Publicerad Lämna en kommentar

Nationell samling – och några goda råd. Annars ger vi ‘landsfadern’ Löfven evigt mandat.

USA stoppar flyg till och från Europa – börserna faller.

Åtgärden gäller en månad till att börja med, och är väl ganska välavvägt. Australien överväger samma åtgärd. För den som inte förstår konsekvenserna av detta, så titta gärna på börsindex. Det gäller än så länge bara flyg, men det är, ska man ha klart för sig väldigt mycket gods som hanteras genom flygfrakt, och fysiska möten över Atlanten är närmast en förutsättning för att upprätthålla handelskontakter. Åtgärden kan också följas av restriktioner för hanteringen av fartygstrafiken, som påverkar handeln ännu mer direkt. Att Trumps dramatiska åtgärder, ovanpå de som redan vidtagits av Italien, Kina och nu en hel rad andra länder, påverkar inte bara smittspridningen utan också allt ekonomiskt liv på planeten är ofrånkomligt. Min analys avseende vart vi är på väg håller snabbt på att slå in, snabbare än vad någon kunnat tro. Och det är ett skrämmande scenario. För den som ännu inte läst, så gör det här: Armageddon är runt hörnet.

Smittan är på båda sidor om det grovmaskiga nät man försökt fånga den med.

I Sverige nöjer sig Löfven, med FHM:s tillåtelse, med att förbjuda folksamlingar. Men i Stockholm är resurserna redan på upphällningen, fyra storsjukhus är i stabsläge och landstinget prioriterar ned vad man anser mindre viktigt. Så blev det svårt igen för pk-folket. Det här kan ju låta som låt-gå-politik, den som man älskar så mycket. Inga tester av den som misstänker sig ha fått Corona, undantagen är endast de som redan ligger på sjukhus eller som tillhör riskgrupp. Men det är ju som sagt borgerliga Stockholms läns landsting som fattat beslutet! Då går det plötsligt bra att gnälla på det man förut inte ansett vara värt att höja rösten för: otillräckliga åtgärder. Säkert skönt att äntligen få släppa loss.

Nu får pk-isterna äntligen släppa loss sin frustration och ilska – det är ju Stockholms läns borgerligt styrda landsting som agerar låt-gå och ‘bara vill spara pengar’.

Inringningsåtgärderna har misslyckats. De är nu som att ösa båten med en hink utan botten.

Vad det innebär, som är så svårt att förstå, är att inringningsåtgärden har misslyckats. Det där som Tegnell var så säker på skulle ge effekt att han – två gånger – ansåg toppen nådd, smittan besegrad. Istället har den tagit sig igenom det grovmaskiga nätet och det finns redan mer smitta på utsidan än på insidan. Då är det förstås meningslöst att fortsätta kontrollera en särskild grupp, resurserna läggs bättre på annat.

Smittan kommer sprida sig vidare, det handlar nu mest om hur fort det ska gå. Om det går fort så riskerar vi Italiens dödstal, som igår låg på 6,2%. Om det går långsammare, så att äldre och svagare inte genast kommer i vägen, så kanske lägre dödstal är mer relevanta. Tiden är avgörande. Vi kommer hinna behandla de sjuka i större utsträckning inom det kapacitetstak som, av allt att döma är strängt begränsat för de allvarligt sjuka. Det kan handla om stora skillnader. Om du vill behålla din mormor m fl äldre släktingar och vänner ytterligare några år så är det hög tid att ta detta på allvar och minska risken att du är med och för smittan vidare.

Stockholmsföräldrar – mitt råd är: håll barnen hemma.

Samtidigt ska vi ha klart för oss att mycket starka krafter hellre kommer vilja ha det här avklarat fort, panik eller inte. De ekonomiska sanktionerna kostar, och för börsen är detta skillnaden mellan en konjunktursvacka och en depression. Det måste gå snabbt, säger Handelsbankens chefsekonom på AFV-tv igår, och hon har förstås rätt. Men här är det trots allt människoliv som måste komma först. Vi måste nu vara med och övertyga Löfven att våga säga ifrån mot narcissisten Tegnell, som inte kommer rubba en tum på sina åsikter. Tegnell bör genast flyttas åt sidan. Gud vet att han redan har fattat så många felaktiga beslut att han ska vara glad om han inte blir åtalad, så det borde naturligtvis inte vara alltför svårt, om det inte vore för att Löfven är den han är.

Vad vi hur som helst måste verka för är att snabbt få till stånd stängning av grundskolor och gymnasier, så som Danmark genomför (med mycket färre smittade) och som enligt professor Giacomo Grasselli, Italiens samordnare av intensivvårdsarbetet i Lombardiet, i DN-artikeln i förrgår med emfas hävdade är ett måste för att minska en explosionsartad spridning.

De föräldrar som har barn i Stockholms grundskola bör trycka på för att skolorna annars självmant stänger och i tredje och sista hand överväga att ta sin Mats ur skolan på eget bevåg. Den som skickar snoriga barn till skolan bör kunna åtalas, på samma sätt som man nu ska kunna straffa den som deltar i större folksamlingar. Det handlar inte bara om Corona, självklart, det handlar om att inte göra barn och andra sjuka i vanlig influensa, vilket skulle riskera att de drabbades immunförsvar försämras och gör dessa till lättare offer även för Corona.

Stockholms län i karantän?

Det diskuteras karantän av Stockholm, vilket kanske hade varit rimligt före Mello, men nu är det bara dumt. Kostnaderna skulle vara enorma, så som landets kommunikationsvägar ser ut skulle det också drabba landsorten mer än Stockholm – samtidigt som vi med all sannolikhet snart (eller redan) lär bli varse att smittan hursomhelst trängt igenom även detta nät. Det är de bristfälliga och senfärdiga åtgärderna vi sett som bäddar för detta.

Vad vi nu kan göra är att hålla oss hemma så mycket det går och undvika kontakt som inte måste tas. Den som sträcker fram en hand bör mötas med en glad honnör, och påminnelse om att vi nu hjälps åt för allas bästa. De som inte håller avstånd eller som snuvar och snorar bör vi avlägsna oss från omedelbart, trots att det ‘känns pinsamt’. Inte bara för vår egen skull, utan för allas.

Det är svårt att undvika att falla in i de kulturyttringar vi är födda med. Vi är annars rätt stela av oss och gillar att hålla avstånd. Detta kommer troligtvis hjälpa oss i förhållande till Italien där man precis som i alla sydligare länder både är vana vid mer folk omkring sig, där även ytligt bekanta kramas och pussas, och där man inte backar undan när någon ställer sig så nära att vi nordbor skulle känna oss okomfortabla. Det är en kulturell skillnad som annars kan förefalla sympatisk, men som troligtvis bidragit till Italiens problem, och som alltså skulle kunna innebära att vi reserverade nordbor har fog för lite optimism i all bedrövelse.

Löfven – landsfadern, Socialdemokratin vinnarna?

ja, det är tyvärr en fullt möjlig utveckling som vi ska ha klart för oss ligger i korten. Från och med nu är det nationell samling som gäller. Det innebär att det kommer att betraktas som illojalt att kritisera statsministern. Hans feghet, handlingsförlamning och närmast brottsliga försök att komma undan ansvar under det att Coronakrisen seglade upp, är historia. Och en historia som sossarna kommer göra allt för att vi ska tvingas glömma. Det handlar om en historierevisionism som redan har börjat. Jag har sett den i läsarspalterna, där man förut föraktfullt kallat mig för alarmist, fnyser man nu irriterat åt mitt ‘besserwissrande’. Och idag får man inte yttre det jag skrev i stycket ovan om Löfven och Tegnell, i DN:s läsarspalter, jag blev censurerad för ‘personkritik’, trots att man låtit betydligt värre påhopp passera ända fram tills igår. Det uppfattas också som drygt att påpeka att jag har haft rätt och pk-isterna ändrar även sin egen berättelse: låt-gå-strategin har hela tiden berott på att det vi nu tvingas uppleva är ofrånkomligt.

Det är en lögn som vi aldrig kommer kunna låta stå oemotsagd. Vi ska upprepa att det redan i över hundra år varit väl känt hur effektivt man minskar spridningen och dödstalen om man agerar snabbt, såsom St. Louis gjorde, medan Philadelphia gjorde som Löfven och Tegnell. Men vi måste göra det utan att visa hämndbegär, utan att visa ilska eller hat. För det kommer bara slå tillbaka. Risken att Löfven står där som en landsfader när detta är över och att sossarna få stabil majoritet för att fortsätta regera är nämligen överhängande – och kommer inte bli mindre av att vi påpekar faktum i vild affekt. Vi måste, på något sätt, infoga oss i denna nationella samling, för att detta är det överordnade.

Sprid! Sprid! Sprid! Inte smittan, men kunskapen om att resolut handling hade kunnat rädda oss från det här. Den inkompetente och handlingsförlamade Löfven kommer om Philadelphia-scenariot slår in ha tredubblat antalet dödsoffer.
Låt oss slå vakt om att en sådan skurk inte får bli landsfader, en mer oförtjänt än så lär sällan ha drabbat världen.

Yttre hot – inkompetenta ledares frälsning genom alla tider

I alla stora kriser förväntas folk sluta upp kring sina ledare, och det är få fall där sådana kriser inte lett till att dessa ledares ställning stärkts. De behöver inte ens avvärja hotet – det räcker med att de lyckas beskriva hotet som ett yttre hot, en fiende vi måste hjälpas åt för att besegra. Ofta har yttre hot framkallats medvetet av sådana inkompetenta och folkfientliga ledare, för att avleda intern kritik – såsom t ex Ugandas ökände diktator Idi Amin, som startade krig med grannländerna, när trycket blev för stort.

Är man riktigt cynisk och konspiratoriskt lagd så kan man undra om inte vår egen skurkregims extremt senfärdiga reaktion på Corona faktiskt rent av syftade till detta; så närmast obegripligt korkat och inkompetent har man betett sig att vi vill hitta en mer rationell förklaring. Men det är enligt min uppfattning en enorm överskattning av sossarnas hjärnkapacitet, om än ej av deras bakslughet och samvetslöshet. För att fungera måste ju dessutom omvärlden drabbas i ungefär samma omfattning, vilket vi ännu inte vet om så blir fallet, men i förödelsen som kan uppstå räcker det nog ganska bra med att alla drabbats hårt nog. Det kommer då att framstå som småaktigt att påpeka att Sverige fått fler smittade/döda än andra jämförbara länder, futtigt att bråka om ansvarsfördelning, när nationen bara kommer behöva läka sina sår.

En vinnare – mot all förmodan? Landsfadern vi förväntas sluta upp kring? Oavsett ansvar för vårdslös smittspridning och onödig överdödlighet?
Det kan bli så.

Djävulens verk ser ut att göras ordentligt – och i så fall räddar han Löfven.

Den kris som Sverige behöver för att öppna de politiskt korrektas ögon, kan alltså, om den framstår som helt och hållet externt framkallad, istället få ännu fler att stänga dem. Det kommer i så fall inte spela ett dugg roll att Corona bara varit en katalysator som avslöjat alla de övriga strukturella missgreppen, som decennier av vanstyre skapat och som under Löfvens fem år vid styret fullkomligt galopperat ut ur de ansvarigas händer. Det är outhärdligt att behöva säga det, men Corona kan vara vad som får Sverige att gå under på riktigt – samtidigt som viruset räddar den valhänte Löfven och skurkregimen kvar. Kanske var det naivt att hoppas på något annat; att förvänta sig att bli räddad av något som så lätt kan beskrivas som djävulen verk? Nej, om djävulen ligger bakom detta så lär han vilja göra sitt jobb ordentligt. I så fall blir Löfven kvar på evig tid.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

Med en icke-ledare som statsminister och en narcissist som chefsepidemiolog: Italien nästa.

För att travestera Shakespeare: att vara eller inte vara pk – det är frågan. Att ha den rätta tron och benhårt obstinat hålla fast vid den har blivit en i sann mening existentiell fråga, det handlar nu bokstavligen om liv eller död.

Vi går nu mot ett italienskt scenario rakt in i Corona-härdsmältan. Och pk-folket har gjort en glidning. Från att det var viktigt att inte drabbas av panik och att Corona var en överdriven hype, till att de ju ‘hela tiden’ har sagt att det är meningslöst att bekämpa Corona, den kommer ändå drabba oss, lika bra att få det gjort. Denna inställning är väl spridd inom vårt kära fiendeläger. En viss Joel som uppger sig arbeta inom vården har kommenterat och uppger att ‘det var länge sen man som vårdanställd ansåg att ‘arbetsuppgiften var ett kall’. Det är skrämmande om han skulle företräda en stor andel av sina kolleger och jag tror att han har fel, att de flesta faktiskt drivs och motiveras av empati med de svaga och sjuka.

Löfven: ni ska göra jobbet, och jag vill inte ha skulden

Men att det finns fler som Joel tvivlar jag inte på, och att detta är en följd av att vi har ett samhälle där folket bara förväntas betala sina skatter och hålla käften, tror jag är en viktig förklaring i så fall. Här är det inget ledarskap som går före och uppfattas som trovärdiga förebilder som vi vill göra uppoffringar för och tillsammans med. När Löfven säger att vi ska lösa uppgiften tillsammans menar han två saker: att det är vi som ska göra jobbet, och att han själv inte kommer ta på sig skulden om det går fel.

Pk-isternas nya hållning skulle kunna rymma en defaitistisk sanning, så det måste motas av fakta. Fakta som virologerna känt till i hundra år, alltsedan Spanska sjukan. Det är helt avgörande att man handlar snabbt och resolut. Då kan antalet offer minska med ca 2/3-delar. Det finns en Harvardstudie på det, där man jämför St. Louis med Philadelfia; den första staden agerade just så snabbt, medan den andra gjorde typ ingenting. I St. Louise blev effekterna mycket mindre, de kom senare och var ganska jämt spridda under en längre period. I Philadelphia brakade helvetet lös i ett inferno, där alla resurser genast överansträngdes.

Var tror ni att det rådde panik? I Philadelphia under 5/10 t o m 23/11 eller i St. Louis, där resurserna aldrig ansträngdes på samma sätt?

Nu har skurkregimen i Sverige underlåtit att förhindra 35.000 från att se på Mello tillsammans, ett icke-beslut i sann Philadelphia-anda, innan man som Löfven nu gör, talar om att man ‘har sett över’ möjligheterna att förbjuda större folksamlingar – om FHM vill det. Så om några dagar (veckor?) så kanske vi får ett sådant förbud. Alla inser väl – utom Löfven – att det redan är för sent efter mello. Men han är ju en typisk svensk icke-ledare, som avskyr konflikter och att fatta beslut som han måste ta ansvar för ensam. Så han fortsätter att huka bakom Anders Tegnell.

Tegnell: en narcissist, komplett oförmögen att ta till sig andra uppfattningar än sin egen

En man som saknar all förmåga att lyssna. I en DN-intervju säger han frustrerat: “Varför gör inte alla bara som jag säger?” Han indelar forskare och virologer i två grupper: de som stänger av och de som blir övernojiga. Han själv är uppenbarligen stolt över att vara en som ‘stänger av’ och som ser sig själv som odödlig. Jo, han säger det rakt ut.

Det framgår också av intervjun att Tegnell ser det som en prestation att göra ingenting, eftersom detta är rakt på tvärs mot vad svenska folket, kolleger och andra forskare vill. Att stå emot trycket – det är att uträtta något det, det är ett aktivt beslut. Han säger att lunch är för mesar och jämför sig med filmkaraktären Gordon Gecko, han kan inte bli en mer uppenbar schablon av Machomannen, den där barnsliga fåfänga sorten, som ju har allt utom just verklig manlighet.

Vilket innebär bl a total oförmåga att prioritera rätt. För samtidigt som inte har råd att avbryta sin dyrbara arbetstid med lunch, så har han tid med att ‘åka och rädda barnen i Afrika’, på ett i förväg bestämt event för att hålla föredrag för Somalias Hälsovårdsmyndigheter.

Från Italien: fakta som går helt på tvärs mot vad FHM matar oss med

En italiensk professor, Giacomo Grasselli uppmanar nu Sverige att stänga alla skolor. Allt han säger går rakt på tvärs mot Tegnells envetna motstånd mot att göra någonting. barn smittar i allra högsta grad, även om de inte själva blir sjuka. Det är därför skolorna ska stängas. Och jodå, även unga kan bli allvarligt sjuka; yngst i respirator i Italien är en 18-åring. “Människor måste hindras från att träffas för att undvika en katastrof!” säger professorn. Och att ‘Corona är inte mindre smittsamt än en vanlig influensa, utan mer’.

Men i Sverige råder letargisk ovilja att lyssna. Efter min kommentar är det genast tre opponenter, som förklarar professorn inkompetent och oinsatt. Ingen i pk-gänget vill lyfta ett finger för att höja beredskapsnivån, allt sådant är fortfarande ‘panik’ och något som går emot pk-normen, den outtalade förbannelsen, att om man reagerar, så associeras man kanske med de outcasts, rasisterna, som bara vill sänka Sveriges goda rykte som humanitär stormakt.

Min yngste son har f n influensa (hostar ej, inga problem med andningsvägarna). Detta efter att ha gjort PRAO på en förskola i förra veckan. Var och varannan unge var snorig och det är uppenbart att det är därifrån han fått smittan. Jag anser att det är en lika stor skandal att föräldrar i dessa tider lämnar snoriga ungar på dagis, som att dagis tar emot dem. Men den största skandalen är att LEDAR(S)KAPET som kunnat peka med hela handen och sagt till alla att ta detta på allvar, istället har abdikerat och låtit en tjänsteman på FHM ta alla beslut.

Att mjukisen, den fega icke-ledaren Löfven, gömmer sig bakom en psykopatisk narcissist som Tegnell är inte att förvånas över. Att den förstnämnde är statsminister och den andre innehar en roll som landets mest ansvarstyngda beslutsfattare om Corona, det är däremot två fullkomliga obegripligheter.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Kommentarer till nyhetsflödet, som är massivt:

6,22%

Italiens dödstal stiger snabbare än antalet smittade. Den är nu över 6%. Nej, så högt ligger inga andra länder. Men eftersom de allvarligt sjuka kräver upp till 4 v. behandling, så är det väl rimligt att förvänta oss att andra länders dödstal kommer stiga likt Italiens.

60-70% av tyskarna kan smittas. 6,22% * 70% * 82,79 miljoner = 3,6 miljoner döda.

Nu går självaste pk-drottningen Merkel ut och varnar tyskarna. 60-70% kan smittas, säger hon. Ja, det är i så fall ditt fel Merkel, för du har agerat nästan lika letargiskt ovilligt, som din kollega här i Sverige, statspajasen Löfven. Och siffrorna är inte Merkels egna, de är den tyske chefsepidemiologens.

Att jämföra läget nu med finanskrisen 2008 är knappast något som är en underdrift, men heller inget som ECB-chefen förväntas säga. Finansministrar går inte ut och talar om att de ska devalvera. Och tunga företrädare för en centralbank talar inte om oroligheter i onödan, inte utan att bifoga en trovärdig förklaring hur detta ska botas. De kan göra det om de anser att man behöver få gehör för besparingar och tuffa finanspolitiska åtgärder, men här handlar det ju om att mota paniken i grinden, inget annat. Och vad har då Lagarde att erbjuda? Superbillig finansiering. Som om detta inte redan överflödade marknaderna. Nu behövs det mer av samma. Som att försöka bota knarkaren med en överdos. Ni som inte redan läst min sammanfattning över vad som nu hotar, gör det här.

Publicerad Lämna en kommentar

Paniken? När ‘bacillorädde’ Löfven ska skaka hand. Och när Corona kommer till prinsessan Estelles skola. Då bryter den fram direkt.

Här skickas signaler ut på löpande band från Anders Tegnell och Folkhälsan om att allt är under kontroll. Den letargiska inställningen har varit legio sedan start och senfärdigheten i att stänga flygvägarna för släktträffarna i Iran och för återvändande skidturister i Italien kan med stor säkerhet förklara alla de smittfall vi hittills sett i Sverige. När det gäller skolorna så är det upp till dem, ‘barn påverkas ju ändå inte så mycket, för dem är Corona inte värre än en vanlig influensa.’

Kan någon förklara för mig varför just prinsessan Estelles skola ska stängas?

Det är vad vad vi för höra, men när en ambulanssköterska ställdes inför ett personligt val, så vägrade hon att utföra sitt uppdrag, av rädsla för sin 8 månader gamla bebis. Och nu, alltså, när det gäller kungligheter, då tar man till storsläggan direkt. Här tas inga onödiga risker inte.

Jag vill göra klart en sak, som jag skrivit tidigare: Corona ska tas på allvar. Tvätta händerna ordentligt. Undvik onödig kontakt med obekanta. Och ta framförallt egna sjukdomssymptom på allvar. Köp gärna hem lite extra konservburkar och torrmat, så länge du kan äta upp det före hållbarhetstidens utgång så är ingen skada skedd med det. Men när vi väl vidtagit dessa enkla åtgärder så ska vi inte drabbas av onödig panik. En dödlighet som i Italien nått över tre procent och som drabbar vissa segment av befolkningen betydligt värre (äldre, svaga) kräver just medvetenhet och beredskap. Men det är inte domedagen, mänskligheten kommer överleva. Liksom de allra flesta människor i Sverige, även om pandemin drabbar oss med full kraft.

Men marknaderna har sin egen inneboende logik. Det hjälper inte att alla ‘vet’ att det är just så som jag säger. Det hjälper inte ens att alla vet att alla vet. Just nu hålls börserna helt under armarna av centralbankernas massiva interventioner. Man är livrädda för Corona. Inte för att en och annan gamling trillar av pinn, det ser man som nationalekonomiskt fördelaktigt. Utan just för att paniken är självdrivande. På ett sätt som aldrig förr, vid liknande utbrott. När det brittiska lågprisflygbolaget Flybe nu går i konkurs så är det en exakt parallell till den stora makroekonomins problem: Corona är tuvan som kan stjälpa hela lasset; det är tidigare försyndelser som är grundorsaken, men vad som händer nu kan bli avgörande och katalysera alla de händelsekedjor som aktiemäklarna drömmer mardrömmar om.

Löfven – landsfadern ‘utan bacillskräck’

Samtidigt har Löfven – till slut – insett att han måste visa sig och leka landsfader, bilden är perfekt arrangerad med den modige, icke bacillrädde, som ensam vågar trotsa den osynliga barriären utan skyddsdräkt, de andra står förbluffade kvar och betraktar honom, men icke som en våghals, ehuru han bland dem är känd för sin omdömesgilla fattning i varje svår situation. Hell, dig o store ledare.

Så långt bilden. Läser man vad han säger så hukar han förstås fortfarande bakom Anders Tegnell och Folkhälsan och har inget mer att bidra med. Folk behöver inte få veta hur många platser som finns eller några andra mer precisa besked överhuvudtaget, och han avkrävs heller inte någon förklaring avseende regimens brist på egna åtgärder eller initiativ. Han har i Corona-frågan i princip redan avgått. En inställning som istället därför borde bekräftas med svar på en fråga som inte ställs: om han anser allt som Folkhälsan gör och gjort varit helt i överensstämmelse med den egna uppfattningen – eller om detta är egalt, eftersom det ändå är så att han delegerat allt beslutsfattande till dem och inte planerar att återta det.

Att Löfven försöker få oss att tro att han är macho. Att han samtidigt hos många lockar fram just den oansvariga attityden som det innebär att utsätta sig i onödan för eller inte ta på allvar riskerna, är bedrövligt. Lite extra komiskt blir det när Löfven efter att ha spelat rollen som ‘oberörd utan bacillskräck’ ska begå intervju med DN och – som det framgår mellan raderna – egentligen innerst inne inte vill skaka hand, men efter diverse palavrer slutar det med ett överdrivet kraftigt handslag, ni vet ett sådant där somliga gör, för att de inbillar sig att de på så vis ger intryck av att vara väldans rekorderliga.

Vår statspajas Löfven förnekar sig inte. Inte ens när allt är krattat i manegen, väl iscensatt och genompreparerat. Han tillhör också en sannerligen mycket liten exklusiv klubb: statsministrar som inte vet att Corona är ett virus och ingen bacill.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 2 kommentarer

Att tvinga invandrarbarnen kvar i skolan är förvaring. Dyr sådan.

Regeringen och ‘samarbetspartierna’ har enligt DN lagt utredningsförslag på förlängd obligatorisk skolgång t o m 20 års ålder, för invandrarbarn, dessutom kortare sommarlov. Ingen frivillighet. Det tycks vara Sabuni och L som ligger bakom, en av de minst utopiska idéerna på länge från kollaboratörsgänget. Om Mp kommer rösta för är en annan sak. Men hur realistiskt är detta egentligen? Och vad kommer det att kosta? Finns det ens lärare nog?

Lägre kriminalitet?

Visst är det bra att de nyanlända får sysselsättning under sommarloven. Att de går och slår dank har ju visat sig vara en väldigt bra väg in i kriminaliteten. Inte för att detta är ett officiellt pk-argument. Men visst är det bra att de tvingas vara kvar längre, om de inte når ribban för godkänt. Av samma skäl som ovan. Varför är det här ingen lösning för väldigt många, bara förvaring?

Inse realiteter: Låg IQ gör bokkunskap mer eller mindre omöjlig att ta till sig

Därför att problemet inte har någon. Särskoleklasserna översvämmas av nyanlända. Det beror inte bara på språk, inte ens bara på analfabetism eller ens kultur. Det beror på bristande begåvningsresurser. Känsligt ämne, men alla vet ju att det finns en skillnad på individuell nivå. Och även mellan län och kommuner syns de, t ex vid mönstringen – och de är stora, 40% mellan bästa (Danderyd) och sämsta (Överkalix) kommun, senast statistiken publicerades. (Obs: det här var innan både nedläggningen av värnplikten och före den värsta massinvandringen). Att erkänna begåvningsskillnad även mellan länder och regioner är ändå tabu. Men vi måste. Utbildning inte alltid är en väg ut ur alla problem.

Utbildning kostar

Förslaget som Sabuni (L) nu kommer med är inte gratis. Tvärtom är kostnaden mycket stor, eftersom det rör sig om väldigt många människor. Kostnaderna måste vägas mot vinsterna. En enda grundskoleelev ligger på drygt 100.000:- per år. Lägre kriminalitet då? Tänkbart, ja troligt. Svårt att ge en siffra på den kostnaden, för man har ju vägrat att utreda och mäta invandrarnas kriminalitet i kronor och ören, vi vet bara att den är stor.

Men hur många fler kommer lyckas ta sig in i arbetslivet för att vi tvingar dem kvar i skolan? För den som inte kan ta till sig innehållet i böckerna kommer det bara vara en plåga att sitta av tiden. Vad vi ser i Malmöskolorna (se läng Petterssons blogg nedan) är en fullständig katastrof – och då har vi ändå inte tagit med det medvetna fuskandet som jag nämnde för en månad sedan; Malmös skolledningar och lärare främjar medvetet ett sådant för att dölja de allra värsta resultaten. Det är alltså inte bara så att Pisa-rapportförbättringen är en ren bluff – resultaten just i de mest invandringstäta områdena är ännu sämre än vad som redovisas.

Att låta invandrarbarn gå i skola tills de fyllt tjugo kommer i många fall skjuta upp deras insteg på arbetsmarknaden ytterligare två år. Eftersom deras sysselsättningsgrad är så låg som den är så är detta kanske inte ett viktigt argument emot, men för dem som faktiskt vinner insteg kan detta vara helt onödigt. Troligen är det on-the-job-training som skulle vara mest framgångsrikt, bokkunskaper är för många alltför teoretiskt. Problemet? Det är ju nu så att Sverige har ytterst få arbetstillfällen för dem som saknar (eller kan ta till sig) utbildning. (Och som det är i dag låter vi dessutom sådana jobb gå till arbetssökande utomlands, arbetskraftsinvandringen har ju blivit ännu ett sätt för massinvandringskramarna att få in fler, av dem som inte kan visa att de är flyktingar.)

Nej, svaret är inte mer utbildning. Det stavas repatriering, till länder där det finns arbetstillfällen som är anpassade för mer svagbegåvade.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Länkar:

Petterssons blogg om IQ

Petterssons blogg om problemen i Malmös skolor – och sjunkande svensk genomsnitts-IQ

Brainstats IQ-rankning av världens länder

Lynn, Vanhanen – IQ and the Wealth of Nations

Publicerad 2 kommentarer

Amanda Lind (Mp) anser det vara yttrandefrihet när Norrköpings stadsmuseum kallar SD:are för medlöpari-nazister. Så bilden är uppsatt igen.

Som väl är sedan en tid bekant anser Norrköpings Stadsmuseum att det är lämpligt att associera SD:s ledare i staden med den utställning som pågår, om nazistiska medlöpare, nu och då. SD-politikerna hängdes ut med namn och bild, som dock togs bort efter polisanmälan från partiet. Denna pudel kritiserades dock bland vänsterfolk i största allmänhet, och nu har hela bikupan, dvs kulturministern Amanda Lind (Mp) satt ned foten och kallat SD:s anmälan för ‘olämplig’. Muséet har därför samlat mod och… satt tillbaka bilden igen.

Mitt läsarkommentar, som DN Ifrågasätt raskt har lyft bort tre gånger i vanlig ordning, tillämpande den ‘yttrandefrihet’ som DN anser vara lämplig:

Kära, flitigt modererande ‘DN Ifrågasätt’,

Värna yttrandefriheten. Så vi skulle alltså lika gärna kunna sätta upp en bild på Stefan Löfven, och konstatera att han som ju är född in i en familj full av nazisympatisörer måste finna sig i att figurera i en statlig utställning om nazism?

Eller hela det aktuella socialdemokratiska partipresidiet, för att SAP under kriget proaktivt bad Nazityskarna om att göra en tydligare märkning av judarnas pass, så att det blev lättare för svenska passkontrollanter att avvisa dem?

Yttrandefriheten ska absolut värnas. För att så ska ske så är det dock av största vikt att den värnas åt alla håll. Den skurkregim vi har idag anser att vi ska förbjuda runalfabetet (proposition på Morgan Johanssons initiativ), samtidigt som man alltså bestämt vill hänga ut politiska motståndare via guilt association, utan egen skuld. Detta sistnämnda är ärekränkning och förtal och ligger alltså utanför yttrandefrihetens gränser, satt av lagen.

Men jag förstår. ‘Rasist’ och ‘nazist’ ska tydligen gå bra att få slänga sig med och kleta fast på alla och envar, enligt den nya praxis man vill sätta. Vi får väl se hur det går med det. I så fall måste dock SAP:s företrädare räkna med att hamna i rampljuset på ett sätt de kanske inte hade tänkt.

(Obs. Utgår ifrån att DN Ifrågasätt i alla fall anser det vara frågeställningar relevanta nog för att låta bli att censurera denna kommentar, det skulle ju se lite inkonsekvent ut. Ovan måste även anses tillräckligt allmänt känt för att slippa jaga fram källorna.)

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

Skurkstaten Sverige, med lagar som i praktiken bara är till för terroristernas och juristernas väl.

Via en artikel i DN i december framgick att Skatteverket är djupt kritiska mot regeringens oförmåga att täppa till möjligheterna för illegala invandrare, bidragsfuskare och andra kriminella som fått samordningsnummer i Sverige utan att visa ID. Nu går nästa verkschef ut med lika öppen kritik. Migrationsverkets GD Mikael Ribbenvik har den bestämda uppfattningen att det är orimligt att potentiella terrorister ges fristad i Sverige. Så bra. Det håller nog 80% av svenska folket med om. Synd att så få känt till exakt hur uselt systemet är konstruerat. Det kunde ha varit värt att nämnas före valet.

Utlänningslagen är snällare än Flyktingkonventionen. Särskilt när den tolkats av domstolsaktivisterna.

Ribbenvik medger utan omsvep att regelverket är djupt stötande, eftersom det i praktiken behandlar även dem vi vet borde avvisas precis som dem vi valt att låta stanna. Låt oss reda ut hur regelverket ser ut. Räcker det verkligen inte att vi vet att personen är en fara för rikets säkerhet? Enligt flyktingkonventionens artikel 33, 2st så gäller att ‘flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig’ alltid ska kunna avvisas eller utvisas. Enligt Utlänningslagen 8:3, p.3 kan avvisning ske om personen kan antas komma begå brott i Sverige, vilket låter ungefär som samma sak men kan vara mycket svårare att bevisa. Varför man valt den formuleringen är oklart, men detta ger alltså betydligt större frihet för domstolarna att skapa en praxis som gör det svårt att avvisa även när vi vet att personen är ett hot mot svensk säkerhet. Helt i onödan.

Ännu knepigare blir det om personen ifråga har hunnit befinna sig här i mer än tre månader med uppehållstillstånd, då är det inte avvisning utan utvisning som gäller, och sådan kan bara ske om personen saknar giltiga handlingar och/eller har begått brott. Vi har alltså i detta fall helt tagit bort möjligheten som Flyktingkonventionen ger oss enligt ovan citerade stycke.

Om brott har begåtts så är Utlänningslagens kap. 8a tillämpligt. Rätten att utvisa är visserligen också den förlåtande; förutom att brottet som begåtts måste kunna leda till fängelse så måste också minst ett av två övriga villkor vara uppfyllda: antingen att också domen omfattar strängare straff än böter, eller så ska
‘brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen’ vara ‘så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar’. Detta sistnämnda innebär i praktiken att det krävs att man dömts till fängelsestraff för att utvisning ska vara möjlig. Lagen är i detta avseende dock inte ‘snällare’ än formuleringen i Flyktingkonventionen och vi kan utgå ifrån att man använder konventionen strängare formulering som tolkningsregel.

Verkställigheten. Det är inte en svag länk i kedjan. Den är snarare helt av på detta ställe.

Den verkligt uppseendeväckande regelavvikelsen mot konventionen hittar vi dock i UtlL 12 kap, som avser verkställigheten av beslut:

Menaländerna har dödsstraff allihop. Spöstraff och annan förnedrande behandling är legio. Därmed förvandlas avvisningsbeslut avseende terrorister och kriminella till ren charad.

Inget av detta ovan visar sig då har någon praktisk betydelse för de kriminella, ‘säkerhetsrisker’ och obehagliga typer i största allmänhet, som kommer från de destinationer vi normalt mottar flyktingar ifrån – och i vilka terroristanknytningarna växer på träd. Lagen tycks som klippt och skuren för att domstolsadvokater och åklagare ska kunna lägga maximal tid på att argumentera fram och tillbaka – på skattebetalarnas bekostnad – innan man slutligen ska avgöra frågan om verkställighet, vilken alla vet ändå alltid kommer bli att terroristerna får stanna. Non-refoulment kallas denna tjusiga princip. Win-win för både jurister och terrorister. Och helt utan stöd i Flyktingkonventionen.

Förra året kom 122 personer till Sverige där Migverket skickade ärendet vidare till Säpo för en bedömning som ledde till avvisningsbeslut på grund av misstänkt säkerhetshot. Inte nog med att dessa får stanna:

Sverige har alltså infört lagar och praxis för att göra det lika mysigt för dem vi vet är terrorister och kriminella och som vi vill avvisa eller utvisa, men som ‘non-refoulment’-principen förhindrar oss från att verkställa.

Här har alltså godhetsknarkarna alldeles uppenbart varit i farten – terroristerna gynnas framför andra som avvisas! Men detta är ju inte nog:

Direkt ur hästens mun. Migverkets VD, Nu har vi äntligen källa på det.

Och som inte detta låter tillräckligt stötande för alla vänner av ordning och sans så har dessa terrormisstänkta individer möjlighet att sedan fritt resa omkring inom Europa – utan att vi har rätt att registrera dem i gemensamma register så att andra länder varnas. Ett flagrant bevis om något för att Sverige inte bara är skurkarnas favoritdestination utan uppfyller ett givet kriterium för att vara en skurkstat som skyddar sina kriminella så långt det bara är möjligt.

Kan sådana här ‘missöden’ hända utan genomtänkt avsikt? Nej, självklart inte.

Om någon inbillar sig att lagar stiftas utan större föregående utredning i Sverige, så kan ni genast glömma detta. Det är ju just pågående utredningar som Morgan Johansson så ofta hänvisar till, när inget händer för att täppa till luckor och hål. Samma utredningar, med remissyttranden från alla berörda instanser och slutligen efter en noggrann översyn av Lagrådet avseende laglighet och risk för kollision med andra lagar, har alltså dessa regler utstått innan de klubbats som lag av Riksdagen. Nej, här finns inte plats för vårdslöshet och olycksfall. Allt detta ovan är utstuderad uppsåt och medvetet planerat. Löfven leder en skurkregim och detta är beviset.

Migrationsverkets initiativ – och Migrationsöverdomstolens sätt att kväsa det.

Ribbenvik är långvägare inom verket och har alltså sett hur det i praktiken fungerar själv. Därför väger hans ord extra tungt. Verket fattade på eget bevåg 2017 beslut avseende hanteringen som innebar att man medvetet låt bli att registrera ankommande säkerhetsrisker, till dess Säpo kunnat vidimera dessa. Detta var ett försök att kringgå systemet, som givetvis inte skedde utan att man underrättat regeringen om hur det såg ut. Att ingen däremot underrättade väljarna om den prekära situationen just före valår, det kanske man inte ska förvånas över. När så Migrationsöverdomstolen med sedvanlig snällistisk aktivism, eller i vart fall med bortseende från all sunt helhetsperspektiv, valde att förbjuda detta förfaringssätt, till förmån för att ovan nämnda vansinnigheter skulle kunna fortsätta, ja då blev förstås Migverket tvungna att följa prejudikatet. Vare sig Löfven eller Morgan har intill denna dag lyft ett pekfinger för att ändra på detta.

Vi bör nog uppfatta Ribbenviks utspel som ett sätt att förekomma hellre än förekommas. När fokus nu återigen hamnar på dessa vrickade regler, så vill han inte vara den som klär skott för kritiken, lojaliteten med regimen tog slut här, risken skulle nog annars vara stor för att Morgan etc skulle peka finger mot Migverket. Man ska också ha klart för sig att dessa 122 säkerhetsrisker bara är en mycket liten grupp i förhållande till alla potentiellt kriminella vi tar in på samma sätt. Dessa nämner inte Ribbenvik.

Även DN har svängt. Men spelar detta någon roll nu?

Här är min läsarkommentar. Noteras bör att Lars Gröndahl inte lyckades få mig bortmodererad. Tvärtom åkte han själv dit innan jag ens hann läsa vad han skrivit för illvilligt nonsens som svar. Detta visar att även DN har svängt. Det är ju på tiden kan man säga. Eller långt över den, mer korrekt. Flödet av terrorister är på väg ned nu; innan ny lag har stiftats så har vi nog tagit emot dem nästan allihop. Och lagar för att effektivt bli av med dem när de väl kommit in, ja, sådana finns det som ni sett inte alls.

Den lösningen är vi långt ifrån idag. Lika långt som när skurkregimen Löfven tillsattes.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad Lämna en kommentar

I landet där väljarna käkar valium morgon, middag, kväll är S kräftgång en synvilla.

Nedgången för S är ‘dramatisk’ enligt ny DN Ipso-mätning.

Visst är det härligt att höra Löfvens gäng yla självömkande över sitt låga väljarstöd. 23%, två procentenheter ned sedan förra mätningen och vips! Bara näst största parti. I sin egen mätning! Det svider säkert och alla som vill har rätt att glädjas lite. Men det handlar ju bara om skadeglädje.

Sämsta siffran någonsin i Ipsos mätningar. Nu vill sossarna ha Juholt tillbaka.

För egentligen är det här resultatet oerhört deprimerande även för oss som vill ha bort Löfven. Tar man den här skurkregimens monumentala misslyckanden i beaktan, inkompetensen, brottsliga vårdslösheten med skattebetalarnas pengar och väljarnas liv och hälsa – och det uppenbara uppsåtet att offra allt och alla för att behålla makten, så är det ju helt obegripligt att denna regim fortfarande faktiskt har över 50 procent av väljarna bakom sig. Jo, räknar man (som sig bör) in L+C och V i S+Mp-regimens stödtrupper, så har de 51%. M+KD+SD har bara 48%. Hur är det ens möjligt?

Men är det verkligen – ‘häpnadsväckande’?

(OBS: alla länkar är till tidigare artiklar, för den som behöver minnesstöd)

Detta alltså i ett läge då fem terroriststämplade islamister tillåtits stanna i Sverige för att de löper risk för sin hälsa i hemlandet. I ett land som piskar upp klimatet till en ödesfråga för planeten men som lägger ned fungerande kärnkraftverk – och importerar kolenergi från Polen. I ett läge då vår finansminister medvetet låter bli att täta en lagstiftning som fyller på landet med 870.000 ‘samordningsnummer’ varav de flesta saknar känd identitet. Ett läge då ‘rånen’ av våra barn ökar exponentiellt och har börjat övergå till sadistiskt dominansvåld, där även öron skärs av. Då intrång i förmögna hem i villaområden och stadsdelar börjar bli så vanliga att t o m DI skriver om dem. Då en tredjedel av våldtäkterna skrivs av för att domstolarna ‘inte tror på’ anmälaren. Då det smäller 257 bomber på årsbasis!

Ett läge när alla alltså faktiskt VET. Då det har blivit OK att tala om saken. För – faktiskt – även MSM har ju börjat skriva om detta. Den ende som inte hade fattat att vi alla vet att vi alla vet (att allt detta i högsta grad är korrelerat med invandringen) – var Löfven. Och han har nu gjort bort sig i svensk television genom att försöka slå i oss att det inte är så.

Det är i detta läge som vänsterregimen får 51% av väljarstödet. Därför är S kräftgång knappast en nyhet värd namnet. Det är det faktum att nära en fjärdedel ändå vill rösta på dem som är det sensationella.

DN ljuger! Javisst. Men.

Jag vet att ni – liksom jag – utgår ifrån att DN:s siffror på något vis är fejkade så att de ska ge S och vänstern större stöd än de har – och SD ett lägre. Och att det ‘riktiga’ stödet då kan vara minst 8 procent och två partier mindre, eftersom både L och Mp ligger på spärrgränsen. Vips 48-43 och en kraftig majoritet för en ny regering. Inte bara det: med Mp ute ur riksdagen och två vågmästarpartier mindre så kanske t o m demokratin skulle kunna börja fungera igen. Det finns alltså hopp.

Men ni vet också – precis som jag – att sossarna kommer få MSM:s lojala stöd i en valkampanj. Och statistikmyndigheternas. SCB, BRÅ, Polisen. Alla kommer de säga rätt saker och vänta med de dåliga nyheterna. Så som de gjorde 2018. Att man kommer stänga sådana informationskanaler som min egen minst tre veckor före valet (som man gjorde 2018) och att man kommer lobba stenhårt mot sina gamla trogna S-väljare (som alltid). Som ju brukar falla till föga när det gäller (alltid).

Sen startar någon en skogsbrand och vips så är klimatet den viktigaste valfrågan – och Mp klarar spärren. Och så sossarnas favoritmuta före val: ett par hundratusen fuskjobb till alla som inte skulle kunna få något jobb annars någonsin. Till en kostnad ingen vill veta. För att ta till en klassisk Kalle Ankas Julafton-replik: “Ni ska se. Dom fixar det nog. Med jobb och jobb.” Och med skattebetalarnas pengar som kampanjkassa.

Som om inte det vore nog…

…så vet vi däremot inte hur mycket alldeles riktigt fusk man är beredda att ta till. Men jag tror att vi ska tänka: ‘precis så mycket som krävs’. Klanrösterna i utanförskapsområdena så klart. Men också valsedels-mygel i vallokalerna. Hembesök till pensionärer och på äldreboendena. Och så de stora valsammanräknings-datalistorna. Vågar man tro på dem längre? Efter förra valvakan är frågetecknen många. Vi kommer i sanning behöva oberoende övervakare av nästa val, är allt jag kan säga.

Om det ens blir ett val, säger somliga. Ryktet om att man nu försöker piska upp en acceptans för undantagstillstånd är knappt ens rykten, det är ju öppet vad RPS säger sig vara ute efter, mer eller mindre. Och med LUS, Lagen om ‘utlandsspionage’, kommer man kunna avlyssna och häkta sina politiska motståndare på oklara misstankar, alla som är missnöjda. Det låter som Orwell 1984, men det är de facto Sverige 2020.

Ordet ‘undantagstillstånd’ censureras inte heller i DN:s läsarkommentarer. DET är mysko, det! Om vår skurkregim sedan verkligen ser så långt fram att man faktiskt siktar på att kunna skjuta upp val på obestämd tid? Det låter som konspirationsteori idag, men ingenting kan uteslutas. Vi måste inse att vad som helst kan ske med Morgan Johansson som justitieminister, en man som vill förbjuda runor för att ‘stoppa nazismen’ – han har betydligt effektivare åtgärder och hårdhandskar beredda för dem han verkligen är rädd för, dvs det liberalkonservativa blockets ideologer. Enligt min mening hade det varit säkrare med Svartenbrandt på posten.

Så vad krävs för att vinna med sig ett folk som tycks gå på minst sex valium om dagen?

Sanningen är att det inte verkar räcka med Europas värsta laglöshet. Och anledningen är enkel: det är för få som drabbas. För få för att det ska kännas som att risken är stor för en bomb i den egna trappuppgången. När man har med människor att göra som varken vill lyssna eller höra, så måste deras egna barn och deras egna familjer drabbas. Då måste kriminaliteten upp på en nivå som överstiger favelornas, Brasiliens kåkstadsslum. Riktigt så illa lär det inte hinna bli till 2022. Piskan räcker alltså inte till.

Så det som måste till är alltså att landets alla tillgångar svindlas bort först. Det går snabbare att nå Pk-Svensson den vägen. Vi kan förvänta oss en kraftig lågkonjunktur, som börjar redan i år. Och i så fall så är det nog bara undantagstillstånd och uppskjutet val som kan rädda Löfven. Det vore nämligen detsamma som att tappa moroten. Den som håller folk så mutade och lojalt tysta. Med några hundratusen utkastade i arbetslöshet, kraftigt sjunkande bostadspriser och – sannolikt – ännu högre skatter som medicin. Då lär vi bli av med Löfven.

Frågan är bara om det är en grundplåt som är värd att gratulera den nya regeringen med? De kommer behöva genomföra det minst populära saneringsprogrammet i historien. Värre än efter 90-talskrisen. Och då dröjde det som bekant inte länge innan sossarna fick förtroendet igen.

Målar jag fan på väggen? Den som lever får se.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 13 kommentarer

Försäkringskassan: Bidragen forsar ut bland uppehållstillståndens samordningsnummer.

Ännu en bomb som detonerar utan att man knappt hör det. DN Debatt låter tre före detta direktörer på Försäkringskassan berätta om de pågående stölderna inom socialförsäkringssystemet. De skräder inte orden.

Det här har godhetsknarkarna vetat om i tjugo år. Man gör ändå ingenting.

Den som tror att Försäkringskassan inte har vetat vad som pågått tror fel. Man måste bara vara en före detta försäkringskassedirektör för att våga berätta om saken. Redan när Göran Persson varnade för ‘social turism’ inför utvidgningen av EU i öst, så kunde man ha gjort något åt systemen, men Han Som Bestämde valde att låta bli.

Varför fick Berit Rollén inte något gehör Persson? Var det inte du som Bestämde?

Sedan dess har följden blivit att färre och färre får vad som var tänkt. Taken i ersättningarna har legat stilla och kompensation har bara skett efter politiska beslut:

“Exempelvis fick den genomsnittlige inkomsttagaren hela försäkringens ersättningsbelopp 1999. För att hantera kostnadskrisen i socialförsäkringen har politiken sedan flera år slutat räkna upp prisbasbeloppet i takt med reallöneutvecklingen. Därför får dagens genomsnittsinkomsttagare bara 84 procent av det som genomsnittsinkomsttagaren fick 1999.

Grupp mot grupp. Bedragare vs. Behövande

Snacka om att ställa grupp mot grupp! Bedragare vs. behövande. I tjugo års tid har svenska politiker favoriserat bedragarna. Fullt medvetna om systembristerna har detta tillåtits fortsätta, år ut och år in, med värre och värre konsekvenser för samhälle, skattebetalare – och behövande. Men vi vet ju alla varför, det tabubelagda i att peka finger mot ett visst håll har gjort oss oförmögna att ställa krav. Ja, jag behöver inte vara cynisk för att utgå ifrån att somliga handläggare och politiskt sakkunniga nog har korsat fingrarna bakom ryggen och tänkt att pengarna säkert ändå gör nytta bland favoritobjekten, ‘all världens fattiga’. Frågan är om någon av dem i så fall tänkt tanken att det kanske finns en gräns för hur många ‘fattiga’ ute i världen som svenska skattebetalare ska försörja?

27 miljarder per år forsar ut ur systemen

Vad fusket går på? Det handlar om belopp i storleksordningen 27 mdr per år. Det är jämförbart med hela svenska försvaret. En kostnadspost det knusslas med och som omförhandlas en gång i kvarten, vi har inte råd ens med två brigader, trots att vi behöver minst sex. Eftersom bidragspengarna betalas ut utan någon som helst kontroll kan vi också vara säkra på att de skulle kunna gå att en åtstramning skulle ge mycket stor effekt. Min artikel om saken skrevs strax före jul: https://suntfornuft.space/demokrati/skurkregim/ och baserar sig på en debattartikel av Sven-Erik Österberg som DN lyckats gömma undan så att den fick noll uppmärksamhet i media.

Kranen är ställd på fullt öppen. Bidragen bara forsar ut ur landet. Medan Magdalena Andersson funderar.

Det här har man vetat länge alltså. Men först nu erkänner man det öppet. Men Magdalena bryr sig måttligt om vad hennes myndigheter varnar för och deras förslag att åtgärda problemen. Samordningsnummer har Skatteverket haft synpukter på i flera år. “Intressanta förslag” tycker vår finansminister, och lägger utredningsförslag som ska göra det ännu enklare för fler att få de åtråvärda numren. Se min tidigare artikel: https://suntfornuft.space/antidemokrati/massimmigration/en-halv-miljon-vistas-i-sverige-utan-att-vi-vet-deras-identitet-med-statens-medgivande/.

Tribunal

Artikeln har varit ute i minst tio timmar och de vanliga systemfelsförnekande kommentatorerna på DN Ifrågasätt lyser med sin frånvaro. TRE kommentarer är allt! På ett haveri som borde förtjäna en särskilt inrättad tribunal med ansvariga politiker från båda blocken grundligen förhörda inför ditkommenderad statstv så att svenska folket äntligen får någon verklig nytta av licensskatten. Tjugo års försummelser. Och Göran Persson går sannerligen inte fri, Han Som Bestämde valde att inte göra det den här gången. Varför?

Nyckelmeningen är väl i artikelförfattarnas “Och missbruk av systemet leder i slutändan till att mindre resurser finns för dem som mest behöver samhällets stöd.” För det måste ju tydligen påpekas. Att vi (för länge sen) har nått punkten då inte bara skattebetalarna, utan även dessa faktiskt drabbas, inte gynnas. Häri ligger nämligen enfaldens russinförtorkade hjärnors fallissemang: rädslan för att en åtstramning skulle kunna drabba någon behövande. Hellre ösa guld över tio icke-behövande bedragare än att ett enda ömmande fall inte får sin ersättning.

Omsorgen om svenska skattebetalare är fortfarande noll, så argumenten som går hem måste formuleras därefter för att ta bland de goda givarna. Frågan är bara om det räcker. För givetvis är detta att svära i kyrkan. Man måste vara f d någonting för att våga säga det högt. De som nu stjäl pengarna och har gjort det under 20 års tid. De tillhör ju det omhuldade kollektivet. Det tog 20 år innan det ens fick knystas om i DN.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 4 kommentarer

Nej, Morgan, det var inte farligare 1990.

Tragikomiskt tillrättalagd DN-intervju med justitieministern Morgan Johansson (S). Man kastar upp bollen för smash på smash och frågorna kommer från vänster: Man formulerar sig ungefär ‘Regeringen gör massor, visar handlingskraft och är helt enkelt toppen’, som man följer upp med “Ser du några risker med alltför hårda tag?”

Sedan den givna frågan, den om invandring och kriminalitet: ‘Vill du göra bort dig som Löfven i Agenda, eller har du klurat ut ett bättre svar på kammaren, som vi kan trycka åt dig?’ Och så kommer den där statistiken, den som Maria Robsahm och Sarnecki ständigt vill trycka in i huvudet på allmänheten. Och som BRÅ tryckt sin fina garantistämpel på:

“Det var farligare 1990”.

Sanningen

Polisen skriver av 3 av 4 fall och BRÅ låtsas att det är OK.

Misstänkt dödligt våld har ökat varje år sedan 1968. Ökningen var svagt exponentiell fram till för ca 5 år sedan, därefter ökar det betydligt snabbare. Dödligt våld enligt Brottsorsakregistret har sedan 1950 följt samma kurva. Ända till 1990. Därefter sjunker det – per capita – något, fram till de senaste åren då det börjar öka igen, något. Gapet mellan kurvorna är rekordstort och ökar fortfarande. Varför? Jo, det beror på att polisen börjat avskriva brottsmisstanke i allt högre grad. Siffror som BRÅ sedan vidimerat. Skrämmande nog så försvinner på så vis 3 av 4 mord, genom tvättad statistik. Ändå har uppklarningsprocenten gått ned från 90% till 15% på mord man faktiskt väljer att kalla för mord.

Unga svenskar dricker mindre och umgås via nätet. Morden borde ha blivit färre.

Härutöver: Förändrade alkohol- och umgängesvanor bland svenskarna, främst ungdomar, har minskat risken, för gärningsmän bland dessa, för både dödligt våld och annat. Skulle ha synts i statistiken om den varit uppdelad etniskt, men det ville ju inte BRÅ (läs Morgan). I alla andra jämförbara länder så minskar dödligt våld pga detta.

Runt mitt huvud är det antalet kulor som räknas, inte antalet invånare.

Det är helt irrelevant för Aina eller Arne som potentiella mordoffer hur många som bor i Sverige, och därmed hur många mord som begås per invånare när kulorna viner och bomberna sprängs. Det som betyder något är antalet kulor som visslar förbi på den 1600 steg långa promenaden från t-banan hem till tvåan i Rågsved eller efter nattpasset på Huddinge sjukhus från pendeln till skivhuset i Flempan. När antalet fall av dödligt våld är 450 idag så är det mer än fyra gånger så mycket som 1990 och då är det nog ungefär fyra gånger högre risk för en förlupen kula också. Och visst märker vi det, vilket innebär att trygghetsundersökningarnas rädslobarometer skjuter i höjden. Men på den här punkten är BRÅ och Sarnecki väldigt eniga, mord mäts per capita, och ökad otrygghet är bara inbillning.

Skyddsbeteendet – vem rastar hunden vid torget kl. 23?

Skulle någon ta dem på allvar så skulle morden bli ännu fler. I själva verket är ju vårt skyddsbeteende en viktig anledning till att statistiken inte skenar dubbelt upp. År 1990 kunde vi fortfarande mucka gräl med varandra (särskilt på fyllan) utan att riskera så mycket. Idag vet vi att vi måste vara försiktigare, vi vet att det finns gott om folk utan mentala spärrar och med handeldvapen i fickan. Vi vet att det är ett läskigt gäng som hänger vid torget på kvällarna, så vi tar en omväg. Eller går helt enkelt inte ut alls.

Tillbaka till ‘handlingskraftige Morgan’

Intervjun börjar som den slutar. I tragikomiska försök att få Morgan att framstå som handlingskraftig. Forskarna vet inte exakt vad som ligger bakom det ökade gängvåldet’ slår DN fast. Men vi ska förstå att här är en dådkraftig man. ‘Morgan har minsann inte tid att vänta!’. Visst är det kul? Här har Morgan lagt munkavle på BRÅ för att se till att inte göra någonting alls, inte påtala något, inte ge svar på något, inte kritisera polisen. Ända sedan han tillsattes har det skjutits på varje nödvändig reform. Och så detta uttalande! Det kommer också mycket riktigt från mannen som utan att blinka ljög rakt i svenska folket ansikte i en tv-intervju sex gånger på mindre än en minut utan att blinka.*

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Publicerad 1 kommentar

I det (s)venska folkhemmets familjeideal tar det tre år innan någon upptäcker att vi dött.

Är Sverige ett ideal fortfarande inom någonting? Skulle vara familjepolitiken då. Jag minns i början på 90-talet hur min dåvarande engelska flickvän med beundran kommenterade all omtanke det svenska systemet hade bemödat sig om för att göra det säkrare för barnen i Stockholm och ge föräldrarna tid med dem. Jag minns också att jag såg detta som självklarheter. Pappamånaden tog jag ut när jag ett årtionde senare fick mitt första barn och min fru tog ut den övriga tiden. Men sen var det ju slut med det. Vi satte våra barn på dagis och jobbade på. Svensken sätter i snitt sina barn där redan före två års ålder, eftersom de flesta familjer har två heltidsarbetande. Och de flesta barnen tillbringar redan före tre års ålder mer än 30 timmar i veckan där. Hur perfekt är det?

Jan Sjunnesson har skrivit en del kloka saker om detta, bl a i denna bok, och konstaterar att vi egentligen inte vet så mycket om det, för i Sverige forskas det inte på sådant som är systemkritiskt (se hur BRÅ används t ex). För vad skulle vi göra om de har rätt, utländska forskare, som påstår att det finns åtskilligt som talar för att många barn inte alls mår bra av det här? Att vi kan förvänta oss en neurotisk generation vuxna med mer eller mindre gravt dysfunktionella beteenden som följd? I så fall har vi redan fått den nu. Se dig omkring hur det ser ut. Det finns dem som skulle hävda att just detta är resultatet av en familjepolitik där curling och materiell bortskämdhet, ‘kvalitetstid’ på Gröna Lund och massor med övrig tid på dagis, har fått ersätta den utrangerade gammaldagsmodellen, med hemmafru/’kvinnofälla’. Det kan ligga en hel del i det.

Den ensamma mamman – ett socialdemokratiskt idealtillstånd

Familjepolitiken är själva kärnan det socialdemokratiska folkhemmet. Och den accepterar bara högst motvilligt kärnfamiljen, som ju står i vägen för statens ansträngningar att styra individens tankar även på fritiden. Därför uppmuntras alla attacker på den, och alla hejarop för ‘alternativa samlevnadsformer’. Den ensamma mamman är ur socialdemokratisk strategisk synvinkel ett idealtillstånd. Varför? Jo, eftersom hon är så utlämnad åt statens omsorg, och eftersom hon är så mycket lättare att påverka som ensamstående. Och därmed även hennes barn, som ofta uppfostras enligt alla pk-normer man kan tänka sig; bara i samkönade äktenskap är man lika duktiga på att följa det osynliga regelverket, som ständigt upprepade statliga normer lär oss. För ensamma mammor är ofta ängsliga att göra fel, och ingenting är mer fel än att sticka ut i mammagruppen eller bland föräldrarna på dagis.

Män däremot, har en irriterande ovana att inte lyssna på samma sätt. Att deras inflytande blir automatiskt mindre efter separation och som plastpappor i nya familjer, är därför också något mycket önskvärt. Det här var det första steget i nedmonteringen av ‘det patriarkala samhället’ och det handlade förstås inte om jämställdhet, utan om att staten skulle få större auktoritet i familjelivet, och det var på båda föräldrarnas bekostnad.

Svensk familjepolitik är det socialistiska samhällets fundament. Möjligheten till sambeskattning som togs bort på 70-talet ansågs stänga inne kvinnan i hemmet och den allt hårdare styrda ’pappaledigheten’ är andra sidan av samma mynt: kvinnan ska ut och arbeta så fort det bara går. Värderingar som följer ‘den traditionella kvinnorollen’ måste till varje pris sorteras ut. Redan i min generation märktes detta förstås. Att vilja vara hemma med sitt barn var alla överens om var något fint, såväl bland män som bland kvinnor. Men hemmafru?! Tjejer som mest av allt vill vara hemma och sköta om familjen ses ju som närmast utvecklingsstörda. Med sådana normer är det svårt för någon att erkänna att detta är vad man helst av allt skulle vilja. Nej, kvinnorna ska ut ur hemmet. Och där har de framförallt hjälpt till att skapa en enorm offentlig sektor där S hämtar sina röster.

Konsekvenserna som Susanne Nyman Furugård konstaterar i sin utmärkta insändare i DN, är ökad skilsmässofrekvens, mammors sjukskrivningar som skenat, och detsamma gäller ju förskolornas personal, som är bland de mest sjukliga branscherna i Sverige. Men också att den psykiska ohälsan ökar bland unga. Barn i Sverige spenderar nämligen långt mindre tid med sin familj än EU-barn i genomsnitt gör. Och på grund av det stora antalet skilsmässor är också, överraskande nog, även pappornas andel av tiden med barnen lägre.

Dubbelarbete – ser bra ut i sysselsättningsstatistiken

Att dubbelarbete är andra sidan av myntet, när Sverige skryter med ’världens högsta kvinnliga förvärvsfrekvens’, är inte något man talar med lika stora bokstäver om– bara när feminister ska ge män dåligt samvete för att de inte lägger lika mycket tid i hemmet. Inte heller är det pk att analysera varför vårt ekonomiska välstånd är så förbluffande lågt jämfört med andra liknande länders, givet att vi faktiskt ’fått ut kvinnan i arbetslivet’ och alltså per individ räknat gör många mer timmar än EU-länder i gemen.

Sanningen är att vi får sorgligt lite ut av detta extra arbete, framförallt eftersom det till så stor del handlar om att i en ineffektiv offentlig sektor administrera bl a de följder som är dubbelarbetandets konsekvenser. Kvinnors arbeten som socialsekreterare är väl det mest flagranta exemplet, men skulle man undersöka mer i detalj vart allt den relativt andra länder kvinnliga överrepresentationen i arbetslivet faktiskt innebär så är det utan tvekan så att väldigt mycket försvinner i en mer eller mindre onödig och ineffektiv kommunal förvaltning.

Svensk familjepolitik leder i korthet till att vi alla lever mer ensamma. Svenskarna är ensammast i Europa, stockholmarna ensammast i Sverige. Allra högst är andelen ensamhushåll på Kungsholmen. Men där är det väl bra att bo? Vi har intalat oss att detta är vad vi vill, men när barnen väl flugit ut (idealet är att vi har råd att ge dem en lägenhet, i bostadskön lär de inte hitta något förrän de blir 30, tidigast) så börjar vi kanske ifrågasätta vår livsstil. De band vi har skapat med dessa barn, är de verkligen, trots allt vårt curlande, lika starkt som det som funnits mellan tidigare generationer? Kommer din son vilja fira julafton med sin nyseparerade pappa? Kommer din dotter ta hand om dig när du blir dålig, så som du hjälpte din mamma när hon behövde hjälp? Eller är du en av dem som det kommer ta tre år att upptäcka efter att du dör?

Vårdnadsbidrag – bara något för frireligiösa fundamentalister?

Att vårdnadsbidrag är så lite diskuterat beror på att de flesta inte ens är medvetna om det här. Och att sådant ekoomiskt bidrag har så lite stöd bland allmänheten beror nog främst på att så få känner till hur mycket pengar det handlar om. Femtontusen i månaden enligt beräkningar som har några år på nacken. Samma gäller förstås möjligheter att bedriva hemundervisning för sina barn. Skulle det bli populärt så riskerar den socialdemokratiska modellen braka ihop helt. Vi skulle få en chans att på allvar återknyta kontakten med barnen och staten skulle samtidigt förlora den. Att en av föräldrarna under barnens uppväxtår spenderar huvuddelen av sin tid med dem skulle också innebära att hemmet återupprättas som en plats för sociala kontakter, istället för att vara ett hotell. Vi skulle också med stor sannolikhet vara mindre benägna att skilja oss, eftersom dubbelarbetandet är vad som mer än något annat förstör förutsättningarna att orka med samvaron. Ända till dess vi plötsligt står helt ensamma. Och då är vi för gamla, kanske både för att skaffa en ny partner eller ett nytt jobb. Då har vi tid men inget umgänge. Och den förlorade tiden med barnen går inte att ta igen nu. De varken vill ha den eller behöver oss längre.

I USA slår forskningen fast vad vi i Sverige inte ens vill forska om (se BRÅ)

Det finns en uppsjö med amerikansk och annan engelskspråkig litteratur om problemen för barn uppväxta med en ensam mamma. Däremot såvitt jag har sett ingen alls på svenska. Det är förstås ingen slump. Ensamma mammor är sossarnas favoritfamiljeenhet.

Förkrossande brottsstatistik visar att sönderslagna familjer är ett mycket dåligt alternativ till kärnfamiljen, Jordan B. Peterson återkommer ofta till detta tema. Särskilt pojkar som lever med ensamma mammor har enligt all fastslagen forskning en extremt mycket högre risk att hamna i kriminalitet. De går mer sällan vidare till högre utbildning, de tar oftare sitt eget liv och deras våldsamhet, om de är tonårspojkar, leder inte sällan till ett fenomen som är totalt tabu i Sverige: morsmisshandel.

Anmälningsfrekvensen på det brottet lär vara en av de allra lägsta, men brottet finns ju naturligtvis ändå, och visar hur viktig kärnfamiljen är som den normala default-uppfostringsmodellen. Just den kärnfamilj som vi i Sverige gör allt för att baktala och slå sönder. Och nu ska EU genomföra den massiva utbyggnad av förskolor som vi redan gjort. Att EU, enligt Furugårds insändare, tar efter den svenska socialistiska familjemodellen innebär inte att EU är dåligt för Sverige utan att Sverige är dåligt för EU. Vi är det i särklass sämsta inflytandet för vår världsdel och familjepolitiken är den grundbult som socialdemokraterna byggt sin maktpolitik kring. Att den också blir EU:s är en katastrof för Europa.

Magnus Stenlund
Sunt Förnuft

Detta inlägg publicerades i delar första gången 16/5 2019.