bara två veckors korrumperande tystnad, den tredje statsmaktens hovsamma agerande hittills, förmår auditoriet att inte brisera: “Ni hade fel! Erkänn!” Jag kan nästan höra hur man tänker detta. Från och med nu lär pressens inpiskade lojalitet upphöra, gissar jag. Nu är det var och en för sig.

Och allt detta spektakel till ingen nytta! Om det ens funnits en strategi, så var den ju för att vi skulle komma billigt undan, dumsnålhet eller bara ren dumhet och lika stor brist har fått styrt, och fortsätter göra det. Men vi hade inte tur, det var en idiotisk förhoppning. För det är tiden som är avgörande. Utöver fumlande på podiet och en lång nekrolog över redan fastslagna, nu upprepade rekommendationer och förhållningsregler, så avspeglar sig eftertankens kranka blekhet i brasklappen om de troligtvis förlängda restriktionerna – just som jag var mest rädd för: FHM:s strategi innebär större risk för en andra våg och att Coronas härjningar i Sverige blir långt mer utdragna än nödvändigt.


Detta är den första av en plågsam rad av Coronapresskonferenser, där den allt större omfattningen av en katastrof ska redovisas. Dessa tillställningar kommer förvandlas till likvakor, så väl över alla offren, som över en kriminellt misslyckad ‘strategi’.

Stockholm går mot ett lombardiskt scenario – eller värre.

Dagens dödsfallssiffra må vara oväntad för FHM och Tegnell, men den landade närapå exakt där jag – tillsammans med bl annat en matematikprofessor – befarade: 239. D v s mer än en dubbling sedan tre dagar sedan och en fyrdubbling från sex dagar tidigare; den matematiskt obevekliga fördubblingstakten fortsätter och nu börjar siffrorna snabbt bli brutala. Än mer olycksbådande: att Stockholm står för 46 av de 59 nya dödsfallen tyder på att huvudstadsregionen är på väg mot ett totalt sammanbrott, som vårdapparaten inte kommer klara att hantera. Och om tre-fyra veckor talar mycket för att vi kommer se övriga regioner följa efter, resultatet av att FHM:s ödesdigert slappa icke-strategi fullbordas.

Lombardiets siffror skattas enligt tidigare krönika. Dag 1 är 22/2, tre veckor före Sverige och Norge. Stockholms siffror är ännu så länge osäkra, pga undermåliga rapporteringsrutiner. Det stora antalet avlidna rapporterade från Sörmland igår kan åtminstone delvis misstänkas gälla invånare i Stockholms län, men har inte inkluderats här.
Italiens dag 1 räknas från 22/2. Både Norge och Sveriges dag 1 räknas från 14/3, då Norge fick sina första tre dödsfall. Man hade en ‘dålig start’ beroende på en alpresenär tillika läkare, som blev spridare och kunde ha råkat ut för en ‘lombardisk’ utveckling, vilket den blå linjen antyder dag 4-13. Därefter passerar dock Italien Norge i antal dödsfall per invånare. Sverige ligger däremot i en klass för sig redan från dag 8 och har därefter en snabbare utveckling än båda jämförelseländerna.

Sverige vs. Norge: skillnaden är Tegnells, FHM:s och framförallt Löfvens ansvar.

Våra siffror bör från och med nu jämföras noga mot de norska, som i alla avseenden är mest likt vårt eget land ifråga om folktäthet, folkhälsa, klimat, och tidpunkt för utbrottet. Det som skiljer är just strategi. Norrmännen har fler ‘bekräftade fall’ fortfarande, 4.641 mot 4.435, men detta är ju en chimär, som beror på teststrategi. Vad som däremot är glasklart är att man har långt färre dödsfall, 39 mot 180 totalt och även per invånare. Denna skillnad kan vi förvänta oss kommer öka, vilket tydligt framgår av grafiken ovan. Ansvaret för detta ligger på Tegnell, FHM och först och främst på skurkregimen Stefan Löfven.


Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 6 kommentarer

Stockholm har fler döda/invånare nu, efter 16 dagar, än Lombardiet hade.

Med FHM:s statistiska material lyckas Anders Tegnell bevisa att han gång på gång har rätt, fastän han gång på gång haft fel. Det gör det lätt att dra en enda slutsats: här produceras statistik som inte ger trovärdiga svar. Framförallt avser jag då svar på den mest brännande frågan: är Tegnells och Folkhälsans strategi korrekt? Och är vi inne i en fas då allt snart vänder? Såsom Tegnell så tvärsäkert påstår, snart sagt varje gång han yttrar sig? Svaret får vi denna vecka. Men redan nu har vi en långt värre situation i Stockholm, än vad FHM vill låtsas om.

Antalet ‘bekräftade fall’ – närmast totalt ointressant

FHM har liksom John Hopkins, utmärkt statistik för antal ‘bekräftade fall’, den är jämförbar med jordens alla länder, den kan skäras på korsan och tvärsan, delas ned i ålder och kön och tidsserien bakåt är möjlig att följa dag-för-dag. Men det alla vet är ju att denna är helt missvisande. Antalet redovisade fall korrelerar mer med teststrategi än med antal faktiskt smittade.

Dödsfallssiffrorna – de enda någorlunda säkert fastslagbara

Vad man nu vill få reda på är om vi följer Italien i spåren, eller inte. Det lämpligaste sättet att titta på antalet dödsfall – för lagt kort ligger, detta är en statistik som är mycket svårare att manipulera. Genom att gå tillbaka till den dag då vi fick vårt andra dödsfall och räkna detta som dag ett, sedan göra detsamma med Italien, eller ännu hellre Lombardiet, som drabbats värst, och som först sattes i karantän – då kan vi se hur vi ligger på deras kurva. Men gissa om det är svårt att hitta just sådana siffror! Folkhälsan redovisar för säkerhets skull enbart den senast ackumulerade dödsfallssiffran. För hela tidsserien så hade man varit tvungen att själv plocka dessa siffror en och en från dag ett. Av någon anledning så anser inte FHM att detta är något man själva vill se – eller låta andra se.

FHM döljer sifferunderlagen. Varför?

FHM är överhuvudtaget helt obenägna att släppa någon statistik som ger stöd för de beslut man fattat, till skillnad från andra nordiska länders motsvarande myndigheter. I SvD frågade man sig varför i förra fredagstidningen; och hur FHM samtidigt kan ifrågasätta sina nordiska kolleger för att vara politiskt påverkade. Den slutna attityden gör ju bara att man misstänkliggör sitt eget beslutsfattande. Det är förstås riktigt. Och FHM har fortfarande inte släppt något. Man kan konstatera att policyn bara blir logisk om man faktiskt har något att dölja. Bara då är attityden begriplig. Men det är ju inget vidare bra skäl.

Antal vårdfall – avtagande ökning förklaras av att man redan nått kapacitetstaket

I DN redovisas även antal sjukhusvårdade fall och antal på IVA, intensivvård. Eftersom jag började spara den från första början då den först redovisades, så kan jag göra en jämförelse bakåt och få den där tidsserien som jag är ute efter. Den ger redan ett avtagande intryck de senaste dagarna; antalet IVA-fall ökar allt långsammare. Men detta kan förstås bero på att man redan har nått den nivå där resurstaket ligger. Och det är ju just vad Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, säger till TT, enligt artikel i SvD. På måndagen ‘fanns fortfarande lediga platser’, påstår han, men behovet fortsätter rakt upp, trots att 6.000 frivilliga anmält sig att hjälpa till.

Lägg till antalet döda på IVA-platserna, så framgår den eskalerande utvecklingen, samtidigt som ökningen av totalt inlagda framstår som helt beroende av kapacitetsbrist och skulle annars ha varit ännu snabbare.

När man betänker att siffrorna är ett netto, som döljer att lediga platser också skapas av dem som dör bort, så framgår det ännu mer som uppenbart att statistiken är bedrägligt stabil. Vi kan utgå ifrån att ju närmare taket man kommit, desto hårdare har man tvingats prioritera. Och ingen kommer någonsin erkänna att det råder platsbrist. Det handlar inte bara om att ‘jobba mot ett mål tillsammans’. Det är också en fråga om skrålojalitet; man snackar inte skit om en kollega som just gått av ett långt skift; vårdpersonal som räddat liv kan inte samtidigt anklagas för att, genom sin tysta accept av Tegnells flockimmunitetsstrategi, vara medvållande till andras död.

Men att många vårdanställda är väl medvetna, framgår ju av att de köpt sig själva smittskyddande utrustning på byggmarknader, hellre än de kortärmade rockar som vården har att erbjuda. Och att 20-25% är sjukskrivna talar samma språk: huvuddelen stannar hemma av rädsla för Corona. Och vem kan kritisera dem? Myndigheternas slappa hantering behandlar dem ju som kanonmat. Under sådana omständigheter gäller inte någon ed eller normala lojalitetskrav.

Vi ser ut att vara i händerna på en strateg som styrs av ren prestige

Ett erkännande av ‘strategins’ misslyckande är omöjlig. Genom att sticka ut så mycket från alla andra länder så har Tegnell och FHM satsat all sin prestige. Deras strategi måste vara den rätta, annars kommer hela världen att peka finger åt oss. Det gör varje vändning allt mer omöjlig, nu gäller det att täta alla läckor istället. Eftersom Löfven och skurkregimen låtit sig dras med i experimentet, så har man också 100% backning. Och just nu så står det och väger.

Från dag 1 så har Italien ett brutalt hopp i antal döda dag 16. Hacken i den svenska kurvan förefaller främst bero på eftersläpning i statistiken över helgerna. Men ökningen dag 16 kan i värsta fall förebåda en liknande utveckling som i Italien.

Jämför man dag-för-dag nya dödsfall i absoluta tal så förefaller skillnaden vara stor mellan Sverige och Italien. I Italien steg antalet dödsfall ganska tydligt från dag nio fram till dag 14, sedan ser det ut som det skulle vika. Men från och med dag 16, så exploderade istället situationen. I Sverige började ökningen nästan samtidigt, dag tio, men dag 13 kom ett hack och precis som i Italien såg uppgångstrenden ut att helt brytas dag 15. Men istället följde en kraftig uppgång dag 16. Så har Tegnell och FHM rätt eller fel? Svaret får vi den närmaste veckan. Risken finns att den svenska smittcykeln är en eller ett par dagar längre än i Italien. I så fall kommer vår graf snart likna den italienska betydligt mer än vi skulle önska. Och den kan t o m bli värre.

Svensk strategi ger incitament att dribbla även med dödsfallsstatistiken.

Eftersom utbrottet länge var helt koncentrerat till Lombardiet med omnejd, så vore det mest relevant att göra en jämförelse med just den regionen, men där har jag inte samma underlag tillgängligt. Problemen med den svenska statistiken är också påtagliga, den hackar upp och ned på ett sätt som antyder att de olika regionerna inte tar rapporteringen riktigt på allvar. Det gäller även antal inlagda, där vissa siffror står kvar från dagen innan och ibland dras ned, ytterst tvivelaktigt. Efter helgerna tycks en eftersläpning ske även avseende dödsfallsrapporteringen. Vi ska också vara klara över att vi har fall som kan ha dött i hemmet och dessa är i så fall med all sannolikhet inte med överhuvudtaget. Att Sverige skulle visa sig vara mer otillförlitligt än Italien avseende myndighetsuppgifter, det trodde man ju inte, men så förefaller det vara.

Och frågan är om detta är en slump. Medan man i Italien och andra länder har valt en strategi som gör det till ett intresse att redovisa katastrofen korrekt, så gäller det omvända i Sverige. Dödsfallen redovisas därför inte över tiden på FHM, de bryts inte ned i tabeller på region, kön och ålder, så som antal smittfall. Och det är absolut antal som anges i jämförelsen med andra länder, när det istället är i relation till befolkningens storlek som gör jämförelsen relevant. För att ta del av sådana siffror är man hänvisad till privatpersoners sammanställningar.

Järvafältet – siffrorna lyser med sin frånvaro

Än mer kontroversiellt är förstås att redovisa från vilka stadsdelar de döda kom. Om överrepresentationen från Järvafältet är stor eller rent av ökande så talar vi om en massiv mörkläggning, som omöjliggör åtgärder t ex i form av en karantän av just Järva. Givet att man har en sådan överrepresentation, något som inte heller har dementerats. så skulle en sådan vara långt mer motiverad och samhällsekonomiskt möjlig att genomföra än en stängning av hela Stockholm. Här saknas även löpande uppgifter av andel smittfall. Siffror borde förstås offentliggöras oavsett hur det ligger till, om inte annat så att man kan avföra alla spekulationer. Hemlighetsmakeriet tyder med omvänd logik på att överrepresentationen är större än vad någon skulle gissa – och att man inte kan förmå sig att fatta politiskt inkorrekta beslut. Vilka effekter detta kan ha för spridning via hemtjänst och personal på äldreboenden kan vi bara spekulera kring.

Ett försök till skattning

Men faktaunderlaget som behövs för att dra enkla slutsatser är inte alldeles frånvarande. Med hjälp av uppgiften att Lombardiet hade 4.860 döda ackumulerad per 26/3, så har jag gjort en skattning hur antalet fall fördelar sig i Italien. Jag utgår då ifrån att resten av Italien ligger i snitt en vecka efter och därmed kan jag skatta antalet dödsfallen över tiden även för Lombardiets 10 miljoner invånare.

1.500 döda i Stockholm per mitten av april

Ackumulerat antal dödsfall per 100.000 invånare dag 16 blir då 0,28 i Lombardiet och det är 0,06 i Italien. Att jämföra med 0,14 i Sverige. Att Sverige har en mer än dubbelt hög andel döda vid motsvarande skede än Italien är förstås djupt oroande. Lombardiets siffra bör istället jämföras med Stockholm, som tycks ligga minst en vecka för övriga landet, troligen två eller tre. Antalet dödsfall i Stockholmsregionen var ackumulerat per dag 16 totalt 88. Det ger en siffra per 100.000 invånare på 0,39, d v s klart över Lombardiet. Med en trendframskrivning till dag 34, som för Lombardiet var den 26/3 då 4.860 avlidit, och som för Stockholm kommer infalla den 16/4, så är antalet avlidna i länet då ca 1.500, ca 400 fler än om man haft samma utveckling som i Lombardiet.

Lombardiets antal döda/100.000 invånare är ackumulerat dubbelt så många som i Sverige, räknat 16 dagar efter utbrottet. Italiens totalsiffra/invånare är mindre än hälften av Sveriges.

Stockholm riskerar att bli ett Lombardiet i kubik. Och resten av landet lär följa efter.

De italienska totalsiffrorna börjar visa en svagt vikande trend, vilket nog ska tolkas som att man lyckats med sin karantän av Lombardiet. Men uppgiften från 26/3 visar att smittan fortsätter att grassera i Lombardiet, den hann där få en alltför stor omfattning. Eftersom Stockholm ligger på en 40% högre kurva än Lombardiet, och eftersom sjukvården redan nu går på knäna och tycks ha slagit i taket, så ska vi nog heller inte förvänta oss annat än att kurvan kommer ta ännu längre tid att vända här – vi kan få ett Lombardiet i kubik tack vare Tegnells ‘flockimmunitetsstrategi’. Med denna strategi finns det i dagsläget heller inte mycket som tyder på att resten av Sverige kommer kunna undvika att gå i samma fotspår som Stockholm. Dessutom, hur mycket av en strategi kan man ens tala om? Tiden som gått tycks ha utnyttjats enbart för att göra nya jämställdhetsplaner. Var är skyddsutrustningen?

Andra dödsfall kommer öka

Till dödsfallen i Corona ska också läggas ett betydande antal som kommer dö i andra sjukdomar och olycksfall under perioden, på grund av överbelastningen av vårdapparaten; resurser kommer att saknas för att hjälpa dessa i tid. Och i den här gruppen talar vi förstås om alla möjliga åldrar. Just nu står t ex blodbussarna stilla i Storbritannien, akut blodbrist förväntas snart även i Sverige.

Fortfarande skulle åtgärder kunna genomföras för att mildra katastrofen

Det är i dagsläget inte aktuellt att låta barn med föräldrar i riskgrupperna vara hemma från skolan, oavsett om de går på högstadiet eller lågstadiet. Att hålla barnen hemma är brott mot skolplikten, såvida inte rektorn på en enskild skola fattar annat beslut. För en enskild elev kan detta innebära att viktiga prov missas och i värsta fall påverkar avgångsbetyg. Som förälder är detta en svårt beslut att ta, att gå emot alla andra, och riskera att barnet kommer efter. Få kommer kunna stå emot detta i längden. Det finns mängder av andra åtgärder som fortfarande kan vidtas för att minska omfattningen av ett nu hotande vårdhaveri. Men just nu talar rena prestigeskäl för att Tegnell och FHM hårdnackat kommer hålla fast vid sina beslut, oavsett vad som händer.

Jag kan bara konstatera: Stockholms län har 1.4 gånger antalet dödsfall per invånare i förhållande till Lombardiet på motsvarande stadie i smittutbrottet. Detta nämns inte med ett ord av FHM. Proportionerna i felbedömningen riskerar snart att ta folkrättsliga proportioner.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad av — 2 kommentarer

Wallenberg spår våld och social oro. Och en depression som inte kommer ge vika.

DI och SvD rapporterar om Jacob Wallenberg som uttalat sig i intervju i Financial Times. Tyvärr låsta artiklar överallt, men kontentan är att depressionshotet är reellt och att vi kan hamna i en situation där ekonomin stannar kvar i brygga, 20-30% under dagens, med ungefär lika stor arbetslöshet, kravaller och allmän social oro. Han bekräftar därmed vad jag skrev i min krönika för fem dagar sedan om apokalypsens fyra ryttare.

Personligen så är jag övertygad om att korrigeringen initialt måste bli ännu större, och att vi därför ska vara glada om ekonomin endast krymper 30%. Börserna är nu ner ca 25% sedan toppen, men bara 15% mot för ett halvår sedan. Med de förändrade utsikter vi har nu, så är detta ett alldeles för litet värdetapp. Kejsaren är naken. När ska någon ropa det högt? Ja, att du eller jag gör det spelar förstås mycket liten roll. Inte heller ekonomijournalister som Cervenka på DI. Kanske om någon mångmiljardär kommer i kläm, någon som Petter Stordalen, den norske hotellkungen ni vet; någon som inte får det stöd han förväntar sig från staten. Då kan det börja hända saker. Eller om Wallenberg höjer rösten. Men ingen av dem kommer säga något förrän de absolut måste.

Italien lånar till 1,68%. Vem gör den kreditriskanalysen?

Att Italien, en ekonomi totalt i koma och med stora strukturella problem att reda ut precis som Sverige, men utan det starka näringsliv som vi har, ändå kan låna pengar på under 2% ränta mitt i pågående Coronakris är förstås inte ett tecken på att marknadsekonomin fungerar, det säger istället motsatsen. Medan den reala ekonomin faller samman i allt snabbare takt, så är risken uppenbar att marknaderna väljer att tolka de enorma stödpaketen på ett helt annat sätt. Inte längre som den där karamellen som höjer börskurserna över en dag eller eftermiddag, för att gratis pengar i knät alltid ger en skön känsla. Utan som en ökad risk för att alla ska förstå att staterna löser ut banker och företag med rena monopolpengar. Och att förtroendet för pengars värde då över en natt riskerar att försvinna.

Då är det kört.

Detta vet JW. Eller borde veta. Ändå försöker han täta läckan, precis som alla andra, högt uppe vid relingen, som om vi fortfarande kan rädda allt. Det är ett högt spel som spelas och orolig är han förstås; han hör till den superrika elit som har extra god anledning till det. Karenstiden för Wallenbergkritik av regeringens och FHM:s krishantering har tydligen gått ut, efter de hyllningar han gav dem, just efter att ha fått pengar till SAS. Han är förstås glad för miljarder som räddar SAS och samtidigt hans egna aktievärden och var juste att klia lite rygg tillbaka. Men nu varnar han för våld och social oro som följd av Corona-nedstängningen.


Han är förstås ute efter att, precis som Hessius få samhället att ge upp Coronafajten och öppna upp igen så att vi undviker depression. Men i så fall borde han ha varit ute tidigare på banan. Hjälpt till att propagera för hårda och resoluta restriktioner, som medgivit en snabbare kvävning av smittan. Ingen. Absolut ingen politiker skulle idag kunna fatta ett öppet beslut om att häva blockaden, mitt i eskalerande dödssiffror. Inte ens Trump, för han vill ju trots allt bli omvald igen, mer än något annat.

Wallenberg har rätt i sak. Krisen kan slå hårdare mot samhället än någon kris sedan 1930-talet. Det kan tyckas onödigt, för Corona motiverar inte detta. Men det är inte där skon klämmer. Det är tidigare försyndelser vi nu får lida för. Och då borde ju inte receptet vara att staten (läs: skattebetalarna och småspararna) återigen ska baila ut de alltför länge gynnade lån- och risktagarna, som liksom 2008 tycks inbilla sig att det var staten som återigen skulle stå för hela risken. En korrigering är nödvändig och de som skott sig på nollränteregim och krondeprecieringar måste helt enkelt betala själva. Gissa att de kommer slåss innan detta sker. Dra i alla sina kontakter. Peka med fingret mot absolut alla andra.

Och de har goda språkrör.

Precis som Anders Borg (numera rådgivare på East Capital), Göran Persson (ordf. Swedbank) och en hel radda med bankekonomer, så är JW glad för att det trycks upp enorma summor som går in i banksystemet, utan att nödvändigtvis komma någon annan än bankerna tillgodo. Men det han samtidigt säger visar att han nog är helt klar över det faktum att sådana åtgärder är så gott som helt bortkastade. Vi kan inte rädda ekonomin på den nivå den varit.

Inte ens tanken att staten ska överbrygga med somliga företags löneutbetalningar till anställda, är så genomtänkt. Permissionslöner under flera månader, till kostnaden av flera hundra miljarder, är en livsfarlig idé, eftersom dels ingen just nu vet hur länge det måste pågå för att ge avsedd effekt, dels för att statskassan urholkas så rejält att inga andra åtgärder sedan kan genomföras, samtidigt som det mesta av dessa ur-hand-i-munnen-pengar inte kommer användas för mycket konsumtion, bara sparande. När sedan verkligt armod utbryter, vilket ingen kan utesluta, precis som JW säger, så är statens kassa tom. Var det då rätt att ge detta fåtal allt som fanns? En ersättning motsvarande A-kassa skulle vara vettigare, och kunna pytsas ut på längre tid, och uppfattas som mer rättvis. Men inte heller en sådan bör ges om vi inte kan sätta en trovärdig deadline. I så fall kanske den heller inte behövs, eller kan ges som ett räntefritt lån.

Social oro. Vad är då 257 bomber?


Wallenbergs kritik mot Löfvenregimen kunde ha kommit långt tidigare. Den sociala oro som vi andra redan har noterat motiverar detta. Långt innan 2019, då det slängdes 257 bomber, var befann sig JW då? Allt sådant har han förbigått i tysthet. Det sociala våld som nu kan bryta ut kan förvisso bli ännu mycket värre. Men att påstå att man inte såg det komma förrän nu? Som en av de mest inflytelserika i vårt svenska samhälle lokalt, såväl som globalt i hela världen, har Wallenberg ett mycket tungt ansvar för det som skett och även det som kommer ske.

Vem svarar för våldet i Wallenbergs och Säpos prognoser?


JW vet varifrån detta våld lär komma först. Coronaoron i Rinkeby har bara börjat innan anklagelserna mot den svenska staten och landstinget kommer. Och här finns både extremism och våldskapital. Att helt grundlöst kasta fram idén att det skulle handla om svenska tjänstemän är bara ett sätt att slå ännu fler blå dunster i våra ögon. Som Säpo, som varnar för ‘mer högerextremt våld’ och pekar på fyra platser i världen där sådant förekom förra året. Men de 257 bomberna nämns inte, det är ju inte formell terrorism. Enligt Säpos rapport så minskar det islamistiska våldet istället. Låter som ett upplägg för Morgan Johansson att smasha på: mer lagstiftning i orostider, allt för att kväsa yttrandefriheten.


Om Wallenbergs utspel måhända är eftertankens kranka blekhet eller endast en partiell omvändelse under galgen är oklart, oavsett vilket är det sannolikt för sent att göra helt om marsch för att undvika det kaos han nu ser, men som varit på väg i många år nu. Corona kan komma att katalysera även detta.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft